Böneutrop

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Richard Jomshof har frågat justitie- och inrikesminister Morgan Johansson om han delar den kritik som förts fram mot böneutrop och om han kan tänka sig att verka för ett förbud mot böneutrop. Interpellationen har överlämnats till mig.

Frågan om böneutrop aktualiserar bestämmelserna om religionsfrihet i regeringsformen och i Europakonventionen. Religionsfrihet innebär en rätt för den enskilde att välja religion men även att välja att inte ha någon tro. Samhället måste vara tydligt: Ingen får påtvingas någon religion, men det finns inte heller någon rätt att helt slippa att se eller höra religiösa uttryck i sin vardag.

Inskränkningar i fri- och rättigheter kan göras i vissa fall men måste då ske med stöd i lag och endast under angivna förutsättningar. Så hanteras rättsfrågor i en demokrati som slår vakt om de mänskliga rättigheterna och i en rättsstat.

Det har förekommit att en kommun har meddelat lokala ordningsföreskrifter som reglerar bland annat högtalarutsändningar. Aktuell frågeställning hanteras därför på lokal nivå av Polismyndigheten efter hörande av kommunen i enlighet med ordningslagens bestämmelser.

Jag vill också påminna interpellanten om att frågan om att förbjuda böneutrop från religiösa byggnader tidigare har behandlats av konstitutionsutskottet. KU uttalade då följande: "Religionsfriheten och föreningsfriheten är grundlagsfästa genom bestämmelserna i 2 kap. RF. Utskottet förutsätter att olika samfund och kommunerna och berörda myndigheter för en dialog för att nå en lösning vad gäller böneutrop som är hållbar och bra för alla parter."

Vi lever i en demokrati, och det står var och en fritt att ha uppfattningar om böneutrop. Även denna rättighet skyddas av våra grundlagar. Som kultur- och demokratiminister och som representant för regeringen delar jag inte den kritik som frågeställaren hänvisar till, och jag kommer inte att verka för ett förbud av böneutrop på nationell nivå.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Den 26 april 2013 ljöd det första böneutropet från minareten i moskén belägen i Fittja. Det var mig veterligen det första böneutropet någonsin från en moské på svensk mark. Efter beslutet att tillåta böneutrop i Fittja har liknande krav framförts från andra håll, bland annat i min egen hemkommun Karlskrona där böneutrop hördes för första gången den 17 november i fjol.

Senast ut är Växjö där Stiftelsen Växjö Muslimer lämnade in en ansökan om just böneutrop den 12 februari i år. Som en följd av detta har frågan aktualiserats. Det är därför jag har den på bordet i dag och har ställt interpellationen. Kritiken har varit omfattande mot ansökan men också mot böneutrop i synnerhet.

Det viktiga är att till skillnad från klockringningar, vilka är neutrala ljudsignaler och en del av vårt kulturella och historiska arv, är det muslimska böneutropet en bön. Det är ett religiöst artikulerat budskap i form av trosbekännelsen. Denna trosbekännelse syftar inte minst till att visa makt och kontroll över ett område samt att visa att invånarna är muslimer, att Allah är den enda guden och att Muhammed är hans profet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Innan jag går vidare vill jag ta fasta på just den delen i böneutropet som rör den så kallade profeten Muhammed. Det är viktigt. Muhammed var en militär ledare. Han var en man av krig. Han ledde flera militära kampanjer med allt vad det innebär i form av dödande och lidande. Han var massmördare. Vid ett tillfälle ska han ha avrättat 600-900 judiska pojkar och män genom att man högg huvudet av dem. Det är samma metod som till exempel IS använder i dag mot sina motståndare.

Han var slavhandlare. Vi vet att han tillfångatog kvinnor och barn och sålde dem som slavar, och kvinnor användes ofta som sexslavar. Han var rövare och bandit. Han finansierade sina kampanjer med hjälp av plundringar och att han överföll karavaner. Man vet också att han utförde mord på politiska motståndare. Det finns en massa berättelser om det.

Han ska inte ha gjort någon skillnad mellan män och kvinnor. Det finns berättelser där han till exempel tillfångatog en äldre kvinna. Han band henne upp och ned med rep. Han band fast kvinnans ben vid kameler som sedan fick springa åt motsatt håll så att hon slets itu.

Det finns flera sådana här berättelser om och beskrivningar av hur han jobbade och vilka metoder han använde. Vi vet också att han hade flera fruar. Det är ganska känt att han hade en fru, Aisha, som var sex år gammal när han gifte sig med henne. När hon var nio år gammal genomförde han fullbordade samlag med flickan.

Min poäng här är någonstans att det är denna profet som man hedrar i sitt böneutrop, och för mig är det provocerande. Det är oerhört provocerande att en sådan person lyfts fram som ett föredöme.

En annan poäng som är viktig är att ett böneutrop måste utföras av en man. Kvinnor är inte tillåtna att leda ett böneutrop för att man tydligen anser att en kvinnas röst skulle kunna innebära en frestelse för män. Allvarligt talat - vad är det för inställning? Det är 2018 nu.

Det går inte, menar jag, att under några som helst omständigheter likställa en kristen klockringning med ett muslimskt böneutrop. Klockringningen är inte en trosbekännelse. Klockringningen syftar inte till att visa makt och kontroll över ett område. Klockringningen hedrar inte en massmördare.

Med detta sagt: Menar verkligen kultur- och demokratiministern att hon inte förstår kritiken och att hon inte ser något problem med detta?

Herr talman! Tack för frågan, ledamoten Richard Jomshof! Jag kommer från den del av vårt land, belägen i Småland, som populärt kallas bibelbältet. Det har i mitt fall betytt att jag är uppfostrad i en tydlig kristen tradition. Det är en uppfostran och en uppväxt som har präglat mig oerhört mycket. Det var självklart för mig som barn att tillbringa en stor del av mitt liv i kyrkan. Det var hela min fritid, i stort sett. Och i slutet av 70-talet och på 80-talet, när många andra barns skolgång präglades av någon sorts frigörelse, sjöng vi fortfarande psalmer i min kommunala skola.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att vara kristen var norm. Förutom att vara döpt, konfirmerad och fostrad in i Svenska kyrkan har jag dessutom som vuxen valt att engagera mig där. Det gäller dels som förtroendevald på nationell nivå i kyrkomötet, dels lokalt i min församling som aktiv församlingsmedlem och volontär.

Våra kristna traditioner är högtidliga och betydelsefulla för mig. Jag värnar det kulturarv som Svenska kyrkan med den äran bär. Kyrkan är dock mer för mig än för många andra i vårt land, som kanske mest har fokus på julens traditioner, påsk, skolavslutningar, bröllop och begravningar. För mig är kyrkan mer än så. Kyrkan är fast mark under fötterna. Kyrkan är för mig en plats för eftertanke - en samlingsplats för omtanke, kärlek och förlåtelse.

Jag tror att det faktum att jag bär med mig erfarenhet av ett aktivt kristet liv har bidragit till min stora medvetenhet om vad det är som har skapat förutsättningar för mina val. De största förutsättningarna är våra grundlagar och de friheter som de bereder. Frågan om klockringningar, böneutrop och andra uttryck som riksdagsledamoten Jomshof tog upp är en kommunal och lokal angelägenhet. Om det stör ska och kan det begränsas. Sådana bedömningar har gjorts, och sådana bedömningar kommer att fortsätta att göras.

I det aktuella fallet, precis som alltid annars, ska inte jag som minister tycka om vad kommunen eller polisen bör besluta om. Vi har dessutom kommunalt självstyre i vårt land, vilket jag respekterar och vilket jag önskar att alla skulle respektera. Det är därtill ett komplext rättsläge. Generellt sett ska kommunen och polisen förhålla sig till den grundlagsskyddade religionsfriheten, till Europakommissionen, till ordningslagen och till lokala ordningsföreskrifter. Jag ska aldrig som minister sätta mig över dem som har till uppgift att fatta beslut.

Det oroar mig att Jomshof och Sverigedemokraterna vill begränsa kommunernas frihet och möjlighet att fatta egna beslut utifrån de lagar vi har. Det är beklämmande, och det är ett varsel.

Herr talman! Tack för svaret, även om det egentligen inte var något riktigt svar på den sista fråga jag ställde!

I svaret på min interpellation resonerar kultur- och demokratiministern om frågan om religionsfrihet. Jag menar att det är just en fråga om religionsfrihet. Det är inte en fråga för en enskild kommun, utan detta är en mycket större fråga än så. Jag hävdar att ministern landar i fel slutsats när hon hävdar att det skulle strida mot religionsfriheten att förbjuda böneutrop.

I en demokrati som Sverige har man naturligtvis rätt att tro på vilken gud man vill. Man kan tro på Gud, man kan tro på Allah, man kan tro på - vad vet jag, Shiva, Oden eller det flygande spagettimonstret, till exempel. Det innebär däremot inte att man har rätt att tvinga på någon annan sin tro.

Det går inte heller, menar jag, att jämföra till exempel böneutrop från en moské med exempelvis rätten att anordna ett torgmöte eller rätten att demonstrera. En grupp som beviljas ett tillfälligt tillstånd för till exempel ett torgmöte kan man ignorera om man vill. Man kan gå därifrån om man inte gillar budskapet; det är väldigt enkelt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett böneutrop från en moské är däremot något helt annat. Böneutropet sker från, och är, en fast installation. Det är en offentlig proklamation av islam i det offentliga rummet, och det går inte att undvika om man bor i närheten. Det tycker jag är en viktig skillnad.

Ett förbud mot böneutrop hindrar inte någon att tro. Det kan man göra ändå. Ett fast, återkommande böneutrop tvingar däremot på medborgare en religiös åskådning - i det här fallet dessutom en åskådning grundad i våld och hat. Det ministern kallar religionsfrihet blir i själva verket ett tvång, och jag menar att böneutropet därmed strider mot religionsfriheten. Men det strider också mot vårt sekulära samhälle, där vi bejakar friheten till såväl som friheten från religion.

Herr talman! Sverigedemokraterna har ett växande stöd bland människor med utländsk bakgrund. Det är inte konstigt. Det gäller inte minst de människor som har tvingats fly från islamistiskt förtryck. Vi har länge varit det enda parti som de facto tar den pågående islamiseringen och det islamistiska hotet på allvar. Jag har talat med många av de här människorna genom åren, och de har ofta uttryckt stor förvåning över det man kallar för passivitet eller naivitet från övriga svenska partiers sida.

Jag minns inte minst ett samtal som jag hade med en man från Libanon för några veckor sedan. Detta är ett av många samtal jag har haft genom åren med människor med en annan bakgrund om just denna fråga, och det är en viktig fråga för många av de här människorna. Den här mannen kunde inte förstå hur vi, eller rättare sagt ni, kan låta detta ske. Han undrar varför ni för en politik som innebär att Sverige islamiseras i en allt snabbare takt. Han berättade också om släktingar i hans forna hemland Libanon som uttrycker precis samma förvåning. De varnar för att Sverige ska komma att gå samma öde till mötes som Libanon har gjort om vi inte gör någonting i dag. Jag delar för övrigt denna uppfattning.

Det är ofta dessa människor, som en gång har flytt islamistiskt förtryck, som nu i våra förorter än en gång tvingas ta del av islams hatfyllda budskap. Många känner oro, och många känner rädsla. Jag har full förståelse för det.

Vi kan också se hur islamisterna får ett starkare fäste på plats efter plats i Sverige. Om vi tillåter böneutrop innebär det att de stärker sin ställning ytterligare. Böneutropet är ingen förutsättning för att de ska kunna tro på sin gud - absolut inte. Böneutropet är bara en islamistisk installation.

Människor som en gång har flytt från förtryck funderar nu på att fly eller flytta igen. Jag vill än en gång påminna om att vi alltså talar om Sverige år 2018. Vi kunde här tidigare lyssna på en interpellationsdebatt där man talade om rymdforskning, alltså vetenskap. Och nu talar vi om en religion som vill ta Sverige hundratals år tillbaka i tiden. Jag förstår inte vad som håller på att ske.

Hur kan kultur- och demokratiministern med gott samvete låta bli att tycka att det här är ett problem? Det är en öppen och ärlig fråga.

Herr talman! Jag tycker att det är ett stort problem om man tar lätt på våra grundlagar. Det är grundlagar som generationer av svenskar före oss har fått offra allt för. Det är friheter som har byggt vårt land starkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jomshof och hans parti, Sverigedemokraterna, säger ofta att man vill bevara det som är svenskt och försvara det. Och jag säger att det, enligt mig, inte finns något mer svenskt än våra rättigheter och friheter. Men dem är Sverigedemokraterna tydligen inte beredda att stå upp för. Jag älskar våra friheter. Jag kan verkligen med emfas säga att jag älskar dem och är beredd att kämpa för dem, varje dag.

Religionsfriheten är en av flera rättigheter. Men den kommer, precis som alla rättigheter och möjligheter, med skyldigheter och ett stort ansvar. Jag menar att en del av ansvaret är att inte ta den enkla vägen ut. Man behöver se komplexiteten och noggrant väga varje steg på guldvåg. Man behöver säkerställa att något är det rätta, inte bara för att det känns bra i munnen och är ett enkelt budskap som går fram, utan man bör i stället andas och identifiera vilka konsekvenser det kan få. Vad betyder det om vi börjar inskränka friheter och möjligheter?

Det aktuella fallet är inte enbart en fråga om religionsfrihet. Det är också en fråga om Europakonventionen, om ordningslagen och lokala ordningsföreskrifter. Det är ett oerhört komplext ärende, som man inte med lätthet avundas någon av de beslutande församlingarna i fråga att göra bedömningar av.

Till grund för frågan ligger dock även det kommunala självstyret. Jag värnar det styret. Jag värnar möjligheten för våra kommuner - som känner sina kommuninvånare, som vet vilka platser man talar om och som kan sätta saken i ett lokalt sammanhang - att genomföra den här processen så noggrant som det krävs för att beslutet ska vara så förankrat, välgrundat och transparent som möjligt.

Herr talman! Jag håller med om att vi ska värna våra grundlagar, våra rättigheter och våra friheter - till 100 procent. Det är därför jag står här. Jag menar att islamismen är ett hot mot dessa. Det finns inte ett enda islamistiskt land i hela världen som är demokratiskt, inte ett enda islamistiskt land i världen där kvinnor och män behandlas lika.

Islamismen är ett hot mot demokratin. Om vi låter islamismen få fotfäste kommer det som jag och Alice Bah Kuhnke förmodligen båda värnar - våra grundläggande rättigheter, friheter och så vidare - att vara hotat. Jag tror att framtida generationer kommer att fälla en mycket skarp dom över den politik som förs i dag.

Det har dessutom visat sig att moskén i Växjö har kopplingar till den islamistiska organisationen Muslimska brödraskapet. Man saluför material som har kopplingar till Saudiarabien. Det förekommer kvinnohat, och det förekommer antisemitism och så vidare. Det är alltså den moskén som nu vill ha tillstånd för böneutrop. Det är ingenting som förvånar. Det är nämligen snarare regel än undantag vid moskéer som denna.

Jag förvånas ändå över naiviteten, som jag kallar det, i frågan. Antingen förstår man inte att man leker med elden, eller så tycker man att det som sker är bra. Jag vet helt ärligt inte vad som är värst, herr talman.

Positivt är dock att en majoritet av svenska folket är på vår sida. En nyligen genomförd Sifoundersökning visar att 60 procent är för ett förbud mot böneutrop. Endast 21 procent är emot ett förbud. Det visar att vi än en gång står på svenska folkets sida i de här viktiga grundläggande frågorna, alltså frågor som berör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi befinner oss på ett sluttande plan. Det här är bara början. Böneutrop en gång i veckan i dag blir böneutrop fem gånger om dagen i morgon. Och då pratar vi bara om en liten del av islamiseringen som just nu pågår, inte bara i Sverige utan i stora delar av västvärlden.

Islamismen ska inte strykas medhårs. Den ska bekämpas. Den är ett hot mot demokratin och allt det som vi älskar. Det är beklämmande att så få partier förstår vilken politik det är de för och vad det kommer att innebära.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Richard Jomshof för debatten. Det är en allvarlig debatt som jag hoppas att vi kommer att föra vitt och brett och som jag önskar att många människor engagerar sig i för att de ska förstå konsekvenserna av det vi diskuterar.

Vi lever i en demokrati. Och det står var och en fritt att ha uppfattningar om böneutrop. Rätten att tänka och tycka om det skyddas också av våra grundlagar. Och det är enligt mig det svenskaste vi har att försvara.

Jag tror på det öppna samhället. Men jag tror inte att ett öppet samhälle är en enkel sak. Jag tror att det kommer att vara en svår och stor sak att bevara Sverige öppet och fritt. Det kommer att krävas mycket av oss. Den enklaste vägen är inte alltid den rätta. Ibland måste vi också välja de svåra vägarna.

Inför den här debatten tänkte jag mycket på min mormor och morfar och på min morfars mamma, Sigrid, och min morfars pappa, Anders-Johan. De levde i fattigdom. Deras barns arbetskraft såldes på auktion. Och de fick kämpa hårt - med blod, svett och tårar - för friheter och rättigheter.

Det är med den vissheten jag bedriver kampen för att Sverige ska vara demokratiskt, för att vi ska ha våra friheter kvar och för att de ska omfatta oss alla. Det ansvaret är stort. Och jag känner att vi har det ansvaret för kommande generationer.

Överläggningen var härmed avslutad.