Klimatrelaterade skatter

Interpellationsdebatt 27 april 2012

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 46 Finansminister Anders Borg (M)

Fru talman! Emma Wallrup har frågat om miljöministern avser att vidta åtgärder så att näringslivets andel av klimatskatterna i högre grad speglar deras andel av växthusgasutsläppen, i god tid ta fram de analysverktyg som behövs i den fördjupade utvärderingen 2015 och i närtid presentera en preciserad plan för hur utsläppen ska minska fram till 2050. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på denna interpellation. Låt mig först konstatera att regeringen fortlöpande arbetar med översyn och utveckling av ekonomiska styrmedel. Koldioxidskatten spelar en nyckelroll i klimatpolitiken. Det främsta skälet till att inte alla förorenare betalar lika mycket per kilo koldioxid är risken för att produktion och sysselsättning flyttar från Sverige. Om produktionen flyttar till länder som saknar internationella klimatåtaganden kan det leda till en ökning av de globala utsläppen. Regeringens mål är att fram till år 2020 minska utsläppen för den icke-handlande sektorn med 40 procent. EU:s långsiktiga ambition är att till år 2050 minska utsläppen av växthusgaser med 80-95 procent. Regeringen stöder helhjärtat denna ambition. Regeringen verkar i EU för att få på plats klimatpolitiska mål för 2030 och 2040. När det gäller klimatpolitiska analysverktyg arbetar exempelvis Naturvårdsverket och Konjunkturinstitutet med att utveckla statistik och modeller inom klimatområdet. Analyser av fördelningseffekter av regeringens politik är viktiga. Regeringskansliet arbetar fortlöpande med att bättre följa upp fördelningseffekter inom klimatområdet. En fördjupad utvärdering av klimat- och energipolitiken kommer att genomföras 2015. Om det då bedöms nödvändigt för att uppnå uppsatta mål kommer styrmedel och instrument att justeras. Då Emma Wallrup hade framställt interpellationen under den tid hon tjänstgjort som ersättare för ledamot som därefter återtagit sin plats i riksdagen, medgav förste vice talmannen att Jens Holm i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 47 Jens Holm (V)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka finansministern för svaret på Emma Wallrups interpellation. Emma Wallrup var ersättare i riksdagen under några månader. Det är hon inte längre, och därför har jag tagit över denna interpellation som jag tycker är välskriven och viktig. Man brukar ofta säga att Sverige är ett föregångsland i klimatpolitiken och att vi har lyckats ha en ekonomisk tillväxt samtidigt som utsläppen har gått ned. Tyvärr stämmer inte detta längre. Om man tittar på den senaste statistiken för de svenska utsläppen kan man se att de svenska utsläppen ökade med ungefär 11 procent 2010. De gick upp till ungefär 66 miljoner ton. Det här är ett tydligt trendbrott, för åtminstone de senaste tio åren har utsläppen hela tiden gått ned. När jag tittar på vad den internationella miljörörelsen tycker om olika länders klimatarbete noterar jag att man 2007 tyckte att Sverige var bäst i världen av de industrialiserade länderna. Sedan har vi successivt rasat på den rankningen, och nu ligger vi bara på plats 34. Eftersom vi nu pratar om miljö- och klimatskatter tycker jag att det är viktigt att titta på just hur stor andelen miljö- och klimatskatter är i förhållande till det totala skatteuttaget eller till bnp. Om vi tittar i nominella termer, alltså i kronor, kan vi se att miljö- och klimatskatterna successivt har gått upp i Sverige. Om ekonomin växer är det inte så konstigt; då växer ju allt. Men om vi räknar i relation till bnp och med siffror från till exempel OECD jämför Sverige med andra relevanta länder, exempelvis Finland, Danmark och Nederländerna, kan vi se att under de senaste fem sex åren har andelen miljö- och klimatskatter successivt gått ned i Sverige. Vi ligger nu någonstans i mitten av OECD-länderna, långt efter Finland, Danmark och Nederländerna. Det tycker jag är anmärkningsvärt, i synnerhet eftersom vi ändå har en regering som säger att koldioxidskatten är ett väldigt viktigt verktyg. I den här interpellationen efterfrågar vi ett mer konkret svar från regeringen på den rapport som kom från Riksrevisionen för några veckor sedan, där man har tittat just på miljö- och klimatskatter i Sverige. Riksrevisionen konstaterar till exempel att industrin, som står för mer än 81 procent av alla utsläpp i Sverige, betalar en förhållandevis liten andel av koldioxidskatten. Man betalar ungefär lika mycket eller lika lite som hushållen betalar, trots att hushållen står för mindre än 20 procent av utsläppen. Man konstaterar också att i EU:s handelssystem med utsläppsrätter har svenska företag fått en väldigt stor tilldelning gratis av utsläppsrätter, utsläppsrätter som man sedan har kunnat sälja på marknaden för en summa av nästan 2 miljarder kronor. Det kan knappast ha varit poängen med EU:s utsläppshandelssystem. Här efterfrågar jag lite mer konkret handling från regeringen, till exempel att man ser till att det blir en bättre proportion mellan näringslivets ansvar för att betala koldioxidskatten jämfört med hushållens.

Anf. 48 Finansminister Anders Borg (M)

Fru talman! Klimatfrågan är avgörande och viktig. Det är ett gemensamt problem för alla människor på vår jord, och det är ett problem som vi kommer att få leva med under lång tid. Det är ett problem vi måste lösa tillsammans, och det är därför regeringen har varit så aktiv och så starkt pådrivande i det internationella arbetet för att vi ska få gemensamma och globala lösningar. Men vi har också gjort ett mycket omfattande förändringsarbete här hemma i Sverige. Under min tid som finansminister rör det sig om ett tiotal förändringar av skatterna på klimatsidan. Låt mig nämna de allra viktigaste, för de belyser också en del av problemen med den rödgröna politiken på området. Vi har tagit bort den subvention av diesel på 2 kronor och 40 öre per liter som tidigare fanns inom jordbrukssektorn. Den kommer att trappas ned till 90 öre, och den ska förmodligen därefter fortsätta att trappas ned. Den socialdemokratiska regeringen införde en subvention på diesel i jordbruket på 2 kronor och 40 öre per liter. Det är en rätt kraftig subvention. Den här typen av subvention finns i många länder, och det allra tydligaste rådet från internationellt håll brukar vara att man ska ta bort den typen av stöd. Att direkt subventionera utsläpp av diesel verkar lite märkligt. Vi har också tagit ned nedsättningen på CO2-skatt för uppvärmning i vissa branscher, jordbruk och en del annat. Vi har minskat den nedsättningen från att man tidigare betalade 21 procent av den genomsnittliga till att man i dag ska betala 60 procent av den genomsnittliga. Det ska vara genomfört till 2015. Därefter tycker jag att man naturligtvis, om det krävs enligt utvärderingen, ska fortsätta med den nedtrappningen. Vi har även förändrat energibeskattningen så att vi har förstärkt belastningen på koldioxidutsläpp. Det handlar alltså sammanlagt om ett tiotal förändringar som vi har gjort och som har en rätt stor effekt i termer av minskade koldioxidutsläpp. Sedan har ju Vänsterpartiet och alliansregeringen olika utgångspunkter. Vänsterpartiet föreslår en skattebelastning på miljösidan på 15 miljarder. Det är inte fullt så långtgående som Miljöpartiet, men det är 5 miljarder i CO2-skatt, 3 miljarder på flyget, 1 ½ miljard på elen och 4-5 miljarder på lastbilarna. Vi har nio miljoner invånare i Sverige, så för en familj på fyra personer är detta en skattebelastning på mellan 6 000 och 7 000 kronor, lite beroende på hur det slår igenom på priser och liknande. Den typen av dramatisk försämring av levnadsvillkoren, inte minst för människor i glesbygden som skulle få bära den tyngsta bördan av detta, tror vi skulle undergräva legitimiteten för klimatarbetet. Då är det mer rimligt att man fortsätter som regeringen har föreslagit och trappar ned skattesatserna till exempel för diesel och lättnader. Vänsterpartiet har inte föreslagit detta, vilket kanske är lite förvånande givet hur omfattande man vill driva skattepolitiken i övrigt. I stället har man stött en regering som införde en särskild subvention på diesel. Jag måste säga att jag tycker är en lite omvänd klimatpolitik, och det vore bra om Jens Holm kan säga att nästa socialdemokratiska regering, om det någonsin blir en sådan, åtminstone inte kommer att ha ett vänsterparti som stöder att man återinför en subvention på diesel. Det kanske återkommer en subvention även på bensin på 2,40 - vad vet jag.

Anf. 49 Jens Holm (V)

Fru talman! Anders Borg försöker göra sig lite lustig över gammal politik. Vi i Vänsterpartiet har aldrig någonsin, såvitt jag vet i alla fall, gått emot att regeringen har tagit bort subventionen av diesel. Utmärkt förslag! Det är väl en regerings ansvar att hela tiden finkalibrera och förbättra politiken. Det där var en del av en gammal kompromiss, och jag tycker att regeringen har gjort helt rätt. Fullt stöd för det, Anders Borg, så nu kan vi lämna det därhän. Det som fortfarande förvånar mig är att vi har en regering som säger att koldioxidskatten är jättebra - jag tror att Anders Borg till och med brukar säga att den är det viktigaste styrmedlet för att få ned utsläppen i Sverige - men ändå föreslår man inga höjningar av koldioxidskatten. Det enda man hittar i vårbudgeten som kom nu är faktiskt nedsättningar av koldioxidskatter för kraftvärmeindustrin som ska överföras till EU:s handelssystem med utsläppsrätter. I praktiken föreslår ni alltså sänkningar av koldioxidskatten. Det är helt korrekt att vi i Vänsterpartiet föreslår höjningar av koldioxidskatten och andra miljöskatter. Det gör vi därför att vi ser oss omkring i världen och ser att Sverige ligger efter andra jämförbara länder på det här området. Det tycker vi är lite pinsamt. Vi tycker att det är lite pinsamt att vi rasar ned till plats 34 på den internationella miljörankningen. Vi tycker i synnerhet att det är pinsamt, men ännu värre, väldigt allvarligt, att de svenska utsläppen ökar med 11 procent. Någonting måste göras, Anders Borg. Det finns en miljöminister, men du har kanske det viktigaste ansvaret för detta. Det är just med koldioxidskatten och andra styrmedel, som avgifter och miljöskatter, som man faktiskt kan få ned utsläppen. Vi föreslår en flygskatt. Vi föreslår en kilometerskatt för att få ned utsläppen från långtradarna. Vi vill ha en handelsgödselskatt inom jordbruket. Finansministern pratade tidigare om att jordbruket måste ta sitt miljöansvar. Varför har ni då avvecklat den handelsgödselskatt som fanns tidigare? Vi vill ha ett separat klimatinvesteringsprogram så att kommuner och landsting kan få hjälp att bygga ut biogas, hållbara transporter, en hållbar livsstil och så vidare. Det är någonting som ni inte vill ha. Låt mig återgå till det som min kollega Emma Wallrup har efterfrågat. Tycker inte finansministern att det vore rimligt att industrin tar ett större ansvar för klimatarbetet än man gör i dag? Lägger vi inte ett oproportionerligt stort ansvar på hushållen när de betalar lika hög koldioxidskatt totalt sett som industrin gör, trots att hushållen står för mindre än en femtedel av de totala utsläppen? Rapporten från Riksrevisionen efterfrågar också en konkret uppföljning av skattepolitiken på klimatområdet så att man tydligt kan följa åtgärder som har vidtagits och faktiskt kan se om de leder till några konkreta minskningar av utsläppen. Jag vill veta om regeringen tänker föreslå någonting sådant. Vi i Vänsterpartiet har ambitiösare mål än regeringen har. Vi vill sänka utsläppen med ungefär 50 procent fram till 2020. Vi vill också ha en separat kolbudget där det ska beräknas vad alla beslut som tas av regering och riksdag får för effekt på klimatet. Då kan man väldigt tydligt följa klimatpolitiken i den allmänna politiska debatten. Vore inte det en bra sak, Anders Borg?

Anf. 50 Finansminister Anders Borg (M)

Fru talman! Jens Holm tycker att det är märkligt att jag gör mig lustig över att den socialdemokratiska regeringen införde en subvention på 2 kronor och 40 öre per liter diesel som användes i jordbruket. Hur ska vi annars kunna föra en diskussion kring den frågan? Den är ju remarkabel, inte sant? I en period då klimatutsläppen ökar, då vi vill ha hållbarhet i vårt samhälle väljer man att införa en subvention på 2 kronor och 40 öre per liter på just dieselutsläpp. Det måste jag säga att jag faktiskt tycker är ett lustigt inslag i politiken. Jag ska inte göra Jens Holm ansvarig för det, men jag måste säga att jag tycker att det var ett lustigt inslag i politiken. Jag tycker att det är bra att vi har tagit bort detta. Vår bedömning är att vi kan nå de mycket ambitiösa klimatmål som Sverige har satt upp med de insatser vi nu gör. Det ska vi sedan noggrant utvärdera i den kontrollstation vi har 2015, och behövs det får vi naturligtvis tillföra ytterligare styrmedel. Jag har nämnt några som jag tycker skulle vara väldigt bra kandidater. Det är till exempel att minska de nedsättningar vi har för delar av industrin, för uppvärmning och sådant, där man ligger på en lägre koldioxidsats. Vi har tagit upp dem från 20 till 60 procent. Det kan man gå vidare med och göra i steg så att de olika näringarna hinner anpassa sig till det. Vi har också gjort andra saker som både har handlat om höjningar och sänkningar. Skattepolitik behöver inte bara handla om höjningar. Vi har gjort fordonsskatten CO2-relaterad. Vi har gjort lätta lastbilar CO2-relaterade. Jens Holm säger nämligen att vi inte har höjt koldioxidskatten. Men vi har vid flera tillfällen höjt den, dels i samband med indexeringen, dels för att betala för en del lättnader. Till exempel när vi tog bort avfallsskatten finansierade vi det med en särskild höjning av koldioxidskatten, därför att det var en skatt som vi bedömde inte hade någon avgörande miljöeffekt. Då finansierade vi den lättnaden med en bra miljöskatt. Jag vill ändå komma tillbaka till Vänsterpartiets utgångspunkt. Den här interpellationen handlar om vilken belastning vi ska lägga på hushållen. Det är vad interpellationen handlar om. Den största enskilda skatteförändringen Vänsterpartiet föreslår är att höja CO2-skatten med 5 miljarder kronor. Det är ju en skattebelastning på 5 miljarder kronor som drabbar hushållen. Man föreslår också en flygskatt på 3 miljarder kronor på inrikesflyg. Det skulle jag tro i allt väsentligt är en skatt på persontransporter, som drabbar hushållen. Man vill höja beskattningen på el med ½ miljard. Det skulle, såvitt jag kan förstå åtminstone, riskera att slå igenom i höjda elpriser. Man vill ha en lastbilsskatt på 5 miljarder som naturligtvis kommer att höja transportkostnaderna i Sverige. Det här är 15 miljarder sammanlagt som jag tror i väldigt stor utsträckning kommer att läggas på just hushållen. Om utgångspunkten är att vi inte ska ha så stora skattebelastningar på hushållen undrar man lite hur just CO2-skatten blev det mest omfattande vänsterpartistiska förslaget. Jag måste säga att jag inte tycker att det är svårt att försvara att vi tog bort skatten på handelsgödsel. Jag lever själv i en jordbruksbygd. Jag vet att den mängd handelsgödsel man använder inte påverkas i någon större utsträckning av den här beskattningen. Däremot gav det en stor och tung inkomsteffekt på jordbruken. Det är allvarligt. Nästan alla människor som bor i den bygd jag bor i har arbeten som är kopplade till jord- eller skogsbruk. Det finns några som också kör lastbilar. Men de undslipper faktiskt inte en sådan skattebarrage ändå, eftersom lastbilsskatten kommer där. För mig är en levande landsbygd där det finns jobb i både skogs- och jordbruksnäringen för vanliga människor väldigt avgörande. Då skulle jag inte se en ökad beskattning på handelsgödsel som ett bra förslag.

Anf. 51 Jens Holm (V)

Fru talman! Låt mig återigen bara säga, Anders Borg, att det är historia. Det är sex år sedan sossarna styrde det här landet, och du håller fortfarande på och pratar som om sossarna i dag inför nedsättningar på koldioxidskatten för diesel i jordbruket. Som jag sade tidigare, vi har stött er i just den här frågan. Vi tycker att det är helt rätt att avskaffa den subventionen. Politik handlar ju om att man hela tiden finkalibrerar och förbättrar de verktyg man har. Det jag i dagsläget tycker är väldigt oroväckande är att regeringen inte föreslår några nya åtgärder på klimatområdet. Precis som Anders Borg säger tror ni att nuvarande åtgärder kommer att räcka för att nå klimatmålen. Det är kanske precis så. Det är inte så konstigt. En tredjedel av borgerlig klimatpolitik handlar om att ni köper billiga utsläppskrediter i andra länder. Ni betalar lite pengar, som i fallet med vattenkraftverket i norra Indien, och så kan ni tillgodoräkna er det som om ni hade gjort utsläppsminskningar på hemmaplan. Det är inget bra system, Anders Borg. Vi i Vänsterpartiet föreslår på flera områden att vi måste ta tag i de växande utsläpp som nu finns i Sverige. Det är därför vi är modiga och säger att vi till exempel vill ha en flygskatt, att vi vill ha en kilometerskatt på långtradartransporter och så vidare. Poängen med det här är ju att det drar in pengar till miljö- och klimatarbetet. Det är ju därför vi kan föreslå en utbyggd tågtrafik i Sverige. Det är därför vi kan föreslå bättre och billigare kollektivtrafik. Det är därför vi också har öronmärkta pengar till äldreomsorgen. Vi har mer pengar till kommunerna så att de kan satsa på skolan. Finansministern pratar om att det blir sämre med vår politik, men det är inte så. Det är bara de som tjänar mer än 28 000 som kommer att få en höjd inkomstskatt med Vänsterpartiets politik. Vanliga arbetare kommer absolut inte att drabbas. De är de stora vinnarna tillsammans med miljön och klimatet.

Anf. 52 Finansminister Anders Borg (M)

Fru talman! Det är bra att vi är överens om att klimatfrågan är viktig. Det är en global utmaning som vi ska lösa gemensamt i världen. Sverige är på alla internationella nivåer pådrivande för detta. Det förekommer inte att vi i EU förbereder ett G20-möte utan att Sverige antingen självt eller tillsammans med andra driver upp klimatfinansieringens och klimatfrågans betydelse, därför att det är i sann mening ett globalt problem som vi ska lösa gemensamt. Nu säger Jens Holm att huruvida man har en subvention på 2:40 per liter diesel är en fråga om finkalibrering. Nja, jag skulle nog säga att vi lite grann har lämnat finkalibreringen bakom oss när vi diskuterar att införa en subvention på 2:40 per liter diesel. Det är så att säga bortom finkalibreringen. Det är därför det ändå är ett intressant exempel att diskutera. Det måste jag ändå vidhålla. Jag skulle säga att det var relativt unikt i svensk skattepolitik att vi införde en kraftig subvention på utsläpp. Vi har ju aldrig gjort det på tobak eller alkohol. Det tror jag att vi kan vara överens om vore en oklok sak. Sedan kan jag inte heller släppa Vänsterpartiets miljöpolitik. Jag är ju själv boende ute på landet. Det här barraget på 15 miljarder, 6 000-7 000 kronor för en vanlig familj, slår framför allt mot människor i glesbygden. Det är där de långa lastbilstransporterna spelar roll. Timret växer ju inte alltid bredvid järnvägsstationen utan någon ska ta upp det på skogsvägen och ta sig till järnvägen. Någon ska köra de här lastbilarna. 50 procent av de åkarna har en bil. Jordbruket är en nyckel, naturligtvis tillsammans med skogsbruket, för landsbygdens överlevnad. Det är där jobben skapas. Även om det inte är direkt jobbar man indirekt med jordbruket. Man säljer, man köper och man servar skogsmaskiner. Vi behöver bilarna. Vi kommer inte undan koldioxidskatten när barnen ska spela flöjt eller åka till skolan. Vi behöver en global lösning för miljöfrågorna. Det ska Sverige aktivt bidra till. Vi ska ha starka styrmedel, men vi ska inte skatta bort jobben i glesbygden.

den 20 mars

Interpellation

2011/12:295 Klimatrelaterade skatter

av Emma Wallrup (V)

till miljöminister Lena Ek (C)

Riksrevisionen har nyligen i sin rapport Klimatrelaterade skatter – Vem betalar? granskat användningen av klimatrelaterade skatter som är ett viktigt styrmedel för att nå riksdagens klimatmål.

I rapporten konstaterar Riksrevisionen bland annat att näringslivet, som orsakar ca 80 procent av koldioxidutsläppen, bara betalar ungefär lika mycket i klimatskatter som hushållen trots att de senare alltså endast står för ca 20 procent av utsläppen.

Enligt Riksrevisionen så är styrningen av klimatpolitiken genom klimatrelaterade skatter relativt kortsiktig. Det finns ingen preciserad bana för hur visionen för 2050 ska uppfyllas.

Regeringen har gett i uppdrag till Naturvårdsverket att ta fram en färdplan för ett Sverige utan nettoutsläpp av växthusgaser 2050. Regeringen har också tillsatt en särskild referensgrupp för dialog om regeringens mål för ett Sverige utan nettoutsläpp år 2050.

Riksrevisionen skriver att i dag är det inte möjligt att följa de klimatrelaterade skatternas faktiska bidrag till etappmålet 2020. Dessutom försvåras uppföljningen av etappmålen ytterligare av att Naturvårdsverkets rapportering av den icke handlande sektorn delvis är svår att följa.

För att säkerställa att kontrollstation 2015 ger en tydlig bild av utgifter för utsläpp i förhållande till utsläppen behöver regeringen se till att det finns samlade analyser av näringslivets och hushållens kostnader för de klimatrelaterade skatterna.

Riksrevisionens rekommendation till regeringen är att regeringen pekar ut ett tydligt ansvar för samordning av kontinuerlig datainsamling, analyser och samlad rapportering av kostnader för och effekter av de klimatrelaterade skatterna, handelssystemet för utsläppsrätter och samspelet mellan dessa styrmedel i förhållande till utvecklingen av utsläppen. Detta behövs eftersom de analyser som i dag görs är fragmentariska och inte ger den övergripande bild som skulle behövas för att fatta välgrundade beslut så att klimatåtgärderna kan bli mer effektiva. Samordningsansvaret bör enligt Riksrevisionen pekas ut snarast så att arbetet med att precisera och bygga upp nödvändigt statiskt underlag och relevanta analysverktyg säkerställs i god tid till den fördjupade utvärderingen i kontrollstation 2015.

Mot denna bakgrund vill jag fråga miljöministern:

1. Avser miljöministern att vidta några åtgärder så att näringslivets andel av klimatskatterna i högre grad än i dag blir proportionellt mot andelen utsläpp av växthusgaser?

2. Avser miljöministern att i god tid ta fram de analysverktyg som behövs till den fördjupade utvärderingen 2015?

3. Avser miljöministern att i närtid presentera en preciserad plan inklusive användning av ekonomiska styrmedel för hur mycket utsläppen ska minska steg för steg fram till 2050?