Regeringens hantering av fas 3

Interpellationsdebatt 22 mars 2016

Protokoll från debatten

Anföranden: 11

Anf. 44 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Svar på interpellationer

Herr talman! Katarina Brännström har frågat mig vad regeringen har gjort för att annan behandling av personer i fas 3 ska komma till stånd sedan regeringsskiftet för ett och ett halvt år sedan och om alla de som nu finns i fas 3 kommer att vara i annan sysselsättning den 31 januari 2018.

Så sent som den 22 januari i år redogjorde jag i en interpellationsdebatt med Katarina Brännström för flera av regeringens insatser för personer i sysselsättningsfasen. Jag vill återigen passa på att redovisa regeringens politik på detta område.

Den tidigare regeringens politik för deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin med tidsgränser och detaljstyrning innebar att få gick vidare till arbete eller studier och att antalet deltagare i den så kallade fas 3 ökade. För deltagare i den tidigare fas 3 har regeringen infört en särskild studiesatsning med möjlighet att studera i upp till ett år, med bibehållet aktivitetsstöd vid komvux inklusive yrkesvux, universitet och högskola samt inom yrkeshögskola. Förordningen om extratjänster trädde i kraft den 1 november 2015, och arbetet med extratjänster har nu påbörjats.

Den 1 februari i år trädde ett antal förordningsändringar i kraft som innebär att inflödet av nya deltagare till dagens sysselsättningsplatser stoppas och att fas 3 ska vara avvecklat till den 31 januari 2018.

Vidare har regeringen ökat möjligheterna för dem som har varit arbetslösa under längst tid att ta del av arbetsträning. Personer som står långt ifrån arbetsmarknaden behöver ofta flera insatser som följer på varandra. Regeringen anser att arbetsträning är en viktig byggsten som, till skillnad från sysselsättningsplatserna, ställer krav på anordnare att anpassa insatsen utifrån de behov som deltagaren har för att komma närmare arbetsmarknaden. Extratjänsterna har utvidgats till att även omfatta verksamhet hos myndigheter som utövar offentliga befogenheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ytterligare förändringar som skett från den 1 februari i år är att jobb- och utvecklingsgarantins fasindelning och kravet på specifik nivå av aktiviteter avskaffats och att samtliga deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin har möjlighet att deltidsstudera under sex månader vid sidan om deltagande i garantin. Regeringen har också förlängt möjligheten till studier i svenska för invandrare inom garantin från sex till tolv månader. En ny satsning på yrkesinriktade kurser inom bristyrken på folkhögskola i upp till 24 månader har dessutom införts.

Därutöver har regeringen tagit ett steg för att tillvarata det viktiga arbete som de arbetsintegrerande sociala företagen gör genom att den 25 februari i år besluta att genomföra en treårig satsning där totalt 60 miljoner kronor tillförs för sysselsättningsfrämjande insatser via arbetsintegrerande sociala företag. Som ett led i detta arbete har Tillväxtverket fått i uppdrag att i samverkan med Arbetsförmedlingen utarbeta och genomföra ett nationellt program med insatser som stimulerar till att fler arbetsintegrerande sociala företag startar och växer för att därigenom öka antalet sysselsatta. Ett arbete har också initierats inom Näringsdepartementet för att se över hur man kan stärka socialt företagande och sociala innovationer.

Sammantaget innebär regeringens politik flera nya satsningar men också att förvaringen av människor i sysselsättning som inte leder vidare upphör. Det är en stor förändring att Arbetsförmedlingen nu kan erbjuda insatser som utgår från varje individs behov och att förutsättningar ges för att fler ska få ett arbete eller börja studera. Arbetsförmedlingen har dessutom tillförts ökade medel för att kunna ge individanpassade insatser.


Anf. 45 Katarina Brännström (M)

Herr talman! Jag ska be att få tacka statsrådet för svaret. Det är ett långt och detaljerat svar om allt som regeringen hoppas på ska fungera för denna grupp av långtidsarbetslösa. Den har vuxit sedan den nya regeringen tillträdde, från 35 000 till ca 39 000 personer.

Anledningen till min interpellation som besvaras i dag var ett reportage i LO-tidningen Arbetet den 26 februari om avvecklingen av fas 3. Där skrivs det om snigelfart och deltagare som är kritiska. Man är kritisk mot Arbetsförmedlingens hantering med mera och även att det endast finns ca 100 av de extratjänster som ska ersätta fas 3.

Arbetsmarknadsministern citeras även på ett annat ställe. Det jag reagerar på är det som står nästan sist. Arbetsmarknadsministern säger: Många har blivit illa behandlade av den gamla regeringen.

Jag tycker att det är ett märkligt påstående från en minister. I går hörde jag om en person som nu har blivit avstängd från fas 3 - en 62-årig man med psykiskt handikapp. Han har nu blivit hänvisad till en studieförberedande utbildning på folkhögskola. Efter 20 år av arbetslöshet slängs han ut från en trygg plats i fas 3 där han har fungerat mycket väl - detta på tal om att bli illa behandlad.

Sedan regeringen tillträdde har många långtidsarbetslösa tillkommit trots Ylva Johanssons löften förra valet om en snabb avveckling. Om knappt två år ska det hela vara avvecklat, precis som ministern skriver. Men det går väldigt långsamt. Det borde ha varit 1 000 personer i månaden som får en annan form av sysselsättning. Men så är det inte; det är 114 personer till och med februari månad. Det är ett riktigt dåligt resultat med tanke på det höga tonläget och alla de stora löftena före valet. Det visar också att regeringen nog även underskattar hela utmaningen och uppgiften.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi i Alliansen sjösatte fas 3 gjorde vi det för att alla de som stod allra längst bort - många människor med kanske tio år i arbetslöshet - skulle komma tillbaka till normala rutiner, få ett sammanhang och känna meningsfullhet efter en lång tid av sysslolöshet. Exakt detta har fas 3 lyckats bra med, vilket inte alltid har kommit fram i debatten. Majoriteten har varit nöjd. Det som inte heller har kommit fram är att många har fått jobb. Förra året var det 23 000 personer som gick till jobb eller sysselsättning.

Det var många som var gömda och glömda under Göran Perssons tid. Det är dessa människor vi talar om nu. Det är en stor utmaning.

Det som nu sker är att Arbetsförmedlingen ska avveckla fas 3. Människor skickas hem i väntan på att få höra om någonting annat. Jag har hört om två personer i 60-årsåldern som bara har fått gå rakt hem och sätta sig vid köksbordet. Vad är det för sorts bra sysselsättning?

Nu stänger goda verksamheter ned i ideella organisationer och i sociala företag. Det är många som har varit duktiga och haft omvittnat högt deltagande och bra resultat. En verksamhet hörde av sig till mig i går och sa: Nu gråter deltagarna när de får besked från Arbetsförmedlingen.

Man kan undra hur Arbetsförmedlingen sköter avvecklingen. Ingen vet. Vad händer med de människor som nu inte längre ska få vara kvar? Är ministern nöjd med arbetet med avvecklingen och resultatet av sina reformer? Hur går det med extratjänsterna, som nu har utvidgats till att omfatta även myndigheter? Jag läste någonstans att det inte har tillkommit en enda inom landstinget. Där Socialdemokraterna har majoritet i landet och styr landstingen har man inte lyckats klämma fram ett enda jobb som extratjänst.

Det är mycket ord men lite resultat. Det är anledningen till att jag har ställt interpellationen och kommer att fortsätta följa utvecklingen.


Anf. 46 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Herr talman! Här står två grundläggande olika synsätt mot varandra. Katarina Brännström, Moderaterna, står för det ena. När Moderaterna styrde sänkte de ersättningen till arbetslösa, de placerade arbetslösa i återvändsgränden fas 3 och de förklarade att det var den enskildes fel att man var arbetslös.

Vi socialdemokrater har en helt annan syn. Vi ser till varje människas förmåga och resurser. Det handlar om att få människor att växa. Det handlar om att ge människor förmågan att använda sina egna resurser för att kunna komma tillbaka till arbete. Det handlar om att rusta människor tillbaka till arbete. Därför satsar vi stort på utbildning - många olika former av utbildning.

När Katarina Brännström från Moderaterna styrde låg långtidsarbetslösheten still. Ingenting hände. Ingenting positivt hände med långtidsarbetslösheten samtidigt som fas 3 växte. Nu sjunker långtidsarbetslösheten. Det är mycket glädjande. Men det är från en hög nivå - inte i internationell jämförelse men i svensk jämförelse. Det kommer att behövas fler insatser för att säkerställa att alla människors arbetskapacitet verkligen tas till vara på arbetsmarknaden. Då kommer det att krävas flera olika insatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag har i mitt svar redogjort för den mångfald av insatser som regeringen har beslutat om.


Anf. 47 Katarina Brännström (M)

Herr talman! Det sker en smutskastning som gäller hur elak alliansregeringen alltid har varit, hur vi har kastat människor hit och dit och hur vi inte har gjort någonting rätt. Låt mig påminna än en gång om att under den tid vi styrde rådde den djupaste ekonomiska kris. Likväl kom det till 350 000 nya jobb under denna tid. Det är ett exceptionellt resultat. Vi blev ett tag korade till de bästa i världen. Så illa kan det alltså inte ha varit, men smutskastningen är alltid likadan.

Jag är övertygad om att Ylva Johansson och regeringen har ett gott syfte: att göra något gott för de här människorna. Jag har inte tänkt raljera över det, men jag tror att man underskattar den enorma utmaning det handlar om. Det finns ingen quickfix, framför allt inte när regeringen inte har några nya idéer. Det är gammal retorik från 70-talet: arbetsträning, arbetsmarknadsutbildningar, praktik och annat.

Extratjänsterna, som var en sådan stor grej inför valet, har inte blivit någon succé ännu. Om ett halvår har halva tiden av mandatperioden gått. Vi får se vad resultatet är då, men det är ganska svagt. Att det går bra för Sverige nu och att långtidsarbetslöshet och annan arbetslöshet sjunker har ingenting med regeringen att göra, utan det är ren tur. Er budget och er politik har gällt i några månader. Med den minsta lilla konjunkturnedgång skulle det spricka.

Klyftan mellan dem som har jobb och dem som kommer allt längre från jobb växer tyvärr. I och med de nyanlända till Sverige de senaste två åren kommer vi framåt 2017-2018 att stå inför en stor utmaning när de ska ut på arbetsmarknaden.

Ylva Johansson skriver i sitt svar om alla de reformer - eller förhoppningar ska man väl kalla dem - som man tror på. Men det är som vanligt med den här regeringen: mycket ord och lite resultat. Det är ett högt tonläge och väldigt lite ödmjukhet.

Man ska satsa 60 miljoner på tre år på sociala företag. Det är nästan löjligt. De sociala företagen har tagit hand om många människor och fått god ersättning för det. De har fått upp människor på banan. Det är inte för inte som 23 000 kom i jobb eller utbildning från fas 3 förra året. Men många av dessa företag har redan börjat lägga ned, för de vet att de inte kommer att klara sig. Många av dem kommer inte heller att få några pengar. 20 miljoner om året är ingenting i dessa sammanhang. Kalla inte det för en satsning!

Man förlitar sig på kommunsektorn. Kommunerna i Sverige ska visst klara allting, och nu ska de även se till att få människor i jobb. De ska fixa extratjänster, och de ska fixa boende till nyanlända. Det är en otrolig utmaning. Förringa inte den! Jag tycker att det är lite pinsamt.

Regeringen har dessutom valt bort kontrollen av Arbetsförmedlingen. Man ger mer pengar trots att arbetslösheten sjunker, men man säger: Ni behöver inte tala om vad ni gör med pengarna. Ni behöver inte skicka några rapporter till oss.

Individuella bedömningar har gällt hela tiden. Vi har tagit hänsyn till varje enskild person. Vi såg dem som Göran Persson gömde och glömde. Det var därför jobbreformen kom till. Vi kan stå här om något år igen och diskutera resultatet. Men ni kan inte svartmåla bara det som den ena regeringen har gjort och hylla det som den nya regeringen gör, som vi ännu inte har sett ett enda resultat av!


Anf. 48 Fredrik Schulte (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Sverige hade länge under slutet av 90-talet och början av 2000-talet en god ekonomisk utveckling. Vi hade hög tillväxt och sjunkande arbetslöshet. Men vi hade en situation där allt fler människor gömdes undan i statistiken. De förtidspensionerades bort, och de fastnade i försörjningsstöd. Det var en medveten politik från den dåvarande socialdemokratiska regeringen under Göran Perssons ledning, där också Ylva Johansson satt med. Det handlade om att Göran Persson och Socialdemokraterna skulle kunna gå ut och säga till svenska folket: Titta vilken låg arbetslöshet vi har fått! Den är nästan nere på 4 procent.

Det berodde på att man hade sopat människor under mattan och att man trixade med siffror och statistik för att få det att se bra ut. Sanningen var att det gick bra för Sverige men långt ifrån för alla svenskar. Det var många människor som inte fick plats i ekonomin, hade svårt att hänga med i tempot och hade svårt att hitta jobb som matchade deras kompetensnivå. Det finns mycket som tyder på att vi är på väg tillbaka till samma utveckling.

Det Alliansen i stället gjorde var att försöka tydliggöra problemen. Vi försökte få de här människorna som hade sopats under mattan av Göran Perssons regering och Ylva Johansson att komma ut på arbetsmarknaden och börja söka jobb. För många var det svårt att komma tillbaka. De hade varit förtidspensionerade under tio år och skulle sedan komma tillbaka till en arbetsmarknad som var alltmer intensiv och ställde allt högre krav på människor. För många av de här människorna innebar det att de behövde mycket stöd och hjälp i form av särskild arbetsträning. Det var mot den bakgrunden som alliansregeringen inrättade den så kallade fas 3.

Det här var någonting som Ylva Johansson av alla människor var absolut mest kritisk mot. Tonläget under valrörelsen för bara några år sedan var mycket högt. Resultatet av ett och ett halvt års styre med Ylva Johansson som arbetsmarknadsminister är att antalet personer i fas 3 har ökat från 35 000 till 39 000.

Om jag hade varit socialdemokrat som stödde Ylva Johansson i kritiken mot Alliansen skulle jag skriva interpellationer och vara mycket kritisk. Jag skulle fråga: Vad har Ylva Johansson gjort under det ett och ett halvt år som hon har varit arbetsmarknadsminister?

Vi har alltså sett en ökning av antalet personer i den kritiserade fas 3. Den åtgärd som Ylva Johansson har vidtagit för att försöka minska det är det som Katarina Brännström var inne på, alltså att man försöker slussa över människor till så kallade extratjänster. Under ett och ett halvt år har det inrättats 114 extratjänster, och sedan är det en massa människor, ungefär 1 400, som har lämnat fas 3 och som man inte har kunnat erbjuda någonting.

Då är vi tillbaka vid samma linje som vi hade tidigare. Man ska bara gömma undan människor. Man ska bara glömma bort dem. Man ska bara sopa dem under mattan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu har vi fått ett antal besked från den här regeringen. Man har tagit bort den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Häromdagen gick man ut och sa att man skulle börja förtidspensionera ungdomar redan från 19 års ålder, och nu börjar man gömma undan människor i den så kallade fas 3.

Vi är tillbaka vid samma linje som förut - man ska gömma undan och glömma människor.


Anf. 49 Patrik Björck (S)

Herr talman! Det är lite underligt att lyssna på Moderaterna i den här debatten. Man påstår att antalet personer i fas 3 skulle ha vuxit från 35 000 till 39 000. Det stora problemet är väl hur fas 3 växte under den gamla regeringen, från 0 till 35 000. Det var där problemet uppstod.

Nu har vi en regering som tänker ta itu med det här och med en aktiv och verkningsfull arbetsmarknadspolitik se till att sätta människor i studier och arbete eller studier som leder till arbete. Det är alltså en politik som enligt ministern satsar på människor i stället för att, som alliansregeringen gjorde, parkera människor i en meningslös åtgärd som fas 3.

Om man ska förstå den här diskussionen, herr talman, måste man fundera över vad fas 3 en gång i tiden skapades för att göra. Alliansens arbetsmarknadspolitik, alltså den politik som såväl Katarina Brännström som Fredrik Schulte står och stod bakom, hade ett antal ben. Ett av benen var att man försämrade arbetslöshetsförsäkringen för att göra arbetslösa inte bara arbetslösa utan även fattiga. Ett annat ben var att man använde arbetsmarknadspolitiken som en åtgärd inte för de arbetslösa utan mot dem. Det är därför som det kan uppfattas som smutskastning när man pratar om moderat arbetsmarknadspolitik även i neutrala termer, herr talman, för det var en smutsig politik. Man använde arbetsmarknadspolitiken mot de arbetslösa.

Hela idén med fas 3 var att konstruera den på ett sådant sätt att folk skulle akta sig för att bli arbetslösa. Man skulle skrämma folk från att bli arbetslösa, för blev man arbetslös fick man ersättningen i försäkringen sänkt så att man fick svårt att försörja sig. Det var också en politik som var tydlig med att man inte skulle få några åtgärder. I stället skulle man parkeras i en åtgärd på ungefär samma sätt som människor som inte betedde sig som samhället önskade placerades i gamla tiders skampålar på kyrkbacken, sig själva till straff och androm till varnagel.

Den där politiken låter smutsig, och pratar man om den kan det verka som smutskastning. Men det beror på hur politiken var utformad. Det är därför vi socialdemokrater för en diametralt motsatt politik nu.

Det är viktigt att komma ihåg att fas 3 tillfördes och växte till under den förra regeringen. Man säger att Alliansen försökte synliggöra någonting, men det var egentligen inte någonting annat än vad som skulle hända med den som blev arbetslös som man försökte synliggöra med fas 3.

Sverige har tre gånger i modern tid drabbats av borgerliga regeringar. Alla tre gångerna har det inneburit att man har efterlämnat budgetunderskott och hög arbetslöshet. Det är fakta; så ser det ut. Alla tre gångerna har socialdemokratiska regeringar fått städa upp och rätta till. Vår nuvarande arbetsmarknadsminister har gjort det förut. Vår nuvarande arbetsmarknadsminister gör det nu. Med den erfarenheten kan vi göra det bättre och effektivare än tidigare, och det är klart att vi kommer att lyckas med det här.


Anf. 50 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Man häpnar över de saker som kan sägas från den här talarstolen och som inte är sanna.

Ingen göms undan. Tvärtom ökar sysselsättningsgraden. Andelen av befolkningen som arbetar ökar. Den ökade med 0,5 procentenheter i februari, och den siffran är mycket hög. Vi har den högsta sysselsättningsgraden, med undantag för Island, i hela västvärlden. Och den ökar. Det är alltså fler, en större andel av befolkningen, som arbetar. Sysselsättningsgraden är det mest robusta måttet på arbetsmarknadspolitikens och jobbpolitikens framgång. Den ökar.

Fredrik Schulte påstår att arbetsträning var avsikten med fas 3. Sanningen, Fredrik Schulte, är att det var förbjudet med arbetsträning för personer som var hänvisade till fas 3. Det ändrar vi på nu. Vi tillåter arbetsträning. Vi kommer att uppmuntra till arbetsträning. Jag tror att det är en bra insats för många som står långt från arbetsmarknaden. Ni förbjöd insatsen arbetsträning för personer i fas 3. Man skulle bara vara i förvaring, och man skulle inte tränas eller utbildas.

Katarina Brännström påstår att vi inte har någon kontroll över vad pengarna går till hos Arbetsförmedlingen. Det är precis tvärtom. Till skillnad från den gamla regeringen, som styrde vad pengarna skulle användas till genom mycket detaljerade regler, har vi vänt på saken. Vi följer upp resultatet av vad pengarna används till. Det är väl resultatet - att det faktiskt leder till en bättre fungerande arbetsmarknad, att lediga jobb kan tillsättas och att arbetslösa kommer i arbete - som är det viktiga. Det anser i alla fall jag.

Jag är mindre intresserad av detaljerade regler och mer intresserad av robusta resultat. Det är så vi följer upp Arbetsförmedlingens arbete, och det är en mycket tydlig uppföljning.

Katarina Brännström påstod att det fanns individuella bedömningar under den gamla regeringen. Det är inte sant, tvärtom. Utomstående granskare har visat att det var precis det som var problemet. Man hade inte utrymme att göra individuella bedömningar under den gamla politiken eftersom man skulle följa detaljerade regler i stället för att göra individuella bedömningar baserade på den professionella kompetens som Arbetsförmedlingen har. Jag tror att det skulle underlätta debatten om man höll sig lite närmare sanningen.

Katarina Brännström säger att det är tur att det går bra för Sverige, att skälet är ren tur. Det är kanske kärnan i moderat politik. När det går dåligt för Sverige och vi har en moderatledd regering är det otur. När det går bra för Sverige och vi har en socialdemokratisk regering har vi tur. Det är möjligt.

Jag ska gärna erkänna att ekonomisk tillväxt är komplex. Det finns inte något enkelt samband. Man kan inte säga att om vi skruvar där är vi säkra på att det blir ekonomisk tillväxt. Så enkelt är det inte. Det är komplext, och det är också långa cykler. Allting kan inte hänföras till vad den nuvarande regeringen gör. Det beror också på omvärldsfaktorer och tidigare regeringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att hävda att den viktiga frågan om ekonomisk tillväxt - som är en av grundpelarna i en regerings ansvar, att skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt - inte har med politik att göra utan att det bara är ren tur är att abdikera som politiker.

Katarina Brännström frågade också: Fanns det inte saker som den gamla regeringen gjorde rätt? Jo, herr talman, det fanns det, men fas 3 hör inte dit.


Anf. 51 Katarina Brännström (M)

Herr talman! Det är fascinerande med det höga tonläget som alltid råder när arbetsmarknadsministern uttalar sig. Jag tycker att det krävs lite mer ödmjukhet inför den enorma utmaning som vi står inför.

Det här handlar om svaga människor som av olika skäl har stått utanför den reguljära arbetsmarknaden väldigt länge. Men det är verkligen inte någon lätt uppgift att med en quickfix se till att dessa människor kommer i arbete där arbetsgivaren vill anställa dem eller att de klarar av en utbildning. Jag pratar om det och om alla reformer som räknas upp och som regeringen genomför i stället.

Vi kan prata om misslyckanden tillbaka i tiden. Det gäller också Perssonregeringen och Reinfeldtregeringen. Det är inte det som det handlar om nu. Frågan är vad som ska hända när man avvecklar fas 3. Det är drygt 37 000 människor som ska komma i en annan form av sysselsättning. De som jag har hört talas om har skickats hem till köksbordet. De är i 60årsåldern och de anses inte längre intressanta för arbetsmarknaden.

Vad händer med alla andra? Vi talar om 1 700 personer per månad fram till och med den 31 januari 2018. Vad ska alla dessa människor göra, och hur lyckat kommer det att bli?

Det går inte att säga att det bara handlar om matchningsproblem och att varje individ ska söka sig ett jobb. Det är en jättetuff uppgift för dessa människor. Arbetsförmedlingen har lämnat väldigt lite information och stöd till dem som jag har haft kontakt med. Det är ju där det brister. Jag vill veta vad arbetsmarknadsministern gör för att klara av avvecklingen av fas 3. Jag vill inte höra något skäll på alliansregeringen; det löser inga problem.

Tack för debatten! Men vi kommer att fortsätta den, för jag bryr mig om dessa människor och vad de ska göra i framtiden. Jag tänker inte höja min röst som Ylva Johansson gör.


Anf. 52 Fredrik Schulte (M)

Herr talman! Det är positivt att Ylva Johansson nu säger att det är sysselsättningen som gäller och att den är det mest robusta måttet. Jag tycker också att det är positivt att vi har en ökande sysselsättning i Sverige. Det hade vi också under alliansregeringens tid trots att världsekonomin var inne i den värsta lågkonjunkturen sedan andra världskriget.

Att vi nu har en så positiv utveckling är ett styrkebesked för nio år av alliansbudgetar. Jag säger nio år därför att under det första året av den här regeringens styre gick ju inte regeringens budget igenom. Det är först nu efter några månader som Ylva Johanssons politik på allvar har börjat att gälla. Konjunkturinstitutet, Finanspolitiska rådet och samtliga oberoende ekonomiska bedömare är överens om att den politiken leder till färre jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under de senaste 30 åren har det skapats ungefär en halv miljon nya jobb. Av dessa var det 350 000 som skapades av Alliansen under den värsta globala ekonomiska lågkonjunkturen, och det säger någonting. Det säger att den politik som Socialdemokraterna ständigt bedriver - med höjda bidrag och höjda skatter för att inte uppmuntra arbete och företagande - slår mot ekonomin.

Herr talman! Dessutom slösar den här regeringen i goda tider, i tider då man borde spara så att man undviker en framtida baksmälla att ta tag i för kommande regeringar.

Patrik Björck sa att den här regeringen försöker att ta itu med fas 3. Ja, det går ju riktigt bra. Det är 4 000 fler i fas 3. Av dem var det 114 personer som fick något annat att göra. Det är tusentals människor som skickas hem till ingenting.

Avslutningsvis tycker att jag att Ylva Johansson borde vara lite mer ödmjuk. Under sin tid som utbildningsminister saboterade hon svensk skola. Nu håller hon på att göra samma sak med den svenska arbetsmarknaden.


Anf. 53 Patrik Björck (S)

Herr talman! Den här interpellationen har rubriken Regeringens hantering av fas 3. Om diskussionen ska handla om det måste man först fundera över: Vad är fas 3 och varför infördes den? Den infördes som ett led i den moderata arbetsmarknadspolitiken. Moderaterna har synen att om man bara behandlar de arbetslösa tillräckligt illa vill ingen bli arbetslös. Det är grundinställningen om man så att säga tvättar detta rent från retorik.

Vi socialdemokrater har en helt annan syn på människor. Människor som drabbas av arbetslöshet och vill komma tillbaka till arbetslivet behöver naturligtvis få förutsättningar för det. Dessa förutsättningar kan naturligtvis variera beroende på var man befinner sig i ålder, utbildning, arbetslivserfarenhet och så vidare. Därför har varje människa som drabbas av arbetslöshet rätt att få det stöd som de behöver för att komma ur arbetslösheten.

Det är därför som regeringen vidtar de åtgärder som arbetsmarknadsministern nu här har gått igenom. Det är viktigt att hålla i minnet att fas 3 instiftades en gång av den moderatledda regeringen med ett mycket speciellt syfte, och det var inte att de människor som parkerades i fas 3 skulle komma tillbaka till arbetsmarknaden utan det var för att de skulle tjäna sig själva och andra till straff och varnagel. Det är en gammal klassisk, grym moderat politik. Den tar vi bort, och det är enkelt.


Anf. 54 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Herr talman! Katarina Brännström frågade återigen vad regeringen tänker göra för att ersätta fas 3. Jag har svarat på det i mitt omfattande första svar. Jag hänvisar till det. Det svaret har jag gett, och jag gav det svaret också för två månader sedan här i kammaren på nästan exakt samma fråga.

Den gamla regeringen överlämnade ett stort överskott som hade omvandlats till ett stort underskott. Vi har halverat det underskottet. Man överlämnade en sysselsättningsgrad som låg på ungefär samma nivå som när man tillträdde, och man överlämnade en långtidsarbetslöshet som var väsentligt högre än när man tillträdde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fredrik Schulte har lite problem med att ta ställning till huruvida det är mitt fel eller den gamla regeringens fel att fas 3 har vuxit under det år som den nuvarande regeringen inte fick igenom sin budget. Jag är beredd att ta ansvar för all politik sedan jag tillträdde, trots att vi inte fick igenom vår första budget. Men man måste bestämma sig: ska man anklaga den borgerliga regeringens gamla budget som har gällt och som jag alltså inte är ansvarig för eftersom vårt förslag om att lägga ned fas 3 röstades ned här i kammaren i december 2014, eller är jag ansvarig från första början och rimligen också ansvarig för helheten i politiken.

Jag är beredd att ta ansvar för arbetsmarknadspolitiken från den dag jag tillträdde; så är det. Jag tror att Katarina Brännström har ett genuint engagemang för de människor som hon beskriver som svaga och som har stått utanför arbetsmarknaden länge. Om man nu har ett sådant genuint engagemang, varför avvisas regeringens omfattande satsningar på arbetsträning, utbildning, nya vägar till arbete och arbetsintegrerande sociala företag? Varför håller man fast vid det fas 3 som bevisligen inte har fungerat?

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2015/16:476 Regeringens hantering av fas 3

av Katarina Brännström (M)

till Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

 

I LO-tidningen Arbetet nr 7, den 26 februari, finns en artikel om fas 3 och vad regeringen gör för att avveckla densamma. Man frågar om fas 3 verkligen kommer att vara avvecklad den 31 januari 2018. Där står även om misslyckandet med att komma igång med de extratjänster som regeringen infört. 

Sedan regeringen tillträdde har många långtidsarbetslösa tillkommit i fas 3, en ökning från 35 000 till rekordantalet 39 000 personer, trots Ylva Johanssons löfte före valet om snabb avveckling. Om knappt två år ska fas 3 vara helt avvecklad, men det går väldigt långsamt. Förhoppningen från regeringen var att antalet skulle minska med 1 343 personer fram till februari i år. Sedan augusti har dock endast 114 personer fått andra sysselsättningar. Många fas 3-deltagare är därför missnöjda efter de förväntningar som skapats av regeringen. Informationen från Arbetsförmedlingen har varit dålig, anser många. 

I artikeln står att dessa långtidsarbetslösa nu själva ska ringa till en arbetsgivare och be dem ta emot dem i en extratjänst. Det kommer att bli mycket svårt för dessa långtidsarbetslösa att få ett ja, säger man på Arbetsförmedlingen. Arbetsmarknadsministern menar att det är matchningen som tar tid, och hon önskar också ett bättre samarbete mellan arbetsförmedling, kommun och landsting. Sedan påstår Ylva Johansson: ”Många av dem som nu befinner sig i fas 3 står långt från arbetsmarknaden och många har blivit illa behandlade av den gamla regeringen.” 

Med anledning av ovanstående är min fråga till arbetsmarknadsministern:

 

Vad har regeringen enligt arbetsmarknadsministern gjort för att annan behandling ska komma till stånd sedan regeringsskiftet för ett och ett halvt år sedan, och kommer alla de som nu finns i fas 3 att vara i annan sysselsättning den 31 januari 2018?