Havandeskapspenning

Herr talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att rätten till havandeskapspenning ska vara rättssäker och att likabehandlingsprincipen ska gälla vid lika arbetsuppgifter. För mig är det viktigt att gravida ska kunna känna sig trygga, inte minst ekonomisk. En kvinna som i slutet av graviditeten inte kan utföra sitt fysiskt påfrestande arbete kan få havandeskapspenning om hon inte kan omplaceras till ett annat arbete. Havandeskapspenning kan i ett sådant fall betalas ut från och med den 60:e dagen och längst till och med den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för förlossningen. Syftet med havandeskapspenning är att ge en gravid kvinna möjlighet till ersättning när hon på grund av arbetets art inte kan utföra sitt arbete eller annat arbete hos arbetsgivaren under slutet av graviditeten. Socialförsäkringen ska ge en trygghet, inte bara när det gäller ersättningen utan också när det gäller att rätt person får sin ersättning i tid. Jag anser att det är av allra största vikt att socialförsäkringens administration garanterar en effektiv och självfallet också en rättssäker handläggning av ärenden. Det är bland annat utifrån dessa krav som Försäkringskassan har genomfört en omfattande omorganisation. För att ytterligare stärka rättssäkerheten inom socialförsäkringen har regeringen inrättat Inspektionen för socialförsäkringen. Inspektionen för socialförsäkringen ska genom sin verksamhet stärka rättssäkerheten när det gäller socialförsäkringssystemet hos medborgarna. För regeringen är det mycket viktigt att socialförsäkringarna tillämpas likformigt och rättvist över hela landet. Jag vill avsluta med att säga att jag förutsätter att Försäkringskassans ledning fortsätter med det viktiga arbetet för att säkerställa en rättssäker socialförsäkringsadministration. Jag anser därför att det i dagsläget inte finns anledning att vidta ytterligare åtgärder på detta område.

Herr talman! Jag tackar Cristina Husmark Pehrsson för svaret. Bakgrunden till min interpellation är att en gravid brevbärare i Örebro har nekats havandeskapspenning. Det behöver inte vara så konstigt i sig, men när man läser vad som har hänt i Örebro ser man att det handlar om två olika brevbärare som jobbar på två olika arbetsplatser men med exakt samma arbetsuppgifter. Den ena får rätten till havandeskapspenning godkänd. Den andra får det inte. Båda utför alltså nästan identiskt lika arbetsuppgifter. Därav min fråga: Är det ett rättssäkert system vi har? Frågan som jag har ställt till Cristina Husmark Pehrsson är om man ska göra någon ändring av det här. Det som har framkommit efter det att jag skrev interpellationen är att båda fallen förmodligen har handlagts av samma kontor i Göteborg eftersom det är ett enda kontor i Sverige som handlägger dessa fall. När jag har ställt frågan om hur man har gått till väga har man bland annat hänvisat till rättspraxis, framför allt den statistik som Riksförsäkringsverket har tagit fram. Man har gått igenom rättslägesanalys, som det kallas, och hänvisar till material från 1980-1991. Det material man hänvisar till är alltså nästan 18 år gammalt. Man kan fundera på om det har hänt någonting i arbetslivet. Och framför allt: Har det hänt någonting med brevbärarjobbet? Jag har jobbat på Posten i 25 år, och enligt min uppfattning har jobbet blivit dubbelt så tungt som det var tidigare. Det är väldigt fysiskt påfrestande. Det man framför allt funderar på är om rätten till havandeskapspenning ska ha att göra med vilken handläggare man har. Det är ursprungsfrågan. Det handlar egentligen inte om jobbet utan om att man ska kunna känna att det är en rättssäker bedömning. Ingen som har läst artikeln om de två brevbärarna, Anna och Helena, kan tycka att det verkar vara rättssäkert, i synnerhet inte när man dessutom får reda på att det är samma kontor som har handlagt frågorna - därav min fråga. Herr talman! Husmark Pehrsson säger i sitt svar att hon inte har för avsikt att vidta några åtgärder. Följdfrågan blir då om hon tycker att detta verkar rättssäkert. Jag förstår att hon inte kan uttala sig om det enskilda fallet, men det handlar om principen när man ser att hanteringen blir så olika. Jag undrar också om tillämpningen att titta på rättslägesanalys från 1992. Är det en rättvis bedömning att använda så gamla fall? Det har hänt mycket saker på arbetsmarknaden, framför allt har Posten som bolag genomgått stora förändringar. Arbetet ser inte alls likadant ut. Jag har ytterligare en fråga. Om en person blir sjuk på grund av arbetet för att hon nekas havandeskapspenning ska hon fylla i en arbetsskadeanmälan. Vem blir i det fallet vållande? Är det Försäkringskassan, som har nekat, eller är det arbetsgivaren? Personen blir ju förmodligen sjuk på grund av att hon utför arbetsuppgifter. Detta blir också föremål för prövning av Försäkringskassan. Herr talman! Jag skulle vilja ha några klarlägganden i de här frågorna.

Herr talman! Jag tackar Eva-Lena Jansson för interpellationen. Jag tycker att den är viktig, och jag kan bara till fullo instämma i att vi - vare sig Eva-Lena Jansson, jag eller regeringen - aldrig kommer att acceptera en process som inte är rättssäker och som inte tillämpas lika över landet. Vi är helt överens i den frågan. Jag vill återigen säga att jag tycker att detta är en viktig interpellation. Jag vill ge ytterligare klargöranden för varför jag har kommit fram till det ställningstagande som jag har gjort. Precis som Eva-Lena Jansson säger kan jag inte i ett enskilt fall gå in och göra en bedömning, och det kräver hon inte heller. Vi känner ju inte till bakgrund och så vidare. Med detta sagt vill jag ändå säga att jag blir bekymrad om det skulle vara så att rättsläget är osäkert för vissa personer och att det inte är likformigt i landet. Vi har alla för ögonen att det är så det ska vara. Jag vet att Försäkringskassan nu arbetar för att säkerställa just en likformig tillämpning över hela landet. Det får inte göras olika bedömningar på olika kontor eller av olika handläggare; där är vi helt överens. Det gäller havandeskapspenning och även alla andra ersättningar som betalas ut av Försäkringskassan. Handläggningarna av havandeskapspenning är koncentrerade till Göteborg, men nu också till Stockholm enligt de uppgifter jag har. Syftet är att behandlingen ska bli mer likriktad oavsett vilken handläggare som bedömer det hela. Den ska alltså inte utgå från lokala förhållanden. Dessutom planerar nu Försäkringskassan ett seminarium för handläggarna av havandeskapspenning för att få en likformig och lika tillämpning i hela landet. Eva-Lena Jansson nämnde rättspraxis och att den är gammal. Jag kan hålla med om det, och därför är det bra att jag kan berätta att Försäkringskassan nu följer tillämpningen och gör en analys av rättsläget när det gäller havandeskapspenning. Man håller på med det just nu, för att få en aktuell bild av läget. Vi ska inte ha så gammal rättspraxis att titta på som ska vägleda oss, utan det ska komma en ny analys. Den ser jag fram emot att få ta del av. För att Försäkringskassan ska få resurser och möjligheter att arbeta med detta har vi från och med i år höjt Försäkringskassans totala ram - alltså inte tilläggsbudgeten - med 600 miljoner kronor. Det kommer vi också att göra åren framöver för att Försäkringskassan ska få möjlighet att inte minst se till att rättssäkerhet ska råda och att ersättningar betalas ut i tid.

Herr talman! Ibland är jag och Cristina Husmark Pehrsson överens. Det känns bra. I vissa frågor är vi inte alls överens, och det känns också bra. I den här frågan tycker jag att det är viktigt att man tittar på hur arbetet har utvecklat sig och hur Försäkringskassan jobbar. Enligt vad som har framkommit har man vid bedömningen enbart tittat på en sådan sak som tunga lyft. Man har tittat på en dom, ett enskilt fall. I den här rättslägesanalysen finns det också en dom där man ger en kvinna havandeskapspenning därför att hon utför arbetet under, som det står, besvärliga omständigheter. Det handlar om hur man sitter och hur man jobbar. Om man föreställer sig att man sitter i en bil och flyttar föremål fram och tillbaka, att man ska hänga ut genom ett fönster för att försöka nå en brevlåda, att man ska kliva över snövallar med mera inser rätt många att det jobbet är ganska besvärligt och att själva arbetssituationen är ganska jobbig. Att dessutom krypa in i och ut ur bilar och bära tunga saker är också jobbigt. Jag välkomnar att man tittar över detta. Jag tycker att det är jätteviktigt. Något som också har varit viktigt för Socialdemokraterna tidigare, och jag tror att vi har varit väldigt tydliga med det när vi har pratat om det, är hur man har forskat om arbetslivets villkor. På Arbetslivsinstitutet, som den borgerliga regeringen med Cristina Husmark Pehrssons goda minne lade ned, forskade man på utvecklingen av arbetslivet för att se vilka konsekvenser det får. Där kan man också se utvecklingen när det gäller hur tungt jobbet har blivit, hur få pauser man har och hur luft i organisationen har försvunnit. Det har också påverkat arbetssituationen. Det är inte Försäkringskassans uppgift egentligen att se hur jobbet har utvecklats, men man grundar sig fortfarande på de domar som kom 1980-1991. Jag blir jätteglad om det kommer någon förändring av det, men då måste man också ha en bra forskning och kunna gå tillbaka till detta. Herr talman! Jag ställde en fråga om vad som händer om personen blir sjuk av jobbet. Nu pratar jag bara generellt. Man nekas havandeskapspenning och blir alltså kvar på jobbet men kan inte utföra det utan blir sjuk av att man tvingas utföra arbetsuppgifterna. Vem är det då som blir vållande? Man har ju blivit sjuk på grund av jobbet och ska göra en arbetsskadeanmälan. Är det arbetsgivaren som inte har kunnat omplacera personen som har ansvaret eller blir det Försäkringskassans ansvar? Jag tycker att detta är grannlaga. Arbetsgivaren har i ett intyg till Försäkringskassan medgivit att man inte kan omplacera personen och medvetet skrivit under. Personen måste utföra de här arbetsuppgifterna om personen ska vara kvar på jobbet. Sedan blir personen sjuk därför att Försäkringskassan har sagt att det inte är några problem att utföra det där jobbet. Hur hanterar man den typen av situationer i det framtida arbetet? Det är Försäkringskassan som sedan ska göra en bedömning av om personen har en arbetsskada eller inte. Herr talman! Jag skulle vilja ha ett litet förtydligande i den frågan också.

Herr talman! Vi är helt överens om att tillämpningen av våra socialförsäkringar ska vara rättssäker. Vi är helt överens när vi säger att det ska vara likformigt i hela landet. Alla, också de som inte är gravida utan är sjuka eller har arbetsskador, ska kunna känna sig trygga med att vi har en rättssäker tillämpning av våra socialförsäkringar ute i landet. Om man är gravid och har ett fysiskt påfrestande arbete och inte klarar av detta ska man kunna känna sig trygg med att man får havandeskapspenning. Jag tycker också att det Eva-Lena Jansson kommer in på är väldigt viktigt. Jag träffade ett antal företagare i går i Halmstad. De undrade varför vi inte pratar mer om de ökade krav som i dag finns på arbetsgivare när det gäller omplacering och alternativa arbetsuppgifter för personer som är gravida eller har en sjukdom och ändå vill tillbaka till sitt arbete eller vill försöka på nytt. De sade att arbetsgivarna har fått ett ökat krav på sig med de nya reglerna i och med att man är tvungen att lämna ett intyg, i och med att man är tvungen att införa tjänstledighet och så vidare. Jag vill också poängtera vikten av att vi nu satsar på företagshälsovård. Jag tycker att företagshälsovården har haft en för blygsam ställning i samhället. Genom den satsning vi gör nu på 500 miljoner kronor och extra stöd till småföretagare som ansluter sig och sedan anställer är det min förhoppning och tro att företagshälsovården nu ska kunna komma in som en betydligt viktigare aktör när det gäller arbetsmiljön än vad man gjorde förut. Det är viktigt att personer vars hälsoläge kan försämras känner sig trygga när det gäller att kunna bli omplacerade. Jag besökte Stora Enso i går. Sådana stora företag har stora möjligheter att göra omplaceringar, men jag hör också att kommuner och landsting inte är lika aktiva när det gäller att välkomna personer till andra arbetsuppgifter. Där ställer jag krav på arbetsgivarna, i synnerhet de som är stora och borde ha möjlighet att se till att det under en period, till exempel under den sista tiden när man är gravid och inte orkar utföra de arbetsuppgifter man brukar göra, finns andra arbetsuppgifter att erbjuda dessa personer.

Herr talman! Jag var inne på att Arbetslivsinstitutet hade kunnat vara med och forskat vidare på hur utvecklingen har sett ut. De hade kunnat vara ett stöd för Försäkringskassan i det här arbetet. Det är Försäkringskassan som ska pröva om man får sjukpenning, och de har ju överklagat tidigare sjukskrivningar där man inte har ansett att graviditet är en sjukdom. Det kommer att bli intressant att följa de här frågorna fortsättningsvis. Jag tycker att det är bra att det finns krav på arbetsgivaren när det gäller möjligheter att bli omplacerad. Som det har varit hittills har den här regeringen i huvudsak riktat sina krav mot sjuka och arbetslösa och inte mot arbetsgivarna. Det är bra att det finns krav på arbetsgivarna. Man ska också veta att möjligheten att omplacera, till exempel på företaget Posten i dag, är väldigt begränsade. Nästan alla jobb som finns där är tunga. De är förenade med lyft, och man står och går länge. De så kallade enkla jobben har rationaliserats bort. Om regeringen tycker att statliga bolag ska ha flera typer av lättare jobb får man också se till att man ställer lägre krav på vinstavkastning från Posten Norden. Där finns det fortfarande ett stort krav på att företaget ska lämna pengar till staten. Jag menar att det är viktigt att vi ser till att vi har en rättssäker situation. Som det ser ut i dag, med det fall jag har beskrivit, är det inte min bild att det är rättssäkert när man söker havandeskapspenning. Man kan få olika bedömning trots att man har liknande arbetsuppgifter, jobbar på samma företag och i samma kommun och förmodligen har blivit handlagd på samma försäkringskassekontor, och det är inte tillfredsställande, herr talman.

Herr talman! Jag vill påminna om vad jag sade inledningsvis, nämligen att Försäkringskassan arbetar med rättssäker tillämpning och likformighet. Man samlar alla handläggare som arbetar med de här frågorna och följer rättsläget på nytt. Jag vill också påminna om att vi har tillsatt en ny myndighet, Inspektionen för socialförsäkringen. Denna nya myndighets arbetsuppgift är att säkerställa likabehandling och att detta sker på ett rätt och riktigt sätt. När försäkringskassorna ute i länen blev en myndighet, vilket beslutades av riksdagen 2005, glömde man bort att en tillsyn över socialförsäkringarna skulle följa med. Man lade ju ned Riksförsäkringsverket och sade till Försäkringskassan att ha en intern kontroll. Den har säkert skötts på ett bra och riktigt sätt, men jag tycker inte att det är tillräckligt att en myndighet har tillsyn över sig själv. Därför har vi nu inrättat en ny myndighet, Inspektionen för socialförsäkringen, som ska garantera rättssäkerheten och likabehandlingen över landet. Jag vill poängtera att arbetsgivarna har fått ett ökat ansvar. Eva-Lena Jansson nämnde de gravida som överklagade och fick rätt till sjukpenning. Det visar ju att den lag som gäller i dag faktiskt fungerar. Den var glasklar, och därför fick också de gravida sin sjukpenning.