E 6 mellan Trelleborg och Vellinge

Fru talman! Jag vill börja med att också önska er alla en god jul och ett gott nytt år. Sedan ska jag ta emot bollen från Christer Nylander och säga att ni nog alla skulle bli fruktansvärt överraskade om jag här i riksdagens kammare skulle ge ett nyårslöfte. Om ett halvår får vi en reviderad plan från Vägverket. Jag är också väldigt angelägen om att få en sådan, just för att ha en tydlig kvalitets- och kostnadsberäkning. Jag är precis som alla ni tre orolig för att planer och ekonomi inte håller. Detta skapar bara frustration och begränsar de lokala och regionala företrädarnas möjligheter att från sitt håll skapa bättre förutsättningar för företag och stärka företagsklimatet i alla delar av landet så att vi kan få nya jobb. Därför ser jag fram emot en hållbar plan. Jag tror att det är viktigt för alla parter och för att vi ska kunna stärka alla delar av landet. Jag tackar för den här interpellationen. Om jag förstått det rätt kommer det ytterligare i samma riktning på det nya året, och då har vi nya krafter. Fram till dess önskar jag er en god jul och ett gott nytt år.

Fru talman! Catherine Persson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att möjliggöra utbyggnad av väg E 6 mellan Trelleborg och Vellinge med byggstart 2007. Anders Hansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att bygget ska kunna inledas 2008 i enlighet med Vägverkets nationella plan. E 6 mellan Trelleborg och Vellinge är ett angeläget objekt. En utbyggnad av aktuellt avsnitt ingår i den nationella väghållningsplanen med planerad byggstart 2006/07. Det är Vägverkets uppgift att genomföra den fysiska planeringen och därvid finna den optimala utformningen. Utifrån en vägutredning beslutade regeringen den 23 juni 2004 om tillåtlighet enligt miljöbalken att bygga ut väg E 6, delen Trelleborg-Vellinge, till fyrfältsväg inom en viss geografisk korridor. Vägverket har därefter upprättat en arbetsplan som anger den exakta utformningen. Enligt uppgift från Vägverket kommer ett beslut om fastställelse av arbetsplanen att fattas i början av 2007. Vad gäller genomförandeläget av planerna för 2004-2015 - den nationella väghållningsplanen och länsplanerna för regional transportinfrastruktur - finns en eftersläpning eftersom den tidigare regeringen inte anslagit tillräckligt mycket medel till vägarna. Detta kan få betydelse för den exakta starttiden för objektet. För att kunna påbörja byggandet av vägsträckan enligt plan tar Catherine Person upp möjligheten till förskottering av medel från Trelleborgs kommun och Region Skåne. Vägverket och i vissa fall regeringen har prövat ett antal förskotteringsärenden och intresset är stort hos kommunerna. Det ekonomiska utrymmet är dock begränsat. Vägverket får bedöma om det finns utrymme för ytterligare förskottering. Om så är fallet prövar regeringen slutligen frågan.

Fru talman! Jag tackar statsrådet Åsa Torstensson för svaret, även om det kanske inte var det svar jag hade hoppats på. Jag hade hoppats på ett lite tydligare besked. Jag tänkte dra ytterligare lite om bakgrunden, så att statsrådet inte ska känna någon tvekan om vilken väg vi pratar om. Ibland kallar man den E 22 ända ned till Trelleborg, och ibland säger man E 6. Det handlar alltså om vägsträckan mellan Vellinge och Trelleborg, de sista 16 kilometerna. Det är en nationell väg, och den är också en stor transportsträcka för europeisk trafik. I Trelleborg har vi Sveriges näst största godshamn. Det innebär att vi har väldigt mycket trafik på vägen. Det finns också arbetspendling mellan Trelleborg och Malmö. Trelleborg växer. Vi räknar med en ökning med ytterligare 10 % på bara fyra år. Vi har alltså en mycket stark inflyttning, och man kan också vänta sig en ökad arbetspendling till Malmö. Samtidigt är det en jordbruksbygd. På vägen trängs skördetröskor, traktorer, cyklister, mopedister, arbetspendlare i bil, mc och naturligtvis långtradare. Det finns 36 avgångar per dygn från Trelleborgs hamn, och cirka en femtedel av all trafik är lastbilstrafik. Det är en mycket stor andel. Tyvärr är det något jag måste visa. Här har jag dagens tidning, den lokala Trelleborgs Allehanda. En av rubrikerna lyder: "E6-döden slog till i väntan på beslut." I går var det ännu en dödsolycka. Det är den tredje dödsolyckan på en månad. Det är en oerhört olycksdrabbad väg. Åsa Torstensson kommer efter debatten att få ta emot ett helt gäng namnunderskrifter. Det finns 11 185 namnunderskrifter i den särskilda tidningsbilagan. Det finns ytterligare namnunderskrifter, så den totala siffran är närmare 12 000. Då ska man komma ihåg att vi har ett invånarantal på 40 000. Men den tidigare socialdemokratiska regeringen har inte heller kunnat avsätta pengar till vägen. Vi har dock fått ett löfte från den tidigare ansvariga ministern att om de ekonomiska förutsättningarna finns ska man överväga möjligheten att förskottera medel. Man har uttalat sig positivt om möjligheten att förskottera medel från Vellinge kommun och från Region Skåne så att vägen kan byggas ut. Jag vill betona att detta är en väg som staten och Vägverket har ansvar för. Då är min fråga till Åsa Torstensson: Är du beredd att fullfölja den planering och det arbete som den tidigare, socialdemokratiska regeringen gjorde, det vill säga att man ska påbörja ett arbete så fort Vägverkets planer är klara under 2007? Varför röstade ni i kammaren inte för vårt förslag om detta för några dagar sedan, då vi faktiskt avsatte 7 miljarder mer i en engångssumma för väginvesteringar för att just kunna påbörja flera objekt? Drygt en miljard under 2007, 2008 och 2009 hade kunnat göra det möjligt att påbörja projekt som E 6 och E 22.

Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Jag får hålla med Catherine Persson om att vi väl hade hoppats på en liten julklapp här. Den här vägen har varit uppe på den politiska agendan i Skåne i nästan 15 år. Det finns en arbetsplan som godkändes 1997. Det är nästan tio år sedan. Man har diskuterat vägen fram och tillbaka. Socialdemokrater har lovat och lovat, men man har hållit tunt, som vanligt. Det är mycket besvärande, för den här vägen är väldigt hårt belastad. Som Catherine Persson nämnde är Trelleborgs hamn Sveriges andra största hamn, godsmässigt räknat. På den väg som finns nu åker ungefär 10 000 fordon per dygn. Av dessa är 2 000 tunga lastbilar. Lastbilarna ska tampas med skolskjutsar, cyklister, gående och personbilar. Naturligtvis är detta förödande. Det sker dödsolyckor. Det har hänt fyra i år - den senaste ägde rum i går. Det är en slingrig landsväg med två filer. Hastigheten varierar mellan 50 och 90 kilometer i timmen. Det är inte rimligt att man leder så tung trafik på denna väg. Något måste göras. Från Vägverkets sida har man talat om att kostnaderna med alla olyckor på vägen uppgår till 270 miljoner kronor, räknat från år 2000. Det är mycket konstigt att man trots dessa kostnader inte tar tag i utbyggnaden av vägen. Den ingår i det nationella nätet och är en förutsättning för att vi ska kunna få import av varor från övriga Europa genom Trelleborgs hamn och för att vi ska kunna exportera varor. Det är därför väldigt viktigt att man ser till att vägen faktiskt byggs. Min förhoppning är att den nuvarande regeringen, i motsats till den tidigare regeringen, kan ge och hålla ett löfte om att vägen nu ska börja byggas. Min fråga till ministern är: Kan jag berätta för mina väljare som dagligen trafikerar den här vägen att utbyggnaden av denna väg prioriteras av infrastrukturministern? Jag hoppas att hon anser att utbyggnaden av vägen är så viktig för Sverige och för Sveriges handel med gods att vägen kommer att byggas så snart som möjligt.

Fru talman! Jag ska senare möta representanter med anledning av namninsamlingarna. Jag känner stor ödmjukhet inför dem med tanke på situationen - det är en olycksdrabbad sträcka, och många har drabbats. Efter interpellationsdebatten ska jag ta emot alla dessa underskrifter. Jag känner mycket väl igen den vardag som Catherine Persson beskriver när det gäller den här delen av E 6. När vi pratar om att höja trafiksäkerheten på vägavsnitt är naturligtvis den här typen av väg, där det finns många olika trafikslag på samma väg, det sämsta man kan tänka sig ur trafiksäkerhetssynpunkt. Därför är det viktigt att höja väg- och trafikstandarden på det här vägavsnittet. Den situation som vi befinner oss i nu har Catherine Persson i allra högsta grad ett medansvar för. Det är intressant att Socialdemokraterna i dag lägger fram en budget som i princip uppenbarligen rymmer alla vägsträckor i det här landet som tidigare inte var prioriterade. Men det är en eftersläpning, och det var det jag beskrev. Det är därför som jag vill veta både tidsplanen och träffsäkerheten på de ekonomiska planerna för att människor och politiska företrädare som har ambitionen att ständigt skapa utveckling inte hamnar i den situationen att deras planer går i stöpet på grund av att åtgärderna på väg inte kan genomföras. Det finns objekt som är möjliga att hantera med förskottering. I det här läget finns det en eftersläpning på de planer som vi har just på grund av omständigheter av ekonomisk karaktär. Det finns en pågående diskussion med Vägverket Region Skåne om förskottering. Jag skulle vilja avvakta den diskussionen, med tanke på behovet av att komma i gång med den här viktiga delen av E 6:an.

Fru talman! Jag tyckte inte att jag riktigt fick ett svar även om jag naturligtvis kan ana en förståelse från statsrådets sida att vägen behövs. Jag vill bara för lyssnarna påtala att det inte är så att vi i vår budget har haft andra pengar att tillgå än vad den borgerliga regeringen har haft, utan det samlade budgetutfallet är detsamma för alla partier i riksdagen. Det handlar om vilka prioriteringar vi har gjort. Jag vill också säga att innan valet var det flera borgerliga politiker som vi hörde tala om alla fantastiska vägsatsningar som skulle göras. Det som nu händer är att ni inte lägger några pengar i budgeten. Jag har hört i svaret och hörde i det tidigare svaret att statsrådet återkommer till att det finns en eftersläpning. Det är så. Jag tillhör dem som satt i riksdagen när vi hade ett samarbete med din tidigare partiledare Olof Johansson, som gjorde ett väldigt starkt arbete för att hjälpa till för att sanera statsfinanserna. Då fanns det inte ett så stort utrymme. Åsa Torstensson vet väl att vi har haft en ganska kärv ekonomi och att det först är nu under senare år som det ekonomiska läget har förbättrats. Nu finns det också andra ekonomiska förutsättningar, och då förväntar vi av den regering som finns att den gör de nödvändiga prioriteringarna. Då blir det för mig obegripligt, när vi vet att det finns eftersläpning - statsrådet återkommer till det flera gånger - varför ni väljer att rösta nej till våra förslag. Vi föreslog 7 miljarder som en engångsavbetalning för att kunna frigöra utrymme för ytterligare investeringar på vägområdet som skulle kunna öka investeringarna med ca 1 miljard per år. Varför röstade ni nej till det? Sedan måste jag också ställa en fråga. Jag blir lite orolig. Jag kan förstå att ni vill gå igenom hela vägplanen, för det sker förändringar hela tiden. Men icke desto mindre är det så att E 6:an ligger väldigt långt fram i planeringarna. Jag hoppas verkligen att vi inte ska behöva vänta på nya utredningar så att det går ett par år till. Då kommer ännu flera människor att förolyckas. Nu är det faktiskt inte brist på pengar som är det avgörande, utan nu handlar det om välviljan att prioritera och besluta. Jag vill också förvissa mig om att man inte stoppar in det här i något slags försök med en PPP-lösning. Vi hade häromveckan en frågestund där frågan ställdes till statsministern. Han kommenterade det allmänt och sade att det var en viktig väg. Han sade också att det var möjligt med en PPP-lösning men att det skulle ta lång tid. För mig är det inte ett alternativ. Det alternativet finns att om Vägverket inte har pengar kan vi få tillstånd från regeringen att förskottera i så fall, vilket är en generös åtgärd för Vellinge, Trelleborg och regionen. Men det kan inte begravas i något ideologiskt projekt om att det privata näringslivet ska gå in och investera. Då tappar vi väldigt mycket tid. Jag frågar igen: Varför röstade ni inte med de förslag som vi hade för några dagar sedan om ytterligare medel med tanke på att Åsa Torstensson hänvisar till att ekonomin är det som tryter? Är ni beredda att fullfölja de förslag som kom från den tidigare regeringen om att lägga in det här i den plan som ligger och eventuellt också förskottera om det skulle finnas behov av det?

Fru talman! Jag ska inte göra den här diskussionen mycket längre. Jag tror att både Catherine Persson och jag har fått fram för ministern vikten av att vägen byggs ut. Jag vill passa på att samtidigt ge en eloge till ministern för att hon beger sig ut i landet och tittar på vägarna. Kanske kan den här vägsnutten, E 6:an mellan Trelleborg och Vellinge, få ett besök av ministern. Jag är egentligen lite rädd för att föreslå det, för om ministern ger sig ut på vägen riskerar hon livet, och det skulle jag inte vilja att hon gör. Men jag kan lotsa henne på bakvägarna på E 6:an så att vi kan titta på vägen. Jag vill gå tillbaka till Catherine Perssons myckna tal om budgeten, att Socialdemokraterna satsade 1 miljard, eller hur mycket det nu var, för att göra om vägarna. Jag kan tycka att det är konstigt att man tio år efter det att vägen är uppe till diskussion börjar lova att nu ska minsann vägarna byggas ut. Under de här tio åren har ingenting hänt, och det är det som är problemet. Nu måste vi med den nya regeringen, som jag har stor tilltro till, börja inse att den här vägsnutten måste prioriteras. Vi talar om 15, kanske 16, kilometer. Den är en del av det nationella nätverket, som är så viktigt för godstrafik. Jag blev också lite orolig när jag läste i svaret att vi skulle revidera planerna, det vill säga de nationella väghållningsplanerna och länsplanerna för regional transportinfrastruktur, den 18 juni 2007. Jag tänkte fråga ministern en sak bara för att vara på den säkra sidan. När de här planerna ska revideras är min förhoppning naturligtvis att detta inte ska medföra någon försening av utbyggnad. Skulle ministern kunna svara på om man väntar på den här revideringen eller om man anser att E 6:an faktiskt är ett så viktigt projekt att vi inte behöver revidera det utan redan har fastslagit att det är av nationell vikt?

Fru talman! Den här regeringen, bestående av fyra allianspartier, har fått mandat att genomföra åtgärder för att människor ska komma i arbete, minska utanförskapet så att folk kan gå från arbetslöshet till arbete. Det gör att vi får en bra budget som innebär att folk bidrar till utvecklingen i det här landet, och därmed ges det också utrymme för kommande reformer som behövs. Den budgeten röstade Catherine Persson emot. Hon röstade mot satsningar på arbete, mot satsningar på att skapa jobb för människor som lever i utanförskap och mot satsningar på företagandet. Vad gäller satsningarna på vägar säger regeringen att vägarna är viktiga för att skapa tillväxt i alla delar av landet. Med tanke på bristen på satsningar på infrastruktur och underhåll av våra vägar är det avgörande att vi går igenom de planer som finns i dag. Vi behöver ha kontroll över vad det är för tidsplaner och ekonomi som gäller, så att vi inte gör dubbelfel som innebär att kommande generationer får betala dubbelt för vägar som inte har underhållits och riskerar att rasera om vi inte sköter dem och för bristen på tidigareläggning av nyinvesteringar. Detta är svaret på varför det finns olika budgetar för riksdagen att hantera. Vad gäller satsningen på E 6 mellan Trelleborg och Vellinge och OPS-diskussionen har det inte varit några diskussioner om vilka investeringar som över huvud taget kan vara lämpliga för offentlig-privat samverkan. E 6 har över huvud taget inte varit med i diskussionen. Den har inte heller tagits upp vid uppvaktningar från Region Skåne. Både Region Skåne och andra parter har ju uppvaktat oss om möjligheten till OPS-lösningar för att få fart på andra investeringar. Som sagts finns E 6 med i de planer som är antagna. Jag återkommer till Catherine Perssons frågeställning om möjligheten till förskottering. Den diskussionen pågår, och jag vill avvakta diskussionen mellan företrädarna för regionen och Vägverket.

Fru talman! Jag ska inte bemöta Åsa Torstensson alltför mycket när det gäller de arbetsfrämjande budgetbesluten. Vi hade andra förslag än de som regeringen presenterat. Vi kan inte riktigt se hur färre åtgärder ska kunna ge bättre möjligheter, men det är en annan debatt. Vi har gjort andra prioriteringar. Regeringen har till exempel valt att lägga fram förslag om att sänka förmögenhetsskatten framöver i stället för att satsa pengarna på vägar. Det tycker inte vi är en bra variant. Ni har valt andra åtgärder och har uppenbarligen tyckt att vägarna får vänta ett tag. Det tycker inte vi. Jag vill igen påminna - och jag riktar mig till Anders Hansson som är ny i riksdagen - om att det för inte så hemskt många år sedan var väldigt ont om pengar. När jag var ny i riksdagen hade vi sparpaket på över 100 miljarder. Nu har vi ett överskott i finanserna, så du kommer ur det perspektivet till riksdagen i ett mycket gynnsamt läge. Sedan har alla tider sina utmaningar. Men det har varit tufft ekonomiskt, och det är också det som gör att det finns en del eftersläpningar. Av just det skälet har vi valt att lägga de pengar som nu finns att hantera just på vägarna, där vi ser att det finns ytterligare behov. Jag ska ställa en sista fråga till Åsa Torstensson. Innan jag gör det vill jag säga att Åsa Torstensson naturligtvis är välkommen till Trelleborg, om hon bedömer att det behövs ytterligare studier på plats för att förstå förutsättningarna. Det viner rätt bistert om öronen när man står vid vägkanten beroende på den omfattande trafiken. När bedömer Åsa Torstensson att det kan ges definitivt besked om ifall det kommer att ges medel till E 6, och när kan byggstart ske? Jag förväntar mig att det blir inom en ganska snar framtid. Tack för debatten och god jul!

Fru talman! Jag vill avsluta min del i interpellationsdebatten med att önska infrastrukturministern en god jul och ett gott nytt år. Välkommen ned till Skåne! Catherine Persson och jag lotsar gärna omkring dig därnere. Slutligen vill jag bara poängtera att insamlingen av namn kommer att överlämnas till ministern vid tillfälle. Det är alltså över 11 000 namnunderskrifter, så vägen är väldigt viktig för vår region och, menar jag, för hela Sverige.