Planerna på en nationell antidopningsorganisation

Interpellationsdebatt 28 november 2017

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 15 Socialminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Saila Quicklund har frågat mig när jag avser att ta frågan om bildandet av en nationell antidopningsorganisation vidare.

Jag vill, liksom i ett tidigare frågesvar, redovisa att regeringen i budgetpropositionen för 2018 anger att vi vill se en ökad samordning av de resurser som staten ger till antidopning inom elitidrotten och inom motionsidrotten. Det är en samordning av insatserna som bör komma även andra delar av samhället till del. Regeringen bedömer att det sammantaget bör ge ett aktivt mervärde i kvalitet, effektivitet och tillgänglighet av insatser mot dopning.

Därtill kan svenska idrottsaktivas och ledares trovärdighet säkerställas internationellt. Det kan även stärka tilltron till att svensk idrotts antidopningsarbete är förenligt med Sveriges åtaganden i internationella antidopningskonventioner och i världsantidopningskodens bestämmelser.


Anf. 16 Saila Quicklund (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret.

Frågan om bildandet av en nationell, oberoende antidopningsorganisation har varit uppe flera gånger. Då har ministerns dåvarande kollega, Gabriel Wikström, svarat.

Det är en angelägen fråga ur många aspekter. Bildandet av en sådan organisation handlar till stor del om idrottens trovärdighet. Det handlar också om svensk idrotts totala trovärdighet.

Dopningen har också spridit sig utanför idrotten. Den är faktiskt större utanför idrotten. Intaget av dopningspreparat i syfte att nå de effekterna är också ett folkhälsoproblem, ett samhällsproblem. Men det finns också oerhört många skadliga kosttillskott som formligen okontrollerat väller in i landet och på marknaden.

Vissa saker i ministerns svar kan tolkas positivt. Det gläder mig. Ministern talar om ökad samordning av de resurser som staten ger till antidopningen, inom elitidrotten och inom motionsidrotten. Det är bra att bägge sidorna finns där. Hon säger att "det är en samordning av insatserna som bör komma även andra delar av samhället till del". Jag tolkar det som att ministern har förstått att det handlar om idrotten men också folkhälsoaspekten.

Det är riktigt bra att "regeringen bedömer att det sammantaget bör ge ett aktivt mervärde i kvalitet, effektivitet och tillgänglighet av insatser mot dopning". Ministern säger också: "Därtill kan svenska idrottsaktivas och ledares trovärdighet säkerställas internationellt" och att det kan stärka tilltron till svensk idrotts antidopningsarbete.

Det jag saknar är ännu mer tydlighet om att det är ett samhällsproblem, ett folkhälsoproblem. Det är det mest centrala och viktigaste i dagsläget.

Ministern får gärna kommentera denna otydlighet så att man säkerställer att fokus inte bara gäller idrotten utan även den andra sidan.


Anf. 17 Socialminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Tack, Saila Quicklund, för en bra och viktig interpellation! Jag tror att vi i grunden är väldigt överens.

Jag för som sagt en löpande dialog med företrädare för Riksidrottsförbundet. Vi har diskuterat också denna fråga, och jag har träffat Arne Ljunqvist som brinner för frågan om en fristående antidopningsorganisation. Vi får se hur vi kan ta oss dit.

Precis som Saila Quicklund säger är detta också en bredare fråga som man långsiktigt måste ta ansvar för. Det är även en folkhälsofråga.

Min företrädare Gabriel Wikström svarade på en interpellation tidigare i år att regeringen under senare år har ökat bidragen till idrottens antidopningsarbete. Så sent som i februari år gav regeringen Folkhälsomyndigheten i uppdrag att stödja STAD i det dopningsförebyggande arbetet genom att vidareutveckla arbetsmetoden 100 % ren hårdträning och samordna nätverket Prodis, Prevention av dopning i Sverige.

Gabriel Wikström var också tydlig med att det därtill pågår en beredning i Regeringskansliet i fråga om en samlad nationell antidopningsorganisation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som har tillkommit under året är att Wada har granskat Riksidrottsförbundets antidopningsarbete i förhållande till världsantidopningskoden. Man har gjort tre observationer. Bland annat säger Wada att som koden ser ut just nu är det okej för RF att bedriva arbetet som man nu gör. Men utifrån planerna på att ändra koden 2019 och införa bestämmelser som är tänkta att träda i kraft 2021 kommer det troligtvis inte vara okej att bedriva antidopningsarbetet på det sätt som görs i dag. Detta är naturligtvis också RF uppmärksammat på.

Wada rekommenderar Riksidrottsförbundet att i dialog med staten skyndsamt organisera om antidopningsverksamheten så att den förläggs i en från idrotten fristående nationell antidopningsorganisation.

Jag är säker på att Saila Quicklund också känner till att det är den väg som man har valt i stora delar av resten av världen. Vid årsskiftet kommer Island att bryta loss Nado från sitt riksidrottsförbund och göra det till en fristående organisation. Sedan finns det två länder kvar i Europa som inte har idrotten i en fristående organisation, och det är Sverige och Lichtenstein.

Samtidigt vill Riksidrottsförbundet och idrottsrörelsen självklart att i god anda ta varandra i hand i förändringsarbetet, och jag kommer att fortsätta att föra den dialogen med Riksidrottsförbundet. Samtidigt är jag medveten om de rekommendationer som Wada har lämnat.


Anf. 18 Saila Quicklund (M)

Herr talman! Det är just RF:s ordförande, Björn Eriksson, som är kritisk till bildandet av en oberoende antidopningsorganisation, vilket förvånar mig. Det var inte så tidigare, så därför är det bra om ministern utövar en påverkan i den här viktiga frågan.

Ja, man har fått ökat bidrag, dock saknas det en oberoende antidopningsorganisation.

Sverige är ensamt kvar. Lichtenstein har ett så att säga häng på Schweiz. Det innebär att det är Ryssland och Sverige som är non-compliance, och det är väl inte så bra i detta sammanhang när vi känner till historiken med den ryska dopningen.

Arne Ljunqvist - världens främste dopningsjägare, skulle jag vilja kalla honom - menar också att det svenska dopningstestandet inom idrotten är alldeles för nära knutet till Riksidrottsförbundet. Alla måste ha en antidopningsorganisation separerad från idrotten. Det har han varit väldigt tydlig med. Ljunqvist hänvisar också till ett pågående arbete inom Wada, som statsrådet också nämnde. År 2019 kommer man att ställa betydligt strängare krav på att det ska finnas en oberoende antidopningsorganisation som inte är knuten till idrottsrörelsen.

Sverige har under Arne Ljungqvists ledning under många år varit främst i världen med dopningsarbetet. Nu riskerar vi att bli en b-nation, vilket är fruktansvärt tragiskt.

I alliansregeringens utredning Antidopning Sverige - En ny väg för arbetet mot dopning föreslogs redan 2011 att ett svenskt Nado skulle inrättas. Ministerns företrädare har sagt att utredningen alltjämt bereds inom Regeringskansliet. Enligt mig och många andra finns det ingen anledning att vänta. Genom Ljungqvists värv har Sverige haft ett gott anseende inom det internationella antidopningsarbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bildandet av ett svenskt Nado i närtid blir alltså mer och mer angeläget, och det brådskar. Vi borde ha tagit tag i den här frågan för minst ett år sedan. Det här tar tid att organisera.

Enligt uppgift riskerar vi att mista stora idrottsevenemang i Sverige. Dopningslabbet kanske inte godkänns om vi inte tar tag i den här frågan så att vi hinner bli klara till 2019. Företrädare inom idrotten och specialidrottsförbund med flera uttrycker samma intention som jag nu förespråkar.

Jag vill också påpeka att ingen skugga ska falla på det antidopningsarbete som utförs i dag inom RF. Man gör verkligen bra saker, det är viktigt att komma ihåg. Jag har ingen kritik mot personalen där. Man gör ett fantastiskt arbete med de resurser som man har.

Jag vill också lyfta fram detta med kosttillskott. Livsmedelsverket har granskat 43 kosttillskottspreparat. Av dessa uppfyllde 2 märkningskravet, 30 innehöll hälsofarliga växter, 28 kunde ge biverkningar och 8 borde klassas som läkemedel. Det finns tungmetaller och arsenik i dessa kosttillskott. Tränande ungdomar blir rekommenderade att använda kosttillskott, och det är förödande med bland annat leverskador som följd. Det gäller 20-25 procent av de preparat som finns på marknaden. Vad anser ministern om de mycket skadliga kosttillskott som säljs fritt på marknaden här i landet?


Anf. 19 Socialminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! För att börja i den sista änden är detta naturligtvis oerhört allvarligt, och jag känner också till den här bilden.

Precis som Saila Quicklund gör är det viktigt att understryka att det inte ska falla någon skugga på det arbete som görs inom Riksidrottsförbundet. Där gör man ett utmärkt jobb.

Men när utvecklingen går i en viss riktning, vilket vi kan konstatera att Wada ger uttryck för, måste vi också vara beredda att ta steg i den riktningen. Vi och även min företrädare har varit väldigt tydliga med att vi - om detta ska göras inom RF:s ansvarsområde - vill att förbundet ska samtycka. Den dialog som vi har med RF i den här delen är viktig. Det är klart att Wadas analys, rekommendationer och observationer stärker en dialog som går i riktning mot ett mer fristående Nado.

Det är självklart att vi ser att en från idrotten fristående Nado på ett tydligt sätt kan ta hela ansvaret för antidopningsverksamheten bredare i samhället, vilket också kommer att gynna samverkan mellan idrott, gym, träningsbransch och ANDT-samordning i länsstyrelser och kommuner.

RF har ju varit tydligt med att man som folkrörelse vill ta ett eget ansvar, besluta om sina egna interna regler och kontrollera reglernas efterlevnad. RF har framfört att man tycker att verksamheten fungerar bra och att man därför inte ser något behov av att förändra den samt att idrottsrörelsen i Sverige är unik och inte kan jämföras med rörelser i andra länder. RF menar att om koden förändras ska den nya koden antas senast 2019, och då kommer förändringarna att ske senast 2020-2021. Man menar väl att "if it ain't broken, why fix it?"

Nu gör jag mig till talesperson för någon annan, men det är för att redogöra lite för hur diskussionen går.

Samtidigt tar vi Wadas rekommendationer på stort allvar. Det handlar inte minst om det som Saila Quicklund var inne på tidigt i debatten, nämligen vår trovärdighet internationellt och att det kommer att ta tid att få en eventuell ny organisation på plats.


Anf. 20 Saila Quicklund (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ministern väntar på RF:s samtycke. Det kan man göra till en viss gräns, men vi har faktiskt ett övergripande politiskt ansvar i denna fråga. Självfallet ska det föregås av en god dialog, men vi måste ändå ta detta ansvar.

Trots att vi har haft många debatter i denna allvarliga folkhälsofråga - jag väljer att precisera den så eftersom det är den största delen - skulle jag vilja ha mer tydlighet i när och hur, för det är bråttom. Regeringen kan inte stå och se på när Sverige tappar det fina anseende vi har haft i arbetet mot dopning. Vi kan inte låta Sverige bli en B-nation i dessa sammanhang när vi har stå stora framgångar inom idrotten och ett bra folkhälsoarbete.

Frågorna är många. Detta har varit uppe på nytt, och vi kommer säkert att återkomma till det. Det är en viktig fråga, och jag följer den nära.


Anf. 21 Socialminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! I grund och botten finns det en tydlig samsyn i denna fråga. Det handlar mer om hur vi processar vägen framåt. Samtidigt är jag enig i att om denna förändring ska göras kommer det inte att gå över en natt.

Politiken har självfallet ett ansvar. Därför var det viktigt för mig när jag under hösten klev in i rollen att skaffa mig en bred bild, att ha en tydlig dialog med Riksidrottsförbundet men också med dem som liksom Arne Ljungqvist förespråkar en annan hållning och att ta del av de olika rön som har kommit fram inte minst under hösten.

Nu tar vi frågan vidare till nästa steg. Jag tackar för en bra interpellationsdebatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2017/18:101 Planerna på en nationell antidopningsorganisation

av Saila Quicklund (M)

till Socialminister Annika Strandhäll (S)

 

Arne Ljungqvist, världens främste dopningsjägare, har återigen satt tryck på frågan om att särskilja antidopningsarbetet från idrottsrörelsen. Ljungqvist menar att det svenska dopningstestandet inom idrotten är alldeles för nära knutet till Riksidrottsförbundet och att alla måste ha en antidopningsorganisation separerad från idrotten.

Ljungqvist hänvisar till ett pågående arbete som inför 2019 kommer att ställa betydligt strängare krav, att alla måste ha en fristående antidopingorganisation, NADO, som inte är knuten till idrottsrörelsen. Som jag skrev i min fråga till socialministern har Sverige under många år har varit ledande men riskerar att bli en B-nation inom det internationella antidopningsarbetet.

Utredningen Antidopning Sverige – En ny väg för arbetet mot dopning föreslog redan 2011 att ett svenskt NADO ska inrättas. Socialministerns företrädare har angivit att utredningen alltjämt bereds inom Regeringskansliet. Det finns ingen anledning att vänta. Sverige har, mycket genom bland annat Ljungqvists värv, haft ett gott anseende inom det internationella antidopningsarbetet. Bildandet av ett svenskt NADO i närtid blir mer och mer angeläget.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:

 

När avser socialministern att ta vidare frågan om bildandet av en nationell antidopningsorganisation, NADO?