EU:s centralisering

Fru talman! Max Andersson har frågat mig hur jag kommer att verka för ett EU som är "smalare, men vassare". Bakgrunden till frågan är att Max Andersson säger sig ha svårt att förstå hur regeringen kan hävda att målsättningen att göra unionen smalare men vassare kan förenas med att säga ja till en ny EU-grundlag som kraftigt ökar EU:s makt. Jag skulle vilja svara så här: Det är ingen nyhet att Max Andersson inte delar regeringens syn på EU-samarbetet och det fördrag som nyligen har antagits av unionens stats- och regeringschefer. Allvarligare är att Max Andersson sprider vilseledande information om det nya fördragets följder. Fördraget innebär inte att EU får ett gemensamt försvar eller att EU förvandlas till en stat. Det innebär inte heller att EU kan bestämma över vår nationella politik om exempelvis sport eller utrikespolitik. Det nya fördraget innehåller däremot en rad positiva reformer som i många avseenden gör EU vassare och smalare. Exempelvis ger fördraget möjligheter till en ny - och vassare - politik för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet. Genom att det nationella vetot begränsas på det området skapas förutsättningar för effektivt agerande i en union med 27 länder. När det gäller målet att göra unionen smalare vill jag framhålla att fördraget förtydligar de principer som styr unionens befogenheter. Bland annat framgår nu tydligt att varje befogenhet som inte har tilldelats unionen i fördragen tillhör medlemsstaterna samt att unionen ska respektera medlemsstaternas nationella identitet. Viktigt är också att nationella parlament får nya möjligheter att övervaka hur befogenheterna verkligen används och kan slå larm om de upptäcker lagstiftningsförslag som inte hör hemma på EU-nivå. Om tillräckligt många parlament reser invändningar mot ett förslag kan det helt stoppas. Detta är positivt och kan bidra till att avskräcka detaljerade och klåfingriga lagstiftningsförslag. Tack vare det nya fördraget förbättras de grundläggande spelreglerna för EU-samarbetet. Men målet att göra unionen bättre och mer effektiv måste också prägla det dagliga lagstiftningsarbetet. Regeringen stöder aktivt det löpande arbetet för att förbättra kvaliteten i EU:s lagstiftning och ta bort gamla regler som är onödiga eller förlegade. En konkret målsättning är att regelbördan ska lättas med 25 procent fram till 2012. Nu sätter vi punkt för en debatt om EU:s ramverk som har pågått i flera år. Den har varit nyttig, men lika nödvändigt är det att EU nu går vidare och lägger all kraft på att arbeta med de stora och viktiga sakfrågor som bultar på dörren. Det handlar om att leverera en framåtriktad politik som lever upp till medborgarnas förväntningar i frågor som klimat, migration, jobb och tillväxt och kampen mot den organiserade brottsligheten. Sverige kommer att spela en central och konstruktiv roll i det arbetet.

Fru talman! Jag ska börja med att tacka ministern för svaret på min interpellation även om jag naturligtvis inte är helt nöjd. Kärnan i min interpellation handlar om ifall regeringens retorik stämmer överens med den praktiska politiken. I valrörelsen gick ju alliansens partier ut och krävde ett smalare men vassare EU. I regeringsförklaringen skrev man att man ville ha ett EU som är smalare men vassare och som koncentrerar sig på färre och genuint gränsöverskridande frågor. Det är inget underligt att regeringen formulerar sig på det viset, för EU är faktiskt inte så fruktansvärt populärt hos svenska folket. En opinionsundersökning från tankesmedjan Open Europe från i våras visade att 59 procent av svenska folket ville att EU skulle ha mindre makt. Bara 4 procent, vilket inte ens är lika med antalet folkpartister, ville att EU skulle få mer att säga till om. Olika opinionsundersökningar kan ge olika resultat, men tendensen är tydlig: Svenska folket vill att EU ska ha mindre att säga till om. Sedan går regeringen och skriver under ett fördrag som innebär att EU får en massiv förstärkning av sin makt. På 62 områden slopar man vetorätten. Den svenska regeringens möjlighet att stoppa förslag i ministerrådet - den röststyrkan halveras. Man utökar EU:s makt på många områden. Regeringens retorik stämmer inte överens med politiken. Kan ministern förklara på vilket sätt ni jobbar med att göra EU smalare och vassare? På vilket sätt gör ni EU smalare när ni flyttar en massa makt till EU i stället för att försöka få EU att koncentrera sig på färre frågor? Ministern tog upp tre exempel på hur EU blir smalare. Det är tre små rostiga spikar att hänga upp påståendet på. En sådan är de nationella parlamentens nya roll. En andra är att unionen ska respektera medlemsstaternas nationella identitet. En tredje spik är att det nu uttryckligen framgår att varje befogenhet som inte har tilldelats unionen i fördragen tillhör medlemsstaterna. Jag tar dem en och en. Det är förslaget om att de nationella parlamenten ska få nya möjligheter att övervaka hur befogenheterna används. Det innebär i praktiken ganska lite. Om en tredjedel av de nationella parlamenten inom åtta veckor protesterar och säger att EU inte ska syssla med detta måste kommissionen titta på förslaget igen. Det är ingen gigantisk bantningskur för EU. Om hälften av de nationella parlamenten inom åtta veckor protesterar kan det bli en omröstning i ministerrådet om man ska gå vidare med förslaget. Men den proceduren kommer sannolikt aldrig att användas och dess betydelse kommer att vara ganska liten. Den lilla spiken finns där, men den väger lätt i jämförelse med att man ger upp vetot på 62 områden. Vad gäller frågan om unionen ska respektera medlemsstaternas nationella identiteter framgår det redan i fördragen, artikel 6.3 i EU-fördraget: Unionen ska respektera den nationella identiteten hos sina medlemsstater. Det är inget nytt. Det står redan. Det är en svag spik. Bland annat framgår det att varje befogenhet som inte tilldelats unionen i fördragen tillhör medlemsstaterna. Det står också i de gällande fördragen. Av de tre sakargumenten är ett litet, och de andra två är inga nyheter.

Fru talman! Tack, Max Andersson, för frågan. Det här är stora frågor där det borde vara fler som diskuterar. Vad ska EU göra, och vad ska EU inte göra? Det är jättetrevligt att stå här och samtala, men det borde involvera fler. Jag förstår att Max Andersson inte är nöjd med svaret. Det hör till. Max Andersson hänvisar till undersökningar. De är många. Undersökningar visar också att fler personer än någonsin i Sverige är nöjda med det svenska medlemskapet. Färre än någonsin vill gå ur, och många fler miljöpartister vill att Sverige ska stanna kvar i EU än tidigare. Många medborgare vill också att EU ska bli bättre på att leverera. Det är där vassare kommer in. EU ska göra rätt saker. Doing less but better . Där det finns ett mervärde av att samarbeta internationellt - det ska man bli bra på. Max Andersson och jag kan vara överens om att det är värdefullt att EU-länderna samarbetar i miljö- och klimatpolitiken. EU kan vara ett viktigt verktyg där. Det finns en förstärkning i skrivningen om att man ska göra detta, men EU har också under det senaste året i handling och i ord - och snart ytterligare i handling, hoppas jag - visat hur viktigt det är att jobba med klimatfrågorna tillsammans. Det ska vara bindande mål och bindande tidtabeller. Det gäller likaså brottsbekämpningen. Det är där man går mot mer majoritetsbeslut - därför att det har varit svårt att komma vidare. Det är en genuint gränsöverskridande fråga. EU måste ha kraft att fatta beslut. Vi har kanske inte samma åsikt om detta, men jag menar att det är en kraftfull förbättring för att kunna fatta beslut när det gäller både brottsbekämpning, skyddet för brottsoffer och rättssäkerheten. EU blir tydligare. Ja, det hade gått att göra det ännu tydligare. Som federalist hade jag gärna sett en tydlig kompetenskatalog. Jag är inte säker på att Max Andersson är av samma åsikt, men det finns ändå ett embryo till ett sådant som reglerar vad som ligger på EU-nivå, vad som är delad kompetens och vad som är nationalstatens ansvar. Det ökar tydligheten gentemot hur det är i dag. Det gäller likaså subsidiaritetskontrollen. Jag har samtalat med några ledamöter i konstitutionsutskottet om hur riksdagen ska jobba med frågan. Det är jätteviktigt att riksdagen hittar bra verktyg. Det här är också en kraftfull förstärkning mot hur det är i dag med Nicefördraget. Där finns inte alls den möjligheten. Om Sveriges riksdag är tydlig med att använda mekanismen och protestera mot något förslag är det svårt för en regering - vilken regering det än är - att negligera det i ministerrådet. Naturligtvis är det likaså för alla de andra ländernas regeringar. Det här kommer att visa sig vara ett mer kraftfullt vapen, eller verktyg, än vad Max Andersson tror. Sedan kan man i det dagliga arbeta för att göra EU smalare. Jag nämnde kort i mitt svar hur vi försöker arbeta med att undanröja och förenkla regelverket inom EU. Vi försöker se till att gamla otidsenliga regelverk försvinner. Vi försöker att i varje diskussion i de rådskonstellationer jag och mina kolleger är i motverka att man fattar en massa beslut som inte hör hemma på EU-nivå - med utgångspunkt i subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen - och se till att de förslagen inte kommer vidare. Ett annat viktigt verktyg är EU:s budget. Jag såg till min glädje att Max Andersson satt i publiken på seminariet i fredags när EU:s framtida budget diskuterades. Där hoppas jag att det framgick att regeringens mycket tydliga ambition, gärna med så stort stöd från Sveriges riksdag som möjligt, är att lyfta fram de frågor EU ska samarbeta i när de ger ett genuint mervärde, där EU ska vara vassare, på bekostnad av det som faktiskt kan vara de enskilda staternas ansvar - eller på ännu lägre nivå. Jag välkomnar Max Andersson i det samarbetet.

Fru talman! Jag har hela tiden förstått att vad regeringen menar när man säger vassare även i detta sammanhang kan betyda klåfingrigare. Det ska vara lättare för EU att köra över medlemsstaterna. Den biten av regeringens politik är med råge uppfylld i och med det nya EU-fördraget. Det blir mycket lättare att köra över medlemsstaterna på många områden. Men i biten att EU ska bestämma mindre har ni verkligen inte lyckats. Jag brukar inte citera Carl Bildt, men det han sade efter det att Sverige långt om länge tvingades ge upp den fåfänga kampen om att knyta kronan till ecu var bra: Ett misslyckande måste kallas ett misslyckande. Om nu regeringen verkligen har försökt göra det man har sagt att man ska göra, det vill säga försöka få EU att bestämma om färre saker, ta beslut om färre områden, koncentrera sig på det gränsöverskridande, har regeringen misslyckats. Det man får är ett stort steg mot att EU bestämmer mer. Det är ett stort steg mot att omvandla EU från en statsbildning till en stat. Man kommer inte hela vägen fram - gudskelov! - men man tar ett stort steg mot ett Europas förenta stater. Miljöpartiet är emot detta. Vi ser att när makten flyttar till Bryssel flyttar den bort från Sverige, då flyttar den bort från den nivå som det svenska folket kan påverka. Vi försämrar kvaliteten på den nationella demokratin. Det är allvarligt. Risken är att vi får en europeisk superstat med en stor klyfta mellan folken och politikerna, med ett ökande politikerförakt och ett politiskt system som förlorar förmågan att ta hänsyn till nationella opinioner därför att makten har flyttat någon annanstans. Det är det stora problemet. Jag vill säga en sak till om behovet av en folkomröstning. Miljöpartiet anser att den här debatten inte är över än på långa vägar. Jag tror inte riktigt ministern menade vad hon sade i interpellationssvaret om att vi nu ska sätta punkt för debatten. Lissabonfördraget är inte färdigskrivet på svenska än. Det är inte undertecknat, och det är inte utskickat på remiss. Det ska ske en folkomröstning i Irland och förhoppningsvis också i flera andra länder. Frågan om det kan antas utan en grundlagsändring i Sverige är ännu inte avgjord. Förhoppningsvis får vi en beslutande folkomröstning om fördraget i Sverige. Miljöpartiet anser att det är nödvändigt. Det här är ett så stort beslut att Sveriges riksdag inte kan fatta det själv. Vissa frågor är alldeles för viktiga för att lämnas bara till politikerna.

Fru talman! Jag tror att vi har olika uppfattningar om vad som menas med "vassare". Vi kanske kan enas om någon principiell definition av "smalare", att man gör färre saker och är mindre klåfingrig. Vassare för mig innebär att EU ska leverera resultat. EU måste inte bara prata utan också fatta beslut som blir verkliga för medborgarna. Vi vet att allt fler undersökningar visar att människor - också många miljöpartister - vill att EU ska leverera resultat i gränsöverskridande frågor. Det handlar om jobb, tillväxt, miljö och klimat och om brottsbekämpning, liksom om en del utrikespolitiska frågor och migrationsfrågor. För att man ska kunna fatta beslut i en union med 27 medlemsländer - snart 30 eller fler - måste man kunna fatta beslut med kvalificerad majoritet. Det menar jag är vasst. I dag har många viktiga frågor inom brottsbekämpning veterats av ett enskilt medlemsland. Vi har därför inte kunnat få minimiregler när det gäller skydd för åtalade, rätt till tolk, rätt till juridisk information och så vidare. Italiens förre premiärminister Berlusconi blockerade till exempel under flera år ett ramverk mot rasism eftersom det skulle antas med enhällighet. Nu får vi bättre verktyg för att kunna bekämpa den fruktansvärda gränsöverskridande brottslighet som finns. Det menar jag är vassare. Ett "smalare" EU handlar om på vilket sätt fördraget definierar detta. Det var det som stod i frågan. Vi hade kunnat göra mer när det gäller hur kompetensavgränsningen skulle ske. Det är en fråga som ligger långt tillbaka i tiden, under konventet. Den försökte många av oss påverka på olika sätt. Det var en annan regering då. Jag hade gärna sett att den kompetensavgränsningen hade varit tydligare. Nu är den som den är och vi har i alla fall tagit några steg framåt. Jag försökte i mina tidigare inlägg rabbla upp några frågor där jag tror att vi i Sverige och Sveriges riksdag kan verka för att försöka hindra en del klåfingriga förslag och verka i det dagliga arbetet för att hålla undan en del förslag som inte hör hemma på EU-nivå och successivt förenkla regelverket och besluten. Vi har i de olika medlemsländerna olika syn på vad EU ska göra. Vi är inte helt överens i alla länder om vad som bör ligga på EU-nivå och vad som inte bör göra det. Det har mycket att göra med den tilltro man har till det nationella systemet. Vi har stor tilltro till vårt nationella system. I andra länder har man mindre tilltro. Därför är det svårt att finna en enhetlighet här. Den debatten fortsätter, och den är väldigt bra. Förhoppningsvis kan den intensifieras när de olika riksdagarna finner arbetsformer för hur subsidiaritetskontrollen ska se ut. Återigen vill jag säga något om detta med folkomröstning. Jag menar naturligtvis inte att vi inte ska ha debatt. Om jag har uttryckt mig så vill jag be om ursäkt. Jag försöker själv dagligen delta i debatten om fördragets innehåll. Fördraget ligger dock fast. Nu har vi bestämt oss, har man sagt från regeringschefernas sida. Det ska översättas och tolkas, men det ska inte förhandlas mer om innehållet. Fördraget ska nu översättas till svenska. Det ska bli en departementspromemoria och en lagrådsremiss, och det ska sedan bli en proposition till riksdagen, enligt alla konstens regler. Det kommer att finnas många tillfällen att samtala och diskutera om detta. Där kan man också lyfta olika synpunkter. Jag hoppas att vi kan hjälpas åt med detta. Regeringens uppfattning - och den delas av en stor majoritet i Sverige - är att det är just Sveriges riksdag som ska fatta beslut om fördraget. Det handlar inte om huruvida EU ska se ut på ett eller annat sätt, utan det handlar om huruvida vi ska ha Nicefördraget eller det nya reformfördraget. Den frågan, menar jag, är bäst lämpad att fatta beslut om i Sveriges riksdag.

Fru talman! Jag förstår att ministern anser att frågan passar bättre i Sveriges riksdag, för det är bara där som ministern är garanterad att få det beslut som hon vill ha. När man frågar svenska folket om de vill ha den nya EU-grundlagen eller inte blir svaret betydligt osäkrare. Ministern talar om opinionsundersökningar. När man frågar vanliga medborgare om de tycker att EU ska leverera när det gäller miljön och brottsligheten är det klart att de svarar ja. Man vill ju att problemen ska lösas. Men det faktum att det finns ett problem som det är viktigt att lösa betyder inte att EU måste lösa det. Den nya EU-grundlagen, Lissabonfördraget, förbättrar inte på något sätt EU:s möjligheter att ta itu med miljöproblemen. Jag har lite svårt att förstå varför ministern tar upp den aspekten i den här debatten när det inte leder till någon förbättring på miljöområdet. Brottsligheten, den tredje pelaren, är den del där EU blir vassare. Men en vass kniv är en kniv man kan skära sig på. Det finns ett hot mot rättssäkerheten när man flyttar makt på detta område till EU. Det har vi redan sett exempel på, och vi kommer att få se fler exempel på det. EU är inte nödvändigtvis det bästa forumet för att hantera detta. Det finns många och starka argument för att vi bättre löser de här frågorna genom internationellt samarbete än genom att bygga upp något slags europeiskt FBI, en gigantisk övernationell byråkrati och en gigantisk samling europeisk lagstiftning. Men det är en annan debatt, och den kan vi återkomma till sedan. Miljöpartiet kräver en folkomröstning om fördraget därför att det är så stort och så viktigt att Sveriges riksdag inte har kompetens att själv besluta om det, inte moraliskt i alla fall.

Fru talman! Det är lite märkligt att Max Andersson godkänner vissa frågor i en opinionsundersökning men inte andra. Om folk får frågan om de tycker att EU ska lägga sig i mindre tror jag att alla kommer att säga ja, och det räknas enligt Max Andersson, men om folk säger att de vill att EU ska leverera så är det inte värt något. Låt oss enas om att opinionsundersökningar kan ge vägledning, men de är inte hela sanningen. Som man frågar får man svar. Det är ett faktum att allt fler människor i det här landet har insett det som tyvärr Max Andersson inte har insett, nämligen att EU är ett väldigt viktigt verktyg för att lösa gemensamma problem. Det är inte perfekt och det finns massor som borde ändras. Men det är ett väldigt viktigt verktyg för oss när det gäller att lösa gemensamma problem. Det som regeringen ägnar sig åt är att försöka förbättra detta samarbete så mycket som möjligt så att vi ska kunna leverera resultat på det här området. Det är sant att fördraget inte gör någon skillnad på miljöpolitikens område på annat sätt än genom att man nämner en referens till att klimat- och miljöfrågorna är viktiga. Men EU har under det senaste året visat stor handlingskraft på det här området och en global vilja att ta itu med detta. Jag är övertygad om att även om det kommer att bli diskussioner nästa år när man börjar diskutera bördefördelning och så vidare är EU berett att så småningom fatta beslut så att vi ska leva upp till våra internationella åtaganden och tillsammans trycka på så att vi kan få ett post-Kyotoavtal. Det Kyotoavtal som finns i dag hade inte funnits utan EU. Jag tror att EU kommer att ta detta ansvar. Vi har olika åsikter om folkomröstning. Jag tycker att det kan vara ett bra instrument ibland i stora frågor som det är lätt att ge ett enkelt svar på: ja eller nej. Vi hade exempelvis en folkomröstning där man fick säga ja eller nej till euron. Där blev det inte så som jag önskade. Det blev ett nej, men jag är glad att vi folkomröstade. Vi hade en folkomröstning där vi fick säga ja eller nej till EU. Men här skulle frågan i en folkomröstning vara: Ska vi ha reformfördraget eller Nicefördraget? Det är detta en folkomröstning skulle handla om. Den dagen Max Andersson talar om för mig vilka de stora fördelarna med Nicefördraget gentemot reformfördraget är kanske vi kan återkomma till denna diskussion.