Anf. 143 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Inledningsvis vill jag tacka statsrådet för svaret på min interpellation.
Låt mig också börja med att, föga förvånande månne, avslöja att det här ämnet är en hjärtefråga för mig. Den första interpellationsdebatten den här mandatperioden, 2002, handlade för mig om studenters sociala situation. Sedan har det varit minister efter minister och olika debatter. Då är det kanske på sätt och vis naturligt att i den sista interpellationen för den här mandatperioden återkomma i samma ämne. Det har ju inte hänt så värst mycket på de fyra ytterligare åren med socialdemokratiskt regeringsinnehav som förflutit.
För oss kristdemokrater är studenternas trygghet en av de hörnpelare som den högre utbildningen vilar på. Studiestödssystemet ska vara smart och effektivt upplagt och uppmuntra till personligt ansvarstagande,
och
det ska vara möjligt att försörja sig.
Det senaste decenniet har glädjande nog fler studenter med icke traditionell bakgrund hittat till högskolan. Utifrån det måste systemen anpassas. Så är inte fallet.
Trygghetssystemen är i hög grad fortfarande formade utifrån en gammal stereotyp bild av studenter, inte utifrån dagens studenter. 39 % av dagens studenter är mellan 25 och 34 år, 22 % är över 35 år. Många jobbar för att få ekonomin att gå ihop. Var fjärde kvinnlig student har barn. Och av dem som jobbar är det en hel del som faktiskt är tvungna att jobba svart, för annars går det inte att försörja sig. Systemen är fortfarande riggade utifrån 19-åringar med rika föräldrar och akademisk tradition.
Studentbarometern, som kom nyligen, visade att många studenter inte skulle klara studietiden utan uppbackning hemifrån. Var tredje student får ekonomisk hjälp av sina föräldrar. En tredjedel av studenterna betalar mer än hälften av studiemedlet i hyra. Och hälften av studenterna har avstått från tandvård, sjukvård, kurslitteratur eller en försäkring för att ekonomin ska gå ihop.
I dag har en student, enligt Föreningssparbanken, knappt 300 kr kvar att leva på när alla nödvändiga utgifter är betalda. När Socialstyrelsen och Konsumentverket hade räknat färdigt visade det sig att studenterna går back med 1 072 kr varje månad. Utöver det är studenterna inte fullt ut integrerade i trygghetssystemen. Till exempel finns det särregler som hindrar studenter från att vara deltidssjukskrivna, även om det är en del av en rehabiliteringsprocess. Manliga studenter som får barn straffas extra av studiemedelssystemet. Det skulle gå att ge många exempel.
Många av dessa problem har under åren påtalats av oss kristdemokrater. Vi har lagt fram förslag, men inte mycket har hänt. Jo förresten, barntillägget som blev av efter att vi kristdemokrater hade föreslagit det i vår budget.
Herr talman! Det skulle månne gå att ha något överseende med studenternas försämrade ekonomiska situation om det vore möjligt för dem att försörja sig själva genom eget arbete under studietiden. Men även när det gäller möjligheten till sidoinkomster finns restriktioner. Studenter får inte tjäna mer än en viss summa per termin, 49 000 kr närmare bestämt, utan att studiemedlet trappas ned. Det kallar Lena Hallengren för generösa inkomstgränser.
Sedan måste jag också undra var Lena Hallengren får allt ifrån. Hon påstår att bostadsbidragssystemet är tillgängligt. Vet hon inte att den övre åldersgränsen på 29 år som finns i dag stänger ute en tredjedel av landets studenter från bostadsbidragssystemet, samtidigt som alltmer av studiemedlet går åt till hyran. Den knapphändiga utredning som kom för några år sedan, och som kartlade detta, pekade också på betydelsen av att undanta studiebidraget då bostadsbidraget fastställs. Vad har hänt med det och andra förslag, Lena Hallengren?