Ekonomiska intressen och arbetsmiljön

den 10 maj

Interpellation

2009/10:369 Ekonomiska intressen och arbetsmiljön

av Sylvia Lindgren (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Arbetsmarknaden är under ständig förändring – ofta på gott men ibland också på ont. I dag kan vi konstatera att vi lever i en tid när arbetsgivarsidan splittras upp mer och mer. Tjänstesektorn är på stark frammarsch och arbetsplatserna blir mindre. Antalet underleverantörer blir fler, och arbetstagare som hyrs in för ett projekt eller tillfällig arbetsbelastning är inte unikt. Visstidsanställningarna ökar och gruppen som inte kan göra sig förstådd på arbetsplatserna har också accelererat. Detta sammantaget innebär naturligtvis stora påfrestningar för att bedriva ett funktionsdugligt och systematiskt arbetsmiljöarbete.

Lägg här till att antalet skyddsombud kraftigt har minskat, Arbetsmiljöverkets inspektörer har reducerats och att det till och med saknas resurser till att besöka de arbetsplatser där riskerna är störst och förhållandena sämst.

En byggnadsarbetare i Kallhäll får en tre ton tung vägg över sig och avlider av sina skador. En chaufför blir ihjälkörd av en truck i Västerås. En underhållsarbetare vid kärnkraftverket i Oskarshamn omkommer vid en olycka i turbinhallen. En anställd blir påkörd och dödad av ett tåg i Stockholms tunnelbana. Det är bara några av de allvarliga arbetsplatsolyckor som medierna rapporterat om den senaste tiden. Och de är inga undantag. Enligt Arbetsmiljöverkets senaste statistik, som är från 2008, omkommer i genomsnitt mer än en människa i veckan på sina arbetsplatser.

Nu är det inte bara i Sverige som arbetsmiljöarbetet har gått ”kräftgång” – även det regelförenklingsarbete som inleddes av kommissionen 2005 börjar nu bli mer tydligt. Arbetsrätt och arbetsmiljö betraktas som administrativa kostnader och regelförenkling har blivit avreglering. Det är ett väldigt kortsiktigt sätt att tänka som både mänskligt och samhällsekonomiskt är en förlust.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är:

Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta för att inte privata ekonomiska intressen ska ta överhand i det fortsatta arbetsmiljöarbetet?