Barn som far illa i HVB-hem

Interpellationsdebatt 3 maj 2013

den 8 april

Interpellation

2012/13:366 Barn som far illa i HVB-hem

av Hillevi Larsson (S)

till statsrådet Maria Larsson (KD)

 

HVB-hem är behandlingshem för enskilda som bedöms behöva vård eller behandling kombinerat med boende. De kan drivas av privata aktörer, kommuner eller landsting. Det krävs tillstånd från Socialstyrelsen för att starta HVB-hem. Från 2010 står verksamheten även under Socialstyrelsens tillsyn.

Socialstyrelsen har nu inlett ett tillsynsärende mot ett av de största HVB-hemmen som tar emot barn och familjer från hela Sverige. Redan 2005 berättade barn att de blivit inlåsta och misshandlade på behandlingshemmet. Trots det har verksamheten kunnat bedrivas vidare utan att något hänt.

Nu har återigen flera barn trätt fram och berättat om våld och kränkningar de ska ha utsatts för så sent som 2011 och 2012. Barnen känner inte varandra men berättar ändå samma historia: hur de utsatts för polisgrepp där armen tvingats bak på ryggen, hur de brottats ned, hur personalen satt sig på dem, hur de släpats i väg utan skor utomhus och hur de blivit inlåsta i ”Timeout-rummet” i upp till två timmar.

Det finns också exempel på barn med mycket traumatisk erfarenhet som berättat om misshandel, upprepad inlåsning och andra former av våld. Föräldrar har vidare uppgett att de förhindrats att hjälpa sina barn.

I samband med att TV4:s Kalla fakta offentliggjorde berättelserna i mars 2012 vaknade äntligen Socialstyrelsen och började ställa krav på företaget. Socialstyrelsen polisanmälde även HVB-hemmet för misshandel.

Även om Socialstyrelsen nu agerat mot företaget finns det andra delar i verksamheten som borde stoppas. Det finns uppgifter om att så kallad Teckenekonomi används som ett bestraffningssystem mot barnen. Det innebär att barnen måste följa en mängd detaljerade regler som till exempel handlar om att man måste äta upp allt på tallriken, aldrig får tappa humöret och att man ska ha ett vårdat språk. Detta kan leda till att barn med Tourettes syndrom bestraffas om de säger ett fult ord. Autistiska barn har en mycket jobbig situation med dessa regler då kommunikationen oftast är ett problem. Metoden saknar evidens, det vill säga vetenskaplig grund, och är direkt kontraproduktiv när den används mot barn med neuropsykiatriska funktionshinder.

Samtidigt som redan traumatiserade barn berättat om att de utsatts för inlåsning och misshandel och barn med psykiska diagnoser berättat om bestraffningar för sina sjukdomar tjänar ledningen för företaget stora belopp på familjer och barn som vistas vid hemmet.

Jag är väl medveten om att statsrådet inte kan kommentera enskilda tillsynsärenden och förväntar mig inte heller några sådana kommentarer. Mot bakgrund av ovan redovisade exempel vill jag dock ställa följande generella frågor till statsrådet.

Har statsrådet gjort det ställningstagandet att det är acceptabelt att barn på HVB-hem utsätts för inlåsning och misshandel?

Har statsrådet gjort det ställningstagandet att icke evidensbaserade metoder, såsom Teckenekonomi, bör tillämpas i behandlingen av barn med neuropsykiatriska funktionshinder?

Vad avser statsrådet att göra för att förbättra regelverket så att barn inte utsätts för direkta kontraproduktiva behandlingsmetoder på HVB-hemmen?

Vad avser statsrådet att göra för att barn ska få komma till tals och att barnens egna upplevelser av misshandel och övergrepp får en större betydelse vid tillsynen av HVB-hemmen?

Vad avser statsrådet att göra för att se till att skattemedel inte används till vinst i verksamheter som gör mer skada än nytta för de barn som placeras där?