Kommunernas ekonomi

Fru talman! Greger Tidlund har frågat mig dels om jag avser att ändra min bedömning av kommunernas ekonomi mot bakgrund av de bedömningar som Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, samt enskilda kommuner gör och ta något initiativ med anledning av det, dels om jag delar den uppfattning som alla partier har i SKL:s välfärdsberedning och vilka åtgärder jag vill vidta med anledning av detta. Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att kompensera kommunerna för de ökade kostnaderna för försörjningsstödet som bland annat införandet av den bortre gränsen i sjukförsäkringen innebär. Enligt Greger Tidlund har regeringen presenterat en alltför ljus bild av det kommunalekonomiska läget i vårpropositionen. Låt mig påminna om hur det såg ut för ett år sedan. I maj 2009 redovisade SKL en prognos över resultatutvecklingen som pekade på ett resultat 2009 på minus 3 miljarder kronor för kommunsektorn som helhet, vilket var detsamma som enligt regeringens bedömning i 2009 års ekonomiska vårproposition. Utfallet för 2009 blev dock något helt annat, ett överskott på 14 miljarder kronor. Detta visar på svårigheterna att förutsäga den ekonomiska utvecklingen, något som var extra svårt under det inledande skedet av den globala finanskrisen. Det rådde då stor osäkerhet om hur djup och långvarig krisen skulle bli och hur den skulle påverka bland annat kommuner och landsting. Beträffande innevarande år har regeringen redovisat en bedömning av kommunsektorns ekonomiska utveckling i 2010 års ekonomiska vårproposition. SKL, kommunernas och landstingens egen intresseorganisation, redovisar nu i maj en bedömning som innebär att resultatet i år för kommunsektorn beräknas till plus 19 miljarder kronor. Det är 9 miljarder kronor mer än enligt regeringens bedömning. För 2011 räknar SKL med 4 miljarder kronor i överskott. Regeringens bedömning är ett överskott på 1 miljard kronor. Det finns således inget fog för påståendet att regeringen har presenterat en alltför ljus bild av utvecklingen under de närmaste åren. Enligt ett räkneexempel som SKL:s välfärdsberedning nyligen har presenterat skulle den genomsnittliga kommunalskatten behöva höjas med omkring 13 kronor fram till 2035. Om vi i stället blickar tillbaka 25 år i tiden kan vi konstatera att den genomsnittliga kommunalskatten har ökat - med drygt 2 kronor. Även under de gångna 25 åren har kraven på den kommunala verksamheten successivt ökat. Trots detta har vi en kommunal verksamhet som i huvudsak fungerar väl. Till exempel brukar SKL framhålla att svensk sjukvård står sig väl vid internationella jämförelser. När det gäller förutsättningarna för kommuner och landsting på längre sikt är det viktigt att dessa analyseras och diskuteras på ett seriöst sätt. Att med hjälp av ett räkneexempel försöka förutsäga utvecklingen är dock, på grund av den osäkerhet som finns, vanskligt. Beträffande kostnadsutvecklingen för försörjningsstödet är detta något som har beaktats i den bedömning av kommunsektorns finansiella utveckling som redovisas i den ekonomiska vårpropositionen. Det har således vägts in i bedömningen av kommunsektorns resursbehov. Men regeringen följer den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn och återkommer med en förnyad bedömning i budgetpropositionen för 2011.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. 91 kommuner och 8 landsting redovisade ett negativt resultat 2008. Hälften av dem angav synnerliga skäl för att inte återställa det negativa resultatet. Om inte kommunsektorn hade gjort en skattehöjning på 1,3 miljarder hade resultatet sett mycket sämre ut. Borde inte regeringen i vårpropositionen ha tagit hänsyn till den faktiskt mycket prekära situation som fanns redan 2008? Nej, det gjorde inte regeringen. Regeringen var mycket mer optimistisk än SKL när det gällde sysselsättningsutvecklingen och räknade med en mycket starkare tillväxt i både arbetade timmar och sysselsättning. SKL räknar med att återhämtningen på arbetsmarknaden fortsättningsvis är mycket svag med mycket måttliga löneökningar, vilket innebär en svag tillväxt i skatteunderlaget på 1,4 procent 2010. Skatteunderlaget 2011 ökar till blygsamma 2,4 procent. Men om vi räknar in pris- och kostnadsutvecklingen minskar skatteunderlaget med 0,3 procent i år och växer mycket måttligt med 0,7 procent 2011. Hur många signaler behöver ni för att konstatera att det tillfälliga statsbidraget innevarande år inte räcker utan att kommunsektorn måste få långsiktiga planeringsförutsättningar? Regeringens ryckighet när det gäller kommunsektorn är egentligen häpnadsväckande. Jag undrar om regeringen sett en kommunal budget ens på vykort. I svaret säger ministern att det rådde stor osäkerhet om hur djup och långvarig krisen skulle bli och hur den skulle påverka bland andra kommuner och landsting. Behöver ni mer fakta än era egna iakttagelser för att räkna ut att det är viktigt med långsiktiga planeringsförutsättningar för att klara välfärden? I SKL:s ekonomirapport görs en sidokalkyl över vad staten har råd med när det gäller statsbidragen till sektorn. Där har SKL räknat med att det tillfälliga konjunkturstödet blir kvar 2011 samtidigt som statsbidraget från och med 2011 skrivs upp i samma takt som skatteunderlaget. Då blir statens andel av det finansiella sparandet 1,2 procent av bnp, och då klarar regeringen riksdagens beslut om att den offentliga sektorns finansiella sparande ska uppgå till 1 procent av bnp i genomsnitt över en konjunkturcykel, det så kallade överskottsmålet. Är ministern här och nu beredd att avge ett löfte om att följa riksdagens beslut om det finansiella sparandet och göra SKL:s förslag till sitt eget så att kommunsektorn på det sättet klarar sig utan att höja skatterna? Vi ska komma ihåg att kommunernas och landstingens finansiella sparande uppgick till 0,8 procent som andel av bnp 2009, och det var faktiskt en försämring jämfört med 2008. Kommunsektorns finansiella sparande uppgick preliminärt till minus 0,1 procent av bnp 2009, och det är alarmerande siffror. När det gäller utfallet för 2009 svarar ministern att det blir ett överskott på 14 miljarder. Sanningen är att resultatförbättringen för 2009 beror på ett antal tillfälliga faktorer. Det skriver regeringen själv i sin skrivelse om utvecklingen av den kommunala sektorn. Om det nu är tillfälliga faktorer, borde då inte regeringen ta hänsyn till det i sin analys? Alldeles för ljusa bilder brukar man få i motljus, bildligt talat. Det blir inga bra bilder; det har vi sett nu. Men jag kan visa bilder av det verklighetens folk som ingår i en kommunal budget. Antalet arbetslösa har ökat med 100 000, och sysselsättningen har minskat med 100 000 personer. Det är nu 70 000 personer fler i utanförskap än vid valet. Ni har lånat till skattesänkningar med 100 miljarder. Ungdomsarbetslösheten är bland de högsta i Europa. Tiondelen med högst inkomster har fått nästan lika mycket av regeringens skattesänkningar som 60 procent av svenska folket fått tillsammans. Så ser underskottet i verkligheten ut i den kommunala budgeten. Tala om motljus! Även KI gör bedömningen att regeringens konjunkturstöd som engångssatsning i år inte räcker för att klara välfärden i kommunsektorns ekonomi. I synnerhet landstingen behöver tillskott.

Fru talman! Tack för svaret! Under 2010 kommer enligt Försäkringskassans egen bedömning 50 000 personer att utförsäkras. Det beror på den bortre gräns i sjukförsäkringen som regeringen har infört då sjukförsäkringen ersätts med introduktionsprogram hos Arbetsförmedlingen. Detta leder till att personer som inte är tillräckligt friska för introduktionsprogram tvingas till kommunerna för att söka socialbidrag. SKL har frågat kommunerna: Har din kommun fått ökade kostnader för ekonomiskt bistånd på grund av de förändrade reglerna i sjukförsäkringen? Ja, men vi kan inte redovisa särkostnader, svarade 45,9 procent. 6,2 procent svarade ja. Det är alltså en stor andel kommuner som bedömer att detta får ett direkt genomslag i deras ekonomi. Det är med andra ord uppenbart att regeringens fyrkantiga hantering av sjukförsäkringen där man införde en bortre parentes, en stupstock, nu leder till ökat socialbidragsberoende. Sjuka människor tvingas in i socialbidragsberoende. I motsats till vad regeringspartierna sade i förra valrörelsen, nämligen att bidragsberoendet skulle brytas, skapar man system som föder socialbidragsberoende. Det är så verkligheten ser ut. Greger Tidlund redovisade tidigare att 70 000 fler än vid förra valet nu befinner sig i så kallat utanförskap. Det är ett facit, Mats Odell, som inte är särskilt imponerande. Odell säger att regeringen tagit hänsyn till detta i sitt stöd till kommunerna. Jag tycker att det är väldigt märkligt att man kan säga så. Nu slår nämligen detta igenom på ett oförutsett vis i kommunerna. Det är 10 miljoner i den ena kommunen, 30 miljoner i den andra och 5 miljoner i den tredje. Hur kan Odell ha förutsett dessa effekter när inte ens kommunerna själva har kunnat överblicka dem när de gjort sina budgetar? Om man hänvisar till att man har tagit hänsyn till detta har man verkligen gått händelserna i förväg och gjort livet enkelt för sig. I flera år nu har regeringen i sina prognoser över försörjningsstödet kalkylerat med en ökning. Det finns i Finansdepartementets olika redovisningar. Man räknar med en ökning av socialbidragen nästa år. Inte ens regeringen tror alltså på sin förmåga att bringa ned socialbidragsutgifterna. Samtidigt minskar statsbidragen till kommuner och landsting med 12 miljarder nästa år. Dessa 12 miljarder motsvarar 35 000 heltidstjänster. Det är stora pengar det handlar om, stora pengar som försvinner, samtidigt som arbetslösheten nu ökar - prognosen som kom den här veckan låg på 9,8 procent. Den balans i ekonomin som kommunerna är ålagda att klara, vilket leder till att de försöker ha överskott i sin ekonomi, är ett resultat av ett hårt arbete där nedskärningar i verksamheten är en viktig ingrediens och där sämre lärartäthet, mindre personal i förskolan och så vidare är effekten. Det är alltså inte så enkelt att man kan beskriva kommunernas behov genom att redovisa hur eventuella överskott ser ut. Exempelvis skär fyra av fem kommuner ned skolans budget för 2010, och 44 procent uppger att lärartätheten var sämre 2009 än 2008. Nog är det alltså tydligt att pengarna skulle behövas inom den kommunala sektorn och att vi skulle behöva en höjning av statsbidragen. Att i detta läge sänka skatten för de mest välbeställda medan de grundläggande behoven inte är tillgodosedda tycker jag är utmanande. Det är där pengarna behövs. De behövs inte i avdragssystem som gör det möjligt för välbeställda att göra avdrag i deklarationen för anlitande av grillkock i samband med privata partyn. Det måste finnas en känsla för vad som är rimligt. Min fråga är: Avser ministern att göra något för att förbättra kommunernas möjligheter att svara upp mot de ökade åtaganden i fråga om bland annat socialbidrag som regeringens politik tvingat fram?

Fru talman! De här interpellationerna förutsätter att det är denna regering som har skapat problem runt omkring i kommunsektorn och på andra håll. Både Peter Hultqvist och Greger Tidlund bortser från att problemen kommer från den värsta finanskris som världen, Europa och Sverige har genomgått sedan 1930-talet. Sanningen är att ungefär 140 000 jobb inom kommuner och landsting gick förlorade vid den förra krisen. I den här krisen ser vi nu ett nettoresultat som antyder att någonstans runt 5 000 personer av nästan 1,2 miljoner har tappat sina jobb. Det beror på att den här regeringen har skjutit till 38 miljarder kronor brutto, 26 miljarder netto, till välfärdens kärnverksamheter. Vi har här, fru talman, två alternativ som står mot varandra: De rödgrönas alternativ och alliansregeringens alternativ. När man lyssnar på interpellanterna får man intrycket att ni har rätt stora pengar till kommuner och landsting med er i plånboken. När jag tittar på ert alternativ ser jag att det i runda slängar är 3,5 miljarder i ökade statsbidrag. Men kommunerna lever ju icke allenast av statsbidrag. Sanningen är att skatteintäkter från företag som anställer människor, pengar som genereras skattevägen, är den riktigt stora och viktiga delen. Hur får ni då fram dessa 3,5 miljarder? Ni höjer inkomstskatterna för vanliga människor med 3 miljarder. Ni inför en fastighetsskatt och ger oss förmögenhetsskatten tillbaka. Ni inför en höjd skatt för den som köper en hyresfastighet. Jag hinner inte räkna upp allt, fru talman. Allt detta som ni gör tycker man borde räcka till en väldigt maffig satsning på kommunsektorn. Nej - det blev 3,5 miljarder av alltihop. Bara fördubblingen av arbetsgivaravgifter för unga innebär i stort sett 10 miljarder. Dem använder ni i stället för att höja bidrag och ersättningsnivåer. Det är en pyttesumma som går till kommunsektorn! Det låter på er som att en stor revolution skulle inträffa om De rödgröna fick ta över styret av det här landet, men låt oss titta på de här 3,5 miljarderna som kommer med den rödgröna politiken. Jag har respekt för att det också är pengar, men faktum är att kommunsektorn omsätter 772 miljarder. Ni målar upp en bild av den revolution det skulle bli om ni fick skjuta till dessa 3,5 miljarder, men den bilden saknar realism. Ett annat perspektiv som jag också tycker att man borde ha är om inte de skattehöjningar för företag och arbetstagare som ni föreslår för att kunna skicka dessa 3,5 miljarder till kommunsektorn i själva verket är en ganska stor risk för kommunsektorn. Den permanenta höjning på 3,5 miljarder som ni vill ge kommunerna motsvarar nämligen en skatteunderlagstillväxt på 0,7 procent. Om skatteunderlaget växer med 0,7 procent genom en bra tillväxtpolitik för jobb och företagande finns alltså de här 3,5 miljarderna. Det ni gör med er politik är att rikta ett dråpslag mot det som ska generera denna tillväxt. Det är det som är det allvarliga. Kommunerna tjänar alltså mer på tillväxt än på ökade statsbidrag. Jag menar att vår politik för jobb och företagande kan åstadkomma en mycket bättre skatteunderlagstillväxt än den ni föreslår. Med vår politik får ungdomar halv arbetsgivaravgift. Med vår politik investeras kapital i Sverige därför att Sverige då är ett attraktivt land för investeringar, utan förmögenhetsskatt och så vidare. I vår politik straffbeskattar vi inte vägtransporter. Vilken effekt, Peter Hultqvist, kommer den nya kilometerskatten att få för Dalarna och för Landsbygdssverige?

Fru talman! Nu är det ju inte De rödgröna som har ansvar för landet, som ministern försöker förespegla oss. Det är faktiskt den borgerliga regeringen som har ansvar för landet. Det var detta jag ställde frågor om - hur ni har hanterat krisen. Jag är medveten om att detta är en av de värsta finanskriserna sedan 30-talet, men faktum är att Sverige när det gäller arbetslösheten kommer sämre ur denna kris än vad andra länder gör. Det är inhemskt producerat, och det tycker jag att man måste fundera över. I mitt förra inlägg sade jag att även KI, Konjunkturinstitutet, gör bedömningen att regeringens konjunkturstöd som engångssatsning i år inte räcker för att klara välfärden i kommunsektorns ekonomi. I synnerhet landstingen behöver ett tillskott. Annars behövs nämligen stora anpassningar av verksamheten, och det betyder i klartext nedskärningar i sjukvården. Hur mycket nedskärningar i sjukvården tycker ministern att landstingen ska göra för att anpassa verksamheten? Mellan 2008 och 2009 har antalet sysselsatta i kommunsektorn minskat med 25 000 personer, och regeringen skriver själva att detta kan förklaras av den svaga utvecklingen av skatteintäkterna. Sedan tar ministern räkneexempel från SKL och välfärdsutredningen som säger att det om vi fortsätter att finansiera välfärdstjänsterna på samma sätt som i dag motsvarar en skattehöjning med 13 kronor 2035. De exempel på lösningar SKL skissar på visar att rationaliseringar och ökat arbetskraftsdeltagande ger liten utdelning i förhållande till själva finansieringsbehovet, och det kommer att krävas hårda prioriteringar i framtiden. Vilka prioriteringar anser ministern att kommun- och landstingssektorn ska göra för att slippa höja skatten med 13 kronor? Det finns exempel på var pengarna finns någonstans, och det är uppenbart att det finns en stor källa att ösa ur. Det jag tänker på är det så kallade skattefelet, som uppgår till 133 miljarder - varav 66 miljarder faktiskt är svartarbete. Det skulle bli en rejäl slant att få in i kommun- och landstingssektorn. Skatteverket har begärt mer medel för att komma åt detta skattefel, men regeringen är lomhörd. Skatteverket gör en bedömning av vad som händer med uteblivna anslag. Jag tänker inte gå in på detta, men det finns 133 miljarder. Jag lovar att det räcker en bra bit för att motverka de 13 kronor i skattehöjning som regeringen räknat fram. Vad gör då regeringen när det gäller detta? Jo, man föreslår att man ska ta bort revisionsplikten för små företag, vilket enligt regeringen själv innebär att skattefusket ökar. För att kompensera detta höjer man stämpelskatten för vattenkraft - vilket kommer att innebära att konsumenterna får betala 1,6 öre mer per kilowatt - och för hyresfastigheter, i stället för att ge Skatteverket mer medel för att klara av sitt uppdrag. Peter Hultqvist tog upp frågan om socialbidrag. Kostnaderna för ekonomiskt bistånd är bland de högsta på tio år - 11 miljarder - och kurvan pekar uppåt. Det är framför allt unga, utrikes födda som inte ens kommer in på arbetsmarknaden. De får börja sitt nya, vuxna liv med att gå på socialbidrag. Det ska ingen behöva göra. När den borgerliga regeringen tillträdde var överskottet i de offentliga finanserna 70 miljarder. I dag pekar prognoserna mot ett lika stort underskott 2010. Det behövs en ny färdriktning för att ta Sverige ur krisen och långsiktigt klara välfärden. Vi rödgröna har presenterat en budget där vi tillför 12 miljarder i ökade resurser till landsting och kommuner, varav 9 miljarder är bredare satsningar på mer personal. Vad tänker regeringen göra?

Fru talman! Jag hade förväntat mig lite mer av Odell. Han bör åtminstone sätta sig in i vad det är vi har föreslagit som alternativ och inte stå här och raljera om 3,5 miljarder. Det handlar om breda satsningar för 2011 och 2012 på 5,5 miljarder år ett och 3,5 miljarder år två, riktade satsningar på 1,5 miljarder 2011 och 1,5 miljarder 2012. Det blir 7 miljarder första året och 5 miljarder andra året. Lägger man ihop 7 och 5 blir det 12. Det är 12 miljarder det handlar om och inte 3,5, som Odell försöker beskriva det. Dessutom kommer vi att göra en stark förbättring av ersättningsnivån och höja taket i a-kassan. Vi kommer att ta bort den stupstocksregel i sjukförsäkringen som Odells regering har genomfört och som får effekten att 50 000 enligt Försäkringskassan nu ska utförsäkras. Dessa två åtgärder kommer att lätta på trycket när det gäller socialbidragsutvecklingen i kommunerna. Det kommer att få en direkt positiv effekt på kommunernas ekonomi. De försämringar av a-kassan och sjukförsäkringen som har genomförts har bidragit till att socialbidragskostnaderna har ökat i 90 procent av kommunerna i landet. Man har alltså övervältrat kostnader på kommunsektorn och gjort människor beroende av socialbidrag, det vill säga ekonomiskt bistånd. När vi genomför detta när vi kommer tillbaka till regeringsmakten, vilket jag innerligt hoppas att vi gör, avlastar det naturligtvis den kommunala budgeten. Detta samband tror jag att även Odell kan se på ett tydligt sätt. Odell raljerar också över höjd fastighetsskatt, ökad skatt för dem som tjänar mest och återinförd förmögenhetsskatt. Detta är förslag som har en klar fördelningspolitisk effekt och tar bort en hel del av det denna regering ställt till med, nämligen att det är de mest välbeställda som har fått de största skattesänkningarna. Vi är beredda att göra en reduktion på detta och se till att de återigen får bidra i ökad utsträckning till vården, skolan och omsorgen och se till att kommunerna får mer pengar i välfärdssystemen. De kommer inte att lida nöd av att betala dessa pengar, och det är sannerligen inget att raljera över. Sedan kan Odell ta sig en funderare över bensinskatten, som hans parti före förra valet skulle sänka och som man har höjt med 16 öre sedan dess. Centern föreslår nu en höjning på 105 öre. Har ni diskuterat detta inom regeringen, och hur har ni tänkt hantera det långsiktigt? Har ni någon klar och rak politik? Vi har redovisat vår politik före valet. Vi inför 49 öre i reseavdrag, vilket kompenserar detta. Hur ska ni ha det? Det kanske är dags att ge besked om det i stället för att stå här och vara raljant. Heltidssatsning finns också med i vårt budgetalternativ. Vi tycker att man ska ha rätt till heltidstjänster, och vi vill visa att det är ett regeringsansvar att driva på den utvecklingen. Vi anslår i vår budget ½ miljard för den typen av satsningar för att stimulera kommunerna i denna utveckling. Det är pengar som läggs varje år, både 2011 och 2012. Vad är ni beredda att göra på denna punkt för att dels underlätta för kommunerna att göra detta, minska kostnadstrycket och samtidigt skapa en bättre situation för de många framför allt kvinnor som jobbar deltid i den offentliga sektorn? Vi har ett program som möter upp mot en hel del av de behov som finns inom den offentliga sektorn i dag, och vi tar kommunernas situation på allvar. Vad gör ni mer än att tala om att allting är finanskrisens fel?

Fru talman! Jag börjar med Greger Tidlund, som säger att Sverige kommer sämre ur krisen än andra länder. Det är ju inte sant. Det finns inget annat land inom Europeiska unionen som har så starka offentliga finanser som Sverige. Det finns inget annat land som så snabbt kommer ut ur denna kris som Sverige, tack vare att regeringen har hållit i pengarna. Vi har inte köpt bilfabriker och annat, som våra färgglada rödgröna vänner har varit inne på. Sedan vill jag också bara peka på att statsskulden enligt Maastrichtkriterierna var 46 procent av bruttonationalprodukten när vi tog över regeringsmakten 2006. I dag är den ca 39 procent av bruttonationalprodukten. Vi har alltså amorterat på statsskulden under denna mandatperiod. Greger Tidlund överger sedan debatten och börjar tala om skattefel. Det är en helt annan debatt, och den kan vi ta en annan gång. Peter Hultqvist! Jag tittade på er hemsida, och jag har en utskrift. Det stämmer att ni har 3,5 miljarder i permanenta bidrag. Sedan har ni precis det ni kritiserar oss för - ett tillfälligt konjunkturstöd, fru talman, som enbart gäller under 2011, vilket är det år vi nu talar om. Sedan tas det bort. Det är tomt i rutan efter 2011. Läs alltså på lite bättre på de egna förslagen, Peter Hultqvist! Jag tycker dock att Peter Hultqvist i sin interpellation är inne på en intressant fråga, nämligen den om välfärdens långsiktiga finansiering. Det är ett intressant grepp, och jag tror att vi har många svåra frågor vi måste besvara framöver - hur vi ska slå vakt om den gemensamma välfärden med de utmaningar vi har av global konkurrens, den demografiska utmaningen och annat. Det är klart att det offentliga åtagandet är viktigt - vård, skola och omsorg är självklarheter för oss som är samlade här i dag. Men det finns andra delar som kanske inte är lika självklara inom vården, till exempel behandlingar som ligger mer åt det skönhetsvårdande hållet än det rent medicinska. Vi kan säkert hitta exempel på vad det offentliga åtagandet ska gå ut på. Socialdemokraterna anser till exempel att hushållstjänster definitivt inte ingår i det offentliga åtagandet, medan vi i Alliansen menar att det här är en ny möjlighet som skapar jobb och gör att trycket på den offentliga sektorn minskar. Det här är en diskussion som måste tas och frågor som måste besvaras. Det första svaret, som förs fram i den SKL-skrift som Peter Hultqvist refererar till, är fler arbetade timmar. Det är det som är den hårda kärnan i kommunal och landstingskommunal ekonomi. Fler arbetade timmar skapar just de resurser i offentlig ekonomi som möjliggör en förbättrad välfärd. Hur ser de två regeringsalternativen ut? Vilka lösningar för vi fram i De rödgröna respektive Alliansen när det gäller fler arbetade timmar? Ja, De rödgröna har lämnat några besked på det här området. Avskaffande av avdrag för hushållstjänster har jag redan nämnt. Vad kommer det att innebära för antalet arbetade timmar, i alla fall de vita, redovisade timmarna? Vidare: fördubblade arbetsgivaravgifter för unga, och här kritiserar ni regeringen för att Sverige har en hög ungdomsarbetslöshet. Så går ni fram ni med detta. Hur många jobb skapar det för den grupp som ska jobba de närmaste 40 åren? Man behöver knappast vara kusin med Einstein för att begripa att det ni föreslår är precis åt galet håll. Jag fortsätter: höjda energiskatter, kilometerskatt, höjd koldioxidskatt. Hur många nya jobb ger det på landsbygden eller för den delen i storstaden? Jag tycker, fru talman, att det här visar i vilken riktning Socialdemokraterna vill gå. När vi diskuterar vad vi kan förvänta oss av våra kommuner i välfärdsväg 2035 spelar det faktiskt roll vad vi gör här och nu.

Fru talman! Einstein var mattegeni, det kan man inte påstå att regeringen är. Tillväxten enligt regeringens egen vårproposition är lägre än väntat. Regeringens tvingades skriva ned sin prognos för tillväxten i år till 2 ½ procent jämfört med den senaste prognosen. Sverige hade 2006 en tillväxt på 4,2 procent, och då styrde vi. Odell påstår att jag inte talar sanning när det gäller att Sverige kommer sämre ut än andra, men då lyssnar inte Odell. Jag sade att Sverige kommer sämre ut än andra när det gäller arbetsmarknadsutvecklingen. Där ligger Sverige sämre till än övriga Europa. Det är det som är kontentan av det hela. Er jobbskattepolitik har totalt havererat. Människor kommer inte in på arbetsmarknaden. Ungdomsarbetslösheten i Sverige är bland de högsta i hela Europa. Man kan inte skylla på någon finanskris att Sverige har den högsta ungdomsarbetslösheten. Det innebär att ungdomar som ska ut i arbetslivet får börja sin karriär, eller vad man ska säga, med socialbidrag eller på praktikplatser. Regeringen skulle ju skapa 40 000 praktikplatser i den offentliga förvaltningen. Hur många praktikplatser blev det? Jo, det blev inga alls i princip. Det enda var att ni skulle gömma undan ungdomarna i valrörelsen så att de inte skulle synas i statistiken. Ett annat exempel på hur regeringen tar med samma varma hand som den ger med är att den kommunala fastighetsskatten prognostiserades till 13,7 miljarder 2008. Den ville kd ta bort. Men när man skulle göra det och tillföra 12 miljarder tog man bort det generella statsbidraget med 12 miljarder, så det blev ett nollsummespel.

Fru talman! Jag redogjorde i någorlunda detalj för våra budgetalternativ. Det är alltså 12 miljarder på två år vi tillför punkt slut, det till skillnad mot regeringen. Är det ansvar att lägga ut pengar på avdrag för privata grillkockar i välbeställda människors trädgårdar, eller behövs de pengarna i förskolan? Är det ansvar att avskaffa förmögenhetsskatten när vi hellre behöver de pengarna i skolan? Jag är beredd att vidta vissa fördelningspolitiska åtgärder och grepp för att få mer pengar till den offentliga sektorn. Jag tror att de här välbeställda människorna har råd med det, jag tror inte att de kommer att bli direkt nödlidande. Koldioxidskatten nämner Odell. Kd gick till val i förra valrörelsen på att den skulle sänkas. 16 öre har bensinskatten ökat. Centern föreslår nu 105 öre i ökning enligt beslut på deras förtroenderåd. Har ni rett ut i regeringen hur ni ska ha det? Det finns ingen anledning för Odell att här brösta upp sig i den här typen av frågor när han själv inte har någon klar och rak linje. Slutligen: Höjd ersättningsnivå, höjt tak i a-kassan, bättre sjukförsäkring utan stupstock, bort med den bortre gränsen leder till att man lättar på trycket i kommunernas ekonomi. Det leder till att man får bort mycket av de ökade socialbidragskostnader som min interpellation i grunden handlar om. Det finns med i vårt budgetalternativ. Vad har ni att komma med på den punkten, mer än Finansdepartementets prognoser om ökade socialbidrag i år och nästa år? Utanförskapet har ökat med 70 000, Odell, sedan ni kom i regeringsställning. Det var det som ni skulle ha som den viktigaste frågan under den här mandatperioden.

Fru talman! Det här blir lite av en mönstring av vad de olika alternativen står för. Man kan konstatera, Greger Tidlund, att vi har en för hög ungdomsarbetslöshet i Sverige och i den industrialiserade världen. Hur smart är det då, Greger Tidlund, att fördubbla arbetsgivaravgiften för ungdomar? Först konstaterar Greger Tidlund att vi har en för hög ungdomsarbetslöshet. Vad gör ni socialdemokrater åt detta? Ja, ni fördubblar arbetsgivaravgiften. Jag upprepar: Man behöver inte vara Einsteins kusin för att förstå att detta inte fungerar. Det är självklart. Fråga på Coop Forum, Ica Maxi eller våra grillrestauranger hur många anställda de har som är under 26 år. Säg sedan: Nu ska vi fördubbla arbetsavgiften för dem. Hur många nya jobb ger det? Här går en skiljelinje. Jag tittade på er hemsida vad ni föreslår under Jobb. Jo, det som brukar kallas för Amsåtgärder. Det är lönebidrag, KY-platser, jobbutbildningar för unga - säkert viktigt - traineeplatser, företagsvikariat, utvidgad målgrupp, insatser på Arbetsförmedlingen, Access och så vidare. Men det är bidrag, ingenting som skapar bättre drivkraft för fler att vilja investera i företag som kan anställa människor långsiktigt. Sverige har haft nog av den här Amspolitiken. Vi behöver en politik som gör att Sverige kan växa genom att fler vill anställa på riktiga jobb unga människor och även äldre.