Minskad stimulans till bostadsbyggande

Fru talman! Tommy Waidelich har frågat mig om jag avser att ta några initiativ till att förändra stimulansen till bostadsmarknaden så att trenden minskat byggande och minskad rörlighet kan brytas. Med stimulanser torde interpellanten avse subventioner. De subventioner som funnits är avskaffade och kan således inte ändras. Att införa nya subventioner för att återigen driva på kostnadsutvecklingen är ingen politik för ett ökat bostadsbyggande. Bostadsbyggandet mätt som antalet påbörjade bostäder har, bland annat till följd av finanskrisen, varit mycket lågt de senaste åren. Detta är beklagligt men något som har sin motsvarighet i många andra länder. Däremot pekar de flesta indikatorer på att botten nåddes under förra året och att tillväxten ökar igen. Enligt Boverket kommer bostadsbyggandet nu att öka, även om man bedömer att byggandet i Stockholmsregionen kommer att minska också i år. En politik som främjar jobben, ökar individernas disponibla inkomster och motverkar utanförskapet är dock, både på kort och på lång sikt, det mest effektiva. De tidigare kostnadsdrivande subventionerna har bidragit till att det som byggts varit betydligt dyrare än i många andra länder vilket i sin tur bidragit till att vi i Sverige under en lång tid byggt betydligt färre bostäder än våra grannländer. När det gäller den ränta på uppskjuten kapitalvinstbeskattning som i interpellationen kallas för Stockholmsskatt bidrog den till att finansiera den omläggning av fastighetsbeskattningen som inneburit att de allra flesta fastighetsägare i Stockholmsregionen fått en betydligt lägre löpande beskattning och därmed kan bo tryggare i sina hem. Den gamla fastighetsskatten som ständigt skapade oro hos många människor var den verkliga Stockholmsskatten. Jag kommer självklart att fortsätta att bedriva en politik som främjar en väl fungerande bostadsmarknad, förbättrar förutsättningarna för bostadsbyggande och rörligheten på bostadsmarknaden. Däremot säger jag bestämt nej till subventioner som är missriktade och motverkar utvecklingen mot en bättre bostadsmarknad.

Fru talman! Jag börjar med att tacka för svaret även om jag hade hoppats på lite mer konkretion. Efter de tidigare debatterna är det tydligt att Mats Odell inte tycker om subventioner. Problemet i dag är att hyresrätten är missgynnad när det gäller nyproduktion. Senast fick vi i en radiodebatt i förrgår, där för övrigt även Mats Odell deltog, höra professorn i fastighetsekonomi Hans Lind bekräfta detta. Han säger att hyresrätten är missgynnad vad gäller nyproduktion. Ett sätt att lösa den situationen är att införa investeringsstöd för hyresrätter. Man kan fråga sig vad det har för syfte. Jo, det har framför allt syftet att sänka trösklarna, att ge fler möjlighet att komma in på bostadsmarknaden. Det stora problemet, inte minst i Stockholmsregionen, är att många ungdomar inte har en chans att komma in på bostadsmarknaden. För att få en bostad i dag krävs mycket pengar eller goda kontakter. I Stockholmsregionen köar 99 000 unga för en bostad. Då kan man inte så kallsinnigt som regeringen konstatera att det är något som marknaden kan lösa. Till och med våra experter på området pekar på att det krävs någon form av hjälp för att få in ungdomarna på bostadsmarknaden. Vårt recept är ett investeringsstöd, och det stöds också av expertisen. Vi vill dessutom sänka fastighetsskatten för hyresrätter och bostadsrätter. Också det är ett sätt att stimulera byggandet av flerbostadshus. Vidare vill vi ta bort den så kallade Stockholmsskatten, flyttskatten. Det är den skatt som tas ut när man säljer en bostad för att byta upp sig till en större. Den drabbar inte minst unga, familjer som får sitt första barn och kanske vill byta upp sig. När det gäller dessa trösklar som är helt uppenbara saknar jag ett konkret svar från statsrådet på hur regeringen vill lösa detta. Om investeringsstöd inte är en lösning, vad är då alternativet? Vad tänker regeringen göra i stället? Vi har i en tidigare debatt hört diskussioner om ägarlägenheter, om avtalet mellan Hyresgästföreningen och Fastighetsägarna, men vi har inte hört några fler förslag. Odell säger i sitt svar att han ska fortsätta att jobba för en politik som främjar en fungerande bostadsmarknad samt förbättrar förutsättningarna för bostadsbyggande och rörlighet. Därför vill jag fråga Mats Odell: Vad är det för förslag som regeringen har i bakfickan, om ni nu inte ska införa ett investeringsstöd till hyresrätter? Är ni beredda att ompröva flyttskatten? Tycker Odell att flyttskatten är bra i det här perspektivet? Eller finns det några andra, hemliga förslag i verktygslådan?

Fru talman! Det är en viktig interpellation Tommy Waidelich ställt. Den handlar om unga människors möjlighet att förverkliga sin dröm om att starta ett vuxenliv, flytta hemifrån, kanske studera på annan ort. Vi har en bostadsbrist i Sverige som exploderat på senare år. Unga människor drabbas alltså inte bara av Europas högsta ungdomsarbetslöshet utan möter också en bostadsmarknad som inte fungerar för dem. Vad får vi då för svar av regeringen? Jo, vi har bostadsminister Mats Odell som står i talarstolen och är väldigt nöjd för han har infört ägarlägenheter, något som knappt finns på den svenska bostadsmarknaden; vi får väl hoppas att de blir fler. I dag finns de dock knappt, och det är därför inget svar på frågan. Vi har en regering som är fullständigt passiv och tror att marknaden löser allt. Om nu marknaden löser bostadsbristen, varför har det då byggts färre bostäder nu än tidigare? Varför byggs det så oerhört få billiga små hyreslägenheter när marknaden ska lösa bristen? Jo, därför att marknaden inte tycker att det är lönsamt att bygga små hyggligt billiga hyreslägenheter. Och då står regeringen med armarna i kors att tycker att det får marknaden lösa. Är man ung får man lösa det på något annat sätt. Alternativet är att man gör som oppositionen föreslagit, har ett riktat investeringsstöd. Mats Odell talar om subventioner som ska driva upp prisnivån. Det är inte så investeringsstödet fungerar. Investeringsstödet är riktat till dem som bygger hyreslägenheter med rimliga hyror och en bra miljöprofil. Rimliga hyror innebär dessutom en prispress på byggherrarna. Att kunna producera billigare lägenheter än vad som sker i dag kan bli ett medel för att faktiskt ställa om bostadsmarknaden. Om man tror på politikens möjligheter att förändra framtiden och verkligheten har man ett tydligt val att göra den 19 september. Om man vill få i gång bostadsbyggandet och se till att det även byggs lägenheter som vanligt folk och unga har råd att bo i måste man lägga sin röst på en rödgrön regering. Mats Odell har uppenbarligen inga ambitioner för bostadspolitiken framöver.

Fru talman! Jag noterar att denna debatt har en annan karaktär än den förra, vilket jag tror är nyttigt för möjligheten att se på bostadspolitiken. Tommy Waidelich, och även Mikael Damberg, vill ha ett riktat investeringsstöd. Då blir frågan: Vem riktas det till? Det är en mycket intressant fråga. Mikael Damberg beskrev det så att det var till dem som skulle bo där. Det är klart att det ligger någon sanning i detta. Man riktar och villkorar det väldigt hårt. Men i princip tror jag ändå att det kommer att riktas till i huvudsak byggherrarna, som kommer att göra ökade vinster. Det låter konstigt att jag som företrädare för ett liberalt parti skulle vara emot vinster. Men vinster som inte är befogade av marknadsekonomiska skäl är jag starkt emot. Man måste förtjäna detta på annat sätt. Man talar om vem som ska få olika sorters bidrag och så vidare. Jag är också övertygad om att vi behöver stödja en del människor som är svaga när det gäller betalningsförmåga. Då har vi framför allt bostadsbidragen. Där ger man stöd efter behov, vilket jag tycker är riktigt, precis som vi ska ha skatt efter bärkraft. Men med investeringsstödet skulle det kunna inträffa att Mats Odell och jag, om vi flyttade till nyproducerade lägenheter någonstans, eller herrarna Waidelich och Damberg, skulle få stöd av detta som riksdagsledamöter. Det skulle vara helt orimligt, för vi har betalningsförmåga. Därför är det väldigt viktigt att se till att behålla kraften i bostadsbidragen. Men själva investeringsstöden har samma karaktär som de väldiga räntesubventionerna, som kunde gå till de allra rikaste människorna i landet. Det tycker jag är en väldigt felaktig politik. När man skriver en sådan här interpellation, Minskad stimulans till bostadsbyggande , skulle man kunna vända på det och säga: Hur ska vi kunna öka stöden till dem som behöver dem bäst för sitt boende? Det är ett annat sätt att angripa detta. Men med tanke på den ingång som Mikael Damberg har kan jag slå fast att om man vill ha mer oriktade subventioner också till dem som kan betala för sitt boende ska man rösta på De rödgröna. Det finns många som tror att det är någon annan som betalar. Men jag vill ha en politik där vi som kan betala ser till att betala till dem som har svårare att betala. Jag tycker att det är en god liberal politik, och det är den politik som den här regeringen står för: inget stöd till dem som kan betala, skatt efter bärkraft, men stöd efter behov till dem som verkligen behöver dem.

Fru talman! Det här är en spännande debatt. Jag vill börja med att svara på Tommy Waidelichs fråga om vad jag ser för möjligheter att göra någonting åt den obalans som man kan konstatera mellan upplåtelseformerna bostadsrätt och hyresrätt. Som ett resultat av att parterna nu har kommit samman i en stor uppgörelse om villkoren för hyressättning framöver och allmännyttans nya roll har de också hittat varandra i förslag på detta område, förslag som vi för närvarande analyserar på Finansdepartementet. Där finns förslag som handlar om att förändra fastighetsavgiften; det är ett sätt. De föreslår en låg moms på hyra. De föreslår också olika typer av stimulanser för underhållsåtgärder. Det här är, som jag säger, någonting som vi analyserar på Finansdepartementet. Vi vill se om något av detta kan användas framöver för att skapa en bättre balans mellan hyresrätten och bostadsrätten. Nu gillar inte Tommy Waidelich uppskovsräntor på reavinster. Det gör egentligen inte jag heller. Men jag måste ändå säga att de har bidragit till att vi har kunnat ta bort otryggheten i boendet för människor med måttliga inkomster som bor i Stockholms skärgård, i den bohuslänska skärgården och på annat håll där priserna har drivits upp på ett orimligt sätt. För människor som finns i denna verklighet, där sänkningen av deras fastighetsskatt och slopandet av förmögenhetsskatten på deras hus har gjort deras liv mycket lättare, är den här uppskovsräntan kanske någonting som man kan vara beredd att betala, särskilt mot bakgrund av att borttagandet av den statliga fastighetsskatten och införandet av en låg kommunal avgift har gjort att värdet på deras fastigheter har gått upp. Då är det ganska rimligt att man är med och betalar en del den gång man byter bostad. När man får en sänkt löpande kostnad för boendet på 3 000-4 000 kronor per månad, som det i många fall handlar om, kan man vara med och betala lite mer när man har pengar i handen. Jag tror att de flesta tycker att det är en ganska rimlig politik. Om däremot Tommy Waidelich skulle åka runt i dessa områden, fiskarsamhällen i Bohuslän och Stockholms skärgård, skulle han väl säga till folk: Nu ska Stockholmsskatten bort, så att ni blir rörliga här ute i skärgården! Det här ska bort för att öka rörligheten; det är det som är er poäng. Detta tror jag faktiskt kommer att hända om ni får återinföra både en förmögenhetsskatt och en fastighetsskatt på de här husen. Det skulle innebära rörlighet. Då kommer människor med vanliga inkomster att tvingas flytta därifrån och ersättas av dem som ni beviljar undantag från förmögenhetsskatt och annat och som får råd att flytta in i de här områdena. Vi kommer att få se samma segregation som den tidigare fastighetsskatten ledde till. Detta tror jag inte att människor vill ha.

Fru talman! Till att börja med vill jag ge en kommentar till det avslutande påståendet om vår fastighetsskatt. Det är helt uppåt väggarna. Vi har presenterat ett förslag som innebär att 1 procent av dem som betalar fastighetsskatt får höjd fastighetsskatt. Det är helt barockt att säga att våra förslag kommer att leda till att folk med låga inkomster kommer att flytta, när vi dessutom inför en begränsningsregel som omfattar alla, inte bara pensionärer, och gör att man högst betalar 4 procent av sin inkomst. Detta finansieras med att de dyraste villorna, de som är värda mer än 6 miljoner, får betala lite mer i fastighetsskatt. Det gäller 1 procent av villorna. Det där påståendet är väldigt upprörande, rent ut sagt. Jag ska inte kommentera det mer. Åter till debatten! Odell säger att man analyserar förslagen från parterna. Nu har det gått fyra år, och vi har en situation där bostadsbristen ökar. Vi har 99 000 unga som står och väntar på bostad bara i den här regionen. Det är svårt att komma in och få en första bostad. Trösklarna har höjts, inte minst på grund av att bostadspriserna har gått upp, men också på grund av flyttskatten, som Mats Odell själv inte tycker om, men som han inte verkar vilja avskaffa. Då tycker jag att det är väldigt passivt att bara säga att man analyserar förslag. Ni har haft fyra år på er att ordna den här situationen. Ni har åtminstone en chans att presentera konkreta idéer före valet. Men som sagt är det fyra förlorade år. Investeringsstödet kommer inte att gå till byggherrarna, som Gunnar Andrén säger. I investeringsstödet finns, precis som Mikael Damberg har sagt i ett tidigare inlägg, krav på rimliga hyror. Det ska gå till ett boende som kan underlätta bland annat för ungdomar att komma in på bostadsmarknaden. Det är inte något som går in i något svart hål hos byggherrarna. Däremot förs regeringens nuvarande politik, där man låter marknaden bestämma, verkligen på byggherrarnas villkor. Om man vill komma åt byggherrarna borde man alltså ompröva sin egen politik, och det verkar Folkpartiet, eller åtminstone Gunnar Andrén, vara inne på att göra. Vi har hört flera intressanta argument i Gunnar Andréns inlägg. Det ska börja höjas bostadsbidrag. Är det någonting som Folkpartiet fattade beslut om på den senaste stämman? Man ska stödja dem som är mest utsatta. Har ni övergivit den generella välfärdspolitiken, som Folkpartiet alltid har stått för? Det är möjligt att jag har missat någonting. Gunnar Andrén talar om skatt efter bärkraft. Är ni nu för värnskatten? Detta väcker många frågor, men kan vi återkomma till det i debatten. Hur som helst konstaterar jag att regeringen står tomhänt när det gäller att lösa problemen med trösklar på bostadsmarknaden. Vi har haft en situation under flera år där vi har haft ökade bostadspriser och ett totalt stopp i bostadsbyggandet. Vi har fått en flyttskatt. Det ska också bli svårare att låna i höst, enligt Finansinspektionen. Det här är ekonomiska murar som reser sig kring bostadsmarknaden. Man brukar prata om gated communities, grindsamhällen, som byggs runt om i världen och där bara rika får komma in. Här byggs det upp nya gated communities på hela bostadsmarknaden eller i vissa regioner där det krävs stora kontanter för att få komma in. Bättre kan ni!

Fru talman! När vi nu på något sätt summerar de fyra årens bostadspolitik med regeringen måste man konstatera att det inte är ett av regeringens främsta politikområden. Det har hänt väldigt lite, det som hänt har gått åt fel håll, och Mats Odell skyller på finanskrisen. Det kan man göra om man är minister utan ambitioner, eller så säger man: Vi har en situation i Sverige som är allvarlig. Det gäller inte minst för ungdomar, som jag har återkommit till flera gånger under debatten. Ungdomar i dag i Sverige möter Europas kanske högsta ungdomsarbetslöshet och möter nu en allt tuffare bostadsmarknad. Regeringen sitter då passiv och talar om ägarlägenheter. Man talar mycket om parternas ansvar men har inga konkreta förslag för att få i gång bostadsbygganden. Det blir lite därför symtomatiskt att halva debatten handlar om de rödgröna förslagen. Jag förstår det. Regeringen har ingen egen politik. Därför måste ni tala om våra förslag om ett investeringsstöd för att få i gång bostadsbyggandet i form av hyreslägenheter. Vi delar analysen att bostadsrätter och villor byggs på marknadens villkor och ska så göras, och de byggs ganska bra på marknadens villkor. Men när vi ser att marknaden inte klarar av att leverera - studentlägenheter och hyreslägenheter som vanliga människor har råd att bo i - får man bestämma sig från politiken om det är viktigt eller inte. Den här debatten har gjort klart att Mats Odell inte tycker att det är viktigt. Det är ytterligare ett skäl för väljarna att byta ut regeringen den 19 september.

Fru talman! Att debattera med alla goda gåvors givare är inte alltid lätt. Fröding sade: Så ska vi hat, man var ska vi tat? Det är någonting att tänka på. Någon ska också betala det ni lovar. Det har vi inte hört så väldigt mycket om. Det vore väldigt bra om det vore som Tommy Waidelich säger att byggherrarna kommer att använda varje krona i ökade subventioner till ökad standard eller hyressänkningar. Jag tycker att det vore väldigt bra. Jag betvivlar att de i dessa slipade ekonomiska kalkyler som de gör på sina planeringskontor och arkitektkontor räknar exakt så som Tommy Waidelich säger att de borde göra. Möjligen är det så att det något höjer kostnaderna och också höjer deras egna vinster. Därför är jag skeptisk till den här typen av subventioner. Fru talman! Låt mig till slut diskutera en helt annan sak, nämligen frågan om räntan på kapitalvinstuppskov. Detta är en mycket starkt ideologisk fråga. Jag har nu suttit i skatteutskottet i åtta år. Jag tycker att det tidigare varit en orimlig situation att vanliga löntagare i praktiken skulle subventionera kapitalvinstuppskoven och att det inte skulle vara någon räntebelastning alls. Därför tyckte jag att ändringen var riktigt och hade inte problem att bifalla det. Sedan är det en del som har uppfattat det som att det skulle vara en retroaktiv beskattning. Jag förstår att många människor kan ha uppfattat det på det sättet. Men det är ibland väldigt svårt att införa skatter utan att det får de här effekterna. Om vi hade haft en annan möjlighet skulle jag gärna ha sett att det blivit det. Däremot tycker jag för min del att det är väldigt upprörande att ni i själva verket just nu vill avskaffa denna ränta på kapitalvinster. Det är en omvänd Robin Hood-politik.

Fru talman! Jag tycker nog att det på en punkt finns anledning att nyansera debatten lite grann. Det talas om gigantiska subventioner. Jag vet inte om Gunnar Andrén känner till hur lite de här kamraterna satsar på det som är tyngdpunkten i deras politik. Håll i er nu: Det är en halv miljard, 500 miljoner kronor, som ska räcka till allt detta. Ska man säga att det är 10 000 lägenheter är det 50 000 kronor per lägenhet. Det ska räcka till lägre hyra, och det ska inte gå till byggherrarna. Det är någonting som Joe Labero sysslar med om dagarna. Det är ett reptrick som är väldigt spännande. Man satsar 500 miljoner, och så löser man det hela. Det är det enda som Socialdemokraterna har i sin bostadspolitiska fatabur, men de har väldigt mycket kritik av det regeringen gör. Vad är det som händer på området? Vi har haft en period de senaste 20-25 åren, sedan miljonprogrammet stod klart, där det har byggts väldigt lite i Sverige jämfört med i våra nordiska grannländer. Det har bland annat berott på felaktigheter i själva systemet som nu rättas till. Det sker i en proposition som denna riksdag kommer att fatta beslut om i ganska stor enighet den 17 juni. Det kommer att förändra villkoren för att investera i och förvalta hyresrätter. De 500 miljonerna som våra färgglada kamrater har i sitt budgetalternativ är ingenting i det sammanhanget. Det viktiga är naturligtvis när man får långsiktigt goda förutsättningar så att de som har sparkapital, det må vara pensionsfonder och andra, vill investera i att bygga hyresrätter. Här hjälper inga subventioner på en felaktighet som har funnits. Det är väldigt viktigt att säga. Jag konstaterar också att inga människor av kött och blod ska drabbas av Socialdemokraternas fastighetsskatt och ej heller av en förmögenhetsskatt. Det är också ett reptrick som nu börjar genomskådas alltmer. Det vi nu väntar på är att få reda på: Hur ska förmögenhetsskatten drabba? Den ska inte drabba arbetande kapital. Vad har vi då kvar för skattebaser? Ja, det är vårt bostadsbestånd. Där är det en liten grupp, 1 procent, som ska ta in dessa pengar. Jag undrar naturligtvis med spänning: Kommer de tidigare 16 av 17 aktiemiljardärerna att fortfarande undantas från förmögenhetsskatten? Det var er politik tidigare för att de inte skulle flytta ut ur landet. Jag antar att de kommer att befrias från sin del av förmögenhetsskatten på sina aktieinnehav. Då kan de ha råd att flytta in i de hus där vanligt folk tvingas flytta ut på grund av att ni höjer beskattningen på deras boende. Fru talman! Det är två alternativ som står mot varandra. Jag måste konstatera att oppositionen är tomhänt. Regeringen har tillsammans med parterna presenterat för riksdagen ett förslag som fundamentalt ändrar förutsättningarna att bygga och förvalta hyresrätter i framtiden i Sverige. Det är en del av lösningen till att det ska blir mer byggande och att fler vill investera sina pengar i hyresrätter åt andra människor.

Fru talman! Hellre en färgglad allians än en allians med fyra nyanser av blått, som en kommentar till den lilla lustigheten. Det är bara att konstatera, precis som vi har gjort i tidigare debatter, att regeringen förlitar sig på parterna. Parterna har här gjort ett bra jobb. Men i övrigt förlitar sig regeringen på marknaden. Här har vi den stora skiljelinjen mellan regeringen och det rödgröna alternativet. Vi vill se en politik som är aktiv och ser till att också ungdomarna får en chans att komma in på bostadsmarknaden. Då krävs det att vi får ett investeringsstöd för hyresrätter och att flyttskatten tas bort. Det krävs också andra åtgärder för att ta bort de ekonomiska murar som nu har byggts upp kring bostadsmarknaden som gör det i princip omöjlighet för ungdomar att komma in. Det är också intressant att notera att statsrådet Mats Odell börjat recensera vår politik och tala om förmögenhetsbeskattning och aktiebeskattningen. Det är inte vad vi talar om i dag i interpellationsdebatten, men vi kan återkomma till det. Det är ni som sitter och regerar. Det verkar som att ni har gått i opposition mot oss. Det är du som är ansvarig för den här situationen där vi har ett totalt byggstopp och 99 000 ungdomar bara i Stockholmsregionen står utan bostad. Vi har fått ökade trösklar och ekonomiska murar kring bostadsmarknaden som gör att bara den med stora kontanter och goda kontakter har möjlighet att gå in. Det är en djupt orättfärdig politik. Gunnar Andrén talar här om att någon ska betala. Självklart ska någon betala. Ni har ju gett fribrev åt höginkomsttagare. De ska inte få betala enligt er politik. Vi säger att vi är beredda att höja skatten för dem. Men i dag, med er politik, är det ungdomarna som får betala. Det är de som inte har en chans att komma in på bostadsmarknaden.

Fru talman! Tommy Waidelich påstår att trenden för bostadsbyggande är nedåtgående. Nu har han till och med kommit till att det är ett byggstopp, fru talman! Han talar om ett byggstopp när Boverket säger att det kommer att byggas någonstans mellan 33 000 och 40 000 bostäder nästa år. Det har man kommit fram till efter att ha sammanställt enkäter från Sveriges kommuner. Det är ganska häpnadsväckande att tala om byggstopp då. Låt mig konstatera att det är två alternativ som står mot varandra. Vi måste lita på att banker och fonder och de som förvaltar vårt sparkapital vill investera i att bygga hyresrätter. Det tycker inte Tommy Waidelich är någon bra idé. Det kallar han för marknaden. Det ska vara aktivt, säger han. Vi ska tämja marknaden. Och hur ser då era vapen ut när ni ska ut och tämja marknaden? Ni har skrapat ihop 500 miljoner kronor för att göra detta - för att sätta marknadsekonomin ur spel på området. 500 miljoner kronor är med förlov sagt ett vapen som inte imponerar. Man ska ta över och säga att nu gäller inte det som byggherrarna säger om var de vill bygga, exempelvis där man kan få en rimlig avkastning på pensionskapital som man förvaltar. Nej, här kommer De rödgröna med 500 miljoner och ska nu åstadkomma en helt ny situation. Jag tror att ni får gå hem och skrapa ihop betydligt mer pengar om ni tror att det på politisk väg ska gå att rita hur lägenheterna ska se ut och om vi ska få folk att bygga dem. Vi måste i stället bygga det marknaden vill ha. Då kommer nämligen flyttkedjorna. Om vi bygger lägenheter och bostäder som efterfrågas kommer flyttkedjor, och då blir också i slutändan en billig hyresrätt ledig för en ung människa att flytta in i. Det är inte sannolikt att den första bostaden för en ung människor är en nyproducerad lägenhet, lika lite som den första bilen är en fabriksny bil.