Gruvindustrin som utvecklingskraft

Fru talman! Sven-Erik Bucht har frågat mig vilka initiativ jag planerar för att få en sammanhållen gruvpolitik när vi nu står mitt i omfattande förändring av näringen, hur jag ställer mig till de initiativ som tagits i Finland med tydliga program för en utvecklad gruvnäring och om ett motsvarande initiativ planeras i Sverige och när jag i så fall avser att lägga fram ett färdigt förslag. Han har också frågat mig hur jag, Näringsdepartementet och regeringen arbetar med att positionera Sverige i EU-arbetet i den fråga som tas upp i interpellationen. Regeringen arbetar intensivt för att främja och utveckla svensk gruvindustri. Sverige har i dag ett bra och effektivt ramverk för gruvnäringen med väl fungerande och tydliga lagar. Det märks inte minst på det intresse som utländska prospektörer och gruvföretag visar för att investera i vårt land. Den svenska minerallagen, som är exploateringsvänlig, ger också konkreta resultat i form av nya gruvor. Ett aktuellt exempel på detta är de gruvor som företaget Northland Resources nu håller på att starta i Pajala kommun. Dessa gruvor beräknas ge jobb åt ett antal hundra personer och starkt bidra till tillväxt och framtidstro i kommunen och i regionen. Regeringen jobbar aktivt tillsammans med alla relevanta aktörer för att möta denna positiva utveckling såväl i Pajala som på andra platser i Sverige där gruvindustrin växer, såsom till exempel i Gällivare och Kiruna med omnejd. Vidare har Sverige en utmärkt informationsspridning om vår geologiska potential som riktar sig till både svenska och internationella aktörer. Sveriges geologiska undersökning (SGU) har en ständigt pågående dialog med företagen om deras behov för att utveckla sin prospektering. SGU:s mineralinformationskontor i Malå, med duktig personal och ett gediget informationsmaterial som också innefattar ett stort borrkärnearkiv, är mycket uppskattat av gruv- och prospekteringsföretagen. Regeringen har också bidragit med medel för att SGU ska kunna påbörja en digitalisering av prospekteringsintressant information som finns på mineralinformationskontoret. Regeringen är pådrivande för att snabba på tillståndshantering och bearbetningskoncessioner. Under förra året nåddes åter målen för handläggningstiderna hos Bergsstaten med god marginal. Att gruvbranschen är stark och på frammarsch såväl i Sverige som i Finland ser jag som mycket positivt. I deklarationen vid det gemensamma regeringssammanträdet i Tavastehus i maj 2009 lade vi särskild vikt vid att våra bägge länder även fortsättningsvis ska samarbeta för gemensamma lösningar på råvarusidan. Vad gäller frågan om en svensk mineralstrategi är detta arbete påbörjat. SGU har fått ett uppdrag att komma med ett förslag till regeringen om hur arbetet med en svensk mineralstrategi bör läggas upp. Det är då naturligt att SGU tar till vara erfarenheter från såväl våra nordiska grannar som från andra länder. Också på europisk nivå är regeringen pådrivande. EU-kommissionen lade i februari i år fram ett meddelande om råvaror och marknader för basprodukter. I meddelandet finns bland annat fortsättningen på det råvaruinitiativ som lanserades i slutet av 2008 - då på initiativ av Sverige och Finland. Sverige har hela tiden varit engagerat i arbetet med råvaruinitiativet och driver inför initiativets fortsatta implementering på för att råvarupotentialen i Sverige och i Barentsområdet ska uppmärksammas ytterligare av EU. Att våra råvaror tas till vara och utvecklas på ett långsiktigt och hållbart sätt gynnar både EU och svensk industri. Viktigt är också, mot bakgrund av råvarornas ökande betydelse, de långsiktigt hållbara transportsystem och transportlösningar som krävs för att få ut produkten från producent till kund. Även detta är något Sverige driver i EU. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det inte finns någon grund för det påstående som Sven-Erik Bucht gör i interpellationen att regeringen inte skulle vara aktiv. Gruvbranschen är en viktig framtidsbransch för Sverige, och regeringen är djupt engagerad i att ta till vara dess möjligheter till nya jobb, tillväxt och framtidstro i alla delar av landet.

Fru talman! Jag tackar fru statsrådet för svaret, även om jag inte kan känna mig helt nöjd med det då statsrådet inte berör de frågeställningar som jag direkt ställer. Statsrådet pekar i stället på lagstiftningen och ramverkets möjligheter i Sverige för gruvnäringen. Hon pekar också på att vi har bra information om vår geologiska potential och räknar upp ett antal aktiviteter från myndigheter. Fru talman! Det kan givetvis vara bra att få den information som statsrådet lämnar i svaret. Men min frågeställning låg på en lite annan nivå än att räkna upp enskilda aktiviteter. Det är också däri min kritik ligger; man tar inget helhetsgrepp. Min fråga var: Har regeringen ambitionen att ta initiativ för en sammanhållen gruvpolitik? Jag pekar också på den finska modellen där man har tagit ett kraftigt tag på en sammanhållen gruvpolitik i vårt grannland. Det handlar givetvis också om hur vi lyfter in de mineralpolitiska frågorna i ett EU-sammanhang. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi har en nationell sammanhållen strategi. Det måste ske i samverkan mellan politik, näringsliv och akademi. Man måste ha en strategi för forskning och utveckling. Vi vet att det finns idéer om bland annat ett Nordic Mining Institute på Luleå tekniska universitet. Det är ett exempel. Det handlar om kortare tillståndsprocesser, utveckling av miljöteknik, inte minst infrastrukturfrågor, tillgängliggörande av investeringskapital, utbildningsfrågor med mera. Detta måste man ha sammanhållet när det gäller gruvnäringen. Vi är uppe i norr Europas kornbod när det gäller tillgångar på mineraler. Därför är det oerhört viktigt att vi har en sammanhållen politik som vi formar gemensamt. Vi har en enorm global efterfrågan som gör att vi skapar enorma möjligheter för tillväxt och nya jobb. Jag var på en konferens i slutet av januari här i Stockholm på Grand Hotel där hela näringen fanns representerad. Där fanns också hela akademin som jobbar med frågorna. Man efterlyste då just en sammanhållen politik. Också SGU var där och presenterade det som ministern nämnde, det vill säga att man har börjat titta på en svensk mineralstrategi. Men varken näringen eller akademin kände till det. Det är inte så vi ska jobba med en sådan här viktig näringsgren. En myndighet kan inte köra sitt race utan att näringen, akademin och politiken är med. Det är viktigt att vi får en kraftfull gruvindustripolitik. Jag tycker att det är bra att Sverige och Finland gemensamt har lyft upp frågan i EU. Jag måste ge en eloge till statsrådet för detta. Barentsrådet har ett seminarium den 15 mars nere i Bryssel om mineralpolitik och råvarupolitik. Jag kommer själv att närvara vid detta seminarium, som jag tycker är ett mycket bra initiativ. Jag blir också glad när statsrådet i slutet av sitt svar understryker att gruvbranschen är en framtidsbransch och att vi måste ta vara på den tillväxt och de jobb som kan komma ur den. Just därför, fru statsråd, tror jag att det behövs en gemensam samlad strategi och ett branschprogram för svensk gruvnäring. Jag skulle vilja uppmana statsrådet att ta det initiativ som jag föreslår i interpellationen. Detta är en oerhört viktig tillväxtfråga för Sverige och för gruvnäringen.

Fru talman! Jag tycker att det är jätteroligt att denna interpellation har kommit upp. Jag hade förmånen att tillsammans med mina kamrater i S-gruppen i näringsutskottet i förra veckan åka upp och besöka några olika gruvbolag. Vi träffade också representanter från olika kommuner och gjorde några besök i anslutning till de nya gruvor som ska öppnas och i sådana som redan är i full gång. Jag måste säga att det är roligt att komma dit. Det är full fart, och det är framtidstro! Det finns naturligtvis också önskemål. När man ska bygga ut sådana här verksamheter innebär det stora förändringar i de samhällen och på de orter där de ska etablera sig. Det är med detta som utgångspunkt som jag nu tänker haka på diskussionen. Också jag tycker att det finns all anledning att ta många och stora helhetsgrepp på detta. En del av de saker som behöver göras har ministern tagit upp i sitt svar till Sven-Erik. Men jag skulle vilja konkretisera ytterligare något som vi hade uppe till diskussion. Det man pekade på för oss är just en sammanhållen gruvpolitik så att man får det hela att gå hand i hand. Man vill inte ha beslut eller hanteringar som går på tvärs. Bland annat tog man upp ett problem, nämligen att det var alldeles för långa handläggningstider i domstolarna. Där behöver något göras. Om jag har förstått saken rätt riskerar handläggningstiderna att bli längre på grund av att den domstol som handhar ärendena, som ska finnas i Luleå, har fått minskade resurser. Nu vet jag att det här inte är ministerns ansvarsområde, men jag säger detta med utgångspunkt i en sammanhållen gruvpolitik. Även frågan om kommunikationerna togs upp - också det ligger lite grann utanför ministerns ansvarsområde - men man pekar på en sammanhållen gruvpolitik med behovet av en utbyggd malmbana. Det behövs kraftfulla satsningar på branschens samverkansprogram. Det ligger mer inom ramen för ministerns eget ansvarsområde. Jag hoppas att ministern kan utveckla lite mer, utan att för den skull kliva in på någon annan ministers ansvarsområde, vad ministern tillsammans med andra ministrar diskuterar för att lösa många av de problem som ändå finns när vi hoppas på en utökad verksamhet - som kommer att kräva ytterligare investeringar och satsningar.

Fru talman! Jag tror att det är få näringar som har sådan uppbackning från regeringen som gruv- och mineralnäringen. När Sven-Erik Bucht säger att vi inte tar något helhetsgrepp säger jag att det är precis tvärtom. Det är vad jag sade i mitt svar. Vi går igenom vad som behöver göras på nationell och internationell nivå för att möta gruvnäringens behov. Vi har gett SGU ett sådant uppdrag. Jag förutsätter att de har ett nära samarbete med näringen. Regeringen har ett nära samarbete när vi vidtar olika åtgärder. Jag har personligen tagit ett initiativ på EU-nivå för att lyfta upp råvarufrågorna. Det finns två frågor som diskuteras globalt, nämligen råvarufrågorna och energifrågorna. Jag har, tillsammans med min finska kollega, tyckt att det är viktigt att lyfta upp denna fråga. Det blir en allt större fråga på EU-nivå. Bakgrunden är att Sverige har resurser som EU efterfrågar och att vi ska göra oss mindre beroende av omvärlden. Det kan vara angeläget att tänka på i dessa dagar. Dessutom ska Sverige kunna ta fram en del av dessa råvaror och leverera till en Europamarknad och kunna ta del av infrastruktursatsningar som görs i Europa. Allt detta har vi redan gjort. Jag är bara lite överraskad över att Sven-Erik Bucht inte känner till alla de sakerna. Under vårt ordförandeskap i Barentsrådet var detta också en viktig fråga. Vid ett ministerrådsmöte i Umeå diskuterades frågan. Jag menar att vi behöver vidga detta till att inte bara handla om Sverige utan också om norra Norge, norra Finland och Ryssland. Det fanns en stark uppslutning i denna fråga. Vi ska göra en fördjupad studie av vilka resurser som finns. Nu går vi vidare med mötet i mars i Bryssel där vi försöker fördjupa kunskapen på europeisk nivå, och vi har inbjudit ansvariga kommissionärer. Vad händer på området? Ja, mer än vad Sven-Erik Bucht räknar upp. Vi jobbar med frågan om kortare tillståndsprocesser. Jag säger inte att vi är framme vid detta, men ett syfte med domstolarna är att de ska bli mer kunniga på sina områden så att de kan ge snabbare besked till bolagen. Det är en brist i dagens system. Jag håller med Krister Örnfjäder och gruvbolagen. Syftet är att förbättra den delen. Vi håller på med utbildning och kompetensutveckling. Om Sven-Erik Bucht läser länstidningarna i Norrbotten kan han där läsa om högnivåmötet om kompetensförsörjning till gruvindustrin i förra veckan. Bakgrunden är att gruvbolagen säger att de inte har tillräcklig kompetens och att de kommer att få svårt att rekrytera. Under förra mandatperioden när jag var ansvarig för regional tillväxt gav jag i uppdrag till länsstyrelserna att jobba med regionala kompetensplattformar och i samarbete med näringslivet ta fram vilka behov som kan finnas framöver för olika näringar. I Norrbotten är det naturligt att jobba med gruv- och mineralindustrin. Det var ett mycket intressant möte där vi tog in Arbetsförmedlingen, universitetet och olika utbildningsanordnare för att se hur vi kan stärka utbildningen för att klara kompetensförsörjningen. En viktig del var Åsa Torstenssons arbete med infrastrukturen. Nu är det den nya infrastrukturministerns. Det handlar om att regionalisera och förankra besluten runt infrastrukturen regionalt. Det har gjort att vi bättre kan prioritera vad det är för saker vi behöver bygga ut för att klara behoven av infrastruktur. Sedan är det frågan om finansiering. Inlandsinnovation AB är naturligtvis ett viktigt instrument framöver för att kunna finansiera en del av gruvinvesteringarna framöver. Det tror jag kommer att vara en bra insats. Utöver detta är det fråga om energilösningar och bostadsplanering. Det finns många saker som vi redan gör. Jag är återigen överraskad över att Sven-Erik Bucht inte hänger med i svängarna om allt det regeringen gör, men jag hoppas att du är glad för vad vi gör.

Fru talman! Jo, fru statsråd, Sven-Erik Bucht hänger med i svängarna. Han läser länstidningarna och till och med internationell press om gruvnäringen. Därom kan statsrådet vara säker. Det jag ser är massor av aktiviteter men ingen sammanhållning. Det är det jag efterlyser. Det här är en alldeles för viktig fråga att slarva bort på spridda skurar här och där, fru statsråd. Det gäller att samla hela näringen, akademien och politiken. Det var synd att fru statsrådet inte kände till det stora seminariet i slutet av januari. Näringen och akademien kände inte till vad SGU håller på med. Det finns all anledning för statsrådet att följa upp hur myndigheterna hanterar frågan. Det här är en oerhört viktig näring som kan skapa mycket tillväxt och jobb. Statsrådet vill att vi ska utröna vilken infrastruktur som behöver byggas. Låt mig svara: Norrbotniabanan, Malmbanan och järnvägstrafik till Pajala. Det finns ett svar. Det handlar om att försöka samla hela näringen, akademien och politiken och ta ett samlat grepp runt en oerhört viktig sak för Sverige, nämligen en samlad gruvnäringspolitik. Det här behövs på många andra områden också, till exempel branschprogram inom gruvindustrin, skogsindustrin och verkstadsindustrin. Jag kan räkna upp område efter område, till exempel besöksnäringen. För att det ska bli effekt i det här landet måste vi samla oss, inte köra egna race med en massa spridda skurar. De kan vara bra. Det finns många bra aktiviteter - det är inte dem jag är kritisk mot - men vi måste samla dem. Där har näringsministern ett yttersta ansvar.

Fru talman! Det är bra att vi har samma syn i frågan om domstolar. Jag hoppas att vi ska få resultatet att vi kan förkorta handläggningstiderna. Det sägs också från gruvindustrins sida att det finns en del i regelsystemet som krånglar till det hela. Bland annat pratar man om att när en ny gruva ska öppnas och det finns redan befintliga verksamheter, innebär det att det ska ske en tillståndsprövning för alla gruvorna, även för alla andra anläggningar som har med gruvindustrin att göra. För oss beskrev industrin problemet ungefär som följande. Det här innebär i sin tur långa processer. Det här innebär också att de inte heller vågar lämna in ansökningar därför att om det redan finns en ansökan inne kommer man inte att ta ställning till nästa ansökan förrän den första är avgjord. I samband med detta pratar man om att det råder en resursbrist redan nu hos de domstolar som har att handlägga dessa frågor. Det är bra att domstolarna blir specialiserade. Jag hoppas verkligen också att det ska innebära att det blir en snabbare handläggning. Vi har kanske byggt in ett problem? Vi kanske behöver titta på vad som saktar av processen.

Fru talman! Jag tackar Sven-Erik Bucht för en viktig interpellation, en interpellation som har stor bärighet i detta lands framtida förutsättningar. Jag kommer att hålla mig till den sammanhållna gruvpolitiken. Vill vi kan rätt åtgärder för gruvnäringen leda till många nya arbetstillfällen. Det har vi varit överens om, inte minst på landsbygden. Avfolkningen har under lång tid utarmat många glesbygdsområden eftersom utbildnings- och arbetstillfällen har funnits i storstäderna. Malmbrytningen, mineralutbildning och kringindustrier till mineralnäringen har skapat och kan fortsättningsvis också skapa goda möjligheter utanför de stora tätorterna. Sverige är i dag ett högintressant land för både svenska och utländska mineralprospekteringsföretag och gruvföretag. Antalet aktörer på marknaden har väsentligt ökat under de senaste åren. Resultatet är att nya stora och små mineralfyndigheter upptäcks så att olika nya typer av mineraler kan börja utvinnas. Branschen själv beskriver det som att konjunkturbotten har passerats och att en återhämtning har inletts. Det andas tydligt optimism. Jag var, precis som mina kolleger här, på gruv- och mineralseminariet på Grand Hôtel där samtliga aktörer andades tillförsikt. Man ser dock att det finns behov, som har lyfts fram av mina interpellationskamrater. Vad som har varit ett stort dilemma - jag har haft interpellationsdebatter med Hillevi Engström i frågan - är riktade arbetsmarknadsutbildningar mot gruvnäringen. I både svar och debatt skymtar vi en stor okunskap från regeringens håll om gruvnäringens förutsättningar. Nu undrar jag hur ansvarig näringsminister, som faktiskt är från Västerbotten och kanske lite bättre bevandrad i gruvföretagens förutsättningar, kommunicerar de här viktiga frågorna i regeringen. Jag är medveten om att frågan ligger på flera olika ministerområden, men jag måste utgå från att ansvariga ministrar samtalar och samarbetar i den här viktiga frågan. Om man inte har gjort det ordentligt är det väl hög tid att man gör det nu. Krister Örnfjäder var inne på domstolshandläggningen, och även näringsministern. Om man hör med Bergsstaten och ansvarig bergmästare framgår det att bergsstaterna kommunicerar med fler och fler oseriösa företag som vill leta metaller i Sverige, och var fjärde ansökan avslås. Eftersom fler och fler undersökningstillstånd söks och beviljas i naturkänsliga områden får det mig att tänka på frågeställningen: Kommer det också fler komplicerade ansökningar till domstolarna som de ska hantera? Kommer man då att kunna snabba på handläggningen, som vi alla vill? Det skulle vara intressant att få reda på det.

Fru talman! Sven-Erik Bucht säger att det är spridda skurar här och där, men jag tror inte att de som jobbar i gruvnäringen uppfattar det så. Om man ser på alla de insatser som vi gör inom gruvindustrin och har förmågan att tänka på den helheten inser man att det är otroligt stora och omfattande insatser som regeringen redan gör. Det är hela finansieringen, som jag sade, med Inlandsinnovation men också Almi som vi aktiverar i de sammanhangen. Det är energilösningarna som vi hjälper till med på olika ställen. Det är infrastrukturutbyggnaden, där vi har tagit första steget till Norrbotniabanan från Haparanda och söderut och där vi nu går vidare med att hitta finansiering för fortsättningen. Vi har satsat pengar på väg och järnväg till både skötsel och underhåll för att förstärka väg- och järnvägsnätet. Vi jobbar med stadsflytten både i Gällivare och Malmberget och i Kiruna, där regeringen är mycket aktiv. På samma sätt hjälper vi Pajala kommun mycket aktivt i deras aktiviteter för att kunna ta emot Northland Resources och hjälpa till i det sammanhanget. Digitaliseringen i Malå är en viktig informationskälla för de gruvbolag som kommer hit. Det är initiativen på EU-nivå, initiativen tillsammans med Finland och initiativen i Barents och att lyfta in infrastrukturprojekt med TEN-projektet. Det är svårt att säga att det är spridda skurar. Det är rätt tunga initiativ som har tagits. Därtill skulle jag vilja kommentera det som rör kompetensfrågorna, som Isak From tog upp här på slutet. Som jag sade i mitt svar har vi gett i uppdrag till länsstyrelsen att jobba med kompetensplattformar. Syftet med det är att länsstyrelserna ska få en mer samlad bild av vilken kompetensförsörjning som krävs i respektive län. I gruvintensiva län kommer det att krävas mycket som är riktat mot det. Det var intressant att höra på högnivåmötet i Luleå förra veckan vilken kraftsamling det ändå kan finnas om man bestämmer sig för att jobba med detta. Jag har gett i uppdrag till landshövding Per-Ola Eriksson att hålla samman för att se hur vi praktiskt kan jobba tillsammans med våra myndigheter - Arbetsförmedlingen, universiteten, kommunerna, länsstyrelserna och alla som är ansvariga - och göra det på ett bra sätt. Jag tror att det är precis så vi måste jobba, för det är ett delat ansvar mellan politiken, utbildningsanordnare och näringslivet självt. De här kompetensplattformarna tar nu form runt om i landet för att kunna möta näringslivets behov av kompetent arbetskraft. När det gäller handläggningstiderna är det klart att de står i proportion till vilken lagstiftning vi har. Jag har inte uppfattat att det är jättemånga som vill luckra upp den här lagstiftningen - inte heller från Socialdemokraterna. Det är välkommet om det kommer förslag på hur man kan göra det bättre. Det vi i regeringen har gjort är att försöka förenkla en del tillståndsprocesser men också samla prövningen på ett ställe, så att man får en kompetens och på det sättet kan snabba på processen. Jag tycker själv att det här är en sådan punkt där vi verkligen måste se till att det fungerar. Det är så stora investeringar och en så kort tidsperiod som man har möjlighet att få finansiering, och då måste våra myndigheter vara på tå för att kunna möta det. Där har vi exakt samma åsikt. Sedan tror jag, precis som Isak From sade i sitt inlägg, att gruvnäringen är en fantastisk möjlighet för Sverige. Det är därför som jag lyfter fram den på europeisk nivå. Det är därför som Sverige blir efterfrågat i de sammanhang där råvarustrategier ska tas fram. Bakom det ligger bara att jag ser att vi har en resurs som övriga Europa efterfrågar. Men ska vi kunna vara på tå måste vi kraftsamla och se till att få alla dessa saker på plats. Det är också därför som vi jobbar brett med de här åtgärderna från regeringens sida. Jag tror, som sagt, att det är få näringar som har en sådan uppbackning, men det är också viktigt för vår exportförmåga att den har uppbackning från regeringens sida.

Fru talman! Fru statsråd! Gruvnäringen har genererat oerhört mycket till bland annat vår statskassa. Finansministern kom just in här, och jag hörde att han fick 5 miljarder från LKAB 2010. Det är ett företag som har varit aktivt i 120 år i vårt land, och Boliden har varit aktivt i 90 år. Det finns oerhört kraftfulla företag som är aktiva inom gruvnäringen. Och nya företag uppstår - Northland Resources uppe i Pajala är ett företag, men det finns massor i Västerbotten och även i Bergslagen. Gruvindustrin är ordentligt på gång. Näringen och akademien säger: Det händer så mycket att vi måste samla oss och ha en samlad gruvindustripolitik. Titta hur Finland gör, säger de också. Vi måste göra det, och ansvaret ligger på näringslivsministern att samla näringen för att göra någonting riktigt bra kring det här. Det är viktigt. Man var inne på tillstånden, och ministern säger att det går snabbt att få fram koncessionerna. Ja, det går jättesnabbt att få fram koncessionerna. Men miljötillstånden tar bedrövligt lång tid. Finnarna har sitt strategiprogram som man har samlat sig kring gemensamt och sagt: Vi ska göra allt för att förkorta handläggningstiderna. Det tog 22 månader för Gruvberget i Svappavaara att få miljötillstånd, och sedan överprövades det av Naturvårdsverket. Inte kommer finansministern att få så mycket pengar till statskassan om vi har en sådan handläggning, om man kanske måste avveckla verksamhet på grund av så långa handläggningstider. SGU kan inte jobba ensam med den här mineralpolitiska strategin. Näringen måste få vara med i det, politiken måste få vara där och akademien måste vara där. Ta initiativet till en samlad gruvindustripolitik i Sverige, statsrådet Maud Olofsson!

Fru talman! Enligt Arbetsförmedlingen har arbetslösheten för gruv- och gruvrelaterade arbeten legat på en mycket låg nivå under längre tid jämfört med övriga yrken. Den låga nivån kvarstår fortfarande och minskar sannolikt ytterligare kommande år. De närmaste åren förväntas det vara en god balans mellan tillgång och efterfrågan i landet som helhet, säger man på Arbetsförmedlingen. Därför säger man på Arbetsförmedlingen också att det inte finns något nationellt behov av gruvrelaterade arbetsmarknadsutbildningar. Här tror jag att det finns en skillnad i synsätt. I vart fall i gruvregionerna finns det ett väldigt stort behov av kompetens, både bergarbetarkompetens och högre utbildning. Just nu pågår projektering av ett antal gruvområden, i Pajala, Tärnaby och Västerbottens inland, där man på grund av att det egentligen inte finns projektörer i Sverige anlitar projekteringsföretag från England. Det är bra, för då kanske man kommer i gång. Men här har vi en gammal synd att ta igen. Då är frågan hur man gör det så fort som möjligt. Det är klart att det snabbaste då är att vidareutbilda gruvarbetare och att ta in nya. Men det görs inte i den omfattning som det borde göras. I branschen säger man att det finns ett behov motsvarande drygt 3 500 i den nordliga regionen inom fem år. Visst behövs det en samlad nationell strategi för gruvnäringen. Inte minst behöver det - som mina kamrater har sagt - vägas in kommunikationer. Där har vi en lång bit kvar innan vi är i mål.

Fru talman! Vi måste samla oss, säger ni. Ja, regeringen har redan samlat sig. Det är möjligen Socialdemokraterna som inte har hakat på tåget. Men ni är välkomna att komma med. Vi har en djup diskussion med gruvbolagen. Jag sitter själv som ordförande i Malmfältsgruppen, så jag är väl förtrogen med vad som sker, inte minst uppe i Malmfälten. Vi hade med Northland Resources med på högnivåmötet, och det finns också andra gruvbolag som jag träffar och diskuterar med. Det är därför vi gör så mycket som vi vill försöka få ihop det, och det är därför SGU har fått detta uppdrag, som också är ett svar på det som sker på EU-nivå. Det Sven-Erik Bucht och andra efterfrågar görs redan. Möjligen behöver Socialdemokraterna uppdatera sig lite beträffande vad som sker på det här området. Jag skulle vilja säga några ord om kompetensutvecklingen och kompetensförsörjningen framöver. När vi hade högnivåmötet i Norrbotten var Arbetsförmedlingen med. De har en del utbildningar, och den som är chef för arbetsförmedlingen där är också ansvarig på länsstyrelsen för de här frågorna. Jag tror att det är en bra koppling. Men det räcker inte, utan det är andra saker som också måste till. Exempelvis samarbetar Luleå tekniska universitet och Umeå universitet väldigt väl tillsammans med gruvbolagen för att identifiera vilka typer av utbildningar det handlar om. Det gäller högre utbildning men kanske också utbildning på något lägre nivå. Jag tycker att vi ska fundera över en annan sak. Vi har många ungdomar som är utan arbete och som skulle kunna få hjälp med en del utbildning, vilket vi diskuterar. I gruppen invandrare i Sverige som är arbetslösa i dag finns en grupp som är mer högutbildad än vad svenskarna är. Vi har pratat om hur vi ska kunna identifiera dem som har tillräcklig utbildning och komplettera med utbildning så att de kan få jobb i de här sektorerna. Jag tror att vi måste tänka utanför boxen när vi funderar över hur vi försörjer gruvindustrin med kompetent arbetskraft. Över lag kan ni vara alldeles lugna. Gruvindustrin i Sverige har en positiv framtid, och regeringen kommer att göra allt vad vi kan för att stärka den.