Försämringarna i sjukförsäkringen
Interpellationsdebatt 1 juni 2009
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenCristina Husmark Pehrsso (M)
- Hoppa till i videospelarenLiseLotte Olsson (V)
- Hoppa till i videospelarenCristina Husmark Pehrsso (M)
- Hoppa till i videospelarenLiseLotte Olsson (V)
- Hoppa till i videospelarenCristina Husmark Pehrsso (M)
- Hoppa till i videospelarenLiseLotte Olsson (V)
- Hoppa till i videospelarenCristina Husmark Pehrsso (M)
Protokoll från debatten
Anföranden: 7
Anf. 37 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! LiseLotte Olsson har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att avskaffa de fasta tidsgränserna i sjukförsäkringen och återinföra den tidsbegränsade sjukersättningen. Vidare frågar LiseLotte Olsson om jag avser att vidta åtgärder för att erbjuda insatser åt de sjuka som hänvisas till Arbetsförmedlingen.
När alliansregeringen tillträdde i oktober 2006 hade 554 000 människor sjuk- eller aktivitetsersättning. Dessutom hade ca 80 000 personer varit sjukskrivna i mer än ett år - detta som en följd av en i det närmaste oavbruten uppgång av sjukfrånvaron de senaste 30 åren. Sjukfrånvaron i Sverige var den högsta bland OECD-länderna, möjligen med undantag för Norge.
Bakom denna utveckling fanns en sjukförsäkring med svaga drivkrafter för alla inblandade, en otydlig ansvarsfördelning och en passiv sjukskrivningsprocess. De sjukskrivna fick inte stöd för att komma tillbaka i arbete.
Utanförskapet har många negativa konsekvenser för individen. Detta gäller inte minst för unga och kvinnor som är de grupper som under åren 1997-2006 ökade mest bland dem med sjuk- eller aktivitetsersättning.
Den nya sjukskrivningsprocessen innebär betydligt snabbare och fler vägar tillbaka till arbete. En rehabiliteringsgaranti byggs successivt upp för att ge människor bättre stöd. Vidare har arbetsrätten förstärkts för att underlätta omställningen för den som vill söka och pröva annat arbete. Arbetsförmedlingen kan också erbjuda hjälp betydligt tidigare.
Nya regler gör det möjligt för dem med sjukersättning att pröva att återgå i arbete utan att riskera att mista sin ersättning. Vidare har åtgärder genomförts för att underlätta anställning av den som tidigare varit långtidssjukskriven. Till exempel har arbetsgivarnas medfinansiering av sjukpenningen avskaffats och nyfriskjobb har införts.
Syftet med det nya regelverket är att människor inte längre ska hänvisas till passivitet. I stället kommer aktiv rehabilitering att erbjudas. Bland annat kommer 35 000 personer bara i år att få stöd och hjälp inom ramen för rehabiliteringsgarantin.
Genom de fasta tidsgränserna i sjukförsäkringen har alla inblandade aktörer blivit mer aktsamma om den försäkrades sjukskrivningstid och betydelsen av tidiga insatser har blivit tydligare. Antalet sjukanmälningar sjunker och sjukfallen har blivit betydligt kortare. Även antalet personer med sjuk- och aktivitetsersättning har minskat. Det ohälsotal som Försäkringskassan mäter har sjunkit från 40,2 till 34,8 årsarbetare. Detta motsvarar närmare 90 000 årsarbetare - och sjukfrånvaron fortsätter att sjunka.
Anf. 38 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! Jag vill naturligtvis börja med att tacka för svaret, men jag är inte nöjd. Jag tycker att det är otroligt att Cristina Husmark Pehrsson och jag kan se så olika på verkligheten och beskriva den så olika.
Vi skulle kunna börja med att diskutera historiebeskrivningen och utvecklingen av sjuktalen och konstatera att vi inte ens där ser samma sak.
Om jag nu en gång för alla säger att jag inte tycker att det var bra före högerregeringens maktövertagande kanske vi slipper diskutera den historien i dag. Det var mycket som var dåligt då; det kan jag gå med på.
I dag vill jag i stället diskutera en historia som ligger betydligt närmare i tiden, nämligen vad som har hänt de senaste elva månaderna. I dag är det nämligen precis elva månader sedan de nya reglerna och utsorteringskedjan trädde i kraft. Försämringarna har skakat om Sverige. Jag har träffat väldigt många som, när jag berättar om de nya reglerna, säger: Så kan det väl inte vara. Det kan inte hända här hos oss i Sverige. Det kan inte vara sant.
Jag tvingas då svara att det tyvärr är så att Sverige har blivit ett land där cancersjuka och andra sjuka har fått betala skattesänkningar för miljonärer.
Det är något som folk inte finner sig i. Människor vill ha ett samhälle där sjuka ska ha både tid och råd att bli friska. Folk vill ha en solidarisk sjukförsäkring. Alla vet ju att vem som helst kan ha oturen att bli sjuk.
Alla de här försämringarna, som i längden skapar förlängt lidande och sämre hälsa, har utlöst proteststormar. Ett flertal namnupprop har dragits i gång. Det senaste hade förra veckan 86 000 namnunderskrifter.
De här protesterna är ett sätt för förtvivlade människor att få ministern och högerregeringen att lyssna. Jag vill fortsätta att diskutera de protesterna och ministerns syn på dem. Det kommer jag att göra senare. Men först vill jag göra några kommentarer till ministerns svar.
Det fanns en sjukförsäkring med svaga drivkrafter för alla, säger ministern i svaret. Nu har ni infört en piska för de sjuka, men inga krav eller sanktioner gentemot arbetsgivarna. Hur tänkte ni då?
Sedan nämns sjuk- och aktivitetsersättningens ökning fram till 2006, alltså fram till dess att högerregeringen kom till makten. Varför pratar inte ministern om vad som har hänt de senaste två och ett halvt åren?
Jag vill citera lite ur ST-press från april i år där man tar upp de senaste siffrorna under rubriken "Förtidspensionärer allt yngre":
"Medelåldern bland förtidspensionärer är den lägsta någonsin. Andelen nya förtidspensionärer är dubbelt så stor som på 1990-talet och genomsnittsåldern för nya förtidspensionärer är 46 år.
Det här ser inte roligt ut. Det finns anledning till oro för den unga gruppen. Deras antal späs på hela tiden, säger Försäkringskassans generaldirektör Adriana Lender till Dagens Nyheter.
För personer över 30 år är ersättningsformen vid förtidspension sjukersättning. De som är yngre än 30 år och av medicinska skäl inte kan ta ett arbete får aktivitetsersättning."
Vidare står det: "Men i praktiken är det få som lämnar aktivitetsersättningen för att gå till ett arbete. Det här kan bli riktigt riktigt illa. Vi vet att ytterst få lämnar aktivitetsersättningen, men när de här personerna fyller trettio ska de prövas för sjukersättning och vi har farhågor om vad som händer då. Många kommer säkert att vara så sjuka att de är arbetsoförmögna, men vad händer med dem som inte får sjukersättning?" Så säger Adriana Lender till tidningen.
Jag tror att en del av de sjuka, både de som har aktivitetsersättning och sjukersättning och andra, lyssnar på detta i dag.
Finns det något hopp för dem? Kommer socialförsäkringsministern att göra något åt de här hårda nya reglerna där allt fler sjuka slås ut ur våra trygghetssystem?
Anf. 39 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Jag kan inte tänka mig något hårdare än det som var tidigare när 140 personer om dagen blev förtidspensionerade. I Anna Hedborgs utredning som tillsattes av majoriteten under förra mandatperioden skriver man att det har varit en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det har varit en parkeringsplats för sådant som det inte var menat för. Det står: Att vara långtidssjukskriven är som att gå ned i ett svart hål. Det står i den utredning som Socialdemokraterna tillsatte med stöd av Vänsterpartiet. Att tro att gårdagens sjukförsäkring hjälpte människor tillbaka är hyckleri. Allt det står i den utredning som riksdagen tillsatte under den förra mandatperioden.
LiseLotte Olsson säger att vi inte ska diskutera hur det har varit. Det är klart att vi måste göra det. Jag tror att jag har rätt att lyfta fram vad jag vill i debatten.
Det var anledningen till att 550 000 personer var förtidspensionerade. Väldigt många var långtidssjukskrivna. Man kom inte tillbaka. 1 procent av dem som var förtidspensionerade kom tillbaka.
3 procent kom tillbaka av dem med tidsbegränsad förtidspension, något som LiseLotte Olsson nu vill återinföra. De flesta fick en permanent förtidspension och blev ställda utanför eftersom de inte fick någon rehabilitering.
Jag kommer just från en stor konferens med seminarium i Nacka med 400 personer från landstingen och Sveriges kommuner. Där var läkare och många andra som är involverade i detta arbete. Alla säger: Vi har blivit aktivare. Vi är rädda om personernas sjukskrivningsdagar på ett sätt som vi inte var förut.
Jag håller med LiseLotte Olsson om en sak. Jag är också väldigt bekymrad över alla ungdomar som får förtidspension eller aktivitetsersättning. Till skillnad från den förra regeringen lät jag utreda detta på en gång. Adriana Lender, som LiseLotte Olsson hänvisar till, har utrett detta. Det har just varit på remiss. Det har jag gjort. Vad gjorde LiseLotte Olsson under den förra perioden när antalet ungdomar som förtidspensionerades var enormt?
Vi tittar nu på detta och utreder det. Jag hoppas att jag inom kort kan återkomma med åtgärder för att hjälpa de ungdomar som felaktigt har fått förtidspension till någon form av arbetsträning, rehabilitering eller andra aktiviteter så att de kan känna en mening med sina liv när de blir vuxna.
Den frågan är vi helt överens om. Jag har alltså, till skillnad från den förra regeringen, utrett detta och kommer att komma med lösningar.
LiseLotte Olsson har också frågat mig vad Arbetsförmedlingen säger.
De säger att det är mycket mer positivt nu. Fler kommer över från Försäkringskassan till oss. Vi har bra med kontaktmöten. Vi har bra med handlingsplanssamverkan och överlämningsmöten.
Arbetsförmedlingen säger så här: Mellan 2009 och 2011 räknar vi med att ta väl hand om 40 000 personer per år som kommer över till oss från Försäkringskassan för att vi ska ge dem stöd och hjälp.
Det hoppas jag var ett bra svar på den fråga som LiseLotte Olsson ställde till mig om hur Arbetsförmedlingen agerar.
Anf. 40 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! Det är tydligt att socialförsäkringsministern och jag inte vare sig träffar eller pratar med samma människor. Tänk om man skulle jämföra vad de sade som ministern träffade i dag med de 86 000 som har skrivit under namnuppropet.
Jag har träffat en hel del av dem. Det är förtvivlade människor. De är helt enkelt uppgivna och undrar vad som kommer att hända med deras liv.
Vänsterpartiet vill ha tillbaka den tidsbegränsade sjukersättningen. Jag menar att det är mer humant än dagens sjukersättning. Med den tidsbegränsade sjukersättningen hade vi möjlighet att säga: Du får vara sjuk några år; vi tror att du kommer tillbaka.
När man får den sjukersättning vi har i dag betyder det att man aldrig kommer tillbaka till arbetsmarknaden över huvud taget. Att få den stämpeln är inhumant om något. Vi tror inte att du någonsin kommer att börja jobba.
Vi lämnar historien, tycker jag, och går till det som gäller i dag. Det handlar om de elva månaderna. Det är i och för sig också historia, men under de månaderna har vi sett att många har farit illa.
Vad säger socialförsäkringsministern om alla vittnesmål om hur människor upplever detta och hur de har drabbats av de nya reglerna?
Det är 90 000 årsarbetare som har försvunnit från sjuk- och aktivitetsersättningen, säger ministern i svaret. Det kan man tycka är positivt. Det tycker jag också, om det betyder att dessa 90 000 människor är friska och tillbaka i arbete. Tror ministern att det är så i verkligheten? Var är dessa människor?
I Försäkringskassans egen rapport som heter
Nej till sjukpenning - Vad hände sedan?
ser man att bara hälften av dem som fick avslag har återgått till sitt tidigare jobb. 16 procent blev sjukskrivna igen, och hälften av dem hade ingen ersättning. Resten hamnade hos Arbetsförmedlingen, på socialbyrån eller blev försörjda av någon närstående.
Av dem som återgick till sitt arbete hade en tredjedel minskat sin arbetstid på grund av sin sjukdom, och det gjorde man på egen bekostnad. Är det så vi vill ha det i Sverige i dag?
Visst måste människor ha råd, tid och möjlighet att få bli friska? Så är det inte i dag.
Anf. 41 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Vi vill att människor ska få hjälp och stöd i tid och inte gå i långa och passiva sjukskrivningar som det var tidigare. Man kunde vara sjukskriven i ett år, i två år eller i tre år. Sedan fick man kanske en tidsbegränsad sjukersättning på 64 procent. 3 procent kom tillbaka för att de inte fick någon rehabilitering. De flesta fick en permanent sjukersättning så småningom, vilket innebar 64 procents ersättning, ingen arbetslivsinriktad rehabilitering, inga arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och det var ett sakligt skäl för uppsägning.
Nu har vi vänt på det hela, och vi ser till att människor får hjälp och stöd i tid med en satsning på 3,4 miljarder, rehabilitering och företagshälsovård.
Alla vittnar i dag om att vi är mycket mer aktiva. Arbetsförmedlingen säger bland annat: Försäkringskassan är aktivare nu när det gäller samarbetet med oss, arbetsgivarna är mycket mer aktiva och vi själva är väldigt mycket aktivare. Vi blir en aktiv del i en sjukskrivningsprocess, och människor blir delaktiga.
Jag kan inte fatta varför vi ska vrida klockan tillbaka. I Socialdemokraternas egen utredning - den analys som Anna Hedborg gjorde - sades det att det var ett hyckleri att gårdagens sjukförsäkring hjälpte någon.
Jag har bjudit in 50 000 personer med sjuk- och aktivitetsersättning. Det kom ungefär 8 000 personer som jag har mött under denna vinter. De har alla sagt: Hjälp mig, ge mig rehabilitering, ge mig stöd och hjälp via Arbetsförmedlingen så att jag kan få komma tillbaka. Jag kanske inte omedelbart kan komma tillbaka på den reguljära arbetsmarknaden, men kanske med arbetsträning, med praktik, med rehabilitering och med olika typer av insatser vill jag också finnas som en del i samhället. Orkar jag inte arbeta eller studera, vilket man nu för första gången får göra med sjukersättning, kanske jag åtminstone kan vara aktiv eller få känna delaktighet i någon ideell förening.
Förr fick man bara gå till Röda Korset fyra timmar i veckan innan man riskerade att sjukersättningen drogs bort. Nu gör vi inte det. Nu lovar vi 435 000 personer att vi aldrig ska ompröva deras rätt till sjukersättning. De får studera med sjukersättning, och de får arbeta så mycket de orkar och kan. Orkar de inte det går de tillbaka till sin sjukersättning utan att vara oroliga för en lång arbetsförmågebedömning.
LiseLotte Olsson säger: Inför tidsbegränsad sjukersättning. Men vi vet att bara 3 procent kommer tillbaka. Man blir förtidspensionerad på livstid med den andra modellen och blir så småningom uppsagd och kommer inte tillbaka till arbete.
Det är väl bättre att i stället göra som vi nu gör, nämligen att satsa på en rehabiliteringsgaranti som vänder sig främst till kvinnor. 60 procent av dessa sjukskrivningar handlar om ont i kroppen och ont i själen.
Lasaretten, landstingen och regionerna har alltid ansvar för den medicinska bedömningen oavsett diagnos. Men med dessa extra pengar som man nu får speciellt för dessa grupper gör det stor skillnad.
I till exempel Västerbottens län har man det första kvartalet fått nästan 2,4 miljoner kronor bara för rehabiliteringsinsatser. Sammanlagt i Sverige är det 122 miljoner kronor för det första kvartalet, och till 71 procent har detta gått till kvinnor.
Jag förstår inte vad LiseLotte Olsson har emot dessa satsningar som regeringen gör.
Anf. 42 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! Jag har ingenting emot dessa satsningar, men det är alldeles för lite. Man har fått dessa miljoner ut till landstingen, men hur många miljoner har Husmark Pehrssons regering tagit bort från landstingen?
35 000 har möjlighet att få rehabiliteringsgarantin. Det är mindre än 10 procent av dem som har sjuk- och aktivitetsersättning eller sjukpenning. Det är alltså egentligen en droppe i havet.
Vad händer nu om landstingens ekonomi försämras som den verkar göra? Finns det löften om att dessa ska få fortsätta?
Det är inte dåligt att dessa personer får en rehabiliteringsgaranti och att de får möjlighet att må bättre. Det säger jag verkligen ingenting om.
Jag säger precis som jag sade i mitt första inlägg, nämligen att det inte var bra tidigare och att jag inte vill vrida tillbaka klockan. Men jag vill inte heller ha det som det är i dag. Dessa elva månader har visat att människor far fruktansvärt illa i detta system. De blir utförsäkrade, de får sluta sina jobb, de får ingen hjälp och de känner sig totalt utlämnade.
Jag ska läsa ur ett brev som jag fick av en mamma. Jag antar att ministern också får mejl och telefonsamtal. Denna mamma skriver följande:
Vad gör man? Jag har JO-anmält och överklagat, men inget händer, och jag orkar snart inte mer. Jag har inte kunnat betala hyran för mig och min dotter. Vi kommer därför att bli ställda på gatan om en månad. Tycker så synd om min dotter då jag inte kan ge henne bra mat eller kläder för att det inte finns pengar. Hur gör man? Här i min stad har tolv personer tagit sina liv, men det vet jag inte om jag vill göra.
Jag vill vädja till Husmark Pehrsson att hon i sitt sista inlägg vågar vara lite mer personlig. Hur reagerar du på alla dessa människors förtvivlan, dessa 86 000 namn som nu finns? De är helt enkelt förtvivlade över den förändring och den försämring som din regering har åstadkommit. Vilka känslor väcker det hos dig?
Anf. 43 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Jag förstår att det kanske är svårt att sitta i opposition och försöka hålla i gång en debatt som inte är med sanningen överensstämmande, LiseLotte Olsson.
När jag fick uppdraget som minister reagerade jag över att 550 000 personer hade blivit förtidspensionerade, mycket därför att samhället inte ställde upp för dem. Mer än 80 000 personer var sjukskrivna över ett år därför att samhället inte ställde upp för dem. Ni lämnade över en utredning till mig där det sades att det är ett hyckleri att gårdagens sjukförsäkring hjälpte någon. Det blev en parkeringsplats för sådant som det inte var menat för.
Nu ber dessutom delar av oppositionen mig att behålla personer i sjukersättning för att arbetsmarknadsläget är tufft. Det är väl nu som vi ska ge dem som kan utveckla en arbetsförmåga stöd och hjälp och kraftfulla rehabiliteringsinsatser så att de när högkonjunkturen kommer, för vi vet att den kommer, ska ha en chans att komma ut. Men förut fick de ingen chans. Man låste in dem och kastade bort nyckeln. De kom inte tillbaka.
Det enda som LiseLotte Olsson nu skickar med mig är att vi ska ta bort tidsgränserna så att ingen har något som helst krav på sig och att tiden bara kan gå som den gjorde förut med långa passiva insatser. Ibland var man sjukskriven åtta nio år. Ska vi införa det igen och ta bort tidsgränserna? Det som gör skillnaden är att vi är aktiva därför att vi är rädda om människors sjukskrivningsdagar.
Dessutom ska vi se till att alla är aktiva. Vi stärker arbetsrätten genom att vi kräver ett intyg. Vi inför bland annat rätt till tjänstledighet, och vi satsar på företagshälsovården. Vi ser till att människor får 75 eller 80 procents ersättning efter detta år, inte att de får 64 procents ersättning och blir ställda utanför och aldrig kommer tillbaka.
Ni vill införa tidsbegränsad förtidspension - 3 procent av dessa människor kommer tillbaka - och ersättningen ska vara 64 procent. Ni vill också återinföra tidsgränserna som bara ledde till ett hyckleri.
den 14 maj
Interpellation
2008/09:538 Försämringarna i sjukförsäkringen
av LiseLotte Olsson (v)
till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)
Nästan tio månader har gått sedan försämringarna i sjukförsäkringen trädde i kraft. Försämringarna har skakat om Sverige. Det är många av oss som upprörs över att cancersjuka och andra sjuka numera tvingas bekosta skattesänkningar för landets mångmiljonärer. Men folk värnar om en solidarisk sjukförsäkring. Därför är det inte utan motstånd som högerregeringen har attackerat vår viktigaste trygghetsförsäkring. Protesterna måste dock komma till statsrådets kännedom.
I höstas startade sjuksköterskan Margareta Tiger ett upprop mot försämringarna i sjukförsäkringen. I uppropet skriver hon: ”Räkningarna ska ju betalas oavsett om man får sjukskrivningen beviljad eller inte. Konsekvenserna av dagens politik innebär förlängt lidande, ökat lidande och ökad ohälsa.” Vidare skriver hon: ”Jag oroar mig djupt över det omänskliga klimatet som sprider sig i samhället. Namninsamlingen är tänkt att till slut landa hos samtliga partier i riksdagen. De behöver få veta konsekvenserna av sina fattade beslut. Jag hoppas även få träffa politiker en stund för att få framföra mina förslag till lösningar.” Namninsamlingen pågår fortfarande på webben och hade måndagen den 11 maj 69 463 underskrifter.
Margareta Tiger och de andra bakom Aktionsgruppen för de sjukförsäkrades rätt i Härnösand hade utlyst den 25 april till en nationell protestdag mot försämringarna i sjukförsäkringen. Demonstrationståget i Härnösand tågade från stadsparken till torget och plakaten talade sitt tydliga språk: ”Sluta kränka, börja tänka! Livskvalitet för alla! Stoppa hetsjakten! Nu är det nog! Rehabilitering först! Respekt.”
Även vi i Vänsterpartiet arrangerade en manifestation den 25 april på Mynttorget. Som talare medverkade bland andra Inger Forsgren, ordförande i Hiv-Sverige. Inger berättade att hon ofta får samtal från medlemmar som blivit eller riskerar att bli utförsäkrade och nu tvingas gå till socialen.
Försämringarna i sjukförsäkringen har utlöst en proteststorm. I samband med att beslutet om försämringarna i sjukförsäkringen fattades hade fackförbundet Kommunal samlat in 64 569 namnunderskrifter i protest mot beslutet. Men när Marianne Lindberg, initiativtagare och dåvarande ordförande för Kommunal Norrland samt Ylva Thörn, förbundsordförande för Kommunal, skulle överlämna protestlistorna vägrade socialförsäkringsminister Husmark Pehrsson att träffa dem.
Även Resurs, Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället, som är ett partipolitiskt obundet nätverk som grundades av en grupp läkare och juridiskt kunniga i mars 2008, startade en namninsamling med ca 3 000 namnunderskifter som överlämnades i samband med att beslutet fattades.
Enligt Försäkringskassan beräknas 30 000 personer gå miste om sin ersättning från sjukförsäkringen 2010 till följd av de nya reglerna. Samtidigt beräknas arbetslösheten uppgå till 11 procent samma år. Enligt Arbetsförmedlingen beräknas 36 000 personer som gått miste om sin ersättning från sjukförsäkringen komma till Arbetsförmedlingen nästa år. Resurserna att stödja dessa personer är dock begränsade med tanke på den höga arbetslösheten. Samtidigt beräknar regeringen i den ekonomiska vårpropositionen att utbetalningarna av försörjningsstöd kommer att öka med 50 procent de närmaste åren.
Mot bakgrund av det som anförts vill jag fråga statsrådet:
Avser statsrådet att vidta åtgärder för att de fasta tidsgränserna i sjukförsäkringen ska avskaffas och den tidsbegränsade sjukförsäkringen återinföras så att inte tusentals människor hamnar utanför försäkringsskyddet 2010?
Avser statsrådet att vidta åtgärder för att erbjuda insatser åt de sjuka som hänvisas till Arbetsförmedlingen?