En sammanhållen landsbygdspolitik

Interpellationsdebatt 15 juni 2007

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 97 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Ann-Kristine Johansson har frågat mig om jag är beredd att snarast lägga fram konkreta förslag med utgångspunkt i Landsbygdskommitténs betänkande för att lyfta fram landsbygdens möjligheter, vilka åtgärder jag ser som viktiga för att åstadkomma helhetssyn och samordning inom landsbygdspolitiken och slutligen vilka åtgärder jag anser behövs för att de gröna näringarna ska fortsätta att utvecklas i hela Sverige. Den parlamentariskt sammansatta Landsbygdskommittén redovisade sitt slutbetänkande den 1 december 2006. Betänkandet har nyligen remissbehandlats. Inte mindre än 140 remissvar har kommit in från myndigheter och organisationer. De flesta svar är generellt positiva till det helhetsperspektiv på landsbygden som kommittén har anlagt. Samtidigt konstaterar många instanser att de förslag som lämnats ofta är allmänt hållna och att konsekvensanalyser och prioriteringar delvis saknas. Flera remissinstanser lyfter fram att landsbygdens utveckling är en del i hela samhällets utveckling och att sambanden och det ömsesidiga beroendet mellan landsbygd och stad inte får glömmas bort. En sammanfattande slutsats av vad remissinstanserna framfört är att kommittén presenterat relevanta idéer och förslag som bör vidareutvecklas och konkretiseras. Landsbygdskommitténs betänkande liksom andra underlag från myndigheter och organisationer ger en bild av att den moderna landsbygden har resurser och förutsättningar som ger möjligheter till en positiv utveckling. Det är en uppfattning som jag delar. Samtidigt finns det hinder som måste undanröjas och problem som måste lösas. Det är ett arbete på lång sikt som berör många av politikens områden. Regeringen påbörjade strax efter att den tillträtt hösten 2006 ett arbete för att förenkla vardagen för företagen genom ett brett upplagt regelförenklingsarbete. Inte minst alla mikro- och småföretag på landsbygden kommer att påverkas positivt av förenklade regler. Det är regeringens ambition att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Näringen ska ha likvärdiga konkurrensförhållanden i förhållande till jordbruket i övriga EU. Regeringen avser att i budgetpropositionen för 2008 återkomma med förslag om hur konkurrensförutsättningarna i näringen kan förbättras. Även skogspolitiken är viktig för de gröna näringarnas konkurrensförmåga. Efter att EU-kommissionen slutfört sin granskning av det nya landsbygdsprogrammet för perioden 2007-2013 har regeringen nyligen kunnat fatta de formella beslut som behövs för att programmet ska kunna genomföras. Programmet innehåller en rad instrument som kan förstärka landsbygdens möjligheter. I programmet finns åtgärder som bidrar till att förbättra konkurrenskraften och tillväxten i jord- och skogsbrukets inklusive rennäringens företag. Genom åtgärder för att miljöanpassa jordbruket och bevara det öppna landskapet och dess mångfald av växt- och djurarter förstärks landsbygdens attraktionskraft. Insatser för att utveckla ett diversifierat, effektivt och innovativt landsbygdsföretagande kommer att medverka till fler arbetstillfällen på landsbygden, inom de gröna näringarna, som utvecklar nya verksamheter, i turistföretag och i andra mikroföretag. Genomförandet av programmet förutsätter lokalt engagemang samt bred lokal och regional medverkan och förankring. Redan av regeringsförklaringen framgick att regeringen har för avsikt att utarbeta en nationell strategi för att stärka utvecklingskraften på landsbygden. Det är ett arbete som har påbörjats och som bland annat utgår ifrån Landsbygdskommitténs betänkande och de synpunkter som remissinstanserna har lämnat. Avsikten är att strategin ska presenteras under 2008. Det finns en viktig koppling till arbetet med regelförenkling och de åtgärder och metoder för helhetssyn och samordning som redan finns inom ramen för landsbygdsprogrammet, de regionala utvecklingsprogrammen, strukturfondsprogrammen och programmet för fiskerinäringen.

Anf. 98 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! Jag har ställt tre frågor i interpellationen och hade förväntat mig mer av svaret. Alla som på något sätt är knutna till landsbygden väntar med iver på konkreta förslag som visar att regeringen tar landsbygden på allvar. Det visar inte minst alla svar som har kommit in på Landsbygdskommitténs förslag. Jag tar också upp rural proofing , den så kallade landsbygdssäkringen, i min interpellation. Om den hade funnits i dag är det ett antal beslut som regeringen har fattat som jag tror att ni hade fått fundera på. Den förda politiken är djupt orättvis. Den ökar klyftorna mellan människor, mellan dem som har jobb och dem som inte har jobb. Den ökar också klyftorna mellan stad och land. Landsbygden avlövas på service genom att man försvagar arbetsförmedlingen i små kommuner och koncentrerar personalen till några få orter. Försäkringskassan och Skatteverket kommer att dra ned på sin personal i flera landsbygdskommuner. Vi har postlådeupproret i Årböle, där man får åka två mil för att hämta sin post. Det visar på frustrationen bland människor på landsbygden. Ni förändrar a-kassan, vilket kommer att göra det svårare att vara mångsysslare och att vara säsongsanställd. Min egen yrkeskår, lantarbetarna, kommer att drabbas genom att förändringar av säsongsanställningar kommer att göra det svårare för lantbruksföretagare att få tag på arbetskraft. Ni tar bort rabatten på de sociala avgifterna för småföretagare. Det har känts för den gröna näringen. Ni vrider lite på det kommunala skatteutjämningssystemet, vilket gör att landsbygdskommunerna får mindre pengar. Borttagandet av fastighetsskatten gör att villaägare i Danderyd och Täby får mycket mer pengar i plånboken, vilket till exempel människor i Torsby kommun får vara med och betala genom en höjd reavinstskatt. När det gäller infrastrukturen väntar landsbygdsbefolkningen på åtgärder. I stället talar ni mer om PPP-lösningar. Hur hjälper det de utsatta vägarna på landsbygden? När kommer de utlovade regelförenklingarna för den gröna näringen, och varför, Eskil Erlandsson, har du backat från ursprungsmärkningen? Det finns många frågor som jag vill ställa till jordbruksminister Erlandsson och som egentligen kräver en längre debatt. Denna interpellation är en början på att jag kommer att efterlysa konkreta åtgärder till dess att de kommer eller om landsbygdspolitiken kommer att fortsätta att lysa med sin frånvaro i regeringens politik. Det behövs konkreta förslag nu. Svensk ekonomi går på högvarv, och det syns på landsbygden. Ta vara på det, och genomför förslagen från Landsbygdskommitténs betänkande! Några förslag kan vara att man stöttar kreditgarantiföreningarna, att man genomför Bostadskreditnämndens förslag om att stödja bostadsbyggande på landsbygden och att man ser den lokala nivåns grundläggande betydelse för lokal utveckling som måste få möjlighet till inflytande i utvecklingsprocesserna och möjlighet att delta i dem. Driv på byggandet av bredband som är en grundförutsättning för att driva företag på landsbygden och för att få unga att stanna kvar! Detta är en fråga som jag ständigt möter när jag träffar folk på landsbygden. Livsvillkoren på landsbygden kräver nya och okonventionella lösningar för en fungerande vardag. Stötta alla goda idéer! Något av det allra viktigaste på nationell nivå är samordning av de statliga servicegivande myndigheterna. Det måste ske genom tydlighet i regleringsbrev och ägardirektiv. Det behövs också en ökad satsning på forskning. Sverige behöver lyfta sig när det gäller just landsbygdsforskningen, bland annat ämnesövergripande forskning. När kommer de konkreta förslagen, Eskil Erlandsson? En helhetssyn kan inte åstadkommas med enbart ord. Det krävs en fast och genomtänkt beslutsstruktur på alla nivåer. Kan Eskil Erlandsson tänka sig någon form av permanent samordningsgrupp för departementen för att just skapa denna helhetssyn och samordning? Det finns goda exempel runt om i vår omvärld just i fråga om detta.

Anf. 99 Patrik Björck (S)

Fru talman! En sammanhållen landsbygdspolitik är rubriken på denna interpellation. Ann-Kristine Johansson tog upp ett antal konkreta exempel på vad en sådan skulle kunna handla om. Jag tänkte lite mer utförligt än Ann-Kristine Johansson peka på några punkter där vi ser att regeringen för en politik som är destruktiv och som går stick i stäv mot landsbygdspolitiken och som alltså motverkar den. Sverige är ett stort och avlångt land. Många bor utanför storstadsområdena. Och det finns i dag en ökande oro ute i landet över regeringens politik. Jag skulle vilja säga så mycket som att det finns många som känner förtvivlan över regeringens politik. Det handlar inte bara om socialdemokrater utan om vanligt folk ute på landsbygden, LRF, jordbrukarnas organisation, småföretagarna och deras organisationer som känner förtvivlan över regeringens politik. Och på punkt efter punkt ser vi denna politik öka klyftorna i samhället. Resurser förs från män till kvinnor, från fattiga till rika och från land till stad. Ann-Kristine Johansson nämnde försämringarna i a-kassan. Jag kan nämna borttagandet av de gröna jobben som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, borttagandet av fastighetsskatten och förmögenhetsskatten som för över pengar från land till stad och införandet av skatt på trafikförsäkringspremie. Här ska jag citera vad LRF säger i sitt remissvar med anledning av förslaget från regeringen. "LRF anför att det svenska jordbrukets konkurrenskraft försämras genom införandet av skatten. Särskilt som skatten, förutom traktorer, även träffar andra fordon i lantbruket såsom lastmaskiner och lätta lastbilar. Boende på landsbygden har i större utsträckning än andra fler än ett fordon och kör dessutom i genomsnitt längre sträckor. Detta leder till att landsbygdsbefolkningen drabbas hårdare än den övriga befolkningen av den föreslagna skatten." Här kan man på punkt efter punkt se hur den politik som regeringen för går emot landsbygden och går emot alla vackra intentioner som finns i den politiskt sammansatta utredningen. Alla dessa förslag som omfördelar från land till stad omöjliggör devisen att hela Sverige ska leva. Vi upplever i dag inte att det finns någon i regeringen som tar ett ansvar för alla dessa grupper. Det fanns en gång ett bondeförbund, som blev ett centerparti, som blev vad då? Det blev i alla fall inte landsbygdens företrädare i regeringen eller i den här riksdagen. Det blev i alla fall inte ett parti som slåss för vanligt folk, anställda eller småföretagare på landsbygden. Många är förtvivlade över regeringens politik. Vad har jordbruksministern att säga till alla dessa förtvivlade?

Anf. 100 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Till att börja med vill jag tacka för interpellationen. Precis som jag sade i mitt svar tycker jag att den här frågeställningen inte bara är intressant utan också viktig för en oerhört stor del av vårt land och för alla de människor som bor i denna stora del av vårt land som utgörs av landsbygd. Men jag blev besviken när jag lyssnade på kommentarerna från interpellanten och den andra deltagande talaren därför att kommentarerna närmast är ämnade för en allmänpolitisk debatt. Jag tycker att de frågor som radades upp i det första inlägget här ska användas just i en allmänpolitisk debatt. Låt mig ändå med anledning av de här allmänna kommentarerna, som jag inte tycker direkt hör samman med frågorna, säga att regeringens ambition är att bryta många av de offentliga monopol som finns till exempel på arbetsförmedlingsområdet. Både jag och regeringen är alldeles övertygade om att det kommer att leda till att fler får en chans till inträde på arbetsmarknaden - för att alltså ta arbetsförmedlingen som ett exempel. Jag är alldeles övertygad om att fackföreningar, organisationer av skilda slag och också privata företag är väl lämpade att förmedla arbeten så att fler människor kommer i arbete och därmed kan bidra till det gemensamma i vårt samhälle. Låt mig också konstatera att den nuvarande regeringen i dag har verkat i åtta månader och två veckor. Den regering som interpellanten företrädde hade tolv år på sig att genomföra det som nu efterlyses i interpellationen. Själv deltog jag i den så kallade regionalpolitiska utredningen i slutet av 90-talet där vi verkligen lade fram ett antal konkreta förslag, i motsats till hur det är med det betänkande som nu debatteras. Vad blev det av de förslagen? Intet! Ändå hade ni ett halvt decennium på er för att genomföra de konkreta förslag som lades fram av en enig kommitté den gången i slutet av 90-talet. Jag vill också säga att vi inom regeringen har ett utvecklat samarbete mellan departementen för att lösa de problem som måste lösas tillsammans. Vi har ett nära samarbete, i det här fallet till exempel med Näringsdepartementet som handhar både allmänna företagsfrågor och frågor om infrastrukturen. Vi har också tillsatt ett antal statssekreterargrupper som har i uppgift att se till att vi får ett helhetsperspektiv för att på så sätt få fram den strategi som vi har för avsikt att ta fram. Låt mig slutligen, fru talman, återigen få upplysa om att vi redan i regeringsförklaringen talade om vår ambition, nämligen att vi ska ta fram en strategi för landsbygdens utveckling. Jag hoppas att vi kan göra det i brett samförstånd i denna kammare, för jag tror att saken tjänar på det.

Anf. 101 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! Också jag tror att vi kan få en bred samsyn kring utvecklingen av landsbygden, precis som Eskil Erlandsson avslutade sitt senaste inlägg med att säga. Samtidigt fick jag kritik för det breda perspektivet. Men det är ju det som landsbygdspolitik handlar om. Det gäller många olika politikområden när vi pratar om landsbygden. Jag kan vara självkritisk och kritisk mot mitt eget parti. Under mina 13 år i riksdagen har jag jobbat med landsbygdsfrågor. Förra mandatperioden jobbade vi med landsbygdsprogrammet. Vi tillsatte Landsbygdskommittén där jag själv ingick, så det hände ändå saker när vi var i regeringsställning. Jag kan också lite grann komma in på den gröna näringen. Kärnan i utvecklingen på landsbygden finns hos det enskilda företagandet och hos de boende. Här har den gröna näringen en enorm och tydlig potential, och här behövs det konkreta förslag. På landsbygden finns en betydande del av Sveriges framtid med fler jobb och en långsiktigt hållbar utveckling. Det skapar en levande landsbygd och utgör ofta ryggraden i utvecklingen på landsbygden. Utan kreativa och duktiga lantbrukare mår landsbygden inte bra, inte heller staden. Vad Eskil Erlandsson säger i sitt svar till mig är just att stad och land hänger ihop; man måste se stad och land tillsammans. Jag vill fråga ministern: Hur ser du på detta med vad vi ska använda den svenska jorden till? Ser du den ökade efterfrågan på bioenergi från jordbruket som ett problem - detta samtidigt som vi pratar om närproducerade livsmedel, om att vi inte ska transportera maten långa sträckor? Och hur ser du på klimatmärkning av livsmedel? Klimatförändringar påverkar jordbruket och skogen både positivt och negativt. Ökad kunskap behövs, inte minst när det gäller sorter, skadebekämpning och ökad användning av konstgödsel. Inte minst gäller det också omvärldsutvecklingen och hur den påverkar vårt jord- och skogsbruk. Hur ska vi dra nytta av det förändrade klimatet med tanke på vår gröna näring? Jag blev mycket förvånad över ministerns utspel för någon vecka sedan om en avreglering av jordbrukspolitiken. Kanske kan vi få ett litet klargörande om vad du tycker. Sedan i höstas efterlyser jag en diskussion om just den långsiktiga jordbrukspolitiken. Sedan har ni tillsatt en arbetsgrupp för hälsokontroll där jag ingick. Vi hade där det kortare perspektivet. Om den inriktningen är vi helt överens. Men jag efterlyser en politisk diskussion om långsiktigheten och skulle vilja se en parlamentarisk utredning liknande Komicap i mitten av 90-talet - en utredning som den socialdemokratiska regeringen tillsatte och där vi diskuterade och satte ned foten för den svenska linjen. Jordbruket och den gröna näringen är alldeles för viktiga för Sverige för att sådant här ska hastas fram. Det krävs ödmjukhet, eftertanke och öppenhet för framtiden med allt vad den innebär i form av klimatförändringar och ändrade spelregler. Tillsammans med näringarna och övriga, både konsumenter och miljöorganisationer, måste vi få fram en svensk syn på den framtida jordbrukspolitiken med allt det nya som forskning och utredning pekar på. Jordbrukspolitiken handlar om både det lokala och det globala. Det krävs en sammanvägning. Hur har ministern tänkt hantera framtidsfrågorna inom de gröna näringarna? Kommer alla politiska partierna att få vara med och diskutera, och kommer naturvården och konsumenterna att få ett ökat inflytande? Landsbygdsprogrammet är jättebra. Jag ser fram emot att följa vad som händer på den svenska landsbygden med de här ökade resurserna. Men jag ser också problem. Dessa pengar ska ju räcka till allt som landsbygden behöver. Det krävs samordning och en helhetssyn, precis som Eskil Erlandsson säger i sitt svar. Men hur kan det åstadkommas? Kan ministern hjälpa till med att skicka signaler till regionerna om att man måste se helheten? Det gäller då strukturfonder, landsbygdsprogrammet och andra utvecklingspengar som finns. En sista fundering gäller följande: Ser ministern någon oro när det gäller vad EU kommer att säga och tycka om LFA-områdena? I Sverige är ju gränserna dragna för de områden som vi tycker är speciellt utsatta. Kommer det här att förändras?

Anf. 102 Patrik Björck (S)

Fru talman! Jordbruksministern säger att han inte vill ha en allmänpolitisk debatt. Jag får då peka på jordbruksministerns svar på interpellationen där det konstateras att "landsbygdens utveckling är en del i hela samhällets utveckling och att sambanden och det ömsesidiga beroendet - - - inte får glömmas". Lite längre ned i svaret står det: "Det är ett arbete på lång sikt som berör många av politikens områden." Det jag tyckte att det var viktigt att visa på är just hur man på punkt efter punkt tar beslut som får motsatt verkan på en mängd olika politikområden - inom skattepolitiken, arbetsmarknadspolitiken och så vidare. Sedan säger jordbruksministern att regeringen har haft för kort tid på sig. Ja, det är väl det som är problemet. Under denna korta tid har regeringen lyckats lägga fram en massa förslag som gjort en mängd grupper i samhället förtvivlade, bland annat småföretagare, lantbrukare och landsbygdsbefolkning. På den här korta tiden har man alltså lyckats med det. Jordbruksministern är besviken över hur replikskiften går, och det må vara hänt. Det finns de som är förtvivlade över regeringens politik - alltså ett starkare ord än besviken. En av dem är den tidigare centerpartistiske ministern Börje Hörnlund som upplever att regeringen är blind och okänslig för hur verkligheten ser ut utanför Stockholmsregionen och som säger att helhetsbilden av regeringens politik har blivit skev genom att man i avgörande skeden och i större sammanhang visat ringa intresse för det som rör vanligt folk och Landsorts-Sverige. Det är många som är förtvivlade över regeringens politik, bland annat före detta centerpartistiska ministrar och en stor del av Landsorts-Sverige, småföretagarna och lantbrukarnas organisationer.

Anf. 103 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Regeringen är ingalunda overksam på det här området. Ett arbete med att ta fram en nationell strategi för att stärka utvecklingskraften på landsbygden pågår, som jag nämnt flera gånger. Det är ett arbete som kräver samordning på nationell nivå och som berör många departement. Detta arbete är alltså gjort, och samordningen har vi tagit tag i så att ingenting faller mellan stolarna. Låt mig konstatera att regeringen sedan den tillträdde i höstas har fullföljt arbetet med att få ett nytt sjuårigt landsbygdsprogram på plats och lagt grunden för att genomförandet av programmet ska ge ett bra resultat. Då är det viktigt att vi har en god förankring i byalag, kommuner, län, regioner och annat vad det nu kan vara för någonting. Det är också viktigt med ett gott samarbete mellan olika regioner och myndigheter och mellan näringsliv och offentlighet. Detta har vi också sett till har kommit till stånd. Landsbygdsprogrammet innehåller många av de verktyg och resurser som rätt utnyttjade kan skapa nya möjligheter för den svenska landsbygden. De delvis nya samarbetsformer som nu prövas inom ramen för det nya landsbygdsprogrammet tycker jag tillför energi och kompetens som stärker möjligheterna både att få ett positivt utfall av programmet och framför allt att få en helhetssyn och ett samarbete för att främja landsbygdens utveckling. Jag går så över till jordbruket. I regeringsförklaringen anges att Sverige ska tillhöra kärnan i Europasamarbetet. Som ett led i detta har vi aktiverat oss på ett sätt som den tidigare regeringen enligt min uppfattning inte gjorde. Vi har gjort det genom att säga oss själva att vi ska göra tidigare inspel i olika och alla sammanhang. Just nu har vi tagit tag i den pågående översynen av jordbrukspolitiken, den så kallade hälsokontrollen. Vad är det vi har gjort? Jo, vi har sagt oss att vi ska föra omfattande diskussioner med riksdagens samtliga partier, med näringen, med miljöorganisationer, med konsumentorganisationer, ja, med snart sagt alla som berörs. Då är det min uppfattning enligt den information jag har fått att det råder en bred konsensus kring vad det är för någonting som vi ska föra fram i det här arbetet. Det är jag glad över, för det stärker ytterligare den svenska argumenteringen. Vad är det som vi framför? Jo, vi framför att vi tycker att exportbidragen ska bort. Varför är det så viktigt? Ja, det påverkar faktiskt utvecklingen i tredje världen. Apropå helhetssyn är det viktigt att ta hänsyn och se till att tredje världen har möjlighet att utveckla sig. Vi säger att interventionsstöden bör bort. Vi säger att vi bör komma bort från de kvotsystem som vi har på skilda områden. Vi bör fortsätta processen med frikoppling av de stödsystem som finns. Framför allt är det viktigt att i sammanhanget påpeka att vi framhäver, med stark ton, att vi måste fortsätta att förenkla så att det blir möjligt att driva framgångsrika lantbruksföretag i hela unionen.

Anf. 104 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! Jag håller med Eskil Erlandsson. Det är viktigt att se över jordbrukspolitiken och fundera på hur den ska ut. Om det korta perspektivet är vi helt överens. Jag tror att vi också är överens om långsiktigheten. Men jordbrukspolitiken måste långsiktigt förändras. Hur och i vilken inriktning kräver eftertanke. Där skulle jag vilja att man kunde få till stånd en bred parlamentarisk utredning som startar i höst och som jobbar inför 2014 och framåt med hur den ska se ut. Landsbygdsprogrammet är jättebra. Det tog den förra regeringen fram, och ni har fortsatt med det. Det är jag glad över, för jag tror att det ger nya resurser till landsbygden som kommer att hjälpa mycket. Kan ministern ge signaler nedåt i systemet som säger att man måste se helheten och väga in alla olika utvecklingsprogram och inte bara säga att landsbygdsprogrammet är det som gäller för landsbygden? Till sist, när det gäller landsbygdspolitiken över huvud taget, krävs det en politik som samordnar med en helhetssyn på national, regional, kommunal och lokal nivå. Då behövs både djup och bredd. Jag tror att Eskil Erlandsson och jag är helt överens som att landsbygden är viktig för hela Sverige. Men det räcker inte. Vi behöver konkreta åtgärder. Jag ser fram emot fortsatta debatter under hösten och nästa år med Eskil Erlandsson, för landsbygden är så viktig. Är ministern beredd att tillsätta en parlamentarisk utredning för att se på helheten inom jordbrukspolitiken?

Anf. 105 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Låt mig åter tacka för den här debatten och säga att jag välkomnar ytterligare debatter och diskussioner med Ann-Kristine Johansson och andra som är intresserade av landsbygdens utveckling, för jag tycker att det är viktigt. Jag tycker att det är viktigt att vi hjälps åt när det gäller viktigheten av att utveckla alla delar av vårt land. När det gäller jordbrukspolitiken har vi nu att ta tag i den så kallade hälsokontrollen. Förmodligen kommer den processen att avslutas någon gång runt årsskiftet 2008/09. Därefter ska vi diskutera hur vi ska förhålla oss och vad vi ska göra inför den ytterligare översyn med förändring som blir nödvändig när programperioden är slut 2013. Låt oss återkomma till frågan när vi ska ta itu med frågan på allvar. Min bedömning är att det blir under 2009. Vad beträffar landsbygdsprogrammet vill jag avslutningsvis säga att vi har gjort ett antal som jag tycker väsentliga förändringar i det programförslag som förelåg när denna regering tillträdde. Förändringen innebär i korta ordalag att vi låter människor på så låg nivå som möjligt bestämma. Utifrån mitt sätt att se är det människor på markplanet, nära verksamheten, som vet bäst hur pengar och andra resurser kan användas på ett förnuftigt sätt till gagn för en allmän utveckling av den svenska landsbygden. Allra sist tackar jag, fru talman, för den här säsongen. Kammarens ledamöter, inklusive interpellanten, och tjänstemän tillönskas en glad och trevlig sommar. (ANN-KRISTINE JOHANSSON (s): Det får jag också säga.)

den 28 maj

Interpellation

2006/07:581 En sammanhållen landsbygdspolitik

av Ann-Kristine Johansson (s)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Landsbygdskommitténs betänkande från förra året, Se landsbygden – myter, sanningar och framtidsstrategier, var efterlängtat. Med sina nydanande förslag för landsbygdens utveckling ingav det hopp. En enig kommitté – samtliga riksdagspartier och även experter och sakkunniga – ställde sig bakom betänkandets grundtanke att statens politik för landsbygden ska vara samordnad och helhetsinriktad.

Praktiskt taget alla nationella politikområden innehåller i dag en mer eller mindre synliggjord landsbygdsdimension. Den utvecklingen måste samordnas för att kunna utnyttjas effektivt och då krävs samverkan mellan regeringskansli, departement, myndigheter och regionala och lokala aktörer. Det krävs en samordnad politik utifrån ett helhetsperspektiv med utgångspunkt i de lokala förutsättningarna. Detta konstaterar också Småkom (De små kommunernas samverkan) i sitt remissvar. LRF betonar därtill att landsbygden behöver både djup och bredd.

Tyvärr måste jag konstatera att det är en lång väg dit. Några intentioner till ett helhetsgrepp kan inte skymtas i den landsbygdspolitik som den nya majoriteten bedriver.

I Storbritannien har man utvecklat en process – rural proofing – som analyserar hur offentliga beslut påverkar landsbygdens utveckling. Processen ger möjlighet att varna för reformer som visar sig slå alltför hårt mot landsbygden. Kanske kan det vara en metod också för Sverige? Något slags varningssystem för ogenomtänkta beslut behövs.

I de gröna näringarna (produktion av produkter och tjänster inom livsmedel, skog, energi, turism och rekreation samt landskaps- och naturvård) finns en betydande del av Sveriges framtid. Där finns möjligheterna till fler jobb och till en långsiktigt hållbar tillväxt. De gröna näringarna är ofta beställare av tjänster från andra småföretag; de skapar ett landskap som utgör grunden för turismen och de är ofta ryggraden i viktiga samhällsfunktioner.

Dessa näringar måste hållas lönsamma. Det är viktigt för de enskilda företagen men också för landsbygdsutvecklingen som helhet. I sin strävan att få verksamheten att gå ihop finner många människor kreativa lösningar. De blir mångsysslare och kombinationssysselsatta och egenföretagare. Regelverket och trygghetssystemen behöver därför anpassas efter landsbygdens villkor.

Den borgerliga regeringen bedriver dock en politik som direkt missgynnar landsbygden, trots att man så ivrigt under valrörelsen förklarade att man ville satsa på småföretagandet. Här behövs en säkerhetskontroll, exempelvis så kallad rural proofing!

Sveriges landskapsbild varierar väsentligt, från de norra delarnas korta odlingssäsong till de sydliga trakternas bördighet. Vi måste alltid utgå från de lokala förutsättningarna och de unika möjligheterna när vi diskuterar landsbygdspolitik. Ska vi kunna ta vara på möjligheterna måste vi också ta hänsyn till förutsättningarna. En väl fungerande infrastruktur måste också till, som binder samman de lokala perspektiven. Därtill ska läggas bra och billiga bostäder; de är avgörande framgångsfaktorer för landsbygden.

Jag vill med anledning av det ovan anförda ställa följande frågor till jordbruksministern:

-      Är ministern beredd att snarast lägga fram konkreta förslag – med utgångspunkt i Landsbygdskommitténs betänkande – för att lyfta fram landsbygdens möjligheter?

-      Vilka åtgärder ser ministern som viktiga för att åstadkomma helhetssyn och samordning?

-      Vilka åtgärder anser ministern behövs för att de gröna näringarna ska fortsätta att utvecklas i hela Sverige?