Statligt stöd till bilindustrin och konkurrensneutralitet

Interpellationsdebatt 9 februari 2010

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 28 Maud Olofsson (C)

Fru talman! Bosse Ringholm har frågat mig om omfattningen av det statliga stödet till bilindustrin, på vilka sätt jag söker motverka snedvridande statsstöd inom EU samt om min bedömning av om andra länder kunnat ge otillåtet statsstöd till sin bilindustri. Låt mig först konstatera att den ekonomiska och finansiella krisen inte bara drabbat fordonsindustrin. Sverige tog en ledande roll när det gällde åtgärder mot krisens kärna, finanssektorn, och bidrog därmed till att EU:s åtgärder inom denna sektor blev balanserade. Utöver detta har den svenska regeringen från ett europeiskt perspektiv sett stimulerat ekonomin mer än många andra länder. Vår näringspolitik baseras på generella och långsiktiga åtgärder med punktinsatser som komplement. Därmed främjas innovation och förnyelse av näringslivet samtidigt som man undviker inlåsning i gamla industristrukturer. Så har till exempel Almis ökade utlåningsmöjligheter och möjligheten att skjuta upp inbetalningarna av skatt haft en mycket positiv effekt för leverantörerna inom fordonsklustret. Almi uppskattar att man hittills lånat ut ca 500 miljoner kronor till leverantörer inom fordonsindustrin. Andra åtgärder är långsiktiga, exempelvis programmet för fordonsstrategisk forskning och innovation med inriktning mot miljö och säkerhet. Staten satsar här 450 miljoner kronor årligen och industrin satsar samma belopp. Enkla att redovisa är de riktade insatserna inom regeringens 28-miljarderspaket. Här pågår nu beredning av ansökningar från Saab Automobile och Volvo PV om EIB-garantier på tillsammans 6 miljarder kronor. När det gäller undsättningslånen har dessa inte ännu blivit aktuella då inget företag uppfyllt de krav som finns i det gällande EU-regelverket för lånen. Fouriertransform AB, med syfte att investera i utvecklingsprojekt har under hösten börjat ta beslut om investeringar. Hittills har beslut om 200 miljoner kronor tagits. När det gäller att stävja snedvridande statsstöd har jag i EU:s konkurrenskraftsråd understrukit vikten av att EU-kommissionen noggrant ska följa upp att existerande regelverk efterlevs. Det finns en stor samsyn mellan ministrarna att kommissionen har en mycket viktig uppgift att förhindra en statsstödstävlan mellan länderna. Reglerna måste följas också i svåra tider. Sverige har också varit drivande vid de speciella ministermöten som hållits kring GM:s agerande i Europa och vid bildandet av den tjänstemannagrupp som följer utvecklingen kring GM och Opel. De amerikanska globala bilföretagen har av olika skäl en speciell situation inom fordonsbranschen. Många av de åtgärder som diskuteras i Sverige, inom EU och i USA rör just de amerikanska koncernerna. Jag har också haft en dialog med den amerikanska regeringen om detta. Beträffande frågan om det finns exempel på otillåtet statsstöd inom EU har jag vid flera tillfällen i konkurrenskraftsrådet haft anledning att återkomma till nödvändigheten av att alla medlemsländer respekterar statsstödsreglerna. I flera fall har kommissionen gått in och granskat nationella stödåtgärder, och i några fall har kommissionen vid sin granskning funnit de nationella stöden vara otillåtna, och därmed har de fått ändras. Sverige måste hela tiden hålla ett vakande öka på att EU och olika medlemsländer inte inför protektionistiska åtgärder som riskerar den fria konkurrensen. För små länder som Sverige är det avgörande att ha lika spelregler på marknaden.

Anf. 29 Bosse Ringholm (S)

Fru talman! Tack, näringsministern för svaret! Det var ursprungligen tänkt att lämnas först två månader efter det att jag hade lämnat in min interpellation. Dessbättre kom näringsministern på bättre tankar. Hon klarade visserligen inte tvåveckorsregeln som riksdagen har satt upp, men det är i närheten i varje fall. Jag har ställt fyra ganska omfattande frågor, och jag tycker inte att någon av dem egentligen är nöjaktigt besvarad, näringsministern. Jag har ställt dem mot bakgrund av att det finns en stor oro när vi nu har haft en stor industriell kris och arbetslöshetskris i Europa. Alla länder vill naturligtvis värna om sina bilindustrier, och det verkar som att EU-kommissionen kanske ser mellan fingrarna när det gäller de stora ländernas stöd till sina bilindustrier medan de små länderna kanske får en tuffare prövning. Jag ser inte i näringsministerns svar någon form av medvetenhet om att det naturligtvis är ett stort problem att man hanterar stora och små länder lite olika. Jag har först och främst begärt att näringsministern ska redovisa omfattningen av det offentliga stödet till bilindustrin och vilka villkor som angivits. Jag har väldigt svårt, Maud Olofsson, att se att det över huvud taget görs ett försök i interpellationssvaret att lämna en sådan redovisning. Det görs definitivt inget försök att lämna en redovisning av vad det handlar om totalt för form av stöd till bilindustrin, och det är väldigt summariskt när det gäller det svenska stödet också. Maud Olofsson har ju fått mycket kritik för att det har varit mycket tal om stöd men i verkligheten inte varit så mycket stöd rent praktiskt. På en av punkterna hänvisar Maud Olofsson till Fouriertransform AB som har bildats för ett tag sedan för att ge stöd och att man har kommit i gång med investeringar på runt 200 miljoner kronor. Jag såg häromdagen i tidskriften Ny Teknik hur en av riksdagens ledamöter, den moderate ledamoten Staffan Anger, sade att han tyckte att näringsutskottet hade förts bakom ljuset av regeringen när ledamöterna gav sitt stöd till bildandet av ett statligt riskkapitalbolag för fordonsindustrin. Så här säger Staffan Anger: "Vi som sitter för Alliansen i näringsutskottet uppfattade det som om vi röstade för ett bolag som skulle stödja fordonsindustrin, inte fungera som vilken bank som helst." Det vore intressant att veta om det är som Staffan Anger säger att det här är ett nytt riskkapitalbolag som har bildats och inte något bolag vars syfte är att i första hand stödja bilindustrin i Sverige. Han är också besviken över att det har tagit lång tid att få i gång verksamheten i bolaget. Ny Teknik har vänt sig till näringsministern men inte fått någon kommentar. Nu får näringsministern här en andra chans att kommentera den kritik som hennes allianskollega Staffan Anger har riktat mot det här företaget. Min huvudfråga var om näringsministern kunde göra en bedömning av omfattningen i sin helhet, både på EU-nivå och på svensk nivå, av stödet till bilindustrin. Det saknar jag helt. På de övriga tre frågorna finns heller inget riktigt svar, Maud Olofsson. Det hjälper inte att säga att Maud Olofsson i olika sammanhang har tagit upp frågan om konkurrensneutralitet. Jag begär av Maud Olofsson svar på frågan på vilket sätt hon i fortsättningen kommer att bevaka att Sverige inte blir annorlunda behandlat än framför allt de stora länderna. Jag har i min hand en liten artikel från Dagens Nyheter som uppenbarligen kan berätta att den franske presidenten har sett till att utverka ett stort stöd till den franska bilindustrin, och sedan har han konsekvent kommit överens med de franska företagen om att de drar in verksamhet till och med från andra EU-länder och gynnar precis den produktion som bara finns i Frankrike och ingen annanstans. Det vore intressant att höra vad EU-kommissionen och Maud Olofsson tycker om det, om det verkligen är likabehandling av små och stora stater i EU.

Anf. 30 Jasenko Omanovic (S)

Fru talman! Det är en jätteviktig fråga som Bosse Ringholm lyfter här. Det är intressant att få se ett europeiskt perspektiv. Vi är ett av de få länder i Europa som förmår att leverera färdiga bilar, både personbilar och lastbilar. Det finns tre fyra länder till i Europa som förmår göra det. Det är en jätteviktig industri för Sverige. Då är frågan hur man från regeringens sida agerar när det inträffar en sådan extraordinär situation som krisen inom bilindustrin. Beträffande de 28 miljarder som beviljades påpekade jag i en tidigare debatt med näringsministern att ett företag i mitt hemlän, som är underleverantör till bilindustrin, sökte pengar och fick bara till svar att tack, vi har tagit emot er ansökan. Följden av det blev att företaget fortfarande fungerar mycket bra, men nu i Tyskland. I Tyskland måste man ha haft andra stöd, andra möjligheter att hjälpa företaget; åtminstone gjorde man mer än att bara skicka ett brev med ett tack, vi har tagit emot er ansökan. Förmodligen gjorde man någonting mer i Tyskland. Både i Tyskland och i Sverige har det varit fråga om två bilmärken som är dotterbolag till ett amerikanskt bolag, GM. Varför klarar man i Tyskland av detta? Varför var regeringen så aktiv i Tyskland? Redan från början hade vi i Sverige en regering och en näringsminister som sade att det är marknaden som till fullo får sköta detta. Marknaden skulle sköta om allting. Vi kunde se hur varumärket Saab råkade i fritt fall; det var ungefär som att åka ned i 110 kilometer i timmen på Gröna Lund. Så sjönk varumärket Saab medan varumärket Opel inte sjönk lika snabbt. Opel var i princip i samma situation som Saab, men man hade en regering som visade intresse för bilindustrin och det egna varumärket Opel. I dag befinner sig Opel i en mycket bättre situation än Saab. Jag gör en egen tolkning av detta, men jag hoppas att ministern kan komma med konkreta fakta i ärendet. Min tolkning är att det delvis är på grund av den regering och den näringsminister vi har som Saab i dag ligger mycket sämre till än Opel jämfört med hur situationen var före bilkrisen. Den tyska regeringen hade en klar målsättning med vad den tänkte göra medan den svenska regeringen inte hade någon klar uppfattning om det. Därför är frågan om den tyska regeringen gjort något fel. Har den gjort något som inneburit att den svenska bilindustrin i det här fallet blivit missgynnad?

Anf. 31 Maud Olofsson (C)

Fru talman! Det är viktigt att diskutera huruvida vi i respektive land i EU konkurrerar med osjysta medel eller inte. Det har sedan fordonskrisen startade varit en levande fråga i konkurrenskraftsrådet. Frågan är initierad av Sverige och många andra mindre länder. Varför är den det? Jo, därför att vi är så beroende av att kommissionen bevakar och övervakar de konkurrensregler vi har. Vi är de som allra mest måste värna att statsstödsreglerna håller. Vi tog initiativ under vårt EU-ordförandeskap och även andra länder har under tidigare ordförandeskap tagit initiativ till diskussioner om just detta. Man har tvingat bland annat Tyskland att redovisa hur de hanterar Opel och hur de hade tänkt hantera Magna. Det frågades om den tyska regeringen gjorde något fel. Ja, det var precis vad den gjorde, och den fick också bakläxa av kommissionen. Nu jämför man med det tyska exemplet och säger att det är så fint. Men vad resulterade det i? Det blev ingenting av det. Den svenska regeringen höll sig däremot till något slags principer och sade att den inte ska gå in med statsstöd utan se till att få en privat ägare, någon som kan gå in med privata pengar. Då kan vi också gå in med garantier. Vi håller på att få en lösning, hoppas jag, som är sund och långsiktig och även klarar konkurrensreglerna, vilket den tyska regeringen inte klarade. Vi har alltså jättebra exempel på vad man får och inte får göra. Det är viktigt att säga att kommissionen varit tacksam över att medlemsländer, Sverige och andra, tryckt på när det gällt konkurrensreglerna. Kommissionen har behövt stöd från alla medlemsländer för att granska detta mycket noga. På det sättet har diskussionen kring fordonsindustrin haft stor betydelse inte bara för fordonsindustrin utan även vad gäller andra, protektionistiska strömningar som riskerar att uppstå i finanskrisens spår. Om man ser på frågan ur ett svenskt perspektiv och jämför med övriga Europa visar det sig att denna regering kanske varit mer aktiv än många andra. Det som nu händer med Opel i Europa är att de säger upp 8 000 personer - i Spanien, Belgien, Tyskland - eftersom de måste få ett bolag som fungerar på marknaden. Det är det som nu händer. Opel är naturligtvis angeläget om att företaget även fungerar långsiktigt. I annat fall kan man inte få någon lönsamhet. Låt mig ta upp Fouriertransform, som nämnts i debatten. Den kom till för att det från bolagens sida fanns en efterfrågan på ett bolag som kunde ta fram konkreta projekt i samarbete med företagen för att satsa framåt. Det är ett sätt att kommersialisera innovationer som finns inom hela fordonsklustret. Jag har full tilltro till att de kommer att klara av det på ett alldeles utmärkt sätt. Jag kan berätta - och det torde glädja socialdemokratiska politiker - att Frankrike nu gjort samma sak. De har precis bildat ett franskt Fouriertransform, och de har tittat på Sverige som modell för hur detta görs. Dessutom har vi 450 miljoner kronor i fordonsforskningsprogrammet. Vi har stärkt utbildningsinsatserna. Vi har stärkt innovationsinsatserna. Vi har tillfört resurser till den här sektorn både för att vi vill stärka fordonsindustrin i sig och för att vi från hela klustret ska få fram kunskap och innovationer som kan skapa nya jobb framöver. Det är så vi måste tänka när vi ser på fordonsindustrin. Det handlar inte enbart om den produktion vi har i dag utan även om hur vi kan satsa framåt. Då är naturligtvis omställningen till miljö- och säkerhetstänkande de två områden som Sverige är bra på och som vi ska fortsätta att satsa på.

Anf. 32 Bosse Ringholm (S)

Fru talman! I motsats till de stora ländernas regeringar, de stora länder som har stora bilindustrier, var den svenska regeringen ovanligt passiv när bilkrisen var ett faktum för ett och ett halvt till två år sedan. När regeringen sedan lyckades samla ihop sig till någon form av insatser blev det visserligen många miljarder, men frågan är vad det blivit i verkligheten. Det är därför intressant att till och med en av alliansens egna ledamöter, den moderate riksdagsledamoten Staffan Anger, nu är mycket kritisk och säger att han tyckte att näringsutskottet fördes bakom ljuset av regeringen när man gav sitt stöd till bildandet av ett statligt riskkapitalbolag för fordonsindustrin. Det vore intressant att höra om Maud Olofsson delar hans uppfattning eller om han har fel när han i klartext säger att det hittills bara har blivit ett vanligt riskkapitalbolag av företaget. Det har inte blivit det stöd för bilindustrin som han hade föreställt sig. Det skulle vara intressant att höra Maud Olofsson kommentera det uttalandet. Hon ville inte kommentera det i tidningen Ny Teknik som publicerade det, men nu har hon chansen på nytt. Jag är orolig över att Maud Olofsson alldeles uppenbart inte tar frågan om konkurrensneutralitet på fullt allvar. Hon erkänner i sitt svar att det finns länder som har vidtagit olika typer av stödåtgärder som bryter mot konkurrensneutraliteten. I svaret säger hon att kommissionen vid sin granskning i några fall funnit att de nationella stöden varit otillåtna och därmed fått ändras. Frågan är därför vilken omfattning det har. Maud Olofsson anger Tyskland som ett exempel, men jag tycker att hennes historieskrivning på den punkten kanske är något märklig, för det som hände i Opelfallet var snarast att den amerikanska ägaren GM drog sig tillbaka. Att det till slut inte blev någon affär hade inte så mycket med de tyska statsstödsreglerna att göra, utan det hade en helt annan bakgrund. Min fråga är fortfarande: På vilket sätt säkerställer nu Maud Olofsson att de små ländernas bilindustrier inte bevakas och behandlas på annat sätt än de stora ländernas bilindustrier? Maud Olofsson vidgår att det har gjorts undantag i några fall, fast vi inte vet vilka de är; Maud Olofsson nämner inte det i interpellationssvaret. Men jag nämnde förut exemplet Frankrike. Det är alldeles uppenbart att Frankrike har sagt en sak, att de ska vara konkurrensneutrala, och sedan gjort någonting annat när de väl fått EU-kommissionens stöd för insatserna. Det kan misstänkas att det är fler av de stora länderna som beter sig på samma sätt. Därför vore det bra om Maud Olofsson kunde komma tillbaka och berätta på vilket sätt hon kommer att följa upp detta i fortsättningen. Det räcker inte att hon har tagit upp frågan, utan det måste göras en rejäl genomgång av de villkor som har ställts för de olika statliga stöd som har getts i olika länder, framför allt i de stora industriländerna. Det finns inget svar från Maud Olofsson på denna fråga i interpellationssvaret. Jag har en annan fråga som jag tycker är viktig. Om man nu lämnar stöd till sina bilindustrier ska det naturligtvis handla om forsknings- och utvecklingsarbete. Det är självklart också en grannlaga uppgift för EU-kommissionen att se till att det inte bara är fråga om ett rent driftsstöd, utan om ett utvecklingsarbete också. Där finns naturligtvis lite olika erfarenheter från olika länder. Jag saknar ett reellt svar på frågan på vilket sätt man nu kan försäkra sig om att det inte också där sker en otillbörlig konkurrens mellan de stora och de små länderna i EU framöver. Man får inte vara så blåögd att man bara tror på det som lämnas av de stora ländernas regeringar som information, utan det fordras också granskning. Jag tycker att Maud Olofsson skulle se till att EU-kommissionen gör en tuffare och mer korrekt granskning av alla länders insatser på det området.

Anf. 33 Jasenko Omanovic (S)

Fru talman! Det är intressant att näringsministern kan så mycket om Opel och det som sker med Opel som varumärke. Man säger upp 8 000 medarbetare. Men vad är det som händer med Saab? Vad är det som har hänt under krisen? Med hur mycket har man minskat produktionen av Saabbilar? Och hur mycket har näringsministern själv bidragit till det? Framför allt måste jag deklarera att det är väldigt viktigt för oss som land att det råder konkurrensneutralitet på marknaden, inte bara på den europeiska utan också på världsmarknaden. Men frågan är vad konsekvensen blir för oss om de andra, både Tyskland och Frankrike, inte följer reglerna, som statsrådet själv sade. Vad har statsrådet tagit till sig av den här erfarenheten? Denna erfarenhet är väldigt dyr för vår bilindustri. Detta kostar många tusen arbetstillfällen. Frågan är om det inte kommer att kosta ännu mer i framtiden.

Anf. 34 Maud Olofsson (C)

Fru talman! Bosse Ringholm säger att den svenska regeringen har varit ovanligt passiv. Det är bara Bosse Ringholms önskedröm att det skulle vara så. Det faktiska resultatet är att vi har varit ovanligt aktiva jämfört med tidigare regeringar och andra regeringar. Det är den faktiska situationen. Vi har gjort detta därför att vi tror att fordonsindustrin kommer att spela en viktig roll framöver, men också därför att vi tror att en hel del av den kunskap som finns i fordonsindustrin kan användas för att utveckla nya affärsidéer och nya möjligheter. Det som är gjort via Almi i lånet till underleverantören är en gigantisk satsning för att klara hem detta. Uppskjutandet av skatteinbetalningar är naturligtvis någonting som fordonsindustrin har haft stor nytta av. Men det gäller också de fordonsforskningsprogram som vi genomför och de satsningar vi gör på elbilar, underleverantörer och Test Site Sweden. Det är väldigt mycket investeringar som görs för att utveckla fordonsindustrin och se till att den lever bra framöver. När det gäller Opel och den tyska regeringen var det kommissionens protest mot det tyska upplägget som gjorde att GM sade att det inte funkar och att man måste ta tillbaka Opel. Det var den som gjorde att GM sade: Nej, vi säljer inte Opel; det här fungerar inte om inte statsstöden kommer in. Detta tycker jag visar att det som vi har hållit på med tillsammans med kommissionen och i konkurrenskraftsrådet fungerar. Vi håller koll på varandra. Tyskland har fått sitta i konkurrenskraftsrådet och redovisa vad det är man gör och inte gör. Vi har ställt mycket intrikata frågor till dem om detta och har haft stöd av kommissionen. Jag tycker att det är ett utmärkt exempel som visar att det här fungerar. Kontrollen ska funka. Vi har från regeringens sida när det gäller Saab sagt att vi vill ha en privat ägare som kan agera långsiktigt, som har eget kapital, som har en trovärdig affärsplan och som investerar i omställningen till gröna bilar och gröna fordon här i Sverige. Jag hoppas att vi nu har en sådan ägare och att detta går i lås. Hade jag lyssnat på socialdemokratin, vad hade skett då? Apropå statsstöd tyckte ni att vi skulle köpa Saab. Mona Sahlin sade i en lördagsintervju att vi skulle köpa Saab. Vi skulle bara äga det ett litet tag. Det var beskedet från Mona Sahlin, och hon är er partiledare. Jag tänker lita på det hon säger. Alternativet hade varit att skicka i väg pengar till GM. Vad tror ni att kommissionen hade sagt om detta? Tror ni att de hade tyckt att det varit jättebra om vi gick in och köpte Saab och tog över och drev det? Nej, självklart är det bra om man håller på en del principer när man ska vara näringsminister i en regering. Man måste också värna skattebetalarnas pengar, så att vi inte sitter med risker som vi inte ska ta med skattebetalarnas pengar. Jag hoppas naturligtvis att det här går vägen, inte minst för de anställdas skull och för dem som bor i Trollhättan och Västra Götaland. Vi har från regeringens sida sagt att vi är beredda att gå in med kreditgarantier om EIB ger lånet. Vi fick en ytterligare pusselbit när kommissionen häromdagen sade att det här är tillåtet. Då återstår EIB och Riksgäldens prövning. Steg för steg har vi tack vare de principer vi har hållit fått en lösning som kan fungera långsiktigt, hoppas jag. Det som händer i Europa är att Opel, precis som jag sade, säger upp 8 000 personer och rekonstruerar bolaget för att få bättre lönsamhet. Det är det som händer i Europa. Det är viktigt att vara påläst när man ska diskutera detta. Det är också viktigt att vi håller oss till de principer som vi har kommit överens om. Vi är helt överens om att statsstödsreglerna ska värnas. Men då måste man hålla de principerna när man föreslår politiska förslag själv också.

Anf. 35 Bosse Ringholm (S)

Fru talman! När näringsminister Maud Olofsson är trängd väljer hon att prata om andra saker, att inte svara på frågor eller att ställa frågor till oss andra som debatterar. Jag hade en ganska enkel fråga, Maud Olofsson. Har Staffan Anger rätt när han säger att det nybildade bolaget Fouriertransform blev ett vanligt riskkapitalbolag, eller blev det ett riktigt stöd för fordonsindustrin? Maud Olofsson undviker att svara på den frågan. Det som har karakteriserat Maud Olofssons och den svenska regeringens agerande är att man först var oerhört passiv. När alla länder ryckte ut till stöd för sina bilindustrier hänvisade man till marknader. När statsministern fick frågan om man kan ta regeringskontakt med den amerikanska regeringen sade han: Vi politiker kan inte hålla på med sådant där. Maud Olofsson, svara på frågan nu! Blev det ett riskkapitalbolag, eller blev det ett bolag som ska vara till stöd för fordonsindustrin? Det vore bra om Maud Olofsson kunde redovisa för riksdagen i fortsättningen på vilket sätt de små länderna får ha samma villkor som de stora. Det är alldeles uppenbart att inte bara Tyskland utan också Frankrike och många andra har försökt och lyckats införa olika typer av statligt stöd utan att EU-kommissionen har reagerat särskilt mycket. Även om Maud Olofsson har tagit upp det här i konkurrensrådet har vi inte sett något resultat av det. Jag skulle fortfarande vilja ha ett svar på det som var min huvudfråga i interpellationen men som jag inte fick något svar på: På vilket sätt kan man säga att alla länders, små som stora, bilindustrier har behandlats på ett korrekt och likasinnat sätt? Den frågan kvarstår, Maud Olofsson. Nu kan Maud Olofsson ägna sin sista tid åt att ställa frågor till mig, svara på eller tala om något helt annat. Men frågan kvarstår: Kan Maud Olofsson redovisa att stora och små länders bilindustrier behandlas korrekt och på likartat sätt?

Anf. 36 Maud Olofsson (C)

Fru talman! Jag tycker att det tyska exemplet talar sitt tydliga språk. Kommissionen är beredd att sätta ned foten och protestera även när stora länder går in. Det är väl ett jättetydligt exempel på att kommissionen följer det uppdrag som vi medlemsländer har gett dem. Och det är precis som jag beskriver: Det finns ingen del som vi har redovisat och diskuterat så ordentligt i konkurrenskraftsrådet som just fordonsindustrin. Men det är bra att vi gör det, därför att det ger kommissionen möjligheter att följa upp det fortsättningsvis. Om Bosse Ringholm ska komma med anklagelser tycker jag att han borde ha mer fakta. Det räcker inte att säga att man har hört att det är konkurrenssnedvridning, utan då måste man komma med konkreta exempel och visa på dessa. Magna fick de bakläxa på, och det är ett jättebra exempel. Bosse Ringholm säger att regeringen är oerhört passiv. Men oppositionen, som är oerhört aktiv, gör ju fel saker. Det är bättre att vara lite passiv men att göra rätt. Jag förstår att ni inte vill tro på Mona Sahlin, men vad hon faktiskt sade var att hon var beredd att ta över Saab, bara för ett litet tag, därför att man skulle ge Saabarbetarna en chans. Det var er ursprungliga hållning. Då hade vi riskerat att skicka pengar till GM i USA, till ett multinationellt företag. Jag tror att man ska vara glad att det är en regering som även när det blåser snålt och när det blir en och annan tidningsartikel ändå står upp för några slags principer. En princip är att det måste finnas långsiktiga ägare - det har vi lärt av varvskrisen - privata ägare som har tillräckligt med pengar för att kunna gå in och sköta det här också på lång sikt. Det är bra för de anställda. Det är bra för Trollhättan. Det är bra för regionen. Det är också viktigt att värna skattebetalarnas pengar. Det är en sak om jag gör av med mina egna pengar, men jag ska vara rädd om andras pengar. Det har jag lärt mig i min politiska gärning, och det tänker jag fortsätta att arbeta efter.

den 22 januari

Interpellation

2009/10:197 Statligt stöd till bilindustrin och konkurrensneutralitet

av Bosse Ringholm (s)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Flera av de stora biltillverkande länderna i Europa har med lån och bidrag understött sina respektive bilindustrier. I den mån EU-kommissionen varit inblandad har den som villkor ställt att stödet inte får inverka på var tillverkarna ska producera sina bilar. Skälet har naturligtvis varit behovet av att upprätthålla den fria konkurrensen på den inre marknaden.

Samtidigt som detta är en av EU:s viktigaste principer är det uppenbart att det finns rader av exempel på undantag från principen eller i varje fall mycket tvivelaktiga bedömningar av vad som är tillåtet statsstöd.

Den svenska regeringen med statsministern och näringsministern i spetsen har motiverat det uteblivna stödet till svensk bilindustri med just hänvisningen till EU-principen om konkurrensneutralitet. Som en konsekvens av detta har många småföretag gjort konkurs eller tvingats lägga ned sin produktion. Arbetslösheten har ökat. Den svenska bilindustrins internationella konkurrenskraft har försvagats.

Jag vill därför fråga näringsministern:

Kan näringsministern redovisa omfattningen av det offentliga stödet till bilindustrin och vilka villkor som angivits?

På vilket sätt har näringsministern försäkrat sig om att andra EU-länder inte otillbörligen har kunnat lämna statligt stöd till sina bilindustrier och därmed undvikit snedvriden konkurrens?

Är det näringsministerns bedömning att det finns exempel på länder som givit statligt stöd till sina bilindustrier och där det är tveksamt om den inre marknadens fria och sjysta konkurrens inte upprätthålls?

Vilka initiativ avser näringsministern att ta för att ministerrådet och EU-kommissionen kommer att följa upp eventuella avvikelser från den inre marknadens regler om statsstöd till bilindustrin?