Ungdomsarbetslösheten

Herr talman! Monica Green har frågat statsministern vad han avser att göra för att ungdomsarbetslösheten inte ska vara en, som det uttryckts, synvilla, samt ifall det finns brister i statistiken på EU-nivå som statsministern vill ändra på. Interpellationen har överlämnats till mig. Regeringens främsta mål är att föra Sverige mot full sysselsättning. En viktig del i detta arbete är att bekämpa ungdomsarbetslösheten, som i dag ligger på en alltför hög nivå. Regeringen har redan vidtagit, och planerar att vidta, flera åtgärder i syfte att bekämpa ungdomsarbetslösheten. För att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden har regeringen infört halverade arbetsgivaravgifter för unga som inte fyllt 26 år. Det har blivit hälften så dyrt att anställa unga. Det innebär att kostnaderna för att anställa ungdomar har minskat markant. Regeringen genomför nu också den största satsningen någonsin på lärlingsutbildning. Regeringen satsar stora resurser på att skapa 30 000 lärlingsplatser inom gymnasieskolan och 5 900 lärlingsplatser inom vuxenutbildningen. Regeringen vill under innevarande mandatperiod också introducera två särskilda anställningsformer för lärlingar som ska underlätta ungas inträde på arbetsmarknaden. För att öka drivkrafterna för arbetslösa ungdomar att slutföra sin grundskole- eller gymnasieutbildning kommer arbetslösa ungdomar i åldrarna 20-24 år, som är inskrivna i jobbgarantin för ungdomar eller i jobb- och utvecklingsgarantin, tillfälligt att kunna få studiemedel med den högre bidragsnivån för studier på grundskole- och gymnasienivå. Detta är bara några exempel på regeringens satsningar som syftar till att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Enligt den officiella arbetslöshetsdefinitionen mäts arbetslösheten som andelen av det totala antalet personer i arbetskraften som söker och kan ta ett arbete. Denna definition används av såväl Eurostat som Statistiska centralbyrån. Men verkligheten är mer mångfacetterad än vad som framgår av ett enda statistiskt mått. Många av de ungdomar som ingår i statistiken över arbetslösa är studerande. Till exempel var 40 procent av de arbetslösa ungdomarna under 2009 heltidsstuderande som sökte och kunde ta ett arbete. Eftersom vi har en gemensam internationell arbetslöshetsdefinition förhåller det sig på liknande sätt i andra länder, även om andelen heltidsstuderande av de arbetslösa varierar. Detta är en av många aspekter som är viktiga för att förstå och få en mer nyanserad bild av de arbetslösa ungdomarnas situation. Mot denna bakgrund anser jag inte att den gällande officiella arbetslöshetsdefinitionen är missvisande eller lider av brister. Det är inte på statistikens område som jag avser att vidta åtgärder. Däremot kommer jag att fortsätta arbetet för att fler ungdomar ska kunna få arbete, och att de som står långt ifrån arbetsmarknaden på grund av bristande utbildning ska få hjälp att återuppta sina studier.

Herr talman! Det var till statsministern som jag ställde frågan om synvillan ungdomsarbetslösheten. Det gjorde jag därför att statsministern påstod i valrörelsen att ungdomsarbetslösheten var en synvilla. Därför ville jag fråga statsministern vad han menade med det, om han inte såg hur många ungdomar som var arbetslösa och varför han påstod att det var en synvilla. Och om det nu var en synvilla ville jag veta om han tänkte ändra i statistiken, också i hela Eurostats statistik, eftersom alla EU:s 27 länder räknar på samma sätt. Nu vill inte statsministern svara mig, utan han skickar i stället fram Hillevi Engström. Och Hillevi Engström säger: Nej, det är inget fel på statistiken. Alltså säger Hillevi Engström här att statsministern hade fel, att ungdomsarbetslösheten inte är någon synvilla. Bra, skönt att ni ser bristerna, skönt att ni ser ungdomarna! Nästa steg är att också försöka göra någonting åt den. Ni har ju misslyckats med jobben. Vi har en massarbetslöshet i Sverige. Ja, vi har en kris; hela världen har gått igenom en kris. Men ni gick till val på att fixa jobben. Det har ni misslyckats med, och ni har misslyckats ännu mer när det gäller ungdomsarbetslösheten. Statsministern försökte sig på en fint i valrörelsen genom att säga: Nej, men det är bara en synvilla. De finns egentligen inte. Det är väldigt skrämmande att en statsminister säger så. Sedan vill han inte komma hit och resonera med mig, men jag pratar gärna med Hillevi Engström om den höga ungdomsarbetslösheten och vad ni tänker göra åt den. Om det nu inte är en synvilla utan om alla dessa ungdomar som behöver ett arbete finns, behöver de komma i utbildning, kanske en omskolning eller en komvuxplats, för att stå rustade att ta de nya jobben som kommer. Efter en lågkonjunktur tillkommer ju nya jobb - det är helt rätt - men då behöver ungdomarna stå rustade. Tyvärr har ungdomars resultat i skolan blivit sämre under tiden som den här regeringen har verkat, så att ungdomarna kommer att bli sämre och sämre rustade att ta de nya jobben som kommer. Ungdomsarbetslösheten är ett mycket stort problem för Sverige och stora delar av Europa, men vi toppar tyvärr listan. Det behövs betydligt fler åtgärder än vad regeringen har lyckats åstadkomma. Det gäller att se till att ungdomarna snabbt kommer i praktik, i utbildning, i omskolning eller i någon form av sysselsättning, så att de kan visa vad de duger till och så småningom bli anställda. De nya jobben kommer naturligtvis efter en lågkonjunktur, och det håller jag med flera talare som har sagt här tidigare i dag. Men det måste göras något mycket mer konkret. Det ni hittills har gjort har inte fungerat. Ni räknar upp alla era åtgärder, den ena efter den andra, och säger att det är så billigt att anställa ungdomar, men det har inte hjälpt. Ungdomsarbetslösheten i Sverige är högst i Europa, trots alla de åtgärder som ni påstår att ni har genomfört och som skulle vara så himla bra. Men försök då att pröva något mer eftersom er politik hittills inte har fungerat!

Herr talman! Det är en mycket viktig fråga som Monica Green tar upp här, frågan om ungdomsarbetslösheten. Vi i Alliansen betonade så sent som under fredagens budgetdebatt att vi tar situationen för de unga på största allvar. Sedan vill jag ta upp skolan, som har levt med stora problem under väldigt många år. Nu genomför alliansregeringen stora reformer för att förbättra utbildningen, inte minst i grundskolan men också på gymnasiet, för att rusta våra ungdomar bättre för arbete. Ett faktum är att en av de grupper som har allra svårast att få jobb är de som har lämnat grundskola eller gymnasieskola utan fullständiga betyg. Det här måste vi komma åt. De åtgärder som nu vidtas genom inrättandet av tydliga kunskapstest via nationella prov och tidigare betyg är jag övertygad om kommer att göra att skolan blir mycket bättre på att se varje elev, varje individ, så att man kan få de kunskaper man behöver för att komma ut i arbetslivet. Monica Green säger att kunskapsresultaten fortsätter att försämras i Sverige. Ja, det är sant. Men tyvärr vill jag här ändå lasta den skola som vi tidigare har levt med under socialdemokratiska regeringar. Det tar sin tid att ändra en så stor organisation som skolan. Det är först i år som alla de här reformerna börjar sättas i sjön. Vi kommer att se att de kommer att ge oss framgång och att våra ungdomar kommer att stå bättre rustade. Vi har redan i dag åtgärder, bland annat folkhögskolesatsningen som vi nu fortsätter med. Den är jätteviktig för att rusta ungdomar med kunskaper för att komma in i arbete. Vi har också satsningarna på yrkesutbildningar, yrkesvux. Vi gör en hel del satsningar på att matcha ungdomar mot arbetsmarknaden för att på så vis kunna komma åt problemet med ungdomsarbetslösheten. Utvecklingen går ändå åt rätt håll i vissa delar. Konjunkturinstitutet beräknade i september 2010 att sysselsättningen skulle öka med 140 000 personer 2010-2012, vilket är positivt. Man angav också för utskottet att siffran kan komma att justeras uppåt. Av de här jobben kommer förstås också ett antal att gå till ungdomar, och det är väldigt bra. Jag vill också framföra en liten julhälsning från Leif Jansson, förvaltningschef i Sandvikens kommun, i mitt hemlän och min valkrets, där vi ju har haft stora problem med ungdomsarbetslöshet under både låg- och högkonjunktur. Men nu säger han så här i en julhälsning: I Gävleborg växer nu de nyanmälda jobben mer, ungdomsarbetslösheten minskar mer och varslen om uppsägningar minskar mer än i landet som helhet. Därför kan vi verkligen se fram emot 2011. Jag tillönskar alla läsare av lägesrapporten god jul och gott nytt år. Det tycker jag är en mycket positiv hälsning från ett län och en kommun som har varit hårt drabbad av ungdomsarbetslöshet tidigare och fortfarande förstås har alltför många unga utanför arbetsmarknaden. Men det går åt rätt håll, och till stor del beror det förstås på de åtgärder som regeringen vidtar.

Herr talman! Monica Green blandar ihop korten. Den höga ungdomsarbetslösheten i Sverige utgörs till stor del av heltidsstuderande högskolestudenter som söker extrajobb eller jobb efter avslutad utbildning. Det är sant och problematiskt, och det måste skapas fler arbeten. Det kan dock knappast vara så att någon som gått högskola ska behöva sätta sig i komvuxbänken; det är inte rimlig arbetsmarknadspolitik. Tittar vi däremot på statistiken för de ungdomar som är registrerade på Arbetsförmedlingen och som inte har gått på universitet och inte har den bästa utbildningsmässiga bakgrunden ligger arbetslösheten för dem just nu på 4,5 procent. Den har alltså minskat med 22 procent eller 1 procentenhet. Det betyder att var femte ungdom som var arbetslös tidigare nu är i arbete. Vi har program med aktiva åtgärder som ser till att människor hamnar i arbete. När det gäller ungdomsarbetslösheten bland studenter som pluggar på universitet är det andra åtgärder som måste skapas. Det måste bli fler företag, det ska löna sig att ta ett extrajobb och man ska inte riskera att bli av med sitt studiestöd om man jobbar lite extra. Det finns många sådana åtgärder, och dem genomför alliansregeringen. Det viktigaste är att det finns växande företag som anställer. Det gäller att ha en politik för det och inte en politik som går ut på att brandskatta företagare och dra undan de förutsättningar med RUT och ROT som finns. Det gäller att ha en politik som går ihop hela vägen. Monica Green, när ska Socialdemokraterna börja ha en arbetsmarknadspolitik? Jag blir orolig när jag hör att ni går till val på något och sedan ångrar er dagen efter. Jag blir orolig när ni säger en sak i kammaren och en annan i slutna rum i era förtroenderåd etcetera. Vad står socialdemokratin för? Vad vill ni göra för att minska ungdomsarbetslösheten? Jag hör er tala om 100 000 jobb och praktikplatser, men det är aldrig någon som konkretiserar det. Det enda exempel jag har hört var snabbtåget som skulle byggas mellan Göteborg och Borås. Ska alla ungdomar alltså bli järnvägsarbetare? Är det er plan? Det känns tvivelaktigt att vi i denna kammare ska bestämma var de nya jobben ska växa fram. Det ska företagen bestämma, och det ska de jobbsökande bestämma. Det är därför vi skapar generella förutsättningar för jobbskapande, och nu ser vi att ungdomsarbetslösheten har minskat med 22 procent eller 1 procentenhet till 4,5 procent i riket. Det är mycket bra, och vi har goda förutsättningar att sänka ungdomsarbetslösheten ännu mer. Jag vill gärna ha svar från Monica: Vad är er politik?

Herr talman! Det är många frågor och en del förvirring i statistiken, Monica Green. Det är allvarligt med arbetslösheten bland ungdomar, framför allt bland de 56 000 ungdomar som varken arbetar, studerar eller är anmälda på Arbetsförmedlingen och som vi inte vet vad de gör. Det är det största bekymret. Det näst största bekymret är de ungdomar som har lämnat skolan. Det är synd att Ylva Johansson inte är kvar i kammaren. Hon var skolminister när många ungdomar på grund av de reformer som skedde inte fick en skola som de kunde vara nöjda med och när många slogs ut från skolan och inte fick chansen att komma in på arbetsmarknaden. Låt oss titta på statistiken. I november fanns det 119 000 arbetslösa ungdomar mellan 15 och 24 år. På ett har det minskat med 14 000 personer. Det är utmärkt. Bland de ungdomar i denna ålderskategori som är arbetslösa går mer än hälften, 56 procent, i gymnasieskolan, 6 procent i grundskolan och 20 procent på universitet och högskola. Man måste titta på hur det ser ut. De som går i grundskolan behöver annan hjälp och stöd. Kanske är det inte mest bekymmersamt för dem som går i 8:an och vill jobba extra på helgen i en affär - även om det kan vara nog så bekymmersamt. Mitt största fokus måste dock ligga på dem som är lite äldre som har rätt att komma in på arbetsmarknaden och som har rätt att slutföra sin skola. Vi måste alltså titta på det vida begreppet ungdomar. Är man 15 år och bor hemma och söker arbete två timmar i veckan är det inte ett stort bekymmer för samhället. Är man däremot 20 eller 23 år är det ett allvarligt problem - och ännu värre för dem som inte gör någonting. Därför gör vi mycket. Den allra viktigaste reformen är den som skolminister Jan Björklund ansvarar för, det vill säga att genomföra en skola där alla barn och unga får chansen. Skolan är grunden. Det är den som förebygger arbetslöshet på både kort och lång sikt. Jag nämnde tidigare att vi har sänkt kostnaderna för att anställa ungdomar, och vi genomför lärlingsutbildningar i både gymnasieskolan och arbetslivet nästa år. Dessutom kommer de unga som inte har gått igenom grunden i gymnasieskolan att kunna få ett förhöjt studiebidrag från staten på ca 6 300 kronor per fyraveckorsperiod för att slutföra sin skolutbildning. Det kommer att gälla under tre års tid. Reformen initieras nästa år och är otroligt viktig. För att motivera ungdomar att förstå vikten av att få en skolutbildning fortsätter vi med satsningarna inom folkhögskolan. Hälften av alla ungdomar är arbetslösa kortare tid än en månad. Därför vore det förödande att från dag ett på Arbetsförmedlingen sätta ungdomar i en utbildning, aktivitet eller åtgärd. Däremot ska de få det när de har varit arbetslösa i ett par månader och inte kommit i jobb. Att låsa in en ungdom i en aktivitet som inte leder till jobb när vi vet att så många får jobb ganska snart skulle inte vara vettigt för någon part. Jag vill ännu en gång poängtera att ungdomar är olika. Ungdomsarbetslösheten är ingen synvilla, men vi måste titta bakom siffrorna. Vi måste titta på de elever som går i grundskola och gymnasium. Vi måste se till att skolan är tillräckligt bra på att se varenda unge och ge varje barn och ungdom en förutsättning. Det bygger vi framtidens skola på. Vi satsar under åren 2010-2014 så mycket som 6 miljarder kronor på skolan för att varje barn och ungdom ska få chansen. Det är en framtidssatsning. Det, Monica Green, är mer än vad den tidigare socialdemokratiska regeringen gjorde. Då lämnade så många som 30 000 ungdomar skolan varje år utan godkända betyg. Det lade grunden till den höga ungdomsarbetslöshet vi har i Sverige.

Herr talman! Det är skönt att höra att Hillevi Engström så tydligt tar avstånd från sin partiledare och statsminister som påstår att ungdomsarbetslösheten är en synvilla. Det är bra att vi får det nedskrivet i protokollet och att Hillevi Engström tydligt säger ifrån till sin egen statsminister. Det är bra att vi kan vara överens om att ungdomsarbetslösheten inte är någon synvilla. Vi ska givetvis se varje ungdom för sig. Vi måste också se vilken typ av arbete som ungdomarna söker. Är det extrajobb, deltidsjobb eller heltidsjobb? Jag hör att vissa debattörer ändå försöker sopa problemet under mattan. De menar att man inte behöver räkna alla och att det inte är så viktigt. Jag kan förstå att man måste sätta fokus på dem som är heltidsarbetslösa, men vi måste se till att alla som söker arbete och som har möjlighet att arbeta får ett arbete. Vi måste också se till att vi har företag som fungerar och att vi har en matchning som gör att de som söker arbete får rätt möjligheter. I dag saknas det. Med den borgerliga politiken försämras skolresultaten. Man kan naturligtvis skylla på sossarna. Det kommer den borgerliga regeringen att göra i alla tider. När vi regerar igen kommer ni att säga att allt är vårt fel, och när ni regerar säger ni att allt är vårt fel. PISA-undersökningen visar att svenska elevers kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse har försämrats. Det är 3 000 färre lärare under den borgerliga regeringens tid, och det är större skolklasser. Ni påstår att ni försöker göra något åt skolan och att ni vill ha rätare led och ni säger att det skulle ge bättre resultat. Hittills har det inte visat sig. Ungdomar behöver en bra utbildning. Alla som söker arbete behöver inte samma utbildning. Varje ungdom måste ses för sig. Den som inte har någon utbildning alls ska få den utbildning den behöver. De som har högskoleutbildning ska givetvis ha en annan typ av matchning och stöd så att de får de jobb de passar för. Ni har, som sagt, misslyckats när det gäller arbetslösheten. Det är bra att ni kommer med en rad åtgärder. Ni påstod att ni hade fixat det redan under den förra mandatperioden med alla de åtgärder som ni har räknat upp. Det visar sig att det som ni har gjort hittills inte har fungerat. Man måste erkänna det. Det är bra att ni erkänner att det inte är en synvilla, och det är bra att ni vill vidta ytterligare åtgärder, men än så länge har ni inte kommit till rätta med problemet, Sveriges stora sorgebarn, den höga ungdomsarbetslösheten. Det behövs växande företag och det behövs en politik för jobben. Då måste man också satsa på utbildning, precis som Ylva Johansson sade tidigare. Det behövs naturligtvis olika typer av utbildning beroende på vad den unga har i bagaget. Man ska absolut inte dra alla över en kam. Jag tycker att det är märkligt att vissa debattörer gör det. Vi har satsat på 100 000 nya jobb och utbildningstillfällen i vår budgetmotion. Vi har en mängd förslag på åtgärder för att snabbt se till att ungdomar får ett arbete. De ska inte låsas in i en åtgärd, men de ska få hjälp från första stund. Det är det bästa man kan göra.

Herr talman! Monica Green visar dålig förmåga att ta ansvar för den egna politiken. Att skolan inte har fungerat bra under socialdemokratins regeringsperiod är ingen hemlighet. Att vi nu gör om utbildningen åt det håll som Monica Green efterfrågar är uppenbart. Vi anpassar nu gymnasieskolan efter individen - en del vill ha en yrkesutbildning, andra vill läsa teori - för att förbättra ungdomars möjlighet att utifrån sina egna förutsättningar få en bra utbildning så att de kan komma i arbete. Jag har en fråga till Monica Green. Vi inom Alliansen har pratat länge om att införa ett utvecklat lärlingssystem. Vi arbetar på det. IF Metall och arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen har tecknat ett kollektivavtal om yrkesintroduktion. Avtalet riktar sig till ungdomar under 25 år som saknar relevant yrkeserfarenhet. De kan på detta sätt få arbete och utbildning. Jag tycker att det är mycket bra. Det påminner om det som vi i Alliansen gör när vi nu vill införa ett lärlingsprogram inom gymnasieskolan och möjlighet till lärlingsprovanställning för personer under 23 år. Har Monica Green börjat sympatisera med Alliansens lärlingspolitik, grundat på om Monica Green tycker att det initiativ som Metall har tagit är bra? Det skulle vara intressant att höra. Det är viktigt för att lösa situationen för ungdomar utan arbete. I de länder som har haft fungerande och bra lärlingssystem - Tyskland och Danmark - är ungdomsarbetslösheten lägre än i Sverige. Jag skulle vilja veta hur Monica Green ser på IF Metalls avtal med teknikföretagen om lärlingsutbildning.

Herr talman! Det är inte länge sedan jag gick i skolan. Jag vill påminna Monica Green om att Alliansens gymnasiereform träder i kraft 2011. Alla som har gått i gymnasieskolan under de senaste fyra åren har gått i en gymnasieskola som är utformad av Socialdemokraterna. Det är er skola. Det tar lång tid att göra om skolan. Vi kan ju inte se skillnader så snart gymnasiereformen är på plats. Jag tror inte det, även om det känns hemskt att säga. Det är de år man går i skola, från första klass och 13 år framåt, som formar hur bra man är på arbetsmarknaden. Det tar nog tio år innan man börjar se verkliga resultat av en skolpolitik. Om vi ser tio år bakåt var det Socialdemokraterna som styrde. Det är er politik som har lett till att ungefär lika många som nu räknas som arbetslösa gick ut skolan utan fullständiga betyg. IV-programmet som ni införde skulle vara det lilla programmet för några få. Det blev det största programmet för killar. Det är inte ens en riktig gymnasieutbildning. Det är därför vi har problem, och det är därför vi har gjort stora insatser för att få ungdomar i arbete. I statistiken ser vi att ungdomsarbetslösheten minskar. Jag hoppas att Monica Green stöder vår skolpolitik som ser till att fler människor kommer i arbete i framtiden.

Herr talman! Jag vänder mig först till Monica Green. Jag tycker inte att det är seriöst av en debattör att lägga ord i min mun. Vi kan göra våra egna tolkningar. Jag var väldigt tydlig i fråga om ungdomsarbetslösheten och statistiken. Det är ett bekymmersamt läge med de ungdomar som inte har klarat av skolan. Därför genomför vi reformer. Monica har dock en poäng. Det handlar om utbildning. Jag rekommenderar Monica Green att ta del av statistiken och gärna besöka Statistiska centralbyrån för att förstå hur man kan tolka statistik. Fil. dr Claes-Håkan Gustafson som är verksam vid Statistiska centralbyrån skriver så här i en artikel i DN: Statistiken ställer krav på användaren att rätt förstå utvecklingen av ungdomsarbetslösheten. Man måste förstå att det finns olika behov hos ungdomar som går i grundskolan och är 15 år och hos dem som går i gymnasieskolan där 56 procent, alltså halva ungdomsarbetslösheten, finns och hos dem som går på universitetet. Jag tycker att det är viktigt att vi kan enas om att det är skolan som ska förebygga arbetslöshet. Har man gått på universitet och pluggat i fyra fem år är det, precis som Hanif Bali säger, helt orimligt att man ska in i en kortare arbetsmarknadsutbildning. Det är inte målsättningen. Det gäller för den unga att komma ut på en praktikplats eller traineeplats inom det område som man är utbildad för. Vi ser en positiv trend i samhället nu. Ungdomsarbetslösheten har minskat det senaste året och fler ungdomar kommer i arbete. Sänkningen av arbetsgivaravgifterna har säkert haft en god effekt och bidragit till det. Vi har också genomfört ändringar så att det har blivit möjligt med visstidsanställningar i större utsträckning. Där har speciellt ungdomar kunnat komma in. Det är en brygga från arbetslöshet in på arbetsmarknaden. Eftersom ungdomar är olika tycker vi att det är angeläget att man inte bara ser över den treåriga teoretiska högskoleförberedande delen i gymnasieskolan utan även tänker på de ungdomar som vill ha en lärlingsanställning och komma ut i jobb. Vi kommer nästa år att utreda lärlingsprovanställningar och vi kommer att genomföra lärlingsutbildningar i gymnasieskolan. Det är viktiga reformer. Ungdomar får också stor hjälp genom jobbcoachning inom Arbetsförmedlingen. Om man har sökt en del jobb utan att få något behöver man någon som hjälper en att stärka självkänslan och får en att tro på att man kan och vill och har förmåga. Där kommer jobbcoachningen in. När ungdomar har varit arbetslösa en period infaller också de nystartsjobb där man tar bort hela arbetsgivaravgiften för den unga. Det är också viktigt. Den allra viktigaste reformen är nog ändå den som genomförs nästa år, nämligen ett ökat studiebidrag för de ungdomar som väljer att gå tillbaka till skolan för att avsluta grund- och gymnasieskolan. De kommer att få det förhöjda studiebidraget. Låt oss enas om att statistik inte är helt lätt att tolka och att det behövs olika åtgärder för olika behov.

Herr talman! Jag tycker att det var bra att Hillevi Engström i sitt förra inlägg tydligt sade att arbetslösheten inte är någon synvilla. Det var inte jag som hittade på de orden. Jag tycker att det är bra att Hillevi Engström erkänner att ungdomsarbetslösheten inte är någon synvilla. Då är vi alltså överens om det, och det är bra. Det andra vi är överens om är att alla ungdomar är olika och att var och en har olika utbildningsbakgrund. Därför måste de ha olika typer av stöd och matchning. Det är bra att vi är överens om det också. Vi kan komma långt med det. Men det räcker inte. Man måste också gå från ord till handling. Man kan säga att man ska göra skolan bättre och sedan skylla på att det kommer att ta 20 år innan man ser resultat. Men man kan också se vad den borgerliga regeringen har gjort, nämligen att minska antalet lärare med 3 000. Man kan se att skolklasserna har blivit större under den borgerliga regeringens tid. Då kan ni inte skylla på att det egentligen var sossarna som ville det, utan det är den borgerliga regeringen som har genomfört detta. Jag fick en fråga om vad jag tycker om lärlingsutbildningar. Jag tycker att det är bra om vi har starka parter på arbetsmarknaden. Vi ska ha en stark fackföreningsrörelse och vi ska ha starka arbetsgivarparter som kan bygga en lärlingsutbildning. Men då ska vi se till att inte den borgerliga regeringen fortsätter att rycka undan benen på fackföreningsrörelsen, som den har gjort under den här tiden. Om vi har starka fackföreningar kan vi se till att lärlingsperioden också innehåller någon form av utbildning. Då välkomnar jag det. Då tycker jag att det är bra - om arbetsmarknadens parter är tillräckligt starka och om man kan se till att man är överens. Vi ska nog kunna komma överens om mycket, men jag beklagar att statsministern vägrade att komma hit och dra tillbaka sitt uttalande om synvillan ungdomsarbetslösheten. Dessutom vill jag önska alla i kammaren en god jul och ett gott nytt år.

Herr talman! Jag vill önska mina meddebattörer detsamma. Jag tror att vi delar uppfattningen om att alla ungdomar ska få chansen. Vi kommer att anstränga oss till det yttersta för att både göra en bättre skola och vidta bättre åtgärder. Vi ska vässa alla instrument i verktygslådan så att fler unga nästa år kan komma in på arbetsmarknaden. Det är väl den bästa julklapp man kan få! Det ska bli fler än hittills som kommer in; det är min ambition.