Nationell samling bakom svensk ansökan om vinter-OS 2018

Interpellationsdebatt 17 mars 2006

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 1 Bosse Ringholm (S)

Herr talman! Sven Bergström har frågat mig om jag är beredd att medverka till att söka bredast möjliga samling bakom en svensk ansökan om vinter-OS 2018 och vilka åtgärder jag avser att vidta för att en sådan ansökan ska ha bästa förutsättningar att vinna. Jag delar Sven Bergströms uppfattning att Åre och Östersund har utmärkta förutsättningar för vinteridrott och att de sedan länge har en omfattande erfarenhet av att arrangera stora internationella idrottstävlingar. Denna uppfattning redovisade jag också vid en interpellationsdebatt med Håkan Larsson den 18 oktober förra hösten. Att stå som värd för ett olympiskt vinterspel och Paralympics innebär ett betydande statligt åtagande. Beslut om statliga bidrag och garantier för att genomföra stora arrangemang som olympiska spel kräver ett omfattande underlag som regeringen måste analysera och inhämta myndigheters och organisationers synpunkter på. Först därefter kan regeringen gå till riksdagen för att inhämta dess godkännande. Sveriges Olympiska Kommitté gjorde under 2004 en förstudie tillsammans med representanter för Riksidrottsförbundet och i samarbete med Åre och Östersunds kommuner. Förstudien innehöll en bedömning av kostnaderna för att bygga de anläggningar och den kompletterande infrastruktur som skulle ha krävts för att genomföra ett vinter-OS 2014. Statskontoret redovisade därefter på regeringens uppdrag en samhällsekonomisk analys av de effekter som skulle uppstå om Sverige hade tilldelats olympiska vinterspel och Paralympics i Östersund och Åre 2014. Regeringen, Riksidrottsförbundet och Sveriges Olympiska Kommitté gjorde sedan en bedömning att det inte fanns förutsättningar för Sverige att gå vidare med en ansökan då de samhällsekonomiska förutsättningarna för att genomföra vinter-OS 2014 var alltför osäkra. Jag vill framhålla att denna bedömning gjordes gemensamt av regeringen och idrottens organisationer. Utgångspunkten för att ansöka om spelen 2018 är att det ska finnas en bra chans att få spelen och tydliga samhällsekonomiska förutsättningar. Det är en viktig fråga inte bara för Jämtland utan för hela Sverige. Det gäller exempelvis att engagera näringslivet i hela landet. Såväl staten som andra intressenter måste överväga hur de skulle kunna bidra till att Sverige ges förtroendet att få arrangera ett olympiskt spel i framtiden.

Anf. 2 Sven Bergström (C)

Herr talman! Det är en händelse som ser ut som en tanke att precis just nu när vi debatterar ett möjligt svenskt vinter-OS så står idrottsfesten i Åre på sin högsta punkt. Anja Pärson och Fredrik Nyberg förbereder sig som bäst för sina första åk i världscuptävlingarna där uppe. Det är en god illustration till en idrottsfest i ordets bästa mening. Jag vill tacka idrottsministern för svaret på frågan. Bakgrunden är naturligtvis att Centerpartiet i många år har drivit frågan om att verkligen anstränga sig för att få ett vinter-OS till Sverige - gärna ett sommar-OS också, men vinter-OS är nog lite mer sannolikt. Vi gläds särskilt nu efter de stora svenska framgångarna i Turin, där Sverige kom på sjätte plats i medaljligan med sju guld, två silver och fem brons. Det är en fantastiskt fin insats. Jag fick dessvärre inte något tydligt besked av idrottsministern i svaret. Men låt mig titta på vad Bosse Ringholm ändå har sagt. Han hänvisar till de förberedelser som gjordes, till Statskontorets utredning och till det han kallar för en gemensam bedömning av att det inte i juni 2005 fanns förutsättningar att gå vidare med en svensk ansökan för 2014. Från en annan utgångspunkt var förutsättningarna oerhört goda när man ser vilka kandidatländer som blev kvar och vilka kandidatstäder som blev kvar. Den gemensamma bedömning som idrottsministern framhåller var i själva verket en framtvingad bedömning, för att inte säga rena utpressningen. Jag vill inte påstå att Bosse Ringholm satte en pistol i pannan på Karin Mattsson och SOK-företrädarna vid mötet i Rosenbad. Men utpressning kan också utövas med mer sofistikerade metoder. I det här fallet handlade det om att ställa statens stöd till idrotten i övrigt mot ekonomiska garantier för ett OS. Jag tycker att det är ett motbjudande sätt att resonera. Lika säkert som amen i kyrkan kommer naturligtvis Bosse Ringholm att förneka detta. Men vittnesmålen från många med insyn i frågorna är i praktiken alldeles glasklara. Men låt oss lägga gamla synder bakom oss och blicka framåt! Jag uppskattar att Bosse Ringholm i svaret ändå andas en viss optimism och en viss vilja att pröva det här seriöst igen. Fort nog kan möjligheten uppstå om vinter-OS 2014, som vi schabblade bort, skulle gå till Sydkorea. Då uppstår ganska snart en ny möjlighet för Europa att söka vinter-OS eftersom vinter-OS 2010 går i Vancouver i Kanada. Då är det Europas tur igen 2018. Jag skulle vilja fråga Bosse Ringholm om han kan vara lite mer tydlig om att han är beredd - kanske som sin sista insats som idrottsminister här före valet i höst - att verkligen anstränga sig för att nu i god tid förbereda en svensk ansökan för 2018. Kan han se till att vi får den tidiga uppställning som behövs från alla parter? Jag delar idrottsministerns uppfattning om att det här är en fråga för hela Sverige, inte minst för det privata näringslivet. Är han beredd att medverka till en sådan uppställning och i positiv anda jobba för detta så att vi får en bättre situation och bättre förberedelser och inte hamnar i en sådan här oerhört besvärlig situation som den vi hade 2005? Då kom Statskontorets utredning en kort tid före det att en preliminär ansökan skulle ges in. Jag hoppas att idrottsministern i sitt nästa inlägg kan klargöra om han mer praktiskt och konkret är beredd att medverka till att förbereda en ny svensk OS-ansökan om ett vinter-OS 2018.

Anf. 3 Håkan Larsson (C)

Herr talman! Vi är många som fortfarande är besvikna, både i Jämtland och i övriga Sverige, över att det inte blev någon OS-ansökan för vinterspelen 2014. Vi vet nu att vi hade haft en stor chans att få arrangera spelen. Det har vi fått signaler om inte minst från olika personer inom Internationella Olympiska Kommittén. Hos våra grannar i väster, i Norge, avstod man från att driva en kampanj för Tromsös kandidatur. Informellt gjorde man det därför att man ansåg att det nu var dags för Åre, Östersund och Sverige att få en chans att arrangera ett vinterspel. Mot den bakgrunden känns det lite bittert att det inte blev en ansökan. Jag tror att vi hade haft en god chans att få arrangemanget. Men gjort är gjort. Nu ser vi framåt. Framgångarna i vinter-OS i Turin måste vara en inspiration att komma igen och att bjuda igen världens idrottsungdom även till Sverige. I Östersund, Åre och i Jämtland över huvud taget finns det fortfarande en mycket stark uppslutning bakom en OS-kandidatur. Vi vet också att Sveriges Olympiska Kommitté är positiv. Vid sitt möte i april ska man behandla frågan och ta ställning till om man vill driva den vidare för 2018. I de analyser som har gjorts efter kandidaturen för 2014 har man varit tydlig internt. Man har sagt att om vi ska dra i gång en ny kampanj för ett vinter-OS så vill vi ha ett principiellt inriktningsbeslut, som man kallar det, från regeringen för att kunna veta att det här är någonting att satsa på. Man vill inte uppleva en situation där man en vecka innan en ansökan ska vara inne får ett nej, utan man vill i god tid veta att nu finns det en uppslutning från politiken, från regering och riksdag. Om man får det är det också mycket lättare att få en stark uppslutning nationellt i Sverige. Det gäller en samlad idrottsrörelse - det fanns ju förra gången också, men man kanske kan få en ännu mer offensiv kampanj från det hållet. Vi kan också få en nationell uppslutning från näringslivets sida. Det är jag övertygad om. Jag vill därför fråga Bosse Ringholm: Är du beredd att göra ett positivt uttalande om ett sådant inriktningsbeslut om att Sverige och Sveriges regering vill att vi ska arrangera olympiska vinterlekar i Sverige så snart som det är möjligt? Det är som Sven Bergström säger: Skulle ett vinter-OS 2014 arrangeras i Sydkorea är ju förutsättningarna väldigt goda för 2018. Därför är det viktigt med ett snabbt beslut. Idrottsrörelsen och de som jobbade med kampanjen för 2014 har sagt att det vore väldigt bra om man hade ett positivt inriktningsbeslut senast i början på 2007.

Anf. 4 Bosse Ringholm (S)

Herr talman! Det är tråkigt att Sven Bergström och Håkan Larsson i första hand ägnar sig åt ett partipolitiskt schackrande när det gäller möjligheten att söka olympiska spel till Sverige. Jag beklagar att Håkan Larsson och Sven Bergström i första hand håller på med partipolitik. Det borde finnas goda förutsättningar att få alla politiska partier i Sverige att säga att vi naturligtvis ska göra vad vi kan för att öppna möjligheterna för att söka olympiska spel till Sverige i framtiden. Jag hoppas att herrarna lägger partipolitiken bakom sig och är mer angelägna om möjligheten att nå en bred uppslutning bakom chansen att få olympiska spel i framtiden. För mig är olympiska spel faktiskt viktigare än den här snäva partipolitiken som herrarna ägnar sig åt. Låt mig gå över till sakfrågan. Jag tycker att det är oerhört viktigt att alla dörrar står öppna för Sverige att på nytt söka olympiska spel, exempelvis 2018. Och jag har markerat det i det här svaret, och jag har markerat det i mängder av intervjuer, inte minst i anslutning till det beslut som fattades förra sommaren. Den slutsats som företrädare för Riksidrottsförbundet och Sveriges Olympiska Kommitté och regeringen drog, när vi förra sommaren kom till slutsatsen att det då inte var möjligt att söka OS, var att vi definitivt skulle starta förberedelserna för 2018 års diskussion på ett sådant sätt att vi engagerar hela Sverige, näringslivet och alla andra parter, i en ordentlig diskussion om hur vi kan förbereda oss på ett bättre sätt i fortsättningen. Jag tycker att vi har goda möjligheter. Som jag har sagt i mitt svar har både Åre och Östersund bra förutsättningar, och Sverige som idrottsland har väldigt goda organisatoriska möjligheter att organisera ett olympiskt spel. Vad det handlar om är att i första hand få på plats de fysiska förutsättningarna när det gäller anläggningar, transporter, hotellrum och annat. Men det handlar naturligtvis också om de ekonomiska förutsättningarna. Vi har skäl att lära oss en del av det som har hänt under senare tid. Sommar-OS i Aten för två år sedan kostade ungefär dubbelt så mycket som det från början var planerat. I vinter-OS i Turin, som nyligen avslutats, handlade det om kostnader för staten och övriga samhällsorgan som kanske är de dubbla mot det vi har kalkylerat med här hemma i Sverige. Vi har skäl att titta på deras kalkyler och se varför det blev så dyrt som det blev i Turin. Jag tror att det finns möjligheter för oss att hitta en modell för att ha olympiska spel i Sverige som är betydligt mindre kostsam än den vi sett i vår omvärld. Jag tror också att det vore bra om vi kunde föra en diskussion med till exempel Internationella Olympiska Kommittén om hur man kan organisera de här spelen på ett bra sätt. Det har länge sagts att det har legat Sverige i fatet att vi har sökt både för Östersund och för Åre och att man inte kan ha allt på ett ställe. Men jag tror att alla inser att det är en orimlighet att tro att man kan både längdskidåkning och slalomåkning exempelvis på exakt samma ställe. Det visar också erfarenheterna från Turin. Där hölls ju spelen på fem eller sex olika ställen. Jag tycker att vi, som hittills i diskussionen har koncentrerat oss på två orter, egentligen har ännu bättre förutsättningar än andra länder som har diskuterat sina förutsättningar. På en punkt delar jag Sven Bergströms och Håkan Larssons uppfattning, nämligen att om det är så att Asien får spelen 2014 är naturligtvis förutsättningarna för Europa att få dem 2018 ännu större än tidigare. Det bör tala för Sverige. Jag tycker att jag har varit utomordentligt tydlig, både i de intervjuer som jag gjorde förra sommaren i anslutning till händelserna då när vi lade 2014 års ansökan åt sidan och i svaret nu, med att regeringen är mycket öppen för en fortsatt diskussion tillsammans med Sveriges Olympiska Kommitté, Riksidrottsförbundet, de berörda kommunerna, näringslivet och alla andra. Det ska naturligtvis vara hela Sveriges angelägenhet. Det är viktigt att man inte bara i Jämtland utan i Skåne, Norrbotten, Dalsland och alla andra delar säger att man tycker att detta är en nationell angelägenhet. Och jag vill understryka att det inte ska stå i motsats till breddidrott eller någon annan form av idrott.

Anf. 5 Sven Bergström (C)

Herr talman! Det är lite synd att idrottsministern väljer, möjligen trängd av de sakargument vi redovisar, att försöka göra det här till en partipolitisk fråga där vi driver ett centerpolitiskt egenintresse. Håkan Larsson och jag har motionerat om vinter-OS i Sverige i många herrans år. Det är inte betingat av att de stora svenska framgångarna i Turin kom precis nu. Det här är ett genuint och äkta intresse vi har, och det delar vi med svenska folket och med många andra som ser vilka effekter ett stort idrottsevenemang kan ha. Det är inget partipolitiskt schackrande. Dessutom var faktiskt rubriken på min interpellation Nationell samling bakom svensk ansökan om vinter-OS 2018 . Det illustrerar vårt synsätt att det är viktigt att vi får den här breda uppslutningen. Jag hoppas verkligen att det inte är av sådana skäl som idrottsministern krånglar i den här frågan. När det gäller kostnaderna kunde vi läsa att de kalkyler som fanns för vinter-OS i Turin kom på skam. Det var inte så att det kostade mycket mer, utan det var tvärtom så att intäkterna blev större än vad man hade räknat med genom stora sponsorintäkter och genom stora intäkter från tv-sändningarna. Business Week skrev bland annat att detta var en positiv och glad överraskning från vinter-OS i Turin. Det blev faktiskt ett bättre ekonomiskt utfall än man hade beräknat. Sedan är jag den förste att säga att det här inte ska vara en businessgrej för Sverige i första hand. Det ska inte vara ett kommersiellt arrangemang. Vi ska bjuda på ett vinter-OS i Sverige därför att vi nu i många, många år har deltagit i stora internationella idrottsevenemang, och vinter-OS i synnerhet, men inte har bjudit igen. Det handlar om vanlig hut och hyfs, höll jag på att säga. När man gång på gång blir bjuden på kalas bjuder man någon gång igen också. Nu är det Sveriges tur att bjuda igen. I synnerhet när vi nu är en återupprättad "stormakt" på vintersportens område är det rimligt att vi faktiskt aktualiserar det här på stort allvar och söker bredast möjliga uppslutning från näringslivet och idrottsrörelsen regionalt och även nationellt, precis som idrottsministern var inne på. Jag håller helt med om att det här är en stor nationell fråga. När det gäller kostnaderna är det lite frestande att dra paralleller med de stora nationella, statliga bolagen vi har uppe i norra Sverige. Jag tittade på siffrorna för LKAB och Vattenfall. Bara LKAB:s årliga vinst skulle räcka, herr idrottsminister, till att ge de här ekonomiska garantierna för ett vinter-OS i Sverige. Det handlar om 3-8 miljarder kronor, och LKAB:s vinst var bara det här året 6 miljarder. Tittar vi på stora Vattenfall, som inte minst i Jämtland genererar ännu mycket större vinster, blir det ännu enklare att göra en sådan jämförelse. Men som sagt var, det är inte i första hand av ekonomiska skäl utan av anständighetsskäl som vi ska göra detta. Vi åker på vinter-OS. Vi deltar med glädje varje gång. Nu är det dags för Sverige att bjuda igen. Jag skulle vilja ha ett lite tydligare besked om idrottsministern är beredd att hjälpa till och jobba för att vi förbereder oss så tidigt som möjligt och inte hamnar i en sådan här pressad situation ännu en gång. Vi får ganska snart ett besked om Sydkorea får spelen. Då är det läge för oss i Sverige att vara på alerten direkt och verkligen anstränga oss och tala om att här finns det ett intresse. Det är viktigt att regering och riksdag går före där och tar näringslivet, idrottsrörelsen och andra med sig och lämnar ett tydligt besked om att det är ett svenskt nationellt intresse att arrangera ett vinter-OS i Sverige, och vi bjuder in alla att delta i detta.

Anf. 6 Håkan Larsson (C)

Herr talman! Jag blir lite bekymrad och lite ledsen över att idrottsministern börjar tala om partipolitiskt schackrande. Det är just det vi försöker att undvika. Vi vill ju samla alla partier, en nationell samling, bakom en ansökan om att arrangera ett vinter-OS i Sverige. I Jämtland har jag fått väldigt positiva reaktioner inte minst från idrottsministerns partivänner. Den socialdemokratiska tidningen Länstidningen i Östersund har skrivit och tackat och sagt att det är bra att Håkan Larsson driver de här frågorna, och man har uppmanat övriga att ställa upp och driva det här väldigt tydligt. Vi undviker partipolitiken. Vi hoppas i stället att vi kan få en samling där alla partier offensivt ställer upp och talar om att vi vill ha ett vinter-OS i Sverige. Målsättningen måste ju, som idrottsministern säger, vara att hela Sverige ska engagera sig i det här. Vi ska få en uppslutning från politiken - partier, riksdag och regering - och från näringslivet på nationell nivå. På det viset kan vi, i ett tidigt skede den här gången, gå ut och tala om att Sverige är kandidat för att arrangera ett vinter-OS. Till slut vill jag säga att det är jättebra att Bosse Ringholm säger att vi inte ska ha någon motsatsställning mellan breddidrott och elitidrott. Det är viktigt att vi tydligt markerar det nu så att elitidrotten blir ett draglok för att skapa en bred breddidrott i det här landet. Stora idrottsarrangemang - det största är ju olympiska spel - är ju en väldigt bra motor i det arbetet. Jag hoppas att vi kan dra slutsatsen av den här debatten att vi nu är eniga om att vi ser positivt på ett vinter-OS i Sverige och att vi i ett tidigt skede kan få ett sådant här inriktningsbeslut som de som jobbade med kampanjen för 2014 efterlyser, så att man vet att regering, riksdag och hela Sverige nu står bakom en kandidatur. Då kommer vi att lyckas 2018. Det kan ju bli 2022, men inriktningen bör vara 2018 i det här skedet.

Anf. 7 Bosse Ringholm (S)

Herr talman! I diskussionerna förra sommaren fanns det inga partipolitiska skillnader. Alla partier var angelägna om att på bästa möjliga sätt pröva de förutsättningar som fanns för Sverige att söka vinter-OS 2014. Den analys som Statskontoret gjorde visade att det var stora ekonomiska problem med risker i storleksordningen upp till 7-8 miljarder kronor. Jag tror att det kanske går att hantera dem om vi får lite tid på oss, och det får vi naturligtvis om vi ska diskutera en ansökan inför 2018. Jag hör nu herrarnas löften om att man inte vill göra partipolitik av det här. Jag ser det som ett löfte. Sedan får det återstå att se om ni har förmåga att hålla det löftet. Jag tycker det vore tråkigt om Centerpartiet fortsätter göra partipolitik av det här när det rimligen är så att alla partier borde kunna ställa upp bakom att vi med öppet sinnelag ska undersöka alla förutsättningar för oss att i fortsättningen kunna söka exempelvis ett vinter-OS. Jag har förståelse för att Sven Bergström tittar på de statliga bolagen och ser att de går väldigt bra och gör väldigt stora vinster. Om det sedan är just de statliga bolagens vinster som ska betala ett vinter-OS eller inte kan man ju alltid diskutera. Jag skulle bara vilja varna för en sak. Centerpartiet tillhör ju de partier - de borgerliga partierna - som gärna vill sälja ut statliga bolag. Därför vore det väl bra med en fortsatt socialdemokratisk både regering och idrottsminister, så att man inte säljer ut de bolag som eventuellt ska kunna användas som en grund för finansiering i fortsättningen. Jag tror att vi har en del att lära av det som hände förra gången inför vår ansökan 2014. Vi ska naturligtvis lägga ned mer omsorg och tid på att skapa förutsättningar för en bra ansökan för framtiden. Jag tror att som det ser ut i dagsläget har vi tre år på oss till nästa ansökningstillfälle, och vi har alla anledningar att tro att alla partier håller dörren öppen för det här. Regeringen och jag som idrottsminister är oerhört angelägen om att så många som möjligt ska ha ett öppet sinnelag för att kunna skapa förutsättningar, både från näringslivet, från staten, från de olika idrottsorganisationerna och alla andra, för att vi också ska kunna söka vinter-OS 2018.

Anf. 8 Sven Bergström (C)

Herr talman! Idrottsministern återkommer till att det här riskerar att bli partipolitik trots att både Håkan Larsson och jag understryker att vi har drivit den här frågan i många år med öppet sinne. Vi formulerar oss till och med så i min interpellation nu senast här att vi vill ha en nationell samling, just för att undvika att det blir något som helst partipolitiskt schackrande. Men det är väl möjligen en illustration till att idrottsministern är lite trängd i sakfrågan. Då tar han till den här typen av retorik. Som en parentes vill jag påpeka att när det gäller statliga bolag var det lite dålig tajmning, idrottsministern. Hela alliansgruppen - inte bara Centerpartiet utan alla partier inom Allians för Sverige - har alldeles nyligen gett besked om att de statliga bolagen, till exempel LKAB, Vattenfall och Sveaskog, ska vi ha kvar i statlig ägo. Det är inte över huvud taget aktuellt inom alliansen med någon utförsäljning. Det var alltså lite dålig tajmning där. Det är viktigt, och det har jag också understrukit i min interpellation, att vi är tidigt ute den här gången. Jag tycker att idrottsministern lutar åt det hållet också, även om han inte är tydlig i sina besked. Det är oerhört viktigt att vi nu är tidigt ute för att ha en bättre förberedelse än vad vi hade senast. Därför är det angeläget att riksdag och regering ger de här tydliga beskeden. Jag vill avsluta med något annat. Bosse Ringholm är ju idrottsminister, åtminstone några månader till. Jag är själv inblandad i ett stort evenemang här i Sverige, nämligen O-Ringens internationella femdagarsorientering, som äger rum i Hälsingland i juli i sommar, som är en god illustration till vilket lyft det kan bli för en region med ett stort internationellt engagemang. Vi räknar med 40 deltagande nationer och 15 000 deltagare. Jag vill passa på här och nu att inbjuda idrottsministern att delta - gärna vara med och inviga, men också delta - för att markera att folkhälsan är viktig. Kanske gör han det som ett av sina sista åtaganden som idrottsminister, men ändå: Välkommen, herr idrottsminister, upp till Hälsingland och till O-Ringens femdagarsorientering i sommar i juli månad!

Anf. 9 Bosse Ringholm (S)

Herr talman! Jag antar gärna den utmaningen! Redan när jag i somras var i Småland på O-Ringen i Jönköpings län sade jag att jag gärna återkommer till Hälsingland sommaren 2006. Där kan vi ses i skogarna. Det är väl bra att Sven Bergström säger att han inte längre nu ska ägna sig åt partipolitiskt käbbel kring det här. Jag tycker att det är ett framsteg om vi kan lägga det här åt sidan, Sven Bergström och Håkan Larsson. Nu kan vi ägna oss åt att diskutera hur vi kan skapa ekonomiska förutsättningar för ett vinter-OS och hur vi kan skapa organisatoriska förutsättningar. Det handlar ju exempelvis om att nästan dubbla antalet bäddar på hotell, pensionat och andra möjligheter som vi behöver ha för att ta hand om deltagare, publik och mycket annat. Det handlar naturligtvis också om en diskussion om hur alla de anläggningar som vi måste åstadkomma också ska användas åren framöver. De ska ju inte bara användas under en begränsad tid, ett par veckor, utan vi ska också ta vara på det stora idrottsintresse som finns bland svensk ungdom för att utnyttja anläggningarna i fortsättningen. Vi vet att en del anläggningar kanske, på samma sätt som i Lillehammer 1994, måste flyttas någon annanstans där det finns publikunderlag, deltagarunderlag och sådant. Det är också en viktig diskussion. Jag kan summera och säga att jag tror att det finns ett stort engagemang från idrottsrörelsen, både från Riksidrottsförbundet, från Sveriges Olympiska Kommitté och från alla idrottsföreningar, att med öppet sinnelag se på möjligheten att söka vinter-OS 2018, och jag tror att det är bra om vi från politiskt håll också försöker titta på de rimliga ekonomiska förutsättningar som finns. Alla vet ju att det här bara kan genomföras om staten går in som garant, för det handlar om många miljarder kronor i sista hand. Det är ingen, i varje fall inte när det gäller den här typen av anordningar, som kan säga att det här är en stor ekonomisk vinstmaskin, utan det är i sista hand statliga pengar som kommer att garantera detta. Då är det väl väldigt bra, Sven Bergström, om vi har kvar många statliga bolag och inte säljer ut ett och annat, som ni vill göra i alliansen. På den punkten har vi delade meningar, och det kommer vi att ha både före och efter höstens val.

den 2 mars

Interpellation 2005/06:283 av Sven Bergström (c) till vice statsminister Bosse Ringholm (s)

Nationell samling bakom svensk ansökan om vinter-OS 2018

Hela Sverige gläds med våra duktiga vinterolympier som medverkat till Sveriges bästa OS genom tiderna. Sju guld, två silver och fem brons placerade Sverige på sjätteplats i den så kallade medaljligan. Men det blir lite genant för Sverige som återupprättad stor nation på vintersportområdet, att inte vi själva någon gång är beredda att också ta på oss ansvaret för att arrangera de olympiska vinterspelen. Blir man bjuden på återkommande kalas är det rimligt att man någon gång bjuder igen.

Lokalt och regionalt engagemang har inte saknats för ett svenskt OS-arrangemang. Senast för ett år sedan hade Östersund/Åre ett mycket gediget koncept för ett vinter-OS 2014 som fick kraftfullt stöd både av Riksidrottsförbundet och Sveriges Olympiska Kommitté, men regeringen och idrottsministern avstyrde slutligen möjligheterna till en sådan svensk OS-ansökan vid ett möte den 27 juni 2005.

Planerna stoppades trots ett omfattande flerårigt förberedelsearbete och enhälliga uttalanden för idén om en svensk OS-ansökan från såväl Riksidrottsförbundets som Sveriges Olympiska Kommittés årsmöten. Regeringen sa nej till att ge de nödvändiga ekonomiska garantierna med hänvisning till att "de samhällsekonomiska förutsättningarna" skulle vara alltför osäkra.

Det är närmast pinsamt för Sverige när länder som Kazakstan, Georgien, Sydkorea och Bulgarien kan ge statliga garantier för ett OS, medan Sveriges regering drar sig ur.

Det är ingen tvekan om att det finns ett stort och genuint intresse för idrott i allmänhet och klassisk vintersport i synnerhet hos svenska folket. Och när de svenska idrottarna i vinter-OS nu återupprättat Sverige som en "stormakt" på vintersportens område är det rimligt att åter ta upp frågan om en svensk ansökan att få arrangera vinterspelen. Detta kan lämpligen ske med utgångspunkt från det väl genomarbetade koncept som Östersund/Åre lagt fram och med sikte på OS 2018. Detta är den första möjliga tidpunkten sedan regeringen sjabblat bort möjligheterna att ansöka om 2014. Om vinter-OS 2014 går till Sydkorea torde möjligheterna för Europa att få arrangemanget 2018 vara mycket goda eftersom spelen 2010 arrangeras i Vancouver i Kanada.

I Östersund/Åre finns mycket goda förutsättningar för att arrangera ett vinter-OS av högsta kvalitet. De klimatiska förutsättningarna är utmärkta och det finns sedan länge en omfattande erfarenhet av att arrangera stora idrottstävlingar. Och hela den alpina delen är redan på plats i Åre där alpina VM arrangeras om ett år. I Östersund arrangeras skidskytte-VM 2008. Därför finns en god beredskap för att göra en ny satsning på att söka de olympiska vinterspelen 2018.

Olympiska spel innebär viktiga investeringar i infrastruktur och turism som annars skulle få vänta i decennier eller inte alls komma till stånd. Det är ingen tvekan om att ett OS skulle ge Sverige i allmänhet och den arrangerande regionen i synnerhet ett välkommet lyft. Och färska erfarenheter från Turin-OS pekar nu på att ett OS faktiskt kan bli en riktigt hygglig ekonomisk affär. Enligt Business Week finansieras OS nu i högre grad än tidigare av intäkterna från tv-sändningarna och stora sponsorer.

För att en ny satsning på ett vinter-OS till Sverige ska bli framgångsrik är det viktigt att samla hela nationen i ett tidigt skede bakom en ansökan. Sveriges Olympiska Kommitté och den övriga idrottsrörelsen, näringslivet både nationellt och regionalt och de lokala myndigheterna är självfallet viktiga, men räcker inte. Regering och riksdag bör också på ett tidigt stadium ta ställning för att Sverige ska ansöka om att få arrangera vinter-OS. Ett uttalande redan nu om att regering och riksdag principiellt ser positivt på en OS-ansökan till 2018 skulle vara en viktig signal. Det är hög tid för Sverige att bjuda världens vinteridrottare till OS-fest!

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga vice statsminister Bosse Ringholm:

1.   Är ministern beredd att ställa sig bakom det initiativ som Centerpartiet tagit om att söka bredast möjliga samling bakom en svensk ansökan om vinter-OS 2018?

2.   Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att en sådan ansökan ska ha bästa förutsättningar för att vinna?