Högskolan Dalarnas framtida lokalisering

Interpellationsdebatt 8 december 2015

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 34 Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

Herr talman! Carl-Oskar Bohlin har frågat mig om det är min uppfattning att det krävs mycket tunga skäl för att flytta 200-300 akademiska arbetstillfällen från en ort som fått dessa till del som ett led i principen om myndighetsutlokalisering. Vidare har Carl-Oskar Bohlin frågat mig om jag är beredd att i kommande regleringsbrev klargöra att det ytterst är regeringen som äger frågan om huruvida de arbetstillfällen som Högskolan Dalarna skapar i Borlänge ska flyttas eller ej. Carl-Oskar Bohlin har också frågat mig om jag delar uppfattningen att den verksamhet Högskolan Dalarna i dag bedriver i Borlänge är viktig för hela Dalarna och att det vore olyckligt för hela regionen om den lades ned.

Inledningsvis vill jag betona att det i dag finns universitet och högskolor på många orter i hela Sverige, och det är mycket positivt. Det ökar möjligheterna att läsa vidare oavsett bakgrund, stärker regional utveckling och möjliggör att stora delar av samhället kan ha nära kontakt med forskningen och rekrytera högt kvalificerad personal. Alla lärosäten är för regeringen av nationellt intresse - oavsett om de är universitet eller högskolor, nya eller gamla.

Regeringen ökar nu antalet utbildningsplatser i hela landet och stärker kvaliteten på den högre utbildningen. Högskolan Dalarna har tilldelats medel till nya utbildningsplatser, ca 4 miljoner kronor 2015. Satsningen beräknas succesivt utökas till 18 miljoner kronor 2018. Regeringen har också i budgetpropositionen beräknat en fördelning av forskningsmedel som särskilt stärker forskningen vid de fyra nya universiteten och högskolorna, inklusive Högskolan Dalarna.

En högskola har en stor grad av självständighet, bland annat när det gäller sin egen strategiska planering, vilken regeringen generellt också värnar om. Hur en högskola väljer att utföra forskning och utbildning, inklusive campuslokalisering och lokaler, ligger därför till stor del inom högskolans eget mandat. Det gäller också förläggningen av utbildningen på campus respektive distans.

Högskolan Dalarnas styrelse har nu beslutat att utreda en eventuell flytt av campus i Borlänge. Det ligger inom högskolans mandat att göra en sådan utredning, och det är viktigt att framhålla att det är just en utredning. Något eventuellt beslut om förändringar i lokaliseringen kommer inte att fattas förrän tidigast i november 2016. Av styrelsens beslut framgår också att utredningen allsidigt ska belysa förutsättningar för och konsekvenser av en samlokalisering till Falun, bland annat när det gäller regionala effekter. Jag vill avslutningsvis återigen betona att det för regeringen är viktigt med utbildning och forskning i hela landet och att vi noga kommer att följa utvecklingen.


Anf. 35 Carl-Oskar Bohlin (M)

Herr talman! Tack högskoleministern för svaret!

Det svenska skattekollektivet är, som bekant, spritt över landet. Det har rått stor enighet om den politiska principen att vi ska fördela de arbetstillfällen som staten skapar genom myndigheter och olika typer av verksamheter.

Beslutet om att utlokalisera och starta en högskola i Dalarna, i Borlänge och i Falun, var från början ett regeringsbeslut, och riksdagen fattade sedan beslut på grundval av en proposition.

Då inställer sig en principiell fråga. I vilken utsträckning ska en myndighet sedan kunna välja att överpröva beslutet som i grunden var politiskt? Jag ifrågasätter över huvud taget inte högskolornas och universitetens rätt att själva styra sitt akademiska utbud, att så att säga råda över den akademiska friheten. Men om det finns ett regeringsbeslut i grunden på att lokalisera en verksamhet som sysselsätter upp till 300 personer i en stad med ett stort behov av akademiska arbetstillfällen för att få en god dynamik i arbetsmarknaden, som dessutom har en stor infrastruktur och ett samarbete med den tunga industrin på orten, menar högskoleministern verkligen att det kan vara upp till myndigheterna, i det här fallet högskolan, att överpröva det beslut som har fattats av Sveriges riksdag?

Jag menar att om det från första början är ett politiskt beslut att utlokalisera en verksamhet måste det också vara ett politiskt beslut att lägga ned verksamheten. Vi kan se på en lång rad områden hur myndigheter rationaliserar bort sig själva och därigenom går emot de politiska bevekelsegrunder som fanns från början om att utlokalisera dem.

Högskoleministern säger att det måste vara upp till högskolan själv att äga frågan om vart man förlägger sin campusverksamhet. Skulle högskoleministern rent teoretiskt vara av samma uppfattning om Högskolan Dalarna sa att man utreder möjligheterna att flytta till Stockholm? Då har ju verksamhetens hela existensberättigande någonstans upphört eftersom det är en regional högskola som syftar till att vara med och kompetensförsörja regionen.

På plats i Borlänge finns i dag ett djupt samarbete med industrin och en infrastruktur kring hela högskoleverksamheten. Det ligger ett politiskt beslut i botten att förlägga verksamheten hit. Menar inte högskoleministern att det trots allt måste ligga ett politiskt beslut till grund för att fatta beslut om att flytta 300 statliga jobb från en ort av den här storleken?


Anf. 36 Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

Herr talman! Tack, Carl-Oskar Bohlin, för den uppföljande diskussionen!

Ja, jag delar uppfattningen att det finns en otroligt viktig verksamhet i Borlänge som är starkt kopplad till industrin. Det finns också en bra, komplett forsknings- och utbildningsmiljö där i nära samverkan med den industri som är strategiskt viktig - inte bara för Dalarna utan för hela Sverige, vill jag säga. Det här är en bärande del av vår exportindustri som finansierar mycket av det välstånd vi har, inte bara i Dalarna utan i hela landet. Det är alltså oerhört viktigt.

Anledningen till att vi vill ha högre utbildning och forskning i hela landet är just att klara av att kompetensförsörja både samhällsdelar och industrin. Men man ska också se till att ha nära samverkan för att hålla innovationstrycket uppe i industrin så att den klarar sig på en global, konkurrensutsatt marknad.

Det är därför viktigt att betona att det här inte är en färdig plan för en samlokalisering eller flytt. Det är en utredning som ska belysa konsekvenserna av det.

Jag tänker som högskoleminister verkligen följa det här noga. Jag avser också att resa till Högskolan Dalarna för att träffa ledningen och besöka verksamheten men också träffa representanter för näringsliv och samhälle där uppe för att höra hur de ser på det här.

Det finns viktiga mål som man som myndighet ska uppfylla. Det måste vi som regering säkerställa att man faktiskt klarar av. Men inom ramen för den målstyrningen har alla myndigheter en ganska stor frihet. Jag skulle säga att högskolor och universitet efter de reformer som har beslutats av riksdagen har en ännu större autonomi än tidigare.

När det gäller riksdagsbeslutet som togs på 70-talet är det så att efter det har ett antal reformer och högskolepropositioner gått igenom i riksdagen. En av dem, från 1993, handlar om den ökade autonomin för högskolor och universitet. Det är någonting som vi står bakom och som jag gissar att även Moderaterna står bakom. Därför kan man inte säga att det beslut som fattades 1977 fortfarande är ett bindande beslut. Det är de reformer som har kommit därefter som är de bindande.

I 1993 års reform tydliggjordes högskolornas uppgift och ansvar att dimensionera utbildningen, men det inkluderar stor frihet i fråga om lokalisering av utbildningen.

Jag är lite nyfiken på om Moderaterna står bakom den reformen eller vill gå tillbaka till en tidigare, när det var större statlig styrning av högskolor och universitet. Det är i så fall en ny inriktning för Moderaterna att inte värna autonomin för våra högskolor.


Anf. 37 Carl-Oskar Bohlin (M)

Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag välkomnar det faktum att högskoleministern är väl medveten om den utbildning som bedrivs i Borlänge i dag och att hon verkar ha tilltro till den.

Jag var tydlig när jag inledde mitt föregående inlägg med att vi absolut står bakom den autonomi som våra lärosäten åtnjuter.

Det jag vill ha svar på från högskoleministern är detta: Om det i grunden finns ett politiskt beslut om att utlokalisera ett visst antal statliga tjänster, det vill säga att man tidigare har ansett den här frågan så viktig att beslutet har fattats på politisk nivå, är det då högskoleministerns uppfattning att man därefter kan hoppa ned ett pinnhål i beslutsfattandet och tillåta att myndigheterna omlokaliserar sig efter eget gottfinnande?

Vad skulle högskoleministern säga, rent hypotetiskt, om Högskolan Dalarna deklarerade att man avser att flytta sin verksamhet till Stockholm? Skulle högskoleministern anse att det ligger inom universitetets och högskolans autonomi att fatta ett sådant beslut?

I grunden handlar det alltså om att den beslutande församlingen här inne en gång i tiden har sagt: Vi tycker att det är lämpligt att lokalisera en högskola till Dalarnas två största städer. Nu säger högskolan: Vi vill utreda förutsättningarna för att flytta verksamhet till en av städerna.

Fine, låt högskolan utreda det. Men om man en gång fattade beslut på politisk nivå, anser inte ministern att man rimligen bör göra det igen för det fall man ska lägga ned en sådan här stor verksamhet, vilket kommer att få enormt stora och långtgående konsekvenser för hela regionen?


Anf. 38 Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

Herr talman! Som sagt: Hade 1977 års högskolereform fortfarande varit den senaste hade det varit precis som riksdagsledamoten säger. Men nu har riksdagen fattat beslut om andra högskolereformer, varav den från 1993 är den som i mångt och mycket är styrande.

Då fick högskolorna och universiteten långtgående autonomi men också ett långtgående ansvar för att dimensionera utbildningen och till viss del fatta beslut om lokalisering och utformning ska ske på campus eller till exempel på distans.

Att följa riksdagens beslut är alltså att inte gå in och detaljstyra utan att ge högskolorna det ansvaret.

Däremot har vi som jag sa satt upp andra mål som är oerhört viktiga. Det är bland annat samverkansmålet, det som tidigare kallades tredje uppgiften. Men det är också att man ska klara kompetensförsörjningen i hela landet.

Det här ligger även inom ramen för det som näringsministern nu jobbar med - nyindustrialiseringsstrategin.

Det finns alltså många mål som vi som regering har satt upp och som högskolorna har att uppfylla. Det jag tänker göra när jag reser till Dalarna och för en dialog är att höra hur man tänker uppfylla de här målen, när vi vet att det betyder mycket att man finns på plats och samverkar i närheten av industrin, inte minst för kompetensförsörjningen men också för innovationsförmågan i industrin.

Jag utgår från att allt det här kommer att belysas i utredningen innan man fattar ett beslut. Den autonomi man har, den har man under väldigt stort ansvar att också uppfylla de mål som riksdagen har satt upp för verksamheten. De målen är att vi ska klara dimensioneringen, det vill säga behovet av kvalificerad arbetskraft, men också klara ett tydligt samverkansuppdrag.

Vi i den här regeringen har också satt upp målet att man ska klara en breddad rekrytering, det vill säga klara att rekrytera från grupper som inte kommer från studievana hem och se till att ge fler chansen att komma in på högre utbildning.

I det kommande budgetförslaget ligger också beslut om att vi ska klara både validering och komplettering av de nyanländas utbildningsnivå. Allt det här ska klaras av våra högskolor.

För att göra det här har vi också tillfört resurser. För Högskolan Dalarna har vi som jag sa inledningsvis redan i år tillfört 4 miljoner på utbildningssidan. Det här byggs ut med upp till 18 miljoner till fler utbildningsplatser till 2018.

Vi tillför, med det förslag som ligger i budgeten för nästa år, ytterligare 5 miljoner i forskningsmedel. Det är en ny politik som inte bedrevs under den förra regeringen, då dessa högskolor var rätt svältfödda på både utbildningsmedel och forskningsmedel.

Eftersom vi tycker att det är viktigt att det finns högre utbildning och forskning i hela landet för kompetensförsörjning och utveckling tillför vi resurser. Därför kan man inte se det enbart som en resursfråga. Det finns således ännu större anledning att noga följa utredningen, se hur man lyssnar på intressenterna och vilka konsekvensanalyser som görs för att uppnå de mål som riksdagen fattat beslut om.


Anf. 39 Carl-Oskar Bohlin (M)

Herr talman! Frågan är av stor principiell betydelse, nämligen om högskoleministern är av uppfattningen att myndigheter ska omorganisera sig på ett sådant sätt att det går stick i stäv med de politiska intentioner som fanns när beslutet om utlokalisering fattades.

Högskoleministern säger att regeringen kommer att följa frågan noggrant, följa huruvida man inom ramen för utredningen kommer att kunna leva upp till de mål som är vägledande för hur verksamheten ska bedrivas. Vad händer om regeringen uppfattar att man inte klarar av målen vid en eventuell omorganisation? Är regeringen då beredd att gå in och säga åt högskolan att den behöver ha kvar den nuvarande organisationsstrukturen?


Anf. 40 Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

Herr talman! Jag är glad att Moderaterna visar det stora engagemanget för de högskolor som under deras regeringstid var ganska svältfödda på såväl forskningspengar som utbildningspengar. Nu ger vi mer resurser till dem för att de ska klara det viktiga uppdraget, som vi verkar vara överens om, att säkerställa kompetensförsörjningen i hela landet och ha forskning och samverkan, inte minst med industrinäringen, som är en viktig del av Sveriges export och därmed det välstånd vi har i landet.

Som jag sa har det beslut som fattades 1977 följts av andra riksdagsbeslut. Nu följer vi de senare fattade riksdagsbesluten, och där är 1993 års högskolereform fortfarande vägledande. Därför kommer jag att följa det som riksdagen har sagt, att våra högskolor och universitet ska ha en långtgående autonomi och ett långtgående ansvar. Utredningen som gjorts ligger väl inom ramen för den självstyrande princip som finns i den proposition som det fattats beslut om i riksdagen.

Jag kommer att följa riksdagens beslut, och jag kommer också att följa det utredningsarbete som sker vid Högskolan Dalarna samt noggrant analysera de konsekvenser som de bedömer behöver göras. Jag kommer vidare att diskutera med de intressenter och företrädare för regionen som Högskolan Dalarna har att samverka med. Vad som sedan kommer att hända återstår att se när resultatet av det arbetet är klart. Vi får säkert anledning att återkomma i den frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2015/16:223 Högskolan Dalarnas framtida lokalisering

av Carl-Oskar Bohlin (M)

till Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

 

Högskolan Dalarnas styrelse har nyligen beslutat att utreda möjligheten att lägga ned sin verksamhet i Borlänge och framöver endast bedriva verksamhet i Falun, ett mycket drastiskt och omvälvande förslag. Så sent som för ett par år sedan stod nya påkostade laboratoriemiljöer färdiga i Borlänge samtidigt som lokalerna i sin helhet är ändamålsenliga och påkostade.

Högskolan Dalarnas verksamhet i Borlänge har historiskt karaktäriserats av just det som ger en regional högskola sitt existensberättigande, nämligen kopplingen till den regionala arbetsmarknaden. Det handlar exempelvis om utbildningar riktade mot den tunga industrin och besöksnäringen.

I underlaget för beslut redovisar ledningen för Högskolan Dalarna inget egentligt skäl för att utreda möjligheten att lägga ned verksamheten i Borlänge. Det enda som anförs i bakgrundsmaterialet för beslutet är att vissa bland högskolans personal och elever har efterfrågat en sammanslagning av verksamheterna i Falun och Borlänge. Inte i någon del av beslutet redovisas hur stor den refererade gruppen bland personal och studenter är. Klart är dock att högskolan inte gjort någon allmän förfrågan om saken till nämnda grupper. Klart torde också vara att en flytt som skulle få mycket negativa regionalpolitiska konsekvenser för Dalarnas största tätort knappast ensam kan motiveras av ett fåtal önskemål från medarbetare. Det krävs rimligen betydligt mer tungt vägande skäl än så.

En nedläggning av högskolan i Borlänge vore olycklig anser såväl borgerliga som rödgröna politiker. Ändå driver högskolans ledning på för att genomföra en flytt. För Borlänges del skulle det handla om ca 200–300 statliga jobb som försvinner från orten. En än mer bekymmersam utveckling är naturligtvis att det skulle slå sönder den akademiska miljö och det samarbete som i dag finns i staden mellan akademi och industri.

Ett antal forskningsprojekt och sidoverksamheter är därtill direkt beroende av högskolans fortsatta lokalisering i både Borlänge och Falun. Med anledning av ovanstående och med anledning av den mycket stora politiska uppslutning som finns bakom att inte avlöva Borlänge sin högskola vill jag ställa följande frågor till statsrådet Helene Hellmark Knutsson:

 

Är det statsrådets uppfattning att det krävs mycket tunga skäl för att flytta 200–300 akademiska arbetstillfällen från en ort som fått dessa till del som ett led i principen om myndighetsutlokalisering?

Utlokaliseringen av högskoleverksamheten till Borlänge skedde vid dess bildande genom regeringsbeslut. Är statsrådet beredd att i kommande regleringsbrev klargöra att det ytterst är regeringen som äger frågan om huruvida de arbetstillfällen som Högskolan Dalarna skapar i Borlänge ska flyttas eller ej?

Delar statsrådet uppfattningen att den verksamhet Högskolan Dalarna i dag bedriver i Borlänge är viktig för hela Dalarna och att det vore olyckligt för hela regionen om den lades ned?