Utvecklingen i Ryssland

Interpellationsdebatt 11 september 2008

Protokoll från debatten

Anföranden: 11

Anf. 21 Carl Bildt (M)

Fru talman! Sven-Erik Österberg luras med statistiken. Det är beklämmande. Han citerar Thomas Östros, och möjligen litar han för mycket på honom, som påstår att Sverige halkat efter med arbetslösheten och att arbetslösheten i Sverige är högre än i Europa. Arbetslösheten i Sverige är enligt de senaste uppgifterna 9,2 procent, i euroländerna 9,5. Varför jämför jag med euroländerna? Jo, för att det är länder som är mer lika Sverige än en del andra länder i Europa som står utanför euron. Ska man göra en relevant jämförelse ska man göra den med euroländerna. Man kan i och för sig lägga till Danmark och Norge också. Det var det första. Det andra är att Sven-Erik Österberg säger att ungdomsarbetslösheten är 30 procent. Vi kommer till statistikdefinitionen i nästa interpellation, så jag ska inte göra det nu. Enligt AKU var den riktiga siffran i juli 20,7. Skillnaden är nästan tio procentenheter, Sven-Erik Österberg. Båda uppgifterna fanns med i DN:s debattartikel i går med Mona Sahlin, som är ordförande för det socialdemokratiska partiet, och Thomas Östros, som är partiets ekonomisk-politiska talesman. Två av de främsta företrädarna, och nu gruppledaren, kolporterar falska, felaktiga och vilseledande uppgifter om situationen på svensk arbetsmarknad. Hur ska vi någonsin komma till rätta med situationen på svensk arbetsmarknad om vi startar med felaktiga uppgifter, Sven-Erik Österberg? Monica Green sade att vi har en förlorad generation när det gäller utbildning. Den här regeringen har inte suttit en generation. Generationen är förlorad genom ert arbete eller brist på arbete. Det är framför allt utbildningssystemet - flumskolan - som gör att unga människor inte får jobb till de löner som betalas i Sverige. Om man är utbildad - eller outbildad - i flumskolan är det klart att man inte har den produktivitet som krävs för normala ingångslöner i Sverige. Den stora katastrofen på lång sikt är att vi har en underklass av outbildade personer som kommer från flumskolan och har väldigt svårt att få jobb på den svenska arbetsmarknaden. Skulden för det har Socialdemokraterna med sitt undermåliga skolsystem som man har vägrat att reformera. Det är en lisa att vi i dag har en regering som har tagit sig an skolsystemet, lärarutbildningen och nu också rektorsutbildningen. Sven-Erik Österberg och Monica Green var inne på samma tema, det vill säga fler i utanförskap. De avstod från att nämna att världen har gått igenom en kris och att vi fortfarande är mitt uppe i den. Den senaste tolvmånadersperioden är exportbortfallet ungefär en fjärdedel. En fjärdedel av svensk export har fallit bort. Det får naturligtvis vissa konsekvenser. Industriproduktionen i Sverige har sjunkit med 21 procentenheter, i EU-länderna med 16. Det är klart att vi har drabbats mer än andra länder. Vi är ett litet, mycket exportberoende land. Vi kommer alltid att drabbas mer än andra i sådana här situationer i framtiden. Vi drabbas också därför att vi har en industriproduktion som är mer inriktad på investeringsvaror och kapitalvaror som är det första man kan backa från hos kunderna. Det var märkligt att höra en beskrivning av Sveriges ekonomiska situation i dag som lyckades undvika att tala om att vi befinner oss i en av de värsta kriserna under de senaste hundra åren.

Anf. 22 Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Jag ska börja där Carl B Hamilton slutade. Precis samma sak slog mig. Det var som om Sven-Erik Österberg och Monica Green befann sig i en bubbla och inte hade noterat den internationella finanskrisens härjningar på svensk arbetsmarknad och vad det har lett till. Mer än hälften av ekonomin går på export, nio av tio länder i världen befinner sig i recession. Jag har under våren besökt varslade, jag har besökt företag som har sagt upp, jag har besökt fackklubbar lokalt och jag har besökt arbetsförmedlingar. På Volvo i Arvika berättade man om negativ orderingång vecka efter vecka. På ett litet företag i Mellannorrland berättade man att banken höll på att säga upp deras krediter - det var tidigt i våras. På Peab i Uppsala berättade man att de inte fick sitt byggnadskreditiv förlängt, trots att de hade både köpare och hyresgäster till kåkarna. Med all respekt, men även om Sven-Erik Österberg hade varit arbetsmarknadsminister eller någon annan minister hade denna situation uppstått, och förmodligen varit värre. Vi har att försöka hantera att det är på det här sättet. Det blir lite märkligt när man konsekvent hör att allt är så hemskt. Monica Green har ett standardanförande som går ut på att allt är vårt fel och att allt går åt pepparn. Det får hon naturligtvis säga, men det blir inte mer sant för att hon upprepar det varje gång. En annan utgångspunkt i diskussionen som faktiskt är frågeställningen i interpellationerna är hur det ser ut med ungdomsarbetslösheten, vad vi kan göra åt den och vad vi avser att göra. Man kan ju göra som tidigare i debatten och ställa sig frågan: Varför har vi hög ungdomsarbetslöshet och varför har den under decennier varit högre i Sverige än i andra jämförbara länder? Det finns ett antal förklaringar som utkristalliserar sig i statistiken och i forskningen. En handlar om att utbildningssystemets koppling till arbetsmarknaden har varit alldeles för svag under många år. Det handlar om praktik, lärlingsplatser och den sortens instrument som ju är avsedda att minska avståndet mellan utbildningssystemet och arbetsmarknaden. Jag är, precis som mina meddebattörer, oerhört glad för de insatser som just nu görs inom utbildningssystemet. Jag tror att det är precis vad som behövs för att skapa möjlighet för fler ungdomar att ta sig in med rätt kompetens. Vi har gymnasiereformen och yrkeshögskolan, för att bara nämna några. Jag tror att det är strukturellt riktigt. Jag är också väldigt glad för de signaler vi fick i somras när IF Metall signalerade för nödvändigheten och möjligheten att återuppta diskussionen om lärlingsavtal och liknande. Det tycker jag är mycket välkommet. Jag skulle applådera om man lyckades komma vidare med det. Jag tror att det är helt rätt. Varför är det rätt? Vi hade en ledtråd tidigare i debatten, nämligen höga ingångslöner. Vi vill naturligtvis inte påverka lönebildningen i Sverige, absolut inte. Det faktum att vi internationellt sett har ganska höga ingångslöner har vi försökt kompensera genom att halvera arbetsgivaravgiften för ungdomar så att kostnaden för att anställa ungdomar totalt sett blir lite lägre än den var tidigare. Det är för mig en gåta att Socialdemokraterna vill göra det dubbelt så dyrt att anställa ungdomar. Det är för mig en gåta i det här läget. Sven-Erik Österberg säger: Vi vill ju i stället slopa arbetsgivaravgifterna för de långtidsarbetslösa. Välkommen till nystartsjobben. Det är jättebra att ni ansluter er till det. Ni höjer arbetsgivaravgifterna med 20 miljarder och kompenserar det genom att sänka med ett par hundra miljoner. Hur många nya jobb blir det?

Anf. 23 Bodil Ceballos (Mp)

Fru talman! Först måste man fråga: Gällde era vallöften enbart i högkonjunktur? Hörde jag er säga på gator och torg att bara om det går bra för Sverige kommer vi att fixa jobben? Var det vad ni sade? Jag hörde aldrig det. Det är möjligt att ni skrev finstilt i någon valpamflett att bara i högkonjunktur kommer vi att se till att det blir fler jobb i landet. I så fall kan ni tala om att det bara gällde i högkonjunktur. Ni kanske skulle ha varit tydligare till väljarna också och sagt att det bara är om det går bra för Sverige som ni kan fixa jobben, inte i lågkonjunktur. Jag har inte påstått att ni kan rå för att det har blivit kris och lågkonjunktur - definitivt inte. Men jag påstår att ni har förvärrat den eftersom ni har sabbat a-kassan och därmed också infört en otrygghetschock hos svenskarna som gjorde att konsumtionen stannade av totalt under våren. Det kan hända att den börjar igen. Man kan ju inte vänta hur länge som helst med inköp. Ni införde en otrygghetschock. Människor var oroliga över att ha förlorat sina jobb och man väntade med att göra sina inköp. Det förvärrade lågkonjunkturen. Ni tog bort byggstödet för nya bostäder. Det förvärrade lågkonjunkturen. Ni tog bort utbildningsmöjligheter. Det förvärrade lågkonjunkturen. På punkt efter punkt har ni förvärrat lågkonjunkturen. Ni har, som sagt, inte sagt till väljarna att ni skulle fixa jobb bara om det gick bra för Sverige. Ni trodde kanske i er enfald att det bara skulle gå bättre och bättre. Ni kanske inte kände till att det blir lågkonjunkturer efter högkonjunkturer och att man måste spara i ladorna för att använda i lågkonjunktur. Det är bra för er med det uppvaknandet. Jag hörde kommentaren: Inte den tonen, Monica Green. Du låter lite för arg. Det fick mig att tänka på Jönssonligan och Dynamit-Harry: Inte den tonen. Så får man inte tala till mig. Det lät lite buttert: Vi vill inte höra sanningen. Vi vill hellre ha skygglappar och tro att vi har gjort något bra för Sverige. Nu vet svenska folket att ni inte har gjort det. Vi använder oss av statistik från Arbetsförmedlingen och SCB. Vi jämför oss med jämförbara länder. Vi har alltid haft lägre arbetslöshet än Finland. Nu har vi inte det längre. Nu har Finland lägre arbetslöshet än vi. Vi är exportberoende - ja. Men om vi jämför oss med andra länder som också är exportberoende har det blivit sämre för Sverige, bland annat på grund av den otrygghetschock som ni har infört. Jag ska återkomma till ungdomarna. Det är klart att vi vill ha utbildningsmöjligheter, praktik och arbetsmarknadsutbildningar och på olika sätt se till att vi matchar så att utbildningarna ligger närmare näringslivet än vad de har gjort tidigare. Där kan vi göra mycket mer, och jag tror att Sven Otto Littorin också har tittat på om man skulle kunna göra det. Vi ser inte ned på praktiska yrkesutbildningar - definitivt inte. Men jag kan upplysa församlingen om att det är bra för dem som går yrkesutbildningar om de kan räkna, om de kan läsa och om de kan språk, för i dagens Sverige måste man kunna allt detta för att kunna vara en bra yrkesarbetare. Det har vi sett när vi i vår jobbkommission har varit ute och besökt industrier i Skaraborg. Electrolux och andra företag har sagt att de behöver ungdomar som kan läsa, räkna och skriva. De måste själva kunna räkna ut saker och ting. Alla ungdomar behöver en bra och stabil grund att stå på. Vi ser alltså upp till praktiska utbildningar, men det måste vara utbildningar värda namnet.

Anf. 24 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Först skulle jag vilja säga till Carl B Hamilton att jag inte sade att vi hade den högsta arbetslösheten. Jag sade att den ökar mer i Sverige än i andra länder. Jag tycker att Carl B Hamilton ska skaffa en hörapparat om han inte hör vad jag säger, för jag är noga med vad jag säger. Han kan också titta i protokollet. Jag vill inte bli beskylld för sådant som jag inte har sagt här. Det kan man kräva med tanke på dem som sitter och lyssnar på vad man faktiskt säger i frågan. Carl B Hamilton verkar förhäxad av vad som har hänt under den förra mandatperioden. Det är han så förstummad av så att han inte har några förslag om vad man ska göra under den här mandatperioden för att komma till rätta med detta. Han sätter sig ned med armarna i kors och väntar på att Björklunds skolreform ska lösa problemet, och det tar väl 10-15 år om det nu är rätt metod. Det är nu som man måste agera. Det är nu som man ska hitta på någonting. Man kan inte skylla på finanskrisen. Jag vet mycket väl att det är en finanskris. Jag lever i samma värld som ni, och jag läser tidningar och kan både läsa och se på tv, så jag vet faktiskt vad som händer. Det är ungefär som när man intervjuade kommunalrådet uppe i Arvika när det var översvämning där. Han sade: Skyll inte på mig. Jag rår inte för att det har regnat 200 millimeter på ett dygn, så vad ska jag göra? Vattnet kom, jag är inte skyldig, så skyll inte på mig. Det är ungefär så ni säger i finanskrisen. Ni säger: Skyll inte på oss. Att människor är arbetslösa rår inte vi för. Vi kan inte göra någonting. Om jag vore arbetsmarknadsminister som Littorin skulle jag faktiskt ha gjort någonting. Det är nu som ni måste göra något. Jag har inte sagt att det är ert fel att många har blivit arbetslösa på grund av finanskrisen. Men det är ni som är i regeringen, och det är ni som ska ta hand om detta. Eller accepterar ni att arbetslösheten ser ut så här? Är Carl B Hamilton nöjd med att den är 20 procent? Är det en lagom nivå på ungdomsarbetslösheten i stället för 30 procent, om man nu ska hålla på och tricksa med statistiken? Är ni nöjda med det och tycker att det är okej? Ägna er åt att se till att skaffa jobb åt ungdomarna i stället för att hålla på och bortförklara med statistik. Jag tycker att debatten är ganska ynklig på det sättet. När det handlar om vad vi behöver nu i lågkonjunkturen kan jag säga följande. Jag reste på precis samma ställen som Sven Otto Littorin, och ibland korsade vi varandras vägar. Då sade företagen, de som är underleverantörer till bilindustrin: Vi skulle vilja ha utbildningsinsatser så att vi slipper sparka grabbarna och tjejerna nu. När det börjar säljas bilar igen förr eller senare behövs delar på en gång, och då har vi inte någon personal. Varför får vi inte resurser? Varför kan inte staten hjälpa till för att se till att vi kan behålla dem och utbilda dem nu så att de har en bättre kompetenssituation än de hade tidigare? Då kan vi vara effektivare och leverera. Nu är vi snart där. Det är klart att det vänder för bilindustrin förr eller senare. Vi kan spekulera om hur länge det dröjer. Men vi vet att det kommer att vända och att det kommer att bli efterfrågan. Då ska industrin i gång igen, och då har man inte tagit vara på tillfället i lågkonjunkturen för att utbilda. Det viktigaste som händer nu är att man kan klara matchningen när konjunkturen vänder. Vi vet att alla jobb som har förlorats inte kommer tillbaka. Vi vet att det är en yrkesförändring, från industri till tjänstesektor. Där måste samhället kunna klara av att leverera och utbilda före detta industriarbetare så att de kan gå in i tjänstesektorn i olika delar i den yrkesförändring som sker i samhället. Det är samhällets sak att se till att man klarar av det. Annars kan vi hamna i en situation där vi har efterfrågan på arbetskraft, men de som är lediga passar inte in. Då är vi tillbaka till det som Urban Bäckström pekade på förut. Då missar man rekryteringar, missar tillväxt och missar möjligheter att ta order utomlands för att man inte har varit alert i fråga om detta. Hur man än läser statistiken kan man konstatera att vi har färre utbildningsplatser nu än vad vi hade i högkonjunktur 2006, och då är vi i bästa fall i botten på en lågkonjunktur och ska börja klättra uppåt. Då borde vi ligga i topp och se till att det finns utbildningsplatser. I statistiken pekar man på att det finns så många i detta. Ja, när det gäller utvecklingsgarantin har Littorin låst in människor i en kartong och säger att de inte är passiva utan aktiva. Bara det prasslar lite grann inne i kartongen så tycker Littorin att de är aktiva. Sanningen är att de allra flesta, i fråga om garantin för ungdomar, inte har någon aktivitet alls. Det är 15 procent som har aktivitet i ungdomsgarantin. Resten är passiva. Det är sanningen. Det har ni också gömt i statistiken och låtsas som om de är aktiva, med det händer ingenting där.

Anf. 25 Carl Bildt (M)

Fru talman! Jag vet att ni ska ha statistikdebatten efteråt, men den tänker jag inte anmäla mig till. Jag tycker ändå att man måste veta vad man pratar om när man pratar om någonting. Arbetslösheten för unga mellan 15 och 24 år var den 1 juli 20,7 procent. Det är en ökning, det är helt rätt, jämfört med förra året då arbetslösheten var 16,5 procent. Det är fakta, det är statistik, det är siffror. Men då måste man faktiskt veta att detta är andelen av alla ungdomar, inte bara de som finns på arbetsmarknaden. Om man räknar alla ungdomar som inte samtidigt pluggar var alltså den verkliga arbetslösheten 7 procent. Det är det som vi talar om. Det är 7 procent för mycket. Men vi pratar alltså inte om att var fjärde ung människa, 30 procent eller något liknande är arbetslösa. De är faktiskt studerande eller i andra åtgärder. Man måste alltså vara lite varsam med statistik. Som vi alla vet finns det flera olika sorters lögner och statistik. Jag är inte det minsta förvånad över att arbetsmarknadsministern, Carl B Hamilton och jag är helt överens om att det viktigaste som vi har gjort under denna period är att se till att, precis som Monica Green säger, det viktigaste för ungdomarna är att de kan läsa, skriva och räkna. Det kunde de inte tidigare. Hur skulle det då kunna vara så att var fjärde ung människa inte klarar av gymnasiebehörigheten? Det är det skolsystem som Monica Green stod och talade sig varm för. Det är ett skolsystem som släppte igenom ungdomarna under alla årskurserna så att de sedan gick ut utan att kunna läsa, skriva och räkna. Dessutom fick de inte, om de var mer praktiskt begåvade än lagda åt filosofi eller historia, en möjlighet att tillägna sig de praktiska kompetenserna heller. Detta är det utbildningssystem som Socialdemokraterna har värnat så länge, och det är det som vi tillsammans har gått bort ifrån. Detta tillsammans med att vi vill titta på hela arbetsmarknadens struktur gör att vi även i en lågkonjunktur faktiskt fortfarande klarar oss hyfsat bra, men det finns mer att göra. Jag kan lova att det finns mycket mer som vi håller på att göra. Men det absolut viktigaste är att se till att ungarna får lära sig läsa, skriva och räkna och göra det som de är allra duktigast på och det som de brinner för.

Anf. 26 Peter Hultqvist (S)

Fru talman! För att driva debatten framåt ska jag ställa en mycket explicit fråga till Sven-Erik Österberg. Kan Sven-Erik Österberg och hans parti tänka sig en ny anställningsform för lärlingar som medger lärlingslön? Hur ställer sig Socialdemokraterna till detta förslag som också IF Metall och andra har uttryckt sig positivt om? Jag tycker att Sven-Erik Österberg föll ur sin normala lugna natur när han försökte bagatellisera sitt misstag att säga 30 procent när den korrekta siffran är 20. Jag tror att vi kan vara överens om att man ska använda sig av korrekta siffror och inte försöka blanda bort korten i sådana diskussioner. Men jag tycker faktiskt att det är ganska beklämmande att Socialdemokraternas gruppledare kan ställa upp i en kammardebatt och komma med sådana stora felaktigheter i det statistiska underlaget. Jag tvivlade i och för sig inte på att Sven-Erik Österberg hade uppfattat att det fanns en finanskris och att han läser tidningar, ser på tv, hör på radio och så vidare. Det som jag, arbetsmarknadsministern och Tina Acketoft lagt märke till är att det inte finns någon kontakt mellan input av kunskap och output av tal om ungdomsarbetslösheten. Det verkar vara en total blockering i förmågan att ta hand om informationen om att det finns en finanskris och att sedan få ut något slags slutsats av denna input av information. Att den kopplingen inte verkar finnas är väldigt uppseendeväckande, i alla fall för mig som både läser tidningar och tänker på hur ungdomar i framtiden ska kunna få jobb.

Anf. 27 Bodil Ceballos (Mp)

Fru talman! Det här blir nästan en déjà vu-upplevelse. Det är väldigt mycket som i slutet av förra mandatperioden när vi skulle diskutera det här med utanförskap - det är ungefär samma sak nu. Det vill jag återkomma till. Därför begärde jag ordet. Normalt brukar jag inte delta i arbetsmarknadspolitiska debatter, men just i det här fallet måste jag säga att det känns väldigt konstigt. Här står man och säger: Vi har infört den åtgärden, den åtgärden och den åtgärden. Men jag kan konstatera att de där åtgärderna kallas, som tidigare sagts i debatten, för Amstrams. Det var ju det man kallade åtgärderna för. Man skyfflade undan arbetslösheten och sade att människorna i fråga fanns någon annanstans. Nästan exakt samma åtgärder - naturligtvis med andra benämningar, för annars skulle det bli för uppenbart - har den här regeringen gång efter gång efter gång infört. Man kan gå igenom åtgärd efter åtgärd. Själv kommer jag aldrig ihåg bokstavskombinationer och allt sådant. Men den minnesgode kommer kanske ihåg exakt vad de kallades för. Jag tycker att det här är väldigt underligt. Det finns också en annan sak som jag tycker är underlig. Jag tänker på när vi diskuterar statistik. Jag kommer särskilt ihåg ett tillfälle i förra valrörelsen när jag blev fullständigt utskälld och utskrattad därför att jag försvarade att det kanske inte var så rimligt att de som gick i skola, de studerande, inte räknades in i ungdomsarbetslöshetsstatistiken. Jag blev, som sagt, fullständigt utskrattad. Nu har jag noterat att man anför precis det jag i den debatt då jag blev utskrattad av ungmoderater anförde om att det inte kan vara rimligt. Jag tycker att regeringens svar är väldigt svagt. Ännu mer målande blir det när andra representanter för allianspartierna går upp i talarstolen och säger: Det beror kanske på de höga ingångslönerna, på flumskolan etcetera. Det talas om allt annat utom det faktum att väldigt många ungdomar går arbetslösa. Det kan vara fråga om 20 procent, men det kan också vara 25 procent. Oaktat hur många det är och oaktat vem som har rätt i denna diskussion - det får väl utredas i nästa debatt - är det katastrof för dem som drabbas. Det jag blir ganska upprörd över är att man inte kan få svar om vilka konkreta saker vi faktiskt kan göra, om hur vi kan minska de här talen. Förra mandatperioden sade man: Vi ska inte ha Amsjobb. Vi ska ha riktiga jobb. Men de där riktiga jobben har ju inte riktigt kommit som man tänkt sig. Också jag inser att det nu är lågkonjunktur. Men när ni som nu sitter i regeringen gick till val var det som att en lågkonjunktur aldrig skulle inträffa. Jag har fler déjà vu-upplevelser från förra valrörelsen. Till exempel lyssnade jag på ett anförande av Kjell-Olof Feldt. Han sade: Det finns ingen mandatperiod som innehåller bara en högkonjunktur och ingen som innehåller bara en lågkonjunktur. Alla mandatperioder innehåller minst en lågkonjunktur och en högkonjunktur. Sammanfattningsvis tycker jag att det här är intressant. Det är återigen precis samma debatt, men vi står i en annan ringhalva i sammanhanget. Då måste man ställa sig frågan: Är det verkligen så att allt i den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken var så förkastligt som ni förra gången påstod, eller är det så att ni har insett att mycket av det vi gjorde var bra? Nu gör ni inte det. Jag håller gärna med mina meddebattörer om att allt inte var riktigt. Slutligen kan jag bara säga att jag har sett många kollektivavtal på LO-sidan. Förvånansvärt många har med just lärlingslöner i sina lönetariffer.

Anf. 28 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! På fyra minuter ska jag försöka hantera detta. Börje Vestlund talade på slutet om déjà vu och om att vi nu står på motsatta sidan i debatten. Jag håller inte riktigt med om det, men jag håller med om att det är samma typ av diskussion som förs en gång till. Jag har aldrig, såvitt jag vet, använt mig av uttrycket "Amstrams". Det som är den stora skillnaden här är, skulle jag vilja säga, det som handlar om tajmning. Det som var vår stora invändning tidigare var att Socialdemokraterna i brinnande högkonjunktur förtidspensionerade bort 140 personer varje dag under sina tolv år, 1994-2006, och sade till dem: Ni behövs inte på arbetsmarknaden. Er struntar vi i. Det tyckte inte vi var en bra idé. Det kan vi nog egentligen vara överens om. Vidare fanns det väldigt många olika typer av aktiveringsåtgärder i arbetsmarknadspolitiken - återigen mitt i brinnande högkonjunktur, till exempel 2006. Att sommaren 2006 subventionera sommarjobb när det tuffade på som tåget var att kasta pengarna i sjön. Mycket handlar alltså om tajmning. Däremot kan vi nog vara rätt överens om att det naturligen är så att aktiveringsåtgärder och en aktiv arbetsmarknadspolitik är bra när det är lågkonjunktur och dåliga tider. Sedan kan vi hålla på och gnabbas om exakt hur det ska se ut, om när åtgärderna ska sättas in, om innehåll och om bevakning av kvalitet och sådant. Att det, som Luciano Astudillo tidigare här sade, är mycket bättre med aktiva insatser än med passiva insatser är vi nog i grunden rätt överens om. Sven-Erik Österberg ställde i sitt inlägg den förlösande frågan och den fråga som jag tycker att vi alla ska fundera på: Är vi nöjda? Svaret på den frågan är: Nej, det är klart att vi inte är nöjda. Ingen kan vara nöjd så länge vi har en arbetslöshet, och ingen kan vara nöjd så länge den ökar. Om det tror jag inte att någon ska tveka. Då gäller det att fundera dels över vad man kan göra, dels över vad utgångsläget är. Monica Green sade att vi borde ha samlat i ladorna. Ja, det är precis det vi har gjort. Utanförskapet minskade ju med 180 000 personer under våra två första år, så det är klart att det betydde att en mängd människor gick från utanförskap, från att vara mottagare av olika typer av hjälp och stöd, till att i stället bli skattebetalare. Det är en av de viktigaste orsakerna till att vi gick in i lågkonjunkturen och krisen med 185 miljarder i budgetöverskott. Det har vi stor nytta av nu när vi går in i sämre tider. Otrygghetschock pratade Monica Green också om. Jag vet inte - inom parentes sagt - om Monica Green såg nyheten häromdagen om att Ica i augusti sålde för över 5 procent mer än man gjorde i augusti förra året. Då var det ju inte kris. Nu är det kris. Trots det konsumerar man uppenbarligen mer, framför allt mat, än för ett år sedan. Lite nyansering tror jag skulle behövas i den debatten. Monica Green sade även en annan intressant sak, och där har hon helt rätt: Inte ett enda jobb har skapats av regeringen. Nej, det är helt rätt. Det är inte regeringen som skapar jobb, utan det är enskilda företag där ute som gör det. För att de ska ha möjligheter att skapa arbetstillfällen behövs det kunder; så enkelt är det. Man behöver inte vara nationalekonom för att förstå att det självklart inte blir några jobb om det inte finns kunder. Jag återkommer till Volvo i Arvika. När de säger till mig att deras avbokningar i november och december förra året var fler än deras nyorder blir det självfallet inte mycket jobb. Jag vet inte om Monica Green vill köpa dumprar för att hålla uppe efterfrågan hos Volvo i Arvika. Jag varken kan eller vill det - dessutom räcker det inte. Då är det klart att saker och ting måste hända i den internationella konjunkturen. Därav följer att vi måste se till att med gemensamma krafter lösa en hel del problem i krisens spår. Slutligen, för att återigen svara på interpellationsfrågorna - egentligen är det ju därför vi är här: Vad gör vi då? Ja, det handlar om 4 miljarder extra i december, 4 miljarder extra i budgeten som nu kommer samt 54 000 extra platser i utbildningssystemet och när det gäller aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser. Vi kommer att ha närmare 5 procent av arbetskraften i aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser år 2011. Det är en ökning med upp till 250 000 personer. Det är alltså kraftfulla insatser. De skaffar inte tillbaka kunderna men gör att människor har möjlighet att komma tillbaka när konjunkturen vänder.

Anf. 29 Carl Bildt (M)

Fru talman! Alla åtgärder som Littorin på slutet räknade upp är sådant som de bit för bit släpats till och som de har varit emot. De tog ju bort det, för det var Amstrams och skit. Även om Littorin nu påstår att han inte använt ordet "Amstrams" brukar han använda sig av andra ord och tala om djävla skitår och sådant för att slippa ta ansvar. Ni drog ned allt detta. Ni får nu bit för bit lägga tillbaka, fastän inte i den omfattning som behövs. Nu blir det också panikåtgärder som ni får ta till bara för att ni har dragit ned så drastiskt och det inte finns arbetsförmedlare, utbildare och de människor som kan ta hand om de arbetslösa. Det ska nu snabbt byggas upp en organisation igen. Då blir det kanske inte av den bästa kvaliteten, som Littorin själv har varit inne på. Littorin sade: Vi måste ha kunder. Ja, det är klart att man måste ha kunder. Det är därför det är så oansvarigt av den här regeringen att sabba a-kassan. Regeringen införde en otrygghetschock som gjorde att svenskarna slutade att handla under våren. De köpte det allra nödvändigaste. Sedan har vi ändå klarat konsumtionen under sommaren. Det beror bland annat på att människor har varit hemma under sommaren men också på att turister kommit från Norge, Danmark och så vidare, och det är ju bra. Någon gång kommer köpkraften att komma tillbaka, eftersom människor inte kan vänta hur länge som helst med att handla. Men det var ni som införde otrygghetschocken och som har ansvar för det. Ni har ökat på lågkonjunkturen. När jag sade att man ska samla i ladorna i högkonjunktur, som det var när ni tog över, menade jag att ni inte tog det ansvaret. Ni sänkte skatterna med 85 miljarder. Ni tänker fortsätta att göra det och låna till sänkta skatter i stället för att ta ansvar och ge människor möjligheter till utbildning, praktik och att hitta ett nytt jobb. Det är oansvarigt, Littorin.

Anf. 30 Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Det jag vill säga på slutet av debatten ligger nära det Monica Green säger här. Man ser hur regeringens politik successivt har ändrats. Det började med att skattesänkningar skulle lösa problemet. Det var där det fanns. En försämrad a-kassa, att göra svårare att komma in i den och en högre egenavgift skulle pressa ut dem som hellre gick på a-kassa än jobbade. Det var taktiken. Det visade sig att det inte fungerade i lågkonjunktur. Handen på hjärtat, Sven Otto Littorin, är det väl ganska få som hellre väljer a-kassa om de i stället har chansen att jobba. Det tror jag att vi kan vara ärliga att säga. Det är mycket struntprat som har figurerat om detta. Ni måste ändra politiken, gå in med de riktade insatserna och gå egentligen tillbaka till traditionell arbetsmarknadspolitik. Problemet är att få det att komma i gång. Utbildningsinsatser kommer att komma i gång väldigt sent. Det ska byggas upp, det ska skaffas lärare, och det ska ordnas. Det betyder att det tar tid. Sven Otto Littorin satsade i stället på coachning mitt i en brinnande lågkonjunktur. För att gå till en senare debatt här i dag är det ungefär som att skicka ut bärplockare fastän det inte finns blåbär. Det spelar ingen roll hur många man har. Man får ändå inte tag i några bär. Det är likadant med coachning. Finns det inte några jobb att coacha till får man heller inte ut några människor i jobb. Det vore bättre att satsa på utbildningsinsatser så att de kan rusta på Volvo i Arvika så att tjejerna och gubbarna där är i gång när man börjar köpa dumprar igen. Nu är de spridda för vinden. Sedan får de svårt att få tag på personal som klarar av jobbet. Det är den verkligheten de står inför. För vår del tittar vi väldigt mycket på detta. Det behövs framför allt ett kompetenslyft rakt över. Vi diskuterar hos oss också kompetensförsäkring som ett led i linje med a-kassan och Försäkringskassan. Man ska också under arbetslivet ha möjlighet att vidareutbilda sig, gå vidare och byta jobb. Personlig utveckling är också ett led i detta. Det handlar om nationell validering, att ta vara på de kunskaper människor har och sätta in dem i utbildningssystemet så att de kommer in på rätt plats och snabbt kommer ut i jobb igen. Det finns en rad sådana insatser som man borde göra i detta läge för att förbättra, förfina och se till att de är snabbare ute på arbetsmarknaden och på så sätt medverka till en positiv bnp-utveckling.

Anf. 31 Carl Bildt (M)

Fru talman! Egentligen ska man inte stå här och mästra ministrarna, men i det här fallet måste jag göra det. Läs statistiken från andra lågkonjunkturer. Det sista svenskarna gör, och jag kan bara utgå från det, är att inte fortsätta att kosta på sig den där lilla extra matbiten på helgen och sådana saker. Det är nog sannolikt därför det ser ut som det gör. Men man avstår från att köpa en ny tv-apparat eller en ny soffa. Det är ganska normalt just i inledningen av en lågkonjunktur som i värsta fall kan bli väldigt djup. Det är ingenting som är konstigt. Det borde arbetsmarknadsministern redan ha vetat. Det finns två saker i debatten som är väldigt tydliga. Det visar återigen att det är en regering som säger att man har ambitioner. Problemet är att man sätter in åtgärder väldigt sent. När det började gå utför för framför allt industrin sade vi att vi måste få människor att utbilda sig så att de kan arbeta vidare när högkonjunkturen kommer. Då sade ni att vi var slösaktiga, att vi inte visste vad vi pratade och att vi inte kunde de här frågorna, och ni gjorde praktiskt taget ingenting. Sedan kom ni några månader efteråt och föreslog ungefär det vi hade sagt lite tidigare. Det är detta som jag tycker är intressant i debatten, inte minst när det gäller ungdomar. Ni vinnlägger er om att betona att ni har sänkt arbetsgivaravgifter för ungdomar. Men det gäller alla ungdomar. Det innebär inte att fler arbetslösa ungdomar får jobb. Det har vi ingen statistik på. Det är förmodligen så att ni bara har sänkt skatten för några få företag som normalt sett anställer många ungdomar. Det tycker jag är en oansvarig politik. Att i stället ge ett direkt stöd till de arbetslösa ungdomarna hade förmodligen haft mycket större effekt på arbetslösheten. Det visar all tillgänglig forskning.

den 20 augusti

Interpellation

2007/08:838 Utvecklingen i Ryssland

av Peter Hultqvist (s)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

I samband med en interpellationsdebatt den 2 juni i år gav utrikesminister Carl Bildt ett öppet intryck vad gäller Rysslands problem. Men Bildt gjorde också tydligt av att det inte finns anledning att dramatisera rysk militär uppbyggnad eller övningsverksamhet. Sedan dess så har rysk militär gått in i Georgien. En lång rad länder, däribland Sverige, har protesterat.

Den bild av utvecklingen i Ryssland som många regeringar, även den svenska, under en lång tid stått bakom är att landet utvecklas mot mer av demokrati, en högre levnadsstandard och integrering i det internationella samfundet. Markeringar har visserligen gjorts när det gällt ”brister” i de mänskliga rättigheterna och förföljelser riktade mot oppositionella. Det ökande inslaget av nationalism och militär upprustning har noterats men i praktiken inte rönt särskilt stor uppmärksamhet.

Den ryska statsledningen har nu med tydlig brutalitet och brist på respekt för den internationella folkrätten lett ett militärt angrepp på Georgien. Om den så kallade missilskölden över Polen kommer till stånd så har Ryssland markerat att det har rätt att ”först” slå till med en kärnvapenattack. Dessutom har man deklarerat en ambition om att kärnvapenbestycka sin Östersjöflotta.

Dagens händelseutveckling bör självfallet påverka analysen av dels vad som händer i själva Ryssland, dels de säkerhets- och utrikespolitiska effekterna för omvärlden.

Mina frågor till utrikesministern är:

Vilka slutsatser drar utrikesministern för svensk del på kort sikt och på lång sikt med anledning av kriget i Georgien och det aggressivare ryska tonläget i förhållande till Europa?

Vilka åtgärder avser utrikesministern att verka för att regeringen vidtar på såväl kort som lång sikt?