Stärkt skydd för de anställda och deras fackliga företrädare vid tecknande av kollektivavtal

Herr talman! Bärplockarnas situation handlar den här interpellationen om och om regeringens arbetsmarknadspolitik och hur det hänger ihop. Vi har i sommar sett effekter av regeringens arbetsmarknadspolitik. Människor från fattiga länder utnyttjas hänsynslöst, blir skuldsatta, är rättslösa och arbetar för mycket låga eller obefintliga löner. Regeringen har sedan den tillträdde konsekvent och medvetet försvagat ställningen för de anställda i Sverige. Fackets möjligheter att skydda anställningsvillkor har undergrävts steg för steg. Regeringens reaktion på den så kallade Lavaldomen visade med all önskvärd tydlighet på vart man syftade. Hanteringen av a-kassan i syfte att pressa löner och förändra maktbalansen till de anställdas nackdel är en annan del av den politiken. Specialregler som har möjliggjort för rovdrift på utländska bärplockare är ytterligare ett exempel på vad man vill åstadkomma med sin arbetsmarknadspolitik. Även om de scener som utspelar sig i våra bärskogar kan ses som en ytterlighet är det en bra illustration på vart vi är på väg om inte den här politiken förändras. Då var frågan om arbetsmarknadsministern avsåg att ta något initiativ för att förändra det här. Svaret är väldigt tydligt: Det är nej. Arbetsmarknadsministern har inte tänkt ta några som helst initiativ för att rätta till de svåra missförhållandena. Till att börja med är det oerhört viktigt att konstatera att arbetsmarknadsministern faktiskt har ett ansvar även i det här speciella fallet med bärplockarna i våra skogar. Arbetsmarknadsministern har vid ett antal tillfällen offentligt uttryckt att han inte har något som helst ansvar, och han gör det även i svaret på den här interpellationen. Sedan skyller arbetsmarknadsministern på den svenska fackföreningsrörelsen, att det som sker på arbetsmarknaden i allmänhet och i bärskogarna i synnerhet är deras ansvar. Det är ett väldigt märkligt påstående från arbetsmarknadsministern. Självklart har arbetsmarknadsministern ett ansvar för det som sker, och självklart är det viktigt att arbetsmarknadsministern tar itu med detta. Det handlar bland annat om de villkor som gäller när myndigheten har förändrat förhållandena för bärplockarna och vilka krav som man ställer på de företag som hyr in dem. Man har öppnat för den rovdrift som vi utan överdrift skulle kunna kalla det här. Här skulle arbetsmarknadsministern naturligtvis kunna ta ett initiativ, hantera de här frågorna och rätta till den situation som uppstått när arbetsmarknadsministern har varit ansvarig för de här frågorna i regeringen. Det är också viktigt att se på helheten. Självklart hamnar vilken regering som helst och vilken minister som helst i nya situationer. Den globala värld vi lever i ställer oss inför nya krav. Det uppstår situationer som vi kanske tidigare inte har varit bekanta med och som gör att vi är tvungna att lära oss att hantera dem. Att det kommer människor flygande över halva jordklotet för att plocka bär i våra skogar är en situation som man kanske för 20 år sedan hade svårt att föreställa sig. Då måste man kunna hantera det; det är en mycket speciell situation. Jag kan hålla med ministern om att det är en svår situation. Vad som är anmärkningsvärt i debatten och som det här är ett tydligt exempel på är att arbetsmarknadsministern inte har några som helst problem med att den här situationen uppstår. Arbetsmarknadsministern företräder en regering som på punkt efter punkt, på förslag efter förslag konsekvent drivit en politik vars effekt vi i dess absolut mest extrema form kan se i det som sker i de svenska bärskogarna. Vi kan också se att sådant förekommer i bransch efter bransch på den svenska arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsministern har vid varje enskilt tillfälle vägrat att ta några som helst initiativ för att rätta till det.

Herr talman! Jag hade inte för avsikt att gå in i debatten, men när jag läste svaret kände jag att det finns en liten sak som arbetsmarknadsministern har glömt bort. När man tittar på hur riksdagen tidigare hanterat frågan om bärplockare kan man konstatera att detta hela tiden varit en skattefråga. Det är vad den handlat om. Det är också vad den historiskt har handlat om. Det har handlat om att människor i vårt land skulle kunna tjäna några kronor extra på att plocka bär och sälja lite bär varje år. Det är det debatten hela tiden har handlat om så här långt. Det var i flera år andra nationaliteter, företrädesvis polacker, som var här och plockade bär. För deras del var inte kostnaderna så stora. Var det ett dåligt bärår kunde de åka hem med en liten inkomst, men de skuldsatte sig inte, som thailändarna gör. Därför är situationen annorlunda, och därför måste politikerna agera. Det är det enkla. I det avseendet håller jag med - och jag instämmer i vad Patrik Björck säger - om att det här är ett arbetsmarknadspolitiskt problem som måste lösas. Vi kan inte ha en sådan här situation. Samtidigt vet vi att om vi inte får hit thailändare eller människor från andra länder kommer förmodligen bären inte att plockas. Det kommer att få konsekvenser inte minst för näringslivet i de norra delarna av vårt land, kanske också i de södra delarna, eftersom mycket av livsmedelsindustrin ligger i södra Sverige. Det är det som jag tycker är viktigt. Man måste se frågan ur det perspektivet. Den här frågan har aldrig varit aktuell i riksdagen förut mer än som en skattefråga. Det måste vi ha i minnet. Det är ett annat perspektiv. Vi måste hantera det annorlunda. Därför tycker jag att arbetsmarknadsministern gör det lite för enkelt för sig när han säger att det här inte är hans ansvar över huvud taget, att det här helt och hållet är parternas ansvar. Det har alltid varit så när det kommer in någonting nytt på arbetsmarknaden. Till exempel gällde det i början av 60-talet byggnadsingenjörer som nästan inte alls hade funnits på vår arbetsmarknad förut. Det fanns ingen reglering över huvud taget för dem under många år. Så småningom blev det en reglering. Så var det med hela IT-sektorn. Först var man inte med i facket, för det fanns inget fack som kände sig riktigt ansvarigt för IT-sektorn. Var det en tjänstesektor eller en industrisektor? Detta bjäbbade man om i några år. Här har vi ytterligare någonting som vi inte tidigare har behövt reglera, och det tar sin tid. Att påstå att facket inte har varit engagerat i det här är att överdriva en smula. Det är den normala ordningen när det kommer in någonting nytt som man måste börja reglera inom fackföreningarna. Framför allt vill jag poängtera att vi inte kan diskutera det här bara som en arbetsmarknadsfråga, utan vi måste se den i ett historiskt perspektiv. Det historiska perspektivet är det som ofta saknas i kammarens debatter.

Herr talman! Börje Vestlund har naturligtvis rätt på många sätt, men på ett sätt inte. Det här är definitivt inte ett oreglerat område. Det är precis tvärtom. Alla skyddsregler finns. Bärplockarna från Thailand, som det har varit så mycket debatt om de senaste veckorna, är enligt lagens mening utstationerad personal. Utstationeringslagen pekar på de olika skyddslagstiftningar som finns och som gäller även för de thailändska bärplockarna när det gäller semesterlagen, arbetstidslagen, arbetsmiljölagen och diskrimineringslagstiftningen. Har man problem med sin arbetsmiljö, som man uppfattar det, och om man inte har ett skyddsombud och inte har en facklubb lokalt kan man omedelbart och direkt vända sig till Arbetsmiljöverket. Har man problem med sitt boende vänder man sig till kommunen. Dessutom tog i just det här fallet Thailands ambassad i Stockholm ett väldigt stort ansvar. Man åkte upp och försökte reda ut situationen. Jag träffade den thailändska arbetsmarknadsministern och ambassadören för att både hålla mig informerad och se om vi kunde hjälpa till. Men nu är det ju så, återigen, att varken Migrationsverket eller Skatteverket sätter lön i Sverige. Det är parterna som gör det. Därför är jag oerhört glad för att precis det jag efterlyste nu har hänt. På LO:s hemsida kunde jag i går läsa att man från LO:s sida nu har gjort just det som jag hela tiden har efterlyst. Man har nämligen satt i gång arbetet med att organisera bärplockarna och ta till vara deras intressen. Låt mig bara citera Per Bardh som är LO:s avtalssekreterare. Han sade så här i går på LO:s hemsida: "Det är parternas ansvar att reglera de grundläggande villkoren på arbetsmarknaden. LO tar ansvaret för att samordna arbetet kring de här frågorna och se till att det sker skyndsamt. Vi kommer att göra vad vi kan för att ge bärplockarna schyssta villkor." Så säger Per Bardh, LO:s avtalssekreterare. Tack, Per Bardh! Det var precis det jag efterlyste. Det är det som är den svenska modellen. Vi kan inte bara ha den svenska modellen när det är kul. Vi måste faktiskt ha den svenska modellen också när det är lite tuffare. Det här var för mig helt analogt med Lavalsituationen. Då var det utstationerade byggnadsarbetare från Lettland som kom till Sverige. Då gick det bra att raskt, för att kämpa för de fackliga rättigheterna, sätta det bygget i blockad. Men när det gällde de thailändska bärplockarna och att ta hand om deras individuella rättigheter dröjde det en månad innan vi fick ett besked om att de på LO var intresserade. Men nu är de det, och jag är oerhört glad för att de är det och för att de engagerar sig på det här sättet. När det gäller alla andra områden finns det ju lagar. Det finns skyddsregler, och det finns myndigheter som man kan vända sig till när det gäller att ta till vara de intressen som finns. Men just när det gäller lön och arbetsvillkor krävs det att det faktiskt finns parter som engagerar sig. Vi har gjort ytterligare en sak. Om man får tro debatten och diskussionen har det ju gått konstigt till i Thailand, det vill säga det har varit fel information, falska förespeglingar, konstiga kontrakt och annat. Där hade den thailändska ministern och jag ett bra meningsutbyte när det gäller hur vi kan förbättra informationen. Det handlar till exempel om att så tidigt som möjligt få information om prognoser när det gäller bärtillgång, så att det inte kommer hit 7 000 bärplockare utan att det finns bär att plocka. Det är en del av problematiken, och detta kan möjligen undvikas om man får rätt information. Vi har också ökat informationsinsatserna på svenska ambassaden, bland annat i Bangkok men också på andra håll, när det gäller information om vad som gäller på svensk arbetsmarknad. Det är alltså information om den svenska modellen, information om partssamverkan, information om vilka myndigheter man kan kontakta - också detta för att se till att undvika en del av den här problematiken. Vi ska naturligtvis fortsätta att ha ordentlig kontakt med den thailändska ambassaden för att försöka se till att undvika detta framöver. Det handlar om att vi har rätt information och rätt struktur när det gäller vart man kan vända sig. Men, återigen, i grunden finns alla lagar och regler, och nu är jag väldigt glad och tacksam över att LO faktiskt har engagerat sig i den frågan. Det var precis det jag efterlyste.

Herr talman! Enligt arbetsmarknadsministern tar Thailands ambassad ansvar för den här frågan. Thailands regering tar tydligen ansvar för den här frågan. Nu har arbetsmarknadsministern också kunnat konstatera att facket tar ansvar för den här frågan. LO:s avtalssekreterare tar ansvar för den här frågan. Det verkar som att alla i hela världen utom arbetsmarknadsministern och den regering han representerar tar ansvar i den här frågan. Det är just det som gör så många av oss så frustrerade, och det är just det som sätter arbetsmarknadsministern och regeringen i en så beklämmande situation. Alla andra tar ansvar, men inte regeringen. Det kan vi konstatera. Sedan kan jag förstå, om det dyker upp nya och svåra frågor, att det kan ta tid att hantera dem. Men om inte viljan finns och om man inte ser det som ett problem att fattiga människor svälter i svenska skogar kan man aldrig lösa det här. Det är det som är vår allvarligaste kritik när det gäller det akuta problemet med bärplockarna. Men sedan - det är en del av det jag tar upp i min interpellation - finns det en väldigt tydlig tendens i regeringens arbetsmarknadspolitik att man, så att säga, medvetet skapar situationer som i sin mest extrema form kunde ses i de svenska bärskogarna och som sakta men säkert gör sitt inträde i svensk arbetsmarknad. Här är den interpellation om illojal konkurrens som Lars Johansson ställt till arbetsmarknadsministern och som debatterades tidigare i dag ett väldigt bra exempel. Också där väljer regeringen att titta bort och inte ta sitt ansvar. I den situation som uppstod i och med Lavaldomen hade det varit väldigt viktigt om regeringen, om man hade velat slå fast den svenska arbetsmarknadsmodellen, hade tagit ett ansvar. Det gjorde man inte. Man är inte beredd att rätta till svensk lagstiftning fullt ut så att man kan få bort problemet. Man är inte beredd att lyfta upp frågan om utstationeringsdirektivet i Europa, trots att Sverige nu är ordförandeland. Det har man tydligt sagt. När det gäller tjänstedirektivet och hur man ska implementera det i Sverige har det konstaterats att de förslag regeringen kommer med fullständigt stjälper hela den överenskommelse som har gjorts med fackföreningsrörelsen på Europanivå. Regeringen förbereder alltså en lagändring som tar bort kravet på en lokal arbetsgivarrepresentant i landet. Det som väntar svenska fackföreningar kan därför vara förhandlingar på Cypern eller Irland när det gäller att träffa kollektivavtal för anställda som är här tillfälligt. På vilket sätt underlättar det svensk fackföreningsrörelses möjligheter att tillvarata enskilda arbetares och den svenska modellens intressen? Kan arbetsmarknadsministern svara på det? När det gäller de nya reglerna för arbetskraftsinvandring är det exakt samma sak: Där tar man bort möjligheten till offentlig prövning av behov och rimlighet för företagens anställningar. Det innebär att arbetskraftsinvandringen kan bli ett sätt att kringgå lagar och regler och dumpa löner och villkor på arbetsmarknaden. Vi ser återigen hur regeringen konsekvent och medvetet skapar många nya situationer där detta kommer att inträffa. På byggnadsarbetsplatser, i skogen när det gäller bärplockning och skogsplantering, i servicesektorn, i industrin - överallt ser man hur det uppstår. Regeringen håller nämligen konsekvent på att förändra det här landet. Man gör det medvetet. Man gör det visserligen på ett sådant sätt att man låtsas stå för den svenska arbetsmarknadsmodellen, men i handling går man emot den på punkt efter punkt. Det är väldigt viktigt att belysa.

Herr talman! Man kan säga mycket här. Jag reagerar på konstaterandet att olika typer av lagar gäller. Ja, det är väl rimligt att alla lagar gäller lika för alla? Det trodde jag att vi var helt överens om - land ska med lag byggas. Därmed behöver vi inte debattera det, för det är klart att lagstiftning gäller. Som en jämförelse har vi till exempel de IT-anställda som kom in på 80- och 90-talen. De hade inga avtal. Det fanns ingen reglerad övertid och sådana saker. Det kom senare. I det avseendet är detta samma sak. Nu har man sagt att det är en fråga för parterna. Jag delar arbetsmarknadsministerns glädje över att man faktiskt tycker att det är en fråga som bör hanteras. Problemet är att det aldrig har funnits några anställda i den här verksamheten. Jag kan ta ett exempel från min egen familj. Min mormor brukade varje år plocka och sälja ett par hundra liter lingon och blåbär. Det gjorde hon för att dryga ut sin hushållskassa. Det är så verksamheten traditionellt har sett ut. Nu är situationen något annorlunda, och då måste man gå in och hantera detta. Det finns kollektivavtal när det gäller odlade bär, och de borde rimligen gälla även här. Dessutom har man med hjälp av underfundiga regler skrivit bort sådant som att det ska vara 13 000 kronor i månaden. Uppstår ett allvarligt problem, oaktat var det finns, bör man som regering göra väldigt mycket för att åtgärda det. Det är ingen tvekan om att detta har varit en rovdrift på människor där man har gett dem löften om någonting annat än det som verkligen blev. I det avseendet måste jag säga att det är mycket underligt att vi har en regering som sitter ganska passiv och gör väldigt lite för att försöka reglera detta.

Herr talman! Det är inte bara Patrik Björcks röst som är grumlig utan också tanken i dag. Vad vill Patrik Björck och Börje Vestlund att jag ska göra om jag nu är så himla passiv? Ursäkta, men vad vill ni att jag ska göra? Lagar och regler finns. De gäller samtliga på svensk arbetsmarknad. Det är alla de delar som utstationeringslagen pekar på. Det gäller de thailändska bärplockarna såväl som svetsarna i Oxelösund. Det är inga problem. De lagarna och reglerna ska följas. Myndigheterna finns på plats för att hjälpa till i de enskilda fallen. Men när det gäller lön är det parternas ansvar att göra det. Vill Patrik Björck och Börje Vestlund att vi ska ha lagstadgade minimilöner i Sverige? Är det så? Då skulle jag gärna vilja höra det nu. För då är det det största systemskiftet vi har hört om på svensk arbetsmarknad sedan decemberkompromissen 1906, om jag ska vara riktigt ordentlig. Vad är det ni vill att jag ska göra? Vi har gått igenom regelverket. Vi har gått igenom med myndigheterna vilket deras ansvar är. Vi har gått igenom med Thailands regering och Thailands ambassad vilka regler som gäller och som gäller lika för all personal utstationerad i Sverige. Då är det bara lönefrågan kvar. Vill ni ha den svenska modellen bara när det är solsken ute? När det finns ett område som är oreglerat i den meningen att det inte finns kollektivavtal då ska helt plötsligt facket inte ha någonting att säga till om. Är det det ni säger? Nej, det är naturligtvis inte det ni säger. För det som Börje Vestlund sade och där jag delar uppfattningen är att vi är glada för att LO nu äntligen har agerat i den här frågan och insett att de faktiskt har ett ansvar om man ska hålla den svenska modellen levande. Annars kommer nämligen alla de kritikstormar som man hör. Vi kan bli lika upprörda allihop när vi ser de thailändska arbetarna och de villkor som de har haft i skogen. Men åter igen: Vad ska jag göra om inte lita till den svenska modellen? Då är det lagstiftning som gäller, och då vill jag gärna veta från er vilken lagstiftning det är som vi ska ändra på just när det gäller de thailändska bärplockarna. Det är ni faktiskt skyldiga att svara på om ni säger att den svenska modellen inte duger just i det här fallet.

Herr talman! Vad vill vi att regeringen ska göra? Vi vill att regeringen ska ta sitt ansvar. Jag tyckte att jag var extremt tydlig på den punkten. När man ska ta sitt ansvar ska man naturligtvis göra det utifrån den verklighet vi befinner oss i. Är det så att regelverket tillåter människor att rättslösa och skuldsatta sitta utan inkomst i svenska bärskogar är det självklart att regeringen ska ta ansvar. Har det dessutom uppstått genom att under regeringen ansvariga myndigheter har hanterat frågan så att man har särbehandlat de här bärplockarna ska man naturligtvis se till att reglera det på något sätt. När det gäller den övriga kritiken - jag sade att man såg det här som en tendens eller en medveten strategi från regeringen - är det naturligtvis samma svar. Vad ska ni göra? Ni ska se till att upphäva effekten av Lavaldomen. Jag tyckte att jag var oerhört tydlig på den punkten. Ni ska göra det både i svensk lagstiftning och i gemensamhetslagstiftning. Jag var oerhört tydlig. När det gäller tjänstedirektivet ska man naturligtvis inte slå undan fötterna för fackföreningens möjlighet att tillvarata sina medlemmars intressen genom att tillse att det inte finns någon representant att förhandla med. Man får jaga arbetsgivarrepresentanter över hela världen. Det är väldigt tydligt. Jag var oerhört tydlig på den punkten. Jag är det en gång till. När det gäller Lars Johanssons exempel vid en tidigare interpellation på när det uppstår illojal konkurrens beroende på att man hanterar gemensamhetslagstiftningen på ett oseriöst sätt i medlemsländer ska man naturligtvis som medlemsland och som ordförande i EU nu se till att undanröja de problem som uppstår - om man vill det. Vad som är uppenbart är att arbetsmarknadsministern och den regering som arbetsmarknadsministern företräder inte vill åtgärda de här problemen. Vad jag vill att ni ska göra är att åtgärda samtliga de problem som jag mycket tydligt och mycket klart har tagit upp i debatten här i dag.