Åtgärder mot vargattacker

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ulf Berg har frågat om regeringen har för avsikt att förtydliga djurskyddslagstiftningen avseende hur tamboskap ska skyddas från rovdjursangrepp. Han frågar vidare om regeringen kommer att verka för att länsstyrelserna ska kunna ge bidrag för rovdjursavvisande åtgärder i preventivt syfte.

Det övergripande målet för svensk rovdjurspolitik är att varg och andra rovdjur ska ha gynnsam bevarandestatus samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och även annan socioekonomisk hänsyn tas. Därför är det viktigt att vi gör vad vi kan på alla plan för att det ska fungera så bra som möjligt. Vi ska ha en politik som tar hänsyn till både människa och djur.

Det är beklagligt att flera gårdar med fårbesättningar i trakterna kring Gnesta och i andra delar av Sverige har drabbats av vargattacker. Regeringen verkar för att förbättra situationen för fårägare och andra näringsidkare med tamboskap. Viltskadeanslaget, som används för att betala ut bidrag till åtgärder för att förebygga och ersätta skador på tamdjur orsakade av stora rovdjur, höjdes med 10 miljoner kronor i propositionen Vårändringsbudget för 2015. I budgetpropositionen för 2016 föreslår regeringen att denna höjning fördubblas och permanentas från och med 2016. Regeringen har också gett Statens jordbruksverk i uppdrag att till den 15 december i år sammanfatta och utvärdera befintlig kunskap om hur rovdjursangrepp kan förebyggas. De ska vidare undersöka och utvärdera mindre beprövade metoder samt föreslå nya metoder för att förebygga angrepp.

När det gäller stöd till rovdjursavvisande åtgärder för att förebygga skador på tamdjur finns det bidrag att söka hos länsstyrelsen. Dessa bidrag har främst gått till elstängsel för att skydda får och annan tamboskap. Åtgärderna finansieras med medel från viltskadeanslaget eller landsbygdsprogrammet.

När det gäller frågan om regeringen har för avsikt att förtydliga djurskyddslagstiftningen avseende hur tamboskap ska skyddas från rovdjursangrepp kan jag nämna att ett förslag till en ny djurskyddslag för närvarande bereds inom Regeringskansliet.

Herr talman! Det här är ett otroligt tragiskt ärende. Staten har all anledning att be de drabbade om ursäkt.

Jag besökte gården den 2 december och fick klart för mig hur det här hade gått till. I maj var länsstyrelsen i Stockholm där och tyckte att det var en mönstergård. Sedan drabbades fåren av vargattacker i samband med midsommarhelgen. Då startade en karusell som till och med författarna till Solsidan förmodligen hade blivit avundsjuka på.

Det var en mönstergård som såg till att det fanns betande får som håller den biologiska mångfalden uppe, men helt plötsligt är det fårägarna som är de stora bovarna. Man ansökte om skyddsjakt. Till slut, efter många om och men, beslutade länsstyrelsen om skyddsjakt som skulle bedrivas i stort sett i hagarna. Ursäkta, men om vargen är inne i fårhagen finns det bra lagstiftning i 28 § som reglerar vad man får göra.

Det fungerade ju inte, allra helst som man invaderades av olika organisationer som sprang runt där på nätterna och trumpetade för att hålla vargen borta. De lyckades de inte med. Sedan dess har det förekommit fler angrepp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man blev polisanmäld för olaga åtling. Och vad var åteln? Jo, det var de döda fåren som man hade samlat ihop och lagt utanför ladugården för transport till destruktion.

Sedan kommer länsstyrelsen på den fantastiska idén att polisanmäla dem för att de hade misskött sina djur och för att man inte har investerat 2 miljoner, som är kostnaden för att ha staket. Jag återkommer i mitt nästa inlägg till staketen, som absolut inte fungerar till hundra procent.

Tack och lov avskrev åklagaren polisanmälan från länsstyrelsen. Då tänkte man: Äntligen! Men vad händer? Jo, den 9 december kom länsstyrelsen i Stockholm på att förelägga fårbönderna på sex punkter. De skulle ange hur de tänkte stänga och det ena med det andra.

Jag och landsbygdsministern har några år på nacken. Vi levde när det var skottpengar på varg under 1960-talet. I dag verkar det vara skottpengar på företagare inom den här näringen - en näring som diskuteras i livsmedelsstrategin. Det finns otroligt bra marknadsandelar för lammkött. Fåren håller landskapen öppna och bidrar till att vi har en fantastisk biologisk mångfald.

Men här håller staten på att agera för att få bort fårägare. Tänk om man skulle få gehör för detta! Det finns varg i stort sett i hela Sverige till och från. Varenda djurägare ska på eget bevåg investera i rovviltsstängsel till enorma kostnader. Annars blir man anmäld för att man missköter sina djur.

Landsbygdsministern kan ju fundera över om renarna i Norrland fortsättningsvis kan gå lösa. Eller måste man stänga in dem? Vi vet att det där finns gott om rovviltsangrepp.

Jag tycker att staten i det här fallet inte tar sitt ansvar. Man skulle naturligtvis ha beviljat en skyddsjakt. Nu har landsbygdsministern chans i tv-kameran att be familjen om ursäkt.

Herr talman! Jag hoppas att vi inte ska diskutera enskilda fall. Det blir ju myndighetsutövning om ministern ska gå ut och berätta hur man ska göra.

Frågan var väl vilka skyddsåtgärder man kan vidta för att förebygga rovdjursangrepp. Där har den här regeringen tagit stora kliv framåt jämfört med den förra regeringen. Vi har tillsatt en utredning som ska presenteras den 15 december, precis som landsbygdsministern sa. I utredningen föreslås nya metoder för att förebygga angrepp och skador. Jag har själv varit på ett seminarium där det presenterades en massa spännande olika nya varianter på hur man skulle kunna göra. Förutom stängsel skulle man kunna använda sig av kameror och drönare och så vidare.

Så det finns en massa goda idéer på det här området. Men det är förstås alltid beklagligt för den som förlorar sina tamdjur. Det är väl ingen som vill bli utsatt för det. Därför har den här regeringen i vårändringsbudgeten avsatt 10 miljoner extra till förebyggande åtgärder och för att kompensera rovdjursskador. Man har också avsatt ytterligare 10 miljoner, så det finns alltså 37 miljoner årligen för att förebygga och ersätta skador på tam- och husdjur. Det är långt mer än vad alliansregeringen gjorde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är otroligt viktigt att få till dessa åtgärder för att skapa acceptans för rovdjuren. De är här för att stanna. Det var skottpengar förr, ja. Vargen har varit utrotad, ja. Men den ordningen har vi inte i dag. I dag är regeringens politik - och det tror jag också var er politik - att människor och rovdjur ska kunna leva tillsammans. Men då måste vi anpassa oss efter de nya förutsättningarna.

Det var länge sedan som vi hade så många rovdjur i Sverige som vi har i dag. Det kräver nya sätt att sköta sina djur, att stängsla och så vidare. Därför behövs det mer pengar, vilket regeringen har avsatt. Jag hoppas att dessa pengar kommer att göra verkan, så att fler djurägare kan få medel för att kunna vara trygga och stängsla in sina djur. Kanske kan man hitta nya åtgärder som vi inte ens vet om i dag. De som oturligt nog får angrepp ska ha en skälig ersättning för det.

Det absolut bästa är att pengarna kan användas till så många förebyggande åtgärder som möjligt så att vi slipper att se rivna får.

Herr talman! I Sverige har vi regionaliserad förvaltning som vi båda tycker är bra. Det hörde jag också av Ulf Berg i den förra interpellationsdebatten. Det innebär att länsstyrelsen är den som fattar beslut. För mig är det mycket viktigt att vi ska kunna ha tamboskap, oaktat att vi har varg eller andra rovdjur. Det kan finnas anledning att se över lagstiftningen också på det här området.

Vi har höjt anslagen kraftigt för att hjälpa de djurägare som har varg eller andra rovdjur i sin närhet. Vi har också gett ett särskilt uppdrag till Jordbruksverket att ta fram bättre åtgärder för att skydda boskapen.

Det enskilda fallet är tragiskt. Som Ulf Berg säkert förstår kan jag som statsråd inte gå in på ett enskilt fall, men det som har hänt i Molstaberg är mycket beklagligt. Rovdjursangrepp på boskap är lika tragiskt oavsett var det händer. I det här fallet blev det en polisanmälan, men åklagarmyndigheten har ändå lagt ned fallet. Jag tänker inte värdera det. Det kan jag inte göra som statsråd.

Vi måste hitta möjligheter för människor att ha tamboskap. Man ska känna sig trygg, men samtidigt ska vi också ha en gynnsam bevarandestatus för våra stora rovdjur. Vi ska inte frångå det. Det här är ett samspel där det är väldigt svårt att hitta en bra linje.

Herr talman! Om det har uppfattats att jag vill att landsbygdsministern ska lägga sig i ett enskilt fall ber jag naturligtvis om ursäkt för det. Det var inte min mening, utan jag använde det här fallet som ett exempel.

Jag är väldigt nöjd med svaret och att vi är överens om att vi inte kan ha den här tingens ordning. Det är väldigt viktigt att man i den utlovade propositionen om djurhälsa funderar över vem som ansvarar för vad. Jag är den första att tycka att det är bra att man får ytterligare medel till rovviltsstängsel, men det kommer ju att kosta otroligt stora belopp. Jag har funderat över om inte stängslen ska finnas där före vargen så att vi slipper bekymren.

Låt oss kalla dem Gunilla och Valter. Vi kan fundera över om de inte bor i Västmanland. De har satt upp stängsel 2008, 2009 och 2010 om totalt 1,2 mil. Det är ett sextrådigt rovdjursstängsel, vilket motsvarar två och ett halvt ton järntråd. De har fått stöd från länsstyrelsen på 300 000, och de har lagt ut 1 miljon för att sätta upp staketet. Till detta kommer naturligtvis skötsel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är stora pengar. Gunilla och Valter har haft tre angrepp, två av varg och ett av lo, trots staketen. I ett fall var angreppet mot vattnet. Problemet där är att vattenståndet kan skilja sig åt med 80 centimeter.

I dag har Gunilla och Valter inga får därför att de inte kan bedriva fårskötsel. Samtidigt finns även här marker som verkligen behöver betande mular för att vi ska kunna behålla den biologiska mångfalden.

Vi har här i kammaren bestämt att det ska finnas varg. Då är det också viktigt att det finns en lagstiftning som ökar acceptansen för vargen. Det måste finnas klara och tydliga regler om vem som ansvarar. Att misstänkliggöra alla djurägare är fel väg. Det ska naturligtvis finnas korrekta och bra stängsel som håller djuren innanför och som inte skadar djuren.

Låt oss hålla oss till det första fallet vi diskuterade. Normalt sett vet vi att djur ska vara ute på bete. Det finns till och med lagstiftning i frågan. I fallet Molstaberg vill länsstyrelsen att djuren ska ställas in tidigare än normalt för att skydda dem. Vi vill väl inte ha en tingens ordning där tamdjur ska hållas inomhus hela tiden. Då klarar vi inte av att upprätthålla den biologiska mångfalden.

Det är viktigt att vi i en dialog hittar bra och tydliga regler där det blir djurägarens skyldighet att hålla djuren innanför stängsel, inte att hålla vargen utanför. Om det blir sådana bekymmer måste det finnas statliga medel. Jag tycker inte heller att det ska krävas att markägare ska ta hjälp av rovdjursföreningar och annat. Där finns inte kompetensen att göra dessa stängsel, och det kan bli vissa kontroverser. Detta ska skötas mellan staten och jordbruksföretaget.

Herr talman! Ulf Berg pekar på två exempel där djurägare har fått sina får och tamdjur rivna. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Det är beklagligt, och jag hoppas att vi kan hitta lösningar. Det är därför det har tillsatts medel.

Jag skulle vilja höra vilka lösningar snarare än problem Ulf Berg ser. Han skriver också under på att människor och rovdjur ska finnas tillsammans.

Ulf Berg tar upp några exempel. Vi ser att fårnäringen ökar i Sverige, även i vargtäta områden och län. Det finns säkert de som har lagt ned sin fårskötselverksamhet eftersom de får många angrepp, men det finns många fler företagare som har börjat hålla får.

Fäbodar är särskilt utsatta för vargangrepp. Det finns en fäbod i Dalarna, där jag håller till, som har fått medel så att de har kunnat sätta upp stängsel. Det är kanske inte helt förenligt med en fäbod, men de får kombinera och ta en viss del av fäboden till nutid. Det kommer inte att fungera för alla, men om tamdjur ska kunna vistas ute måste vissa andra delar anpassas. Däremot tror jag inte att det ska ske med alla. Det kommer inte att gå. De får gå före och pröva, och så får vi se vad som fungerar.

Med dessa medel och de förslag som utredningen ska presentera den 15 december hoppas jag att vi kan se fler möjligheter till hur människor och rovdjur kan leva tillsammans. Vi ska ha en levande rovdjursstam i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ulf Berg tog upp frågan om elstängsel. Det är ett bra skydd men givetvis inte ett hundraprocentigt skydd mot rovdjursangrepp. Jag har själv varit fårägare, och jag vet att stängsel kräver både tillsyn och underhåll för att de ska fungera bäst. Men de är ändå ett ganska bra skydd. Det är viktigt att vi fortsätter att utveckla viltskydden.

Det sker många angrepp på tamdjur. Viltskadecenter vid Sveriges lantbruksuniversitet sammanställer årlig statistik. Under 2014 angreps 574 får - det var många - 28 nötdjur och två hästar. Utöver dem angreps många hundar.

Vargen stod för merparten av angreppen. Det fanns givetvis angrepp även av lodjur och björn. Därför är det oerhört viktigt att vi tar tag i frågan och hittar nya system, anslår mer pengar och utvecklar bättre och mer effektiva metoder. Det är oerhört tragiskt när tamdjur angrips. Jag har stor förståelse för de människor som drabbas inte bara en gång utan flera gånger.

Herr talman! Låt oss se fram emot den begärda utredningen som kommer den 15 december. Vi måste se till att vi gör rätt saker och att vi får mest skydd för pengarna. Här behövs mer forskning och analys.

Det som många djurägare uppfattar som ett stort problem är att det, när de väl får hjälp med stängslet, ställs enormt stora krav. Jag kan vittna om att när de som bor i Dalarna har utsatts för angrepp brukar de som utövar tillsyn från länsstyrelsen titta på staketet och fundera över var eventuella brister har funnits.

Nu vet vi att vargen kan ta sig igenom stängslen - det finns det faktiskt bilder på. Därför måste det finnas staket som fungerar. Om de kommer att fungera till hundra procent vet vi inte.

Det är viktigt att vi får en licensjakt, att vargar i revir som ställer till med mest skada ska jagas. Jag tycker också att vi ska fundera över om inte licensjakten ska nyttjas för att göra vargen mer skygg.

I exemplet från Gävleborg släpper man ut sin hund i trädgården för att rasta den, och vargen tar hunden framför mattes eller husses ögon. Det är inte roligt. Då kan vi fundera hur mycket som helst över regler.

Människor som lever på landsbygden tycker att detta är allt annat än bra. Om detta sprids med enorma kostnader för djurägarna kommer inte acceptansen för vargen att öka. Här gäller det att de som bor och lever på landet kan göra rätt utan för stora bekymmer på grund av vargen. Vi har sagt att det ska finnas en vargstam, och då får vi försöka vårda acceptansen.

Herr talman! Vi ska komma ihåg att på 1970-talet var vargen i princip utrotad i vårt land. På 1980-talet fanns några enstaka exemplar. Nu finns 415, enligt den senaste räkningen. Det kräver givetvis anpassning och utveckling så att detta ska fungera, så att människor i dessa bygder kan hålla tamboskap och känna trygghet. Därför är det bra att frågan fått belysas i Sveriges riksdag. Jag tackar för debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.