Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
Spela video
Laddar...
Laddar {{loadingpercent}}%
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellation 2015/16:284 Regeringens utredning om offentlig upphandling och villkor enligt kollektivavtal

av Maria Malmer Stenergard (M)

till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

 

Den 1 september i år kom Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal med sitt delbetänkande (SOU 2015:78). I utredningens kommittédirektiv angavs att utredningen ska analysera hur uttryckliga krav på villkor enligt kollektivavtal kan föras in i de tre nya kommande upphandlingslagarna om offentlig upphandling, upphandling inom försörjningssektorerna och upphandling av koncessioner.

I enlighet med uppdraget har utredningen nu i sitt betänkande bland annat lämnat förslag om att upphandlande myndigheter ska kräva att arbete som utförs i offentlig upphandling ska utföras med skäliga anställningsvillkor. Det innebär i praktiken – vilket uttryckligen anges i betänkandet – att upphandlande myndigheter ska ange lön, semester och arbetstid som villkor i kontrakt i offentlig upphandling. Enligt lagförslaget ska dessa villkor alltid ställas om det finns risk för oskäliga arbetsvillkor, bland annat med hänvisning till den bransch det gäller.

Utredningens förslag är nu ute på remiss och flera instanser är skeptiska. De problem som pekas ut är bland annat rättsliga, vilket riskerar att skapa problem vid implementeringen av eventuellt ny lagstiftning. Det är nämligen oförenligt med likabehandlingsprincipen att det kan förekomma olika kontraktsvillkor för olika konkurrerande anbudsgivare i samma upphandling, ett förhållande som har sitt ursprung i att svenska arbetsgivare föreslås kunna omfattas av mer långtgående krav än utstationerande arbetsgivare, vilket strider mot EU-rätten.

Det påpekas också från flera håll att kraven innebär en ökad administrativ börda för företagen. Detta kan leda till ett minskat intresse, särskilt för små företag, att över huvud taget delta i upphandlingar, oavsett om dessa lever upp till villkoren eller inte. Dessutom framgår inte tydligt vilka kriterier som ska gälla för att en bransch ska anses vara en riskbransch.

Anmärkningsvärt med hur förslaget är utformat är konsekvenserna för den svenska modellen. Det ansvar kring villkoren på arbetsmarknaden som historiskt varit parternas sak att förhandla om förs här in i svensk lagstiftning på ett sätt som bryter med den traditionen.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet Ardalan Shekarabi:

 

Hur avser statsrådet att gå vidare med lagförslaget givet de invändningar som flera av remissinstanserna gett uttryck för?

Hur ska man jobba för att förbättra små företags möjligheter att delta i offentlig upphandling när ytterligare administrativa krav läggs på dessa?

Hur ser statsrådet på de betydande avsteg från den svenska modellen som lagförslaget i praktiken innebär?