Jordbruksverkets nya regler för stöd till bredbandsutbyggnad

Fru talman! Anders Ahlgren har frågat landsbygdsministern om statsrådet är beredd att lyfta upp frågan om Jordbruksverkets nya regler till diskussion och ge verket en möjlighet att ompröva dessa så att de håller för verklighetens prövning och om statsrådet är beredd att konstatera att en centralistisk, exakt likartad modell inte fungerar när förutsättningarna ser olika ut i landet. Dessutom har både Anders Ahlgren och Daniel Bäckström ställt en fråga med samma innebörd till landsbygdsministern där de undrar om statsrådet är villig att arbeta för att det införs en rätt för regionerna att få göra undantag från regeln vid stödbeslut, om det finns särskilda skäl för det baserat på den regionala erfarenheten och kunskapen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationerna.

Frågorna kommer av att Statens jordbruksverk, som är förvaltande myndighet för landsbygdsprogrammet, har publicerat en marknadsanalys som anger var stöd till bredbandsutbyggnad inom ramen för landsbygdsprogrammet kan ges.

Anledningen till att det behöver göras en marknadsanalys är att det finns krav i det EU-gemensamma statsstödsregelverket som säger att bredbandsstöd får ges endast där det inte är sannolikt att marknadsmässig utbyggnad kommer att ske inom tre år.

I Statens jordbruksverks analys, som har tagits fram med hjälp av Post- och telestyrelsen, görs bedömningen att den marknadsmässiga utbyggnaden inom tre år kommer att nå fram till tätorter med mer än 200 invånare och mindre än 200 meter mellan husen. Myndigheterna bedömer också att denna utbyggnad kommer att ske över hela landet.

För regeringen är det viktigt att statsstödsregelverket följs, för att inte skapa en situation där olagligt statsstöd betalas ut och återkrav på utbetalat stöd kan komma att ställas, samtidigt som det inte får uppstå en situation där områden faller mellan den marknadsmässiga utbyggnaden och den utbyggnad som det är möjligt att bevilja en ansökan om stöd för.

Regeringen har i den nyligen beslutade förordningen om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder som gäller för landsbygdsprogrammet förtydligat att marknadsanalysen ska beakta regionala skillnader och att den ska uppdateras minst en gång om året.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ska börja med att tacka it-ministern för svaret. Jag återkommer till det lite längre fram.

Först ska jag beskriva de problem som uppkommer när statens myndigheter är alltför fyrkantiga i sitt agerande. I detta fall handlar det om regelverk för stöd till fiberutbyggnad på landsbygden. I Sverige kommer stora summor, både offentliga och privata, att satsas på en snabb och omfattande utbyggnad av bredband så att 90 procent av alla företag och hushåll 2020 ska ha tillgång till 100 megabit per sekund.

Men förutsättningarna är olika i olika delar av landet. Det ser ut på olika sätt i vårt avlånga land. Jag vill visa på effekterna som det aviserade regelverket får i mitt eget hemlän Dalarna och i andra län med liknande landsbygd och med långa avstånd.

I Dalarna har länsstyrelsen och Region Dalarna gått samman i ett viktigt regionalt samarbete för att förbättra bredbandstäckningen. Det är ett arbete som nu kraftigt försvåras av regeringens tro på att olika delar i Sverige ser lika ut. Per automatik utgår staten från att en utbyggnad alltid ska ske på kommersiella grunder i alla orter med mer än 200 invånare.

På flera punkter kan vi visa att marknadsanalysen inte håller när den ställs mot verkligheten. Bland annat baseras marknadsanalysen på ett antagande att fibernätet byggs ut dynamiskt, det vill säga att det går från redan fiberförsedda fastigheter till nästa fastighet.

För Dalarna innebär detta synsätt ett hårt slag mot utbyggnaden och möjligheten att nå 100 megabit på landsbygden.

Låt mig ge några exempel på avstånd till närmaste fiberförsedd fastighet.

Klenshyttan i Ludvika kommun har 385 invånare. De har 12 kilometer till närmaste fiberförsedd fastighet och ingen rätt till bidrag.

Venjan i Mora kommun har 295 invånare. De har 33 kilometer till närmaste fiberförsedd fastighet och ingen rätt till bidrag.

Solvarbo i Säters kommun har 332 invånare. De har 9 kilometer till närmaste fiberförsedd fastighet och ingen rätt till bidrag.

Åsen i Älvdalens kommun har 244 invånare. De har 15 kilometer till närmaste fiberförsedd fastighet och ingen rätt till bidrag.

Dalarna har 22 tätorter med ett invånarantal från 200 till 500 som i dag saknar betalande fiberkund inom en kilometer. Mer än hälften av dessa orter finns i kommuner med ett invånarantal under 6 per kvadratkilometer. Hur stor är då sannolikheten för att en marknadsmässig utbyggnad sker i dessa orter?

Länsstyrelserna och regionerna i Dalarna, Värmland och Gävleborg har tillskrivit Jordbruksverkets generaldirektör Leif Denneberg i början av maj. Där skriver Dalarnas landshövding Maria Norrfalk och den socialdemokratiske regionordföranden Leif Nilsson:

Vi anser att det är av yttersta vikt att det öppnas en möjlighet att göra undantag från föreslagna regler om det finns särskilda skäl. Det bör överlåtas åt länsstyrelserna att i handläggningen av stöden utifrån en marknadsanalys eller analys av lokala förhållanden bedöma om särskilda skäl föreligger.

Fru talman! Jag ber nu it-minister Kaplan berätta om han tycker att det är rimligt att låta länsstyrelsen, som handlägger stödet till fiberutbyggnad på landsbygden, också få göra undantag från regeln om 200 invånare om det finns särskilda skäl baserade på den regionala erfarenheten och kunskapen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Även jag tackar ministern för svaret. Vi som är engagerade i bredbandsfrågor ute i landet vet hur viktigt det är att både få till projekt och komma till avslut med investeringar.

Jag ställde i min interpellation frågan om statsrådet är villig att arbeta för att det införs en möjlighet och rätt för regionerna att göra undantag från reglerna vid stödbeslut, och om det finns särskilda skäl för det baserat på regionala erfarenheter.

Utifrån det svar som lämnades för en stund sedan här kan jag ändå konstatera att det kanske är mer fokus på att följa stödsystemets regelverk och det formella än att lägga kraft på hur vi ska kunna lyckas med att stötta de föreningar som bildas och har bildats ute i landet och som nu avvaktar och inte vet hur de ska gå vidare för att kunna göra investeringarna.

Jag är från Säffle i Värmland. I Värmland finns det 16 kommuner, och det finns regionala skillnader. Det är ett avlångt och utsträckt landsbygdslän med många olika engagerade människor. Jag vet hur viktigt det är att det finns infrastruktur och bredband som möjliggör företagande och bra boendeutveckling i en bygd.

Vår gemensamma målsättning för Värmland är att alla hushåll och företag ska ha tillgång till 100 megabit. Vi går längre än den nationella målsättningen till 2020. Vi jobbar nu gemensamt för att detta ska kunna genomföras. Men tillgången ser mycket olika ut. Av dessa 16 kommuner är det 4 kommuner som har kommit längre.

Innan jag blev riksdagsledamot var jag kommunstyrelseordförande i Säffle, som är en av dessa fyra kommuner. För sju åtta år sedan började vi att driva bredbandsfrågan hårt. Den väcktes utifrån de lokala förutsättningarna och de boende i bygderna, och det bildades tio föreningar. Det var ett fantastiskt folkrörelseengagemang som lade grunden för att vi har lyckats nå drygt 90 procents täckning på landsbygden.

Tillsammans med dessa föreningar har kommunen engagerat sig starkt, och vi har också fått EU-finansiering under denna resa som möjliggjorde att jag för min del, som bor ute i skogen, för fem år sedan kunde koppla upp mig på 100 megabit in i köket.

Dessa fem år har inneburit att vi har stabiliserat utvecklingen på landsbygden. Vi har också kunnat se effekterna, både bland företag och bland boende, och hur livet har utvecklats och vilken positiv effekt det blev.

Då tänker vi: Hur ska vi nu möta detta i förhållande till alla föreningar i övriga landet och i vårt län hemma i Värmland som just nu har funderingar på hur dessa gränsdragningar kommer att påverka? Inte minst i de mindre orterna ser vi att denna gräns på 200 invånare får mycket negativa effekter.

Uppe i norra Torsby som berörs är det flera orter som påverkar och ger förutsättningar för hur föreningarna ska kunna få en ekonomi att faktiskt dra igång projektet. Det känns mycket angeläget att kunna få beskrivet varför man har just denna gräns på 200 invånare, som är en svensk gränsdragning i förhållande till systemet, och hur det egentligen påverkar det praktiska. Jag känner verkligen att vi ska göra allt vi kan för att lägga en bra grund och stötta de eldsjälar som finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag undrar också hur ministern kan medverka till att följa upp det praktiska i detta sammanhang mer än en gång per år. Det går nämligen mycket snabbt nu.

Fru talman! Tack så mycket Anders Ahlgren och Daniel Bäckström för denna mycket angelägna fråga.

I Statens jordbruksverks analys, som expertmyndigheten Post- och telestyrelsen har hjälpt till med att ta fram, görs bedömningen att den marknadsmässiga utbyggnaden inom tre år kommer att nå fram till tätorter med mer än 200 invånare och med mindre än 200 meter mellan husen. Detta är inte endast en upprepning av mitt tidigare anförande, utan det är också själva grundföresatsen när vi talar om bredbandsutbyggnad.

När Anders Ahlgrens och Daniel Bäckströms parti satt i regeringen under de två tidigare mandatperioderna och också innehade bland annat it-ministerposten utlovade inte staten att ta hela kostnaden och ansvaret för utbyggnaden. Detta är en balansgång mellan den utbyggnad som marknaden gör på helt marknadsmässiga grunder och som är viktig för att man ska kunna hantera den angelägna, men relativt kostsamma utbyggnaden. I vissa delar av landet behöver staten komma in därför att vi gör bedömningen att det inte kommer att ske någon utbyggnad. Då kommer gränsdragningar att göras. Det är viktigt att se vad som händer på den undre delen av den fastställda gränsen.

När expertmyndigheter gör bedömningen att man inom tre år kommer att ha en utbyggnad inom de områden som inte innefattas av avgränsningen måste vi som lekmän och politiker och jag som statsråd se till att bevaka så att de som hamnar på fel sida om denna gräns inte far illa.

Därför är grundantagandet viktigt, att det är i de områden som inte kommer att nås av en marknadsmässig utbyggnad som staten ska gå in och hjälpa till. Dessutom ska det finnas ett rejält stöd, och det stödet har nyligen godkänts av kommissionen, 3,25 miljarder kronor i landsbygdsprogrammet. Jag är glad över att kunna presentera detta, men också se det som ett i raden av väldigt kloka beslut som den svenska regeringen har fattat under de senaste årtiondena på digitaliseringens område.

När det gäller själva grundantagandet är vi naturligtvis inte nöjda med att vi når de höga siffrorna för täckning. Enligt Post- och telestyrelsens senaste bredbandskartläggning var det endast ungefär 300 hushåll och företag som förra året helt saknade tillgång till bredband. Detta är resultatet av tidigare regeringars arbete och ingenting som jag kan ta åt mig äran för. Men vi är inte nöjda.

I början av mars aviserade jag därför att regeringen kommer att göra en översyn av bredbandsstrategin för att säkerställa att den fortsätter att vara relevant och framåtblickande och för att också de företag, individer och föreningar som hamnar på fel sida av gränsen ska kunna inkluderas. Översynen kommer att inkludera både målen och fokusområdena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är intressant att lyssna på it-ministerns resonemang. Om han läser våra interpellationer och lyssnar på våra argument finner han att vi ligger ganska nära varandra. Men vi vill ha en mer smidig hantering än den som statsrådet säger sig vilja ha. Men jag ska återkomma till den frågan.

I svaret säger it-ministern att EU:s gemensamma statsstödsregler säger att bredbandsstöd endast får ges där det inte är sannolikt att marknadsmässig utbyggnad kommer att ske inom tre år. Självklart ska vi inte bryta mot statsstödsreglerna, men problemet är ju inte att det finns en lång kö av företag som vill bygga ut fiber i Näs bruk, Håksberg, Limedsforsen eller Skattungbyn. Problemet är att över huvud taget få till fiber i den här typen av mindre orter där man ligger ovanför 200-gränsen, men inte mycket ovanför. Det är också långt till närmaste ställe där det finns fiber.

Om ingen vill bygga på marknadsmässig grund kan man aldrig heller hamna i onåd när det gäller statsstödsregler. För min del tycker jag att det är en väldigt knepig argumentering.

Vidare säger it-ministern i sitt svar: "Regeringen har i den nyligen beslutade förordningen om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder som gäller för landsbygdsprogrammet förtydligat att marknadsanalysen ska beakta regionala skillnader och att den ska uppdateras minst en gång om året".

Fru talman! Då undrar jag vad ministern menar när han skriver "beakta regionala skillnader". Samtidigt säger han nej till våra krav angående att regeringen och statens högsta tjänsteman i Dalarna - det vill säga landshövdingen - inte ges förtroendet att göra undantag för regeln om 200 invånare, om det finns särskilda skäl baserade på den regionala erfarenheten och kunskapen.

Mina uppmaningar till it-minister Kaplan är: Ta nu tillfället i akt och beskriv vad det innebär när regeringen skriver i förordningen: "marknadsanalysen ska beakta regionala skillnader"!

Ta tillfället i akt och beskriv vad det innebär att marknadsanalysen ska uppdateras minst en gång om året! Hur ska det gå till?

Berätta nu för landsbygdens folk på vilket sätt det presenterade regelverket kommer att ta hänsyn till att det ser olika ut i Sverige!

Fru talman! Betydelsen av fiber är oerhört stor för många bygder i Sverige. Det är kanske inte en så jättestor konkurrensfördel att ha bredband, men det är en väldigt stor konkurrensnackdel om man saknar det. För varje år som går ökar avståndet och konkurrensnackdelarna i takt med tiden.

Därför är det angeläget att i nuvarande situation komma fram till ett praktiskt avgörande så att engagemanget ute i bygderna inte stannar av, bland annat i mitt hemlän Värmland. Där har många föreningsrepresentanter lagt ned mycket tid och engagemang, men nu tvingas de avvakta hur tillämpningen kommer att bli i praktiken. Detta är också extra angeläget för under de närmaste månaderna kommer flera ADSL-sändare att stängas ned. Jag talar om orter som Dalby, Höljes och Borangen i norra Värmland, och det kommer också att ske på fler platser runt om i Värmland.

För vår del är det ca 30 små orter i Värmland som berörs av 200-invånarsgränsen. I många av dessa orter finns det kopplingar till pågående fiberarbete. Man vill komma igång, och man vill få en bra anslutningsgrad så att den ekonomiska kalkylen håller hela vägen och så att det blir vettiga anslutningskostnader. Grunden för detta är det ideella engagemanget. Det är ovärderligt. Många eldsjälar har engagerat sig starkt. Skulle staten göra den utbyggnaden får man räkna med minst det dubbla i kostnader, men också i tid för när utbyggnaden kan genomföras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I de inventeringar som har gjorts av PTS och som ligger till grund för en ansökningskarta finns orterna markerade, och det baseras på statistik från 2010. Östmark i Torsby kommun är definierat som en tätort. År 2013 hade den orten 179 folkbokförda invånare, och det är alltså en minskning. I dagsläget utgår man från äldre statistik, och det kan slå väldigt fel. De orter som i dagsläget har lägre invånarantal än 200 bedöms ändå utifrån en högre nivå. Det är ju inte vad jag kan anse som praktisk politik. Man måste se till att det blir en bra fortsättning för de som är engagerade och att det kan ingå i möjligheten att få stöd.

Enligt ansökningskartan finns det fiber också i Höljes i Torsby kommun, detta i form av ADSL från Quadracom. Det är föremål för nedsläckning den 31 juli. Då mister man en förutsättning till koppling till närmaste fiber. I stället är den närmaste fibern ca 2 mil söderut, i Brattmon. Dessa förutsättningar ändras dagligen. Därför är det oerhört viktigt att dialogen finns men också uppföljningen, att länsstyrelsen tillsammans med statens myndigheter ser till att ofta och regelbundet följa upp hur förutsättningarna ser ut så att det blir möjligt för dessa att gå vidare.

Jag skulle än en gång vilja lyfta upp det som föregående talare var inne på, vad som händer efter uppföljningstiden på tre år om marknadskrafterna inte har hittat till bygderna. Ofta talar man om 800-1 000 hushåll i våra värmländska bygder för att marknadskrafterna, enligt förfrågan, ska vara intresserade av att gå in. Eller också talar man om tätorter som har färre antal hushåll men ligger nära de större städerna. Vad händer efter tre år, och hur kommer regeringen och staten att stärka och stötta det engagemang som invånarna i dag visar men som riskerar att släckas på grund av otydlighet?

Fru talman! Tack, Anders Ahlgren och Daniel Bäckström, för uppföljningsfrågorna!

Låt mig börja med den första uppföljningsfrågan och säga att Jordbruksverket är förvaltande myndighet i det här fallet. Det finns en viktig orsak till det. Under förra programperioden gjordes marknadsanalyserna av de enskilda projekten. Det kritiserades, med rätta tyckte många partier i denna kammare, eftersom det var ett omfattande arbete som hamnade på enskilda.

I och med tydligare EU-regelverk och ökade krav på uppföljning har den förvaltande myndigheten Jordbruksverket nu tagit ett ökat ansvar. Det tror jag gynnar både rättssäkerheten och möjligheten att utkräva ansvar. Eftersom Jordbruksverket är förvaltande myndighet för landsbygdsprogrammet och ansvarar för att säkerställa att utbyggnaden sker i enlighet med EU-regelverket inkluderar det att säkerställa att en utbyggnad med stöd inte sker i områden där det är sannolikt att marknaden bygger ut inom tre år.

När det gäller den andra uppföljningsfrågan håller jag med Daniel Bäckström om att det är viktigt att siffrorna är korrekta. När det är 2010 års siffror som åsyftas kan det inte ligga till grund för vad som händer nästa år då mycket av dessa pengar ska börja göra nytta. Det är någonting som jag förväntar mig att myndigheten ska hantera, och naturligtvis kommer jag också att följa upp det. Det är mycket viktigt att riksdagsledamöter som Daniel Bäckström och Anders Ahlgren, som har lokalkännedom, lyfter upp de här frågorna på detta sätt. Det är deras plikt och uppföljningsskyldighet, och det är mitt ansvar som statsråd att se till att myndigheterna gör sitt jobb på rätt sätt baserat på rätt underlag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tror att det gäller att visa stor respekt för Sveriges geografiska olikheter. Områdena är inte lika, vi bor inte under likadana förhållanden, och det måste visa sig genom möjligheter till anpassning. Regeringen och staten driver för närvarande frågan på ett fyrkantigt sätt, vilket knäcker engagemanget hos alla de byaföreningar vi talar om men också hos länsstyrelsen och hos regionföreträdarna.

Jag ska be att få tacka ministern för debatten och hoppas att vi sått åtminstone ett frö till en mer anpassad tillämpning. För att kunna utveckla Sverige är det viktigt att vi har ett perspektiv på landsbygden. Det är inte alltid regeringen eller det statliga verket som vet bäst.

Låt mig återge några rader från ett vittnesmål av en mycket duktig kommunstyrelseordförande i Orsa kommun, en kommun med ungefär 8 000 invånare och jättestor yta att hantera: Orsa kommun har under många år arbetat aktivt med fiberutbyggnad och är den kommun i Dalarnas län som kommit längst med att ha anslutningskabel till alla byar. Jordbruksverket har nu skapat regler som innebär att stora delar av Orsas landsbygd hamnar utanför stödområdet för fiberutbyggnad. I ett slag har verket klassat flertalet av Orsas byar som tätorter.

Jag skulle kunna göra en hur lång lista som helst med vittnesbörd om hur fyrkantigt tillämpningen hanteras.

Jag vill be ministern att i sitt sista inlägg svara på frågorna och beskriva hur den regionala skillnaden ska tillämpas. Hur kommer statsrådet att hantera det? Hur ska utvärderingen gå till? Vilket ansvar vågar man lämna till sin egen länsstyrelse?

Fru talman! Jag tar med mig det ministern gav respons på tidigare. Jag tyckte att det var positivt. Det är viktigt att vi fortsätter att följa den typen av exempel som vi kom in på.

Landsbygdsutvecklingen är oerhört grundläggande för Sveriges framtid, liksom boendeutvecklingen och stärkandet av den regionala balansen. Mitt hjärta slår för landsbygdsutveckling. Som kommunföreträdare vet jag hur viktigt det var vid det tillfället att jobba nära ideella krafter, föreningar och företag. Tillsammans åstadkom vi satsningar som flyttade fram positionerna men även lade grunden för en långsiktig utveckling.

Jag hoppas att det fortsatta arbetet med många engagerade boende och företagare runt om i bygderna innebär att vi lyckas nå längre än de 90 procenten. Det som oroar mig långsiktigt är vad som kommer att hända med de sista 10 procenten. Jag vill skicka med till den fortsatta revideringen av strategin för Sverige att lägga krutet på de områden där det är svårast att få byggnation till stånd och där det är svårast att få marknadskrafterna att ta ansvar. Det är viktigt att ge så bra förutsättningar som möjligt för de människor som lägger ned åtskilliga timmar på att genom hårt ideellt arbete få sina drömmar uppfyllda. Det är viktigt att de verkligen lyckas. Ju förr vi kan få snabb bredbandsuppkoppling i bygder som Höljes, Långflon och andra vackra platser i vårt land desto snabbare kan vi få en stark utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Anders Ahlgren och Daniel Bäckström, för den här mycket viktiga interpellationsdebatten!

Det är viktigt att framhålla hur vi i Sverige har byggt upp digitaliseringens grund och hur vi också kan bli det som jag och regeringen satt upp som mål, nämligen bäst i världen på att tillvarata digitaliseringens möjligheter. När jag säger Sverige menar jag naturligtvis inte enbart landsbygden eller enbart städerna utan hela vårt land, allt som ligger däremellan och alla som bor i olika delar av landet och inte känner sig tvungna att flytta till storstäderna och bli en siffra i urbaniseringen.

Traditionellt har det i Sverige varit många kommuner och byalag som med hjälp av stödpengar bidragit till att bygga ut höghastighetsbredbandet. Att även byalagen har möjlighet att söka stöd för att bygga ut bredbandsinfrastruktur inom ramen för stödprogrammet har gjort att vi nått ut till fler på landsbygden och under mycket kortare tid än annars. Byalagen måste tillerkännas den kraft de är. Det är en folkrörelse. I den här typen av projekt leder det lokala engagemanget ofta till att anslutningsgraden blir mycket högre än vad den annars hade blivit. Det måste man ge dem erkännande för och stryka under. Över 1 000 byalag och aktivitetsgrupper har fram till i dag tagit initiativ till att bygga lokala bredbandsnät. Också det är viktigt.

Men regeringen är inte nöjd. Vi kommer att fortsätta att jobba med det som jag och regeringen aviserat, att genomföra en översyn av bredbandsstrategin. Vi satsar på bredbandskoordinatorer, som kommer att jobba med att effektivisera det regionala arbetet för utbyggnad av bredband, och ett nationellt sekretariat ska inrättas för att bistå och stödja dessa regionala koordinatorer.

Jag hoppas att vi kommer att få möjlighet att diskutera och föra fram den politiken ytterligare.

Överläggningen var härmed avslutad.