Subventioner till ny kärnkraft

Fru talman! Krister Örnfjäder har frågat mig när jag avser att återkomma till riksdagen med en proposition som omöjliggör subventioner till kärnkraften. Alliansregeringens energiöverenskommelse innebär att något statligt stöd för kärnkraft, i form av direkta eller indirekta subventioner, inte kan påräknas. Detta har regeringen också tydligt deklarerat i proposition 2009/10:172 Kärnkraften - förutsättningar för generationsskifte . Regeringen avser att återkomma till riksdagen i enlighet med riksdagens beslut om propositionen. Frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Fru talman! I samband med riksdagens behandling av propositionen Kärnkraften - förutsättningar för generationsskifte gjorde riksdagen ett uttalande om att regeringen skulle "återkomma till riksdagen med förslag om lagstiftning eller andra åtgärder med innebörden att direkta eller indirekta statliga subventioner inte kan påräknas". Kravet på regeringen att leverera ett tydligt regelverk som omöjliggör subventioner till ny kärnkraft var en förutsättning för att få propositionen genom riksdagen. Därför har jag skrivit att jag tycker att det är anmärkningsvärt att regeringen ännu inte har återkommit till riksdagen i denna fråga, särskilt mot bakgrund av att avvecklingslagen upphävdes redan den 31 juli 2010 och att förbudet mot nya reaktorer togs bort då miljöbalken och kärntekniklagen ändrades den 1 januari 2011. En viktig del av regeringens kärnkraftspolitik saknas därmed. Det var därför jag ställde min fråga. Eftersom beslutet togs och argumentationen var som den var i juni förra året hade jag tillsammans med många andra en förhoppning om att vi under nästkommande riksdagsår - som vi är inne i och snart är i slutet av - skulle kunna få någon form av förslag från regeringens sida. Nu säger ministern: "Frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet." Ja, det förutsätter jag, eftersom det ändå har gått nio tio månader. Men jag undrar: Hur långt har beredningen kommit? Det borde vara av intresse för dem som var med och tog beslutet, för dem som är kvar och ska förvalta beslutet och också för dem som är beroende av beslutet i framtiden när det gäller kärnkraft och energiproduktion. Finns det någon tidsplan?

Fru talman! Låt mig börja med att säga så här: De som är beroende av beslutet vet precis vad regeringen menar. Det ska inte vara några subventioner. Det är en väldigt tydlig signal till dem som är beroende av detta beslut. Jag tror också att de förstår vad vi menar. Tittar man på hur vi har hanterat frågan sedan beslutet togs och också dessförinnan ser man att vi inte har gett några subventioner. Snarare har vi förstärkt kärnkraftsbolagens eget ansvar att till exempel svara för säkerheten. Där har vi förstärkt lagstiftningen, så att det vilar ett större ansvar på kärnkraftsbolagen. När är beredningen färdig? Ja, tidsplanen är den att när vi är färdiga kommer vi att leverera detta till riksdagen. Jag vill påminna Krister Örnfjäder om att efter beslutet i maj hade vi en valrörelse där vi ägnade oss mer åt valrörelsen än det inre regeringsarbetet - det ska erkännas. Det är mycket som ska gås igenom, och vi vill göra det noggrant. När vi är färdiga kommer vi att redovisa det för riksdagen.

Fru talman! Jag är inte omedveten om att det var en valrörelse. Men jag är i den lyckliga omständigheten att jag är ganska väl informerad om hur det praktiska arbetet går till. Jag är också informerad om att tjänstemännen som jobbar på Regeringskansliet inte i samma grad är involverade i en valrörelse som vi politiker, och det är de som i mycket stor utsträckning är med och tar fram underlag och jobbar fram förslag. Det är alltså inte själva valrörelsen som har förskjutit arbetet, utan det är möjligtvis politikernas engagemang just då, vilket jag har full förståelse för. Men mycket annat kan göras under tiden. Min poäng är ändå i slutändan att riksdagen fattade ett beslut. Om man läser den handling som jag har här - det är riksdagens snabbprotokoll från det möte då beslutet fattades - kan man utan att anstränga sig speciellt mycket snabbt se att många av dem som var uppe i den här debatten lutade sig mot det faktum att vi i näringsutskottet hade sagt att regeringen skulle få i uppdrag att återkomma. Därför förväntar vi oss naturligtvis att regeringen ska återkomma. Jag tycker inte alls att det är obefogat att man i ett sådant sammanhang ställer frågan: Hur ser tidsplanen ut? Jag tänker på dem som har kvar den här osäkerheten. Det var tydligen många, eftersom det var många som åberopade själva principen, som upplevde att det fanns en osäkerhet i det här. Bland beslutsfattarna fanns det då ett behov av att uttrycka uppdraget. Då tycker jag att det är upp till regeringen att ta bort den osäkerheten och i stället konfirmera det som ministern själv ger uttryck för, att det inte ska vara några. Men om det inte ska vara några kan det väl inte vara jättesvårt, tycker jag, att komma tillbaka till riksdagen och säga: Det ska inte vara några, och vi grundar oss på det här underlaget. Därför föreslår vi följande. Det är ingen motsättning. Jag är väl bara lite mer otålig än vad ministern är när det gäller att se resultatet.

Fru talman! Krister Örnfjäder säger att de som fattade beslut i den här frågan lutade sig mot det som stod i propositionen. Ja, precis, vi har ju sagt att de inte ska ha några subventioner. Det finns ett beslut i Sveriges riksdag. Det är klart att regeringen måste följa det. Det är helt givet. Om Krister Örnfjäder vill dra några slutsatser av det vi har gjort så här långt, också innan beslutet togs, kan Krister Örnfjäder inte säga att vi har gett några subventioner. Det är en rätt bra signal till marknaden. Och jag säger återigen: Jag tror att marknaden förstår precis vad vi menar. Jag tror inte ens att de ämnar komma till regeringen för att säga: Vi behöver statliga stöd för att bygga kärnkraft. Jag tror inte att de kommer att göra det, för de förstår att det inte är aktuellt. Sedan kan jag inte låta bli att fundera över Socialdemokraternas agerande. För någon vecka sedan hade vi debatter om höga elpriser. Då var man så frustrerad över att regeringen ingenting gjorde och att vi var så passiva i allt detta. Och kärnkraften är en viktig del, ska jag säga, när det gäller att vi ändå har kunnat klara energisituationen och elsituationen under vintern. Nu, någon vecka senare, är det den här frågan som är aktuell. Jag tror att Socialdemokraterna måste bestämma sig för vilken position man ska inta. Jag vet att den ena hälften i Socialdemokraterna tycker att kärnkraften ska avvecklas direkt. Den andra hälften tycker, precis som Metall gör, att vi ska bygga ut kärnkraften. Däremellan står ni. Ni har precis alla positioner samtidigt när vi diskuterar den här frågan. Vi försöker ta seriöst på frågan och det beslut som riksdagen har fattat. Vi kommer att gå igenom det, och vi kommer att redovisa för riksdagen när vi är färdiga med den beredningen. Men jag tror att signalen till marknaden är totalt klar. Vi öppnar för ny kärnkraft. Ni kan få byta ut de gamla, men ni kommer inte att få några statliga subventioner. Till det har vi sagt: Ni får ta ett större ansvar för säkerhetsfrågorna, och ni får betala mer för detta själva. Det vet marknaden om.

Fru talman! Jag tycker att ministern krånglar till det för sig i onödan. Det är väl klart att man inte betalade ut några subventioner före juni 2010. Då hade vi en avvecklingslag. Det vore väldigt konstigt om man då samtidigt skulle subventionera för en ny. Men det nya i det här är ju att vi nu inte ska ha någon avvecklingslag. Då kan man också i det protokoll som jag tidigare hänvisade till utläsa att enskilda ledamöter såg en ljusning på det sättet att de såg framför sig att vi skulle bygga ny kärnkraft, att det var det som man skulle använda det nya beslutet till. Sedan fanns det andra som sade: Nej, vi ska inte bygga någon ny. Däremot ska vi ersätta den gamla, och det ska byggas på samma plats. Men det skulle ändå vara tillståndspliktigt. Ministern måste erkänna att situationen alltså är lite annorlunda, milt sagt. Sedan gäller det detta med att jag tar upp den här sidan och att någon annan tog upp en annan sida för 14 dagar sedan. Ja, vi är 349 ledamöter. Ministern måste lära sig att hålla många bollar i luften. Det är naturligtvis olika saker som är aktuella vid olika tidpunkter. Det innebär inte att det som jag ställer en fråga om på något sätt motsäger synpunkten att vi har ett problem om vi inte kan leverera energi. Det är väl inte speciellt konstigt. Båda de här sakerna lever samtidigt. Regeringen har fått ett uppdrag att återkomma. Regeringen har samtidigt ett annat uppdrag, och det är att se till att samhället fungerar i många andra stycken. De här sakerna måste man kunna leva med och balansera för att få ett samhälle att fungera. Det är inte speciellt konstigt, tycker jag. Jag tycker att ministern i stället ska säga så här: Jag har hört vad du säger. Vi kommer att ta fram ett förslag. Sedan ska hon säga tidpunkten. Då är jag fullständigt nöjd.

Fru talman! Jag måste säga att jag är rätt överraskad över att Krister Örnfjäder tar så lätt på den här frågan. Jag tror att Krister Örnfjäder har ett behov av att få ett grundligt underlag från regeringen för att kunna fatta beslut, och det grundliga underlaget kommer regeringen att ta fram. Jag säger att det går att utvärdera vad regeringen har gjort och vårt synsätt utifrån vad vi har gjort. Jag står fast vid det, för det signalerar en attityd från regeringen. Sedan är ett beslut fattat här i riksdagen, efter ett förslag från regeringen om att vi inte ska ge några statliga subventioner till kärnkraften. Det vet marknaden om. Jag har inte träffat någon som kan vara aktuell för dessa investeringar som inte vet att det är på det sättet. Det är möjligen i det socialdemokratiska partiet som man inte är riktigt införstådd med detta. Men marknaden vet om det. De har redan räknat in det, och alla gånger som jag diskuterar kalkyler med dem förstår de mycket väl att vi inte kommer att ge några statliga subventioner. Jag tror att det här kommer att hanteras bra. Vi vill göra detta på ett grundligt och bra sätt, och när vi är färdiga kommer vi och redovisar det för riksdagen.