E 18 mellan Enköping och Sagån
Interpellationsdebatt 7 juni 2006
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenUlrica Messing (S)
- Hoppa till i videospelarenTorsten Lindström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenUlrica Messing (S)
- Hoppa till i videospelarenTorsten Lindström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenUlrica Messing (S)
- Hoppa till i videospelarenTorsten Lindström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenUlrica Messing (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 7
Anf. 50 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Torsten Lindström har frågat om jag avser att vidta några åtgärder för att se till att ombyggnaden av E 18 mellan Enköping och Sagån blir av som planerat under 2006.
Torsten Lindström har ställt ett flertal frågor till mig om den aktuella vägsträckan. Jag måste därför börja med att upprepa vad jag tidigare har sagt, nämligen att regeringen beslutat att en utbyggnad ska påbörjas under tvåårsperioden 2006-2007.
Vägverket har i sitt budgetunderlag för åren 2007-2009 aviserat att utbyggnaden av E 18 Enköping-Sagån kan bli försenad. Vägverket har även föreslagit byggstarter för andra objekt. Ett av dem är E 20 Norra länken, och ett annat är E 18 Hjulsta-Ulriksdal. Vägverket önskar dessutom att dessa båda Stockholmsobjekt byggs i en högre takt än vad som är förutsatt i nu gällande väghållningsplan, något som skulle kunna påverka byggstarten av bland annat E 18 Enköping-Sagån.
Regeringens beslut om arbetsplanen för Norra länken är för närvarande föremål för rättsprövning hos Regeringsrätten. För Hjulsta-Ulriksdal löper överklagandetiden på arbetsplanens fastställelsebeslut ut först om någon vecka. Det är därmed i dag inte möjligt att göra säkra uttalanden om när dessa båda vägutbyggnader kan komma att påbörjas.
Befintlig väg E 18 mellan Enköping och Sagån är otillräcklig och att en utbyggnad behövs är vi alla överens om. Regeringens tidigare beslut, alltså byggstart 2006-2007, ligger fast.
Anf. 51 Torsten Lindström (Kd)
Fru talman! Inledningsvis vill jag tacka infrastrukturministern för svaret på min interpellation. Också den här frågan är väl bekant och har diskuterats tidigare flera gånger under åren mellan Ulrica Messing och mig.
En ombyggnad av E 18 mellan Enköping och Sagån till motorväg har också planerats under många år. Det är en av Sveriges farligaste vägsträckor, kanske den allra farligaste. Under åren 2000-2005 dog 9 personer och 13 skadades svårt. Bara under förra sommaren omkom 3 personer. Hälften av dödsoffren har varit ungdomar. Kanske är detta den sträcka där flest unga människor dör eller skadas svårt i vårt land.
Nu när vi står inför sommaren, den kanske mest trafiktäta perioden då ännu fler än vanligt vill ut och köra, kan man undra: Hur många ska dö eller skadas i år?
Alla dödsolyckor har skett på de sträckor där det är mötande trafik. Det är möteskollisionerna som har varit de dödande.
Den aktuella sträckan har alltså redan i dag en mycket stor trafikvolym, och den beräknas öka med ytterligare 50 % per dygn till år 2015.
Förutom säkerheten för människor handlar detta också om förutsättningarna för jobb och utveckling i Mälardalen. E 18 utgör en livsnerv för transporter, och en utbyggnad till motorvägsstandard är en grundförutsättning för att regionen och dess företag ska kunna uppnå en gynnsam tillväxt och fortsätta bidra till andra delar av Sverige.
Inför detta år, 2006, låg ombyggnadsprojektet i startgroparna, och det hade varit möjligt att komma i gång redan i år. Men eftersom inga pengar sattes av, eftersom regeringen föredrog att använda pengarna till annat, så hände ingenting. Inga arkeologiska undersökningar och inlösen sker i år, vilket traditionellt brukar inleda stora byggprojekt, detta trots att byggandet tar en ganska lång tid, nämligen tre år. Med den tidsramen gäller det förstås att komma i gång.
Så sent som den 26 januari lovade Ulrica Messing i en debatt med mig i riksdagen att en ombyggnation skulle fortsätta att vara prioriterad, enligt ministern ett av de 100 mest prioriterade projekten.
I ett frågesvar den 26 april anförde statsrådet: Det innebär att en utbyggnad ska påbörjas under perioden 2006-2007.
I dag upprepar Ulrica Messing detta budskap. Så långt är det till synes gott och väl. Men det räcker faktiskt inte.
Vägverket har nämligen meddelat att man inte kommer att starta projektet inom denna period. Vägverket beräknar att pengarna räcker för en byggstart först år 2013. Står Ulrica Messing bakom det beskedet? Vad är i så fall talet om prioritering värt?
Varje dag som ombyggnationen skjuts upp ökar risken för fler skador och fler dödsfall. Det räcker inte att tala. Man måste göra något också, Ulrica Messing. Om och när blir ombyggnationen av?
Anf. 52 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Torsten Lindström refererade det som jag sade i vår tidigare interpellationsdebatt om just E 18 mellan Enköping och Sagån. Jag lovade då att detta vägprojekt är ett av de prioriterade. Jag står fast vid detta löfte också i dag.
Jag är medveten om vilka problem som just denna vägsträcka för med sig, både utifrån det som Torsten Lindström beskrev alldeles nyss, nämligen att det här har förekommit och tyvärr också i närtid förekommer en del svåra och allvarliga trafikolyckor.
Sträckan mellan Enköping och Sagån är en av de sträckor som Vägverket har pekat ut som en av de 100 farligaste vägsträckorna. Därför är det också oerhört angeläget för vårt gemensamma uppdrag att nå nollvisionen.
Men denna vägsträcka är angelägen även utifrån andra perspektiv. Vi vet att den delvis går genom ett tätbebyggt område. Det innebär också ett miljöproblem för alla boende. Och vi vet att den också delar samhället i två delar och försvårar möjligheterna för stadsplanering inom den orten.
Det finns därför starka skäl att fortsätta att ha just sträckan Enköping-Sagån som prioriterad.
Jag kan bara upprepa det som jag sade i mitt interpellationssvar till Torsten Lindström, nämligen att det som Vägverket har ansökt hos regeringen om är att få prioritera om i de tidigare beslut som regeringen har tagit. Det innebär att man vill bygga snabbare när det gäller en del av de utpekade objekt som regeringen har lagt fram för Vägverket. Denna önskan att få bygga fortare på bekostnad av att vi då tar bort ytterligare objekt i vägplanen kommer regeringen att säga nej till. Jag är inte beredd att prioritera bort något av de redan hårt prövade och en gång prioriterade objekt som nu står kvar i planerna. Det betyder att jag fortfarande står bakom det beslut som regeringen har tagit om att bygget av sträckan Enköping-Sagån ska startas under 2006-2007. Övriga objekt som regeringen har pekat ut i planerna under de kommande åren får också byggas i den takt som regeringen har avsatt pengar för.
Anf. 53 Torsten Lindström (Kd)
Fru talman! Jag hoppas att tredje vice talmannen har överseende med att jag blir lite personlig. Varje gång som jag går till en debatt i denna fråga undrar jag faktiskt hur många som ska hinna dö eller skadas tills en ombyggnation verkligen blir av, när prioriteringen har lett till handling. Det är en fråga som jag tror att jag har all anledning att fortsätta att ställa mig även efter denna debatt. För när Ulrica Messing talar om prioriteringar måste jag faktiskt ställa följdfrågan: Vad är detta värt?
Jag citerar gärna Ulrica Messing i dag. Den 26 januari sade Ulrica Messing i kammaren, när jag ställde just frågan om Vägverkets möjligheter att göra det som Ulrica Messing pratar om:
"Jag kommer att ta mitt ansvar för att de myndigheter som ligger inom mina områden kan leva upp till de prioriteringar som regeringen har gjort och de löften som regeringen har gett. Och jag kommer inte att skylla på någon annan."
Men verkligheten, Ulrica Messing, är ju att Vägverket konstaterar att man inte har pengar och möjlighet att bygga förrän tidigast 2013. Det är ju den verkligheten, inom en av de myndigheter som ligger inom Ulrica Messings ansvarsområde, som Ulrica Messing faktiskt måste förhålla sig till och ge ett klart besked om.
Vad är ansvaret egentligen värt? Och hur ska regeringen leva upp till ansvaret? Blir det något initiativ från regeringen, eller vad blir det? Det räcker inte att muntligt lova. Det behövs betydligt mer än så för att vi västmanlänningar och mälardalingar ska våga lita på det här muntliga och skriftliga beskedet om 2006-2007. När kartan och verkligheten inte går ihop, som de inte gör i regeringens besked, måste regeringen ge ett tydligt och klart besked om vad det är för någonting som gäller. Är det det man säger, eller är det det Vägverket gör? Det handlar om att ta ansvar för en myndighet och för en verksamhet som ligger inom statsrådets ansvarsområde, och det har ju statsrådet lovat att hon ska göra.
Anf. 54 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Det är klart att mina svar är värda en del, Torsten Lindström. Det är därför som det är viktigt att du också hör dem eller att jag får säga dem.
Jag har inte ändrat uppfattning en enda gång i denna viktiga fråga oavsett när vi har debatterat den, på muntlig frågestund eller i skriftliga frågesvar eller i tidigare interpellationsdebatter. Den prioritering som regeringen har gjort ligger fast. Jag kommer fortfarande att stå fast vid detta. Det betyder också att myndigheter får ha önskemål om omprioriteringar. Det står dem alldeles fritt. De har också möjlighet att argumentera för varför de tycker att regeringen ska göra omprioriteringar och ibland kanske ta nya beslut, men det är i slutändan regeringen som tar ställning till om argumenten för en omprioritering är goda eller om regeringens tidigare beslut ligger fast.
Här ligger regeringens tidigare beslut fast. Vägverket har i och för sig goda argument för att man ska kunna bygga fortare på några av de objekt som vi har pekat ut. Men det här innebär att man inte kan göra det, utan man får bygga utifrån den plan som regeringen tidigare har slagit fast. Det i sin tur leder till mindre av undanträngningseffekter för andra angelägna projekt. Detta projekt, Enköping-Sagån, är ett av de angelägna projekten, och här står regeringens beslut sedan tidigare kvar.
Anf. 55 Torsten Lindström (Kd)
Fru talman! Bra! Tack för det beskedet, Ulrica Messing! Men Ulrica Messing får faktiskt inse att det inte räcker att bara säga att regeringens beslut ser ut på ett visst sätt. Det måste också bli av i verkligheten. Det måste också börja grävas i backen. Och då krävs det resurser. Då krävs det medel. Då krävs det regeringsbeslut. Regeringen kan inte bara säga att det här är prioriterat men sedan faktiskt inte göra någonting. Det är den aktionen, som jag efterlyser.
Jag välkomnar Ulrica Messings ord, vilket jag har gjort under hela den här debatten och också tidigare, med det räcker inte. Det måste också till verkstad, inte bara snack, för att få den här vägbyggnationen att komma i gång. Det är naturligtvis väldigt bra att vi är överens på det teoretiska planet. Det gäller bara att bli det på det praktiska också.
Det här är en fråga som inte bara handlar om Västmanland, utan det här är en fråga som berör också Uppsala län, Örebro län och hela Mälardalen. Men det handlar också om hela Sverige, faktiskt. Det här handlar om Mälardalens möjlighet att vara med och bidra. Då gäller det att få bort den här typen av flaskhalsar, och det handlar om att få bort tydliga faror för människoliv, så att människor tryggt och säkert kan ta sig fram utan fara för liv och säkerhet. Det måste bli ett slut på hasardspelet med människoliv på den här mycket farliga sträckan. Hasardspelet duger inte. Det måste till mer än så. Det måste till en byggstart av E 18, Enköping-Sagån, så att vi kan bidra till att rädda människoliv och värna människors hälsa. Det är det som det i grund och botten handlar om. Något annat duger helt enkelt inte.
Anf. 56 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Torsten Lindström sade i sitt förra inlägg att han blev lite personlig. Jag tror att det är lätt att bli det när vi pratar om just trafiksäkerhet därför att vi nog alla känner någon som har drabbats av en olycka i trafiken. Det är många av oss som har nära anhöriga som har omkommit i trafiken. Och varje gång vi möter någon som personligen har blivit drabbad av en trafikolycka inser vi att vi ska göra allt vi kan göra för att se till att infrastrukturen i sig är så säker som möjligt.
Sedan vet både Torsten Lindström och jag att det inte alltid räcker. Man måste också hålla hastigheter och vara nykter i trafiken. Det är också en viktig utgångspunkt.
Jag tar gärna spadtag för stora infrastrukturobjekt och för små infrastrukturobjekt. När det gäller utbyggnaden i fråga om Enköping-Sagån kommer det spadtaget att tas under den planeringsperiod då regeringen också har beslutet att det ska ske, 2006-2007.
Interpellation 2005/06:418 av Torsten Lindström (kd) till statsrådet Ulrica Messing (s)
E 18 mellan Enköping och Sagån
En ombyggnad av E 18 mellan Enköping och Sagån till motorväg är ett projekt som planerats i många år. I den nationella planen för vägsystemet 2004@2015 skulle motorvägsbygget påbörjas under 2006. Projektet har nu blivit uppskjutet till 2008.
E 18 mellan Enköping och Sagån är en av Sveriges farligaste vägsträckor. Mellan åren 2000 och 2005 har 9 personer dött och 13 skadats svårt. Förra sommaren omkom 3 personer. Hälften av dödsoffren är ungdomar.
Alla dödsolyckor har skett på de sträckor där det är mötestrafik. Den aktuella sträckan, med en bredd på endast 13 meter och utan mittseparering, har redan nu en mycket hög trafikvolym. Den beräknas öka med 50 % till 25 000 fordon per dygn år 2015.
När Vägverket i början av november 2005 presenterade sin reviderade plan för vägprojekt i landet fanns E 18 fortfarande med i planerna för nästa år. Statsrådet anförde i ett frågesvar till riksdagen den 7 november 2005 att ”särskild hänsyn ska tas till de åtgärder som regeringen tidigarelade i sitt tidigare fastställelsebeslut, däribland sträckan Enköping@Sagån”.
Men den 30 november kom beskedet att Vägverket till följd av otillräckliga anslag tvingats skjuta upp byggstarten till 2008. Bygghandlingar var klara och upprättade och byggandet skulle ha kunnat börja redan nu i sommar. Men regeringen valde att lägga pengar på andra projekt. Nu kommer planarbetet att få börja om igen eftersom den gällande arbetsplanen endast var giltig till och med 2006. Det innebär att hela projektet kommer att försenas än mer och fler riskerar att dö eller skadas svårt i trafikolyckor.
För företagen i Mälardalen var regeringens besked ett bakslag. E 18 utgör en livsnerv för transporter och en utbyggnad till motorvägsstandard är en grundförutsättning för att regionen och dess företag ska kunna uppnå en gynnsam tillväxt.
Även Vägverkets generaldirektör Ingemar Skogö reagerade på regeringes besked. Han skrev i ett brev till handelskammaren i Mälardalen: ”E 18 på sträckan Enköping@Sagån håller inte den standard som trafikanterna har rätt att förvänta sig.”
Statsrådet Messing har muntligt i riksdagen den 26 januari 2006 hävdat: ”Det är en prioriterad sträcka. Det arbete som Vägverket har gjort med att identifiera de mest farliga vägarna är en viktig utgångspunkt.” I ett frågesvar den 26 april anförde sedan statsrådet: ”Det innebär att en utbyggnad ska påbörjas i perioden 2006@2007.”
Men i Vägverkets budgetunderlag för de kommande åren finns inga medel avsatta för E 18-sträckan Enköping@Sagån. Den planerade byggstarten 2006@2007 kan därmed bli försenad till 2013.
Frågan är nu vad statsrådet menat med sina ord. Mycket tyder på att ombyggnationen är i fara. Varje dag som den skjuts upp ökar risken för fler skador och dödsfall. Om och när kommer den att bli av?
Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet:
Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att se till att ombyggnaden av E 18 mellan Enköping och Sagån blir av som planerat under 2006?