Alternativ till teknikneutralitet

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
Spela video
Laddar...
Laddar {{loadingpercent}}%
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 12 mars 2013

Interpellation: Alternativ till teknikneutralitet

den 29 januari

Interpellation

2012/13:235 Alternativ till teknikneutralitet

av Jens Holm (V)

till statsrådet Anna-Karin Hatt (C)

I svensk energipolitik har betoningar på så kallade teknikneutrala system utvecklats till i det närmaste ett mantra. Energiminister Anna-Karin Hatt är en av de främsta förespråkarna för detta. I ett axplock av några av de många anföranden och artiklar som Hatt gjort den senaste tiden har just teknikneutralitet varit ett viktigt tema:

Basen i vår omställning till ett hållbart samhälle är teknikneutrala, välfungerande ekonomiska styrmedel (Göteborgs-Posten den 31 oktober 2012).

Vi ska bidra med stabila och långsiktiga satsningar på forskning och utveckling och demonstrationsanläggningar, och ange ramarna med teknikneutrala ekonomiska styrmedel. (Tal på Svenska Petroleum och Biodrivmedelsinstitutet den 21 mars 2012.)

Dessa breda, generella och långsiktiga ekonomiska styrmedel är väldigt bra. De sätter en teknikneutral och tydlig ram och riktning för den utveckling som ska göras av marknadens aktörer. (Tal: Med framtiden i tankarna, den 9 oktober 2012.)

Strategin för att nå dit är att med långsiktiga, teknikneutrala och breda styrmedel stärka de förnybara energislagen, på bekostnad av de fossila och ändliga. Koldioxidskatten och elcertifikatssystemet har varit och är de viktigaste styrmedlen för att nå dit. De är marknadsanpassade och de är teknikneutrala. (Tal på Dagens Industris energidagar den 12 december 2011.)

Jag vill understryka att koldioxidskatten och elcertifikatssystemet – som är de två teknikneutrala styrmedel som Hatt oftast återkommer till – är mycket viktiga styrmedel och det är synd att regeringen inte utnyttjar dessa mer än vad man gör. Vänsterpartiet har i den allmänna motionstiden lagt fram konkreta förslag på hur koldioxidskatten ska höjas (se motion För framtidens jobb, 2012/13:Fi250) och hur ambitionerna i elcertifikatssystemet ska bli ambitiösare (se motion 100 procent förnybart, 2012/13:N300). Se också interpellationsdebatten Utökat elcertifikatsystem den 20 mars i år mellan min kollega Kent Persson och Anna-Karin Hatt.

Grundtanken med teknikneutrala system är att politikerna ska ange villkoren och marknaden ska bestämma tekniken. Det är ett system som kan vara effektivt avseende redan etablerade tekniker. Det svenska elcertifikatssystemet brukar anföras som ett exempel på ett effektivt teknikneutralt system (detta är något man kan diskutera eftersom det faktiskt uttryckligen pekar ut förnybar energi som den energi man vill ha). Vänsterpartiet var med och tog fram detta system, som startade 2003, tillsammans med Centerpartiet och Socialdemokraterna. Vi har i mångt och mycket elcertifikatssystemet att tacka för dagens snabba utbyggnad av förnybar energi. Men elcertifikatssystemet slår snart i taket och ambitionsnivåerna borde därför, som anförts ovan, höjas.

Det jag här vill fokusera på är vikten av att så kallade teknikneutrala system kompletteras med teknikspecifika lösningar. Baksidan med teknikneutrala system är att de är dåliga på att introducera ny teknik som i ett initialt skede är dyrare än den som finns på marknaden. Om man bara satsar på den teknik som redan finns får man ju inte den nya tekniken som i framtiden kan vara helt avgörande för att lösa stora utmaningar som klimatförändringar och att ställa om vår energiproduktion till 100 procent förnybart.

Det är därför helt avgörande med politiska beslut för att stimulera framtidens teknik. Detta stora ansvar går omöjligen att lägga ut på marknaden allena. Jag hävdar därför att energiministern har fel när hon i det refererade talet ovan säger: Men att som minister peka ut exakt vilka tekniker och vilka bränslen som har framtiden för sig vore fel. (Tal på Svenska Petroleum och Biodrivmedelsinstitutet den 21 mars 2012.) Man frågar sig om ministern verkligen menar att riksdag och regering inte ska vara med och fatta beslut över vilka tekniker som vi vill ska lösa dagens stora utmaningar, som klimatförändringarna och omställningen av energisystemet.

Chalmersprofessorerna Christian Azar och Björn Sandén tar upp denna problematik i artikeln Ogenomtänkt teknikneutralitet (Upplyst eller utfryst – en antologi om energimarknaden, Eon, 2012). De kritiserar de teknikneutrala metoderna så här: Men nackdelen med en sådan politik är att mycket lovande, men för närvarande dyra, tekniker inte kommer att få det stöd som behövs för att få ned kostnaderna. (sid. 94) och Det är retoriken om att man i alla lägen ska försöka vara teknikneutral som är, inte bara förvirrande, utan i många fall skadlig (sid. 96). De argumenterar därför att det behövs ett mer aktivt engagemang från politiken och att vi måste hitta sätt att främja ny teknik på andra sätt än det som i dag är rådande.

Ett konkret exempel på detta är solenergin. Energi från solen finns i oändliga mängder. Ändå används bara en mikroskopisk del för att producera energi. Även om en stor del av den solenergi som når jorden inte går att ta till vara finns det ändå en enorm potential att utnyttja solen som kraftkälla mycket effektivare än i dag. Många länder har upptäckt detta. Dess värre gäller detta inte Sverige. Jag tror att det har att göra med att Sverige saknar ett kraftfullt stöd specifikt orienterat mot solenergin.

Elcertifikatssystemet har som sagt varit effektivt i att bygga ut den förnybara energin, men det har varit ett dåligt system för att främja ny teknik. Enligt rapporten Elcertifikatssystemet 2012 (Energimyndigheten 2012) gick 52 procent av stödet inom elcertifikatssystemet år 2011 till biobränsle, 31 procent till vindkraft, 14 procent till vattenkraft och 3 procent till kraftvärme med torv som råvara. Ett trettiotal solenergianläggningar fick elcertifikat under 2011, men det uppgår i volym inte ens till 1 procent av utbetalningarna. Vågenergi och geotermisk energi har inte fått något stöd alls från elcertifikatssystemet.

Som ovan anförts är det av avgörande vikt att det finns stöd som är specifika för att få fram den nya tekniken. Det räcker inte med att satsa pengar på forskning, det behövs också aktiva stöd till etapperna efter forskningen. Solenergin måste exempelvis få ett ökat stöd, både i form av direkta installationsstöd för solceller och solvärme och för energiforskning. Det måste införas ett system med nettodebitering. De teknikneutrala systemen måste kompletteras med teknikspecifika system.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

1. Avser statsrådet att ta några initiativ i syfte att införa en strategi för vilka tekniker som har framtiden för sig?

2. Är statsrådet beredd att i större utsträckning komplettera teknikneutrala system med teknikspecifika?