Strategi för kärnkraftsavvecklingen och energiomställningen

Herr talman! Kent Persson har frågat mig om vilken politik jag avser att driva när det gäller kärnkraftens framtid i Sverige, om jag är beredd att verka för ett system med enbart rörliga elpriser för att stimulera eleffektivisering samt om jag har gjort några bedömningar i frågan om risken att fortsätta satsningar på kärnkraft bromsar den positiva utvecklingen av förnybar energi. Vidare har Kent Persson frågat om jag avser att ta ett initiativ för att upphäva Euratomfördraget så att inte klyvbart material betraktas som gemensam EU-egendom samt om jag avser att ta initiativ till en bred diskussion kring en långsiktigt hållbar energiproduktion. Vad gäller den första frågan har regeringen deklarerat att den under mandatperioden 2006-2010 inte kommer att ge förnyade drifttillstånd till de två kärnreaktorer som har stängts, och regeringen kommer inte att fatta några beslut om avveckling av kärnreaktorer. Regeringen kommer under mandatperioden inte heller att ge tillstånd till att nya kärnkraftverk byggs. Regeringen kommer att pröva en eventuell begäran om effekthöjningar enligt gällande lagar och bevilja erforderliga tillstånd om och när gällande krav uppfylls. Den andra frågan handlar om rörliga elpriser som ett sätt att främja effektiv användning av el. Jag tycker att denna fråga är intressant och viktig av flera olika skäl. Kombinationen av timvis mätning av elförbrukningen och ett rörligt elpris skapar bättre förutsättningar för flexibel förbrukning av el. Elkunderna får därmed ett ekonomiskt incitament att minska sin förbrukning när priset är högt. Detta kan samtidigt leda till ett minskat behov av topplastproduktion av el som dessutom många gånger är dyrare och har en sämre miljöprestanda än basproduktionen. Det finns alltså både ekonomiska och miljömässiga fördelar. Att införa ett sådant system fullt ut kräver tätare elmätning än i dag och att elhandlarna erbjuder avtalsformer som är anpassade till detta. Flertalet kunder efterfrågar i dag fasta elpriser för att bättre kunna förutsäga de framtida utgifterna. Även om det finns fördelar med rörliga elpriser anser jag inte att det finns anledning till att verka för ett system med enbart rörliga elpriser. Jag är däremot positiv till en framtida utveckling som innebär att flera kunder har möjlighet till en flexibel förbrukning och där elsäljarna också erbjuder avtal som svarar mot kundernas behov och önskemål. På längre sikt bör inriktningen vara att alla kunder har mätsystem som klarar timmätning, avbrottsregistrering, effektstyrning och andra utvecklade tjänster. På en avreglerad elmarknad är det däremot inte regeringens uppgift att bestämma vilken typ av avtal som kunderna ska ha. Kent Persson har även efterfrågat min bedömning om fortsatta satsningar på kärnkraft bromsar den positiva utvecklingen av förnybar energi. När det gäller utvecklingen av den förnybara elproduktionen har riksdagen beslutat om att den förnybara elproduktionen ska öka med 10 terawattimmar från 2002 års nivå till år 2010. Målet har nyligen höjts till 17 terawattimmar till år 2016. Det huvudsakliga medlet att nå målet är systemet med gröna elcertifikat. Regeringens ambitioner är höga, och jag kommer att arbeta för att dessa mål uppnås. Det finns alltså ingen koppling till en eventuellt ökad elproduktion i befintliga kärnkraftverk. Den fjärde frågan är om jag avser att ta ett initiativ för att upphäva Euratomfördraget så att inte klyvbart material betraktas som gemensam EU-egendom. Euratomfördraget innehåller bestämmelser om försörjning av uran och andra klyvbara produkter. Utan att närmare gå in på de tämligen krångliga bestämmelserna i fördraget vill jag understryka att det inte finns några skyldigheter för ett medlemsland att starta uranbrytning. Således är det inte möjligt att Sverige eller något annat medlemsland tvingas att bryta uran. Jag ser därför ingen anledning att ta några initiativ till att upphäva Euratomfördraget på denna punkt. Kent Perssons femte och sista fråga är om jag avser att ta initiativ till en bred diskussion kring en långsiktigt hållbar energiproduktion. Svaret är ja. Regeringen deklarerade redan i budgetpropositionen för 2007 att den ser ett särskilt värde i en bred parlamentarisk uppslutning kring energipolitiken. Regeringen aviserade även att den kommer att bjuda in riksdagens partier i syfte att nå samsyn kring en bred och långsiktig energiöverenskommelse om en modern och marknadsekonomiskt orienterad energipolitik.

Herr talman! Jag får tacka näringsministern för svaret. Bakgrunden är den energiöverenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet som ingicks 1997. Det samarbetet byggde på en utfasning av kärnkraften och en satsning på förnybar energi, vilket har inneburit att Sverige har startat omställningen till en ekologiskt hållbar energiförsörjning. Att kärnkraften inte är säker i vare sig hantering eller drift har med oönskad tydlighet bekräftats i Sverige de senaste månaderna. Flera allvarliga tillbud har inträffat under 2006; inte minst Forsmarks reaktorer har varit hårt drabbade. Vi vet också att ett antal reaktorer är byggda med föråldrad teknik. Alltifrån uranbrytning och drift av reaktorer till slutförvar av det högaktiva avfallet är förenat med stora risker. Varje ytterligare investering i de kvarvarande reaktorerna, vilket näringsministern öppnar för, innebär mindre resurser till hållbara energisystem. Det innebär också att befintliga reaktorer kommer att vara i drift många år till, långt utöver den driftslängd de är byggda för. Det ser jag som mycket allvarligt. Jag anser också att den politik och det beslut som i dag ligger strider mot folkomröstningen om kärnkraft 1981, vars resultat innebär att kärnkraften på sikt ska avvecklas. Den bortre parentesen, som det har pratats om, flyttas allt längre bort i framtiden. Var den kommer att ligga känner jag inte till. Min slutsats när jag hör näringsministerns svar blir följande: Kärnkraften är säker och hållbar. Urantillgångarna är oändliga och brytningen av uran oproblematisk. Energialternativen till kärnkraften är alltför svaga. Det var inte det svar jag förväntade mig från näringsministern, som dessutom är ordförande i Centerpartiet - ett parti som jag har upplevt som väldigt ansvarsfullt och pålitligt i samarbetet för en energiomställning i Sverige. Menar vi allvar med att vi på sikt ska nå en ekologiskt hållbar energiförsörjning måste vi klara av att göra åtminstone tre saker samtidigt: fortsätta kärnkraftsavvecklingen i jämn takt, energieffektivisera och genomföra en betydligt kraftfullare satsning på förnybar energi. Vänsterpartiet ser fram emot de överläggningar om energipolitiken som det har kommit en inbjudan till. Det vill jag klart deklarera. Jag ställer mig dock frågan vad näringsministern menar med en modern marknadsorienterad energipolitik. Vad innebär det egentligen? Vad marknadsekonomin har lett till på den avreglerade elmarknaden kan var och en utläsa på elräkningen - i den mån det går att förstå vad som står på den. Men vad innebär det här egentligen? Min fråga kvarstår: Vilken syn har näringsministern på kärnkraften? Anser näringsministern att den är säker och ekologiskt hållbar? Om det är så att näringsministern betvivlar det borde det fattas något beslut under den här mandatperioden. Dessutom är det intressanta inte det näringsministern säger, utan det som inte sägs.

Herr talman! Fru näringsminister! Det kan konstateras att den svenska kärnkraften inte är säker, åtminstone inte säkrare än andra länders kärnkraft. I Sverige har reaktorer startats utan att snabbstoppssystem och nödkylsystem har varit inkopplade. Under 20 års tid har säkerhetsventiler varit för högt ställda. Nödkylsystem har varit ur funktion. Inom svenska kärnkraftverk har under åren över 7 000 avvikelser från normal drift skett. Nu senast var Forsmarksreaktorn nära ett haveri, när flera säkerhetssystem samtidigt bröt samman. Om bara ett par meter till av kylvattnet i reaktortanken hade kokat bort hade en härdsmälta inträffat i Sverige. Med tanke på dessa incidenter bör säkerhetskraven i svensk kärnkraft ses över. I detta sammanhang är det oroande att de säkerhetskrav som gäller för svenska reaktorer är hemliga. Vi anser att säkerhetsföreskrifterna måste gälla genast, och för att detta ska gå att kontrollera måste sekretessen kring säkerhetskraven brytas. Enligt sekretesslagen är det möjligt för regeringen att i särskilda fall förordna om undantag från sekretess när det är påkallat av synnerliga skäl. Den möjligheten bör regeringen använda i detta sammanhang. Samtidigt bör regeringen också i regleringsbrev klargöra för Kärnkraftsinspektionen att säkerhetsföreskrifterna ska gälla med omedelbar verkan. En reaktor som inte klarar kraven ska inte få köras vidare. Det är inte säkerställt i dag. Den nya regeringen har uttalat sig positivt om effekthöjningar i befintliga kärnkraftverk. För flertalet av de svenska reaktorerna finns det i dag också konkreta planer på att höja effekten. Att höja effekten får i grunden ungefär samma konsekvenser som att bygga en helt ny reaktor. Uranförbrukningen höjs och avfallsproduktionen ökar i direkt proportion till effekthöjningen och självklart också beroendet av kärnkraft. Vi i Miljöpartiet är starka motståndare till dessa effekthöjningar, eftersom både sannolikheten för olyckor och konsekvenserna av sådana olyckor ökar med en ökad effekt i kärnkraftverken. Effekthöjningar betyder att vattnet måste pumpas runt fortare i kylsystemen, vilket leder till ökat slitage. Mer strålning inne i reaktorhärden ger ökad materialförsprödning, vilket ökar olycksrisken. Mer effekt betyder också snabbare olycksförlopp och att större krav måste ställas på säkerhetssystemen. Vi anser alltså att regeringen bör säga nej till effekthöjningar av säkerhetsskäl. Det minsta man kan begära är att regeringen genom regleringsbrev gör klart för Kärnkraftsinspektionen att säkerhetsmarginalerna i svenska kärnkraftverk inte får minska vid effekthöjningarna. Men inte ens detta tycks regeringen vara villig att göra. Miljöpartiet anser att det är helt genomförbart att inom en tolvårsperiod avveckla den svenska kärnkraften. Samtidigt måste man förbättra säkerheten under den tid som reaktorerna fortsatt är i drift. Avveckling bör ske på det sättet att de farligaste reaktorerna stängs först, och det bör ske genom skärpta säkerhetskrav, det vill säga genom att den lag som finns tillämpas och att den också skärps. Men man bör också använda ekonomiska styrmedel som styr bort från kärnkraft och fossilkraft. Ett första steg här kan vara att staten slutar att skydda reaktorägarna, som man gör i dag. Skadeståndsskyldigheten måste vara obegränsad vid ett haveri. Det måste också finnas en stor betalningsförmåga, så att bolaget kan ersätta dem som har drabbats av en eventuell olycka. I USA är kravet på betalningsförmåga 10,4 miljarder dollar, vilket är betydligt mer än i Sverige. En olycka skulle självklart kosta mycket mer, kanske tusen gånger så mycket. Men att kräva obegränsad betalningsförmåga skulle bara vara ett sätt att omedelbart sätta stopp för all kärnkraft. Mer kreativt är att höja de krav på betalningsförmåga som ställs på reaktorägarna till den nivå som gäller i USA, nämligen ungefär 70 miljarder kronor per reaktor. Vi tycker att Centerpartiets helomvändning i kärnkraftsfrågan är närmast chockerande. Från att för ett par år sedan ha verkat för en snabb kärnkraftsavveckling verkar Centerpartiet nu vilja vrida tillbaka den lilla avveckling som redan har gjorts och bygga ut kärnkraften i Sverige genom effekthöjningar. Vi förstår att många centerpartister är besvikna över Maud Olofssons svek i kärnkraftsfrågan, och vi vill att de ska veta att det finns åtminstone ett parti kvar som fortfarande står för en klar vilja att avveckla den svenska, osäkra kärnkraften.

Herr talman! Den här energifrågan har jag diskuterat i, tror jag, 35 år. Jag kan känna jättestor besvikelse över att vi i Sverige inte har kommit längre i utvecklingen av både energieffektiva lösningar, utveckling av förnybara bränslen och så vidare. Men förklaringen till det är att det inte har funnits någon politisk majoritet i riksdagen som har velat göra det, och jag tror att det är rätt många som är trötta på att ha energifrågan som det stora trätoämnet. Jag blir numera ganska ofta uppvaktad av svenska arbetare och tjänstemän, svensk basindustri, svenska småföretagare och svenska konsumenter som är oroliga över energipolitiken. Och detta är ingen oro som bara är svensk, den är i allra högsta grad internationell. Jag medverkade vid Tällberg Forum i somras. Den stora frågan för alltifrån det fattigaste fattiga land till det rikaste rika var energifrågan, så det är en jättestor fråga. Och den är komplicerad därför att vi måste klara flera saker samtidigt. Vi måste klara jobben, vi måste klara energiproduktionen och vi måste klara miljön. Alla dessa saker måste vi klara av att diskutera samtidigt. Det som jag har försökt göra är att hitta en lösning där vi kan förena de lite olika och spretande synpunkter kring energipolitiken som har funnits i svensk politik. Jag tror att vi är på väg att hitta en lösning där vi kan förenas i både effektivare energianvändning och utveckling av de förnybara energikällorna men också säkra energitillgången för den basindustri och för de jobb som vi vill ha i vårt land. Vi vill också ha en bättre konkurrenskraft där vi får flera som är med och investerar i nya energilösningar. Där ser det rätt bra ut, för det är uppemot 60 miljarder som kommer att investeras de kommande åren fram till 2010, och en hel del av detta är för förnybar energi. Det är klart att elcertifikaten, som vi har varit med om att ta fram och genomföra och som det nu finns en rejäl majoritet för, gör att vi också kan få fram den förnybara energin. Jag tror att det finns mycket mer att göra också på effektiviseringsområdet. Den sparade kilowattimmen är den absolut bästa kilowattimmen. Den är billigast och mest miljövänlig. Nu har vi ett program som vi jobbar med tillsammans med svensk industri. En terawattimme per år kommer att sparas i det programmet. En terawattimme är rätt mycket. Jag ser också att det händer mycket positiva saker när det gäller vindkraftsutbyggnaden. Vi har en helt annan kapacitet på de vindkraftverk som finns i dag. Vi satsar rejäla resurser på forskning och utveckling för att göra det här ännu bättre. Jag tycker att det är intressant att se att man nu ställer upp på samma sätt på EU-nivå. Det finns länder som tycker att de vill investera i ny kärnkraft. Regeringen har inte den synen, och den överenskommelsen ligger fast. Men jag kan inte ha åsikter om vilken ställning andra länder tar när det gäller kärnkraftsutbyggnad. Det måste man få bestämma själv. Vad jag kan se är att EU nu vill sätta upp höga klimatmål och höga mål det förnybara. Vi kan också se att vi i Sverige, med vår utvecklade teknik på många områden, kan spela en avgörande roll. Biobränsleutvecklingen kan ge nya jobb på landsbygden hos jordbrukare och småföretagare. Vi kan också se att fjärrvärmeutbyggnaden, som har lett till att vi har minskat oljeberoendet från 80 % ned till mindre än 5 %, både har gett bra lösningar och ett bättre klimat. Det finns väldigt mycket saker, och ni kan vara alldeles övertygade om att jag gör allt jag kan för att få in det förnybara i det här systemet. Jag har många vänner med mig i EU. Det som skulle vara intressant att höra från er båda är: Vad är er inställning till att EU nu tar det här initiativet på energiområdet? Är det bra eller är det dåligt?

Herr talman! Jag fick givetvis inget svar från vår näringsminister när det gäller synen på kärnkraft. Jag vet att näringsministern har varit ute och pratat om kärnkraft i 35 års tid, ända sedan de här olyckorna. Det betvivlar jag alltså inte. Men nu ingår ni ju i en regering där man klart och tydligt öppnar upp för en kärnkraftsutbyggnad. Senast är det statsministern som kan tänka sig det. Jag förstår att det här är väldigt frustrerande. Jag inser att vår näringsminister kommer att få gå en hård match med de övriga kärnkraftskramarna i regeringen. Men det är möjligheterna vi måste se. Vi ska inte ha en energipolitik som innebär att vi riskerar våra jobb i Sverige. Redan i dag finns det förslag som skulle göra det möjligt att avveckla kärnkraften fram till i alla fall 2025. Enligt en artikel i Eskilstuna-Kuriren den 5 januari, som Lennart Daléus har skrivit och som är ett referat av en rapport som den mer eller mindre kände energiforskaren Klaus Illum från Danmark har skrivit, Ett nordiskt energiscenario , är det fullt möjligt att göra den här avvecklingen av kärnkraften i hela Norden fram till 2025 utan att det påverkar samhällsekonomin i Norden. Det här går, och det kommer också att ge möjligheter till nya jobb. Sverige är ju unikt på så sätt att vi har en oerhört lång kuststräcka som gör det möjligt för oss att kunna satsa på och utveckla till exempel vindkraft och vågkraft. Vår skogsareal och åkerareal gör det också möjligt att utveckla bioenergin ytterligare. Det har inte minst LRF påvisat i en rapport strax före valet. Det är en väldigt bra rapport, som också visar på de möjligheter vi har för att kunna få fram förnybar energi. Det här är något som vi måste gå vidare med, och då räcker det inte att bara fatta ett beslut om att ligga lågt med avveckling av kärnkraften. För det är ju detta det innebär: Ingenting ska göras. Däremot säger regeringen ingenting om ytterligare forskning om kärnkraft med tanke på att eventuellt satsa på detta efter 2010. Det lämnar vi öppet. Det är absolut det sämsta tänkbara scenariot - att inte fatta något beslut oavsett om det är ett dåligt beslut eller inte. Nu lägger vi liksom locket på i den här frågan, och det får kanske återkomma om något år. För varje år som vi skjuter upp det här hamnar det längre fram i tiden, och det blir allt osäkrare när det gäller energipolitiken. Det är ju osäkerheten som skapar den här frustrationen hos väldigt många. Och det handlar inte bara om de gamla förespråkarna för kärnkraften. Vi ser också att Vattenfalls ledning går ut och ser kärnkraften som ett möjligt energislag som vi borde satsa på och utveckla ytterligare. Senast var det Vattenfalls vd som i en tidningsintervju yttrade sig i den riktningen. Därför känner jag stor oro över att vi inte kommer längre. Det blir liksom ett stillestånd i svensk energipolitik. Jag förstår inte heller hur näringsministern kan ha en tro på att förena kärnkraftsförespråkarna med dem som vill se en avveckling av ett energislag som har en bortre gräns. Uranet är inte oändligt. Det kommer att ta slut, och därför är varje krona som satsas på kärnkraft en bortkastad krona.

Herr talman! Maud Olofssons deklarationer om att hon är för en radikal energibesparing och förnybar energi är välkomna, men det krävs också att man lägger något bakom orden för att vi ska våga tro på dem, och än så länge har vi inte sett särskilt mycket av det, vill jag hävda. När det gäller energibesparing, och också produktion av förnybar energi, vet vi ju att kärnkraften sitter fast som en propp som förhindrar en sådan utveckling. Den förhindrar både en besparing av energi och den förnybara energi som är nödvändig för att vi ska gå mot en hållbar utveckling. I och med att kärnkraften redan är avbetalad, och därmed är en ganska billig produktionsform, och i och med att den är subventionerad av staten på många olika sätt, motverkar den helt klart en riktning mot effektivisering av energianvändningen. Den motverkar också den förnybara energi som vi kan och borde bygga upp i Sverige. Sedan efterfrågar Maud Olofsson en majoritet när det gäller energifrågan. Det är ju faktiskt så att det finns en tydlig majoritet, eller skulle kunna finnas i alla fall, när det gäller kärnkraften i riksdagen. Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet har ju tidigare varit inne på en linje där man skulle avveckla kärnkraften, och Miljöpartiet är som väl alla känner till en kraftig förespråkare för att vi ska avveckla kärnkraften. Problemet är att Centerpartiet har satt sig i knäet på den andra sidan, de närmast fanatiska kärnkraftskramare som finns inom Moderaterna och Folkpartiet. Så länge man samarbetar åt det hållet finns det ingen förutsättning för en avveckling av kärnkraften. Sedan måste det konstateras att effekthöjning är kärnkraftsutbyggnad. Så är det. Det är en ökad produktion av kärnkraft i Sverige som den här nya regeringen håller på att genomföra. De investeringar som planeras i kärnkraften hade kunnat användas till att producera till exempel förnybar energi. Det handlar om mångmiljardbelopp som nu går till en gammal teknik, med fossila bränslen, i stället för till förnybar energi, som de annars hade kunnat gå till. Jag tror att jag får avsluta mitt anförande här.

Herr talman! Alliansregeringen är överens om att vi inte ska bygga något nytt kärnkraftverk under den kommande mandatperioden. Vi ska inte heller stänga något. Vi ska satsa på energieffektivisering och förnybar energi - och också på förnybara bränslen. Det är den överenskommelse som vi jobbar efter. Vi har, som jag har sagt, hållit på att träta om den här frågan otroligt länge. Det har gjort att vi inte har kommit fram när det gäller det förnybara. Nu finns det en bred politisk enighet om att vi behöver det förnybara. Jag tror att det är bra för vår energikorg. Som det nu ser ut har vi vattenkraft och kärnkraft som basproduktion. Vi behöver en tredje pelare som ökar flexibiliteten och säkerheten i vårt energisystem som det ser ut nu. Vi kan också konstatera, och det tycker jag är lite underligt, inte minst för Vänsterpartiet då, att de fackliga organisationerna är de första att uppvakta om energipolitiken. De är oroliga för hur det blir om vi inte ser till att tillföra tillräckligt mycket ny energi för att kunna klara till exempel massaindustrin, stålindustrin, kemiindustrin och så vidare. Jag tycker att vi måste klara av, som jag sade, att diskutera såväl jobben som miljön och energin på samma gång. Jag möter de fackliga organisationernas oro. Jag möter dem som är oroliga för att jobben ska flytta utomlands eftersom vi inte klarar tillräcklig energiproduktion. Jag känner ett stort ansvar för det. Den stora utmaningen är naturligtvis att få in så mycket som möjligt av det förnybara i vårt system. Vi har en hög ambition tack vare elcertifikaten. Miljöpartiet säger att det finns så bred politisk enighet. Ni lyckades inte ens bli eniga i er egen regeringskonstellation under den förra perioden. Miljöpartiet har suttit på läktaren under hela denna period då vi har kunnat påverka energipolitiken i vettig riktning. Elcertifikat, energieffektiviseringsprogram och allt det som vi fortsätter med har ni ju inte varit med om. Ni har stått uppe på läktaren och haft demonstrationspolitik. Det har inte gett en enda kilowattimme mer. Regeringen satsar rätt rejält på de här delarna. Det är ökade insatser när det gäller det förnybara. Man satsar 60 miljarder till 2010. Till och med basindustrin är med och investerar i förnybar el. Vi försöker till exempel skynda på tillståndsgivningen på vindkraftsområdet så att inte industrin och de som vill investera behöver vänta i evigheter på en byråkrati som inte minst ni har varit ansvariga för. Det gäller ju att de kan få tillstånd så att vi kommer i gång att bygga. Det går inte att stänga någonting om det inte finns tillräckligt med energi. Jag noterar att i den förra energiöverenskommelsen var också Vänsterpartiet med på att säga att det inte ska stängas någon kärnreaktor förrän vi har något annat i stället. Som politiker har vi ansvaret att se till att det kommer in något mer på energimarknaden om vi ska klara försörjningen och jobben. Ni pratar om att inte svara på frågor. Jag måste återupprepa: EU har en hög ambition på energiområdet. Ni är båda otroligt EU-kritiska. Vi ska inte vara med i den där organisationen. Här tar faktiskt EU ett brett grepp kring energifrågan och lyfter fram det förnybara och energieffektiviseringen - allt det som ni frågar efter. Hur blir er inställning till EU när det gäller energipolitiken? Är det bra eller är det dåligt att de gör detta? Ska ni bejaka de insatser som EU gör och tycka att det är bra eller ska ni fortsätta att kräva att vi ska gå ur EU och lämna det här samarbetet som faktiskt är bra för både jobben, energin och miljön?

Herr talman! Givetvis behövs det politiska beslut som sträcker sig över nationsgränserna. Där har ju EU kommit med riktlinjer nu. Inte minst i EU:s grönbok pratar man om att det finns möjlighet till åtminstone 20 % energieffektivisering inom EU. Det går säkert att göra betydligt mycket mer. Det är positivt, även om jag skulle önska att man tog ett kliv till i den frågan. När det handlar om att tillföra ny energi har vi hört att näringsministern har blivit uppvaktad om jobben, energin och ekonomin. Det är ju precis det vi har pratat om. Vänsterpartiet har ju lagt fram förslag där vi säkrar energin och säkrar jobben vilket ger en ekonomiskt hållbar situation i Sverige. Vi har ju pekat på det år efter år. Vi har lagt fram förslag här i riksdagen, inte minst i vårt budgetförslag. Jag uppmanar näringsministern att ta del av det och förstå det. Utifrån min interpellation kvarstår frågan: Vad tänker regeringen göra? Man lägger faktiskt en våt handduk över hela frågan och skjuter fram den. Man tillsätter en utredning som ska diskutera detta. Det finns redan i dag färdiga alternativ att satsa på. En sådan satsning innebär också att man har en plan för kärnkraftsavvecklingen utifrån vad folkomröstningen 1981 har sagt. Vi måste sätta det bortre datumet någon gång. Det borde regeringen ta initiativ till.

Herr talman! Det är intressant att höra att Vänsterpartiet äntligen bejakar EU-samarbete. Det är en nyhet så god som någon. Det är bra att det visar sig att EU kan spela en roll i det här sammanhanget och att det finns en stor uppslutning kring det. Kent Persson säger att vi lägger en våt handduk över investeringarna. Jag måste ha uttryckt mig otroligt dåligt eller också vill han inte lyssna. 60 miljarder kommer att investeras på energiområdet fram till 2010 i nya energislag. Många av de miljarderna gäller just det förnybara. Vi styr det med elcertifikat. Det systemet har vi båda varit med att ta fram. Vi investerar lika mycket pengar i nätutbyggnad och i att se till att vi klarar säkerheten, vilket också är en viktig del. Bas-el är med och finansierar nya satsningar på förnybar energi. Vi försöker snabba på tillståndsprocessen så att det ska bli möjligt att göra investeringar och enklare för företagen att gå in. Vi behöver några flera som investerar på det här området. Vi gör insatser för att energieffektivisera. Vi beräknar en terawattimme per år i det här industriprogrammet. Lyssna och se vad som sker. Lyssna också på dem som i dag är oroliga för jobben. Lyssna på basindustrin som har det jättetufft. Lyssna på den miljon människor som står utanför och inget hellre önskar än att vi ska bli lyckosamma när det gäller företagsutvecklingen. Jag tror att de fackliga organisationerna vet vad jag menar. De är oroliga för att jobben flyttar utomlands. Vi måste klara av att förena en politik för flera jobb och bättre miljö med en bra energipolitik. Vi måste klara av att diskutera det samtidigt. Jag hoppas verkligen att vi så långt det är möjligt i enighet kan hitta en väg. Industrin och jobben vill ha den politiska enigheten. De vill ha en långsiktig lösning. Det är det jag försöker få med den politik som vi för i den nya regeringen.