Sverige och reducerad moms

Fru talman! Marietta de Pourbaix-Lundin har frågat mig om jag avser att verka för att Sverige hos EU ansöker om reducerad moms. Frågan har ställts mot bakgrund av det så kallade lågmomsförsöket som inleddes år 2000 inom EU. Avsikten var att tillfälligt införa lågmoms på vissa arbetsintensiva tjänster i syfte att öka sysselsättningen och reducera svartarbetet. Kommissionen redovisade år 2003 en utvärdering av försöket och konstaterade att det inte gått att påvisa att det hade lett till de eftersträvade effekterna. Försöket, som förlängdes ett par gånger, skulle ha upphört vid årsskiftet 2005/06. Den 14 februari i år beslutade rådet emellertid att förlänga lågmomsförsöket ytterligare en tid. Det löper nu ut den 31 december 2010. Beslutet om förlängning ingick i en kompromisslösning som rörde frågan om lågmomsområdet i stort och som under drygt två och ett halvt år varit föremål för långdragna diskussioner i rådet. Medlemsstaterna har i de diskussionerna haft olika uppfattning om vilka varor och tjänster som ska kunna omfattas av lågmoms. Vissa har velat utvidga området, medan andra ansett att området ska vara så begränsat som möjligt. Sverige hör till den sistnämnda kategorin länder. Tillämpning av lågmoms kan ha en negativ påverkan på konkurrensförhållandena mellan företagen. Med lågmomsen följer också rättvisediskussioner och avgränsningsproblem som leder till ökade administrativa kostnader hos såväl myndigheter som företag. Lågmoms inom en rad olika områden har även en negativ inverkan på statsbudgeten. Jag har mot den bakgrunden inte tagit några initiativ till en ansökan om att få delta i det förlängda lågmomsförsöket.

Fru talman! Sedan den 1 januari 2000 har de medlemsländer i EU som ansökt om och fått det godkänt kunnat reducera sin moms för högst få av ett antal tjänster. Det har rört sig om alltifrån små reparationer av cyklar, skor, kläder till renovering och reparation av privatbostäder, fönsterputsning, hemtjänster och frisörsverksamhet. Syftet med momsreduceringen har varit att stimulera sysselsättning och motverka svartarbete. Nio EU-länder har varit med medan Sverige hittills har stått utanför. De länder som har varit med är Belgien, Frankrike, Italien, Portugal, Spanien, Nederländerna, Storbritannien, Grekland och Luxemburg. Sju av länderna har valt reducerad moms för just renovering och reparation av privatbostäder. De som inte har valt detta är Grekland och Luxemburg. Eftersom Sverige inte var med första omgången fanns det nu en ny chans att vara med, då reglerna skulle förlängas till den 31 december 2010. Det var därför som jag nu ställde den här frågan. Ansökan skulle ha varit inne senast den 31 mars i år. Jag fick meddelande om att jag skulle få ett fördröjt svar. Mitt hopp blev då: Nu sitter regeringen och funderar på hur Sverige ska ansöka om att få reducerad moms. Så blev det inte. Fru talman! Man kan ju säga att den här debatten har passerat bäst-före-datum med anledning av att detta är överspelat. Men det är inte mitt fel att den har passerat bäst-före-datum, utan det är faktiskt finansministerns fel. Jag hade velat ha den här debatten tidigare för att möjligtvis kunnat få en chans att påverka regeringen och finansministern. Jag tänker ändå tala om att finansministern i sitt svar radar upp ett antal skäl till varför man inte ska göra det. Han säger först att låg moms har en negativ påverkan på konkurrensförhållandena mellan företag. Vad har då inte svartarbete? skulle jag vilja fråga finansministern. Är inte det ganska konkurrenssnedvridande? I Sverige har vi sedan några år tillbaka det som man skulle kunna säga är reducerad moms för dem som bygger lägenheter som är 70 kvadratmeter men inte större. Det skulle man kunna säga är konkurrenssnedvridande. Vi hade för något år sedan ROT-avdrag för reparation, ombyggnad och tillbyggnad. Det skulle man också kunna ha en del synpunkter på för att ge lite argument för att jag tycker att det som finansministern skriver inte håller. Det står att med lågmomsen följer också rättvisediskussioner och avgränsningsproblem. En hel del av det jag sade tidigare gäller även här. Men när det gäller avgränsningsproblemen vill jag bara påminna om att man införde lägre moms i Sverige för djurparker. Där har vi ju avgränsningsproblem. En nöjespark med ett litet minizoo var inte en djurpark. Där kan man ju prata om avgränsningsproblem. Man sänkte bokmomsen år 2002 till 6 %. Men böcker finns ju på cd också. Där har vi ännu ett avgränsningsproblem. Ändå gjorde man detta. Det pratas om ökade administrativa kostnader. Det tror jag inte riktigt på i dataåldern, måste jag säga. Men argument tre tycker jag nästan tar priset. Det står att lågmoms inom en rad olika områden även har en negativ inverkan på statsbudgeten. Då kan man väl säga att alla satsningar som görs, av regering eller av opposition, på något sätt har en negativ inverkan på statsbudgeten eftersom det går åt pengar. Jag kan ju ta som exempel regeringens satsning på plusjobb med 2,8 miljarder. Har det en negativ inverkan på statsbudgeten? Ja, det har det säkert. Ger det något? Nej, det verkar inte så. Finansministern skriver också att de flesta länder inte ser någon positiv effekt. Men jag skulle vilja säga att Frankrike och Italien ser positiva effekter på sysselsättningen. Min fråga är: Ser finansminister Pär Nuder inget positivt med det här över huvud taget?

Fru talman! Först formfrågan. Marietta de Pourbaix-Lundins interpellation inkom till Regeringskansliet den 16 mars 2006 och den besvaras inom stipulerad tid, det vill säga i dag. När det gäller statsfinansiella konsekvenser av lågmomsförsöket är det så att sänker man skatten får det statsfinansiella konsekvenser. Det är svårt att göra exakta beräkningar av vad kostnaden skulle ha blivit om vi hade gått med i lågmomsförsöket. Men om vi teoretiskt hade gått från 25 % till 6 % på tjänster av typen renovering och reparation av bostäder hade det inneburit ett statsfinansiellt bortfall på 7,13 miljarder kronor. Om det hade varit aktuellt, vilket det i och för sig inte blev, att införa lågmoms för restaurangtjänster hade det handlat om ungefär 6 miljarder kronor som hade bortfallit. För mig som socialdemokrat, som vill ha ett generöst välfärdssystem, är det viktigt att vi har stabila och bra skattebaser. Vi gjorde en stor skattereform i Sverige 1990-1991 där vi sänkte skatten på arbete, vidgade skattebaserna och höjde de indirekta skatterna för att finansiera vårt välfärdssamhälle. Vi tyckte att det var skadligt att ha för höga marginalskatter på arbete. Det är bättre med indirekta skatter, vilket alla erkända ekonomer erkänner i fallet. Detta är bakgrunden till den dragkamp som har varit bland oss finansministrar i Europa. Jag kan berätta att vi har varit hårdnackade motståndare i ett europeiskt sammanhang, där jag har fått den svenska positionen förankrad i EU-nämnden kontinuerligt. Och det gäller inte bara mig, utan min företrädare fick också det. Positionen är att vi ska ha en restriktiv hållning därför att vårt välfärdssamhälle vilar på uttag av skatt, enkannerligen i stor utsträckning genom indirekta skatter genom moms. Det ska vi hålla oss till. Jag tänker ha precis samma principiella uppfattning här i Sverige som jag har haft vid finansministerbordet i Bryssel. När det gäller de utvärderingar som har gjorts håller jag inte alla gånger med den europeiska kommissionen, men i det här fallet håller jag definitivt med den. Kommissionen har ju utvärderat åtgärdernas effektivitet i olika hänseenden. Det är inte jag som har hittat på argumenten, utan det är kommissionen som framför att det inte är möjligt att med säkerhet fastställa att reduceringen har haft en gynnsam effekt vare sig på sysselsättningen eller, för den delen, på verkningar för den svarta ekonomin. Man anser därför inte att det här är ett lämpligt instrument för att försöka påverka efterfrågan. Det finns en rad goda skäl till att Sverige inte går med i lågmomsförsöket. I grund och botten beror det på att vi ska värna den här skattebasen. Åtminstone ska vi som vill ha ett generöst välfärdssystem värna den.

Fru talman! Jag kan bara konstatera att Italien och Frankrike tycker att detta har haft effekt på deras sysselsättning. Den har ökat. Jag kan också konstatera att om nu allting är så eländigt som finansministern beskriver det så har man ändå valt att förlänga det här till 2010. Det är ju märkligt att man gör det i så fall. Jag tycker att finansministern totalt bortser från vissa saker. Det gäller bland annat svartarbete, som är utbrett på de områden där vi skulle ha kunnat få en reducerad moms. Då kan man tala om snedvriden konkurrens - när någon som betalar vitt, full moms och allting, ska konkurrera med någon som inte gör det och jobbar svart. Då blir det inte konkurrens på lika villkor. Detta var också ett av skälen till att EU drog i gång det här - sysselsättningen och att komma åt svartarbete. Pär Nuder pläderar för alla de indirekta skatterna. Jag kan förstå att de är smakliga, för de är i princip osynliga för människor. Men de gör synliga hål i människors plånböcker, för det är de indirekta skatterna som ökar mest av allt just nu. Det gäller inte bara momsen, utan också energiskatter som man sedan lägger moms ovanpå - om vi nu ska ta den debatten. Jag förstår att regeringen har valt att bygga upp allt negativt. Jag frågade om det fanns något positivt. Det fick jag inget svar på. Ibland tycker jag att man möjligtvis kunde sätta sig och göra någon avvägning, och säga: Jo, det finns nog något positivt med det här. Men det fanns tydligen inte något positivt alls att säga om det här. Om vi tar till exempel boendet och byggsektorn så kan man säga att boendet är dubbelbeskattat. Först är det moms när man bygger, sedan är det fastighetsskatt och en del andra skatter som jag inte ska gå in på. Det är dubbelbeskattat. Ett sätt att komma ifrån det skulle möjligtvis kunna vara att reducera momsen för reparationer och renoveringar. Men som jag sade förut har bäst-före-datum gått ut för den här debatten, och jag förstår nu att det inte blir så här. Jag vill ändå framhålla att jag tycker att Sverige har missat en chans. Vi kunde ha varit med redan från början och testat det här. I stället har regeringen valt en del andra metoder. Man har valt ROT-avdrag. Det har vi moderater inte motsatt oss; det har varit okej. Man har valt att reducera momsen på vissa områden, som jag räknade upp. Man har ändå frångått det som finansministern stod och pläderade så varmt för. Det gäller bokmoms, moms på djurparker och den reducerade momsen när man bygger lägenheter som råkar vara 70 kvadratmeter stora. Tydligen finns det möjlighet att göra undantag om man bara vill. Politik handlar om att vilja. Det är bara att konstatera att i det här fallet vill inte regeringen. Därför blir det ingenting.

Fru talman! Det sista är helt rätt. Vi vill inte ytterligare underminera den här skattebasen. Det är som interpellanten säger; det är av tekniska skäl inte heller aktuellt att göra någonting sådant. Vi har inte haft den formella möjligheten att ansöka om nedsättning av olika momssatser. Nu har jag inte lusläst Moderata samlingspartiets partimotion rörande skattepolitiken, men såvitt jag känner till är det här inte den politik och den partilinje som det parti som interpellanten företräder har, utan man har prioriterat andra skattesänkningar i stället för att underminera de indirekta skatterna. Rätta mig om jag har fel på den punkten, men så har jag uppfattat debatten. Jag anser att svartarbete ska bekämpas med hjälp av skärpt lagstiftning, med hjälp av bättre tillämpning av dem som har att tillämpa de lagarna, och inte genom sänkta skatter. Det är riktigt som interpellanten säger - vi har differentierade momssatser i Sverige. Finge man börja om från början så kan jag från en strikt finansministeriell position tycka att en enhetlig moms över hela linjen vore att föredra. Nu kan jag konstatera att vi har differentierade momssatser i Sverige, men jag tycker inte att vi ska gå vidare. Den uppfattningen har jag pläderat för efter att ha inhämtat mandat från EU-nämnden och i Bryssel, och den uppfattningen står jag även för här hemma.

Fru talman! Jag kan konstatera att ROT-avdraget gav skatteintäkter som är 3,5 gånger större än vad det kostade i avdrag. Det behöver alltså inte vara något negativt för statsfinanserna att göra detta. Detta är ett exempel på det hela. Pär Nuder har rätt i att vi inte har föreslagit det här som första åtgärd för att få fler i arbete och för att motverka svartarbete. Vi har pratat om sänkta arbetsgivaravgifter och RUT-avdrag. Det är alldeles riktigt. Om regeringen skulle ha lagt fram det här och vi hade fått pröva det seriöst är det mycket troligt att vi skulle ha kunnat välja detta som en lösning i stället för det RUT-avdrag som vi har. Men vi har aldrig ställts inför den konkreta chansen. Men - som vi säger - det är kört, det här. Det finns inte mycket att göra. Men jag vet att finansministern kommer att få ta del av ett stort upprop som pågår, där man skriver till finansministern och vill ha ett höjt och permanent ROT-avdrag. Det skulle kunna jämföras med en momsreduktion som Sverige skulle ha kunnat ansöka om i EU. Det gäller svartarbete inom byggsektorn, och detta gäller även för hushållstjänster som också var en del av detta. Men så blir det inte, fru talman. Det finns därför inte mycket mer att säga i den här omgången. Vi får se om vi får en annan regering som gör någonting annat för att vi ska få mer jobb och motverka svartarbete. Överläggningen var därmed avslutad.