Statsbidragen till handikapporganisationerna

Herr talman! Lars U Granberg har frågat mig om jag har för avsikt att ta initiativ till någon form av översyn av statsbidragssystemet till handikapporganisationerna. Låt mig inledningsvis slå fast att handikapprörelsen är en av våra största folkrörelser. Ca 500 000 personer är medlemmar i de handikapporganisationer som får statligt stöd. Under år 2006 fördelade Socialstyrelsen 163 miljoner kronor till sammanlagt 53 organisationer. Syftet med statsbidraget är att stödja handikapporganisationer i deras arbete för full delaktighet och jämlikhet i samhället för personer med funktionshinder. Det nuvarande allmänna organisationsstödet har funnits sedan 1970-talet. Då fanns ett relativt begränsat antal handikapporganisationer jämfört med i dag. Sedan 1990-talet har ett flertal handikapporganisationer tillkommit, vilket kontinuerligt ställt krav på att statsbidragssystemet måste utformas så att fler organisationer kan få del av stödet. Som Lars U Granberg själv påpekar har även frågan om hur statsbidragen ska fördelas mellan de olika handikapporganisationerna varit föremål för diskussion under en tid tillbaka. Handikapprörelsen har bland annat fört en dialog med den tidigare regeringen i denna fråga. Den nu gällande förordningen trädde i kraft den 1 juli 2000. Socialstyrelsen administrerar bidraget och har med stöd av förordningen utformat tillämpningsföreskrifter för systemet. I samband med ikraftträdandet ökades anslaget med 28 miljoner kronor. Med anledning av den nya förordningen gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att redovisa effekterna av det nya bidragssystemet. Enligt rapporten ansåg en övervägande del av handikapporganisationerna att det nya systemet var bättre och mer rättvist än det gamla. Vissa organisationer upplevde dock att det blev en försämring. För att mildra de negativa effekterna för ett mindre antal organisationer tillfördes senare successivt ytterligare 7,4 miljoner kronor. Under våren har dialogen mellan Socialdepartementet, Handikappförbundens samarbetsorgan och Socialstyrelsen återupptagits och vi kommer att titta närmare på vilka regelförändringar som bedöms vara nödvändiga att göra inom statsbidragssystemet. I sammanhanget kan även nämnas att Justitiedepartementet under år 2005 tillsatt en särskild utredare med uppdrag att utreda den nuvarande statliga folkrörelsepolitiken. I uppdraget ingår också att utreda och föreslå lämpliga åtgärder rörande bidragsgivning och annan finansiering av folkrörelsernas och det övriga föreningslivets verksamhet. Genom tillläggsdirektiv har utredningen även fått i uppdrag att utreda effekterna av villkorade statsbidrag inom folkrörelsepolitiken och undersöka om det är möjligt att öka andelen villkorslösa statsbidrag, minska antalet villkor för statsbidragen eller revidera de villkor som ställs. Uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2007, vilket jag kommer att vara mycket intresserad av att ta del av. Då Lars U Granberg, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Lennart Axelsson i stället fick delta i överläggningen.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Lars U Granberg beklagar att han själv inte kunde ta emot svaret och ta debatten. Han säger också att han har för avsikt att återkomma och följa frågan. Bakgrunden är alltså att man från år 2000 fastställde ett bidragsbelopp som i och för sig har plussats på med de siffror som statsrådet nämnde. Det har tillkommit ett antal nya föreningar som ska dela på samma summa. Det har inneburit att det finns väldigt många handikappföreningar i dag som har det svårt ekonomiskt samtidigt som man har fått ett stort antal ytterligare arbetsuppgifter. Man ingår i olika samrådsorgan. Det har enligt uppgift fördubblats under den här perioden så att man numera ingår i 150 olika samrådsorgan som är kopplade till myndigheter. Det gör att det blir väldigt besvärligt. De efterfrågas också alltmer som rådgivare, samtalspartner och liknande. Jag var själv på ett möte med Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn i Örebro den 30 mars i år. Där antog man ett uttalande som väl i stort beskriver vad handikappförbunden själva säger när man träffar dem i olika sammanhang. Det är inte så långt, så jag tänkte läsa upp det. Det låter så här: Riksförbundet DHB är ett förbund med små ekonomiska och personella resurser. Vi har ett litet kansli med de viktigaste funktionerna. Ett fungerande kansli är en förutsättning för att bedriva intressepolitiskt arbete. För våra medlemmar är kansliet en källa till kunskaper och erfarenheter, kontakt med andra familjer och rikstäckande verksamhet som till exempel vårt mycket välbesökta sommarläger. För kommuner och landsting är kansliet kontaktpunkten vad gäller tillgång till kunskaper och erfarenheter, olika former av samarbete och projekt. Statsbidraget till DHB och den övriga handikapprörelsen har legat kvar på samma nivå i sju år. Inflation och nya organisationer har tagit delar av det statsbidrag vi hade år 2000. Handikapprörelsen är en kunskapsbas som utnyttjas av riksdag och regering i stor utsträckning. I arbetet med utredningar och betänkanden är handikapprörelsen en ovärderlig resurs för att utveckla samhället och göra det mer tillgängligt för alla. Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn, DHB:s årsmöte, kräver att Sveriges riksdag tar ansvar för den samlade handikapprörelsen och att den erhåller medel som gör det ekonomiskt möjligt för oss och alla andra organisationer inom handikapprörelsen att bedriva verksamhet på samma nivå som tidigare. Man avslutar med: Ge oss de resurser som vi förtjänar! Höj anslaget till handikapprörelsen med 30 procent! Just 30 procent återkommer i den beskrivning som man har gjort från handikappförbundens sida i den skrivelse som var riktad till statsrådet tidigare i år. Där säger man att inflationen har varit någonstans runt 10 procent. Samtidigt har kostnaderna för anställda ökat med ca 20 procent. Så det skulle behövas en total höjning på ca 30 procent för att återställa den nivå som var på bidraget år 2000.

Herr talman! Jag tackar för att frågan väcktes och för att det finns en ersättare här för Lars U Granberg för att ta emot svaret så att vi får en diskussion om den här viktiga frågan. Låt mig först säga att jag ser väldigt positivt på ett starkt civilt samhälle där olika intresseorganisationer och folkrörelser finns med som medskapande för att göra ett bra samhälle. Jag ser verkligen de stora förtjänster som handikapprörelsen har tillfört vårt samhällsbygge under de senaste åren och under den långa tid som den har funnits. Dess inflytande i olika samrådsorgan har ökat markant under den här tiden. Det är naturligtvis en utveckling som jag ser positivt på. Ett exempel som jag tycker är bland de allra mest glädjande är att när FN:s nya konvention utarbetades ingick redan under arbetet med konventionen handikapprörelsen som en part. Det är ett nytt sätt att arbeta på också på det internationella planet. Jag tycker att det är i en alldeles riktig och utmärkt riktning som vi rör oss. Det ställer naturligtvis stora krav också på handikapporganisationerna. Det här har varit en fråga som har diskuterats under lång tid med den tidigare regeringen. Jag tror att det har försiggått diskussioner varje år. Nu pågår samtal på Socialdepartementet, precis som jag redovisar i mitt svar, mellan handikapprörelsen och departementet om hur man skulle kunna utforma statsbidragen framöver. Låt mig säga att organisationsbidraget till handikapporganisationerna är det största av alla bidrag. Det rör sig om totalt 159 miljoner. Stödet till politiska partier är det näst största, och det är på 145 miljoner. Det är alltså det största stödet som betalas ut som ett organisationsbidrag, och det är naturligtvis ingen tillfällighet att det är så. Dels handlar det om många olika organisationer, dels har de så mycket nödvändig kunskap att tillföra i olika beslutsammanhang. De har en hög kompetens, och vi vet också att de driver många viktiga projekt - sommarläger nämndes här som ett exempel. Mycket av verksamheten riktar sig till barn och ungdomar, och det är väldigt värdefullt. När det gäller statsbidragens nivå finns det, efter vad jag har kunnat se, inget parti som har föreslagit en höjning direkt i vårpropositionen - inte heller det parti som min meddebattör representerar. Där får vi väl alla gå hem och begrunda och räkna över sekinerna. Men redan i dag är som sagt stödet till handikapporganisationerna det största organisationsbidraget som betalas ut, och det säger något om vikten och betydelsen av handikapprörelsen som medagerande i samhällsarbetet.

Herr talman! Precis som Maria Larsson säger hade den tidigare regeringen med dåvarande socialministern Berit Andnor en diskussion med handikapporganisationerna om hur en utvecklad modell för statsbidraget skulle kunna se ut. Det byggde på förslag från handikapprörelsen. Det fanns alltså innan valet en preliminär överenskommelse kring hur detta skulle kunna utvecklas. Det är riktigt att inte heller vi i vår motion till vårpropositionen hade med något specifikt om dessa medel. Men samtidigt är det ju Maria Larsson som företräder regeringen, och det är lite mer skarpa lägen när det handlar om pengar på den sidan. Du säger också i ditt svar att du är intresserad av vad en utredning skulle komma fram till, och det vore ju anmärkningsvärt om du inte hade varit det. Det är klart att man måste ta del av vad utredningar kommer fram till. Du nämner ingenting om du har för avsikt att jobba i riktning mot att i höstens budget till exempel se över nivåerna på bidragen. Jag tycker att det måste vara lite besvärande att som socialminister med ansvar för dessa frågor inte kunna ge ett mer konkret besked till de hårt ansträngda handikappförbunden i det här läget. Vi kan ju se att Sveriges ekonomi är otroligt stark i dag. Att i det läget inte kunna komma med något bättre tycker jag är lite dåligt med tanke på att man väljer att sänka skatterna i den omfattning som ändå görs. Det mesta - det har vi ju sett beräkningar på - går där till människor som kanske inte behöver mer pengar. Men jag får hoppas att Maria Larsson lyckas övertyga sina regeringskamrater om att detta är ett område som borde prioriteras annorlunda i höst.

Herr talman! Jag har lite svårt att förstå resonemanget om att man i opposition inte skulle kunna lägga en ansvarsfull budget med konkret innehåll. Så har vi aldrig resonerat i opposition, utan vi försökte alltid utarbeta så detaljerade budgetar som möjligt för att visa vår viljeinriktning med politiken. Jag menar alltså att vi har precis samma ansvar vare sig vi befinner oss i opposition eller i majoritet. Men jag kunde ju se att det inte var en särskilt genomarbetad budget som Socialdemokraterna lade fram, och det förvånade mig något. Låt oss alla göra den hemläxan. Jag måste också rätta en sak: Jag är inte socialminister utan äldre- och folkhälsominister. Socialministern är Göran Hägglund. Däremot har jag ansvaret för de här frågorna. När det gäller funktionshindrades möjligheter har vi gjort en hel del även när det gäller tillgång och möjlighet till ett arbetsliv. Nu kommer tydliga reformer - vi vet ju att funktionshindrade i högre grad än andra har varit utestängda från arbetsmarknaden. Nystartsjobben tillkom bland annat för att de som har varit utanför ett tag ska kunna komma in. Därför sätter vi nu in lönebidrag, ökar anslagen till Samhall och vidtar en rad olika åtgärder som ska minska utanförskapet för den här gruppen. Det är oerhört viktiga reformer, för det är naturligtvis genom inträde på arbetsmarknaden som många kan få utöva den profession som de har utbildat sig för men kanske inte har fått chansen till tidigare. Det är väldigt viktigt! Men det är inte riktigt den frågan vi diskuterar i dag. Jag krävs här på besked om jag inte har några avsikter att höja bidragsanslagen. Jag tycker du blir svaret skyldig på den frågan också. Handikapprörelsen avkrävde ju den socialdemokratiska regeringen det svaret i sju år. Jag har varit här i ungefär sju månader, så jag tycker att jag har lite tid till godo. Jag vill naturligtvis avvakta vad de överläggningar som nu pågår på Socialdepartementet ger vid handen. Det är också intressant att se vad vi kommer fram till i den folkrörelseutredning som arbetar och som ska lägga fram sitt förslag i september. Jag tror nämligen att det är väldigt angeläget att minska graden av öronmärkning i organisationsstödet. Vi måste ha respekt för att intresseorganisationer har tillkommit av särskilda skäl, och vår avsikt är naturligtvis att den verksamhet som har formats utifrån en viss grundsyn ska kunna fortleva och inte styras alltför mycket uppifrån med hjälp av statlig öronmärkning. Denna öronmärkning har tilltagit under senare år, och jag tycker att det är angeläget att se om man kan minska den för att ge en större frihetsgrad åt de ideella organisationerna. Det är alltså två olika utredningar som pågår, och det är därför naturligt att vi avvaktar resultatet av dem.

Herr talman! Det var inte alls min mening att avsätta socialministern, utan det blev en felsägning. Men trots allt är ansvaret för handikappfrågorna Maria Larssons. Angående arbetsmarknadsåtgärder, som frågan i och för sig inte handlade om, var jag i Hällefors i förra veckan och besökte ett kooperativt projekt som nu har väldiga bekymmer i och med att man har dragit tillbaka de arbetsmarknadsåtgärder som projektet i stor utsträckning byggde på. Där fanns också människor som har väldigt svårt att komma in på arbetsmarknaden på naturlig väg och kan behöva hjälp och stöd på olika sätt. Den frågan kan vi säkert diskutera mycket. Våra möjligheter att lägga in den här typen av förstärkningar ökar naturligtvis eftersom vi inte har den typ av skattesänkningar på vår agenda som den nuvarande regeringen har. Det är också så, och det vet säkert Maria Larsson väldigt väl, att den organisation som vi har för att plocka fram underlaget för budgetar inte alls motsvarar den man har när man sitter i regeringsställning. Detaljgraden på budgetarna kanske därför lämnar lite i övrigt att önska - det kan jag själv tycka - men ambitionen tycker jag ändå är tydlig. Vi väljer att prioritera andra saker än vad den nuvarande borgerliga regeringen gör.

Herr talman! Den här regeringen väljer i första hand att prioritera en bra generell välfärdspolitik. Där inkluderar jag en bra politik för personer med funktionshinder. Det är oerhört centralt för mig. Det är oerhört viktigt för oss som regering. Ska vi klara den generella välfärden på ett bra sätt bygger det naturligtvis på att vi också har många människor i jobb som skapar skatteintäkter, för det är därur som vi skapar välfärden. Jag har faktiskt ingen förståelse för att man i opposition säger att man inte har tillgång till ett så stort kansli längre. De partier som tidigare har varit i opposition har alltid presterat detaljerade budgetar, naturligtvis genom eget hårt arbete. Det förutsätter jag att jag kommer att få se framöver, för jag tycker att den budget som presenterades nu senast hade brister. Men det finns ju chans till förbättring. Låt mig till sist tacka för debatten och möjligheten att diskutera den här frågan. Organisationsstödet är en viktig del och det är en förutsättning för att vi ska ha en så livaktig handikapporganisation och handikapprörelse som vi har. Den är så viktig, och den är central och betydelsefull också för det beslutsfattande som vi alla är en del av. Därför är naturligtvis de utredningar som nu pågår också av stor betydelse för att vi ska kunna se hur framtiden ska utformas. Jag är säker på att vi bägge två är överens om att stödet till handikapporganisationerna fortsatt ska vara starkt. Jag ser med spänning fram mot nästa budget från Socialdemokraterna.