Nedläggning av sågverket på Seskarö

Fru talman! Kristina Zakrisson har frågat mig dels om jag anser att Sveaskog tar sitt regionalpolitiska ansvar när bolaget lägger ned verksamheten i ett samhälle på landsbygden som är helt uppbyggt kring sågverket, dels om jag avser att vidta några åtgärder för att sågverksindustrin på Seskarö ska kunna fortsätta. Sågverket på Seskarö ägs av Setra Group AB. Låt mig konstatera att Setra är ett självständigt bolag vars ledning och styrelse fattar de beslut som krävs för att driva verksamheten effektivt. Staten som ägare till Sveaskog AB, som i sin tur är hälftenägare till Setra, ska inte intervenera i Setras beslutsfattande. Därmed har jag egentligen svarat på Kristina Zakrissons frågor. Jag vill ändå säga att den del av industrin som har den svenska skogen som råvara är mycket viktig för välfärden i vårt land. Jag vet att omställningen för de orter som drabbas är smärtsam. Jag är dock helt övertygad om att de strukturförändringar och de utvecklingssatsningar som sker i den viktiga delen av vår svenska industri genomförs på rationella grunder och på ett sådant sätt att konkurrenskraften upprätthålls och att jobben säkras på sikt. Staten kan och ska medverka genom att ge företagsamheten goda utvecklingsmöjligheter. Det kan aldrig vara statens uppgift att genom att påverka de beslut olika företag fattar ta över det ansvar som ett framgångsrikt näringsliv har och ska ha. Jag har ett mycket stort förtroende för de aktörer som jobbar på lokal och regional nivå, och den här regeringen arbetar för att öka det lokala och regionala inflytandet och möjligheten att växa utifrån sina egna förutsättningar. Jag tror helt enkelt att den bästa kompetensen och kunskaperna om vad som behövs just i det här fallet redan finns i regionen. Därför har regeringen gett Länsstyrelsen i Norrbottens län, med landshövding Per-Ola Eriksson, i uppdrag att tillsammans med övriga intressenter följa och samordna arbetet kring nedläggningen av sågverket på Seskarö. Ekonomiska resurser finns i form av strukturfonder och länsanslag. Norrbotten har en mycket god sysselsättningsutveckling tack vare regeringens politik för företagande och jobb, plus aktiva insatser av aktörer i länet. Den positiva utvecklingen är viktig när människor drabbas av uppsägningar. Jag förutsätter att Setra tar sitt ansvar som arbetsgivare för att säkra omställningen för de anställda som under lång tid bidragit till Setras framgångar.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret, även om jag inte kan påstå att jag är särskilt nöjd. Skogen, malmen och vattenkraften har mycket starkt bidragit till att vi har kunnat bygga upp välfärden i vårt land. Att utnyttja de naturresurserna har naturligtvis krävt att det finns människor som kan jobba med dem. Just av den anledningen har många samhällen vuxit upp i Norrbotten. I Tornedalen har skogen och sågverken varit basen, och staten har också hittills agerat för att stärka den näringen. Jag har frågat näringsministern om hon anser att det statligt ägda Sveaskog tar ett regionalpolitiskt ansvar när man som hälftenägare till Setra Group AB tar ett beslut som innebär att sågverket på Seskarö läggs ned. Det är ett sågverk som har funnits sedan 1892 och som i dagsläget är ett av de mest lönsamma och effektiva i hela landet. Så sent som sommaren 2007 togs ett beslut om att investera 6 miljoner för att effektivisera produktionen. På luciadagen, knappt ett halvår senare, fick de anställda besked om nedläggning. Förutom att det måste betraktas som synnerligen okänsligt och cyniskt att ge ett sådant besked en kort tid före en efterlängtad julledighet inträffade detta under den tid då personalen utbildades och som bäst höll på att arbeta med att ta det senaste, en investering på 6 miljoner, i drift. Näringsministerns kortfattade och näringsfattiga, skulle jag vilja säga, svar är att det inte är regeringens sak att intervenera i företagets beslutsfattande. Men det borde väl egentligen inte förvåna. När man går in på Sveaskogs hemsida och läser om deras verksamhet och riktlinjer, som låter väldigt bra, hittar man under stycket om uppförandekod ett antal länkar. En av dem handlar om statens ägarpolitik. Men när man klickar på den länken kommer man till en sida med regeringsemblemet där det tyvärr bara sägs: Sidan finns inte. Om man sedan söker sig vidare till regeringens egen hemsida och söker på statens ägarpolitik kan man konstatera att det viktigaste målet för regeringen med ägarpolitiken är att minska det statliga ägandet. Det är i alla fall det som står högst upp på listan med mål för statligt ägande. Men Sveaskog är fortfarande i statens ägo. Anser ministern att det överensstämmer med Sveaskogs policy om hållbar utveckling att göra nyinvesteringar i miljonklassen för att i samma veva besluta om nedläggning? Anser ministern att detta överensstämmer med Sveaskogs riktlinjer om hållbar utveckling, där man säger att Sveaskog ska bidra till välstånd och hållbar utveckling i de lokalsamhällen där företaget har verksamhet? Under samma rubrik skriver man att företaget strävar efter en öppen dialog med intressenter lokalt och på riksnivå. Den öppenheten bestod bland annat i att kommunalrådet, som i allra högsta grad är intresserad av vad som händer på en av kommunens viktigaste och största arbetsplatser, fick information dagen innan beslutet offentliggjordes. Så mycket var den öppenheten värd! Att ministern inte visar större engagemang i samband med dråpslaget mot Seskarö än att hänvisa till att landshövdingen har fått i uppdrag att följa och samordna arbetet med nedläggningen är upprörande. Har ministern inget intresse av att det skulle kunna bli någonting annat än en nedläggning? Att sedan påstå att det finns ekonomiska resurser och hänvisa till strukturfonder och länsanslag tyder jag som ett tecken på att regeringen inte har för avsikt att lägga två strån i kors för att medverka till att det ska finnas jobb för seskaröborna även i framtiden. Kan ministern svara på hur det kommer sig att regeringen som ägare och som har som ett av sina främsta mål att privatisera inte anser att företaget bör säljas? Det har funnits, och finns förhoppningsvis fortfarande, privata aktörer som är intresserade. Eller är det i det här fallet viktigare med en nedläggning än en privatisering?

Fru talman! Det är mycket viktiga frågor vi har att diskutera i båda de här interpellationerna som handlar om en av de grundläggande välfärdssektorerna för svensk industri och Sveriges framtid. Hur ska vi ta hand om skogen, som är en av de viktigaste basnäringarna? Hur ska vi möta de utmaningar som skogen står inför i dag och den stora omvandling som sker inom hela den sektorn? När det gäller sågverket vid Seskarö var det ett hårt slag för de anställda och boende på Seskarö och hela östra Norrbotten när beskedet om nedläggningen kom strax före jul. Konsekvenserna blir förödande om det inte kan omställas och ersättas med annan verksamhet för att utveckla och ta vara på de möjligheter som jag trots allt ser i den här sektorn och på Seskarö. Jag välkomnar därför näringsministerns besked om att regeringen har gett ett tydligt uppdrag till Länsstyrelsen i Norrbotten att utveckla det här i samordning med de regionala och lokala aktörerna. Det är bara så, i ett sådant samarbete, som vi kan skapa förutsättningarna för det som ska komma som fortsättning på sågverket på Seskarö. Det vi ser är en fortsatt sågverksamhet. Det kommer att ske omstruktureringar inom sågverksindustrin. Jag tror inte att det är slut i och med nedläggningen på Seskarö. Det som krävs, inte bara på Seskarö, är en omställning mot ökad förädling. Vi måste få en utveckling där vi på ett bättre sätt i mitt hemlän Norrbotten tar vara på den råvara som finns där och inte bara sågar och förmedlar råvara till andra som förädlar det i sin tur. Det är genom en ökad förädling som vi har möjlighet att utveckla produktionen och ta vara på de råvarorna. Det är också viktigt att vi får en annan skogspolitik, och det gäller att titta på orsakerna till den situationen som vi befinner oss i. Det handlar om att vi har haft en produktionsfientlig skogspolitik. Vi har inte tagit vara på skogens möjligheter att bidra med råvara utan mer sett den som reservat och schablonmässigt har hindrat produktionen i svensk skogsnäring. Nya jobb skapas inte på Näringsdepartementet, det är vi helt överens om, utan det handlar om att skapa gynnsamma villkor för företagande och också ställa krav på ägaransvar. Det ägaransvaret ska ställas på Setra och på Sveaskog. Jag har också varit inne på Sveaskogs hemsida och sett vilka riktlinjer som finns. Det står tydligt, och jag förutsätter att det är den tidigare regeringen som har sett till det, att Sveaskog ska drivas på marknadsmässiga grunder och generera en avkastning minst i nivå med jämförbara verksamheter. Självklart är det så. Självklart ska statens företag agera på den marknad som finns och inte medverka till att slå ut annan verksamhet. Det måste vara en konkurrens på lika villkor. Det jag ser framför mig är att det är skillnad på retoriken och praktiken. I praktiken finns en stor samsyn, om man ser på den tidigare regeringens riktlinjer, om att förutsättningen för att utveckla svensk skogsindustri är att man kan agera på samma sätt som andra. Men det finns också en skillnad i den politiska praktiken. Man vill snabbt lägga ansvaret på Näringsdepartementet i stället för att ta de möjligheter som finns i det lokala och regionala sammanhanget och ta vara på de kontakter som har inletts mellan Länsstyrelsen i Norrbotten, Haparanda kommun, Setra och olika intressenter inom sektorn. Det är där möjligheterna finns.

Fru talman! Jag lärde känna Seskarö 1980 när jag var med i en sommarteater, arbetarspelet Nöd bryter lag , som handlade om hungerupproret 1917. Jag blev förälskad i både ön och befolkningen. Där lärde jag mig grundläggande teaterkunskaper och ett stycke viktig arbetarhistoria. År 1917 fanns två sågverk på ön, Granvikssågen och Sandvikssågen. Seskarö var länets främsta industriort, med sammanlagt 600 anställda vid de två sågverken. På ön bodde drygt 3 000 invånare. Hungerkravallerna 1917 var en följd av första världskriget och rådande ransonering av livsmedel. Dåvarande landshövding hade skickat extra sändningar av potatis och kålrötter, men de var skämda. De hungrande arbetarna bestämde sig då för att göra en egen ransonering i Janssons och Erikssons bagerier. De hade sett hur bagerierna trots ransoneringspåbuden skickade bröd till förmögna som bodde på Haparanda stadshotell. De hungrande bestämde sig för att göra samma sak och köpte också bröd utan ransoneringskort. Men då kom länsmannen till ön och arresterade arbetarna. Det blev tumult, och under tumultet lyckades öborna frita de arresterade. Kort därpå anlände militären. De första anlända soldaterna från Västernorrlands regemente lät sig avväpnas. Fler soldater kom till ön, nu med kulsprutor. Utanför ön hade en jagare lagt sig för ankar. Seskarö var belägrat. Efter en tid kom landshövdingen åter, den här gången med mat, och höll ett tal till sågverksarbetarna. Då bestämde sig öborna för att återlämna de beslagtagna gevären. Upproret var därmed över. Fru talman! År 1969 räddades Sandvikssågen. Den gången var det Sigurd Klockare, författare och journalist med rötterna på Seskarö, som bidrog till att sågen räddades med sina avslöjande reportage om hur sågen förfallit. År 1984 hotades sågen igen. Då kom dåvarande statsrådet Thage G. Peterson till ön, och tillsammans med sågverkets fackförening och ledning arbetade han fram en utvecklingsplan för att säkra framtiden för Sandvikssågen, vilket man lyckades med. I dag skriver vi 2008. Nu ingår Sandvikssågen, som numera kallas Seskarösågen, i Setra, som till hälften ägs av statliga Sveaskog. Näringsminister Maud Olofsson är statens ägarrepresentant. Jag ställer samma fråga som Kristina Zakrisson: Vad avser näringsministern att göra för att rädda Seskarösågen? Hon har inte svarat någonting. Vänsterpartiet i Norrbotten uppmanar näringsministern att ta fram en offensiv framtidsstrategi för Seskarösågen. Vi vill att näringsministern i sitt agerande ser över vilka möjligheter det finns att klara behovet av råvaror inom ramen för Barentsregionssamarbetet. Vi vill också att näringsministern ser över möjligheten för de anställda att ta över sågverket. På Seskarösågen har man nyligen investerat för flera miljoner. Sågen går med vinst. Jag ser förslaget om nedläggning som en följd av vanlig kapitalistisk logik. Det räcker inte med att vara lönsam och vinstrik om ägaren ser möjligheten att ytterligare öka sin vinst genom koncentration och nedläggning. Det kallas vinstmaximering, och den principen verkar nu också vara styrande för regeringens politik. Maud Olofsson! Du har makten som näringsminister, och du har också förebilder och kan se hur man har gjort tidigare. Varför bara sitta med händerna i kors?

Fru talman! I dag är det riksdagens framtidsdag, och jag har just lyssnat på ett föredrag om regional befolkningsomfördelning. Det är ingen hemlighet att Norrland och Norrbotten tappar i befolkning och att det i framtiden kommer att ställas högre krav på ett nationellt ansvar när det gäller människor boende i glesbygd och landsbygd, kanske framför allt i Norrbotten. Regionen och orterna kommer inte själva att klara av att på ett gott sätt upprätthålla en god samhällsservice. Därför vore det väldigt framsynt av näringsministern att nu genast påbörja sitt nationella ansvar för en ort som Seskarö, som i framtiden med en eventuell nedläggning av sågverket kommer att få det oerhört tufft och hårt. Hur vi än vrider och vänder på frågan om nedläggningen av sågverket på Seskarö, Sveaskogs ansvar, råvaror och så vidare handlar det om människor av kött och blod, 60 människor boende på Seskarö som kommer att förlora sina jobb. Det är det som det handlar om. Det handlar om deras familjer och deras barn och om hela bygdens utveckling. Det är därför jag anser att det vore klädsamt om näringsministern skulle kunna tänka sig att åka till Seskarö och besöka människorna som bor där. De känner säkert stor panik, ilska och frustration över att de inte får besked om det finns någon möjlighet för någon annan intressent att ta över den framgångsrika såg som Seskarö har. Politik är att vilja någonting. Som jag sade tror jag att de människor som bor på Seskarö vill se prov på den politiska viljan hos näringsministern just nu. Därför är frågan: Finns det möjlighet för någon annan att driva den framgångsrika sågen vidare? Den frågan tycker jag att näringsministern är skyldig Seskaröborna och dem som jobbar på Seskarösågen ett svar på.

Fru talman! Jag och Maria Stenberg, som talade före mig, har besökt Seskarösågen och dess personal. Maria nämnde att 60 arbetare på Seskarösågen riskerar sina jobb. Ett litet samhälle är väldigt sårbart. Vad händer när en så stor arbetsgivare rycks undan? Tvärsöver gatan från sågverket finns ett gästgiveri, en restaurang. Det är ett familjeföretag, som säkert får slå igen. Åkerinäringen, som förser sågen med råvara, tappar jobb. Verkstadsindustrin, som reparerar sågverket vid stopp, tappar jobb. Siffran 60 är lågt räknad. Siffran blir nog betydligt högre i slutändan. Mitt civila yrke är processtekniker. Jag har jobbat inom pappersindustrin och sågverksindustrin. Under min utbildning fick jag rita av Seskarösågen och alla dess skrymslen och vrår. Följt dess utveckling har jag också. Det har gjorts kraftiga investeringar. Precis som Kristina Zakrisson sade pågår till och med nu investeringar i sågverket. Arbetarna visar stolt upp de investeringar som pågår, som ett hopp och en tro på att driften kommer att fortsätta. Vad har då Seskarösågen för möjligheter och fördelar? Setra planerar att göra förändringar för att uppnå det som egentligen redan finns på Seskarö. Man vill flytta verksamhet och ha bättre torkkapacitet för råvaran för att kunna vidareförädla den. Men den torkkapaciteten finns redan på Seskarösågen. Vill man verkligen göra något på ett statligt företag som Setra, och vill ministern tro på Setra och den lokala och regionala kraften till omställning, förändring och vidareförädling, då ska man göra en satsning på Seskarösågens exceptionella torkkapacitet för att där vidareförädla träprodukter som ska ut på marknaden. Det är nog sant som Stefan Tornberg sade. Nya jobb skapas inte på Näringsdepartementet. Men signalsystem och signaler från ministrar är viktiga. Det är signaler ut till näringsliv och individer lokalt om en tro på att våga starta företag. Det handlar om att våga ta klivet. Arbetarna och de fackliga medlemmarna uppe i Seskarö vill gärna ta klivet och bli egna. Skicka signalen till arbetarna, Maud Olofsson. Låt dem bli entreprenörer. De orden har jag hört Maud Olofsson säga flera gånger. Nu har du möjlighet att ge en viss signal till människor som trånar och längtar efter entreprenörer att ta över sitt sågverk som de är stolta över.

Fru talman! Jag känner Seskarö mycket väl. Jag har bott i Norrbotten i över åtta år och har besökt så gott som varenda by i hela Norrbotten inklusive Seskarö. Jag förstår mycket väl vad Seskarösågen betyder för Seskarö. Det fick jag också berättat när jag besökte Seskarö. Det är inte svårt att hitta berättelser om hur människor känner när de blir uppsagda och utan jobb. Det är inte svårt att göra det, och det är lika svårt på varje ställe. Dock måste vi sortera lite grann i diskussionen. Det handlar om ägarpolitik. Kristina Zakrisson ifrågasätter ägarpolitiken. Jag har en fråga till Socialdemokraterna och också till Vänsterpartiet, eftersom ni antyder samma sak. Det står i ägardirektiven att vi ska vara värdeskapande och följa de marknadsmässiga villkoren. Om näringsministern ska sätta sig i styrelserummet och påverka detta måste ni ändra ägarpolitiken, och då måste ni stå upp för det. Det är någonting annat än värdeskapande. Om det inte är värdeskapande innebär det att statliga bolag ska ha andra krav på sig, det vill säga att skattebetalarnas bolag ska ha andra krav på sig än vad andra bolag ska ha. De ska inte utsättas för den konkurrens som andra företag utsätts för. Jag tror att det är en ganska riskabel politik. Det som har varit bra i ägarpolitiken de senaste åren är att man har varit tydlig med värdeskapandet. Där kan jag gärna ge erkännandet att det också har utvecklats under den senaste socialdemokratiska regeringen. Man har varit tydlig med att det ska vara professionella styrelser som tillsätter professionella vd:ar som ställer krav på avkastning och effektivitet. Det är vad som måste gälla de statliga bolagen. Det är inte olika näringsministrars behov av att visa upp sig som ska vara styrande. Det är otroligt riskabelt. Det är den långsiktiga politiken och ägarpolitiken som måste vara styrande. Jag kan bara konstatera att det som händer i Norrbotten är en effekt av regeringens politik inom turistnäringen, skognäringen och gruvindustrin. På 15 månader har 500 helt nya jobb skapats i Norrbotten. När hände det senast? Jag har bott i Norrbotten i åtta år, som jag sade tidigare. Det har hela tiden varit diskussion om nedläggningar. Nu är Norrbotten en framtidsregion som tas som exempel för tillväxten. De regionala klyftorna minskar i vårt land tack vare sysselsättningsökningen. Det är 164 000 färre i utanförskap. Det är tack vare den generella politiken och inte paketpolitiken som ni tycks vara kvar i. Jag beklagar det. Jag uppfattade det som att åtminstone Socialdemokraterna hade lämnat den tidsålder när man hade akututryckningar varje gång det skedde en nedläggning någonstans. Men nu är man tillbaka i det. Jag vill ha goda företagsvillkor. Vi ska ha bra infrastruktur, forskning, utveckling och ökad produktivitet så att vi kan garantera jobben framöver. Jag har gett uppdraget till länsstyrelsen, kommunen och företaget att sätta sig ned och diskutera framtiden. Man får då diskutera alla frågor som rör Seskarösågen. Det finns ekonomiska och personella resurser ute i länen, och jag har en ständig kontakt med landshövdingen. Jag har också haft diskussioner med kommunalråden. Det är klart att jag är aktiv. Men jag redovisar inte varje telefonsamtal som jag har apropå den här typen av frågor. Det är helt omöjligt. Jag är intresserad av att veta vad det är för extraresurser som ni har. Det finns inga sådana i er budget. Ni säger att ni ska tillföra extraresurser. Tala om för mig vilka resurser det är och från vilket budgetområde ni tänker ta dem. Det är bra att ni redovisar det för dem i Seskarö, Norrsundet eller var det är någonstans. Jag vill inte ha plakatpolitik. Människorna som blir uppsagda är inte betjänta av det. De är betjänta av reell politik som leder till riktiga och långsiktiga jobb. Det kan skapa tillväxt och också trygghet.

Fru talman! Jag skulle absolut inte vilja ha en lista på alla samtal som näringsministern ringer, bevare mig väl. Däremot skulle jag gärna vilja se resultat. Man talar om att det ska vara marknadsmässigt, professionellt och effektivt. Det är någonting som jag ofta blir riktigt upprörd över. Så fort man talar om verksamheter i norra Sverige talar man om att de antingen måste läggas ned eller flyttas för att de ska bli effektiva. Om man skulle jämföra verksamheter i norra Sverige med dem i storstäderna är jag rätt övertygad om att de är mycket mer kostnadseffektiva i de mindre orterna i norra Sverige än vad de är i storstäderna i södra Sverige. Det befäster en fördom om norra Sverige och inlandet. Jag vill inte att näringsministern lägger ord i min mun. Jag har aldrig någonsin påstått att jag har extraresurser. Jag har inte någon gång påstått att vår regering skulle ha haft si eller så många miljoner. Jag kan hänvisa till det som också Siv Holma gjorde tidigare. När sågen på 80-talet var hotad var det den socialdemokratiska regeringen som gjorde något genom att Domänverket inte behövde betala in sin avkastning. Det kunde i stället använda närmare 100 miljoner för att satsa på ett modernt sågverk som är modernt ännu i dag. Den s-märkta regeringen gjorde då en stor insats. Jag ifrågasätter när näringsministern säger att landshövdingen har så mycket pengar och att regeringen har tillfört så mycket resurser. Såvitt jag vet har länsanslaget minskat. Mindre pengar ska räcka till mer. Det vore intressant att höra ministern förklara hur det ska gå till. Man talar om att det går så bra i Norrbotten. Den här regeringen har suttit i 16 månader. Uppgången för LKAB har pågått i några år. Det kan knappast vara det som näringsministern menar. Det kanske är Ikeas etablering. Men det beslutet fattades också innan den borgerliga regeringen tillträdde. Det vore intressant att höra vilken uppgång och tillväxt i Norrbotten som beror på den borgerliga regeringen. Det vore också intressant att höra vilka fantastiskt kraftfulla åtgärder som de som bor på Seskarö och drabbas av nedläggningen skulle komma i åtnjutande av. Det är de fantastiska åtgärder som ministern påstår att den här regeringen hjälper de arbetslösa med. Jag kommer inte ihåg exakt hur formuleringen var. Men det sades att den generella politiken hjälper folk att komma tillbaka till jobb. Tja, de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har dragits ned väldigt kraftfullt. Strukturomvandlingar skulle betyda nya jobb, men dem har man inte någon chans att få hjälp med utbildning till. Är det en kraftfull åtgärd? Strukturomvandlingar har naturligtvis också skett under socialdemokratiska regeringar. Det är ingenting som vi motsätter oss. Mina frågor har handlat om detta. Hur ser ministern på att något annat företag köper upp sågen och driver den vidare? Man kanske har mer vidareförädling men ser till att människorna på Seskarö fortfarande har kvar jobben. Vad kommer ministern att göra för att åstadkomma det? Jag har inte sagt att ministern behöver hosta upp 5, 50 eller 150 miljoner. På vilket sätt kommer näringsministern, som ändå har ansvaret för både näringarna och regionalpolitiken, att agera för att människor på Seskarö ska kunna ha ett jobb även i framtiden? Det handlar om dem som har flyttat dit för att se till att vi kan utvinna naturresurserna från Tornedalen. På vilket sätt kommer näringsministern att medverka till att människor på Seskarö ska kunna bo kvar där och ha ett jobb även i framtiden?

Fru talman! Rubriken på interpellationen är Nedläggning av sågverket på Seskarö . Men det intressanta är egentligen framtiden för dem som bor på Seskarö. Det handlar om framtiden för dem som nu jobbar på sågverket på Seskarö, dem som är engagerade i värdshuset på Seskarö och oss som bor i Norrbotten. Vi är fem regionala företrädare för Norrbotten som deltar i debatten. Men den frågan bollar vi över till Näringsdepartementet. Man kan fundera över var norrbottningarnas egna åsikter och visioner om framtiden för Seskarö och Norrbotten finns. Vad är det som ska utveckla vårt län? Är det Maud Olofsson som ska berätta för oss hur vi ska göra? Eller ska hon skapa förutsättningar så att vi själva, utifrån den kunskap vi har och utifrån vårt entreprenörskap, kan skapa de jobb som behövs för att ta till vara de resurser och naturtillgångar som finns där? Kristina Zakrisson hör fördomar. Jag upplever att Kristina Zakrisson sprider fördomar. Det som utvecklar Norrbotten är en rationell och högeffektiv basindustri. Den har kommit till stånd genom strukturrationaliseringar som ofta varit smärtsamma, men vi har klarat det. Vi har tagit vara på detta. Sveriges och Norrbottens välfärd bygger nu på att Norrbottens industri har omvandlats, blivit effektiv, kunnat konkurrera med övriga industrier och kunnat agera på marknadsmässiga villkor. Den har inte varit en skyddad verkstad. Det är tack vare detta som Norrbotten nu har en fantastisk utveckling. Jag håller med Kristina Zakrisson om att regeringen har bidragit till det. Det avgörande är att vi har en industri som tar vara på de förutsättningar som finns i Norrbotten. Sedan har regeringen sett till att vi får en utveckling i hela vårt län som har bäring inför framtiden.

Fru talman! I sitt anförande frågar Maud Olofsson om ägarpolitiken. Jag skulle vilja ha ett förtydligande från Maud Olofsson. Handlar regeringens ägarpolitik om att skapa maximal vinst? Ska det inte räcka med att vara lönsam och vinstrik, som Seskarösågen är? Ska ägaren öka sin vinst om man ser möjligheter att göra det genom ytterligare koncentration och nedläggning? Jag tycker att det är en oerhört kortsiktig ägarpolitik. Jag vill ha ett långsiktigt ägarskap från statens sida. I stället för kortsiktiga, lata kapitalister vill jag faktiskt ha flitiga kapitalister. Jag hoppas någonstans att staten skulle vara av den kalibern i sin ägarpolitik. Sedan talar näringsministern om det fantastiska som har hänt sedan regeringstillträdet. Man kan inte låta bli att hålla sig för skratt, uppriktigt sagt. Vi lever i en globaliserad värld. Vi råkar ha råvaror i Norrbotten som är oerhört efterfrågade på världsmarknaden. Därför har vi sedan lång tid haft en oerhört stor tillväxt. Jag tror att Norrbotten och Västerbotten är de län i landet där tillväxten ökar mest. Man talar lite emot det man egentligen säger. Ursäkta, fru talman, men jag måste säga att jag upplever det som om tomma tunnor skramlar mest.

Fru talman! Jag ska villigt erkänna att det är jätteroligt att bo och leva i ett län där tillväxten är hög. Det är jätteroligt att Ikea etablerar sig i Haparanda i mitt hemlän Norrbotten. Men samtidigt får vi inte glömma att vi lider av en befolkningsutveckling som inte supportar regionens eller den lokala ortens förmåga att ge god samhällsservice till människor som bor i Norrbotten eller på mindre orter i inlandet. Det är där det måste finnas ett nationellt ansvar, och just nu har näringsminister Maud Olofsson det nationella ansvaret för regionalpolitiken. Jag ska inte här och nu göra mig till expert på sågverksindustrin, men det har varit ganska svårt för Seskaröborna och sågverksarbetarna att få träffa Maud Olofsson och uttrycka sina farhågor, sina framtidsplaner och sina visioner för Seskarö. Jag tror inte att de inte har det. Man har hitintills inte lyckats med det, och därför ska jag informera näringsministern, som den statliga representanten i Setra, om vilka funderingar man har. De funderar över varför man ska lägga ned dem. Varför just det här sågverket? Man tjänar ju pengar och är lönsamma. Man har investerat 6 miljoner alldeles nyligen. Det är klart att man funderar över varför detta ska ske. Man funderar också över sådana saker som jag inte är expert på, till exempel hur timmerflödena fungerar inom Sveaskog. Varför har man inte gjort en total utredning av hur sågverken i Norrbotten ser ut? Dessutom funderar man över en tillväxtplan och en skogsplan för de närmaste tio åren. Sedan är man också väldigt intresserad av om det finns någon konkurrensanalys angående sågverken. I grund och botten förstår jag mycket väl varför man är så orolig, därför att de tjänar ju pengar.

Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att vi återvänder till ägarpolitiken. Jag tror att det var Siv Holma som sade att det här är en otroligt kortsiktig ägarpolitik och att hon var upprörd över detta. Jag vill bara meddela att det är samma ägarpolitik som fanns under den socialdemokratiska regeringen. Jag har inte ändrat någonting i ägardirektiven när det gäller detta. Det är skillnaden mellan att sitta i regeringen och i oppositionen. Ni ägnar er åt demonstrationspolitik. Ni hade samma ägarpolitik, och jag tycker att den var sund. Statliga bolag ska vara värdeskapande, precis som andra bolag, annars hamnar de statliga bolagen i en annan klass där man inte ska konkurrera på sunda villkor. Är det någonting som riskerar jobben på lång sikt är det detta. Det är precis som Stefan säger, äntligen har Norrbotten fått de förutsättningar som Norrbotten verkligen förtjänar med alla rika resurser som Norrbotten har. Det är inte uttryck för någon värdering, utan det är snarare så att vi ger stöd till de företag som förvaltar de här resurserna för att utveckla jobben i Norrbotten. Min fråga till Socialdemokraterna är: Tänker ni ändra ägarpolitiken? Berätta det i så fall här! Berätta att ni inte ska ha samma krav på statliga bolag som ni har på andra! Berätta att ni tänker ändra ägarpolitiken! Jag tror att det är en viktig signal både till arbetarna och till dem som jobbar med företagen. Sedan säger Maria Stenberg att det finns en massa funderingar hos arbetarna. Jag har respekt för det. Men alla de frågor som du räknar upp är ägarfrågor. De ska diskuteras i bolagen. Det är de avvägningarna som bolaget har gjort. Jag som näringsminister ska inte sitta och säga hur konkurrensanalysen ser ut. Jag tror att det bästa är att vara tydlig i ägardirektiven men också tydlig när det gäller förutsättningarna för hur jobbpolitiken ska vara. Sedan kan jag ha förståelse för att det är otroligt upprörande att vår politik lyckas. Det är klart att Socialdemokraterna inte gillar det, och inte vänsterpartister heller. Men när det kommer till 500 jobb på 15 månader är vi åtminstone stolta och glada över det. Vi är glada när vi ser att företagen investerar tack vare vår politik. Vi är glada när vi skärper utbildningsinsatserna så att ungarna får kunskap i skolan. Vi är jätteglada när vi, tack vare infrastrukturinvesteringar, kan ge resurser så att vi kan transportera varor, tjänster och människor. Jag har granskat er budget. Man säger: Vi har inga extra resurser. Men stå inte här i talarstolen och säg att det ska till extraresurser när ni själva inte har angett det i er budget! Det är väldigt viktigt att man säger samma sak som man faktiskt gör, annars blir det plakatpolitik, precis som jag sade tidigare. Jag tror att Norrbotten har jättestora förutsättningar. Jag vet också att Haparanda kommun är en väldigt bra kommun som har jobbat förutseende med sin utveckling. Det är inte regeringens förtjänst att de har varit duktiga i Haparanda, utan de har varit duktiga på egna meriter men fått stöd i vår näringspolitik och vår infrastrukturpolitik. De har varit väldigt duktiga på att skapa en profil och skapa ett incitament för företag att vilja investera, hitta nya kontakter och så vidare. Det är den processen som jag vill stödja, inte bara i Haparanda utan i hela Sverige. Det är därför som jag också pratar om den generella politiken och inte paketpolitik. Jag vill ge förutsättningar. Det är ökade resurser till strukturfonderna. Länen har större möjligheter att prioritera själva. Det är också det som är meningen med strukturfonderna. Det jag har förstärkt i strukturfondsprogrammet är entreprenörskapet. Det stod nästan ingenting om det när jag fick ta över en del av materialet. Det har vi förstärkt just därför att vi tror att entreprenörskapet är grunden för jobb och tillväxt i hela Sverige.

Fru talman! Det kommer ett och annat från näringsministern som gör att man nästan hajar till i stolen, bland annat att det är regeringens fantastiska infrastrukturpolitik som gör att det går så bra i Haparanda. Då utgår jag ifrån att det lilla problemet med Haparandabanan, att det fattas 700 miljoner, inte är något problem mer. Det kommer säkert att ordna sig, för det är en oerhört viktig investering, inte bara för Haparanda och Norrbotten utan för hela landet. Stefan Tornberg frågar: Var är Norrbottens egna visioner? Lägger ni över allt på näringsministern? Enligt min åsikt har en näringsminister som sitter och har ett regeringsansvar lite större ansvar än en ledamot i opposition. Det kanske jag har missförstått. Men jag ställer nog lite större krav på en näringsminister, även om det gäller en riksdagsledamot i Centern som sitter i ett majoritetsparti. Jag tycker nog att näringsministern har ett väldigt stort ansvar för detta. När det gäller ägarpolitiken anser jag att en långsiktig ägarpolitik kan betyda att man inte behöver ha kortsiktiga vinster. Jag har aldrig påstått att det måste till si och så många miljoner, men jag ställde några konkreta frågor till ministern, bland annat om ministern har något intresse av att det ska bli något annat än en nedläggning av sågen på Seskarö och om ministern är motståndare till att det i så fall skulle säljas till någon privat intressent. Annars har ju regeringen väldigt stora ambitioner när det gäller att privatisera. Är det i det här läget inte en möjlighet? Återigen: Jag har inte krävt eller påstått att det skulle finnas miljoner att ösa över sågverket, heller inte sagt att om det är helt olönsamt det ändå ska finnas kvar. Jag har sagt att det går att utveckla. Det kanske går att förädla mer, och det finns privata aktörer som är intresserade av att ta över. Kommer ministern att medverka till detta, eller kommer ministern bara att sitta på sitt rum på Näringsdepartementet och vänta på att nedläggningen är ett faktum? Jag tycker att en näringsminister har ett större ansvar än så.

Fru talman! Det är en mycket intressant diskussion. Det handlar väldigt mycket om perspektiv och hur man tänker sig att man ska skapa tillväxt och utveckling i hela landet. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tror mer på paket och styrningar från Näringsdepartementet. Jag tror mer på underifrånperspektiv och generella åtgärder. Det är intressant, tycker jag, att höra diskussionen om infrastrukturen, för den är viktig. Jag vill bara påminna Kristina Zakrisson om att i hennes egen budget minskas anslagen till enskilda vägar och handikappanpassning med 1 miljard. Jag vill bara påminna om att det saknas 60 miljarder till järnvägsinvesteringar i era egna infrastrukturplaner och att det saknas 30 miljarder till vägarna från era vägprojekt som ni hade när ni hade regeringsmakten. Det är så politiken ser ut. Det är därför det är svarta hål i infrastrukturbudgeten. Utöver det drar ni ned pengar i er egen budget nu som ni lägger fram här. Det är bra för väljarna att veta det. Kristina Zakrisson säger att man inte behöver ha kortsiktiga vinster. Det är klart att företagen ska se på både kort och lång sikt. Det är klart att företagen måste vara ekonomiskt effektiva. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att Socialdemokraterna tänker ändra ägarpolitiken. Den ska inte vara värdeskapande. Men då ska vi meddela svenska folket att det inte är fråga om samma konkurrensvillkor för statliga bolag som för andra. Det kommer att få konsekvenser för människor på sikt. Då är jobben om något riskerade. Det är viktigt att meddela väljarna att det är så ni tänker er det. Det sista som jag vill säga är att jag tror på regionens förutsättningar. Det är därför jag ger resurser nu till regionen. Jag tror att företaget tillsammans med länsstyrelsen och landshövding Per-Ola Eriksson, kommunalt folk där uppe och arbetarna på Seskarö, alla de som finns där, måste sätta sig ned och diskutera vad som ska hända framöver. Då ska alla frågor prövas. Jag tror att förutsättningarna för en god utveckling i Norrbotten är bättre än på länge. Gruvnäringen fick ju fria prospekteringstillstånd i den förra borgerliga regeringen som gjorde att den också utvecklas som stöd för näringslivsutvecklingen i norra Sverige, vilket är otroligt bra i dag.