Strategi mot säkerhetsrisker

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Hans Wallmark har frågat statsministern varför arbetet med att ta fram en nationell säkerhetsstrategi har dragit ut på tiden, varför statsministern och regeringen har avslagit Moderaternas begäran om att ge Försvarsberedningen ett nytt och bredare uppdrag samt hur statsministern och regeringen avser att brett parlamentariskt förankra en nationell säkerhetsstrategi.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Jag börjar med att besvara de två frågorna om en nationell säkerhetsstrategi. Arbetet med att ta fram ett utkast till säkerhetsstrategi innehåller flera moment som alla måste få ta sin tid. Tidigare under våren har konsultationer hållits med oberoende forskare på säkerhetsområdet. Vidare har ett antal myndigheter och organisationer bjudits in för att vid ett seminarium ge sina synpunkter på vad en nationell säkerhetsstrategi skulle kunna innehålla. Inom flera departement har ett beredningsarbete genomförts för att ta fram ett relevant underlag för en sådan strategi. Allt detta underlag bearbetas nu i Regeringskansliet med inriktning på att som planerat få fram ett samlat utkast inom de närmaste månaderna.

I fjol bjöd statsministern in de borgerliga partiernas ledare till en överläggning om möjligheten att ta fram en gemensam nationell säkerhetsstrategi för Sverige. Utgångspunkten var den tradition vi har i Sverige när det gäller blocköverskridande överenskommelser om bland annat försvars- och säkerhetspolitik. Någon önskan hos de borgerliga partierna att direkt medverka i arbetet med att ta fram en strategi kom inte fram vid den överläggningen. Därför drogs slutsatsen att regeringen skulle ta fram ett förslag till strategi för att därefter åter kontakta de partier som deltog i överläggningen. Det är alltjämt regeringens avsikt att ta sådana förnyade kontakter när ett samlat utkast har tagit form.

Med anledning av Hans Wallmarks fråga om varför statsministern och regeringen har avslagit Moderaternas begäran om att ge Försvarsberedningen ett nytt och bredare uppdrag vill jag anföra följande. Just nu pågår arbetet med att genomföra det försvarsbeslut som riksdagen fattade i juni 2015. Arbetet med att genomföra försvarsbeslutet följs av försvarsgruppen, med de fem partier i riksdagen som står bakom överenskommelsen, bland annat Moderaterna. Det är ett lämpligt forum för att följa upp och vårda beslutets genomförande. Resultatet av genomförandet utgör ett viktigt ingångsvärde till nästa försvarsberedning och kommande försvarsbeslut. Jag anser därför att frågan om att sammankalla Försvarsberedningen är för tidigt väckt.

Givetvis utgör Försvarsberedningens rapporter viktiga beståndsdelar i underlaget i det nu pågående beredningsarbetet med den nationella säkerhetsstrategin. Säkerhetsstrategin i sig är dock inte enbart en säkerhets- och försvarspolitisk fråga. Det måste därför övervägas om Försvarsberedningen eller annat existerande eller nytt forum är mest lämpligt att utgöra grunden för eventuellt parlamentariskt arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack för svaret, försvarsministern!

En viktig komponent i hybridstrider är förvirring. Det får man ibland säga präglar regeringen när det gäller svar på interpellationer.

För en tid sedan, förra våren, hade statsministern ett märkligt resonemang om buffertzoner och svensk säkerhetspolitik. Då väckte jag en interpellation. Den besvarades av Margot Wallström, som fick utgöra det parlamentariska lokalvårdarteamet. Försvarsministern har själv varit ute rätt mycket när det gäller Natos center för strategisk kommunikation i Riga, Stratcom. Jag väckte en interpellation om det. Då var det statsrådet Ygeman som svarade. Nu väcker jag en fråga om nationell säkerhetsstrategi, som jag har förstått hanteras av Statsrådsberedningen. Men då är det inte statsministern som svarar utan försvarsminister Hultqvist.

Viss förvirring är det alltså på regeringssidan om vem som tar vilken fråga.

I Sälen, som vi har hänvisat till i en tidigare debatt, var statssekreteraren i Statsrådsberedningen Hans Dahlgren närvarande och presenterade strukturen till en nationell säkerhetsstrategi. Då utlovades det att den skulle vara klar till sommaren. Det är rätt varmt ute, fru talman, och midsommar är passerad, så jag undrar lite grann när sommaren kommer på Statsrådsberedningen, så att det finns ett dokument att presentera.

Fru talman! Detta är egentligen väldigt seriösa och allvarliga frågor. Om man nu tar fram en nationell säkerhetsstrategi vill jag ställa frågan: Hur gör man den nationell? Försvarsministern hänvisar, som en del andra socialdemokrater har gjort tidigare, till att man hade möte för en tid sedan på Statsrådsberedningen, med just statsministern som inbjudare, där man presenterade idéer om en nationell säkerhetsstrategi.

Då sa bland annat min partiledare Anna Kinberg Batra att hon tyckte att ett lämpligt forum för att bereda idén om en nationell säkerhetsstrategi är till exempel en försvarsberedning. Det har tolkats som en avvisande hand, och sedan dess har man från regeringssidan puttrat på.

Nu sägs det att man ska presentera något för de partier som var inbjudna. Då, fru talman, vill jag vara tydlig: Man kan inte komma med några sladdriga papper och sedan tro att man får ihop en nationell säkerhetsstrategi. Detta är ett gediget, allvarligt, viktigt arbete.

Försvarsministern har själv erfarenhet av hur en försvarsberedning arbetar. Då är det gediget material och tunga dragningar, och man har djupgående, förtroendefulla samtal. Allt detta har hitintills saknats när det gäller framtagandet av en nationell säkerhetsstrategi.

Min fråga är: Hur omvandlar man möjligtvis några sladdriga papper som är framtagna på Statsrådsberedningen till något som kan kallas en nationell och därmed gemensam säkerhetsstrategi?

Fru talman! Låt mig ge försvarsministern några ord på vägen om vad som borde finnas med i en nationell säkerhetsstrategi. Det mest uppenbara - där tror jag inte att det finns några skillnader mellan försvarsministern och mig - är till exempel det nya, allvarliga beteende som Ryssland har uppvisat efter den illegala annekteringen av Krim.

Vi har striderna mot Ukraina med rysk trupp inne på ukrainskt territorium. Vi har de kollektiva försvarsförpliktelser som kommer att bli centrala under Natos toppmöte i Warszawa. Vi har Nordafrika med sönderfallande stater och därmed också en växande risk för terrorhot mot Europa. Vi har migrationsströmmarna. Vi har ett Kina som är alltmer aggressivt mot sina grannländer. Vi har Mellanöstern, Irak och Syrien med Daish. Vi har Europas delning som konsekvens av brexit men också andra krafter som försöker slita sönder. Vi har cyberhot och it-angrepp. Vi har energi som ett säkerhetspolitiskt vapen. Vi har klimatet, som kommer att påverka kampen om resurserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är några ord på vägen som jag skulle vilja ge när det gäller en nationell säkerhetsstrategi.

Fru talman! Sedan har vi totalförsvarsdelar, och man måste titta på den civila beredskapen. Vi har informationsoperationer, vi har psykologisk krigföring, vi har kriminalitet, vi har organiserad brottslighet och vi har naturkatastrofer. Vi har alltså en lång rad frågor som sträcker sig över ett brett fält.

När man då kommer till vad den samlade säkerheten i samhället handlar om kommer man ned på grundläggande funktioner som sociala villkor, utbildningssystem och annat. Detta handlar alltså om en helhet som är mycket bred och som täcker många politikområden. Den är också betydligt bredare än vad en försvarsberedning är i sammanhanget. Denna strategi har så att säga en bredare ambition än det som Försvarsberedningen täcker upp.

Inledningsvis har man jobbat tillsammans med oberoende forskare som man har konsulterat på säkerhetsområdet. Man har bjudit in ett antal myndigheter och organisationer till ett seminarium för att det ska ges synpunkter på vad en nationell säkerhetsstrategi kan innehålla.

Det har bildats en arbetsgrupp - statssekreterargruppen - med representanter från berörda departement inom Regeringskansliet. Där kommer man inom de närmaste månaderna att ta fram ett samlat utkast.

Därefter kommer förnyade kontakter att tas med partierna. Jag ska inte förutsäga vad den diskussionen kommer att innebära. Men de som bjuds in till dessa överläggningar ska i samband med det kanske fundera på vad de själva har för uppfattning och strategi och vad de själva vill bidra med i detta utöver ett förslag om att kalla in Försvarsberedningen.

Försvarsberedningen har inte samma uppdrag. En försvarsberedning ska följa den säkerhetspolitiska utvecklingen i omvärlden och presentera viktigare långsiktiga försvars- och säkerhetspolitiska frågor och redovisa sin syn på detta, och det gör man till försvarsministern. Det kan även omfatta förslag på försvarsområdet som jag i så fall förutsätter är synnerligen konkreta och som ska ligga till grund för en kommande försvarsuppgörelse som ska styra verksamheten 2020-2025. Man måste alltså även se den typen av nyanser i sammanhanget.

När det gäller Försvarsberedningen har jag tidigare klargjort att jag avser att före jul kalla till en överläggning som inte är kopplad till det nationella säkerhetsstrategiarbetet utan som är en förberedelse inför en kommande försvarsberedning, där vi kan diskutera bland annat det säkerhetspolitiska läget och en del slutsatser som man möjligtvis kan dra av detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är klart att man i sin propagandistiska iver - eftersom vi kommer in på hybridstrider, sladdriga papper och så vidare - genom att använda ordval som ska verka provocerande och så vidare kan göra sig själv till del av en hybridkrigföring eller psykologisk krigföring för att på olika sätt förminska, förnärma eller förnedra den som man eventuellt uppfattar som en motståndare. Jag uppfattar att Wallmark själv besitter en del sådana färdigheter genom sitt sätt att driva denna debatt.

Upplysningsvis kan jag säga att man naturligtvis kan försöka göra Stratcom till något ärende som skulle visa på någon sorts svajighet. Men formellt sett hör det hemma på Justitiedepartementet, och det var därför som Ygeman svarade på frågan. Så enkelt var det med det.

Vi kommer att jobba vidare med detta och återkomma till oppositionen. Till dess har ni också möjlighet att fundera på hur ni vill bidra konstruktivt.

Fru talman! Det skulle vara mig helt främmande att förminska regeringen eller försvarsministern. Jag har bara sagt som det är.

När det gäller punkten om vad ni själva skulle vilja bidra med hade jag på min lilla lapp åtminstone tolv förslag som var ord på vägen på områden, utöver en nationell säkerhetsstrategi, som jag tycker borde beredas.

Fru talman! Jag ska ge försvarsministern alldeles rätt. Han kom med ytterligare sex åtta förslag som jag tycker är fullt rimliga att man också resonerar och diskuterar om.

Fru talman! Titta där! Vi har alltså 18-20 punkter som vi borde kunna diskutera över parti- och blockgränser kring en nationell säkerhetsstrategi. Vi har alltså den traditionen.

Låt mig även berömma regeringen. I samband med de konvulsioner som den brittiska folkomröstningen ändå har skapat har det i dag på morgonen förts samtal mellan oppositionsföreträdare från Alliansen och regeringen kring konsekvenserna för svensk del av brexit. Det tycker jag är bra. Man talar med varandra.

I samband med Frankrikes begäran i enlighet med EU-fördraget 42.7 om stöd och hjälp i kampen mot terrorn efter de fruktansvärda dåden i Paris förde vi också samtal partierna emellan. Det tycker jag i grunden är bra.

Nu säger försvarsministern att en nationell säkerhetsstrategi handlar om så många och viktiga frågor. Det har han alldeles rätt i. Han säger att det krävs en bredare bearbetning än bara Försvarsberedningen. Men i en försvarsberedning sitter åtta partier.

Det som försvarsministern nu har berättat om regeringens handläggning när det gäller en nationell säkerhetsstrategi är att de två regeringspartierna sitter och talar med varandra. De har också kallat in en grupp statssekreterare och haft ett seminarium. Med all respekt, fru talman, tycker jag nog att en försvarsberedning är ett annat forum där många partier kommer samman och på ett tidigt stadium kan diskutera de olika säkerhetsutmaningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ta de 18-20 punkter som försvarsministern och jag har skrapat ihop bara under några minuters samtal. Nog borde det vara sådant som man skulle kunna tala om tillsammans med gemensamma föredragningar, med gemensamt bakgrundsmaterial och ett samtal mellan olika personer.

Den grundläggande frågan till försvarsministern är: Hur gör man detta till en nationell säkerhetsstrategi?

Statsrådsberedningen har hållit på med detta arbete ett antal månader. I Sälen i januari utlovades att det skulle vara klart i sommar. Nu förstår jag av försvarsministern att det tar ytterligare några månader. Det har varit sex-nio månaders arbete. Sedan har man för avsikt att presentera några papper. Då kommer den grundläggande frågan: Hur gör man detta nationellt?

I min värld är det så att om man vill uppnå någonting som är till nytta och gagn för landet och som har en bred förankring försöker man tala med de olika företrädarna för riksdagspartierna, åtminstone med företrädarna för de fyra alliansoppositionspartierna.

Mitt råd i all ödmjukhet, och utan att på något sätt förminska regeringen, är att man verkligen borde fundera över hur man skapar denna nationella säkerhetsstrategi. Mitt råd är att man gör det brett. Mitt förslag är att det skulle kunna ske inom ramen för en försvarsberedning. Vi vet nämligen att en försvarsberedning arbetar på det sättet att man först tar fram en säkerhetspolitisk analys. Det tar något år. Sedan tar man fram konsekvenserna för det svenska försvaret. Det tar också något år. Det är en alldeles utmärkt form om man inte själv kommer på någonting som är bättre. Då tycker jag inte att två regeringspartier som har ett seminarium tillsammans med sina statssekreterare är ett fullgott alternativ.

Fru talman! Vid det förra mötet uppfattade man från regeringens sida att viljan från den borgerliga sidan att direkt medverka i detta arbete med att ta fram en strategi inte var särskilt stor och inte särskilt högt upp på agendan. Den slutsats som drogs var att man skulle ta fram ett förslag till strategi och ha det som utgångspunkt för fortsatta diskussioner med de partier som deltog vid denna överläggning.

Det är med utgångspunkt från detta som jag säger att ni själva kanske bör fundera igenom på vilket sätt som ni konstruktivt vill gå vidare. Då kan det vara så att ni också måste fundera på något bredare än enbart en försvarsberedning. Detta har nämligen en bredare verkansarea än bara Försvarsberedningens frågor.

Det som du säger i debatten, Hans Wallmark, om att alla partier är med i Försvarsberedningen är inte ett relevant argument. Detta handlar nämligen om ett samlat frågekomplex som blir bredare än det som Försvarsberedningen handlar om.

Det som Försvarsberedningen sedan ska göra är en säkerhetsstrategi som leder till förslag och åtgärder på enbart det försvars- och säkerhetspolitiska fältet. En nationell säkerhetsstrategi ska innehålla idéer och förslag som är betydligt bredare i sammanhanget.

När det gäller den här historien tycker jag inte att det finns någon anledning att förminska betydelsen av det jobb som genomförs med forskare, myndigheter, organisationer och den interna arbetsgruppen. Det är bara ett sätt för mig att redovisa att det jobbas med frågan för att ta fram det underlag som sedan ska redovisas även för de andra partierna, så att man har en bra och kvalificerad grund för det fortsatta samtalet. Det är alltså ett förberedelsearbete som jag anser är seriöst och dessutom nödvändigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi nu ska gå tillbaka till var detta börjar är det något helt annat än sladdriga papper och försök till hybridkrigföring. Eftersom Wallmark nämnde ett antal punkter där han tycker att regeringen har varit alldeles föredömlig och utmärkt i sitt agerande hoppas jag nu att vi har kommit ifrån den nivån på diskussionen. Det är inte sladdriga papper och hybridkrigföring vi håller på med.

Jag vill därför bolla tillbaka till er. Fundera lite på framtiden och på hur ni vill lägga upp detta för att vi ska kunna komma vidare! Försvarsberedningen är inte den enda lösningen i sammanhanget, utan den kan vara en del i ett samlat arbete.

Jag är väl medveten om hur säkerhetssituationen runt om oss ser ut; det har vi diskuterat hur många gånger som helst. Det är ingen som blundar för vare sig det ena eller det andra, utan vi håller för fullt på med att vidta åtgärder på ett brett fält.

Men se till bredden i jobbet och på hur ni eventuellt skulle kunna utveckla era ståndpunkter. Vi kommer att seriöst bjuda in till fortsatta diskussioner. Om vi alla är på djupet intresserade av det kan vi nog komma fram till ett bra arbets- och förhållningssätt. Jag kommer självklart att förmedla de synpunkter som kommer fram i denna debatt även till Statsrådsberedningen.

Fru talman! Peter Hultqvist företräder regeringssidan. Jag företräder oppositionssidan. Det brukar vara regeringen som ska axla ansvaret att styra och leda.

Om man nu har ambitionen att ta fram en säkerhetsstrategi som ska vara nationell och därmed delad och gemensam borde man också själv fundera på förankringsprocessen. I samband med de samtal som har förts har vi från Moderaternas sida lagt fram förslaget att försvarsberedningen skulle kunna vara ett lämpligt forum för partierna att mötas och diskutera de säkerhetsutmaningar vi står inför. Då säger regeringen: Nej, det är inte bra. Men kom med något annat förslag, säger man. Då är det väl, fru talman, upp till regeringen, som faktiskt har att styra och leda, att också komma med ett annat förslag om man verkligen är genuint intresserad av att ta fram en strategi som är just nationell. Där är man ju renons på idéer.

Därutöver tycker jag att de sex eller åtta punkter för en strategi som försvarsministern räknade upp var utmärkta. Jag hoppas att han tycker att de tolv punkter som jag lade fram också var utmärkta. Det är detta jag menar: Det här arbetet skulle ha gjorts långt tidigare, tillsammans. Nu har regeringen själv och enligt eget huvud valt denna form. De två regeringspartierna sitter i Statsrådsberedningen tillsammans med den kunskap och de forskare man kan få fram, som absolut inte ska underskattas. Där tar man fram denna struktur.

Min grundläggande fråga, som jag fortfarande inte tycker att försvarsministern har besvarat, är: Hur gör man detta till något nationellt, något gemensamt, något delat? Det är det som hade kunnat vara styrkan i en nationell säkerhetsstrategi. Nu riskerar det att bli dess svaghet och belastning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det här handlar om hur komplicerade man vill göra saker och ting. I normalt umgänge fungerar det ju så att man träffas och för ett resonemang med ett öppet sinnelag. Den bild jag fick av det inledande mötet var inte att sinnelagen var särskilt öppna, utan det var rätt låst. Slutsatsen blev därför att vi tar fram ett underlag för fortsatta diskussioner.

Om nu känslan var att detta var ett låst sammanträde som inte ledde till särskilt mycket får man väl se till att man öppnar upp ordentligt inför nästa sammanträde. Även från den andra sidan måste man visa lite vilja och fundera på hur man på ett flexibelt sätt ska kunna ta sig fram. Det är ju inte bara upp till en part att bjuda in så att den andra kan sitta och djupanalysera och nästan göra affär av minsta detalj i sammanhanget.

Jag tycker att det finns en lite låst känsla även i denna diskussion: Det är regeringen som har ansvaret och måste komma med förslagen. Visst kan det ytterst vara så, men lite är det också den grundläggande attityden som avgör om man kommer fram. Jag har inget att invända mot att försvarsberedningar är ett sätt att komma fram, för det ger rätt mycket tid. Men jag har också erfarenhet av hur en regering kan försöka styra en försvarsberedning och i hög grad lägga hämsko och till och med ett mentalt tryck på den. Det kan gå så långt att man i viss mån känner sig obekväm med att uttrycka alternativa ståndpunkter.

Det beror också på vilken känsla en regering vill ge i en försvarsberednings arbete. Vi kommer så småningom att tillsätta en försvarsberedning, och jag kommer att verka för att vi ska ha ett öppet klimat i det sammanhanget.

Försvarsberedningen har ett uppdrag. Det här är ett bredare uppdrag. Vi återkommer med en inbjudan. Jag ser fram emot att vi då kan föra en konstruktiv diskussion, och jag ska förmedla Wallmarks synpunkter till Statsrådsberedningen.

Överläggningen var härmed avslutad.