Spelmissbruk

Anf. 40 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Siv Holma har frågat mig om 1. jag är beredd att föra in rätten till behandling mot spelmissbruk i socialtjänstlagen, 2. vilka åtgärder jag är beredd att föreslå för att hindra unga människor att spela poker om pengar på nätet, 3. hur jag vill motverka svenska spelföretags allt aggressivare marknadsföring och 4. vilken åtgärdsplan jag har för att minska spelmissbruket. Först vill jag säga att jag delar Siv Holmas oro för spelandets baksidor, framför allt riskerna för att spelandet övergår i ett spelberoende. När det gäller insatser mot spelmissbruk har resurserna ökat kraftigt under de senaste åren. I år fördubblar vi stödet till spelberoende. Tonvikten har legat på att utveckla och finna metoder som kan fungera långsiktigt. Socialtjänstlagen är samhällets yttersta skyddsnät för att garantera samtliga medborgare en skälig levnadsnivå. Det gäller samtliga som vistas i kommunen, oavsett om de särskilt nämns i lagen. Det innebär att också en spelmissbrukares behov omfattas av lagen, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda. Det framgår i propositionen som föregick socialtjänstlagen 2000. Jag ser därför inget behov att införa en särskild bestämmelse om spelmissbruk i socialtjänstlagen. Nackdelen med att i lagen peka ut vissa grupper är att det kan uppfattas som att andra grupper, som inte är nämnda, skulle vara uteslutna. Så är alltså inte fallet. Regeringen har gett Svenska Spel tillstånd att anordna pokerspel över Internet. Syftet är att kanalisera spelintresset till en aktör vars verksamhet omgärdas av villkor som sätts upp för att skydda spelarna. Detta tillstånd innehåller också vissa villkor, bland annat att bolaget inte får låta någon som är under 18 år delta i pokerspel över Internet. Ungdomars spelande från Sverige i utländska bolag innebär att svenska myndigheters möjlighet till kontroll är små. Lotteriutredningen har i sitt slutbetänkande Spel i en föränderlig värld (SOU 2006:11) behandlat frågan om marknadsföringens påverkan på efterfrågan på spel och problemspelandets utveckling och har lämnat vissa förslag till förändringar av regleringen. Betänkandet kommer att remissbehandlas, och regeringen avser inte att föregripa remissförfarandet genom att vidta några åtgärder i enskilda frågor innan remissinstanserna har fått tillfälle att yttra sig. De senaste årens förstärkning av resurserna till insatser mot spelberoende har dock bidragit till att Sverige har förbättrat möjligheterna att låta sociala skyddshänsyn få en framträdande roll i spelpolitiken. Sverige är ett av de länder i Europa som har kommit längst i ett systematiskt arbete på detta område. Regeringen gav Folkhälsoinstitutet i uppdrag att ta fram ett handlingsprogram för att motverka spelberoende år 2001. Ett förslag till handlingsprogram lämnades i januari 2003. Folkhälsoinstitutets verksamhet mot spelberoende har i allt väsentligt handlingsprogrammet som grund. Regeringen ansåg det angeläget att ge stöd till kunskapscentrum i storstäderna och knyta dessa till öppenvården i kommuner eller landsting. Vidare ansåg regeringen det viktigt att medel satsas på utbildning av personer som yrkesmässigt kan komma i kontakt med spelberoende. Regeringen förordade också förstärkt stöd till föreningar för spelberoende och vidare forskning om spel och spelberoende. Regeringen arbetar långsiktigt och har under mandatperioden avsatt 50 miljoner kronor extra för att motverka spelberoende. Min intention är att fortsätta detta arbete.

Anf. 41 Siv Holma (V)

Fru talman! Jag tackar statsrådet Morgan Johansson för svaret. Inför den här debatten läste jag snabbprotokollet från den 24 februari, då den här frågan debatterades senast. Min interpellation lämnades in den 14 februari, och jag kan bara beklaga att min interpellation inte besvarades samtidigt. Kort efter att jag hade lämnat in min interpellation fick jag ett brev från ordföranden i Spelberoendes riksförbund, Anne Nilsson, med anledning av min interpellation till statsrådet. När jag jämför statsrådets svar med de synpunkter som Spelberoendes riksförbund har gett mig vill jag lyfta fram en viktig synpunkt som inte samstämmer med statsrådets svar. Det gäller min fråga om att föra in rätten till behandling mot spelmissbruk i socialtjänstlagen. Statsrådet säger att han inte ser något behov av att införa en särskild bestämmelse om spelmissbruk i socialtjänstlagen. En spelmissbrukares behov omfattas av lagen, om förutsättningar i övrigt är uppfyllda. Anne Nilsson säger i sitt brev att de har uppvaktat socialutskottet med krav på rätt till behandling i socialtjänstlagen, utan resultat. Hon skriver att det dessvärre förefaller som om många riksdagspolitiker tror att spelmissbrukarna får den hjälp de behöver - detta eftersom det sedan 2002 finns spelmissbruk med i förarbetena i socialtjänstlagen där det står att "socialtjänsten i vissa fall .". Vidare skriver hon att med tanke på kommunernas ekonomi och att bistånd inte uttalat ligger inom socialtjänstens område innebär det att detta inte prioriteras. Nilsson menar att det resulterar i både tidskrävande och kostbara förvaltningsprocesser eftersom biståndssökande tvingas överklaga var gång för att få avslag prövat i både länsrätt och kammarrätt. Finns det mot bakgrund av Nilssons beskrivning av verkligheten någon förståelse hos statsrådet för behovet av att stärka socialtjänstlagen så att spelmissbrukarna får rätt till behandling? När det gäller det förebyggande arbetet, som omfattas i frågan om vilka åtgärder statsrådet är beredd att föreslå för att hindra unga människor att spela poker på nätet och vilken åtgärdsplan statsrådet har för att minska spelmissbruket, kan jag inte bortse från hur man finansierar förslag till åtgärder. Jag läste i snabbprotokollet från den 24 februari att statsrådet motsatte sig omfördelning av spelintäkterna. I dag går drygt ½ % av de statliga intäkterna till spelberoendefrågor på alla områden - forskning, vård och behandling, självhjälpsgrupper, den nationella stödlinjen, utbildning i spelberoende och inte minst det förebyggande arbetet. Vi kan väl åtminstone vara överens om att ½ % är i underkant med tanke på de ökande behov som både statsrådet och jag har uttalat vår oro för. Om man vill avsätta en procentsats är av underordnad betydelse, men behoven är uppenbarligen större än den halva procent som avsätts i dag. Och behoven ska ju styra, som statsrådet uttryckte det i förra debatten. Socialutskottet uttalade i form av ett tillkännagivande i riksdagens kammare före jul: "Det finns anledning att överväga hur finansieringen mot spelberoende långsiktigt kan stärkas." Statens folkhälsoinstitut har föreslagit att särskilda medel avsätts av överskottet från spelverksamheten för att motverka spelberoende och minska de skadliga effekterna av överdrivet spelande. Jag tycker att det är ett logiskt tänkande, det vill säga att orsaken till missbruket är med och betalar kostnaderna för missbruket. Kan statsrådet dela denna synpunkt?

Kent Olsson (M)

Anf. 42 Kent Olsson (M)

Fru talman! Statens vinst som kommer från Svenska Spel rör sig om närmare 3,6 miljarder kronor. Man kan då konstatera att de pengar som går till människor som är spelberoende är en försvinnande liten del. Därför blir jag lite beklämd, för jag hade förväntat mig att ministern skulle säga: Jag tycker nog att vi lägger lite för lite pengar. I stället säger han att vi tillhör de länder som har kommit längst med detta arbete och att vi lägger stora pengar på det. Men ministern menar väl inte att ett 20-tal miljoner är mycket pengar? Som Siv Holma var inne på talar vi om ½ % av de statliga intäkterna. Jag tycker att det är skrämmande, med tanke på den vinst som Svenska Spel gör, att man inte har tagit till sig de här problemen tidigare. Detta är ju inte den första debatt som vi har kring detta. Det har varit många debatter kring spelberoendet. Och jag hoppas att ministern verkligen tänker göra en rejäl satsning under den kommande tiden. Vi vet också att pokerspelet på nätet har ökat oerhört mycket. Vi vet att alltfler ungdomar spelar poker på nätet och blir spelberoende. Jag blev för bara en timme sedan intervjuad av en gymnasieklass som konstaterade att en undersökning visade att 8,5 % av ungdomarna på en skola såg sig själva som smått spelberoende. Detta är skrämmande siffror. Mer förvånad blir man när man konstaterar att Svenska Spel dessutom vill öka spelandet. De vill att fler människor ska få möjlighet att spela genom att de vill satsa på poker. Än mer förvånad blir man när Socialdemokraterna också begär att få utöka spelandet och få tillstånd för pokerspel. Här talar man alltså med dubbla tungor. Jag tycker att spelande är trevligt. Det är mot avarterna vi ska ta till orda. Jag är förvånad över att man inte får mer i satsning. Ministern vet att Svenska Spels reklam på två veckor kostar mer än vad ministern ger i pengar för att motverka spelberoende. Det är oerhört skrämmande, tycker jag. Svaret är som det brukar vara. Socialdemokraterna berömmer sig för något som de inte har att berömma sig för. De borde vara oerhört irriterade över att det inte kommer mer pengar. Jag vet att ministern inte kan stå här och säga att han kanske har misslyckats i budgetdebatten. Nog vore det hälsosamt och klädsamt om ministern sade: Jag personligen vill ha betydligt mycket mer pengar till detta, men det har jag inte fått. För människor som drabbas är detta personliga problem. Det innebär problem för människor som lever i deras närhet och för familjer. Alltfler kommer i detta beroende. Min förhoppning är att ministern i nästa inlägg inte är fullt så nöjd, utan lite mindre nöjd och talar om att det kanske finns ytterligare en pott. Håll med om att det är en försvinnande liten del av Svenska Spels pengar som går hit. Svenska Spel gör inte alltid en social insats. Man lägger ned oerhört mycket pengar på att få människor att spela mer. En del av de pengarna borde kunna gå till att hjälpa människor med spelberoende.

Anf. 43 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag tror att vi är överens om att det är viktigt att motverka spelberoende och att det har blivit ett växande problem. Det är fler och fler som dras in i det. Det är nog uppemot hundratusen människor som har ett problemspelande. Det gäller att se till att vi bygger ut verkningsfulla behandlingsmetoder och system som gör att vi kan klara av att hjälpa de här människorna att komma tillbaka och kanske bli av med sitt spelproblem. Vi har gjort det under den här mandatperioden. I år fördubblar vi faktiskt de statliga medlen till spelberoende och satsningar på det. Det är sammantaget 50 miljoner kronor som vi ökar anslagen till. Man kan naturligtvis tycka att man skulle vilja ha mer. Så är det säkert. Siv Holma och jag kamperar ju ihop, eller i varje fall samarbetar kring budgeten. Jag ser fram emot att Vänsterpartiet fortsätter att driva de här frågorna, gärna tillsammans, för att se till att vi fortsätter att rulla ut den här satsningen och öka den. Det är unikt det vi gör. Det har aldrig tidigare varit så att staten har tagit något ansvar för spelberoende på det sätt som vi gör från och med den här mandatperioden. Det bygger vi successivt ut. Det har aldrig skett tidigare. Man ska komma ihåg att det fortfarande är ett område som präglas av väldigt stor osäkerhet, framför allt när det gäller metoderna och vad som egentligen fungerar. Vi har ganska goda erfarenheter när det gäller alkohol-, narkotika- och tobaksavvänjning. Där vet vi ungefär vad som fungerar och inte fungerar. Ibland finns det en osäkerhet när det gäller metoderna där också och vilket som är verkningsfullt eller inte. Den här frågan präglas av ännu större osäkerhet. Det kommer därför att ta några år innan vi vet vilken typ av behandling som är värd att satsa på. Låt oss använda de här åren till att bygga ut verksamheten efter hand och följa det program som Folkhälsoinstitutet har tagit fram. Siv Holma tar upp öronmärkningsfrågan, det vill säga om man ska öronmärka pengar från spel automatiskt till spelberoende. Jag känner en tveksamhet kring det. Som jag sade i debatten för en tid sedan tycker jag att det är viktigare att man utgår från de behov som finns i samhället och att man då inte hamnar i den situationen att insatserna svänger i takt med att spelandet svänger och intäkterna ökar eller minskar. Man bör hela tiden utgå ifrån hur många som behöver hjälp. Vi ska fortsätta att bygga ut det. Jag hoppas på fortsatt stöd från vänsterpartihåll när det gäller detta. Det är lite märkligt att höra Kent Olsson försöka framstå nästan som spelandets fiende nummer ett. Det låter nästan som en godtemplare på spelets område. Han ska varna för spelets risker. Jag tror inte att vi behöver höra det från Moderaterna. Vi som jobbar med socialtjänstfrågor vet väldigt väl om det. Det klingar ganska falskt när man ser på Moderaternas politik i övrigt. Också på det här området innebär den en närmast total avreglering. Man ska överlåta både vinster och hela utrymmet till privata, gärna internationella, bolag som ska in på den svenska marknaden. Det fungerar faktiskt inte. Det rimmar väldigt illa. Jag vill ha en spelpolitik som bygger på ansvarstagande och på att vi samtidigt bygger upp hjälp till dem som har fastnat i ett beroende.

Anf. 44 Siv Holma (V)

Fru talman! Jag fick inte svar på frågan om socialtjänstlagen och den beskrivning som Anne Nilsson hade skrivit till mig om, att man tror att detta fungerar och att spelmissbrukare omfattas. I verkligheten är det precis tvärtom. Då finns det anledning att göra något. För några veckor sedan besökte jag tillsammans med några ledamöter från kulturutskottet Svenska Spel AB i Sundbyberg. Jag vill passa på att tacka dem för ett mycket informativt möte. De beskrev hur de lägger in olika hinder för att hindra spelberoende och spelmissbruk. Det är ett arbete som bedrivs i samarbete med sådana som har kompetens på området spelberoende och spelmissbruk. Det finns ju också den andra sidan, nämligen marknadsföring. Precis som Kent Olsson var inne på är det stora summor. Svenska Spel uppfattar inte helt oväntat att deras marknadsföring inte är speciellt aggressiv. Summorna kan vara kring 2 miljoner kronor om dagen. Jag kan inte med bästa vilja försvara denna marknadsföring som inte aggressiv. Med tanke på vår restriktiva syn på marknadsföring av alkohol borde vi ta lärdom av det området och föra det vidare till spelområdet. Kan statsrådet dela denna principiella synpunkt och utgångspunkt? Jag har ytterligare två synpunkter. Den första är att det naturliga vore att spelfrågorna lades på Socialdepartementet, speciellt med tanke på att det främsta motivet för en reglerad spelmarknad är att det sociala ansvaret är överordnat vinstintresset. Den andra synpunkten är att politiska partier ska leva som de lär. Om partier anser att vi ska ha en reglerad spelmarknad för att klara de sociala hänsynen ska man inte ansöka om tillstånd för att själv bedriva till exempel nätpoker. Jag vill fråga om statsrådet delar också denna ståndpunkt som jag har.

Anf. 44 Siv Holma (V)

Kent Olsson (M)

Anf. 45 Kent Olsson (M)

Fru talman! Jag börjar där Siv Holma slutade. När Socialdemokraterna vill bedriva nätpoker är det socialt accepterat. När utländska spelbolag vill bedriva pokerspel är det inte acceptabelt. Jag finner detta vara en synnerligen underlig dubbelmoral från Socialdemokraternas sida. Vad är det egentligen för skillnad mellan en socialdemokratisk spelare och utländska spelbolag som spelar? När ministern vill se mig som spelets fiende nummer ett är det nog i så fall Svenska Spel han menar. Jag är inte fiende till Svenska Spel, men jag är positiv till att vi får in utländska spelbolag. Jag tror att de kommer att sköta sitt spelande precis lika bra som Socialdemokraterna vill göra. Den dubbelmoral som ministern talade om tycker jag är lite skrämmande. Man kan tycka att spel är trevligt, men ändå tycka att man måste komma till rätta med spelmissbruket. Jag tycker faktiskt att spel är bra. Det är bra för många människor som tycker att det är trevligt och kan hantera det. Det finns människor som inte kan hantera det, och det är dem vi pratar om i den här debatten. När det gäller att medlen fördubblas frågar jag: Är ministern nöjd? Tycker ministern att det är tillräckligt med pengar som ges nu, eller är det inte tillräckligt med pengar som ges för att komma till rätta med spelberoendet? Vi är faktiskt inte bäst. I England ger man betydligt mer pengar än vad man gör i Sverige för att komma till rätta med spelmissbruk. Jag tycker att ministern borde ta den här frågan på ett större allvar. Det är många människor som drabbas av spelmissbruk. Det är framför allt ungdomar. Här måste man vidta stora åtgärder med tanke på Svenska Spels stora vinster. Dessutom borde man lite grann minska på sin aggressiva marknadsföring.

Gabriel Romanus (Fp)

Anf. 46 Gabriel Romanus (Fp)

Fru talman! Tyvärr är det i dag liksom så många gånger när vi diskuterar spelfrågorna så att det är behandlingsperspektivet och skadorna som dominerar, även om det har funnits vissa inslag också av ett förebyggande perspektiv. Skador av spelande seglar upp som en riktigt stor social fråga och folkhälsofråga. Jag tror, precis som Siv Holma gav uttryck för här tidigare, att ett av problemen bakom denna utveckling är att regeringens arbete är splittrat. Man sänder ut dubbla budskap. Finansdepartementet ger tillstånd till nya spelformer, troligen mer beroendeframkallande, och håvar in miljarderna och försvarar statens monopol, medan Socialdepartementet får ta hand om skadorna, och det förebyggande perspektivet blir ofta bortglömt. Därför menar jag och vi att det är dags för en bred utredning med parlamentarisk förankring som verkligen ska ta upp hela spelberoendefrågan från ett förebyggande perspektiv, alltså: Vilka spel är det som är mest riskabla, och hur ska vi förhålla oss till dem? Och kan vi göra någonting för att undvika att den svenska spelmarknaden bakvägen så att säga genom Internet översvämmas av särskilt beroendeframkallande spel som kommer in utifrån? Man kan fråga: Vilka mål har egentligen spelarrangörerna med sitt utvecklingsarbete? Är det att undvika särskilt riskabla och beroendeframkallande spel, eller är det att göra människor mer benägna att lägga sina pengar på spel? Många av oss tycker att ett spelande kan vara ett oskyldigt nöje. Men det är inte så oskyldigt när det läggs upp på ett sådant sätt att man har all anledning att tro att det blir extra beroendeskapande genom de mycket snabba spelen, genom att det lockas med mycket stora vinster och genom att man får en sådan närhet och till och med kan sitta hemma och spela vid sin egen dator. Jag håller med statsrådet om att det är svårt att veta vilka behandlingsformer för beroende som är effektiva. Däremot vet vi väl numera ganska bra att vissa spelformer som har kommit till på senare tid är extra beroendeframkallande. Och vi har väl också anledning att tro, även om det är svårare att bevisa, att marknadsföring av spel där man lockar med stora vinster också är någonting som ökar risken för beroende. Men jag tror tyvärr att den mest frekventa spelform som vi har, nämligen spelautomaterna, som riksdagen en gång i världen förbjöd just för att de ansågs så beroendeframkallande och som nu finns ute i tusentals exemplar i landet, är den mest beroendeframkallande. Då är frågan om vi bara ska finna oss i det och säga: Nu är detta skapat, och nu finns Internet, och nu får vi acceptera detta. Eller ska vi försöka få till stånd ett mer förebyggande arbete? Då tror jag att vi verkligen behöver samla våra krafter först i Sverige alla partier gemensamt och sedan också ute i Europa. Detta är nämligen någonting som oroar människor, föräldrar och politiker i alla moderna länder. Det är jag helt övertygad om.

Anf. 47 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Först ska jag ta upp frågan om socialtjänstlagen, som Siv Holma tog upp. Den är så skriven att den utgår från individen, det vill säga att alla som vistas i kommunen ska kunna säkerställas en skälig levnadsnivå. När socialtjänsten får kontakt med en människa som har spelat bort sina pengar och kanske sitt hus, sin familj och allt och som ber om hjälp är det klart att socialtjänsten har ett ansvar att hjälpa men naturligtvis också att titta på vad som är den grundläggande problematiken och varför denna person har hamnat i detta. Beroende på situationen kan man ibland hamna i frågeställningar rörande alkoholism, narkomani eller någonting annat. Men när man hamnar i ett spelmissbruk och säger att det är det grundläggande problemet är det också det som man ska ha hjälp med. Då får socialtjänsten inte bara frånsäga sig ansvaret och säga att den inte befattar sig med detta. Så är faktiskt inte lagstiftningen skriven, utan den är skriven så att människor ska kunna omfattas och få hjälp också i dessa situationer. Jag har svarat på frågan att socialtjänstlagen faktiskt också omfattar denna problematik. Efter hand bygger vi upp hjälpverksamheten och börjar i de stora städerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Men vi vill naturligtvis se detta över hela landet. Men låt oss då se dessa fyra år då vi har startat - vi gör varje år en fördubbling av insatserna, och vi har lagt ut närmare 50 miljoner kronor extra på att göra detta - som starten på något som ska vara en permanent hjälp- och stödverksamhet framöver. För att reflektera lite grann över det som Gabriel Romanus sade kan jag säga att jag tror att vi måste förstå att det nog dessvärre är så att spelandet har förändrats och kommer att fortsätta att förändras. Internets inträde i våra liv, och kanske framför allt i unga människors liv, innebär att tillgången till mycket, inklusive spelmöjligheter, har ökat oerhört kraftigt. Det förstärker i och för sig hela tiden argumentationen för att man måste satsa på att komma till rätta med spelberoende och spelmissbruk men att man också måste satsa på förebyggande insatser i form av att man varnar för de risker som finns inte minst på nätet. Men jag tror inte att man kan drömma sig tillbaka till en tid då detta inte fanns, utan våra insatser måste utgå från att vi själva ska höja trösklarna och vara på vår vakt när vi riskerar att hamna i trassel till följd av att vi spelar för mycket. Det är detta som man vill bygga ut med insatserna och pengarna under senare år. Men Internets inträde innebär en väldigt stor förändring, tror jag, framöver när det gäller synen på spel. Moderaterna vill satsa ännu mer pengar för att komma till rätta med spelmissbruk. Man skulle nästan vilja fråga hur mycket pengar som de själva har föreslagit under senare år för detta. Det är inte många ören. Men nu när vi redan har börjat med detta sedan flera år tillbaka passar de på att vara något slags överbudsparti. Det kanske är symtomatiskt att när man lyssnar på de borgerliga partierna när det gäller dessa frågor har de hela tiden udden riktad bara mot staten, det vill säga det statliga spelet, Svenska Spel. Men de har ingenting att säga i fråga om de starka kapitalkrafter som rör sig inte minst på Internet när det gäller spel. Det tycker jag är ganska avslöjande.

Anf. 48 Siv Holma (V)

Fru talman! Jag ska börja med att klarlägga att jag absolut inte delar Moderaternas uppfattning att man ska låta utländska spelbolag ta över. Jag anser att det skulle innebära att vi inte kan ha den reglerade spelmarknad som vi har. Och vi skulle inte kunna ha det sociala hänsynstagande som enligt mitt sätt att se är överordnat vinstintressena. Vi har också större möjligheter att använda de överskott som finns till bra saker i välfärden, till exempel idrott. När det gäller det svar som Morgan Johansson gav mig om socialtjänstlagen tror jag också att de ambitioner som statsrådet redovisar finns. Men tyvärr måste jag ta till mig att det inte fungerar så i verkligheten. Då kan man resonera på följande sätt: Är det lagstiftningen som det är fel på? Finns det andra åtgärder? Jag känner ju till åtgärdspaketen, som jag för övrigt tycker är riktiga och viktiga och en bra start som man ska fortsätta med. Men jag tror att vi har kommit i ett sådant läge att vi ska ta till oss att spelmissbrukare inte får rätt till behandling, trots alla goda intentioner från vårt håll här i riksdagen. Då behöver vi göra någonting. Jag tror att den beskrivning som ordföranden i Spelberoendes förening gjorde är riktig. Jag har också från annat håll hört talas om personer som har hamnat i dessa svårigheter och som inte har fått hjälp i form av till exempel terapi. Det är beklagligt att det är på det sättet. Jag skulle gärna vilja att vi gemensamt kunde göra någonting åt detta.

Gabriel Romanus (Fp)

Anf. 49 Gabriel Romanus (Fp)

Fru talman! Även om jag tillhör ett borgerligt parti känner jag mig inte träffad av kritiken om att vi bara klankar på det statliga spelet. Jag vill slå vakt om monopolet. Men då fordras det att det statliga bolaget verkligen visar socialt ansvar och inte gör dundertabbar som att bjuda på alkohol eller ha alkohol till rabatterat pris dagar man inte tycker att folk spelar tillräckligt mycket och så vidare. Jag tror tyvärr att detta hänger ihop med den splittring i regeringens arbete som jag har påtalat. För att glädja ministern kan jag säga att jag är mot enskilt spelande. Socialdemokratisk nätpoker är jag helt emot, så på den punkten kan vi möjligen finna varandra. Det beror väl på hur maktkampen i den här frågan utfaller i det socialdemokratiska partiet. Det är sant att Internet representerar en allvarlig förändring, något som vi naturligtvis måste ta upp. Men fortfarande tror jag att Jack Vegas är den största beroendeframkallaren i Sverige. Sedan har vi ju också inrättat statliga kasinon. Det är en fullständigt onödig åtgärd som också - det har påvisats av forskare - leder till ett ökat spelberoende i Malmö, så allt kan inte skyllas på Internet. Frågan är om vi ska ge upp nu på grund av Internet. Är Internet nu en levande organism som människor inte längre kan kontrollera? Vi tror att vi kan kontrollera Internet när det gäller barnpornografi, pedofili och annat. Ska vi då inte kunna ha en vettig förebyggande politik också när det gäller Internet även om den måste vara internationell? Det är väl inte bara i Sverige som vi har spelberoende och där människor är oroade. Men det fordras naturligtvis mer kraft och mer energi för att kunna komma åt saken på det internationella planet. Därför behöver vi hålla ihop om det här. Jag vill upprepa önskemålet om en bred parlamentarisk utredning men inte för att stoppa åtgärder utan för att få in det förebyggande perspektivet med lite större kraft.

Anf. 50 Morgan Johansson (S)