Trafikförsäkringens framtid

Herr talman! Lars Johansson har frågat mig dels hur jag ser på trafikförsäkringens framtid och framtida utformning, dels om jag avser att lägga fram ett förslag före valet 2010. Enligt direktiven till utredningen om en överföring av vissa socialförsäkringsutgifter till trafikförsäkringen ska utredaren bland annat göra en konsekvensanalys med utgångspunkt i hur reformen kan påverka trafik och trafikflöden, val av transportmedel, människors mobilitet, yrkestrafik etcetera. Utredaren ska också mot bakgrund av de regler och administrativa rutiner som föreslås utifrån en helhetssyn redovisa de ekonomiska och administrativa konsekvenser som långsiktigt uppstår för de berörda och samhället. Utredningen ska även genomföra sina analyser ur ett jämställdhetsperspektiv. Uppdraget ska enligt de ursprungliga direktiven redovisas senast den 30 april 2008. Utredaren har begärt förlängd utredningstid bland annat av det skälet att det tog lång tid att bemanna utredningssekretariatet och att uppdraget kräver att en stor regelmassa ska analyseras innan förslag till en ny rättslig reglering kan utarbetas. Regeringen har nu i enlighet med utredarens begäran förlängt utredningstiden till den 15 juni 2009. Det grundläggande syftet med att förändra dagens trafikförsäkring är att minska riskerna för och effekterna av trafikskador. Samhällets kostnader för trafikskadade personers sjukpenning och sjukersättning har ökat de senaste tio åren. Det har lett till ökade kostnader för skattebetalarna men också för den privata trafikförsäkringen. Denna negativa trend måste brytas. En sådan reform bedöms på sikt kunna ge stora samhällsekonomiska vinster i form av ökad trafiksäkerhet, förbättrad rehabilitering och minskade skadekostnader. Frågan om trafikförsäkringen ska överta ansvaret för vissa delar av sjukförsäkringssystemet måste dock först utredas och regeringen har därför tillsatt den utredning som nu ska utreda förutsättningarna för en sådan överföring. Utredningens förslag ska därefter remissbehandlas, och beroende bland annat på de synpunkter som kommer in i samband med denna remissbehandling kommer regeringen att slutligen ta ställning till förslaget.

Herr talman! Jag får tacka för svaret från statsrådet. Jag noterar att svaret andas en tveksamhet - om jag uttrycker mig förenklat - till att det över huvud taget är möjligt att genomföra denna förändring av trafikförsäkringen såsom den borgerliga regeringen aviserade hösten 2006. Det är också intressant att notera i interpellationssvaret att den utredning som tillsattes inte ska vara klar förrän den 15 juni 2009. Jag har väckt interpellationen mot bakgrund av att frågan våren 2007 behandlades i skatteutskottet eftersom det handlade om en ökad skatteintäkt. Den särskilda trafikförsäkringspremien till staten på 700 kronor om året skulle finansiera skattesänkningar på andra områden och inbringa ca 3 eller 3 ½ miljard kronor. När frågan var uppe förra våren var det oerhört bråttom med att få igenom förändringen från den 1 juli 2007. Bråttom, bråttom var det! Vi frågade från oppositionens sida varför regeringen hade så bråttom. Vi begärde till och med att det skulle ordnas en särskild hearing för att diskutera konsekvenserna av den förändring som regeringen förordade. Det lyckades vi inte få till stånd, utan det blev en socialdemokratisk hearing. Vi bjöd in olika branschorganisationer, försäkringsbranschen och branschorganisationer på trafik- och säkerhetsområdet med flera för att diskutera de här sakerna. Alla var överens om att det är en mycket komplicerad fråga att göra en sådan här förändring - att lägga över kostnadsansvaret för rehabiliteringen på försäkringstagarna. Vi sade att om man ska göra någonting åt det här bör man diskutera det i en parlamentarisk utredning och inte bara ha en enmansutredning som regeringen aviserade skulle vara klar redan den 30 april i år. Nu har regeringen fått backa från den utgångspunkten och sagt att det tar mycket längre tid. Den har tagit till sig att detta är mycket komplicerat och att det berör olika samhällssektorer. Det här var alltså en oerhört viktig fråga att genomföra snabbt. Nu säger ministern att det kanske kan komma ett förslag men inte när. Utredaren ska vara klar den 15 juni 2009, och sedan blir det väl en remissbehandling av ett sådant förslag. Sedan ska det behandlas i riksdagen någon gång under 2010. Det kan möjligen träda i kraft den 1 juli 2010. Det vore intressant att veta om det är regeringens avsikt att, när man får utredningens förslag, komma till skott och lägga ett förslag på riksdagens bord under 2010.

Herr talman! Jag tycker att det var intressant att höra statsrådets svar men också Lars Johanssons kommentarer till svaret. För mig låter det som om Lars Johansson över huvud taget inte funderat på att en ökad försäkringsmässighet i trafikförsäkringen också kan påverka vårt och andra trafikanters beteende i trafiken och därmed också antalet skadade och döda. Det är huvudsyftet med den här reformen som regeringen redan innan tillträdet redovisade att man planerade. I arbetet med att minska olycksfallen i trafiken ingår bland annat, som har framgått av svaret, att systematiskt se över vilka incitament för ökad trafiksäkerhet som vi som lagstiftare kan införa. Jag tycker att det är kortsynt att inte ta med trafikförsäkringens roll i det arbetet. Jag är övertygad om att en ökad försäkringsmässighet i trafikförsäkringen också påverkar människors beteende i trafiken och därmed olycksfallen. Herr talman! Jag tycker att man kan gå längre än vad regeringen har föreslagit i det sammanhanget. Jag tycker att försäkringen ska göras mer individuell. En försäkringspremie är inte bara en kostnad utan gör också att människor blir medvetna om att man som trafikant utsätter sig själv och andra för stora risker. Man blir ganska snart medveten om att den premie man betalar beror på hur man själv uppträder i trafiken och hur stor risk man utgör för sig själv och andra. En individuellt utformat trafikförsäkring får en tydlig och uppfostrande roll i trafiksäkerhetsarbetet om man som trafikant vet och ser att man kan sänka sin premie genom egna val. På samma sätt som man som villaägare eller bostadsrättsägare kan påverka sin bostadsförsäkring om man investerar i inbrottssäkra dörrar, medverkar i grannsamverkan eller installerar brandskydd påverkar det här också trafiksäkerheten. Den bilist som kör laglydigt och säkert, väljer en bil med exempelvis antisladdsystem, alkolås eller svart låda bör få betala en lägre försäkringspremie än den som kör för fort, onyktert eller väljer att köra en mindre trafiksäker bil. Den här typen av trafikförsäkringssystem har införts i andra länder. Jag vet att regeringen i sina direktiv till den utredning som tidigare omtalats här också har nämnt att den här frågan ska övervägas. Jag tycker att det vore bra om regeringen också tog tydlig politisk ställning i frågan, föreslår en individualiserad trafikförsäkring och ger utredningen i uppdrag att arbeta fram ett välgrundat förslag på hur en sådan ska utformas. Därför vill jag fråga socialförsäkringsministern om hon är beredd att medverka till detta genom att förtydliga utredarens uppdrag och om regeringen är beredd att inkludera förändringen av trafikförsäkringen i arbetet med nollvisionen för trafikdödlighet.

Herr talman! Lars Johansson frågar om jag är tveksam. Nej, jag är inte det. Jag tror att jag skulle kunna räkna upp väldigt många utredningar under Socialdemokraternas tid som har fått förlängd tid. Det är verkligen inte sällsynt. Det händer väldigt ofta. Det tror jag att Lars Johansson kan instämma i. Vi kan se efter hur många utredningar det är som har fått förlängd tid. Man skriver direktiv, och sedan när utredaren eller utredningen börjar borra i materia kan de stöta på viss patrull när det gäller att få fram rätt information, bemanna sina kanslier och så vidare. Min och regeringens avsikt är inte att göra något hastverk av det här. Utredaren har framfört önskemål om en förlängning, och det har vi all anledning att tillmötesgå. Sedan skymtar jag även hos Lars Johansson nästan en iver att den här utredningen kommer fram så att vi får en sådan här trafikförsäkring. Eller missförstår jag Lars Johanssons ambition och Socialdemokraternas inställning när det gäller att låta trafikanterna bära en större del av sina egna kostnader eftersom detta belastar de personer som har ett gott trafikvett? Trafiksäkerhet ska löna sig. Därmed genererar vi också resurser till ett trafiksäkert beteende. Jag har inte helt klart för mig om även Socialdemokraterna har diskuterat de här frågorna. Nu pågår en utredning, och utredaren har begärt att få en förlängning. Jag ser inget märkvärdigt med det. Vad skatteutskottet och trafikutskottet har diskuterat kan jag inte beröra eftersom jag svarar för socialförsäkringsfrågorna. Detta ligger på mig eftersom det handlar om ganska mycket pengar som ska överföras för rehabiliteringen. Det är av den anledningen som denna utredning ligger på mitt bord. När det gäller Lars Elindersons fråga om en individuell försäkring kan man säga att det på sätt och vis är det eftersom man säger att trafiksäkerhet ska löna sig. Grupper som man bedömer har låg risk för att orsaka trafikskador och skada sig själv ligger lägre när det gäller premier. På sätt och vis har vi redan de tankarna. Jag tror visst att utredaren också kommer att fundera på de här frågorna.

Herr talman! Det är intressant att lyssna på såväl statsrådet som Lars Elinderson. Ni pratar precis som om det inte pågår något trafiksäkerhetsarbete och som om man inte tar ett individuellt ansvar. Skillnaden är den att man tar ett individuellt ansvar för sin trafikförsäkring. Den påverkas av hur mycket man kör. Om man kör trafiksäkert får man en bonus till exempel. Man kan ta en hel- eller halvförsäkring. Det finns många olika saker som påverkar den trafikförsäkring man har i dag. Därför finns det ett tydligt individuellt ansvar. Nu talar vi om att man också ska ta ett individuellt ansvar för den kroppsskada man får själv. Det kan vara olika faktorer som påverkar vad som i framtiden blir en fråga för rehabilitering. Det kan vara en trafikolycka, men det kan också vara en arbetsskada som man har fått på sitt arbete eller en skada som man har fått på sin fritid. Vem ska avgöra vilken del av denna skada som ska omfattas av trafikförsäkringen? Det är den typen av problem som uppstår när man börjar prata om att trafikförsäkringen också ska ta hand om rehabiliteringsinsatserna och de sjukförsäkringskostnader som kan uppstå där. Alla de här frågorna är över huvud taget inte utredda. De är inte uppe till diskussion innan man lägger fram ett förslag om att införa en särskild trafikförsäkringspremie. Det handlar i runda slängar om ca 700 kronor per försäkringstagare. Nu går det ena året efter det andra. Jag har räknat ut att på tre år plockar regeringen in 10 ½ miljard kronor utan att det har kommit något förslag om en så kallad rehabiliteringsförsäkring. Man plockar in 10 ½ miljard av försäkringstagarna. Det enda de får är en höjd försäkringspremie. Det påverkar inte trafiksäkerheten. Ni plockar in 10 ½ miljard eller 2 100 kronor i en extra skatt av människor med trafikförsäkring under de här åren om man utgår från att det kommer ett förslag den 1 juli 2010. Kommer det senare blir det ännu mer. Får vi en ny regering blir situationen en annan naturligtvis. Men så är det faktiskt med det förslag som Cristina Husmark Pehrsson arbetar med. Man börjar i fel ände. Det vore väl bättre att man gick igenom den här frågan mer ordentligt och inte hade så bråttom utan diskuterade om det är möjligt att göra sådana förändringar som utredningen nu ska titta på. Ta fram ett sådant förslag, så får vi granska det först och se om det över huvud taget är möjligt! Jag är ytterst tveksam för egen del, och mitt parti är också ytterst tveksamt till att genomföra en sådan förändring. Vi tror nämligen att det uppstår väldigt många konstiga situationer för enskilda människor där försäkringsbranschens tjänstemän ska avgöra om det här är en rehabiliteringskostnad som försäkringsbranschen ska ta eller om det är en rehabiliteringskostnad som samhället och sjukvårdshuvudmännen ska ta. Den typen av avvägningar är över huvud taget inte belysta, men vi är helt övertygade om att det kommer att bli så, för så är det i andra länder som har den här typen av uppdelning. Det är ju därför vi i Sverige hittills har sagt nej till den här typen av försäkringslösningar. Använd trafikförsäkringen för plåtskador, där den hör hemma!

Herr talman! Även jag tycker naturligtvis att det hade varit väldigt bra om alliansregeringen hade suttit längre så att man hade haft mer tid på sig att förbereda de förändringar som skedde när man tillträdde efter 2006 års val. Men ibland kommer man i en sådan situation att man måste fatta beslut och genomföra åtgärder som kanske kräver mer omfattande utredning. Jag har all förståelse för att en utredning av en sådan här förändring av trafikförsäkringen kommer att ta en viss tid. Jag instämmer i det statsrådet säger: Den förändring som initieras inledningsvis innebär att grupper som har låg risk får lägre premier. Men det jag är ute efter är att individer som har låg risk faktiskt också kan få lägre premier och att man bedömer premien utifrån den enskilde trafikanten. Jag är helt övertygad om att den mest verksamma åtgärden för att få en trafiksäker miljö är att få den enskilde trafikanten att få ett mer trafiksäkert beteende i trafiken. Vi har erfarenheter från andra länder där man också kan se att det fungerar på det sättet. Också allmänheten delar den här uppfattningen. Motororganisationen FMK har gjort en bred enkätundersökning där man konstaterar att sju av tio svenskar tycker att försäkringspremien ska vara högre för dem som begått förseelser i trafiken och lägre för dem som kör nyktert och håller hastighetsgränserna. De ska inte betala lika hög trafikförsäkringspremie som den som bryter mot lagen. En sådan här förändring kräver lagändringar. För att kunna ta hänsyn till körbeteende när trafikförsäkringspremien sätts behöver försäkringsbolagen bland annat tillgång till uppgifter om tidigare trafikbrott, vilket man inte har i dag. Jag upprepar frågan: Är statsrådet beredd att ge tilläggsdirektiv till utredaren så att vi snabbt kan få till stånd en sådan här lagstiftning?

Herr talman! Lars Johansson, det händer väldigt mycket med trafiksäkerheten, men vi kan inte blunda för att kostnaderna för sjukpenning och sjukersättning beroende på trafikskador har ökat markant. Det tyder väl inte på att vi är framme vid någon godtagbar situation, utan här behöver göras ännu mer. Vi måste kanske göra klart för oss att den extraskatt som har tagits ut var första delen av att göra trafikförsäkringen obligatorisk. Den är nu betald. Vad är det då man har betalat för? Det behöver framgå klart. Jo, det handlar om att trafikanterna nu bär kostnaderna för gamla skador. Det var också ett krav från försäkringsbolagen, för annars skulle det lätt kunna komma in kanske nystartade försäkringsbolag som skulle ta över den obligatoriska trafikförsäkringen men som skulle slippa undan de kostnader man har för gamla skador. De skulle då kunna börja från ruta ett och så att säga hämta hem - jag ska inte säga vinsten, men det hade blivit betydligt enklare och betydligt mindre kostsamt för de nya företagen. Detta var steg ett, och nu bär trafikanterna kostnaderna för de gamla skadorna. Vad vi nu utreder är hur kostnaderna för kommande skador ska bäras och hur det ska ske. Det är det vi utreder. Jag ville bara att det skulle stå klart: Visst har man fått någonting för pengarna. Jag har själv besökt Finland. Där har man haft den här försäkringsformen sedan 1950-talet. Man tycker att den har fungerat väldigt väl, i alla fall av det jag har fått fram under mina besök. Den fungerar så väl att man till och med har kopplat in hälso- och sjukvården i denna försäkring nu. Därför tycker jag att det är viktigt att vi får den här försäkringen. Jag tror och har också sett att den kommer att ge väldigt mycket positiva effekter för dem som kör bil och när de blir omhändertagna. Lars Johansson avslutar med att säga att plåtskador och människor ska behandlas på olika ställen. Ja, så har vi det ju i dag, och det är väl många med mig som kan konstatera att det faktiskt tyvärr är så att bilen ibland blir snabbare omhändertagen och reparerad än människorna. Jag tror att det vore bra med ett ekonomiskt incitament hos ett försäkringsbolag att se till att människor snabbt kommer på benen, att människor inte behöver gå med whiplashskador i många år innan de får stöd och hjälp utan får det omedelbart, att man får operation, behandling, sjukgymnastik och rehabilitering, att detta ska ske så snart som möjligt och att man inte ska behöva stå i kö till sjukvården för detta. Jag tror att många skulle få snabbare hjälp om både plåtskador och människoskador så att säga handhades av ett försäkringsbolag som hade ordentligt incitament att vilja göra någonting åt detta snabbt. Sedan kan jag hålla med Lars Johansson om det problem som har funnits under många år, nämligen uppdelningen av rehabilitering på en väldig massa sätt. Det finns arbetslivsinriktad rehabilitering, medicinsk rehabilitering och social rehabilitering. Jag tycker att det många gånger har varit ett mischmasch. Den här uppdelning skedde 1992. Det är precis som Lars Johansson säger om när någon drabbas av hjärtproblem: Sker det på grund av anlag så är det medicinsk rehabilitering som gäller, men det är annorlunda om det sker på grund av att man kör i trafiken i sitt yrke och är stressbenägen. Vi har alltså olika typer av aktörer som ska hjälpa till. Jag tycker att detta är ohållbart i längden.

Herr talman! Det är ändå så att skatten på trafikförsäkringen också skulle bidra till finansieringen av de omfattande skattelättnader som föreslogs i budgetpropositionen 2006. Det utgjorde ju en del av den finansieringen och utgör fortfarande en stor del av finansieringen av olika skattelättnader, som resulterar i ganska stora belopp om året. Nu tyckte jag att det blev intressant här på slutet, för nu kom vi in på det som är något av pudelns kärna i hela den här diskussionen, nämligen privatiseringen av sjukvården. Såvitt jag förstår är en tanke i detta att de privata försäkringarna - det blir privata försäkringar som man tar om systemet läggs om såsom här föreslås - blir en form av privat sjukförsäkring kopplad till trafikförsäkringen. Då kan försäkringsbranschen gå före med de personer som är drabbade av olika trafikskador, före andra människor, och finansiera det via denna försäkring. Då får vi ju två olika finansieringssystem till sjukvården. Det blir väldigt intressant att se hur statsrådet har tänkt lösa den frågan, nämligen på vilket sätt det kommer att fungera, där människor som har drabbats av andra sjukdomar eller olycksfall ska få stå i en särskild kö för att personer med trafikskador ska få extra resurser så att de kan gå före när det gäller rehabilitering och liknande. Då får vi ju två olika system i vårt sjukvårdssystem, där det inte är den enskilde patientens behov som avgör, utan det är om jag har en tillräckligt bra trafikförsäkring, som jag då enligt Lars Elinderson också ska ha individuellt anpassad och finansierad i större utsträckning. Då blir det personen med den stora plånboken som i större utsträckning kommer att få en bättre sjukvård än personen med mindre plånbok.

Herr talman! Vi avslutar med en sjukvårdsdebatt, och den tar jag gärna. Jag vill säga att det inte finns någon i den här kammaren som inte håller med mig när jag säger att vi ska ha skattefinansierad, allmän sjukvård som är tillgänglig för alla efter vars och ens behov. Det är prioritering nummer ett, och det finns ingen i denna kammare som säger emot det. Om vi däremot har en annan utförare som på riksdagens eller landstingets uppdrag, genom skattefinansiering och utifrån kontroll, kan utföra sjukvård, som exempelvis Sankt Göran i Stockholm som jag inte tror att heller Lars Johansson vill lägga ned, och kanske på ett bra sätt kan hjälpa folk som behöver stöd och hjälp har jag ingenting emot det. Men den ska vara skattefinansierad, och den ska vara allmänt utformad efter vars och ens behov. Det brukar vara så att om jag som invånare i Sverige är sjuk vill jag ha hjälp. Vem som är huvudmannen är jag inte lika intresserad av. Jag vill ha stöd och hjälp, och jag vill att det ska gå fort att bli frisk och komma på benen. Dessutom ska jag veta att sjukvården är skattefinansierad.