Sena utbetalningar från a-kassorna

Herr talman! Ulf Holm har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att underlätta och stärka a-kassornas möjlighet att ge en både bättre och snabbare service åt arbetslösa som är berättigade till arbetslöshetsersättning. Jag vill börja med att framhålla att det är olyckligt att enskilda drabbas ekonomiskt av långa handläggningstider vid ansökan om ersättning. Precis som Ulf Holm påpekar i sin interpellation har handläggningstiden vid vissa arbetslöshetskassor ökat det senaste året. Den genomsnittliga handläggningstiden för majoriteten av ansökningar om inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning var i oktober tolv veckor. Det är en ökning med två veckor jämfört med oktober månad förra året. De här handläggningstiderna är en följd av den ekonomiska nedgång som lett till en ökad arbetsbelastning vid arbetslöshetskassorna. Jag vill i detta sammanhang påpeka att arbetslöshetsförsäkringen i Sverige handläggs av 32 självständiga arbetslöshetskassor. Det innebär ett begränsat handlingsutrymme för regeringen vad gäller handläggningen vid respektive arbetslöshetskassa. Det är upp till varje enskild arbetslöshetskassa att planera sin verksamhet på ett sådant sätt att de klarar av att fullgöra sin uppgift som administratör av arbetslöshetsförsäkringen. Det yttersta ansvaret för arbetslöshetskassornas handläggningstider vilar därför på arbetslöshetskassorna själva. Samtidigt är arbetslöshetsförsäkringen komplicerad. Det är därför inte helt lätt att hitta personal med utbildning på området, utan det är något som kan ta tid. Det är glädjande att Ulf Holm uppmärksammat de lagändringar som trädde i kraft i juli i år. De innebär att enskilda numera kan ansöka om medlemskap i en annan arbetslöshetskassa än arbetslöshetskassan Alfa så länge en tidigare anställning överensstämmer med arbetslöshetskassans verksamhetsområde. Lagändringen syftar bland annat till att avlasta arbetslöshetskassor med mer konjunkturkänsliga verksamhetsområden. Den har inte fått fullt genomslag ännu, men på sikt kommer den med all säkerhet att bidra till en jämnare arbetsbelastning mellan arbetslöshetskassorna. Därutöver vill jag tillägga att Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen kontinuerligt arbetar för att förenkla hanteringen av arbetsgivarintyget, något som också påverkar handläggningstiden. Vad gäller enskilda som lämnar sjukförsäkringen vill jag framhålla det uppdrag som regeringen lämnade till Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan den 1 oktober i år. Uppdraget syftar bland annat till att den enskilde i god tid ska ges information och förberedas på vad som förväntas av honom eller henne inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Sammanfattningsvis: På frågan om vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att underlätta arbetslöshetskassornas arbete är svaret att jag inte kommer att vidta några ytterligare åtgärder för tillfället.

Herr talman! Jag får tacka för svaret, för det är klart och tydligt. Men jag gillar inte innehållet i detta klara och tydliga besked, av den enkla anledningen att på den fråga jag ställde till arbetsmarknadsministern, vilka åtgärder han är beredd att vidta för att underlätta arbetslöshetskassornas arbete, är svaret att han inte kommer att vidta några ytterligare åtgärder. Efter sin argumentation landar ministern i slutsatsen att den genomsnittliga handläggningstiden på a-kassorna har ökat med två veckor till sammanlagt tolv veckor. Det betyder att arbetslösa med inkomstrelaterad ersättning i genomsnitt får vänta i cirka tre månader på ersättning. Det är detsamma som att vi skulle säga till de anställda i det här huset: Sorry, ni får vänta på er lön i tre månader för vi har ett krångligt regelsystem. Med tillägget: Men förhoppningsvis har ni välbeställda snälla föräldrar i livet eller kanske en moster som ställer upp under tiden och täcker upp för ersättningarna. Ministerns svar är ärligt, som jag nämnde tidigare. Men svaret andas också, vilket är anmärkningsvärt, uppgivenhet. Jag uppfattar det faktiskt som att ministern har slängt in handduken, att han egentligen inser att det här har gått över styr och att han inte längre vet vad han ska göra. Det finns saker som ministern kan göra. Det första problemet är att det här drabbar den arbetslöse som får vänta på sin ersättning i upp till ett halvår. Vi har sett flera reportage om detta i tidningarna och i tv. Samtidigt vet vi att räkningarna kommer punktligt. Om a-kassornas myndighetsutövning präglas av kaos och tröghet vet vi att en annan myndighet, Kronofogdemyndigheten, är mycket effektiv. De har järnkoll och är blixtsnabba med sitt uppdrag att driva in pengar av dem som inte har klarat av att betala sina räkningar. Då duger det inte att uppgivet konstatera att arbetslöshetsförsäkringen handläggs av självständiga a-kassor och att regeringen därmed har begränsade möjligheter att styra. Det är inte sant. Regeringen kan styra. Det är precis det man har gjort när det gäller regelverket för a-kassorna. Där har man gjort det så pass komplicerat att just handläggningstiderna är längre. Ministern svarar också att arbetslöshetsförsäkringen är komplicerad och att det därför inte är helt lätt att hitta personal med utbildning på området. Ja, det är ett problem. Och där kan regeringen agera för att underlätta de här sakerna. Då måste väl regeringen vara lite självkritisk och fråga sig om den uppkomna situationen kan ha något att göra med det man gjort tidigare. Den frågan borde ministern besvara jakande: Ja, vi måste vara självkritiska, och vi måste nu ändra systemet. Regeringen har gett IAF nya direktiv, och det är att de kontinuerligt ska arbeta för att förenkla hanteringen av arbetsgivarintyget, något som också kan påverka handläggningstiden. Tyvärr verkar inte regleringen ha gett någon effekt. Tvärtom är handläggningstiden längre nu än tidigare. Målet måste väl ändå vara att handläggningstiden ska minska. För de arbetslösas skull hoppas jag att ministerns svar bara är ett uttryck för att regeringskollektivet har drabbats av det som vi alla kan drabbas av, en dålig dag på jobbet, och snabbt återkommer med besked om åtgärder som innebär det som anständigheten kräver, att människor som har rätt till ersättning också får sin ersättning.

Herr talman! När jag läser det här svaret blir jag verkligen förvånad. Ser inte ministern sin egen roll i att arbetslöshetsförsäkringen har blivit mer komplicerad? Här står det bara att arbetslöshetsförsäkringen är komplicerad. Men den har ju komplicerats ytterligare, precis som Ulf Holm alldeles nyss redogjorde för. Det är en roll som ministern har bidragit till. Ser då inte ministern sin roll i detta, att för att åtgärda det här problemet behöver man göra förenklingar? Det är svårt att få ett arbetsgivarintyg i dag. Det kan vara svårt för den som har blivit arbetslös att få det papperet från sin före detta arbetsgivare. Det finns heller ingen väg att sanktionera de arbetsgivare som inte bistår med att skriva på arbetsgivarintyget. Jag undrar om ministern har kommit på några smarta lösningar så att man skulle kunna ändra på det förhållandet. Sedan undrar jag över en sak. Ministern säger i svaret: "Lagändringen syftar bland annat till att avlasta arbetslöshetskassor med mer konjunkturkänsliga verksamhetsområden." Varför tror ministern att det kommer att göra att man faktiskt kommer att få lättnader som ska kunna bidra till en jämnare belastning mellan arbetslöshetskassorna när vissa arbetslöshetskassor blir betydligt dyrare för dem som behöver nyttja dem?

Herr talman! Jag är faktiskt rätt upprörd över det som är grundproblematiken här och som Ulf Holm tar upp i sin interpellation. Det är väl klart som . nu höll jag på att säga ett fult ord, men det ska jag inte göra. Det är väl självklart att om man betalar till en försäkring utgår man från att man ska få ersättning när man behöver den. Det är ju hela poängen med försäkringen. Det ska vara rätt ersättning i rätt tid till rätt person. Man kan utan att tveka hålla med i det som Ulf Holm konstaterade: Att vänta på sin ersättning i tre månader är inte okej. Det är det verkligen inte. Från både Ulf Holm och Christina Axelsson får vi höra att det är våra förändringar som skulle ha påverkat detta. Det är möjligt att det är så, men man ska komma ihåg att handläggningstiden för den som har rätt till inkomstrelaterad ersättning har gått från tio veckor 2007 och 2008 till tolv veckor 2009. Samtidigt har det skett en ökning av arbetslösheten under det senaste året med 2 ½ procentenheter. Den stora förändringen vi gjorde när det gäller a-kassorna skedde ju 2007. Det kan alltså inte vara hela förklaringen. Det är också viktigt att man funderar över vad vi har gjort för att hjälpa till. I samband med att vi gjorde dessa förändringar förra året sköt vi ju till en kvarts miljard kronor i stöd till a-kassorna just för att hantera de administrativa förändringarna. Vi har alltså inte suttit overksamma och låtit bli att göra något, utan vi har också tillskjutit medel för att a-kassorna ska kunna förändra sina rutiner och organisationer för att kunna hantera det problem som växer. Det är också viktigt att påpeka att alla kassor inte har samma typ av problem. Det är några kassor som skiljer ut sig, bland andra Alfakassan, och det handlar bland annat om att man har många med grundersättning och många med ganska komplicerade bilder - personer som har haft flera olika arbetsgivare, vilket, som Christina Axelsson pekar på, kräver olika typer av arbetsgivarintyg. Vi kommer naturligtvis att fortsätta jobba med att förenkla och underlätta administrationen av detta. Det jobbar Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen med just nu. I grunden är min och regeringens syn - detta har vi diskuterat många gånger - att det finns skäl att eftersträva att alla som arbetar ska omfattas av en arbetslöshetsförsäkring, ett inkomstrelaterat försäkringsskydd. Jag ser framför mig att om dagens system, alldeles oavsett förändringarna, inte levererar det som är själva poängen med systemet, det vill säga rätt ersättning i rätt tid till rätt person, är det inte orimligt att frågan prövas av den kommande parlamentariska socialförsäkringsutredningen, vars syfte är att också se över arbetslöshetsförsäkringen i det här ljuset. Oavsett vad vi tycker om organisationen - om den inte levererar det vi vill att den ska leverera måste vi fråga oss om det finns en bättre och mer välfungerande organisation. Svaret är alltså att vi på kort sikt ser till att tillskjuta medel till a-kassorna, en kvarts miljard, för att de ska kunna underlätta sin administration. Vi ligger på när det gäller förenklingar, tillsammans med Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, så att vi får en administration som är så förbättrad det alls är möjligt mot bakgrund av att rätt pengar ska komma till rätt person. Det finns ju ett rättssäkerhetselement i detta också. På lång sikt måste man nog ändå ifrågasätta organisationen av arbetslöshetsförsäkringen. Är detta den rätta modellen om man inte klarar av sin uppgift, eller finns det en bättre modell? Jag ser fram emot ett gott arbete i den utredningen.

Herr talman! Jag får tacka för svaret. Det blev lite tydligare än svaret i ministerns första inlägg, även om ministern höll på att svära i kammaren. Men det är ett uttryck för att ministern inser att det är ett problem som man står inför. Tyvärr kan jag inte se mycket av vad ministern tänker göra åt det. De extra pengar som ministern pratar om är det ju nu ganska länge sedan de skickades ut, och vi har fortfarande inte sett några effekter av dem. Visst handlar det till en viss del om att det har blivit fler arbetslösa, men det är inte hela förklaringen. Generaldirektören för Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen har sagt att det inte borde ta mer än fyra veckor att få rätt ersättning utbetald. Det är ganska långt mellan dagens tolv veckor och målet fyra veckor. Där finns mycket kvar att göra. Men man borde väl kunna göra saker redan nu, bland annat det här med arbetsgivarintyget som också Christina Axelsson var inne på. Det måste kunna ske förbättringar där, så att det inte är lika komplicerat. Jag håller med ministern om att det är klart att rätt ersättning ska utbetalas till rätt person och att det måste finnas ett intyg, men man borde kunna göra förenklingar i det arbetet. Det andra jag skulle vilja ge ministern tips om är att se till att det blev sanktioner när utbetalningar drar ut på tiden, inte i den meningen att man drar in statsstöd men däremot att man ser till att man blir skyldig att betala ränta till den arbetslöse som får vänta på sin ersättning mer än ett visst antal dagar. Det skulle sätta press på a-kassorna att snabba på arbetet. Det är också sant som ministern säger att detta inte gäller alla 32 kassorna. IF Metall har ju, trots att det kanske är den a-kassa som har fått flest nya arbetslösa, klarat hanteringen alldeles utmärkt och inte sett någon direkt ökning av handläggningstiderna. Det är vissa specifika kassor som har problem. Där menar jag att ministern borde gå in och ge aktivt stöd för att de ska klara av handläggningstiden. Det är inte rimligt att man ska behöva vänta tre fyra månader på att få den ersättning som man har rätt att få. Ministern kan inte bara svara att han inte kommer att vidta några ytterligare åtgärder. Det räcker inte. Det finns mer att göra. På den sista punkten som arbetsmarknadsministern tar upp, om det långsiktiga, tycker jag att han har en viss poäng. Arbetsmarknadsministern vet också att vi i Miljöpartiet är inne på att vi borde ha en arbetslivstrygghetsförsäkring som omfattar alla. Det har inget att göra med obligatorisk a-kassa, ett förslag som regeringen utredde och tack och lov sedan stoppade i papperskorgen, utan det är en annan sorts allmän försäkring som vi tycker att man borde se över i en parlamentarisk utredning. Det får vi väl återkomma till längre fram. Den fråga som interpellationsdebatten i dag handlar om är: Vad gör vi åt situationen i dag? Där är jag väldigt besviken på att ministern inte är beredd att vidta några ytterligare åtgärder.

Fru talman! Det är bra att arbetsmarknadsministern säger att man nu ska minska på krånglet efter det att man har krånglat till det. Det är bra. Förr var arbetsgivarintyget på en A4-sida. I dag är det på fyra A4-sidor, vilket gör att många faktiskt inte riktigt klarar av att fylla i det. Därför är det många som får skickas tillbaka och som får gå en vända till. Man får väl hoppas att det blir rätt den gången. Det är inte många som blir rätt från början. Tiden fyra veckor, som det talades om innan, är den minimala tid som det skulle ta om man hade alla papper klara när man skickar in dem. När över 90 procent av alla arbetsgivarintyg är felaktiga kan nog också ministern förstå vilket problem detta är. Jag var häromdagen på ett seminarium där vi diskuterade överskuldsättning. Det är väldigt många människor i Sverige - 480 000 sade man - som är överskuldsatta i dag. En väg in i överskuldsättning är just att man inte får sin a-kassa när man har rätt att få den. Då måste man hanka sig fram och får låna till både mat, bostad och annat innan man får pengarna från a-kassan. Det ligger i allas vårt intresse att vi får bukt med det här. Vi får väl se vilka åtgärder ministern nu kommer att vidta för att kanske från början ta tag i problemet med arbetsgivarintygen.

Fru talman! Jag konstaterar att genomsnittstiden för att få inkomstrelaterad ersättning har gått från tio veckor till tolv veckor på två år. Den ökningen är helt hänförlig till det senaste året, när arbetslösheten har ökat med 2 ½ procentenhet. De stora förändringarna av arbetslöshetsförsäkringen gjorde vi ju 2007. Alltså kan jag inte dra den slutsats som Christina Axelsson gör, att det i huvudsak är förändringarna i a-kassesystemet som är orsaken. Det är snarare arbetslöshetsutvecklingen som är orsaken till förseningen. Detta är naturligtvis ändå helt oacceptabelt. Jag ansluter mig till grundinställningen att det inte ska behöva ta mer än fyra veckor att få sin ersättning. Det är väl ändå inte orimligt? Det är bara det att fyra veckor i snittid för att få ersättning har det inte ens varit under socialdemokratiska regeringar. Därför blir den fråga som hänger kvar i luften: Vad gör vi om inte dagens system levererar det vi vill? Vi har tillskjutit en kvarts miljard för att underlätta det administrativa arbetet. Man kan möjligen ställa en motfråga. Nu har det gått från tio till tolv veckor. Hade vi inte gjort det här kanske det hade varit värre. Vad vet jag? Men den grundläggande frågan är: Finns det ett bättre system för att organisera detta som leder till att människor faktiskt får den ersättning de har rätt till i rätt tid? En del i det här är det fortsatta arbetet med att underlätta när det gäller administration och när det gäller arbetsgivarintyg och annat. Det kommer vi att fortsätta med. Samtidigt kommer vi naturligtvis att fortsätta jobba tillsammans med Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen för att följa upp de åtgärder som faktiskt är vidtagna. Alfakassan har trots allt fördubblat antalet medarbetare i år för att just beta av de här långa handläggningstiderna, och de gör ett väldigt gott arbete. Ingen skugga ska falla på de enskilda personer som arbetar på de här a-kassorna. De sliter och jobbar och försöker naturligtvis leverera det som de vill leverera. Det handlar just om att människor ska få sina pengar. Men det är klart att de med komplicerade ärenden och en stark tillströmning har en oerhört hög arbetsbelastning.

Fru talman! Jag tycker att det låter konstigt när ministern säger att det inte har skett några förändringar som påtagligt skulle kunna ha ändrat handläggningstiden. Vi vet ju att arbetsgivarintygen har ändrats. De är mycket mer omfattande i dag. Det är klart att det blir mer komplicerat för arbetsgivare att fylla i dem. Det är också mer komplicerat när de måste kontrolleras hos a-kassan. Det är då naturligt att det tar längre tid. Det heta tipset är att man ska förenkla de här intygen ordentligt och göra det mycket skyndsamt för att de som nu har rätt till ersättning också ska få den. Man ska kanske ge en stor eloge till alla dem som jobbar på kassorna för att de lyckas handlägga det här så pass snabbt, eller hur man nu ska uttrycka sig, trots att det är så himla komplicerat. Det som är beklagligt är att regeringen inte tycks inse att de har något ansvar och att de inte anser att de kan göra någonting - de säger att det är självständiga kassor som har det här ansvaret. Detta är inte sant. Ministern kan göra mycket mer än vad ministern tror. I det här fallet anser jag alltså att ministern ska agera. I många andra fall tycker jag att ministern kan stanna kvar på departementet. Men just här tycker jag att ministern måste agera för att se till att de som faktiskt har rätt till en ersättning också får den inom en rimlig tid. Man kan gå så långt som att säga: Har inte kassorna lyckats komma fram till ett beslut inom fyra veckor betalas det ut per automatik. Det är ganska drastiskt, men det skulle kunna vara ett sätt. Tyvärr är risken då att det blir fel, och det vill vi faktiskt också undvika. Men jag uppmanar regeringen att ta till sig de förändringar som jag förespråkar och att genomföra dem så snart som möjligt för att vi ska få en förändring i rätt riktning.

Fru talman! Ja, det här är komplicerad materia. Jag tror att det var för ett och ett halvt år sedan eller någonting sådant som vi hade en stor diskussion om fusk och felaktiga utbetalningar. Det vill man naturligtvis också undvika. Det ska vara rätt ersättning till rätt person i rätt tid. Där är vi helt överens. Jag har absolut ingenting emot att vi förenklar arbetsgivarintyget. Tvärtom jobbar vi tillsammans med Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen för att få till stånd förenklingar som gör att vi med ett rättssäkert slutresultat ändå kan förenkla för handläggarna att faktiskt fatta beslut. Diskussionen om att man inom en viss tid, om inget beslut har fattats, betalar ut någonting är inte ointressant, ska jag säga. Det är klart att man kan fundera över - det har vi också gjort - om det finns en möjlighet att betala ut grundbeloppet för att sedan i efterhand korrigera när man har kommit fram till beslut. Då har man åtminstone någon typ av ersättning under en period. Vi har inte avslutat den funderingen än, kan jag avslöja, utan vi tittar på om den typen av möjligheter finns. Men det är inte alldeles oproblematiskt, ska jag erkänna. Vem ska betala det, och hur ska det gå till? Det väcker en mängd nya frågor. Men i grunden är Ulf Holm och jag helt överens. Det ska vara rätt ersättning till rätt person i rätt tid. Det ska egentligen inte behöva ta mer än fyra veckor. Det måste ändå vara den målsättning som vi arbetar efter.