Konsekvenser för arbetsmiljöarbetet vid arbetsmiljöbrott

Interpellationsdebatt 29 juni 2010

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 181 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att ge Arbetsmiljöverket riktade resurser för tillsynsverksamhet samt om jag är beredd att ta initiativ för att det aktiva arbetsmiljöarbetet ska lyftas upp som en strategisk fråga i tillväxt- och jobbpolitiken. I det aktuella fallet som Eva-Lena Jansson beskriver har Arbetsmiljöverket ingripit och beslutat om ett vitesföreläggande för arbetsgivaren. Vitesföreläggande kan fungera som ett effektivt påtryckningsmedel för att förmå en arbetsgivare att följa arbetsmiljöreglerna. Att en polisanmälan blir liggande en tid på grund av andra mer prioriterade ärenden är tyvärr något som kan inträffa, både när det gäller arbetsmiljöbrott enligt brottsbalken och i fråga om regler som grundas på arbetsmiljölagen och som är kopplade till en direkt straffsanktion. När det gäller arbetsmiljölagen har jag under våren tillsatt en utredning som ska se över hur man kan åstadkomma effektivare sanktioner för att genomdriva lagstiftningens krav. Utredningen ska lämna sina förslag senast den 2 maj 2011. När det gäller arbetsmiljöbrott enligt brottsbalken har det vidtagits åtgärder för att göra hanteringen effektivare. Bland annat har arbetsmiljöärendena samlats hos särskilda åklagare. Dessutom har polisen och Åklagarmyndigheten tillförts stora resurser för att bland annat förbättra utredning och lagföring av brott, däribland arbetsmiljöbrott. Jag anser att det är mycket viktigt att arbetsmiljöbrott utreds, och jag kommer att följa effekterna av de vidtagna åtgärderna. Sedan 2006 har antalet inspektioner minskat med en fjärdedel, inte hälften som Eva-Lena Jansson hävdar. Antalet krav per tillsynsbeslut har dock ökat, vilket tyder på att arbetet med att bättre identifiera de mest riskfyllda arbetsställena har gett resultat. Vid en utvärdering nyligen av EU-organet SLIC (Senior Labour Inspectors Committée) fick Sverige goda omdömen för en effektiv tillsyn. För att öka inspektörernas närvaro på arbetsplatserna ser Arbetsmiljöverket nu över hela sin inspektionsprocess. Regeringen har gjort en särskild satsning om totalt 24 miljoner kronor under åren 2010, 2011 och 2012 för att Arbetsmiljöverket ska genomföra en försöksverksamhet med en kompletterande tillsynsmetod för att nå fler arbetsplatser. Försöket ska därefter utvärderas, varefter det blir aktuellt att återkomma beträffande utformningen av arbetsmiljötillsynen. Inriktningen i regeringens arbetsmiljöpolitik är att den långsiktigt ska bidra till den övergripande prioriteringen under mandatperioden, att bryta utanförskapet. Arbetsmiljöinsatserna ska motverka utslagning från arbetslivet och öka möjligheterna till inträde. Arbetsmiljöpolitiken ska liksom hittills handla om att minska riskerna för olycksfall och sjukdomar men även, i högre grad än hittills, om att arbetsmiljön ska vara utvecklande och bidra till hälsa. Arbetsmiljön som framgångsfaktor och konkurrensmedel ska synliggöras bättre. Under hösten 2009 inleddes ett arbete med att ta fram en långsiktig strategi för arbetsmiljöpolitiken i samråd med arbetsmarknadens parter. Utifrån detta arbete kommer regeringen i en nära framtid att lägga fram en nationell handlingsplan för arbetsmiljön för att lyfta fram viktiga områden och insatser och därigenom skapa en grund för det fortsatta arbetsmiljöarbetet.

Anf. 182 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Jag vill passa på att tacka också den här talmannen för den här mandatperioden. Likaså vill jag tacka stenograferna. Ni gör ett fantastiskt arbete, för ni får ned vad vi har sagt, och det kan inte vara helt enkelt, kan jag säga efter de här debatterna. Herr talman! Jag ska också tacka arbetsmarknadsminister Littorin för svaret på min interpellation. Bakgrunden till min interpellation är ett arbetsmiljöbrott vid ett hotellbygge i februari 2008 i Örebro. Fackförbundet Byggnads regionala skyddsombud stoppade arbetet på grund av att de anställda utsattes för asbestexponering. Dessutom gjordes en polisanmälan av arbetsmiljöbrott med hänvisning till framkallande av fara samt grov fara för framtida allvarlig sjukdom. Arbetsmiljöverket har beslutat om ett vite på 50 000 kronor som länsrätten har fastställt. Det är det som arbetsmarknadsministern hänvisar till när han säger att frågan har fått en rättslig prövning. När man har läst de överklaganden som Byggnads har gjort i frågan kan jag konstatera att man inte har hanterat hela ärendet. Det tycker jag är synd. Polisanmälan från Byggnads blev liggande under tiden för länsrättens hantering av Arbetsmiljöverkets vitesföreläggande. När överprövning sedan skulle göras hade preskriptionstiden redan passerats. Därför prövades inte ärendet. Jag har haft en debatt med justitieministern om preskriptionstiden. Jag tycker att det är viktigt att regeringen diskuterar frågorna tillsammans, för när jag läser arbetsmarknadsministerns svar ser jag att han talar om effektivare sanktioner för att genomdriva lagstiftningens krav. Om jag uppfattar det rätt skulle det kunna vara så att man tittar på preskriptionstiden. Man vet att asbest leder till ohälsa och i värsta fall död för arbetarna, men det tar några år. Jag tycker därför att det är helt fel att ha en preskriptionstid på två år. När man läser Arbetsmiljöverkets synpunkter på den egna verksamheten ser man att de säger att med de resurser som avsätts för den operativa tillsynen besöks knappt 6 procent av den totala mängden arbetsställen inom svenskt arbetsliv under ett år. Antalet inspektörer ligger alltjämt för lågt i relation till antalet arbetsställen enligt ILO - FN:s organ för fackliga frågor. Arbetsmiljöverket bedömer att antalet skyddsombud kommer att fortsätta minska, vilket kan leda till ett försämrat arbetsmiljöarbete på arbetsplatserna runt om i landet. Detta föranleder Arbetsmiljöverket att kontinuerligt arbeta med att utveckla former för urval och prioriteringar. Det innebär att man måste prioritera bort. I Örebro har vi en handläggare på Arbetsmiljöverket som hanterar byggarbetsplatser. Han har sagt till medierna att han varken kan eller förmår besöka alla arbetsplatser som han får hänvisningar till och som han borde besöka. Han säger: Jag mäktar inte med det arbetet. Jag kan bara jobba heltid och lite till, och det räcker inte till. Därför var min fråga om man skulle ge Arbetsmiljöverket riktade resurser till tillsynsverksamheten och om man var beredd att ta initiativ för att det aktiva arbetsmiljöarbetet ska lyftas upp som en strategisk fråga för tillväxt- och jobbpolitiken. Då svarar arbetsmarknadsministern att under hösten 2009 inleddes ett arbete med att ta fram en långsiktig strategi för arbetsmiljöpolitiken i samråd med arbetsmarknadens parter. Jag har förstått av den tidigare debatten att arbetsmarknadsministern jämställer den typen av samråd med kafferep. Nu är frågan: Menar arbetsmarknadsministern allvar med att lägga ned engagemang i frågorna?

Anf. 183 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Resultatet av partssamråden när det gäller arbetsmiljöfrågorna är en nationell handlingsplan för arbetsmiljö som vi kommer att presentera inom kort. Det är första gången Sverige har en nationell handlingsplan för arbetsmiljöfrågor. Den bygger på partssamråden, men den bygger också på den europeiska unionens handlingsplan just för arbetsmiljöfrågor. Där finns ett antal prioriteringar och ett antal huvudsakliga arbetsinriktningar som är viktiga. Om vi går tillbaka till grundfrågan är det klart att det vore enkelt om det fanns ett rakt samband mellan Arbetsmiljöverkets anslag och utfallet i arbetsmiljösituationen. Då hade Eva-Lena Jansson och jag kunnat enas om exakt hur stort anslaget ska vara för att det ska vara noll i arbetsmiljöproblem. Nu finns inte något sådant samband. Faktum är att under samma period som Eva-Lena Jansson hänvisar till har arbetsskador, arbetsplatsolyckor och arbetsrelaterade sjukdomar minskat oerhört kraftigt under de senaste åren. Det är naturligtvis glädjande, men det finns mer kvar att göra. Antalet krav per tillsynsbeslut har ökat under mandatperioden. Antalet förelägganden och förbud liksom antalet åtalsanmälningar från Arbetsmiljöverket har också ökat under perioden - om det nu ska vara några mått som man kan titta på. När det gäller interpellationens frågor mer direkt tänker jag mig det hela så här: Vi har nu tillsatt en utredning just om effektivare sanktioner för att genomdriva lagstiftningens krav. Där kan man naturligtvis säkert titta också på preskriptionstiden. Det är nog som Eva-Lena Jansson säger; ett och annat av resultaten av den dåliga arbetsmiljön syns kanske inte omedelbums, utan det tar ett litet tag. Det ställer jag mig principiellt sett inte alls emot att man tittar vidare på. Även om jag inte kan gå in på det enskilda fallet, har vi samtidigt försökt undvika den typ av fördröjning som Eva-Lena Jansson pekar på i sin interpellation. Arbetsmiljöärenden har som sagt samlats hos särskilda åklagare. Polis och åklagarmyndighet har tillförts stora resurser för att kunna förbättra utredning och lagföring av brott. Det är klart att vi kommer att fortsätta följa hur sanktionerna fungerar när det gäller just arbetsmiljörelaterad ohälsa och skador i arbetslivet. I grunden är det i något slags allmän mening lätt att ansluta sig till en nollvision. Ingen ska behöva gå till jobbet och riskera liv, lem, hälsa och säkerhet. Drömmen är naturligtvis att var och en som har ett arbete att gå till går till jobbet glad och nöjd på morgonkvisten och går därifrån på kvällen när jobbet är gjort lika glad och nöjd över att ha gjort en bra insats. Och varför då? Jo, dels därför att det i något slags mänskligt perspektiv är rimligt att ha det som utgångspunkt, dels därför att vi behöver varenda kotte på arbetsmarknaden. Jag såg en undersökning för drygt tio år sedan som visade att arbetsrelaterad ohälsa i Sverige kostar ungefär 50 miljarder per år i direkta kostnader eller produktionsbortfall. Jag vet att arbetsmiljöbyrån i Bilbao, som är EU:s arbetsmiljöorgan, räknar med någonstans mellan 3 och 4 procentenheter av bnp som kostnad för en dålig arbetsmiljö. Om det är en kostnad innebär det förstås också en potentiell vinst om man ser till att ha en bättre fungerande arbetsmiljö. Vår utgångspunkt, och det är också den som är utgångspunkten i den nationella handlingsplanen, är att kontroller, lagstiftning, sanktioner och inspektioner är en del - och en viktig del. Den ska vi ha kvar, och vi ska se till att den fungerar så bra som möjligt. Men detta löser inte hela problemet, utan vi måste förmodligen komplettera med någonting mer som gör att arbetsgivarna på ett tydligare och bättre sätt ser de direkta och indirekta vinsterna av att erbjuda en bättre arbetsmiljö. Vinsterna är stora för den enskilde, för företagen men också för samhället i stort.

Anf. 184 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Min bild av arbetsmiljöarbetet är att alla arbetsgivare tycker att det är lika viktigt som Sven Otto Littorin nu står här och säger i talarstolen. Men när det kommer till sluttampen är det alltid kronor och ören som avgör. Då är man beredd att avstå. Man är beredd att se till att det blir lite billigare. Det räcker att åka ut till vilket villakvarter som helst där man håller på att bygga för att se att arbetsmiljölagen inte följs. Det finns inte en chans i världen i dag, när man har halverat anslaget till Arbetsmiljöverket, att de ska klara av att vara en tillsynsmyndighet. Naturligtvis har de regionala skyddsombuden en jätteviktig uppgift. Men förutsättningen för att de ska kunna vara med i arbetsmiljöarbetet är att det finns tillräckligt med skyddsombud och att de får vetskap om arbetsplatserna. I anmälan och begäran om överprövning av ärendet skriver Byggnads följande: Arbetsgivaren har i detta fall grovt överträtt gällande lag och föreskrifter när det gäller hantering av asbest. Han har medvetet utsatt anställda samt övriga i byggnaden för exponering av asbest, som på sikt enligt vetenskapliga bedömningar leder till svåra sjukdomstillstånd och död. Det är klart att man vill ha en sådan sak prövad rättsligt. Och det är klart att man inte kan vara nöjd när någon säger att de tar arbetsmiljöarbetet på allvar men man ändå inte kan se några tydliga sanktioner. Man kan höra att arbetsmarknadsministern har ett engagemang. Men fortfarande är det så att när arbetsgivarna beter sig illa är svaret att man ska se över och hoppas kunna lösa det. Man hoppas kunna lösa det hela, och man måste hitta saker som främjar. Men när man tror att sjuka och arbetslösa fuskar drämmer man till. Då säger man: Nu ska vi straffa alla som är arbetslösa och sjuka så att de som fuskar förstår att de inte borde göra det! När arbetsgivare fuskar och begår lagbrott gör man ingenting, eller så kallar man till det som arbetsmarknadsministern i den förra interpellationsdebatten kallade för kafferep. Jag är glad över att han har haft den typen av samråd med arbetsmarknadens parter, för vi har tyckt att det har varit viktigt att lyssna på dem som finns. Jag betvivlar inte uppgifterna om att detta kostar 3-4 procent av bnp. Då kommer vi till svaret på min andra fråga, nämligen om arbetsmarknadsministern är beredd att ta initiativ till att det aktiva arbetsmiljöarbetet ska lyftas upp som en strategisk fråga för tillväxt och jobbpolitiken. Svaret borde vara ja. Ja, borde ministern stå här och säga i kammaren. Men jag har inte hört det, herr talman. Jag önskar att han kunde säga ja. Man kan läsa vad Arbetsmiljöverket har skrivit och som jag tidigare läste upp. Men de pekar också på ett hårdnande samhällsklimat. De påpekar att detta ökar behoven av vård i hemmet och att det blir en helt annan typ av arbetsmarknad, där Arbetsmiljöverket i dag inte kan se hur man ska kunna tillmötesgå allting. Det är klart att man kan utveckla metoder. Det är jättebra om man utvecklar metoder. Jag är den första att tycka att det är jättebra, men då är det viktigt att det finns någon som också kan utföra de här utvecklade arbetsmetoderna. Det är viktigt att det finns någon som kan jobba med det, vara med och bidra, vara ute på arbetsplatser och göra inspektioner och se till att det efterlevs. Hur ska man kunna se att det här efterlevs om det inte finns något skyddsombud och om det inte finns någon arbetsmiljöinspektör? Därför blir arbetsmarknadsministern svaret skyldig. Varför satsar man inte på det som arbetsmarknadsministern säger är så viktigt? Varför väljer man att lägga pengar på skattesänkningar i stället för att till exempel prioritera Arbetsmiljöverkets budget? Man skulle kunna ställa de här frågorna mot varandra eftersom det är en så viktig tillväxtfaktor. Det har arbetsmarknadsministern själv sagt och hänvisat till EU. Herr talman! Jag kanske får svar på de här frågorna. Vem vet?

Anf. 185 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Eftersom både arbetsrelaterad ohälsa och antalet arbetsplatsolyckor har sjunkit med nästan en fjärdedel under den här mandatperioden samtidigt som anslagen har sjunkit borde vi med den logiken kanske sänka lite till. Eller? Nej, så är det naturligtvis inte. Det finns inte, och det är hela min poäng, något rakt samband mellan Arbetsmiljöverkets anslag och utfallet i arbetsmiljöhänseende. Hade det funnits hade det varit enkelt för oss allihop. En fråga i interpellationen lyder: Bör det vara en strategisk fråga? Svaret på den är självfallet ja. Det är därför vi nu kommer att presentera Sveriges första nationella handlingsplan för arbetsmiljöfrågor. Varför gör vi det? Jo, därför att det är en förutsättning för arbetslinjens uppfyllande. För ett antal år sedan pekade Nordiska ministerrådet på att vi behöver 300 000 personer till i arbetskraften bara för att bevara dagens välfärdsnivå. Då är det naturligt att man försöker se till att de som redan finns på arbetsmarknaden är friska nog för att delta på arbetsmarknaden. Det måste vara vår första prioritering. Arbetsmiljöbrott kan i dag bestraffas med fängelse i upp till sex år. Det finns också regler för företagsbot som skärptes 2006. Maximibeloppet höjdes från 3 till 10 miljoner kronor som ett exempel. Vi har tillsatt en utredning av förbättrade sanktioner, och vi har som sagt den här första nationella handlingsplanen för arbetsmiljöfrågor. Jag tycker att allt detta inte bara visar på engagemang för en bättre arbetsmiljö utan också på att vi sätter foten där munnen har varit.

Anf. 186 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Det är tur att vi har duktiga stenografer, för där hängde jag inte med i vad arbetsmarknadsministern sade. Under den förra borgerliga regeringen 1991-1994 försämrade man arbetsskadeförsäkringen, och man gjorde ett antal andra misstag. Man satsade inte riktigt som man borde ha gjort. I den ekonomiska kris som sedan följde blev det ganska stora nedskärningar. Det som hände 1991-1994 och kanske 1995, 1996 och 1997 var att det blev en tillfällig anhopning av arbetsskadeanmälningar. Man kunde se att reaktionen kom efter krisen och nedskärningarna och neddragningarna på arbetsplatser. Den kom senare. När man är otrygg på arbetsmarknaden är inte det första man gör att gå in till arbetsgivaren och säga: Du borde göra någonting åt arbetsmiljön här. Liksom i den tidigare debatten om de unga otrygga på arbetsmarknaden säger de inte: Borde vi inte göra så här på den här arbetsplatsen? Om man är otrygg och riskerar att åka ut med huvudet före nästa dag är det klart att man inte ställer krav på arbetsmiljön. Man kommer inte att anmäla saker. Om det dessutom inte finns ett arbetsmiljöverk som kan göra inspektioner tror jag att det får den effekten att det minskar. Det betyder inte att arbetsmiljön har förbättrats. Jag besöker ett antal arbetsplatser i veckan. Jag kan konstatera att om det är någonting man pekar på så är det att det har blivit ett hårdare tempo. Det är mycket tuffare i dag att jobba. Arbetsmiljön sätts på undantag. Då kan man, som Sven Otto Littorin, vara nöjd och glad och säga att antalet anmälningar har gått ned och att man sköter detta. Man har sänkt anslaget till Arbetsmiljöverket, och man har lagt ned Arbetslivsinstitutet. Herr talman! Jag menar att man inte har tagit arbetsmiljöarbetet på det allvar som man borde ha gjort om man hade ansett att det var en tillväxtfråga.

Anf. 187 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Arbetsrelaterad ohälsa och antalet arbetsplatsolyckor har sjunkit med nästan en fjärdedel under mandatperioden. Senior Labour Inspectors' Committee ger Sverige goda omdömen för en effektiv tillsyn. Vi ser också hur vår nationella handlingsplan nu växer fram. Det är den första som vi någonsin har haft i Sverige. Samtidigt har vi tillsatt den här utredningen för att se över möjligheterna till effektivare sanktioner. Slutsatsen kan inte vara någon annan än att vi prioriterar den här frågan och gör den till en nationellt strategiskt viktig fråga för att på det sättet kunna bidra till att arbetslinjen fullföljs.

den 21 maj

Interpellation

2009/10:440 Konsekvenser för arbetsmiljöarbetet vid arbetsmiljöbrott

av Eva-Lena Jansson (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

I februari 2008 stoppade fackförbundet Byggnads regionala skyddsombud arbetet vid ett hotellbygge i Örebro på grund av att de anställda utsattes för asbestexponering. Dessutom gjordes en polisanmälan av arbetsmiljöbrott med hänvisning till ”framkallande av fara samt grov fara för framtida allvarlig sjukdom”. I det aktuella fallet hade Arbetsmiljöverket beslutat om vite på 50 000 kronor för arbetsgivaren. Den här typen av brott mot arbetsmiljölagen är som tur var ganska ovanlig. Därför är det av största vikt att när en arbetsgivare begår så här grova brott måste det också få en tydlig markering och reaktion från rättssamhället. Tyvärr har detta inte skett. Polisanmälan blev liggande trots påpekande från Byggnads regionala skyddsombud. Vid flera tillfällen har jag dessutom lyft upp frågan med justitieministern eftersom signalen har varit att polisen inte prioriterar arbetsmiljöbrott. I dag när det har gått över två år sedan polisanmälan gjordes har överåklagaren i Malmö lagt ned ärendet eftersom preskriptionstiden har överträtts.

Efter den borgerliga regeringens besparingar på Arbetsmiljöverket har antalet tillsynsbesök halverats. På flera arbetsplatser, där kollektivavtal saknas och där facket inte har rätt att komma in för att göra kontroller, är risken uppenbar att arbetsmiljöarbetet inte sköts på ett tillfredsställande sätt. Arbetsmiljöverket som är den myndighet som har befogenhet att göra kontroller har i dag inte möjlighet att svara upp mot all tillsyn som skulle behövas göras.

Med bakgrund av att grova brott mot arbetsmiljölagen inte blivit föremål för rättslig prövning, och det faktum att Arbetsmiljöverket inte hinner med att göra tillsyn, så finns det all anledning att befara att det aktiva arbetsmiljöarbetet åsidosätts.

Mina frågor till arbetsmarknadsministern är följande:

Avser arbetsmarknadsministern att vidta några åtgärder för att ge Arbetsmiljöverket riktade resurser för tillsynsverksamhet?

Är arbetsmarknadsministern beredd att ta initiativ till att det aktiva arbetsmiljöarbetet ska lyftas upp som en strategisk fråga i tillväxt- och jobbpolitiken?