Sysselsättningsgraden hos utrikes födda kvinnor

Fru talman! Jag tackar för interpellationen. Maria Stenberg har frågat vad arbetsmarknadsministern avser att göra för att öka sysselsättningsgraden bland utrikes födda kvinnor. Interpellationen har överlämnats till mig. Det är en stor jämställdhetspolitisk utmaning att komma till rätta med de skillnader som finns i sysselsättningsgrad mellan utrikes födda kvinnor och män. Utrikes födda kvinnor har sämre förutsättningar än utrikes födda män att etablera sig på arbetsmarknaden. De har lägre utbildningsnivå, mindre arbetslivserfarenhet och sämre hälsa. Kvinnorna påbörjar sin etablering i arbetslivet långt senare än männen. De gör ofta avbrott i arbetsmarknadsaktiviteter och undervisningen i svenska på grund av uttag av föräldrapenning samt väntan på förskoleplats. Olika samverkande hinder, såväl på individnivå som i samhällets strukturer, bidrar till att utrikes födda kvinnors arbetsmarknadsetablering går långsamt. Detta är sammanhanget som förklarar, men inte försvarar, att utrikes födda kvinnor deltar i lägre grad än utrikes födda män i arbetsmarknadspolitiska insatser såsom instegsjobb. Samtidigt kan noteras att ur ett internationellt perspektiv arbetar utrikes födda kvinnor i Sverige mer än många inrikes födda kvinnor i andra länder. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att öka utrikes födda kvinnors sysselsättningsgrad. Ett steg i rätt riktning är etableringsreformen som har ett stort jämställdhetsfokus med en individuellt anpassad etableringsplan. Den nyanlände får professionellt stöd för att snabbt få en etableringsplan och får etableringsersättning vid aktivt deltagande i etableringsinsatser. För att en familj ska få full etableringsersättning ställs krav på att såväl kvinnor som män deltar i etableringsinsatser. En nyanländ med etableringsplan har också rätt att välja en etableringslots, som är en fristående aktör som arbetar på uppdrag av Arbetsförmedlingen. Lotsen blir en länk till samhället som möjliggör att också kvinnorna kan få tillgång till ett nätverk. Arbetsförmedlingens rapport efter ett drygt år med reformen visar att det i princip är lika många kvinnor som män som deltar i etableringsinsatser. Målgruppen för etableringsreformen bestod vid slutet av år 2011 av 7 693 personer varav 48 procent kvinnor och 52 procent män. I december 2011 hade 6 895 personer fått beslut om en etableringsplan. Detta motsvarar 90 procent av de personer som omfattades av reformen i december år 2011. Rapporten visar att reformen har kommit i gång och i huvudsak fungerar som det var tänkt. Hela 95 procent av dem som hade en etableringsplan vid utgången av år 2011 har eller hade deltagit i någon form av arbetsmarknadspolitiskt program eller arbetsförberedande insatser. Det är en stor skillnad mot tidigare då det kunde ta flera år innan framför allt kvinnorna fick kontakt med Arbetsförmedlingen. Men reformen omfattar inte alla utrikes födda kvinnor. De flesta kvinnor som kommer till Sverige har anknytning till en person som redan bor i landet och utgör ca 60 procent av dem som får uppehållstillstånd på sådan grund. Kvinnor är därmed överrepresenterade i den grupp som inte har rätt till särskilda etableringsinsatser eller etableringsersättning. Regeringen har därför gett en särskild utredare (dir. 2011:88) i uppdrag att föreslå åtgärder för att öka arbetskraftsdeltagandet och påskynda etableringen på arbetsmarknaden för nyanlända utrikes födda kvinnor och anhöriginvandrare. Utredaren ska särskilt se över vilka åtgärder som behöver vidtas för att åstadkomma ett ökat arbetskraftsdeltagande för nyanlända utrikes födda kvinnor och anhöriginvandrare som inte omfattas av etableringsreformen. Vidare ska utredaren analysera vilka ekonomiska incitament som påverkar nyanlända utrikes födda kvinnors och anhöriginvandrares arbetskraftsdeltagande och deltagande i etableringsinsatser. Utredaren ska också föreslå åtgärder som ökar möjligheterna för nyanlända utrikes födda män och kvinnor att kombinera föräldraskap med arbete och deltagande i etableringsinsatser. Uppdraget ska slutredovisas senast den 15 oktober 2012. Regeringen arbetar således aktivt med att på olika sätt finna lösningar och åtgärder som kan bidra till en förbättring. Jag ser det som en av de största jämställdhetsutmaningarna vi har i dag att vidta åtgärder för att fler utrikes födda kvinnor ska kunna ta sig in på arbetsmarknaden och i samhället. Jag ser fram emot debatten.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min interpellation. Ursprungligen ställde jag interpellationen till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström, men hon överlämnade den till integrationsminister Erik Ullenhag. Det är lite olyckligt att regeringen väljer att se det här som enbart en fråga för integrationsministern. För min egen del är detta en högst relevant arbetsmarknadspolitisk fråga som jag egentligen tycker att arbetsmarknadsministern borde ha svarat på. Det är ju en fråga om jobb, sysselsättning och kvinnor, och nu särskilt situationen på arbetsmarknaden för kvinnor med utländsk bakgrund. Sysselsättningsgraden i Sverige har minskat sedan den borgerliga regeringen tillträdde, och nu är den endast 65,4 procent enligt statistik från SCB. Det finns en demografisk effekt i det här, så att andelen personer i de mest arbetsföra åldrarna minskar medan pensionärerna blir fler. Men det innebär inte att det går att slå sig för bröstet och känna sig nöjd, som det har visats prov på av både finansminister Borg och statsminister Reinfeldt. Tvärtom borde det innebära att man måste sätta in insatser för att öka sysselsättningsgraden. Och här finns en oanad potential i kvinnor med utländsk bakgrund. Det är sorgligt att säga, men sysselsättningsgraden bland utrikes födda kvinnor var under 2008 endast 57 procent. Endast drygt hälften av de utrikes födda kvinnorna är alltså sysselsatta, och det kan man aldrig känna sig nöjd med. Politikens villkor är att man måste vilja saker och ting, och politiken innebär också att man kan fatta beslut som innebär att saker och ting förbättras. Återigen är det så att kvinnor med utländsk bakgrund är en outnyttjad resurs när det gäller arbetskraftsdeltagande på svensk arbetsmarknad. Men det blir också en jämställdhetsdebatt, för det tycks alltid finnas många skäl och orsaker till att kvinnor, och i synnerhet kvinnor med utländsk bakgrund, är underrepresenterade på arbetsmarknaden. Det finns också alltid tusen orsaker till att kvinnor, och då i synnerhet kvinnor med utländsk bakgrund, får jobba deltid, ha otaliga former av deltidsanställningar och ha en arbetsmiljö som sliter och pressar. Som kvinna kan jag ställa mig frågan: Varför måste det vara på det viset? Det innebär att förklaringarna ofta är väldigt många, och statsrådet har läst upp en rad förklaringar till att det ser ut som det gör på arbetsmarknaden. Det är språket, förskolan, utbildningen, ett lägre deltagande i arbetsmarknadsutbildningar och så vidare. Men man känner sig inte riktigt till freds med alla dessa förklaringar när det gäller kvinnors situation och i synnerhet för kvinnor med utländsk bakgrund, att det alltid ska finnas en mängd förklaringar till att verkligheten ser ut som den gör och, i mitt tycke, oftast väldigt få politiska förslag som innebär att utvecklingen går framåt. Det var utifrån det perspektivet jag ställde min interpellation till arbetsmarknadsministern, därför att för mig är det här en fråga om jobben, sysselsättningen och sysselsättningsgraden. Min fråga till statsrådet kvarstår. Okej - nu har vi lyssnat på orsakerna till att det ser ut så här, och nu skulle det vara väldigt intressant att veta: På vilket sätt kommer den borgerliga regeringen att lägga fram förslag som innebär att sysselsättningsgraden, framför allt bland kvinnor med utländsk bakgrund, stiger?

Fru talman! Låt mig inleda med att säga att jag delar engagemanget vad gäller att det här är en av de riktigt stora jämställdhetsutmaningar vi har. Man kan å enda sidan säga, som jag sade i svaret, att utrikes födda kvinnor i Sverige har en i internationellt perspektiv hyggligt hög sysselsättningsgrad om man jämför med andra länder. Men det beror i grunden på att vi har en betydligt högre sysselsättningsgrad bland kvinnor i Sverige än i andra länder. Om man mäter på ett annat sätt, det vill säga jämför skillnader mellan utrikes födda män och utrikes födda kvinnor, är gapet alldeles för stort och ofta större än i jämförbara länder. Det innebär att vi är i ett läge där vi, precis som interpellanten sade, inte tar till vara kompetensen. Då börjar man fundera på varför vi inte gör det. Till att börja med vill jag fastslå att vi har flyttat min statsrådspost, integrationsministerposten, till Arbetsmarknadsdepartementet just för att vi ska få ett jobbfokus i integrationspolitiken. Det finns inget viktigare för den som har flytt eller invandrat till vårt land än att få en egen lön att leva på och ha en egen tillhörighet. I jämställdhetssammanhanget vet den som kan sin feministiska historia att avskaffandet av sambeskattningen skapade ekonomisk självständighet för kvinnor och öppnade arbetsmarknaden för kvinnor. Det är det som gör att vi har kommit långt när det gäller jämställdheten i Sverige, även om vi har mycket kvar att göra. Vad gör vi då? Det är en högst relevant fråga. Vi gör en hel del. Det första var det jag beskrev i svaret, det vill säga att etableringsreformen till sin konstruktion har en inriktning på jämställdhet. Tidigare hade vi ett ersättningssystem för den som kom till Sverige som var kollektivt. Det vill säga att det ofta inte lönade sig för den kvinna som kom efter en man att delta i etablerings- eller introduktionsinsatser, som det då hette, för då minskades familjens övriga ekonomi. Nu har vi byggt upp ett system som är individuellt utformat. Ska en familj med en kvinna och en man få full etableringsersättning ska både kvinnan och mannen delta i sfi, alltså svenska för invandrare, arbetsmarknadsinsatser och i samhällsorientering. Under den korta tid som har gått sedan reformen har detta visat sig ge resultat. Vi har ett hyggligt jämnt deltagande i etableringsreformen. Sedan behöver vi göra mer. Det var bakgrunden till att vi tillsatte en utredning som skulle titta på vad som hindrar ett arbetsmarknadsinträde för utrikes födda kvinnor. Jag tror, precis som jag sade i svaret, att det finns ett antal förklaringar. En förklaring kan vara att kvinnan ofta kommer senare till Sverige än mannen. Sådant kan vara svårt att styra över. En annan förklaring är att det är kvinnan som tar huvudansvar för hem och barn. Så är det i ännu högre grad bland utrikes födda. Finns det då inte en barnomsorgsplats innebär det att det tar längre tid innan man börjar på svenska för invandrare och arbetsförberedande insatser. Det ser vi också resultat av. Utredningen har lämnat ett delbetänkande där man har tittat på ett system som jag menar slår särskilt hårt mot utrikes födda kvinnor, och det är föräldrapenningssystemet. Det har visat sig ha en konsekvens för utrikes födda kvinnor som ingen hade tänkt på. Vad är då den konsekvensen? Jo, man har möjlighet att ta ut föräldrapenning fram till dess barnen är åtta år. Om man då kommer med en fyra- eller femåring från ett annat land får man 480 föräldrapenningdagar också för dem. Det har visat sig att 40 procent av de mammor med barn som kommer är föräldralediga även med äldre barn och att de inte deltar i svenskundervisning under första året. Man deltar inte i arbetsförberedande insatser. Detta skulle jag vilja gå vidare och se över. Det var inte så det var tänkt att föräldrapenningen skulle fungera. Det är inte bra för kvinnan, som inte kommer in på arbetsmarknaden. Det är inte bra för barnen, som inte kan få en barnomsorgsplats. Ytterligare saker som man kan peka på - jag ber att få återkomma om detta - är att vi har haft ett ganska könsstereotypt mottagande. Vi har på departementet tittat på hur vi bemöter kvinnor och män i systemet. Vi är ganska könsstereotypa, och det finns mer kvar att göra.

Fru talman! Det är intressant att statsrådet tar upp just detta med föräldraskap och föräldrapenning. Ibland tänker jag att den samlade borgerliga regeringens interna förhandlingar försvårar inträdet på arbetsmarknaden för kvinnor med utländsk bakgrund. Jag tänker då specifikt på vårdnadsbidraget. Det var lite intressant att integrationsministern pratade om föräldrapenningen. Då blir man väldigt nyfiken. Hur resonerar man då om vårdnadsbidragets effekt för utländska kvinnors deltagande på arbetsmarknaden? Den 13 juni förra året överlämnade Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, rapporten Sysselsättning för invandrare - en ESO-rapport om arbetsmarknadens integrering till Finansdepartementet. I rapporten föreslås en rad konkreta åtgärder för bättre integration. Rapportförfattarna finner att föräldrapenning med nuvarande utformning kan fungera som en form av socialbidrag under åtskilliga år efter invandringstidpunkten. Det var säkert detta som statsrådet menade. Det kan i sin tur bli en kvinno- och fattigdomsfälla, som medför att barnen inte får tillträde till förskola och att språkförståelse och språkutveckling kanske försenas och så vidare. Vi vet att tillgången till språket i tidig ålder är jätteviktig för att man ska kunna gå igenom skolan och komma ut på arbetsmarknaden med goda språkkunskaper så att man bli anställbar. Just därför blir vårdnadsbidraget så intressant att debattera. Vårdnadsbidraget förstärker ju då problematiken ytterligare. Författarna till rapporten rekommenderar att det ska avskaffas. För min del skulle det vara intressant att höra om integrationsministern också har tänkt i de banorna, alltså att vårdnadsbidraget är en hämsko för kvinnor med utländsk bakgrund och därför borde avskaffas när man nu ändå ser över föräldrapenningens konstruktion. Etableringsreformen är inte så gammal, och den har väl ännu inte verkat fullt ut. Det är därför kanske svårt att dra några generella slutsatser om vad den innebär. Det är bra att det finns en jämn könsfördelning. Men kvinnor med utländsk bakgrund som finns på arbetsmarknaden i dag har ju oftast tunga jobb, deltider, otrygga anställningar och slits ut i förtid. Det är också en del av problematiken på arbetsmarknaden för kvinnor med utländsk bakgrund. Det handlar inte bara om att nyanlända kvinnor har svårt att komma in utan också om att de, när de väl kommer in på arbetsmarknaden, kommer in under otrygga former och ofta får väldigt dålig arbetsmiljö. Det finns alltså ett större perspektiv på frågan om utländska kvinnor på svensk arbetsmarknad och deras sysselsättningsgrad än att bara titta på dem som är nyanlända, för det är en problematik i sig. Min fråga om vårdnadsbidragets effekter på arbetsmarknadsinträdet för kvinnor med utländsk bakgrund skulle det vara intressant om statsrådet kunde svara på.

Fru talman! Det är ingen hemlighet att jag som folkpartist inte alltid är jätteförtjust i vårdnadsbidraget som idé och konstruktion. Ur jämställdhetssynpunkt tror jag inte att vi vinner något med vårdnadsbidraget. Jag tycker att vi har en väl utbyggd föräldraförsäkring i vårt land och en väl utbyggd barnomsorg. Dock finns det ett antal kommuner där man får vänta för länge på en barnomsorgsplats. Om jag ska vara lite raljant ska jag säga att det rätt ofta är socialdemokratiskt styrda kommuner, till exempel Göteborg. Det skapar problem i detta sammanhang. Sedan talar jag för hela regeringen. Det finns inga planer på att avskaffa vårdnadsbidraget. Man kan jämföra föräldraförsäkringen och vårdnadsbidraget utifrån den konkreta frågan vad som skapar problem för utrikes födda kvinnor. Då kan man se att vårdnadsbidraget i högre grad tas ut av utrikes födda kvinnor. Ungefär 30 procent av de sökande har utländsk bakgrund. Det är en överrepresentation, även om det inte är någon jätteöverrepresentation. ESO-rapporten föreslår visserligen att man ska avskaffa vårdnadsbidraget, men man bör först titta på om det är ett jätteproblem och om man verkligen står utanför arbetsmarknaden på grund av vårdnadsbidraget eller om det snarare är så att dessa 30 procent väljer att söka vårdnadsbidrag därför att de inte kommer in på arbetsmarknaden över huvud taget. När det gäller föräldrapenningen skulle jag vilja ställa frågan till Maria Stenberg. Socialdemokraterna har ju periodvis varit väldigt kritiska till att göra den här typen av förändringar. Vi har nu tittat på vilka effekter föräldrapenningen får. Man har gjort en enkät som visar att den kvinna som kommer med ett fyraårigt barn - det är nästan alltid mamma som tar huvudansvaret - och går till sin kommun och begär försörjningsstöd eller etableringsersättning samtidigt som hon deltar i svenska för invandrare i en stor andel av kommunerna blir rekommenderad att avbryta svenskstudierna för att vara föräldraledig på heltid. Som jag nämnde är 40 procent av de mammor som kommer föräldralediga i så hög grad under det första året att de inte kan delta i svenskundervisning för invandrare eller i arbetsförberedande insatser. Är detta då ett jätteproblem? Ja, det är ett stort problem eftersom vi vet att all integrationsforskning pekar på att det första året i Sverige är helt avgörande. Som Maria Stenberg framhåller är det också ett problem för barnen. Ett fyra- eller femårigt barn hamnar efter om hon eller han inte går i förskolan - det gäller allt från språkutveckling till social utveckling. Kvinnan blir i den här situationen utan nätverk. Det var ingen som tänkte på att detta blir en konsekvens av att man kan ta ut föräldrapenning upp till åtta år och att man får 480 dagar även om barnet är fött i ett annat land, oavsett föräldrarnas etniska bakgrund. Om vi ska ha samma regler för den som är svenskfödd, föder barn utomlands och sedan kommer till Sverige borde vi hitta ett sätt att begränsa detta, för det stänger kvinnor ute. Det vore intressant att höra vad Socialdemokraterna säger om det. Hittills har ni i hög grad varit avvisande till den typen av förändringar. Det är precis som Maria Stenberg säger när det gäller etableringsreformen. Det är för tidigt att dra definitiva slutsatser. Det vi däremot kan se är att det tydliga jämställdhetsperspektiv vi har haft i etableringsreformen gör att vi i dag har ett ganska jämnt deltagande i tidiga insatser för nyanlända, och det är nog så viktigt. När det gäller diskussionen om arbetsmarknaden i stort är den stora utmaningen för mig att få ett ökat arbetskraftsdeltagande. Vi kan i olika sammanhang diskutera hur tunga och tuffa jobb är, men den stora utmaningen när det gäller utrikes födda i allmänhet och utrikes födda kvinnor i synnerhet är att de ska få ett jobb som gör att de kommer in i trygghetssystemen. Bakom siffrorna döljer sig att många är fast i ett socialbidragsberoende som i sig begränsar människors frihet. Många utrikes födda och i synnerhet utrikes födda kvinnor har aldrig fått möjligheten till a-kassa eller sjukförsäkring och den trygghet det innebär.

Fru talman! Det blir intressant att se vad utredaren kommer fram till när det gäller kvinnor som så att säga kommer senare. Det har ju diskuterats varför man inte tog ett samlat grepp när det gäller etableringsreformen om man visste att den stora andelen kvinnor kommer senare, som anhöriginvandrare. Det kan inte ha varit någon ny kunskap, utan det borde man ha tänkt på när man införde reformen. Att kommuner rekommenderar föräldrar och framför allt mödrar att vara föräldralediga i stället för att gå på sfi kan ingen tycka är speciellt klokt. Konstaterar vi dessutom att språk, språkutveckling och kunskap i det svenska språket gör att man kommer in på arbetsmarknaden kan ingen tycka att det är vettigt att det finns kommuner i Sverige som säger att det är bättre att vara föräldraledig än att lära sig svenska språket. Det handlar om attityder, och de frågorna måste man också jobba med. Jobb och full sysselsättning är jätteviktiga frågor för Socialdemokraterna, och vi jobbar hårt med dem. Vi är bekymrade över att sysselsättningsgraden sjunker i Sverige rent generellt. Tittar man på sysselsättningsgraden för kvinnor med utländsk bakgrund är den förfärande låg. Här finns en potential. Dessa kvinnor skulle kunna utföra många arbetade timmar, vilket vore bra för den generella välfärden. Jag blir bekymrad när statsrådet nästan säger att arbetsmiljöfrågorna och hur man har det på jobbet är sekundärt. Det är det inte. Kvinnor med utländsk bakgrund har de otryggaste formerna av anställning. De är deltidsanställda, visstidsanställda och går på timmar. Det finns dessutom statistik och forskning som visar att de utför hårt arbete under dåliga arbetsmiljöformer. Det finns alltså att göra.

Fru talman! Jag tar som sagt gärna en diskussion om arbetsmiljö och trygg och otrygg anställning i ett annat sammanhang. Den här interpellationsdebatten handlar om inträdet på arbetsmarknaden. För mig och regeringen är huvudutmaningen de som står utanför. Vi kan och ska diskutera anställning och arbetsmiljö i ett antal sammanhang, men ser man på utrikes födda kvinnor generellt är huvudproblemet att det är för få som har ett jobb att gå till och en egen lön att leva på. Jag är övertygad om att interpellanten delar engagemanget och att grunden för allt jämställdhetsarbete i Sverige har varit den egna lönen att leva på som ger kvinnor och män individuell makt. Maria Stenberg tar upp frågan om attityder. Det finns en hel del attityder. Ska jag raljera lite tror jag att myndigheter, kommuner och andra ibland har haft inställningen att om bara mannen kommer i jobb har vi nått någonstans. I den utredning vi har tillsatt om utrikes födda kvinnors arbetskraftsdeltagande har vi tittat på och funnit ganska könsstereotypa attityder i mötet med utrikes födda. Generellt har vi haft ganska stereotypa attityder när vi möter utrikes födda avseende vad de kan och vad de har med sig. Vi har ibland behandlat människor som kommit hit som ett blankt papper. Här måste vi ändra fokus och se vad de kan bidra med. Det är grundidén med den etableringsreform vi har genomfört. Maria Stenberg frågade varför det inte är fler som omfattas av etableringsreformen, till exempel om man är anhöriginvandrare och gifter sig med någon som lever i Sverige några år efter att den personen har kommit. Detta har utredningen i uppdrag att titta på, för bland de anhöriginvandrade kvinnorna finns det rätt många kvinnor som har ungefär samma utmaningar som den som kommit tidigare som flyktinginvandrare. Jag utesluter inte att vi kommer att bredda den gruppen. Tack för debatten!