Försvarsmaktens subarktiska förmåga

Fru talman! Erling Wälivaara har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att riksdagens beslut ska efterföljas så att en situation lik den som beskrivs i interpellationen inte uppstår igen i relationen mellan riksdag, regering och Försvarsmakten. I interpellationen redovisar Erling Wälivaara frågan om riksdagens försvarspolitiska inriktningsbeslut den 15 december 2004 och Försvarsmaktens förmåga och kompetens för strid i bebyggd miljö och subarktiskt klimat. Jag vill börja mitt svar med att erinra om att den fråga Erling Wälivaara aktualiserar genom sin interpellation, efter en anmälan av Erling Wälivaara själv, för närvarande behandlas av konstitutionsutskottet. Den 14 april 2005 begärde Erling Wälivaara sålunda att konstitutionsutskottet skulle granska om jag och regeringen brustit i instruktionerna till Försvarsmakten om riksdagens krav på att behålla och kunna utveckla förmåga och kompetens för strid i subarktiskt klimat. Utskottets granskning är ännu inte avslutad. Jag avvaktar självklart utskottets bedömning av frågan. Som en upplysning till Erling Wälivaara kan jag dock säga följande. Med en skrivelse den 13 december 2005 begärde konstitutionsutskottet att Regeringskansliet skulle redovisa vilka åtgärder som vidtagits gentemot Försvarsmakten med anledning av riksdagens beslut den 16 december 2004 angående insatsorganisationens omfattning och utveckling såvitt avser förmåga och kompetens för strid i subarktiskt klimat (granskningsärende 2005/06:10). Den 12 januari 2006 överlämnade Regeringskansliet den begärda redovisningen till konstitutionsutskottet genom en promemoria. I promemorian redovisas bland annat följande: regleringsbrevet för 2005 med inriktning om hur Försvarsmakten ska genomföra utbildnings- och övningsverksamheten, ändringar av regleringsbrevet dels i februari 2005 om verksamheten i Arvidsjaur, dels i juni 2005 om förbandens förmåga och kompetens att kunna uppträda i urbaniserad miljö och subarktiskt klimat, budgetpropositionen för 2006 med skrivningar om förmågan att uppträda i urbaniserad miljö och strid i bebyggelse samt i subarktiskt klimat samt regleringsbrevet för 2006 med inriktning på förmågan att kunna uppträda i urbaniserad miljö och subarktiskt klimat. Till detta vill jag lägga att Erling Wälivaara och jag diskuterade frågan om kravet på subarktisk förmåga vid budgetdebatten om försvaret här i kammaren den 6 december förra året. Jag sade då att det var alldeles klart vad riksdagen har sagt och att det inte finns någon ambition från regeringens sida att det beslutet inte ska genomföras. I övrigt vill jag hänvisa till det underlag som redovisats till konstitutionsutskottet. Avslutningsvis vill jag erinra om att regeringen styr myndigheterna under regeringen främst genom myndigheternas instruktioner, de årliga regleringsbreven och enskilda regeringsbeslut. Regleringsbrevet beslutas i allmänhet direkt efter det att riksdagen har fattat beslut med anledning av budgetpropositionen i december. I regleringsbrevet ger regeringen myndigheten dels de uppdrag som behövs för att genomföra den verksamhet riksdagen har beslutat om, dels de övriga uppdrag som behövs för myndighetens verksamhet. Det förekommer att regeringen beslutar om ändringar av regleringsbreven under löpande budgetår. Jag anser att den ordning som nu råder ger goda förutsättningar för att riksdagens beslut på olika områden kan få fullt genomslag också i myndigheternas verksamhet.

Fru talman! Jag tackar försvarsministern för svaret, även om jag inte känner mig helt nöjd med det. Vi har debatterat detta, och jag har ställt frågor i olika sammanhang. Jag ska rekapitulera lite grann hur ärendet har behandlats så att vi ska få förståelse för vad det egentligen handlar om. Den 15 december 2004 behandlade riksdagen betänkandet Sveriges försvarspolitik 2005-2007 . Av beslutet framgår klart och tydligt följande: "Det är viktigt att behålla och utveckla förmåga och kompetens för strid i bebyggd miljö och subarktiskt klimat i de olika förbanden." Riksdagens beslut var enhälligt. Det fanns inte en enda röst mot detta. I regeringens regleringsbrev till Försvarsmakten med anledning av detta beslut borde det enligt min mening ha framgått att detta gäller i fråga om subarktisk förmåga och strid i bebyggd miljö, men speciellt subarktisk förmåga. Men det står inte ett ord i regleringsbrevet om det. Subarktisk förmåga omnämns inte ens. Jag vill därför fråga: Varför? Var det ett förbiseende eller ett medvetet utelämnande? Och jag vill gärna att ministern svarar på den frågan. I Försvarsmaktens ramvillkor till förbanden och pm från den 11 januari 2005 framgår det i avsnittet som handlar om helikopterförbanden hur Försvarsmakten har uppfattat detta. Där står följande: "Subarktisk förmåga vidmakthålles ej." Detta vet jag. Jag överlämnade detta pm och ramvillkoren till försvarsministern vid den förra debatten. Det framgår inte av deras direktiv att de ska upprätthålla subarktisk förmåga för helikopterförbanden. Ändå säger vi att det gäller för alla förband. Försvarsmakten skriver: "Subarktisk förmåga vidmakthålles ej." Det är tydligt att Försvarsmakten inte visste vad riksdagen beslutat i frågan. Vidare säger Försvarsmakten i sina ramvillkor: "Inriktningen innebär en ambitionssänkning relativt dagens subarktiska förmåga." Man talar till och med om att helt avskaffa begreppet "subarktisk förmåga" i sitt pm. Här behövs det, tycker jag, en större tydlighet från Försvarsdepartementets sida och från försvarsministerns sida. Enligt min mening måste regleringsbreven bli betydligt mer distinkta, klara och tydliga. Jag vill också uppehålla mig lite grann vid den debatt vi hade den 17 februari 2005. Då sade försvarsministern - jag citerar ur riksdagens protokoll: "Jag vill vara väldigt tydlig till Erling Wälivaara. Jag har varit tydlig mot Försvarsmakten. Jag kan försäkra att det regleringsbrev som regeringen har översänt, som är basen för planeringen inför nästa budgetår, innehåller de krav som framgick av riksdagens beslut. Något annat beslut har inte kommit från regeringen!" Ändå det stod inte ett enda ord om subarktisk förmåga i regleringsbrevet. Min fråga till försvarsministern blir: Var det minnet som sviktade den 17 februari 2005? Samma dag, alltså den 17 februari, beslutade regeringen i ett regleringsbrev till Försvarsmakten vilken verksamhet som ska bedrivas i Arvidsjaur och i Boden av utvecklingsenheten Vinter. Den 16 juni kom ytterligare en förändring i förhållande till regleringsbrevet. Där ställs kravet att man ska kunna uppträda i urbaniserad miljö och i subarktiskt klimat. Krav på återrapportering och redovisning avseende på vilket sätt den här förmågan kan vidmakthållas ställs också av Försvarsmakten. Har Försvarsmakten i sin delårsrapport redovisat hur den subarktiska förmågan och kompetensen för helikopterförbanden ska bibehållas och utvecklas?

Fru talman! Erling Wälivaara säger att han inte är helt nöjd. Varje gång har jag haft svårt att förstå varför han inte är det. Nu tänkte jag väldigt stilla få göra en genomgång. Erling Wälivaara och jag är helt överens om vad riksdagen har beslutat. Det är det som ska genomföras. I det regleringsbrev som gick ut stod det - detta gällde generellt - att Försvarsmakten skulle genomföra utbildnings- och övningsverksamhet i huvudsak i enlighet med inriktningen i myndighetens budgetunderlag. I myndighetens budgetunderlag står det: Förmåga och kompetens att genomföra väpnad strid i eller i anslutning till urban och subarktisk miljö ska ges hög prioritet. Då var det utgångspunkten. Regeringen tyckte att vi därmed tillgodosett det krav som riksdagen har ställt. På den punkten är jag obeveklig. Jag tänker inte stå här och kommentera interna dokument i högkvarteret. Om jag skulle göra det och om riksdagen skulle börja göra det och verkligen ta dem som underlag skulle vi undergräva hela processen. Vi får avvakta de klarlägganden som kommer från Försvarsmakten. För att göra det hela riktigt tydligt: Samma år skickades ytterligare en ändring av regleringsbrevet - den 16 juni. Där underströks behovet av att ha subarktisk förmåga och att detta skulle återrapporteras. Men i delårsrapporten tas inte varje förband för sig upp, utan där anges det hela översiktligt. Däremot ska det göras i själva årsredovisningen. På den punkten har man i departementet inte varit nöjd, utan man har faktisk bett Försvarsmakten att återkomma med ett förtydligande i redovisningen kring den subarktiska förmågan. Det är också ett underlag som det finns skäl att analysera i departementet och att ta upp i myndighetsdialogen. Jag vill alltså påstå att redan i första regleringsbrevet med den påminnelse om vad Försvarsmakten själv sagt fanns detta med. Det finns ett extra förtydligande i regleringsbrevet som gäller från den 16 juni - det finns ingen skillnad mellan vad riksdagen och Erling Wälivaara vill och vad regeringen och jag önskar i den här frågan.

Fru talman! Försvarsministern säger att det krav som riksdagen har ställt inte framförts i årsredovisningen och att ni har begärt ett förtydligande. Jag tycker att det är väldigt bra att försvarsministern gör det. Vidare har jag försäkrat mig om att vi fortfarande är helt överens. Jag håller med om att vi i sak är överens, också med försvarsministern. Samtliga partier sade den 6 december här att vi står fast vid det beslut som vi har tagit i riksdagen. Försvarsministern försäkrar också att hon håller fast vid det här beslutet. Likafullt har Försvarsmakten inte uppfattat det riksdagen har beslutat så här. Man säger klart och tydligt - och det har inte ändrats efter den 6 juni, utan det kvarstår fortfarande - att subarktisk förmåga för helikopterförbanden vidmakthålles ej och att man är beredd att avskaffa hela det kravet. Det här handlar om mycket mer än bara helikoptrar och subarktisk förmåga. Det handlar, fru talman, om parlamentets trovärdighet och auktoritet. Här tycker jag att försvarsministern borde vara väldigt tydlig gentemot Försvarsmakten. Det är trist att vi här i parlamentet fattar enhälliga beslut som regeringen sedan underlåter att framföra till berörd myndighet. Underlåtenhet att följa riksdagens beslut gränsar enligt min mening till ministerstyre. Att däremot peka med hela handen på riksdagens uppdrag är inte ministerstyre. I stället har man talat om att det gäller jägarförbanden, och så har Försvarsmakten uppfattat detta. Och visst gäller det som bedrivs i Arvidsjaur och i Boden av Vinterenheten för jägarförbanden. Men riksdagens beslut omfattade också övriga förband, även helikopterförbanden. Det är detta som min interpellation egentligen handlar om. Jag ställer återigen frågan: På vilket sätt avser ministern att se till att parlamentets beslut verkligen följs och verkställs inom Försvarsmakten?

Fru talman! Allra först vill jag kanske försäkra mig om att Erling Wälivaara och jag är överens om att vi styr myndigheternas genomförande av besluten genom antingen regleringsbreven eller också särskilda regeringsbeslut. Då kan jag konstatera att enligt min uppfattning har båda de regleringsbrev som regeringen sänt under år 2005, alltså i god tid före budgetdebatten den 6 december, understrukit vad som är riksdagens beslut - i första fallet genom att hänvisa till det budgetunderlag som Försvarsmakten själv har skrivit och i andra fall genom att särskilt påpeka det. Det är den ena delen. Sedan har vi den andra delen - när vi nu får in de här årsredovisningarna och rapporteringsskyldigheten uppfylls. Försvarsdepartementet har bett att då få kompletterande underlag på ett par punkter, bland annat när det gäller den subarktiska förmågan - detta för att jag ska kunna se Erling Wälivaara i ögonen och säga att antingen gör Försvarsmakten bedömningen att riksdagens krav är uppfyllt, eller också tvivlar jag på det. Då får jag tala om på vilket sätt, i budgetpropositionen eller på annat sätt, jag kommer att föreslå någonting som gör att vi säkerställer det vi har varit överens om, nämligen att vårt försvar ska ha subarktisk förmåga.

Fru talman! Jag är helt överens med försvarsministern om att det är riksdagen och regeringen som styr myndigheten - regeringen med hjälp av regleringsbrev och särskilda anvisningar. Jag håller alltså helt med försvarsministern i den delen. Det som gör att jag är engagerad i den här frågan tror många är att arbetet med den subarktiska förmågan ska bedrivas uppe i norr. Visst finns det med, men det som är den främsta anledningen till att jag driver den här frågan är att jag själv har jobbat i Flygvapnet i 37 år. Jag har försökt skruva fast skruvar i -40 graders kyla, när fingrarna vägrar lyda. Om vi i fortsättningen och i framtiden ska skicka ut helikopterförband är det viktigt att vi också behåller den förmågan i dessa förband. Att ett behov finns av att ha god förmåga att uppträda under svåra klimatologiska förhållanden också med helikoptrar råder väl inget tvivel om. Den tragiska olyckan i Tarfala för några år sedan berodde enligt Haverikommissionen på bristande förmåga att verka i subarktiskt klimat. Att inbilla sig att subarktisk förmåga kan bibehållas och utvecklas med någon veckas övning i subarktiskt klimat under vinterhalvåret är rent nonsens. Alla som är någorlunda initierade vet att det inte fungerar så. Jag hoppas att försvarsministern blir mer tydlig i regleringsbreven för våra soldaters skull, så att de klarar sin uppgift ute på fältet. Eftersom jag tror att det här är det sista tillfället då jag har möjlighet att debattera med försvarsministern under den här mandatperioden och eftersom jag ska sluta som riksdagsledamot vill jag tacka försvarsministern för alla trevliga debatter vi haft. De har ofta skett med glimten i ögat. Men vem vet: Vi kanske möts på barrikaderna i något helt annat ämne än subarktiskt klimat! Jag vill ändå redan i det här skedet önska försvarsministern en riktigt trevlig sommar! Tack!

Fru talman! Jag vill allra först säga att jag kan förstå att Erling Wälivaara är engagerad i de här frågorna, för annars skulle han inte ha återkommit så många gånger i samma fråga. Det jag möjligtvis alltid har varit förtvivlad över är att jag inte kan klargöra och tydliggöra att Erling Wälivaara och jag faktiskt har samma uppfattning. Sedan kommer nästa fråga: Det är inte jag, och det är inte Erling Wälivaara, som ska tala om på vilket sätt Försvarsmakten ska uppnå den här subarktiska förmågan. Det är någonting som de måste klara ut. Däremot måste de kunna redovisa sina bedömningar så att vi känner att Försvarsmakten har den förmågan. Där har jag begärt ett förtydligande. Då kommer nästa sak. Både Erling Wälivaara och jag vet att helikopterorganisationen har haft ett par svåra olyckshändelser och att det är en svår avvägning hur man ska strukturera en helikopterverksamhet när man samtidigt också minskar antalet helikoptrar. Det är en balansgång mellan samling och att samtidigt också få förmåga att operera. Men grunden är att det svenska försvaret ska ha den här förmågan. Hur det ser ut i varje enskilt förband är inte upp till regering och riksdag att ha en uppfattning om, men däremot att Försvarsmakten på ett tydligt sätt kan redovisa detta. Jag tycker att det är en viktig sak för Sveriges försvarsförmåga, och det är trots allt grunden till att vi lägger så mycket pengar på det svenska försvaret som vi gör att vi ska behålla och vidmakthålla den förmågan. Sedan tackar jag för de vänliga orden på slutet. Jag är inte alls övertygad om att Erling Wälivaara kommer att ge upp politiken bara för att han nu har bestämt sig för att ta en paus i riksdagsarbetet. Vi kommer säkert att hitta varandra på några nya barrikader där vi fortfarande slåss för de tankar och idéer som vi tycker är viktiga. Tack, och jag önskar också en trevlig sommar, för det behövs nog kraft i valrörelsen också för Erling Wälivaara, även om han inte står på återval.