Hjärtstopp

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
Spela video
Laddar...
Laddar {{loadingpercent}}%
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 17 februari 2012

Interpellation: Hjärtstopp

den 25 januari

Interpellation

2011/12:201 Hjärtstopp

av Björn Söder (SD)

till socialminister Göran Hägglund (KD)

I Sverige dör omkring 300–400 personer varje år inom trafiken. Sedan 1997 har man i Sverige en så kallad nollvision gällande för trafiksäkerhetsarbetet och det satsas åtskilliga resurser för att få ned dödstalet i trafiken. Detta är givetvis bra, men desto värre är att så många fler dör av andra orsaker, där samhällets resurser inte utnyttjas optimalt eller där det inte satsas tillräckligt. Årligen drabbas uppemot 10 000 individer av hjärtstopp utanför sjukhus och av dessa påbörjar ambulanspersonal hjärt- och lungräddning i 5  000 fall där bara en av tio överlever. Detta måste anses vara alldeles för få.

I en artikel på DN Debatt den 23 januari 2012 refererar tolv svenska hjärtexperter till nyligen publicerade vetenskapliga rön i bland annat Norge och USA som övertygande visar att så många som var fjärde patient skulle kunna räddas till livet om vården av hjärtstoppspatienter optimeras till fullo.

Dessa experter för fram sju förslag i ett manifest som på sikt skulle leda till att fler personer överlever ett hjärtstopp. Deras förslag är

1. krav på att alla ska kunna utföra hjärt- och lungräddning (HLR)

2. storskalig spridning av hjärtstartare till allmänheten

3. fler ambulanser

4. nationell spridning av hjärtstartare till räddningstjänst och polis

5. fortsatt forskning

6. förändring av lagstiftning så att patientmedgivande inte måste ges för deltagande i forskning

7. ökad kompetens och resurser vid omhändertagande på sjukhus.

Genom dessa förslag anser hjärtexperterna att man inom fem års tid skulle kunna rädda ytterligare 750 liv årligen i Sverige, detta eftersom varje minut utan behandling efter ett hjärtstopp minskar chansen till överlevnad med hela 10 procent.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till socialministern:

1. Är socialministern beredd att lyssna på och ta till sig de förslag som framförs av hjärtexperterna? Om ja, på vilket sätt? Om nej, varför inte?

2. Kommer socialministern att verka för att införa krav på att alla anställda på Sveriges arbetsplatser ska kunna HLR?

3. Är socialministern beredd att lagstifta om att det ska finnas hjärtstartare på alla offentliga platser? Om ja, när kan sådan lagstiftning bli aktuell? Om nej, varför inte?

4. Är socialministern beredd att vidta åtgärder för att tillse att antalet ambulanser blir fler i landet? Om ja, på vilket sätt? Om nej, varför inte?

5. Är socialministern beredd att vidta åtgärder för att tillse att samordningen mellan stat, landsting och kommuner blir bättre gällande spridning av hjärtstartare till räddningstjänst och polis?

6. Är socialministern beredd att verka för att de vetenskapliga anslagen till hjärtstoppsforskning höjs?

7. Kommer socialministern att verka för en förändring av lagstiftningen så att kravet på att patienter, i de fall de drabbats av hjärtstopp och är medvetslösa, måste lämna skriftligt medgivande för att delta i forskning slopas och att Sverige därmed upphör med att diskriminera svårt sjuka patienter från att ta del av forskning och förbättrad vård?

8. Kommer socialministern att verka för krav på fler intensivvårdsplatser i landet?

9. Vilka åtgärder ämnar socialministern vidta för att minska dödligheten vid hjärtstopp i Sverige?