Sjöfartsverkets förslag på höjda farledsavgifter

Interpellationsdebatt 18 december 2017

Protokoll från debatten

Anföranden: 10

Anf. 41 Statsrådet Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Boriana Åberg har frågat mig om jag tänker vidta några åtgärder för att Sjöfartsverket ska verka i samklang med intentionerna om överflyttning av transporter från väg och järnväg till sjöväg.

Helena Bonnier har frågat mig vad jag och regeringen avser att vidta för åtgärder för att se till att konkurrensen mellan olika transportslag blir mer rättvis och konkurrensneutral.

Regeringen har som ambition att främja överflyttning av gods från väg till järnväg och sjöfart. Sjöfarten spelar en viktig roll, inte minst för de svenska exportnäringarna, i det nationella transportsystemet.

Regeringen arbetar inom flera områden för att stärka sjöfartens konkurrenskraft. Ett exempel är att regeringen i budgetpropositionen för 2018 har föreslagit att ett tillfälligt så kallat eco-bonussystem införs 2018-2020 i syfte att stimulera till en överflyttning av gods från väg till sjöfart. Eco-bonusen kompenserar för de merkostnader som kan vara förenade med att etablera sjötransportlösningar som en del av transportkedjan. Ett annat exempel är införandet av det så kallade tonnageskattesystemet för svenska rederier, vilket har bidragit till att vi nu kan se tydliga exempel på fler svenskregistrerade fartyg.

Den 30 december 2016 redovisade Sjöfartsverket det regeringsuppdrag som handlade om att analysera utvecklingspotentialen för inlands och kustsjöfart. Slutsatserna och åtgärdsförslagen har en bred inriktning och berör många olika aktörer. Olika avgifter spelar en viktig roll vid val av transportupplägg. Sjöfartsverkets uppdragsredovisning bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Sjöfartsverket är ett affärsverk och finansieras huvudsakligen av farledsavgifter och lotsavgifter. Det är Sjöfartsverket som till stora delar bestämmer avgifternas storlek. Regeringen anser dock att det är viktigt att farledsavgifterna bidrar till en miljöstyrning. Att tillsätta en utredning, som Helena Bonnier föreslår, för att se över farledsavgifterna ser jag inga skäl att göra i dagsläget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetet med att ta fram en nationell godstransportstrategi pågår internt i Regeringskansliet. En viktig del i det arbetet är att få till en överflyttning av gods från väg till sjöfart.


Anf. 42 Boriana Åberg (M)

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Grunden till min fråga är den höjning av farledsavgifterna som Sjöfartsverket har beslutat om för andra året i rad.

Redan när det första förslaget om en ny avgiftsmodell aviserades var trafikutskottet kritiskt. I vårt betänkande poängterade vi hur viktigt det är att alla dessa förändringar görs i samråd med brukarna. Så blev inte fallet. Enligt brukarna kallades de till möten bara för att bli meddelade om dessa höjningar.

Nu har det beslutats om en ny höjning, och enligt alla berörda remissinstanser är inte heller den bra. Den är också skadlig. Till och med Trafikanalys, som är regeringens eget organ för att granska den typen av förslag, har uttryckt sig otvetydigt: Det här är fel. Det går stick i stäv med regeringens intentioner om att förflytta gods från väg till järnväg och sjöväg.

Vi vet alla att med de begränsade medel vi har att satsa på vägar, både utbyggnad och underhåll, är sjövägen den bästa lösningen. Sjömotorvägen är hur bred som helst och har plats för hur många fartyg som helst. Den kräver ibland underhåll i form av isbrytning, men i övrigt fungerar den som en dröm. Därför borde vi lyssna mer på branschen. I det fallet tycker jag att regeringen har missat den punkten.

I sitt svar beskriver ministern vilka saker som görs för att hjälpa sjöfarten. Men detta med farledsavgifter fördärvar både intentionerna och hela bilden av att regeringen är sjöfartsvänlig.

Det fördärvar också helt bilden - om någon skulle ha en sådan bild - av regeringen som miljövänlig eftersom den största kritiken mot dessa avgifter handlar om den omvända miljöstyrningen. Rederier som satsar på miljöutveckling, som har investerat massor med pengar för att ta fram lösningar som bidrar till en renare miljö, straffas med högre avgifter. Miljöbonusen som fanns i det tidigare systemet är borta. Rederier som är först i världen med eldrivna färjor, till exempel mellan Helsingborg och Helsingör, drabbas av högre avgifter - mycket högre avgifter. Det kan inte vara meningen med regeringens politik.

Därför vill jag upprepa min fråga till minister Eneroth: Tänker ministern göra någonting för att vända utvecklingen åt rätt håll när det gäller farledsavgifter?


Anf. 43 Helena Bonnier (M)

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Jag noterar att statsrådet redan där konstaterar att olika avgifter spelar en viktig roll vid val av transportupplägg. Där är vi helt överens. Det är vi också om sjöfartsnäringen i Sverige.

Men sedan kommer i svaret en fullständigt obegriplig rekyl: att utreda farledsavgifternas verkliga betydelse för konkurrensneutraliteten mellan transportslagen järnväg, landsväg och sjöväg behövs inte. Det innebär att det inte finns och inte heller behöver finnas konsekvensanalyser av den påverkan de nya avgifterna har på val av transportslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är så långt från verkligheten man kan komma, för det är - precis som statsrådet själv säger - avgifterna som till stor del avgör vilket transportslag man väljer.

Sjöfartsverket och Trafikverket är två statliga bolag. De har båda som huvuduppgift att se till att transportvägar i Sverige tillhandahålls för transporter av personer och varor. Sedan finns det inga fler likheter. Trafikverket är anslagsfinansierat - alltså med skattepengar - medan Sjöfartsverket är intäktsfinansierat, alltså avgiftsfinansierat. Det betyder att det är två olika världar.

Detta betyder att Sjöfartsverket på olika sätt måste finansiera sin verksamhet själv genom avgifter från kunderna, som, hur märkligt det än är, inte har möjlighet att påverka Sjöfartsverkets verksamhet. Exempelvis kan man ha synpunkter på de olika verksamhetsgrenarna inom verket och på den stora pensionsskuld som Sjöfartsverket har. Här bidrar både de stora och de små operatörerna inom sjöfartsnäringen, till exempel de små fraktarna på Vänern och Mälaren.

Apropå Vänern ska Sjöfartsverket enligt planen finansiera ombyggnad av bland annat slussarna vid Trollhätte kanal, till en kostnad av 3 miljarder kronor. Vem ska ha nytta av den investeringen? Vore det inte bra att först utreda hur de nya avgifter som grundas på Sjöfartsverkets verksamhetskostnader kommer att påverka den framtida sjöfarten på Vänern? Där höjs fraktpriserna med minst 10 procent och kostnaderna med 70 procent för redarna.

Vad är då resultatet av den stora investeringen? Skulle det kanske vara mer lönsamt att i första hand prioritera lägre kostnader för transporter på våra gratis vägar, det vill säga vattnet? Även av detta skäl borde en utredning tillsättas.

Sjöfartsverket finansieras till 70 procent av farledsavgifter från handelssjöfarten. Men som exempel kan nämnas att endast 44 procent av dessa inkomster går till underhåll av farleder. Här borde självklart en analys göras av de verkliga kostnaderna för underhållet, så att inte farledsavgifterna används som kostnadsstabilisatorer för annan verksamhet inom sjöfarten. Sådana här schabloner belastar verkligen inte vare sig väg- eller järnvägstransporter, där ju våra skattepengar finansierar hela verksamheten.

Tycker verkligen inte statsrådet att det kan finnas anledning att utreda Sjöfartsverkets uppdrag och finansiering i syfte att nå en ökad likabehandling mellan sjöfarten och andra transportslag och därmed i verkligheten kunna genomföra det vi alla vill, nämligen nödvändig överflyttning av godstransporter till sjövägen?


Anf. 44 Statsrådet Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Låt mig först konstatera att det går bra för svensk sjöfart. Jag var nyligen på en inflaggningsceremoni i Donsö, och det var historiskt. Nu flaggar vi in; nu ökar den svenska handelsflottan, tack vare att den socialdemokratiskt ledda regeringen justerat tonnageskatten.

Därmed finns det framtidstro och hopp inom svensk sjöfart. Kombinera detta med att vi i den nationella planen gör viktiga investeringar för sjöfarten, åtminstone enligt Trafikverkets förslag, och samtidigt i regeringen jobbar med en godstransportstrategi som syftar till att stärka sjöfarten; det finns fog för framtidstron. Detta är viktigt, för det är klart att sjöfarten är en nödvändig nyckelspelare för att vi ska klara utmaningarna, inte minst när det gäller klimatsmarta transporter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan finns det ett bekymmer när det gäller finansieringen av verksamheten. Farledsavgifterna har inte höjts sedan 2000, tror jag, det vill säga på väldigt lång tid. Länge underlät man att finansiera verksamheten ordentligt. Den borgerligt ledda regeringen gjorde ett tag tillfälliga tillskott, men i grunden har man inte förändrat finansieringsformen.

Det är klart att detta gör att Sjöfartsverket har stora ekonomiska utmaningar framöver. Då är det viktigt att man använder både avgifter och andra incitament för att få en bättre fungerande ekonomi - där måste vi kunna ta ansvar - och samtidigt en utformning av avgifterna som är bra för svensk sjöfart. Därför är eco-bonusen, som vi aviserar, viktig, liksom den översyn av avgifterna som pågår just nu, där verket tillsammans med branschen, Fossilfritt Sverige och andra aktörer tittar på hur farledsavgifter kan justeras för att nå bättre träffsäkerhet.

Detta är ett av skälen till att jag inte nu vill tillsätta en helt ny utredning om farledsavgifternas vara eller inte vara. Låt mig dock förtydliga att det är viktigt att det finns förutsättningar att göra justeringar i de farledsavgifter som nu finns. Där har bland annat Trafikanalys ett uppdrag sedan tidigare.

Jag blir lite bekymrad när jag hör Helena Bonnier. Man skulle kunna tolka det som att Helena Bonnier förespråkar en modell där alla bara ska betala för just den del man själv använder. Isbrytarverksamheten tas som ett exempel, och Helena Bonnier undrar i sin interpellation varför man i södra Sverige ska betala för snöröjningen av vinterfarleder i norra Sverige.

Det är inte bara i norra Sverige vi betalar, utan även i Vänern och Mälaren. Tycker Helena Bonnier att man inte ska ta ansvar för detta? Det innebär framför allt att Helena Bonnier förespråkar en ordning där vi ska höja avgifterna relativt sett för basnäringen, basindustrin och andra som använder sig av hamnen i Luleå eller Piteå eller andra hamnar i norr där snöröjning eller isbrytning behövs. Det är ett intressant ställningstagande från Moderaternas sida om man vill belasta basindustrin och norra Sverige med ökade avgifter.

Jag tror att det är viktigt att vi tar ansvar för Sjöfartsverkets ekonomi. Jag tycker att det är viktigt att vi gemensamt gläds åt att svensk sjöfart faktiskt har framtidstro och hopp, att inflaggningen ökar, att vi levererade tonnageskatten - något den borgerliga regeringen aldrig klarade av att göra - och att vi dessutom nu med eco-bonus kan hjälpa sjöfarten att utveckla ännu mer klimatsmarta transporter.

Jag säger inte nej till justeringar framöver, och jag är glad över att verket har en sådan dialog. Jag har själv under den tid jag varit minister upplevt att jag har en mycket bra dialog med svensk sjöfart, och jag är optimistisk om att kunna göra bra insatser även framöver.


Anf. 45 Boriana Åberg (M)

Fru talman! Det är sant att Sjöfartsverket är en central aktör i frågan om farledsavgifterna. Det är, som ministern nämner i sitt svar, Sjöfartsverket som fastställer dessa. Men det är faktiskt regeringen som styr. Sjöfartsverket är bara ett verktyg i regeringens händer. Regeringen har all möjlighet att se till att Sjöfartsverket verkar i den riktning som regeringen vill att det ska verka, nämligen för att gods ska förflyttas från väg till sjöväg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också nämna att farledsavgifter bara finns i Sverige och Finland. Finland har faktiskt sänkt sina med 50 procent. Det är bra att tänka på detta när man talar om svensk konkurrenskraft - både sjöfartens och svensk industris konkurrenskraft.

Höjningen av farledsavgifterna kommer att betalas av kunderna. Detta är särskilt påtagligt med den nya modellen, som gör att farledsavgifterna för passagerarrederier baseras på antalet passagerare som är med på färjan när den anlöper. Man kan fråga sig: Hur många rederier har råd med detta? Hur kommer det att påverka biljettpriserna, besöksnäringen och folks vilja att ta båten?

Detta är inte alldeles klart, särskilt inte när det gäller Visby. Där finns konkurrens från flyget, och Gotlands rederier har gått ut och sagt att de är bekymrade över hur höjningen av farledsavgifterna kommer att påverka deras prissättning, deras kunder och kundernas vilja att använda sig av denna typ av tjänst.

När vi talar om tjänster vill jag än en gång poängtera att Sjöfartsverket är en serviceinstans, som finns till för kundernas skull. Sjöfartsverket är till för sjöfarten, inte tvärtom, vilket man kan tänka när man läser svaret. Det är inte sjöfartens fel att Sjöfartsverket har pensionsskulder, att man har gjort dåliga affärer, har köpt ett konkursmässigt helikopterbolag och har gjort nyrekryteringar. Man borde, innan man höjer avgifterna, se till att strama åt den egna verksamheten.

Det är också önskvärt att regeringen tillsätter en utredning om den framtida finansieringen av Sjöfartsverket och kanske ett framtida införlivande av Sjöfartsverket i Trafikverket. Det skulle kunna leda till åtminstone två positiva saker. Alla trafikslag skulle behandlas rättvist så att man inte ger med ena handen och tar med den andra, vilket är förhållandet mellan eco-bonus och höjda farledsavgifter. Eco-bonusen kommer bara att finnas under tre år och motsvara 50 miljoner per år, medan höjningen kommer att gälla under överskådlig tid.


Anf. 46 Helena Bonnier (M)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Vi har väl lite olika uppgifter, statsrådet och jag, skulle jag kunna tänka mig. Enligt Sjöfartstidningen höjde Sjöfartsverket farleds- och lotsavgifterna med 8 respektive 5 procent i januari 2017. I januari 2018 avser Sjöfartsverket att höja farleds- och lotsavgifter med 9 respektive 5 procent. I januari 2018 avser också Sjöfartsverket att införa en helt ny avgiftsmodell. Visst har det varit höjningar under resans gång.

Jag vill gärna uppehålla mig vid vad detta innebär för konkurrensutsättningen inom sjöfarten. Som statsrådet har noterat tycker jag att det finns anledning att se över vad som egentligen är Sjöfartsverkets kärnverksamhet. Den borde renodlas.

Den omfattande passagerartrafiken har stor betydelse för besöksnäringen. Bara i Stockholm innebär den ett tillskott på över 5 miljarder per år, och detta gäller både färjetrafiken på Östersjön och kryssningstrafiken. Nu ska även denna trafik beläggas med högre avgifter som direkt får betydelse för lönsamheten och naturligtvis så småningom även för redarnas val av hamnar. När det gäller kryssningstrafiken kan detta få enormt stora följder för Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som vi hörde tidigare går man en helt annan väg i vårt grannland Finland. Där minskar man farledsavgifterna för att stödja sjöfarten.

Redan i dag kan vi konstatera att de internationella kryssningsfartygen genom sina avgifter finansierar en stor del av isbrytningen i norra Sverige, vilket statsrådet också var inne på. Det är faktiskt inte konkurrensneutralt. 16 procent av farledsavgifterna går till sjö- och flygräddning, som är den största insatsen i fjälltrakterna. Självfallet ska vi ha denna verksamhet, men frågan är vem som ska betala den. Finansieringen är ju i det här fallet helt felfördelad.

Regeringen framhåller i några få rader i den stora planen vikten av omfördelning av varutransporter till sjöfart. Det är vackert tal men motverkas totalt av verkligheten i de nya direktiv som träder i kraft den 1 januari.

Sverige har höga ambitioner och stora åtaganden. Det gäller att minska den miljöpåverkan som all trafik innebär. Det är utmärkt och välbehövligt, men då måste man kunna göra en överflyttning från landsväg till sjöfart.

Sjöfarten är utan jämförelse det mest miljövänliga transportslaget per tonnage. Bolagen satsar hela tiden på förbättringar, med stora och dyrbara investeringar för att leva upp till de miljömål som vi som land och de som företag har åtagit sig. Användningen av LNG är ett sådant exempel. Att installera katalysatorer är ett annat sätt att medverka till klimatmålen.

Men de nya avgifter som nu införs verkar i motsatt riktning. Tyvärr innebär de att det är billigare att låta katalysatorerna vila och uppfylla minimikraven. Detta är ett exempel på hur fel det är med de höjda farledsavgifterna.

Gotlandsbolaget, som ju är ganska viktigt åtminstone i vårt närområde, noterar att de miljövänliga färjorna med många passagerare och befälhavare med lotsdispens med det nya systemet råkar ut för höjningar i alla led: beredskapsavgifter, passageraravgifter och minskad miljöbonus.

Detta gör mig lite fundersam. Hur ska vi göra det möjligt att få en levande och miljövänlig transport av varor och personer på våra vägar?


Anf. 47 Statsrådet Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Jag tycker att jag ser ett utmärkt exempel på varför Moderaterna varje gång de har varit i regeringsställning har lämnat ifrån sig stora budgetunderskott. Det finns ju inte en skattehöjning, en avgiftshöjning eller någon annan intäkt till staten som Moderaterna inte ivrigt motsätter sig. Någonstans måste man också ta ansvar för den infrastruktur vi har i landet. Någonstans måste man också ta ansvar för att vi har ett sjöfartsverk som kan hantera verksamheten och den service som detta innebär.

Här har Helena Bonnier redan talat om att hon inte tycker att sjöfarten ska ta ansvar för isbrytningen i norra Sverige, men hon svarar inte på frågan vem som då ska betala den. Är det basindustrin, Norrlandskommunerna eller Luleå hamn? Vilka ska stå för kostnaden? Eller ska man skylla sig själv för att man råkar bo i norra delen av Sverige, där det är is lite oftare? Känner Helena Bonnier någon form av nationellt gemensamt ansvar för att vi i alla delar av landet ska kunna verka för att sjöfarten kan utvecklas?

En annan sak, som man egentligen inte skulle behöva påpeka, är att de transporter som påbörjar sin resa uppe i Luleå hamn, med isbrytning, sedan kanske kommer förbi både Stockholm och andra hamnar på vägen söderut. Det handlar om sammanhängande transportkedjor som vi har ett gemensamt ansvar att stärka. Det gör denna regering. Det är därför sjöfarten nu utvecklas. Det är därför inflaggningen nu ökar, vilket den inte gjorde under den tid Moderaterna styrde. Då utflaggades skepp i stället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan har Helena Bonnier fel i frågan om avgifterna. Det har genomförts en avgiftshöjning nu, 2017. De andra är planerade. De senaste höjningarna gjordes år 2000, tror jag. Det innebär att man under väldigt lång tid avstod från att göra något som stärkte ekonomin. Den moderatledda regeringen gjorde en tillfällig satsning för att reda upp den ekonomiska situationen. Ska sjöfarten kunna utvecklas framöver måste vi ha stabilare finansieringssystem.

Jag kan bara konstatera att det går bra för svensk sjöfart i dag. Inflaggningen ökar. Tack vare tonnageskattesystemet, som vi genomförde, har vi nu hopp och framtidstro. Med hjälp av en klimatbonus kan vi nu faktiskt hitta ett läge där det blir lönsamt att investera i nya drivlinor. Ja, det finns skäl att göra översyner och justeringar av de modeller som finns i dag. Detta har ju Sjöfartsverket självt tagit initiativ till, tillsammans med Trafikanalys och branschen. Jag upplever att jag har en bra relation med Svensk Sjöfart och med Blå tillväxt, som gör goda insatser för att skapa hopp och framtidstro i en näring som vi tror är underutnyttjad och skulle kunna användas mycket mer.

Därför kommer godsstrategin att handla mycket om hur vi ska kunna lägga över mer gods från väg till järnväg och sjöfart. Jag kommer att samla företrädare för alla landets hamnar under våren för en diskussion om hur vi stärker hamnkapaciteten. Men jag tar, till skillnad från Moderaterna, tydligen, ansvar för att detta är nationella, gemensamma satsningar, och vi tar också ansvar för ekonomin. Vi kan inte lämna efter oss ett moras vare sig i statsfinanserna, i Sjöfartsverkets ekonomi eller i andra viktiga delar som finns till för att upprätthålla konkurrenskraft, klimatomställning och en god infrastruktur.


Anf. 48 Boriana Åberg (M)

Fru talman! Jag vill påminna ministern om att under den tid Catharina Elmsäter-Svärd hade ministerns jobb fick Sjöfartsverket 300 miljoner per år under tre år - den så kallade sjöfartsmiljarden - just för att de skulle komma till rätta med sina skulder och inte behöva höja några farledsavgifter.

Vi kan inte ha ett system där Sjöfartsverket höjer avgiften för brukarna varje gång man behöver pengar. Då blir det en ond spiral som leder till att färre och färre ska betala allt högre avgifter.

Ministern är mycket orättvis när det gäller Moderaternas relation till infrastruktur och olika transportslag. Det var faktiskt Moderaterna som skrev den maritima strategin, men det slumpade sig så att det blev ministerns föregångare som fick presentera det färdiga arbetet. Tonnageskatten har manglats sedan 80-talet, och det har huvudsakligen varit socialdemokratiska regeringar som har sagt nej. Där skulle det vara lite klädsamt av ministern att vara lite mer ödmjuk och inte ta åt sig hela äran för tonnageskattens införande. Det har i princip varit trafikutskottet som stått mot Finansdepartementet, oavsett regering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern är väldigt stolt över de goda relationerna med Svensk Sjöfart och rederierna, och det ska han vara, men låt inte de höjda farledsavgifterna vara den lilla biten naturgödsel i mitten av tårtan. Det gör hela tårtan oätlig. Ta alltså hand om farledsavgifterna!

(Applåder)


Anf. 49 Helena Bonnier (M)

Fru talman! Jag kan bara instämma i vad Boriana Åberg nu har sagt. Det är självfallet Moderaternas inställning när det gäller infrastruktur och allt som hör ihop med det i Sverige. Det finns ingen som helst åtskillnad där. Det är egentligen inte det jag talar om, utan jag talar om konkurrensutsättningarna och konkurrensförhållandena mellan de olika transportslagen.

Då är det faktiskt så att man säger: "I konsekvensutredningen anger Sjöfartsverket att man inte anser sig ha uppgifter och möjligheter att analysera den finansiella påverkan de föreslagna höjningarna och det nya systemet kan ge."

Detta känner jag är lite grann ansvarslöst, och av det skälet vidhåller jag att man behöver utreda Sjöfartsverkets verkliga huvuduppgifter och hur man ska styra detta. Att det behöver utvecklas i samråd med näringarna är också ganska självklart. Man ser trots allt att satsningarna inom miljöområdet får konsekvenser som är negativa med de nya avgifterna. Av det skälet vidhåller jag att jag skulle se fram emot en utredning om vad Sjöfartsverkets arbetsuppgifter och huvudmål ska vara och att man kan komma överens om detta.


Anf. 50 Statsrådet Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Jag måste säga att jag verkligen uppskattar Boriana Åbergs liknelse med tårtan. Själv är jag ju smålänning och van vid att det är precis tvärtom: Det godaste på ostkakan är i mitten, och så äter man inte kanterna.

Nåväl - jag tror att vi alla egentligen är överens om att det behövs många olika insatser för att fortsatt stärka sjöfarten, och jag tror att vi allihop brinner av iver och längtan att kunna göra det så att Sverige återigen kan bli en stolt sjöfartsnation.

Sedan kan jag inte låta bli att påpeka det faktum att det var under socialdemokratisk ledning som vi såg till att hantera tonnageskatten. Det var vi som levererade den förändringen. Det är nu inflaggningen ökar till svensk sjöfart, det är nu vi också tar fram ekobonussystemet, som förhoppningsvis på ett bra sätt ska kunna stimulera klimatsmarta transporter till sjöss, och det är nu vi har möjlighet att lägga 100 miljarder mer till infrastruktur, där en del säkert kommer att kunna landa på viktiga investeringar både i våra hamnar och i annat som också gynnar sjöfarten. Sjöfarten är ju underutnyttjad och behöver användas i större utsträckning.

Jag noterar att jag inte fullt ut fick svar på de principiella grunderna för hur geografisk fördelning och ansvar för isbrytarverksamhet ska fördelas enligt Moderaterna. Låt oss hitta ett tillfälle att återkomma till detta, för det är en intressant fråga. Just isbrytarverksamheten står ju inför en del utmaningar framöver som jag tror att inte minst trafikutskottets ledamöter och jag kommer att ha fortsatt bra diskussioner om.

Med detta vill jag dels önska en god jul, dels hoppas att det inte blir för tjocka isar till bekymmer för sjöfarten framöver. Jag hoppas också att vi gemensamt kan arbeta för att stärka svensk sjöfart. Nu ökar inflaggningen, och det ger faktiskt lite hopp och framtidstro.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2017/18:126 Sjöfartsverkets förslag på höjda farledsavgifter

av Boriana Åberg (M)

till Statsrådet Tomas Eneroth (S)

 

Sjöfartsverkets förslag på höjda farledsavgifter har fått mycket kritik av remissinstanserna, bland annat för att det motverkar den politiska intentionen om överflyttning av transporter från land till vatten. Avgiftshöjningen är den andra på kort tid; i januari 2017 infördes en höjning av farleds- och lotsavgifterna på 100 miljoner. Med den aviserade höjningen blir avgiftsbelastningen ca 200 miljoner årligen, vilket påverkar sjöfartens konkurrenskraft och i förlängningen även den svenska exporten negativt. Dessutom anger Sjöfartsverket i sin treårsplan att kommande höjningar kan ske fram till 2020.

Trafikanalys, som på regeringens uppdrag har analyserat miljökonsekvenserna av Sjöfartsverkets förslag, rekommenderar bibehållande av den nuvarande farledsavgiftsmodellen och en utredning om hur en ny avgiftsmodell kan utformas för att ge effektivast möjliga miljöstyrning. Sjöfartsverket avser dock att utvärdera avgiftsmodellen först när förslaget har trätt i kraft. Införandet av en farledsavgiftsmodell som många berörda brukare har starka invändningar mot sänder dubbla signaler.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Tomas Eneroth:

 

Tänker statsrådet vidta några åtgärder för att Sjöfartsverket ska verka i samklang med intentionerna om överflyttning av transporter från väg och järnväg till sjöväg?

Besvarades tillsammans med