Implementeringen av IDD-direktivet

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
Spela video
Laddar...
Laddar {{loadingpercent}}%
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellation 2017/18:84 Implementeringen av IDD-direktivet

av Fredrik Schulte (M)

till Statsrådet Per Bolund (MP)

 

I juni 2017 skickades Ds 2017:17 En ny lag om försäkringsdistribution ut på remiss från Finansdepartementet. Det nya försäkringsdistributionsdirektivet syftar till att genomföra EU-direktiv på området och föreslås träda i kraft den 23 februari 2018.

Detta direktiv, det så kallade IDD-direktivet, för förmedling av försäkringstjänster, kan liknas vid implementeringen av det så kallade Mifid II-direktivet, som syftade till att reglera finansiella tjänster. Även då interpellerade jag finansmarknadsministern och frågade om regeringen avsåg att gå vidare med förslagen om mer långtgående reglering, bland annat ett provisionsförbud, och hur statsrådet såg på effekterna på konkurrenssituationen. Då blev svaret att ett provisionsförbud riskerade att leda till mindre konkurrens, till det sämre för spararna, och att man inte avsåg att genomföra något sådant. Det är därför bra att det nu inte föreslås något provisionsförbud, men det är likväl förvånande att det föreslås en rad regleringar utöver minimikraven i IDD som i sak riskerar att underminera konkurrensen på försäkringsmarknaden och dessutom ska träda i kraft redan i februari 2018.

Precis som för finansiella tjänster finns det ett värde av rådgivning på försäkringsområdet. Marknaden är mycket komplex, och det finns ett behov för såväl människor som företag att kunna få råd om hur och var man på bästa sätt kan lösa sitt försäkringsbehov. Det kan också antas att behovet av försäkrings- och sparprodukter kommer att öka i framtiden, inte minst på tjänstepensionsområdet, och då ökar även behovet av god rådgivning. Det finns såklart också ett behov av starkt konsumentskydd, och ett stort ansvar vilar såväl på Finansinspektionen som på försäkringsbranschen att säkerställa fullgod information och god hantering av intressekonflikter.

Förslet till svensk implementering av IDD innehåller en hel del så kallad gold-plating, bland annat långtgående bemyndiganden till Finansinspektionen, som i sig öppnar för statlig prisreglering av förmedlingstjänster (förslaget till lag om försäkringsdistribution 6 kap. 8 och 15 §§). En sådan reglering, där Finansinspektionen ska bestämma värdet och priset på en tjänst, skulle vara ett slag mot försäkringsrådgivningsbranschen och skulle sannolikt slå ut en rad aktörer. Branschen skulle återigen domineras av ett fåtal stora banker och försäkringsbolag, till nackdel för konkurrensen och i förlängningen för kunderna.

Slutligen måste också frågan om tidsplanen och rättssäkerheten adresseras. Enligt regeringen ska en proposition nå riksdagen i början av 2018. Direktivet ska vara infört den 23 februari samma år. Om regeringen väljer att gå vidare med omfattande nationell reglering, utöver de minimiregler som återfinns i IDD, bedömer till exempel Advokatsamfundet både att det blir mycket svårt att leva upp till regelverket och att det strider mot kraven på rättssäkerhet och förutsägbarhet. Även andra remissinstanser, som Konkurrensverket och Sparbankernas Riksförbund, anser att förslaget brister i sina konsekvensanalyser.

Sammanfattningsvis riskerar alltså den omfattande föreslagna nationella regleringen, utöver IDD, att leda till bristande konkurrens, statlig prisreglering och bristfällig rättssäkerhet med den snäva tidsplanen.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet följande:

 

  1.  Vad anser statsrådet och regeringen om att lägga fram ett förslag som skulle innebära en risk för statlig prisreglering av distributionstjänster?
  2.  Hur ser statsrådet på risken att förslagen i departementsskrivelsen hämmar konkurrensen och koncentrerar försäkringsrådgivningen till ett fåtal större banker och försäkringsbolag?
  3.  Avser statsrådet att gå utöver direktivet och föreslå lagstiftning i enlighet med departementsskrivelsen, trots den kritik som riktats mot den korta implementeringstiden och mot bristande konsekvensanalys?