Uranbrytning i Sverige med anledning av regeringens utbyggnadsplaner av kärnkraften

Fru talman! Monica Green har frågat mig om Sverige fortsättningsvis moraliskt kan säga nej till uranbrytning samtidigt som landet ska satsa på kärnkraft och köpa uran från fattigare länder där ursprungsbefolkningen kan bli lidande och om det är mina avsikter och i enlighet med god sed att exploatera uranbrytning i andra länder när Sverige avser att fortsätta med kärnkraft. Jag vill tacka Monica Green för att hon ger mig möjlighet att diskutera viktiga frågor om etik och moral i anslutning till kärnkraften och dess behov av uran. Ett tydligt regelverk är en bra utgångspunkt när man talar om etik. Vi har i vår svenska minerallagstiftning en möjlighet för företag att prospektera efter uran och därefter ansöka om koncession om minerallagens förutsättningar uppfylls. I kombination med miljöbalken, kärntekniklagen och andra relevanta lagar anser jag att det ger ett bra och starkt regelverk också när det gäller uranbrytning. Det regelverket ger varje aktuell kommun veto i frågan, vilket jag anser vara mycket viktigt. Något tillåtlighetsärende har inte varit aktuellt i Sverige sedan 1960-talet. Jag vill försäkra Monica Green att när det gäller kärnkraft kommer vi att upprätthålla de högsta kraven för säkerhet, skydd, icke-spridning och miljöskydd. Som en naturlig del av detta är frågor om de berörda kärnkraftsföretagens sociala ansvarstagande av stor betydelse. Sverige köper i dag uran från Australien, Kanada, Namibia och Ryssland. Oavsett var brytningen sker måste man leva upp till de lagstiftningar som gäller i respektive länder. Det är självklart nödvändigt för kärnkraftsföretagen att ha kundrelationer med företag som agerar på ett långsiktigt hållbart sätt, vilket inkluderar ekonomiska, ekologiska och sociala aspekter också i denna fråga.

Fru talman! I valrörelsen för ett par år sedan grät Maud Olofsson när hon beskrev olyckan i Tjernobyl. Hon beskrev sitt kärnkraftsmotstånd, att det var oerhört starkt och att det var för barnens och barnbarnens skull som det var det. För någon månad sedan fick vi återigen höra Maud Olofsson säga att det var för barnens och barnbarnens skull som hon bytte fot i frågan. Det gjorde hon bara några dagar innan hela partiet skulle träffas på Gotland, men Maud Olofsson valde att inte fråga sitt eget parti. Det är ju upp till er vilken demokrati ni vill ha inom partiet, så det ska inte jag lägga mig i. Jag bara noterar att det var så det gick till. Centern har bytt fot när det gäller kärnkraft. Numera tycker Centern om kärnkraft och vill bygga ut och se till att vi ska förlita oss på denna gammalmodiga teknik. Vi binder fast oss i den här tekniken, och vi uppmuntrar på så sätt inte förnybar energi. Jag beklagar den kovändning som Maud Olofsson har gjort. Jag trodde mer om Centerpartiet och Maud Olofsson. Jag tycker att uranbrytning hänger ihop med kärnkraft, eftersom kärnkraft behöver uran. Vi har i Sverige kunnat säga nej till uranbrytning i stor skala eftersom vi hela tiden har kunnat hänvisa till att kärnkraften är en parentes och ska fasas ut då den är ett gammalt sätt att utvinna energi på. Dessutom är det farligt. Många påstår att kärnkraft är ren energi. Jag påstår att de som säger det har fullständigt fel. Jag har anhöriga som har jobbat i Ramstad med att utvinna uran i Västgötabergen. Jag har anhöriga som har dött för tidigt i cancer. Jag vet vad det vill säga att jobba med utvinning av uran. De som påstår att kärnkraften är ren vet inte ett dugg om vare sig vad som händer med uranet innan eller under sluthanteringen. Därför är jag väldigt orolig över hur det ska gå framöver. Om man nu inte längre kan lita på Centern när det gäller kärnkraft - för det är ju uppenbart att de har vänt helt och hållet - hur kan man då lita på Centern framöver när det gäller utvinning av uran? Jag har svårt att tro att Centern kommer att säga nej till uranbrytning, eftersom man byter fot så lätt och tycker precis vad som helst bara man får klamra sig fast vid makten och regera. Vi har startat en namninsamling mot uranbrytning i Västgötabergen. Det gjorde vi för några dagar sedan, och det har exploderat och blivit jättemånga namn på den. Vi har även en Facebookgrupp. Liknande insamlingar sker i Jämtland och på många andra håll i Sverige, för alla är oroade nu över denna riktning som regeringen har tagit på grund av Centerns kovändning. Jag vet att Maud Olofsson kan hänvisa till det kommunala självstyret, men på vilket sätt är det moraliskt rätt att säga nej nu när vi ska bygga ut kärnkraften och förlita oss på denna gamla teknik? Kommer minerallagen att ändras när det visar sig att andra länder kanske inte vill sälja till oss? Kommer vi då att bli tvingade att utvinna uran?

Fru talman! Först måste man väl titta bakåt och undersöka vad som har hänt. Vi har en elförsörjning i Sverige som till hälften är beroende av kärnkraft och till hälften är beroende av vattenkraft. Vilka är det som har suttit vid makten under tiden? Majoriteten av de senaste 35 åren har ni ju haft makten själva! Det är ni som har drivit på att vi till 50 procent är beroende av kärnkraften för elförsörjningen. Jag vet också att under den här tiden har Socialdemokraterna drivit på för att starta uranbrytning. Vi hade ett exempel från Monica Greens hemtrakter i Skövde där man på 70-talet från Centerpartiet stoppade uranbrytningen när Socialdemokraterna lade fram det förslaget. Det var det kommunala vetot som gjorde att vi kunde göra det. Det är därför det kommunala vetot är viktigt. Det kanske är bra om det finns centerpartister runt om i landet som leder kommunerna och som också kan använda vetot på ett bra sätt, för Socialdemokraterna har ju inte varit beredda hemma hos Monica Green till exempel att stoppa uranbrytningen. Det andra man kan diskutera är detta: Socialdemokraterna har sagt att ni vill ha kärnkraft. Det har ni ju drivit under alla dessa 35 år, och ni säger inte att ni ska stänga dem i morgon. Vad ska ni ha för uran då? Antingen måste ni stänga i morgon och säga att ni inte ska ha något uran, eller också måste ni tala om att även ni accepterar att man importerar uran. Det jag försöker säga är att det finns en lagstiftning i Sverige som är väldigt tuff. Det finns starka miljökrav och kommunalt veto. Det kommer att vara otroligt tufft för företag att över huvud taget kunna bryta uran. På samma sätt ställer vi hårda miljökrav när det gäller andra saker. Jag har bara beskrivit att jag tycker att den här lagstiftningen är tillräckligt tuff, och jag har noterat att det inte finns någon partiståndpunkt - eller också får Monica Green rätta mig - från Socialdemokraterna som säger att ni tänker ändra er. Ni har ju samma lagstiftning som jag! Det jag har att göra som minister är att följa den lagstiftningen. Det är också viktigt att säga att det vi nu ser växa fram är, till skillnad från det som växte fram under er tid, det förnybara. Vi bygger ett tredje ben att stå på när det gäller elförsörjningen, nämligen vindkraft, kraftvärme, vågkraft och solenergi. Här har vi det viktiga instrument som elcertifikatssystemet innebär och som kommer att stimulera att 25 terawattimmar förnybar energi kommer att byggas fram till 2020. Fördelen med elcertifikatssystemet, som är en gammal idé från Centerpartiet, är att säger man 25 terawattimmar blir det 25 terawattimmar. Det är en väldigt bra sak. Det är därför jag är nöjd och glad för mina barns och barnbarns skull. Jag tror att det är det förnybara som är framtiden. Vi måste se till att satsa på forskning, som vi ju gör, och på att använda certifikatsystemet, förbättra planerna för vindkraftsutbyggnad, se till att vi underlättar för nya projekt och så vidare så att allt detta kommer framåt. Det är det som är framtiden, och då får vi också ett tredje ben i elförsörjningen. Då blir vi också mindre beroende av kärnkraften precis som det står i den uppgörelse som vi har gjort. Jag tycker att den uppgörelse som vi har gjort tillsammans med de andra partierna är bra därför att den just är en stark satsning på minskade klimatutsläpp och mer av det förnybara. Sedan får Centerpartiet leva med att kärnkraften kommer att finnas i vårt elförsörjningssystem också framöver. Vi har inte ändrat åsikt om kärnkraften, men vi får leva med att den finns, precis som vi har fått göra under den tid som Socialdemokraterna haft majoritet och suttit i regeringen. Det är det som vi har försökt att påverka när det gäller det förnybara. Där har Monica Green ett ansvar, för det är hon som har suttit i majoritet för att driva på kärnkraftsutbyggnaden under alla dessa år.

Fru talman! Maud Olofsson talar sig varm för Centern på 70-talet och att det var de som var bra på den tiden. Ja, det var väl då man kanske kunde lita på Centerpartiet, att man visste att det var ett kärnkraftsmotståndarparti. På den tiden var det ju så. Nu vet man inte längre, för nu byter Centern åsikt från dag till dag, eftersom det är viktigare med regeringsmakten än att hålla fast vid sina gamla ideal. Det tror jag att många centerpartister är oerhört besvikna över, men det får ni klara upp inom ert parti. När det gäller kärnkraften hade vi en överenskommelse. Vi har stängt kärnkraftverk, och vi har klarat oss mycket bra med att starta avvecklingen genom att använda förnybar energi. Sedan säger Maud Olofsson att det är så bra med deras överenskommelse för att de bygger ut den förnybara energin. Men den förnybara energin hade vi kunnat göra i vår uppgörelse. Den hade vi kunnat göra tillsammans. Där hade Maud Olofsson definitivt inte behövt sy in sig med att behöva bygga ut kärnkraftverken i det här landet. Så det där är bara ett spel för gallerierna och någonting som Maud Olofsson påstår - att hon var tvungen att gå med på att bygga ut kärnkraft för att få med den förnybara energin. EU har krävt att vi ska bygga ut den förnybara energin, och vi började för länge sedan. Vi har stängt kärnkraftverk, och vi har börjat bygga upp de alternativa energikällorna. Det där med att före valet gråta för sina barns och barnbarns skull för att man vill avveckla kärnkraften och sedan påstå att man för sina barns och barnbarns skull ska bygga ut kärnkraften visar väldigt tydligt hur Maud Olofsson vänder kappan efter vinden och hur viktigt hon tycker det är att klamra sig fast vid makten. När det gäller uranbrytningen vill jag veta: Ger Maud Olofsson en garanti här nu för att det inte kommer att bli någon uranbrytning i Sverige? Det är min fråga.

Fru talman! Anledningen till att jag vill delta i den här debatten är att det är en angelägen fråga som Monica Green har väckt. I Örebro län finns det stora uranfyndigheter, och många är oroade över vändningen i synen på energi och framför allt det kärnkraftskramande som har uppstått. Historien har lärt oss att det finns faror med radon, asbest, uran och kärnkraft, många stora olika typer av faror. En fråga som har varit uppe här handlar bland annat om en fråga som Per Bolund, en miljöpartist, har väckt. Han har ställt frågan om Andreas Carlgren kan tänka sig att tillsätta en utredning för att utreda det eventuella sambandet mellan barnleukemi och förekomsten av kärnkraftverk i närheten av barns bostäder. Det har tyvärr regeringen sagt nej till. Vi har ett företag som heter Vattenfall som äger kärnkraft både i och utanför Sverige. Det är klart att det kommer att finnas ett intresse av att få tillgång till uran. När det gäller råvaror håller vi på och diskuterar någonting som kallas råvarudirektivet från EU. Där framgår det faktiskt inte om man vill ha uran från Sverige som en del av EU:s råvaror, så att Sverige, om det tar slut någonstans på andra ställen i EU, ska kunna tillhandahålla uran för hela Europeiska gemenskapen därför att det är en viktig energikälla. Det pekar man på på många ställen. Vi vill inte ha uranbrytning i Örebro län, precis som man inte vill ha det på Västgötaslätten. Det skapar stora skador bara vid projektering. För mig och även för dem som bor i Örebro län är det lika viktigt att få reda på regeringens inställning. Jag vet att tidigare ministern Ulrica Messing tydligt uttalade sin syn på uranbrytning i Sverige. Hon var inte alls positiv till det. Det är ju jätteviktigt, om man nu har ändrat bilden av att kärnkraften skulle vara någonting bra för naturen, vilket det inte är. Det handlar om kärnkraftsavfall som ska förvaras i hundratusentals år. Om man blir utsatt för det här kärnkraftsavfallet under en minut får man en dödlig strålningsdos. Man måste ha med sig dessa fakta, för det här uranet som man anrikar och som ska användas till kärnkraften är inte ofarligt vare sig innan eller efteråt. Precis som Monica beskrev har det orsakat cancer hos många människor som har brutit det. Jag tycker att det är viktigt att få ett ställningstagande från regeringens representant i dag, här och nu. Kommer regeringen att säga nej till all uranbrytning i Sverige?

Fru talman! Jag vill tacka för interpellationen. Jag vill också tacka näringsministern för svaret. Det är utmärkt att det blir ett klargörande här och att vi får chansen att lyssna på det. Min fundering kommer sig av rubriken på interpellationen. Den heter Uranbrytning i Sverige med anledning av regeringens utbyggnadsplaner av kärnkraften . Då vill jag först konstatera att det inte är någon regering som bygger kärnkraft i Sverige. Inte utifrån den uppgörelse som är gjord. I Finland gör man på ett annat sätt, men det är Finlands sak - inte vår, i det här fallet. Låt oss då fundera över vad vi har haft tidigare. Socialdemokraterna äger ett mycket tungt ansvar här. Men vi hör inte ett uns av det i debatten om uranbrytningen. I det ansvaret ligger den stora andel kärnkraft, atomkraft, som vi har i Sverige. Trots att vi hör interpellanten och ytterligare en socialdemokrat säga att man inte är för kärnkraft utan att man är emot den och emot uranbrytning har man ändå byggt in oss i ett system där vi sitter fast med kärnkraften för lång tid framöver. Lite självkritik tycker jag hade varit på sin plats. Hur har man själv resonerat tidigare när man styrt Sverige? Då har man tyckt att det är okej att bryta uran i tredje världen, i fattiga länder, och importera det uranet hit. Det är helt okej, men i Sverige ska vi ingenting bryta. Frågan ska alltså ställas till tidigare socialdemokratiska regeringar. Jag skulle vilja tipsa om en sak. Jag vet vad det innebär att sitta i opposition. Nu vet Socialdemokraterna det, men man vet inte hur man ska ta sig fram riktigt. Hade man varit effektiv från Socialdemokraternas sida hade man hittat en möjlighet att komma över blockgränsen för att göra en uppgörelse om energin i Sverige, som är ofantligt viktig för kommande generationer, för barn och barnbarn. Ja, vad hände? Låt mig då säga att Centerpartiet har gjort detta förut. Vi har gått över blockgränsen tidigare. Fråga Göran Persson vad han tycker om samarbetet som fungerade tidigare! Det gjorde vi för att ta ansvar. Det gällde bland annat energi och Sveriges ekonomi. Fru talman! Jag tycker det är otroligt viktigt att fundera i de här banorna som riksdagsledamot, som ledamot av ett parti i Sverige, hur man kommer bäst fram för att få sina politiska idéer att bli verklighet. Jag är glad att Maud Olofsson är näringsminister. Jag tycker hon är föredömligt tydlig i energifrågan och föredömligt tydlig i andra frågor där energin är viktig för att människor ska ha arbete i Sverige. Men återigen: Med tanke på interpellantens höga tonläge tycker jag att det vore klädsamt att ändå fundera lite grann på vad man själv har gjort tidigare. Fru talman! I energiuppgörelsen, kopplat till diskussionen om uran, ligger en satsning på förnybar energi om 25 terawattimmar fram till 2020, om jag nu har läst rätt. Sedan folkomröstningen om atomkraften har det i stort sett inte hänt ett skvatt, förutom att alliansregeringen ökade på elcertifikaten precis efter valet. Det har gjort att vindkraften har ökat i Sverige. Det har varit bra. Det är en positiv utveckling. Man kan undra hur Socialdemokraterna har resonerat egentligen. Det kanske vi inte får veta under den här debatten, men jag menar att det ändå finns ett ansvar. Jag avsäger mig inte mitt ansvar som riksdagsledamot här. Jag står upp för den här energiuppgörelsen. Jag tycker att den är bra. Äntligen har vi en uppgörelse som kan göra att näringslivet och facket känner sig trygga och att jobben kanske faktiskt kan stanna i större utsträckning trots lågkonjunktur och samtidig finansiell kris. Det var välkommet för energinäringen men även för näringslivet och industrin i stort. Så många nya företag det är som kan starta nu med hjälp av satsningen på förnybar energi! Det är fantastiskt, det som håller på att ske. Och i USA sker samtidigt någonting liknande: en satsning på förnybar energi. Beslutet i uppgörelsen om energi rör ju inte uranbrytning, och det är jag tacksam för i det här skedet.

Fru talman! Jag tycker att det är fint att det finns ett engagemang från enskilda socialdemokratiska ledamöter. Tänk om det här engagemanget hade funnits under alla dessa 35 år! Hur hade det sett ut då? Då hade vi inte till 50 procent varit beroende av kärnkraft för vår elförsörjning. Då hade det tredje benet funnits. Men det har ni ju inte varit beredda att utveckla under alla dessa år. Också under kommande år framöver - låtsas inte om någonting annat - kommer ni också att vara beroende av uranbrytning. Det är det som är sanningen. Tala om det för alla! Det jag säger är att vi har en lagstiftning som är jättestark. Sedan 60-talet har inget tillstånd givits. Halterna av uran i den svenska berggrunden är väldigt låga. Det finns ingen annan som kan tvinga oss att bryta uran - ingen, vare sig via råvarudirektiv eller någonting annat. Men Monica Green måste svara på frågan. Vad är ert svar? Ni har ingen annan minerallagstiftning än vad jag har. Det är ni som fattar beslut, och ni har inte lagt fram någon partimotion vad jag vet - annars får ni dementera det. Men vad jag vet har Socialdemokraterna inte lagt fram någon partimotion om att ändra lagstiftningen. Som minister - det var också Ulrica Messing - är man skyldig att följa den lagstiftning som finns, och jag tror att den är tillräckligt stark för att ställa tillräckligt hårda krav. Det återstår att se om det över huvud taget är någon som vill bryta uran i Sverige. Man letar uran. Ja, men det gör man därför att när man letar mineraler är uran en del av det letandet. Men det betyder inte att det leder till brytning. Den andra delen tycker jag är det viktiga. Det är ju det som nu satsas på det förnybara. Ska man minska beroendet och också öka tryggheten i vårt elförsörjningssystem måste det till andra energislag. Det är därför certifikatsystemet är så viktigt. Det är därför vi är glada över att Centerpartiet var med och introducerade elcertifikaten, därför att vi vet att det kommer att ge 25 terawattimmar. Nu sker stora investeringar. Nu investeras i allt det som vi har väntat på så länge. Varför gör jag då upp med allianspartierna? Jo, därför att de var beredda att göra mer än sossarna. Ni har ju inte varit beredda att satsa på det förnybara. Ni har inte varit beredda att ha de ambitiösa klimat- och energimålen, som allianspartierna har varit. Det är därför jätteskönt att kunna ge besked till svensk basindustri, till svenska fackligt aktiva, till småföretagare, till enskilda runt om i Sverige att vi nu skapar en långsiktig och trygg energiförsörjning. Ingen hade varit gladare än jag om vi kunnat göra upp med oppositionen, men jag kan bara konstatera att oppositionen var splittrad, hade ingen gemensam position, var inte beredd att göra upp med oss om energipolitiken, vilket jag beklagar. Jag tror nämligen att det hade varit bra för långsiktigheten. Nu är alternativen tydliga, och vi har också gett signaler till dem som ska investera framöver. Det känns bra, särskilt i tider då vi behöver utveckla nya jobb och nya industrigrenar, att de förnybara energislagen är en del av jobbskapandet. Det skapar trygghet och långsiktighet och är bra för jobben i Sverige.

Herr talman! Först vill jag vända mig till Folkpartiet, som påstår att vi inte hade någon överenskommelse. (Näringsminister MAUD OLOFSSON (c): Folkpartiet?) Jag menar att Erik A Eriksson lät som en folkpartist. Jag får väl säga så i stället, eftersom han numera är kärnkraftsvänlig. Jag ber om ursäkt för det epitetet; kärnkraftskramare kan man säga. Vi hade en överenskommelse över blockgränserna. Det var Centern som bröt den, inte vi socialdemokrater. Centern bröt sig ur den blocköverskridande energiöverenskommelsen. Det gjorde de, eftersom det var viktigt att komma överens med bland annat Folkpartiet och krama kärnkraftsutbyggnaden. De tyckte att det var viktigare. Vi har ett överskott av elenergi i landet. Vi kommer att ha ett överskott på 20 terawattimmar 2015 och på 18 terawattimmar 2020. Trots det ska Centern absolut bygga ut kärnkraften om 30 år. Det är viktigt för Centern att göra det. Jag vill återgå till uranfrågan och moralen i att säga nej till uranbrytning i Sverige samtidigt som man accepterar brytning av uran i fattiga länder. Jag tycker inte att det hänger ihop. Vi vet att uranbrytning är farligt att hantera, och den är en del av kärnkraftskedjan. Därför beklagar jag Centerns kovändning i denna fråga. Vi hade en överenskommelse som innehöll alternativ energi, och vi var beredda att göra en blocköverskridande överenskommelse, men det ska naturligtvis inte behöva vara hopkopplat med att man bygger ut kärnkraften. I stället vill vi bygga den på alternativa energikällor och på det överskott som vi faktiskt har i Sverige.

Herr talman! Man har all anledning att som politiker vara självkritisk. Det ska man vara. Jag tror att anledningen till denna diskussion är att vi är många socialdemokrater som inte fick delta i folkomröstningen om kärnkraft. Jag är övertygad om att det hade kunnat bli ett helt annat utfall. Vi har sett effekterna. År 1986 skedde Tjernobylkatastrofen. Än i dag, efter den kärnkraftsolyckan, drabbas barn i Tjernobylområdet av cancer och av olika typer av skador på nervsystemet. Det är inte långt från Sverige, och det fanns människor också i Sverige som drabbades, bland annat i Gävletrakten där man inte kunde plocka bär och svamp. Under flera år kunde man i Sverige inte heller äta renkött. Frågan är vad som händer. Vad innebär regeringens signal för uranbrytning? Det handlar ju om ett signalsystem, och jag uppfattar inte att Maud Olofsson per automatik säger nej till uranbrytning i Sverige. Själv är jag inte främmande för att vi ska ompröva mitt partis inställning till minerallagen om det innebär att vi kan sätta punkt för uranbrytning i Sverige. Anledningen till att en samlad opposition driver frågan om en klimatvänlig energipolitik, där vi på sikt fasar ut kärnkraften, är att få bort uranbrytningen också på andra ställen i världen. Min nästa fråga till Maud Olofsson är - jag tycker nämligen inte att hon svarat på den - om hon med alla krafter kommer att sätta stopp för uranbrytning i Sverige. Jag undrar också om Vattenfall kommer att få bygga ut och köpa ny kärnkraft. De kommer i så fall att ha behov av att köpa uran. Det vore en viktig signal att tala om ifall det kan bli nya kärnkraftverk i Sverige, byggda av statliga bolag där bonusar och löner är i miljonklassen. Det vore viktigt att få veta i dag.

Herr talman! Jag vill börja med att till interpellanten Monica Green säga att jag tar det hon sade som ett uttryck för härskarteknik. Det vill jag få infört i protokollet. Jag är centerpartist. När man debatterar i kammaren framgår det tydligt vilket parti man tillhör. Jag tycker inte att det är sjyst att påstå att jag är folkpartist. Monica Green har möjligtvis bett om ursäkt, men detta handlar om härskarteknik, och det tycker jag inte hör hemma i en interpellationsdebatt i Sveriges riksdag. Ursäkten är naturligtvis godtagen. När det gäller sakfrågan, om vi ska bryta uran eller inte, har vi valet att fram till 2020 ersätta atomkraften med förnybar energi. Det ligger i energiuppgörelsen. Det är den möjlighet vi har för att komma ifrån ett samhälle med så starkt beroende av atomkraften som vi har, de ca 60 terawattimmarna. Om det finns ett annat sätt att komma framåt är oppositionen oss svaret skyldig. Vad vill oppositionen göra för att vi inte ska bryta uran? Hur vill de ersätta de ca 60 terawattimmarna fram till 2020, när vi troligtvis måste börja byta ut den första reaktorn? Hur vill oppositionen göra? De blir i någon mening svaret skyldiga. Jag menar att med de rätta ingångarna kan man som oppositionsparti komma över blockgränsen, och jag kan bara beklaga att det inte blev så. Det är uppriktigt tråkigt. Uranfrågan, som interpellationen egentligen handlar om - den har ju handlat om allt möjligt annat också - är fortsatt viktig. Sverige har ett stort ansvar när vi fortfarande, tyvärr, har en så pass stor andel atomkraft. Jag vill skicka med näringsministern att den frågan är fortsatt viktig. Signalen att frågan är viktig har regeringen i dag fått från Sveriges riksdag.

Herr talman! Det är klart att jag ser riskerna med uranbrytning. Det är inte för inte som jag under alla år kämpat mot kärnkraften. Men det är Socialdemokraterna som är svaret skyldiga. Det är de som byggt ut den. Det är de som gjort oss beroende av kärnkraftverken under alla dessa år. Så är det, och de är inte heller beredda att stänga dem i morgon. Hyckla därför inte! Det är viktigt att säga. Vi har en mycket stark minerallagstiftning och också annan lagstiftning. Den lagstiftningen har haft stor uppbackning från riksdagen, vilket jag tycker är bra. Det ger den ansvariga ministern möjlighet att agera kraftfullt, men det ger också kommunerna rätt att agera genom sin vetorätt. Då får vi väl hoppas att socialdemokrater runt om i kommunerna nu kommer att säga nej till det, för det har de inte gjort tidigare. Det andra som är viktigt att säga är att jag naturligtvis känner till kärnkraftens effekter. Jag tillhör dem som är drabbade av Tjernobyl, och det är därför jag ibland fäller en tår. Jag ber om ursäkt om det stör någon, men det är för att mitt engagemang bygger på egna erfarenheter där jag sett effekterna av Tjernobylolyckan. Och vi ser dem än i dag. Därför är mitt engagemang starkt för att bygga ut det förnybara. När Socialdemokraterna gjort oss så beroende av de energislag vi nu har går det inte att stänga dem. Vi måste först ha någonting annat i stället. Därför är det tredje benet i elförsörjningen viktigt, att vi ska minska beroendet av kärnkraften, som det också står i uppgörelsen. Men för att kunna åstadkomma det måste man ha styrmedel, och det inför vi nu. Här sägs att man är beredd att ompröva Socialdemokraternas inställning till lagstiftning. Än har ni dock inte lagt fram några förslag, Eva-Lena Jansson. Att ni som enskilda ledamöter har privata inställningar betyder ingenting - detta är inte menat som något personligt - för ni har ju inte ändrat ert partis uppfattning. Den dag ni kommer med en partiuppfattning är det någonting annat. Det är skönt att se att det förnybara växer fram. Vi ger långsiktiga besked till industrin och facken. Vi skapar jobb och utveckling i Sverige. Det är det viktiga, och det är också en hållbar utveckling.