Statens ansvar för kontanthantering

Interpellationsdebatt 8 april 2014

Protokoll från debatten

Anföranden: 11

Anf. 31 Statsrådet Peter Norman (M)

Fru talman! Börje Vestlund har frågat mig om det inte är rimligt att staten har ett ansvar för att såväl enskilda som företag har möjlighet att få kontanter och redovisa sina dagskassor, samt vilket ansvar staten har i fall såsom konkursen i Panaxia. Som jag framhållit vid ett flertal tidigare tillfällen är det beklagligt när personer - och för den delen föreningar och företag - kommer i kläm till följd av minskad kontanthantering. Det är angeläget att det finns tillgång till kontanter för den som så önskar och att det finns möjligheter att göra såväl uttag som insättningar av kontanter. I det här sammanhanget vill jag nämna att jag tycker att det är en bra utveckling att allt fler butiker låter kunderna ta ut kontanter i butiken. Det politiska målet är att alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser. Marknaden bör tillhandahålla dessa betaltjänster. Staten har emellertid ansvaret för grundläggande betaltjänster på de orter och i den landsbygd där behovet av grundläggande betaltjänster inte tillgodoses av marknaden. Statens arbete med att trygga tillgången till grundläggande betaltjänster måste utgå från regionala och lokala förutsättningar och lösningar eftersom behoven och förutsättningarna skiljer sig åt mellan olika delar av landet. Mot den bakgrunden har regeringen gett Post- och telestyrelsen och länsstyrelserna i uppdrag att vidta åtgärder för att trygga tillgången till grundläggande betaltjänster. Länsstyrelsernas uppgift är bland annat att bedöma om tillgången till grundläggande betaltjänster motsvarar samhällets behov. Om så inte är fallet har länsstyrelserna regeringens uppdrag att vidta åtgärder för att trygga tillgången till grundläggande betaltjänster på dessa ställen. För dessa insatser kan länsstyrelserna söka medel från Post- och telestyrelsen. När det gäller Börje Vestlunds andra fråga, om statens ansvar när det uppstår problem i kontanthanteringskedjan - som till exempel i samband med Panaxias konkurs - vill jag hänvisa till den pågående översynen av regelverket för kontanthantering, dir. 2013:71. Utredningen ska bland annat identifiera bristerna i regelverket för kontanthantering och analysera och dra slutsatser av hur motsvarande regelverk är utformat i andra länder. Utifrån detta ska regeringen senast den 1 september 2014 ge förslag som kan säkerställa ett heltäckande regelverk för kontanthanteringen. Jag kan inte och vill inte föregå utredningens förslag.

Anf. 32 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Om man ska följa Finn Bengtsson får jag väl först be om ursäkt för att jag har bett statsrådet att komma hit. Jag vill dock tacka för svaret - det är ett bra svar på en interpellation jag tycker är angelägen. Det är en redovisning av vad staten har vidtagit för åtgärder, och jag tycker att det finns anledning att resonera om de här frågorna. När man i egenskap av näringspolitiker i det här huset åker ut och träffar företag är det nämligen inte sällan man - speciellt på små orter, som inte kan betraktas som landsbygd - möter företagare som är ledsna och förtvivlade och inte vet hur de ska lösa sina problem. Jag träffade Asta en gång på en företagarfrukost. Asta drev en liten sybehörs- och garnaffär - en handarbetsaffär - i en lite mindre stad. Hon hade dess bättre fått möjlighet att utveckla sin verksamhet genom nätförsäljning, vilket var bra. Det hon var bekymrad över var dock att hon hade en liten, fast kundkrets som väldigt ofta ville betala med kontanter. Det innebar inte att Asta hade flera tusen i dagskassor, men hon kunde ha några hundra och ibland ett par tre tusen. Hon hade tidigare gått och bankat detta en, två eller tre gånger i veckan beroende på hur mycket pengar hon hade, men nu hade hon inget val därför att den bank som tidigare fanns på orten hade flyttat till ett närbeläget stort köpcentrum dit det var en bit att åka. Det här visar bara på ett av de många problem jag tror man möter i de här sammanhangen. Det kan också vara större verksamheter, men oftast gäller det människor som har verksamheter i de typiska kontantbranscherna. Där är det ofta så att man inte har så stora kontantkassor och att man inte kan bygga och kanske investera i de bra system som nu finns för att det inte ska gå att komma åt kontanter. Resultatet blir i stället att man får använda det gamla kassaskåp som fortfarande finns i företaget - och som kanske inte är så jättesäkert. Det är en sida av det hela, och den andra sidan är att det blir små företag runt om i vårt land som står med en massa kontanter. Det var det ena jag vill betona. Det andra jag vill betona är enskilda personer som endera inte kan eller helt enkelt inte vill hantera kontanter - och framför allt inte hantera kort, vilket kanske är speciellt vanligt bland äldre människor. För båda dessa grupper uppstår problemet. Hur hanterar man det? Jag delar statsrådets uppfattning att det är bra att fler och fler butiker och butikskedjor medger att kunderna får ta ut kontanter i samband med att de handlar, eller vid andra tillfällen också. Men, fru talman, det här är ändå ett problem som finns i vårt samhälle. Man säger att man tittar på det, och det är bra. Det jag skulle vilja betona är dock att frågan har diskuterats i kammaren under åtminstone de sista tio åren, vågar jag påstå, och att vi inte har kommit fram till någon riktigt bra lösning. Vidare handlar det om kontanthanteringen generellt sett. Där delar jag också uppfattningen att det bör vara marknadsorienterat och att det ska vara marknaden som sköter det. Att helt privatisera hela kontanthanteringen har dock inneburit att staten har tagit ett steg tillbaka och sagt att det inte är dess ansvar, när det i verkligheten kan uppstå situationer där Panaxiakonkursen kanske är exempel på det värsta som kan hända. Det är ändå så att det blir ett problem när bankerna säger att de inte vill ha med kontanter att göra - när den ena institutionen säger att de inte vill ha kontanter att göra. Därför vill jag fråga statsrådet: Med utgångspunkt i allt detta, vad planerar regeringen att göra i närtid för att lösa problemen så att vi inte kommer till en situation som kanske är ännu värre och som är någonting vi inte alls vill se i framtiden?

Anf. 33 Finn Bengtsson (M)

Fru talman! Eftersom Börje Vestlund verkar väldigt bekymrad över mitt deltagande i interpellationsdebatterna tänkte jag förtydliga hur jag tänker när jag ställer mig upp i en interpellationsdebatt. Det är så här: Det finns en interpellation, som nu från Börje Vestlund. Den handlar om statens ansvar för kontanthantering. Jag läser igenom den och gör en bedömning. Sedan får vi ett svar från statsrådet, i det här fallet finansmarknadsministern. Jag läser igenom det och gör en bedömning. Vad tycker jag själv? Hur ska jag kunna ställa frågor till både finansmarknadsministern, om det behövs, och interpellanten? I det här fallet handlar det alltså om kontanthanteringen, och Börje Vestlund nämner att detta har debatterats under de sista tio åren men att man inte har kommit fram till någon lösning. Jag vill då påminna om att det under ett par av de här åren måste ha varit en socialdemokratiskt ledd regering. Börje Vestlund hade sannolikt möjlighet att agera i kammaren då, och frågan är väl om det gjordes eller om det först nu har blivit aktuellt för Börje Vestlund att ställa frågan. Sakfakta är att vi hade en tragisk konkurs kring företaget Panaxia. Konsekvensen av konkursen ledde till en framställan från Riksbanken om att det fanns vissa utredningsbehov med anledning av detta. Det ledde i sin tur till precis det finansmarknadsministern skriver i sitt svar, nämligen att det nu sitter en utredning och tittar på regelverket för kontanthantering för att se om det på något sätt krävs bland annat ett statligt engagemang. Om jag förstår Börje Vestlund rätt är det dock så att staten här ska ha ett grundläggande ansvar hela tiden; det är väl den frågan som hänger i luften. Då kan vi se det lite grann ideologiskt: Hur tänker man från vänsterhåll? Ja, det finns ju en vänstermotion på området där man tycker att det direkt ska lagstiftas om att bankerna har en skyldighet att tillhandahålla kontantservice. Det är helt i linje med vad Vänsterpartiet tycker - de ville ju en gång förstatliga bankerna. Det ligger alltså i linje med att politikerna i Vänsterpartiets tappning ska styra upp privat verksamhet så långt det bara går. Jag hörde inte Börje Vestlund säga detta, utan tvärtom välkomnar han det viktiga kärnbudskapet som finansmarknadsministern ger i sitt svar, nämligen: Det politiska målet är att alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser. Marknaden bör tillhandahålla dessa betaltjänster. Det vill säga att när vi har en fungerande marknad med ansvarsfulla värdetransportföretag är det en bra ordning. Det är detta som utredningen tittar på. Vi hoppas att den kommer med mer resultat än vad tidigare socialdemokratiska regeringar lyckades med. När det handlar om värdetransportföretag kan man vid sidan nämna att en del av dessa företag i Sverige har varit så imponerande skickliga att de faktiskt har kunnat exportera sin affärsidé internationellt. Det antyder för mig att när marknaden fungerar med kreativa, duktiga entreprenörer inom värdetransportsektorn är det de som är de bäst skickade att lösa detta. Det är tragiskt när det uppstår en sådan komplikation som den i samband med Panaxia. Men jag undrar lite grann vad som är tänkt. Ska staten ha en underliggande utgift för att ha något slags back up ifall en sådan incident inträffar igen? Återigen är det detta som utredaren tittar på. Jag tycker att det är lite förvånande att i den här talarstolen, när man vet att en utredning sitter som ska presentera sitt resultat den 1 september i år, avkräva någon form av besked från finansmarknadsministern på den här punkten. Vi har fått ett klart och tydligt svar. Därför tycker jag att vi kan nöja oss med att vi har fått ett fullödigt svar från finansministern på en nog så viktig fråga. Vi räknar med att kunna få ett resultat från utredaren som man möjligen kan gå vidare med. Vi måste också värdera att seriösa företag i den här branschen, inte minst av svenskt snitt, har visat sig också kunna nå en internationell arena i sin trovärdighet att hantera kontanter. Fru talman! Jag är böjd att tro att vi i framtiden kommer att ha seriösa svenska aktörer med en kvalitet som väl mäter sig internationellt som kan ansvara för den här viktiga servicen.

Anf. 34 Staffan Anger (M)

Fru talman! Samhället måste ha ett ansvar att se till att flödet av pengar fungerar när det gäller att förse företag med pengar, att se till att civila personer har pengar och att se till att det funkar på marknaden. Ministerns svar är att det politiska målet är att alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser och att marknaden bör tillhandahålla dessa betaltjänster. Tyvärr blev det ett problem i samband med Panaxiakonkursen. Då är det naturligt att man tillsätter en utredning och ser hur det här flödet kan ske. Jag håller med om att det kan finnas många småföretagare som har problem i det här sammanhanget. Det finns också många pensionärer som har problem. Och bankerna är väldigt restriktiva när det gäller att ha kontanter. Så är det tyvärr. Vi måste inse att vi är på väg att lämna kontantsamhället, och Sverige är väl det land som mest är på väg att lämna detta. Därför tycker jag att det är helt logiskt som finansmarknadsministern säger, att man får se över regelverket och se vad man kan göra för att åtgärda de eventuella brister som finns. Jag håller med om att det måste bli en marknadslösning på något sätt. Staten kan inte i alla lägen se till att det ska finnas cash. Det är bra att Post- och telestyrelsen och länsstyrelserna nu har i uppdrag att trygga tillgången till betaltjänster. Jag tänker då framför allt på den äldre generationen. Jag tror också att betaltjänsterna kommer att minska framöver när den nya generationen växer upp. Jag tycker att det är vettigt att utredningen är tillsatt. Också Riksbanken var inne på att ha en utredning för att få en översyn av regelverket för kontanthantering, och då även titta på vilka möjligheter man har i andra länder, som kanske inte har kommit lika långt, att lösa de här problemen. Jag tycker att svaret från finansmarknadsministern är utmärkt och önskar lycka till med att lösa detta under hösten.

Anf. 35 Statsrådet Peter Norman (M)

Fru talman! Jag tackar Börje Vestlund för en viktig interpellation om ett beaktansvärt ämne. Låt mig problematisera frågan lite grann. Rent allmänt är det av många skäl bra om vi går bort från ett kontantsamhälle. Ett är att rånrisken minskar, inte minst i butiker i glesbygd. Ett annat är att genom att man får fler betalningar i banksystemet blir det svårare att tvätta pengar. Det är lättare att hitta både penningtvätt och finansiering av terrorism och vad det nu kan vara. Det finns ett antal argument för att försöka komma ifrån kontantsamhället så mycket som möjligt. Dock måste vi ha klart för oss att under en överskådlig tid kommer kontanthanteringen att finnas kvar. Då gäller det att se till att de som av olika skäl har svårt att hantera en ny teknik inte råkar illa ut. Det är svårt att teknikanpassa detta. Nu har det kommit en betaltjänst som heter Swish. Den fanns inte för tre fyra år sedan. Utvecklingen går så fort. Vi har i dag ingen aning om vilket betalningssystem som kommer att finnas och vara populärt om tre fyra fem år, så det är inte lätt att bygga upp någon infrastruktur för det här. Det är ändå i någon mening ett minskande problem i och med att allt fler använder kort och andra tjänster. Dessutom finns det inga lätta lösningar. Det har ibland förekommit i debatten att man genom Finansinspektionens försorg skulle tvinga bankerna att ha en kontanthantering i sin oktroj. Då säger bankerna själva att om detta sker kommer de att lägga ned fler kontor än vad de gör i dag, så den vägen är inte heller lämplig. Därför tycker jag tills vidare att den lösning vi har är till fyllest. Den kan säkert göras bättre och kan eventuellt utvecklas lite mer, men länsstyrelserna har detta ansvar och tar det också. Länsstyrelserna genomför regionala insatser genom att etablera betaltjänstombud. De genomför även regelrätta bussresor för framför allt pensionärer för att de ska kunna uträtta både bankärenden och kontantärenden. Till problematiseringspaketet kan jag tillägga att kontanthanteringen inte täcker sina egna kostnader i banksystemet. Ett system skulle kunna vara att man till exempel satte upp en bankomat någonstans och tog betalt för uttag i bankomaten för att göra det lönsamt. Men av kulturella skäl är det ingen bank som vill göra det, för de skulle räkna med att få stark kritik för det. Då blir tyvärr en lösning att det inte blir någon bankomat alls. Det jag gav var en problembild. Vi har ett system som fungerar, men det kan säkert blir bättre. Jag vill bara hälsa Börje Vestlund att jag tar ämnet på absolut största allvar.

Anf. 36 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Jag ställde den här interpellationen eftersom det här är en fråga som jag möter lite av och till runt om i vårt land. Jag har till och med mött den här i Stockholms län som inte borde ha de här problemen. Men det finns ett problem som människor undrar över, och då tycker jag att vi ska ta upp det. Sedan vill jag säga att jag inte har några problem med att Finn Bengtsson eller någon annan deltar i den här debatten. Men ifrågasätt inte varför man ställer en interpellation eller inte! Det tycker jag inte är den ton som vi ska ha oss ledamöter emellan. Jag håller med om mycket när det gäller avigsidorna med kontanthanteringen. Jag tror att alla som har utsatts för ett rån vet vilka dessa är, men jag vet också att det kostar väldigt mycket att hantera kontanter. Detta kan också fler vittna om. Nu har man gått från ett statligt monopol, som denna hantering handlade om förut i mångt och mycket, till att överlåta kontanthanteringen till privata företag. Problemet är att man gjort det utan att reglera det. Nu är man dess bättre på väg att försöka hitta ett system för att kunna reglera detta. Då kan det uppstå en brist. På många håll i vårt land finns det inte en taxi att få tag i. På andra håll kan du få tag i en när som helst under dygnet och säkert flera samtidigt. Detta är ett faktum efter avregleringen. Avreglering kan vara positivt men kan också medföra avigsidor. Men om man tror att man skulle finna den värsta formen av statssocialism om staten skulle vara ansvarig för kontanthanteringen i ett land tror jag att man skulle få leta länge. I drömlandet USA, till exempel, är det National Bank som är ansvarig för kontanthanteringen. Det är bra att vi får tillfälle att diskutera dessa frågor. Det är frågor som berör många människor och framför allt många småföretagare. Det är vettigt att man ska betala rimliga priser för betaltjänster. Jag kan dock sätta frågetecken vid att marknaden ska tillhandahålla detta. Ja, så länge marknaden fungerar går det bra. Men när den inte fungerar, vem ska då ta ansvar? Det kanske man kommer fram till i en framtida utredning. Vi vet att det kom omfattande kritik från Svensk Handel efter Panaxiakonkursen. Den har man tagit till sig. Vi talar inte om bekymren för Astas lilla garnaffär, utan vi talar om stora butiker som hanterar hundratusentals kronor i kontanter varje dag. Vi måste anpassa systemet till den enskilda pensionären som av olika skäl inte vill ha betalkort, Astas lilla garnaffär och den stora livsmedelsbutiken med kanske flera hundra tusen i kontanter varje dag. Jag delar uppfattningen och är övertygad om att kontanthanteringen kommer att finnas kvar under överskådlig tid. Det är bra att vi handlar så mycket på olika kort så att vi får ned kontanthanteringen i samhället. Det innebär dock ett ökat ansvar för oss med samhällsansvar.

Anf. 37 Finn Bengtsson (M)

Fru talman! Det finns som sagt en utredare. När Panaxiakonkursen var ett faktum vidtogs åtgärder från både Riksbanken och regeringen för att se över systemet, precis på det sätt som man kunde förvänta sig. Vi får besked från utredaren i början av hösten. Därefter kan regeringen vidta åtgärder, om så behövs. Det är glädjande att höra att Börje Vestlund som representant för Socialdemokraterna, hoppas jag, tillstyrker huvudtesen från regeringen så här långt: att vi ska ha grundläggande betaltjänster i samhället till rimliga priser men att det framför allt är en seriös marknadslösning som är lämplig att hantera detta. Om det är ett inspel till utredaren hoppas jag att det kan tas om hand i utredningen som en ganska bred politisk enighet och att kammaren nästan avser att man ska kunna komma till en sådan lösning. Jag är dock lite förundrad över vad Börje Vestlund möjligen vill ha innan utredningen är färdig. Ska man föregripa den i så måtto att man vill att staten redan nu tar ett ansvar och riggar en organisation som ska kunna rycka in ifall det uppstår en sådan här tragisk konkurs? Det leder i så fall till en massa andra frågor. Det finns andra samhällssektorer där marknadslösningarna fungerar utmärkt och med hög kvalitet och hög säkerhet i de fall där det är viktigt. Ska staten även där ha beredskap för att ha en organisation som kan rycka in om det blir en tragisk konkurs i stället för att vi riktar in oss på tillsyn av dessa verksamheter? Jag tror att det är mycket viktigare att ha en finansinspektion och andra instrument som granskar dem som är satta att utföra dessa uppdrag enligt framtagna affärsmodeller. I fallet värdetransporthantering har detta faktiskt vunnit internationellt renommé, vilket jag nämnde i mitt förra inlägg. Det vore slöseri med statens resurser om man på varje sådan punkt skulle rigga en organisation för det eventuella tillfälle då det inte fungerar med marknaden. Det tror jag vi får klarlagt i utredningen som kommer den 1 september.

Anf. 38 Staffan Anger (M)

Fru talman! Det finns en stor fördel med betaltjänster med kort eftersom det minskar brottslighet i form av rån och annat. Detta förekommer dock fortfarande, även om vi är bättre på att hantera det i dag. Vi har säkrare vaktbolag som är auktoriserade och kan sådant här. Men ju mindre pengar som är ute på stad och bygd, desto bättre är det. Brottsligheten kommer då att gå ned. Ett problem är att vissa behöver kontanter. Men jag håller med ministern om att om vi ställer krav på de fyra stora bankerna att ha cash skulle en hel del kontor läggas ned. Då får man kanske tänka sig att ha en betalning eller på något sätt lösa det. Man måste i alla fall försöka få bankerna att ha någon likviditet och kassa så att man kommer igenom detta. Interpellationen är bra, och den ser till att vi diskuterar frågan. Som Börje Vestlund också sade finns det många småföretagare - jag känner en hel del i Västerås - som tveklöst har problem med att lämna in sina kassor, och då ska vi helst försöka lösa det. Samhället måste ha som grundläggande mål att erbjuda service till rimliga priser. Låt oss se vad utredningen kommer fram till. Jag är övertygad om att man kan lösa detta på ett sätt som är utomordentligt bra. Vi har som sagt haft mycket färre rån och mindre problem med de stora hanteringarna.

Anf. 39 Statsrådet Peter Norman (M)

Fru talman! Låt mig upprepa vad jag skrev i mitt interpellationssvar till Börje Vestlund. Någon helt privat ordning har vi inte och ska inte ha på denna marknad. Jag citerar: "Staten har emellertid ansvaret för grundläggande betaltjänster på de orter och i den landsbygd där behovet av grundläggande betaltjänster inte tillgodoses av marknaden." Därmed tror jag att vi är ganska överens på den punkten. Panaxiakonkursen blottlade ett antal saker. Dels var det grov brottslighet, dels insåg vi att vi var ganska sårbara eftersom vi hade ganska få värdetransportföretag. Ett antal händelser är dock av godo. Det ena är Icabanken, som ofta etablerar sig utanför storstäderna och tillhandahåller kontanthantering. Fler och fler butiker har dessutom möjlighet att ge ut kontanter till sina kunder. Det är ett sätt för butikerna att minska rånrisken. Det var ovanligt för fem tio år sedan, men nu är det vanligt. Det finns alltså goda tecken. Riksbanken har som ett av sina mål att verka för ett sunt och säkert betalningssystem. Som Börje Vestlund skriver i sin interpellation hade Riksbanken tidigare ett ansvar, och jag vet att Riksbanken åter diskuterar om de ska vidta åtgärder från sin sida. Detta välkomnar jag. Det jag vill se är ett ökat kundtryck på olika finansiella institutioner. Till exempel gjorde TCO en upphandling av bolån. En av de stora bankerna vann upphandlingen och tillgodoser TCO:s medlemmar med konkurrenskraftiga priser. I Sverige är vi ganska dåliga på att använda kundtrycket i mer kollektiv form. Det borde via pensionärsorganisationer, fackliga organisationer och andra organisationer gå att sätta press på de finansiella aktörerna för att få dem att upprätthålla kontanthanteringen på ett bättre sätt än vad de gör i dag. Är det något dessa aktörer är känsliga för är det om kunderna försvinner. Jag skulle välkomna den typen av agerande.

Anf. 40 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Det är viktigt att vi från tid till annan får diskutera dessa frågor, för det är trots allt frågor som rör sig hela tiden. Det är klart att staten har ett ansvar. Men det är där det helt och hållet saknas betaltjänster, alltså det som var idén med Svensk Kassaservice tidigare. Det ansvaret har man tagit över. Där det inte finns och kanske aldrig någonsin har funnits sådana tjänster har staten ett ansvar. Det jag efterlyser är att staten ska ha ett ansvar när det inte fungerar, även om det skulle vara i Tensta i Stockholm. Hur det skulle se ut vet jag inte. Men det kanske utredningen tittar på, vad vet jag? Viktigt i sammanhanget är dock att man säger att det är orimligt att staten har ett ansvar. I verkligheten, fru talman, har staten detta ansvar i de allra flesta länder med marknadsliberal inriktning. Jag måste säga en sak här på slutet. Man säger att det var en socialdemokratisk regering under den tid problemen fanns. Ja, det är klart att det var, men ursäkta mig - jag har suttit här i tolv år. Det finns andra här som har suttit längre, som fru talmannen. Jag kan garantera er att det finns problem som inte löstes då, som inte är lösta nu och som kanske inte kommer att lösas än på några år men som det finns anledning att dryfta här i kammaren från tid till annan därför att de är viktiga frågor. Sedan kan det vara svårlösta problem. Jag tror att det som är viktigt med interpellationsinstrumentet är att vi ska kunna ta upp den typen av frågor som man ibland behöver påminna om att de är viktiga.

Anf. 41 Statsrådet Peter Norman (M)

Fru talman! Före Panaxiakonkursen kallade jag till mig pensionärsorganisationer, handikapporganisationer, banker, konsumentföreträdare och ett antal andra för att diskutera precis denna fråga: kontanthanteringen. Sedan blev det akut i och med Panaxiakonkursen, men det rundabordssamtal vi hade påvisade just de problem Börje Vestlund tar upp. Jag fick mycket värdefulla synpunkter vid detta möte. Sedan kom Panaxiakonkursen, och nu har vi en utredning på gång om den. Jag ser framför mig att vi från departementets sida ska diskutera frågan tillsammans med Riksbanken och ta till oss Panaxiautredningen för att få kontanthanteringen att fungera bättre i Sverige. Jag skulle dock också gärna se andra typer av åtgärder, till exempel den jag var inne på tidigare: att försöka få lite kundtryck på bankerna från fackföreningar eller andra intresseorganisationer. Jag tror inte att man löser den här frågan i någon mening genom enkla beslut. Den tekniska utvecklingen vad gäller betaltjänster går så fort att vi måste laga efter läge. I dag är det min uppfattning att länsstyrelsens arbete sker på ett bra sätt. Det kan säkert utvecklas bättre och på andra ställen, men i huvudsak fungerar det bra. Jag vill upprepa att staten utan tvekan har ett ansvar för betaltjänster, och det tycker jag också att staten tar.

den 21 mars

Interpellation

2013/14:383 Statens ansvar för kontanthantering

av Börje Vestlund (S)

till statsrådet Peter Norman (M)

Behovet av kontanter blir mindre och mindre och fler och fler upptäcker fördelen med att använda olika typer av kort för att klara sina dagliga inköp. Möjligheten att kunna ta ut kontanter på kontantautomater är också något som de flesta i dag använder som behöver kontanter. Det finns dock en grupp av människor som fortfarande inte vill ha kort och hellre ta pengarna på bank, det finns också en grupp av människor som helt enkelt inte får något kort av sin bank av olika skäl, till exempel socialt utslagna personer med flera. Trots allt blir den gruppen mindre och mindre men den finns där.

Företag som hanterar kontanter behöver ju få sina dagskassor till en bank. När det gäller de stora butikerna löser man ofta det med värdetransportföretag. Men små företag med mycket begränsade dagskassor upplever problem med att kunna få sina dagskassor till en bank. Ibland innebär det att man inte kan ”banka” mer än kanske en gång i veckan. Det innebär att det då finns kontanter i företaget med de risker det innebär. Panaxiakonkursen har också gjort att även stora butiker och företag känner sig utlämnade till dessa värdetransportföretag.

Staten har genom Riksbanken i princip avsagt sig all hantering med kontanter. Hela kontanthanteringen är i dag i princip privatiserad. Man kan ha många synpunkter på det. Men utan tvekan har det stött på problem för den enskilde och för småföretagen. Bankerna vill ju i allt större utsträckning minska sin kontanthantering och låta ”någon annan” ta hand om denna besvärliga och riskfyllda hantering. De stora företagen har som sagt löst det på ett för dem acceptabelt sätt men för de små företagen saknas dessa alternativ då kostnaden blir för stor.

Post- och telestyrelsen ska garantera att det ska finnas en möjlighet att kunna hantera dagskassor och kontantuttag i hela landet. I praktiken har det inneburit att man gått in i gles- och landsbygd och löst det. Men fortfarande finns i både mindre och större städer problem för små företag och enskilda personer att kunna få kontanter och redovisa kontanter på ett tillfredställande sätt.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Är det inte rimligt att staten har ett grundläggande ansvar för att såväl enskilda som företag har möjlighet att få kontanter och kunna redovisa sina dagskassor?

Vilket ansvar har staten när system inte fungerar som till exempel Panaxiakonkursen?