Kemikalieinspektionens agerande - ett hårt slag mot lökodling och odling av våroljeväxter

Herr talman! Jonas Jacobsson Gjörtler har ställt tre frågor till mig:

Är miljöministern och regeringen beredda att ge Kemikalieinspektionen i uppdrag att bättre och i ökad omfattning tillämpa systemet med ömsesidigt erkännande med andra EU-länder, samverka med andra myndigheter och företag samt beakta konsekvenser och göra helhetsbedömningar av hur bäst nytta uppnås på lång sikt?

Har miljöministern för avsikt att utvärdera hur Kemikalieinspektionen lever upp till sin instruktion i förordningen från 2009?

Är miljöministern, om inget av ovanstående fungerar, beredd att verka för att ansvaret för att tillämpa växtskyddsförordningen flyttas till någon annan mer lämplig myndighet, såsom Jordbruksverket?

Ledamoten Staffan Danielsson har ställt följande fråga till landsbygdsministern:

Är ministern beredd att införa en portalparagraf i myndigheters miljöbeslut vad gäller jordbruket som säger att man utöver att beakta hur reglerna för det svenska jordbruket ska fastställas så att utvecklingen mot ett alltmer miljövänligt jordbruk fortsätter, så ska man i sina beslut också beakta hur övriga EU-länder agerar och inte fatta beslut som leder till att användningen av bekämpningsmedel ökar i andra EU-länder samtidigt som svensk livsmedelsproduktion slås ut?

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Vad gäller de två första frågorna har Jacobsson Gjörtler ställt identiska eller liknande frågor dels i interpellation 2015/16:550, om Kemikalieinspektionens uppdrag, som besvarades av statsrådet Åsa Romson den 26 april, dels i riksdagsfråga 2015/16:1166, om uppföljning av Kemikalieinspektionens instruktion, som besvarades av statsrådet Romson den 11 maj. Mina svar på de båda frågorna kommer därför att bli desamma som de svar statsrådet Romson redan lämnat.

Lagstiftningen för växtskyddsmedel är EU-harmoniserad genom förordning 1107/2009 om utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel. Förordningen är direkt tillämplig i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Syftet med förordningen som helhet är att säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa och för miljön samt att förbättra den inre marknadens funktionssätt och samtidigt förbättra jordbruksproduktionen. För att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön får ett verksamt ämne eller ett växtskyddsmedel bara godkännas om ämnet eller medlet inte har några skadliga hälsoeffekter på människor eller djur och om det inte påverkar miljön på ett oacceptabelt sätt.

Medlemsländernas behöriga myndigheter ansvarar för prövningen som sker efter ansökan av den som vill sälja en produkt på marknaden i den aktuella medlemsstaten. Beslut kan överklagas till domstol.

EU:s förordning reglerar också ett förenklat förfarande av ömsesidigt erkännande av produktgodkännanden. Genom detta förfarande kan innehavaren av ett produktgodkännande ansöka om produktgodkännande av samma växtskyddsmedel för samma användning och enligt jämförbar jordbrukspraxis i en annan medlemsstat. Den medlemsstat till vilken en sådan ansökan lämnas in ska som utgångspunkt godkänna det berörda växtskyddsmedlet på samma villkor som den medlemsstat som ursprungligen prövade ansökan.

I båda fallen gäller att en medlemsstat under vissa omständigheter kan frångå slutsatserna i den bedömning som den andra medlemsstaten har gjort och vägra att godkänna växtskyddsmedlet på sitt territorium om den, på grund av sina specifika miljö- eller jordbruksförhållanden, har skäl att anse att den aktuella produkten utgör en oacceptabel risk för människors eller djurs hälsa eller för miljön.

Det är inte min uppgift att uttala mig om Kemikalieinspektionens tillämpning av regelverket. Det är heller inte min eller regeringens uppgift att ge instruktioner eller uppdrag till myndigheten om tillämpningen av EU-rättsakter.

Kemikalieinspektionen rådfrågar Livsmedelsverket vad gäller resthaltsbedömningar samt Statens jordbruksverk vad gäller effektivitetsbedömningar när det gäller produktgodkännande för växtskyddsmedel. Myndigheten har regelbundna dialoger med berörda branschorganisationer och företag.

Under året har myndigheten på sin webbplats publicerat en tydligare beskrivning av handläggningsprocessen och utvecklat texterna om bekämpningsmedel för att tydliggöra tillämpningen av gällande regler. För att underlätta för sökande företag har Kemikalieinspektionen också utvecklat guider för ansökan om bekämpningsmedel.

Myndigheten har även i samråd med Lantbrukarnas Riksförbund tagit fram en vägledning för ansökan om att tillåta utsläppande på marknaden av ett växtskyddsmedel i en nödsituation på växtskyddsområdet.

Regeringens utgångspunkt är att myndigheter agerar i enlighet med sin instruktion. Regeringens uppföljning och utvärdering av myndigheters instruktion sker löpande.

Kemikalieinspektionen redogör skriftligen för sitt uppdrag i enlighet med § 4 i instruktionen i årsredovisningen för 2015, och muntlig information lämnas vid avstämningsmöten mellan Miljö- och energidepartementet och Kemikalieinspektionen. Dessa möten äger rum sex gånger om året, och det sker även en myndighetsdialog.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller den tredje och sista frågan återkommer jag i nästa inlägg.

Då Staffan Danielsson, som framställt en av interpellationerna, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Anders Åkesson i stället fick delta i överläggningen.

Herr talman! Jag vill börja med att hälsa miljöministern välkommen hit till kammaren. Förväntningarna på miljöministern är stora, inte minst i dessa frågor. Jag vågar nog säga att också förhoppningarna är stora. Jag vet att många just nu lyssnar och hoppas att ministern ska säga någonting som ger hopp om att det går att finna en konstruktiv lösning på det här problemet.

Det handlar om att Kemikalieinspektionen gör helt andra tolkningar av de gemensamma EU-reglerna än vad som görs i andra länder. Vi ser de problemen på flera områden, men det mest aktuella just nu gäller växtskyddsmedel och specifikt ett medel som används inom odling av bland annat lök. Detta växtskyddsmedel får användas i samtliga EU-länder utom i Sverige. Konsekvensen blir att svensk odling av bland annat lök nu riskerar att helt slås ut.

Varför är då detta ett problem? Jag tänkte lyfta fram tre olika perspektiv för att belysa hur problematiskt detta är.

Det första, och det kanske mest uppenbara och som hörs mest i debatten, är att det här blir ett problem för lantbruket, alltså för odlarna. När den svenska myndigheten gör helt andra tolkningar av EU-reglerna, som är tänkta att vara gemensamma för alla EU-länder, än vad alla andra länder gör blir konkurrensvillkoren kraftigt snedvridna. Det är ungefär som att säga till en läkare: Vi förväntar oss att du fortsätter att behandla patienter, men du får inte lov att använda några läkemedel. Sannolikheten är då stor att verksamheten i stället helt upphör.

Men det finns fler perspektiv, och ett annat handlar om konsumenterna. Jag tycker att konsumenterna i Sverige ska ha rätt att kunna välja svenska livsmedelsprodukter som vi vet håller världsklass när det gäller både miljöhänsyn och djurskydd. I Sverige är vi väldigt duktiga på att använda bara lite växtskyddsmedel. Faktum är att svensk lökodling använder bara ungefär en femtedel så mycket växtskyddsmedel som några av våra konkurrentländer i EU gör.

Det är precis som med djurhållningen och antibiotikan. Sverige är det land i EU som använder allra minst antibiotika i sin djuruppfödning. Svenska lantbrukare ger inte antibiotika i förebyggande syfte, men de måste naturligtvis få använda det om djuren blir sjuka.

På samma sätt är det med växtskyddet. Odlarna använder inte detta i onödan, men man måste få använda det när det behövs. Med ett förbud riskerar lökodlingen att helt slås ut. Då tvingas svenska konsumenter att köpa importerad lök från länder där man använder avsevärt mycket mer växtskyddsmedel än vad vi gör i Sverige. Det gynnar inte konsumenterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det tredje perspektivet som jag vill lyfta fram handlar om miljön. I Sverige har vi sagt att vi ska lösa våra miljöproblem utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Vi ska inte exportera någon miljöpåverkan. Det är en viktig del av det så kallade generationsmålet. Men när svensk odling slås ut och vi i stället köper produkterna från andra länder där man använder mångdubbelt mer av dessa växtskyddsmedel är det exakt detta som vi gör. Vi exporterar vår miljöpåverkan genom att bidra till att användningen av växtskyddsmedel globalt sett i stället ökar.

För att summera: Det som nu händer är dåligt för producenterna och för lantbruket, som riskerar att slås ut. Det är dåligt för konsumenterna som tvingas att köpa sämre produkter. Och det är dåligt för miljön när vi exporterar vår miljöpåverkan genom att bidra till ökad global användning av växtskyddsmedel.

Då kvarstår en fråga som också innebär en möjlighet för miljöministern att vara konstruktiv. Den frågan är: Vad tänker regeringen och miljöministern göra åt det här problemet?

Herr talman! Välkommen i det här sammanhanget, statsrådet! Vi har träffats i andra sammanhang i Sydsverige och ofta kommit fram till likartade slutsatser, och det hoppas jag att vi gör också i denna fråga.

Herr talman! Jonas Jacobsson Gjörtlers beskrivning med tre perspektiv på den aktuella situationen kring odling av lök och andra grönsaker i Sverige var mycket lysande. Det är dåligt för producenter, det är dåligt för den svenska konsumenten och det är väldigt dåligt för miljön.

Jag har gått upp i den här interpellationsdebatten i stället för min partikamrat Staffan Danielsson, som är sänd till Ryssland i något annat ärende.

Bakgrunden är precis den som har beskrivits i interpellationen, att den svenska Kemikalieinspektionen med stöd i ett EU-regelverk har agerat svenskt och lite fyrkantigt.

EU har världens mest ambitiösa kemikalielagstiftning. Syftet med den är att skydda både människor och miljö och också att förebygga handelshinder inom ramen för EU.

Agerandet från en svensk myndighet med stöd i ett EU-regelverk riskerar att leda till och leder till att produktionen av lök och en del andra grönsaker flyttas till ett annat EU-land. Vi importerar då i stället samma livsmedel från det landet.

Det är klart att vi ska driva på inom EU för att det fortsatt ska vara en sträng prövning av vilka bekämpningsmedel som är tillåtna. Men frågan blir då: Vad vinner miljön i Europa och i världen på att vi i Sverige använder dessa bekämpningsmedel betydligt försiktigare än de länder som exporterar lök och andra grönsaker? Vad vinner miljön på att vi i vårt land fattar beslut som innebär att svensk odling läggs ned medan den fortgår i övriga länder, varifrån vi då importerar dessa grönsaker? Vad vinner konsumenten? Vad vinner miljön? Och vad vinner odlarna?

Jag vet att ett statsråd inte kan gå in och kommentera en myndighets agerande. Men vi kan se det ur ett helhetsperspektiv. Om konsekvenserna av ett svenskt myndighetsagerande blir på detta vis, vilka initiativ är regeringen, som ändå ytterst är den som ger myndigheterna sina instruktioner, beredd att ta? Vilka instruktioner är regeringen beredd att ge svenska myndigheter så att helhetsperspektivet - odlaren, konsumenten och den totala miljön - blir så bra som möjligt? Det är faktiskt det som det handlar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Naturligtvis vill jag också hälsa miljöminister Karolina Skog välkommen till denna kammare. Det känns jätteroligt att ha dig här, och jag tycker också att vi har fört dessa interpellationsdebatter under kvällen i en god samtalston och i en god samarbetsanda. Jag hoppas att vi kan fortsätta att göra det också när vi nu ska debattera växtskydd.

Jag är ordförande i miljö- och jordbruksutskottet, och utskottet har engagerat sig i den här frågan. Vi har haft möte med Kemikalieinspektionen, Jordbruksverket och LRF för att på olika sätt engagera oss i frågan och förstå var problematiken ligger.

Någonstans tror jag att vi är överens om att det ska finnas ett effektivt växtskydd i Sverige som skyddar människors hälsa och vår miljö och som också klarar av en ökad svensk livsmedelsproduktion. Det finns nog ett brett stöd i Sveriges riksdag för just detta.

Det är också viktigt att vi i den här debatten är lite noga med hur vi diskuterar. Inte minst handlar det om trovärdighet gentemot medborgarna utanför det här huset som har gett oss sitt förtroende och valt oss till Sveriges riksdag och också till den svenska regeringen. Ibland får man en känsla av att detta är ett nytt problem och en ny utmaning. Så är det faktiskt inte. Det här är frågor som vi har kämpat med länge.

Jag för min del är väldigt stolt över att vi i EU gemensamt har bestämt att vi ska se till att bedriva den europeiska livsmedelsproduktionen och den europeiska odlingen med godkända växtskyddsmedel. Det är ju det som den EU-harmoniserade lagstiftningen handlar om och som bland annat Kemikalieinspektionen har att tillämpa.

Vi ska bedriva odling med godkända växtskyddsmedel som skyddar människor och miljö. Det är en väldigt god ambition som vi inom EU ska vara stolta över, tycker jag. Reglerna är alltså helt EU-harmoniserade.

Sedan bör vi vara noga med att erkänna att det vi talar om här, när det gäller bland annat lökodlingen, är icke godkända växtskyddsmedel. De är ju inte godkända av en anledning, oftast för att de kanske är cancerogena eller för att de inte skyddar människors hälsa eller miljö.

För Sveriges del är det här inte en ny situation. Detta har varit ett problem sedan 2008. De borgerliga partierna satt vid regeringsmakten under åtta år och hade alla möjligheter att vidta åtgärder för att säkerställa att vi kan odla mer i vårt land, gärna mer vegetabilier, grönsaker och frukt, med odlingsmetoder och växtskyddsmedel som kan godkännas inom EU och fungera.

Ett exempel är möjligheten att odla lök med sättlök. Då behöver man inte använda växtskyddsmedlet Stomp. Det görs i andra länder, men inte i Sverige. Vi har också möjlighet att på andra sätt underlätta för olika odlingsmetoder men också understödja olika sätt att jobba med effektiva växtskyddsmedel. Det kunde den tidigare regeringen. Som Sveriges nuvarande miljöminister nu väldigt balanserat svarar finns det självklart också möjligheter för en samsyn i Sveriges riksdag om hur vi skulle kunna hantera de här frågorna inför framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men som jag var inne på: Lite hyfs behövs i debatten!

Herr talman! Jag ska börja med att svara på den tredje och sista frågan från Jonas Jacobsson Gjörtler. Det är min bedömning att Kemikalieinspektionens prövning av godkännande av växtskyddsmedel uppfyller de krav som ställs i EU:s växtskyddsmedelsförordning och i regeringens instruktion.

Det är oklart för mig hur Staffan Danielsson tänker sig att en "portalparagraf i myndigheters miljöbeslut vad gäller jordbruket" skulle kunna fungera.

Som jag redan svarat är lagstiftningen för växtskyddsmedel harmoniserad inom EU genom förordning 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden. Förordningen är direkt tillämplig i Sverige, och det är inte min eller regeringens uppgift att ge instruktioner eller uppdrag till myndigheten om tillämpning av EU-akter. Vi borde vara överens om hur olämpligt det vore om regeringen gick in och uppmanade en myndighet till en lite slarvig tillämpning av en EU-lagstiftning som vi har varit med och tagit fram i samarbete med andra, delvis som en framgång för Sverige. Hur skulle det fungera?

I dag är det när man arbetar fram EU-förordningar som man gör avvägningen mellan påverkan på den inre marknaden och miljöhänsyn. Är det Moderaternas syn att denna avvägning ska skjutas över till medlemsstaterna? Det skulle öppna för mycket större skillnader i tillämpning mellan olika medlemsstater och rubba den inre marknaden. Det är inte min syn. Vi har från Sveriges sida varit med om att arbeta fram den lagstiftning som finns. Jag delar här den stolthet över EU:s lagstiftning som ordföranden i miljö- och jordbruksutskottet gett uttryck för.

Det är ett känt problem att prövningen inte fungerar alldeles väl på de mindre marknaderna. Det beror på att det är upp till den som vill sälja en produkt att söka tillståndet. Det Kemikalieinspektionen gör är bara att titta på de ansökningar som kommer in. Det är det som är myndighetens uppgift. Man har avslagit en specifik ansökan. Jag tycker inte att det är helt korrekt att kalla det för ett förbud.

För att kompensera för bristen och problemet att Sverige är en mindre marknad, och för att ställa oss på odlarens sida, har regeringen avsatt 6 miljoner till ett projekt gällande grödor som odlas i liten omfattning eller får växtskyddsproblem som uppkommer i begränsad omfattning.

Vi delar bilden att vi ska ha en stark livsmedelsproduktion i Sverige. Men priset får inte vara att det används ämnen som är farliga för miljön eller för människor och djur. Det är inte regeringens uppfattning att vi behöver offra människors hälsa för att ha en god och säker livsmedelsproduktion i Sverige.

Herr talman! Jag tackar miljöministern.

Det är ingen som vill använda växtskyddsmedel i onödan. Alla strävar naturligtvis efter att hitta nya medel, nya metoder och andra vägar som gör att man kan lösa det här på ett annat sätt utan att få de negativa effekterna. Men medan det arbetet pågår är det viktigt att man inte slår undan benen för verksamheten. Det måste ju fungera under tiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att vi är helt överens om att arbetet för en giftfri miljö är viktigt. Det finns ingen motsättning där. Det finns ingen som tycker att man helt fritt ska få använda vilka produkter eller medel som helst, utan det är självklart bra att det här är tydligt reglerat. Det är också bra att det är reglerat på EU-nivå.

Jag vill bemöta lite av det som Matilda Ernkrans tog upp. Matilda Ernkrans hävdar att det här handlar om icke godkända växtskyddsmedel. Ja, så är det i Sverige, men problemet är att det är växtskyddsmedel som är godkända i hela EU utom Sverige. Detta är en del av problemet, och det är därför vi står här och diskuterar denna fråga.

Kemikalieinspektionen har gett dispens under några år, så att man ändå har kunnat använda det här medlet. Därmed kan jag också bemöta Matilda Ernkrans andra påstående, att det här inte skulle vara ett nytt problem eller en ny utmaning. Det är det nämligen, åtminstone delvis. Att medlet inte är godkänt är något som varit fallet även tidigare i Sverige, men man har fått dispens under ett antal år. I år har dock Kemikalieinspektionen valt att inte ge dispens för det här medlet, och då blir det i realiteten så att man kan använda produkten i resten av EU men inte i Sverige. Det är en helt ny situation.

Alliansregeringen gjorde ett antal saker för att försöka förbättra situationen. Till exempel fick Kemikalieinspektionen och andra myndigheter en ny instruktion 2009, tror jag det var, där det framgår att man ska ha samråd med branschen och andra berörda myndigheter. Det är bra att den instruktionen finns. En del av problemet här är att jag upplever att den instruktionen inte efterlevs av Kemikalieinspektionen på ett tillfredsställande sätt. Det är ett skäl till att man behöver agera, tycker jag.

Miljöministern antyder att vi skulle tycka att man ska tillämpa växtskyddsförordningen slarvigt. Det vill jag å det bestämdaste säga emot. Så är det inte alls. Det handlar inte om att tillämpa förordningen slarvigt om man gör en tolkning som är likadan som i 27 av EU:s 28 medlemsländer. Faktum är att det är Kemikalieinspektionen som gör en extrem tolkning. Det står utom alla tvivel. Den är extrem i den meningen att man är helt ensam om sin tolkning bland alla EU:s 28 medlemsländer. Det är problemet.

Jag har tidigare i talarstolen inför både den tidigare miljöministern och landsbygdsministern presenterat fem konkreta förslag på hur regeringen skulle kunna lösa det här genom att tydliggöra instruktionen till Kemikalieinspektionen, ge annorlunda uppdrag och så vidare. Jag kan tänka mig minst ett konkret förslag till utöver de fem, och det är att flytta hela ansvaret för växtskyddsmedlen till Jordbruksverket, som bättre kan göra en helhetsbedömning och värna det vi alla vill se, det vill säga både säkerställa en hög skyddsnivå för människor, djur och miljö och samtidigt förbättra jordbruksproduktionen, som det också står uttryckt i syftesparagrafen i EU:s växtskyddsmedelsförordning.

Så där! Nu har miljöministern sex konkreta förslag från oss på hur det här kan lösas. Jag förväntar mig i och för sig inte att miljöministern nödvändigtvis kommer att använda något av de förslagen. Det jag är nyfiken på, om man nu inte vill använda våra förslag, är på vilket sätt regeringen är beredd att lösa det här problemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar för det tidigare svaret från miljöministern. Naturligtvis ska Sverige som en av 28 medlemmar i frihandelsområdet EU driva på och se till att vi har en mycket sträng prövning av vilka bekämpningsmedel och växtskyddsmedel som ska vara tillåtna.

Den principiella frågan här i kväll för att få förståelse för myndigheters och lagstiftarens arbete är: Vad vinner miljön i Europa, i världen och i Sverige och på vilket sätt blir livsmedlet på konsumentens tallrik bättre om vi som odlande nation slutar att använda växtskyddsmedel och i stället exporterar odlingen av sådant som används och konsumeras i vårt land till miljöer och delar av Europa där man tillåter en generösare och förmodligen för miljö och konsument sämre användning av bekämpningsmedel och växtskyddsmedel?

Vad vinner vi? Det är den principiellt viktiga frågan. Då landar man lite grann i Jonas Jacobsson Gjörtlers resonemang. Vem har helhetsansvaret? KemI följer säkert sina instruktioner. Vi ska inte ifrågasätta KemI. Men vem tar helhetsansvaret om konsekvensen av ett myndighetsutövande blir att odlingen av en lök i Sverige för svenska konsumenter som odlas på ett sätt som är utomordentligt tillfredsställande jämfört med alternativen exporteras till ett ställe där det är sämre för konsumenten? Samtidigt slås den svenska odlingen på köpet ut, som egentligen ligger i framkant vad gäller att minimera nyttjandet av växtskyddsmedel. Vad har vi då vunnit sett till helheten?

Matilda Ernkrans talar om trovärdighet i resonemang och beslut i Sveriges riksdag. Det är självklart. Men med de tre perspektiven från odlaren, konsumenten och miljön och kravet på ett helhetsperspektiv blir det närmast obegripligt om svenska myndigheter agerar på ett sådant vis som nu har beskrivits. Vi exporterar det som vi själva anser vara ett bekymmer till andra länder och gör bekymret eller problemet större.

Herr talman! Jag vill avsluta med att uppmana miljöministern att utöver att titta på de konkreta förslag som Jonas Jacobsson Gjörtler hade - var de åtta till antalet? - också besöka platsen för odlingen. Det kan vara på Öland i mina hemtrakter, i Blekinge eller i Skåne. Då kan hon sätta sig in i helhetsperspektivet, se vad det betyder och se den stolthet som finns hos odlare och konsumenter i dessa delar av landet över att kunna ta fram livsmedel av yttersta kvalitet som inte människor blir sjuka av. Hon kan då se hur förundrade de är över ett myndighetsutövande som innebär att de tvingas lägga ned ett framgångsrikt arbete.

Herr talman! Jag vill understödja miljöministerns välbalanserade svar i denna interpellationsdebatt. Jag vill också vara väldigt tydlig med engagemanget för effektiva växtskydd som skyddar människors hälsa och miljö och en ökad svensk livsmedelsproduktion. Men respekt och förtroende från människor utanför detta hus får man genom att göra ett gediget arbete och inte genom att genom att ta kortsiktiga låtsasgenvägar, som är det som Moderaterna och Centerpartiet här försöker göra.

Ni har haft sedan 2008 på er. Ni vet precis som jag att Kemikalieinspektionen sedan 2008 inte har fått in någon ny ansökan om något nytt produktgodkännande. KemI har alltså inte haft någon annan ansökan att ta ställning till sedan 2008. Man hade kunnat lämna in en ny ansökan om produktgodkännande, som man gjort i till exempel Danmark. Där lämnade man in en ansökan på betydligt lägre nivåer. De som odlar dessa vegetabilier och grönsaker säger: Vi använder inte så mycket icke godkända växtskyddsmedel i vår odling utan har mycket lägre nivåer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är fullständigt övertygad om att det måste finnas en väg framåt i den här frågan så att vi kan fortsätta att odla vegetabilier, grönsaker och frukt i vårt land också i framtiden. Men den går inte genom kortsiktiga, populistiska genvägar utan genom gediget hårt arbete och mer samverkan på alla nivåer.

Herr talman! Jag delar det som sägs i kammaren om stoltheten över svensk livsmedelsproduktion. Det finns en stolthet hos odlarna, men vi känner självklart också stolthet över detta från regeringens sida och vill värna svensk livsmedelsproduktion. Det finns goda förutsättningar för en hållbar produktion av frukt och grönsaker i Sverige.

Jag vill också med kraft hålla med ordföranden i miljö- och jordbruksutskottet när hon poängterar att detta inte är en ny frågeställning. Att påstå det antyder, som jag ser det, en vilja att slippa ifrån det ansvar man haft när man lämnat en lång regeringsmakt.

Frågan gäller det som handlar om minor use. Det är bekymmer för de grödor där det används i begränsad omfattning. Frågan är på intet sätt ny. Just när det gäller ämnet Stomp har man levt på dispens under lång tid. Det visar också att frågan inte är ny.

Att ge dispens efter dispens är tydligt inte tillåtet. Det är inte ett sätt som säkrar villkoren för näringslivet. Om det är Moderaternas lösning att ge dispens efter dispens i strid mot regelverket tar man inte ansvar för villkoren. Det måste självklart vara permanenta godkännanden som är grunden.

Just för att skapa en grund för detta har regeringen avsatt 6 miljoner för att titta på vägar framåt för den del av näringen som är liten och där marknaden inte själv söker de nödvändiga tillstånd som finns och löser det för alla odlare. Vi tar ett ansvar som den tidigare regeringen inte har tagit i den här frågan.

För att ha en hållbar och tydlig livsmedelsproduktion behöver vi inte kompromissa med säkerheten för människors hälsa, djurs hälsa och för skyddet av miljön. Det görs också en översyn av EU-lagstiftningen. Jag kan lova kammaren att regeringen deltar mycket aktivt i den översynen.

Det är också lite på sin plats att berätta lite om hur EU-lagstiftning fungerar, eftersom det inte verkar vara helt känt för interpellanterna. Det finns en förordning. När man i den förordningen tittar på de aktiva ämnena i olika bekämpningsmedel görs en avvägning mot konsekvenserna för den inre marknaden. Den avvägningen måste göras på EU-nivå.

Det som de enskilda medlemsstaterna sedan gör genom sina myndigheter är att pröva ansökningar som kommer in om produkter. Det måste komma in en ansökan för att man ska pröva det. Konsekvensen av det som anförs här från Moderaternas sida är att avvägningen mot marknaden flyttas från EU-nivå och en samlad bedömning av hela marknaden till medlemsstaterna. Konsekvensen skulle bli mycket större skillnader än dem vi har i dag mellan villkor i de olika medlemsländerna. Konkurrensen för svensk livsmedelsproduktion skulle avsevärt försämras av en sådan ordning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag och regeringen står fast vid att stötta den ordning vi har i dag. Den aktiva substansen hanteras på EU-nivå mot den gemensamma inre marknaden. Där gör man avvägningar och helhetsbedömningar. Men i medlemsstaterna är det en strikt myndighetsutövning som sker. I denna följer KemI de instruktioner som finns. Man ger inte dispens efter dispens från reglerna.

Herr talman! Jag delar den stolthet som det ges uttryck för här över svenskt jordbruk och svensk livsmedelsproduktion, miljöministern. Det är väl någonting som vi kan vara överens om. Sedan tycker jag att det blir lite onödigt polemiskt i vissa delar.

Det antyds här att Moderaterna tycker att man ska ge dispenser i strid mot regelverken. Låt mig då påminna om att det är den svenska myndigheten som här är undantaget. Det är den svenska myndigheten som gör en bedömning som inte något annat av de 28 medlemsländerna gör.

Man hävdar att man inte kan väga in jordbrukets behov i sina bedömningar trots att det står att man ska göra det i syftesparagrafen. Kan miljöministern visa var i växtskyddsförordningen det står? Varför gör myndigheterna i alla andra länder en helt annan bedömning?

Kemikalieinspektionen anser också att man bara får ge dispens ett begränsat antal gånger. Vi vet att det finns andra länder där man har gett dispens mer än tio gånger och där man dessutom har gett dispenser flera gångar samma år. Var i växtskyddsförordningen står det att man bara får ge dispens ett visst antal gånger, och i så fall hur många?

Myndigheten anser sig också behöva öka kraven för varje gång man ska ge dispens. Det har man sagt när man har besökt oss i utskottet, bland annat. Detta står inte heller i växtskyddsförordningen.

Det här är alltså Kemikalieinspektionens egna tolkningar av ett regelverk, som avviker kraftigt från hur man gör i andra länder. Detta är problemet. Och det är ett nytt problem, för det är i år man inte har gett dispens. Man har gett dispenser tidigare. Därmed faller Matilda Ernkrans resonemang och försöken att hävda att det handlar om något slags populistiska poänger. Det här är en ny situation; det är inte den situation vi hade under förra perioden. Så är det bara.

Om Sverige och Kemikalieinspektionen hade tillämpat principen om ömsesidigt erkännande, som det är tänkt, hade det fungerat på det sätt som EU-lagstiftningen är tänkt att fungera. Nu gör man inte det, och Sverige har fått kritik för detta. Det finns bara ett enda exempel där vi har tillämpat principen, och det är inte ok.

Jag undrar fortfarande på vilket sätt regeringen tänker agera för att lösa problemen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack för en debatt med miljöministern! Jag vill inleda med att ställa min fråga: Vad är regeringens konkreta väg framåt? Just nu, medan vi står här och diskuterar, stämplar svensk lök- och grönsaksodling ut från de svenska köksborden. Vi kan se fram emot att äta svenska grönsaker och lök under den kommande vintern, men från och med 2017 kommer det i all huvudsak att handla om importlök. Det är säkert inget fel på den, men den är odlad under förutsättningar som vi inte skulle acceptera eller godkänna i vårt land.

Det Jonas Jacobsson Gjörtler och jag reagerar på är en myndighetsutövning av en statlig myndighet som har skett år 2016, mitt under pågående växtodlingssäsong - därav våra interpellationer. Det är under regeringen Löfven-Lövins regeringsperiod detta sker. Därför interpellerar vi.

Vad avser regeringen att göra för att vi även i framtiden med stolthet, glädje och tillförsikt ska kunna själva äta och servera våra anhöriga god och välsmakande mat från olika delar av världen men alltid odlad under förutsättningar som vi själva godkänner och accepterar? Vad är strategin?

Herr talman! Interpellationerna är ställda utifrån ett antal felaktiga premisser. Det handlar om hur EU-lagstiftningen implementeras i Sverige när den är direkt tillämpbar och när det är tydligt att medlemsländerna inte har utrymme för egna regler. Det handlar också om rollerna i detta.

Det förekommer ibland i debatten en bild av att Kemikalieinspektionen ska ha ett ansvar för att se till att ansökningar för olika ämnen och det som behövs för att skapa tydliga förutsättningar för näringen ska komma in. Så är det inte. Kemikalieinspektionen prövar de ansökningar som kommer till myndigheten.

Här i riksdagens kammare görs en recension av myndighetsprövningen. Då är det viktigt att komma ihåg att beslutet att neka dispenstillstånd är prövat i svensk domstol. Överklagan gick inte vägen. Domstolen konstaterade att det rörde sig om ett återkommande problem. Detta är inte en ny situation, utan det är ett återkommande problem som hade kunnat förutses. Mot den bakgrunden gjorde domstolen en prövning av överklagandet och en bedömning att den aktuella situationen inte kan innebära sådana undantag eller nödsituationer som innebär att dispens kan beviljas för sjätte året i rad. Dispenser är till för att vara tillfälliga, och regeringens plan för att säkra villkoren för svensk livsmedelsproduktion är inte genom återkommande dispenser. Det är därför vi har lagt ut 6 miljoner för ett framåtsyftande arbete som handlar just om delarna med minor use och som påverkar svensk livsmedelsproduktion i grunden.

Överläggningen var härmed avslutad.