Statskontorets rapport om polisreformen

Herr talman! Den här debatten riskerar att bli ganska lik den förra. Nej, säger Beatrice! Vi får se.

Beatrice Ask har frågat mig vilka slutsatser jag och regeringen drar av Statskontorets rapport om polisens arbete lokalt och vilka åtgärder som planeras för att säkerställa att polisreformens mål om en verksamhet nära medborgarna ska förverkligas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ombildningen av polisen till en myndighet är en av de största förändringarna inom svensk statsförvaltning i modern tid. Som Beatrice Ask har noterat visar Statskontorets rapport att flera viktiga åtgärder redan har vidtagits, vilket ger förutsättningar att på sikt nå målen för reformen.

Polisverksamheten ska komma närmare medborgarna där det behövs som mest. Jag kan se att Polismyndigheten har tagit viktiga steg mot det målet. De flesta kommuner har numera en kommunpolis, användningen av medborgarlöften ökar och tillsättningen av områdespoliser pågår. För att nå ännu längre behöver det bland annat bli fler poliser där de behövs som bäst, framför allt i de utsatta områdena.

Statskontoret konstaterar även att det finns arbete kvar att göra de närmaste åren. För ett par veckor sedan presenterade rikspolischefen en rad åtgärder som ska vidtas för att möta flera av de problem som Statskontoret lyfter fram. Bland annat ska fler polisanställda rekryteras.

För att möjliggöra för Polismyndigheten att rekrytera dessa personer har regeringen i budgetpropositionen för 2017 föreslagit att myndigheten tillförs över 2 miljarder kronor under perioden 2017-2020. Det är emellertid Polismyndighetens ansvar att bedöma vilka åtgärder som behöver vidtas för att fullgöra de arbetsuppgifter som myndigheten har och att besluta om hur resurserna ska fördelas. Regeringen föreslår även att uppgifter avlastas polisen och överförs till andra myndigheter.

Jag kommer även fortsättningsvis att noga följa arbetet för att säkerställa att intentionerna med reformen infrias. Jag ser också fram emot Statskontorets kommande rapporter innan vi kan göra en slutlig bedömning av ombildningen och dess resultat.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag är inte alls rädd att det här handlar om samma sak som den förra debatten. Polisverksamheten är stor, och Statskontoret har analyserat olika delar av verksamheten.

Polisreformen har som övergripande idé att undanröja de hinder som vi hade tidigare för att nå högre kvalitet, ökad kostnadseffektivitet, ökad flexibilitet och bättre verksamhetsresultat. Polismyndigheten ska utvecklas så att brottsuppklaringen och ingripandeverksamheten förstärks, samtidigt som den lokala närvaron och tillgängligheten ska förbättras. Det är det vi ska fokusera på nu.

Förhoppningen är att den nya polismyndigheten ska ha en bättre och fördjupad lokal anpassning och ett bättre lokalt arbete. Där är vi inte, och det är den polisverksamheten jag vill diskutera.

Sammanfattningsvis bedömer Statskontoret att tyngdpunkten igenomförandearbetet "hittills legat på centralstyrning och att stärka den nationella strukturen", det vill säga mer eller mindre allt det vi inte ville ha. Man har ägnat sig åt centralisering och den övergripande verksamheten men inte alls åt den lokala verksamheten.

Statskontoret konstaterar att det krävs ökat fokus på medarbetarskap och förankring och en prioritering av det lokala polisarbetet. Anders Ygeman har ju precis som vi i riksdagen uppvaktats av många missnöjda kommunföreträdare. Riksdagen har också i ett tillkännagivande bett att regeringen ska återkomma med en redovisning av vilka åtgärder man vidtar för att öka antalet lokala poliser eftersom vi befarar att det finns problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min enkla fråga är vad Anders Ygeman tänker göra när det är uppenbart att polisen ännu inte ens är i närheten av polisreformens mål om bättre lokal närvaro och tillgänglighet.

I svaret säger statsrådet att polisverksamheten har kommit närmare medborgarna. Det är direkt fel. De flesta kommuner har numera en kommunpolis, säger Anders Ygeman. I verkligheten kan en kommunpolis, alltså en person, ha fem sex kommuner att ansvara för. Hur mycket lokal förankring och hur mycket samverkan med kommunala förvaltningar, föreningar, företag och medborgare tror man att det blir av det?

Polisens internrevisorer konstaterar dessutom att det saknas arbetsbeskrivningar av vad en sådan här kommunpolis kan göra. Det är allvarligt. Man vet inte vad man ska göra. Man är ensam och har fem sex kommuner att hantera. Tjosan, det är ju ingen lokal förankring! Det är en tanke, men vi är långt ifrån en lösning på problemet.

Medborgarlöften, ja, sådana finns. Men inte överallt, och kvaliteten kan diskuteras, säger Statskontoret. Man talar om en risk för att de kan komma att upplevas som pappersprodukter, och det är ju inte så bra.

Lokalpolisområdena har fått ett avsevärt större uppdrag jämfört med de tidigare närpolisområdena, och det finns skäl för det. De ska kunna vara självgående, kunna leda och samordna arbetet och ta egna initiativ och så vidare. När det gäller lokalpolisområdena säger statsrådet att det pågår en anställning av områdespoliser. Må så vara, men något som Statskontoret konstaterar är att man på papperet har kommit ganska långt och genomfört målet om att hälften av resurserna i en region ska finnas lokalt, men i verkligheten får vi många rapporter om minskade operativa resurser. Det har blivit färre människor som arbetar lokalt i praktiken. Frågan är vad regeringen tänker göra åt det. Hur länge ska det accepteras?

Inrikesministern säger att man nu ska rekrytera mer personal. Jo, det är också sant och det är helt nödvändigt. Båda våra partier har budget för att göra mer, och vi har mest. Men sanningen är att rikspolischefen har meddelat att han måste anställa fler än vad budgeten tillåter.

Herr talman! Låt mig först konstatera att vi delar samma mål för omorganisationen. Vi har fattat alla beslut om omorganisationen gemensamt. Den planerades under Beatrice Asks tid som justitieminister med starkt stöd från Socialdemokraterna och alla andra partier i riksdagen.

Jag vill också säga att det finns en risk i en sådan här debatt att oppositionen framhåller alla brister i omorganisationen, som naturligtvis finns där och som Statskontoret har pekat på, och att regeringen pekar på alla ljusglimtar och de positiva saker som också finns där och som Statskontoret också pekar på. Det blir lätt en lite märklig debatt, för sanningen är naturligtvis att det både finns en del positiva saker som har hänt och en del saker som inte alls har blivit som vi har tänkt. Så ser det ut.

En av de viktigaste sakerna att ha med sig är att vi samtidigt som vi gjorde den största reformen av svensk statsförvaltning sedan 1950-talet hade vi extrema påfrestningar för svensk polis i form av förhöjt terrorhot, i form av den största flyktingkrisen i modern svensk historia och i form av den första beslutade gränskontrollen på över 20 år. Det är klart att gör man de här sakerna samtidigt kommer man inte att nå fram fullt ut. Det måste man ha med sig i bilden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det stämmer att Statskontoret pekar på att man har ökat den nationella slagkraften. Det var också ett mål med omorganisationen. Det är också en del som har varit mycket viktig för polisens förmåga att hantera de här starka yttre påfrestningarna: gränskontroll, terrorhot och flyktingkrisen. Det hade varit väsentligt svårare att möta de här påfrestningarna i en organisation med 21 länsmyndigheter.

Det stämmer att vi vill öka den lokala närvaron. Vi vill öka den där den behövs som mest. Vi vill börja i de socialt utsatta områdena.

Det finns också positiva exempel. I Botkyrka har man en tredubbling av antalet poliser i yttre tjänst. På Hisingen i Göteborg har det blivit hundratals fler poliser och 200 färre chefer. Det är i grunden en positiv utveckling. Det var det som både Beatrice Ask och jag ville se med den nya reformen. I Vivalla genomförs nu ett pilotprojekt som handlar om att få 14 nationella myndigheter att samarbeta lokalt för att slå ut brottslighet och brottslingar i ett hårt utsatt område.

Men jag vill ändå problematisera det lite. I den debatt som vi hade för bara några minuter sedan var det viktigt att regeringen prioriterade utredningsverksamheten och såg till att ha människor som sitter och utreder - det är det. Nu pratar vi om den yttre tjänsten. Oavsett hur stor budget vi har för polisen kommer vi alltid att vara tvungna att göra en avvägning mellan flera viktiga områden.

Jag är övertygad om att vi kommer att se fler poliser i de mest socialt utsatta områdena. Där måste vi ha en högre polisnärvaro för att ge de människor som bor där trygghet. Vi har sett under de senaste åren att tryggheten i samhället har ökat men inte för dem som bor i de socialt utsatta områdena. Där ser vi att otryggheten har ökat, att samhällstilliten har minskat och att förtroendet för polisens trygghetsskapande arbete har minskat. Då finns det egentligen bara en väg: att se till att det varaktigt finns fler poliser i lokalsamhället.

Herr talman! Får jag börja med att kommentera statsrådets synpunkt att det finns en risk att oppositionen framhåller brister medan regeringsföreträdarna talar om det som är positivt? Det är faktiskt poängen i en demokrati. Oppositionens uppgift är att peka på och lyfta fram det makthavarna möjligen inte vill prata om.

Det jag har försökt fokusera på i den här diskussionen och i den förra är olika bedömningar som görs i delrapporten om genomförandet av polisreformen. Det är helt riktigt att vi var överens om vad som skulle åstadkommas. Men vi är också väl medvetna om att allt inte blir rätt från början. Därför behöver man ett sakligt underlag. Det kan gälla utredningsverksamheten eller den lokala närvaron och olika delar. Jag kommer att fortsätta att gå igenom delar av den här rapporten, för jag tycker att det bara är så metodiskt som vi kan säkerställa att vi får en bra och modern polisorganisation.

Akuta problem, flyktingsituationen och annat, förrycker naturligtvis möjligheten att genomföra saker man vill göra. Det påverkar hela tiden. Det visste man redan från början. Det måste man försöka ta höjd för. Men det är klart att jag också har respekt för att man ibland blir försenad eller att det inte går. Det problem som Statskontoret pekar på är att man enbart har fokuserat på centralisering. Man har enbart fokuserat på den nationella nivån och bryr sig liksom med armbågen om vad som sker lokalt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det närmast är ett skämt att prata om kommunpolis om man tillsätter en person som ansvarar för en kommun och fem andra kommuner. Ambitionen med kommunpolisen måste väl vara att vederbörande ska ha ett aktivt samarbete med socialtjänsten, med fritis, med företag, med politiker i respektive kommun och så vidare. Då kommer dagarna inte att räcka till. Det finns ingen möjlighet att man på det sättet får en lokal förankring. Det är bedrövligt hur illa man har skött detta.

Medborgarlöftena är långt ifrån genomförda eller förverkligade. Statskontoret pekar på att det är viktigt att se till att man håller kvalitet, att man sprider goda exempel och att man börjar ägna lite tid åt att fundera över hur man följer upp medborgarlöften, som är till för att människor ska känna förtroende för de insatser som polisen gör. Med tanke på hur mycket diskussion det är om problem i olika delar av Sverige tycker jag att det är en central uppgift. Vi bör säga ja till den analys som man gör där.

Jag ser också att det har blivit fler poliser på ett och annat håll. Det finns bra exempel, och det är roligt att glädjas åt dem. Men problemet är att det på de flesta håll har blivit sämre lokalt. Det är färre som kan arbeta med de brott som medborgare i gemen utsätts för. Det är inte bra. Det har blivit för långt till polisen. Det tar för lång tid för utryckningar. Bara den här veckan har det kommit flera allvarliga exempel på att polisen har sagt: Vi kan inte skicka någon. Vi kan inte komma ut. Vi gör ingenting.

Det värsta var väl exemplet i Enköping. En man knackar på en kvinnas fönster och vill komma in. Han har en blodig hand. Hon frågar: Var har du varit? Han berättar det. Hon ringer 112, men de säger: Vi kan inte komma. Morgonen efter sitter mannen kvar. Hon tittar i ryggsäcken - vederbörande sover väl eller någonting. Där är kläderna blodiga. Hon går till polisstationen och får dem att rycka ut till en lägenhet. Där ligger en person som den här mannen förmodligen har mördat. Det är vad man tror.

Sådant här händer hela tiden. Det är inte acceptabelt. Jag respekterar trygghetsundersökningar. De visar att det generellt är mycket bra. Men det är otillständigt att den lokala polisnärvaron och tillgången på personal som kan rycka ut i verkligheten är för låg. Det måste vi göra något åt. Statskontoret pekar på detta.

Herr talman! Om det sista är vi naturligtvis helt överens. Det är viktigt att vi över tid följer upp och ser att det finns rätt resurser på rätt plats. Det kommer säkert även i framtiden att ske sådana här beklagliga misstag, men det är naturligtvis helt oacceptabelt.

Det finns några andra exempel som figurerar i pressen, där interna utredningar nu görs för att man ska ta reda på vad som faktiskt gick fel. I de fall jag har sett är det nog inte främst en resursfråga utan andra fel som har begåtts i samband med händelserna.

Beatrice Ask känner att man behandlar den lokala polisnärvaron med armbågen och inte bryr sig om den. Jag kan säga: Jag behandlar inte den närvaron med armbågen. Jag kan lova Beatrice Ask att jag ska se till att följa upp detta, så att det blir fler poliser i de socialt utsatta och mest brottstyngda områdena och att vi med hjälp av hela samhället kan vända utvecklingen i de områdena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det ser olika ut i olika delar av landet. I vissa delar har man kommit längre. I vissa delar har man inte kommit lika långt. På vissa ställen har man en dedikerad kommunpolis. Ibland delar man på en. Det ser väldigt olika ut. Vi har väldigt olika kommuner i Sverige, från den minsta kommunen, som inte ens har 2 000 invånare, till den största, som har över 900 000 invånare. Då är det också naturligt att polisens arbete organiseras olika på olika ställen.

Det görs uppföljningar både regionalt och nationellt. På Hisingen följer vi utvecklingen varannan vecka och ser hur den är.

De politiker från Jämtland som uppvaktade både mig och Beatrice Ask hade en hel del negativt att säga men också en hel del positivt. Till exempel hade polischefen i Malå och Norsjö fått mer att säga till om, ett större mandat, och hade därför kunnat se till att det finns fler poliser i dag i Malå och Norsjö än det gjort på många år i den yttre verksamheten - en ökad trygghet för medborgarna där. Samtidigt finns det betydande problem med långa avstånd och långa utryckningstider.

Även om den här reformen kommer att kunna lösa många av de strukturella problem som polisen har haft tror jag inte att vi kommer att kunna lösa problemen med avfolkning av glesbygden och väldigt stora avstånd. Ska vi lösa de problemen måste det till andra åtgärder än dem som ryms inom ramen för den reform vi har gjort.

Herr talman! Jag förstår av inrikesministerns inlägg att han lyssnade på representanter från Strömsund och många Norrlandskommuner - det gjorde även jag. Det är riktigt att man från Strömsund tog upp ett exempel där det var sex kommuner på en kommunpolis. Dessvärre, ska jag säga, har jag träffat kommunföreträdare från stora städer i Mellansverige som har precis samma problem. Det överraskade även rikspolischefen när han besökte utskottet senast. Han skulle gå hem och kolla om det verkligen kunde vara sant. Om de inte har ljugit för mig är det tyvärr sant. Då handlar det om stora kommuner, stora städer, som minsann kräver mer än en kommunpolis om man ska kunna prata om lokal förankring och samordning mellan olika insatser för att stävja brottslighet och kanske tillrättavisa personer som har begått brott tidigare.

Det är riktigt att kommuner är olika. Det finns små kommuner, och det finns stora kommuner. Jag har respekt för det. Men ofta är det så att små kommuner inte är helt befriade från brottslighet. Det finns allvarlig brottslighet även på små orter.

De små kommunerna har dessutom ofta problemet med väldigt långa avstånd. Det tar otroligt lång tid. Jag ska inte uppta tiden med att ge exempel från Härjedalen även om de är otroligt spännande, men det är problematiskt att bedöma hur många kommuner en kommunpolis kan räcka till och om man kan göra ett bra arbete.

För oss moderater är det väldigt viktigt att människor kan känna trygghet och att rättsväsendet och polisen är närvarande i hela landet. Det tycker jag är viktigt att ta fasta på. Det är därför målet med lokal närvaro är så betydelsefullt och måste följas upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror också, herr talman, att vi här i riksdagen som har varit eniga om att förändra polisorganisationen har en skyldighet att noggrant följa upp de olika delarna, pröva vad som händer och vara beredda till beslut och initiativ om det krävs.

Herr talman! Vi får väl återkomma till en speciell debatt om polisnärvaron i Sveg och omgivningarna vid ett annat tillfälle, kanske när jag kommer till utskottet.

Jag håller med om att vi måste följa utvecklingen och också vara beredda att ta politiska initiativ om och när det krävs. Vi har tagit några initiativ. När det gäller glesbygdsfrågan och de stora avstånden fattade regeringen i förrgår beslut om en lagrådsremiss om renodling av verksamheten för att göra det möjligt för myndigheten att begära handräckning direkt av Kriminalvårdens transporttjänst. Det gör att framför allt polisen i glesbygd, som kan ha många väldigt långa transporter, kan avlastas från den verksamheten och i stället ägna mer av sin kraft åt brottsförebyggande och brottsingripande verksamhet.

Vi måste se mer av detta så att vi använder de poliser vi har på absolut bästa sätt: renodla verksamheten, kanske ta bort onödig byråkrati och onödiga regler och föra över en del saker från polisen till andra myndigheter, där dessa kan göra ett bättre arbete. Kardinalexemplen är väl djurfrågorna, som borde kunna föras över till länsstyrelsen, och några andra frågor. Jag tror att vi kommer att se att vi, som vi har aviserat i budgetpropositionen, snart kan föra över dessa frågor.

Vi har ett gemensamt ansvar att bevaka att de intentioner som fanns i polisreformen också blir verklighet. Jag har naturligtvis det största ansvaret, och jag ämnar leva upp till det. Jag tror att vi nästa gång vi träffas här i kammaren för att diskutera dessa frågor kommer att se att det har blivit väsentligt fler poliser i de mest brottsutsatta områdena.

Överläggningen var härmed avslutad.