Anf. 53 Thomas Östros (S)
Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret på interpellationen.
Sveriges ekonomi går in i ett mycket svårt läge. I dag kom Arbetsförmedlingen med prognoser som tyder på att arbetslösheten kommer att öka med upp till 150 000 personer de kommande två åren. Redan nu ökar arbetslösheten hur man än mäter det, som Arbetsförmedlingen säger.
Jag har riktat mycket skarp kritik mot att regeringen är så väldigt passiv när det gäller bekämpningen av arbetslösheten. De initiativ som hittills har kommit från regeringen kommer inte märkbart att påverka denna arbetslöshetsutveckling i någon positiv riktning. I fredags presenterades mindre stimulansåtgärder, som en enhällig kår av ekonomer, bedömare, näringsliv och fackliga organisationer dömde ut som helt otillräckliga.
Förutom den jobbkris vi är inne i har Sverige och världen gått igenom en finansiell kris. I oktober fattade riksdagen beslut om att utfärda garantiprogram omfattande 1 500 miljarder kronor. Det gjorde vi efter ett unikt gemensamt arbete, där vi också förde diskussioner med regeringen om hur vi snabbt kunde få igenom ett sådant beslut i riksdagen. På tre dagar - unikt snabbt - fattade riksdagen beslutet som gav regeringen bemyndigandet att se till att bankerna går med i bankgarantiprogrammet.
I de diskussioner jag hade med regeringen inför den proposition som regeringen sedan lade fram tog vi från socialdemokratins sida upp vikten av att alla banker av betydelse deltar i bankgarantiprogrammet. Vi förde fram synpunkten att man bör överväga att göra det obligatoriskt från start. Vi fick försäkringar om att det inte behövdes, att det här var väl förankrat hos bankerna och att det skulle utformas på ett sådant sätt att alla banker kommer att gå med.
Tre dagar tog riksdagen på sig att fatta detta mycket omfattande beslut. Nu har sju veckor gått, och endast en av de betydelsefulla bankerna är med i programmet.
Samtidigt märker vi hur argumentationen från regeringen nu skiftar, från att de första veckorna ha stoltserat med att vara de som inte bara har genomfört det bästa bankstabilitetsprogrammet i Europa utan dessutom i själva verket hade konstruerat det europeiska programmet. Så lät det ju - det var svenskt inflytande som gjorde att EU kom fram till denna modell. Om man lyssnar på Mats Odell nu låter det som om det är EU, bortom all kontroll från svensk sida, som har utformat ett bankgarantiprogram som ingen vill gå med i.
Jag menar att det här är allvarligt, att sju veckor har gått och regeringen har varit fullständigt passiv när det gäller att få in bankerna i systemet, annat än med verbala åthävor. Det har kostat onödigt höga räntor. Det har därmed kostat för hushåll som har fått plågas av onödigt höga bostadsräntor. Det har kostat ett antal tusen arbetstillfällen för att företagen har pressats av denna situation.
Jag träffade en pensionär häromveckan som beskrev det som att regeringen var väldigt styv i korken mot bankerna i början. Men han hade sett på tv efter det senaste mötet med bankdirektörerna att regeringen kom ut, som han sade, med svansen mellan benen från det mötet.
Nu är det inte bankdirektörerna utan EU man skäller på.
Jag vill veta: Är regeringen beredd att sluta dessa ändlösa samtal, att sätta en deadline för när bankerna ska vara med i bankgarantiprogrammet, att därmed också säga att om bankerna inte går med är man beredd att tvinga in dem i bankgarantiprogrammet, så att man gör rätt denna gång och vi får ett bankgarantiprogram som fungerar? Efter sju veckor utan effekt är det dags för regeringen att agera.