Frågestund

Herr talman! Jag har en övergripande fråga till utbildningsminister Gustav Fridolin. Jag hade först tänka ställa en fråga om Nato. Men jag förstår av det som händer just nu att det finns andra frågeområden. Det som ena dagen avfärdas som dålig politik blir andra dagen regeringens politik.

Från kl. 12 i dag gäller tillfälliga gränskontroller. Det avfärdades för bara några dagar sedan som en rätt dålig idé. Tidigare har också idéer om tillfälliga uppehållstillstånd, ett breddat RUT-avdrag och skärpt försörjningskrav för anhöriginvandring avfärdats från regeringshåll och från de två regeringspartierna.

Det som ena dagen bedöms och avfärdas som dåligt blir alltså andra dagen regeringens politik.

Herr talman! Därför har jag en konkret fråga till Gustav Fridolin. Har regeringen kontroll över läget?

Herr talman! Svaret på frågan, Hans Wallmark, är ja.

Sverige genomför just nu sin största humanitära insats i modern tid. Det är en insats som genomförs av staten genom dess myndigheter och sedan av kommunerna genom skolor, socialtjänst och kommunförvaltning. Det görs ett oerhört stort arbete för att ge barn och vuxna som kommer till Sverige en värdig start i deras nya land. Denna insats genomförs av civilsamhället, det vill säga alla som nu kämpar för att säkerställa att människor som kommer hit får en värdig start.

I detta läge är det viktigt att politiken samlar sig. Jag är stolt över att vi lyckades få till en bred överenskommelse. Det innebar att alla partier behövde ge och ta. Men det innebar också att politiken kunde samla sig för att ge stöd till alla dessa kämpar som bär det svenska flyktingmottagandet.

När det gäller gränskontrollerna har regeringens linje hela tiden varit att en sådan fråga inte ska vara politisk utan avgöras av myndigheter.

I går gjorde Migrationsverket klart att man anser att gränskontrollerna är nödvändiga.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag noterar att det nu finns en uppgörelse om tillfälliga uppehållstillstånd, om ett breddat ROT-avdrag, om skärpt försörjningskrav för anhöriginvandring och sedan kl. 12 i dag också om tillfälliga gränskontroller. I allt väsentligt tycker jag att det i grunden är bra förslag. Jag känner igen många från den allmänpolitiska debatten, då de har framförts av andra.

Men jag konstaterar att många av dessa förslag för bara någon dag eller någon vecka sedan bedömdes vara dålig politik, och i dag är det regeringspolitik. Då kan jag bara konstatera att flexibiliteten tycks vara mycket stor hos dem som är regeringstaburettsuppbärare.

Herr talman! Jag upprepar att jag tycker att det är bra att man kan samla politiken i detta läge. Jag ser hur Sverige samlar sig och hur människor samarbetar för att möta dem som kommer och får plats på våra asylboenden. De läser läxor med barnen eller svenska med föräldrarna. Då måste politiken klara att göra samma sak.

Jag förstår att Hans Wallmark vill utnyttja tillfället till att också ta politiska poäng. Det får jag respektera, eftersom vi är i en sådan församling. Men jag skulle ändå något vilja mana till försiktighet när detta görs ett par dagar efter att Moderaterna har lämnat ett förslag som, så som det presenterades, skulle strida mot internationell rätt.

Herr talman! Min fråga går till socialförsäkringsministern.

Vi befinner oss just nu i en migrationskris där antalet asylsökande för 2015 kan komma att uppgå till 190 000. Det är en kris som den här regeringen och den förra har skapat på grund av de generösa villkor som man har skapat.

Sverigedemokraterna har länge påpekat problemen med den förda politiken, som inte bara skapar segregation och utanförskap utan dessutom slår mycket hårt mot svensk välfärd.

Mycket riktigt ser vi nu också hur regeringen har talat om att skära ned på assistansvården. Därför är det med stor oro som jag önskar att ministern svarar på om hon kan försvara förslag som leder till minskad assistansersättning för behövande.

Herr talman! Jag tackar Markus Wiechel för frågan. Innan jag svarar på den ska jag kortfattat inleda med att säga att just assistansersättningen inte ligger hos socialförsäkringsministern utan hos statsrådet Åsa Regnér. Men jag ska naturligtvis ändå svara på Markus Wiechels fråga.

Vi har just nu en situation där 60 miljoner människor är på flykt runt om i världen. Vi är stolta över Sverige och att Sverige är ett öppet land.

När det gäller frågan om assistansersättningen finns det ingenting i de förslag som regeringen tittar på i dag som handlar om att skära ned assistansersättningen och att en sådan nedskärning på något sätt skulle relatera till att vi har ett asylmottagande i Sverige. Det stämmer alltså inte.

Herr talman! Funktionshinderföreningar över hela landet har i likhet med sina medlemmar och deras anhöriga protesterat högljutt. Det handlar om att regeringen ställer olika grupper mot varandra, vilket man i många fall själv har kritiserat.

Assistansvården är i dag redan mycket hårt ansatt. I dessa tider är det ytterst hjärtlöst att slå mot utsatta i vårt samhälle, vilket regeringen nu gör på grund av ökade utgifter till följd av den förda migrationspolitiken.

Socialdemokraterna har tidigare gjort sig kända, åtminstone retoriskt, för att inte vilja ställa grupper mot varandra. Men det är precis det som man nu gör. Man nedprioriterar människor som vårt land och vår välfärd faktiskt har ett ansvar för att stötta.

Än en gång skulle jag vilja fråga om ministern anser att det är rätt att i rådande situation nedprioritera människor som är beroende av assistans.

Herr talman! Nej, Markus Wiechel, regeringen gör inte om assistansen eller nedprioriterar den på grund av rådande situation när det gäller asylmottagandet.

Däremot kan jag som socialförsäkringsminister, som har ansvar för större delen av dessa system, säga att det ligger på alla politikers ansvar att konstant se till att våra system fungerar på allra bästa sätt. Inte minst för de mest utsatta är det av oerhört stor vikt att vi ser till att de medel som finansierar våra socialförsäkringar också landar precis rätt. Detta ansvar har regeringen. Det åligger mig och statsrådet Regnér att göra det.

Vi vet sedan flera år att det finns en problematik inom assistansen, och den tittar nu statsrådet Regnér naturligtvis på. Det har ingenting att göra med det asylmottagande som vi har i Sverige just nu. Du har alltså fel, Markus Wiechel.

Herr talman! Jag skulle vilja ställa min fråga till statsrådet Hellmark Knutsson.

Den svenska högre utbildningen har ett stort behov av reella reformer. Genomströmningstakten är relativt låg, examensåldern hög och det lönar sig alldeles för dåligt att utbilda sig i Sverige.

Saco har presenterat en kartläggning som visar att en sjuksköterskeutbildning inte lönar sig i Sverige. Och i går kom Entreprenörskapsforum med en ny rapport som pekar på att utbildning lönar sig alldeles för dåligt framför allt jämfört med hur det är i andra länder.

Än så länge har det varit väldigt tomt från regeringen gällande reformer inom den högre utbildningen.

Min fråga till statsrådet är vad regeringen ämnar göra för att skapa konkreta reformer för att högre utbildning ska löna sig bättre i Sverige.

Herr talman! Jag tackar Fredrik Christensson för frågan. Jag diskuterade den i en interpellationsdebatt för inte så länge sedan. Det visar sig att efterfrågan på högre utbildning, både på arbetsmarknaden och från studenter, ökar konstant över tid.

Tyvärr har vi nu åtta år bakom oss då den högre utbildningen inte har byggts ut. Det har påverkat den breddade rekryteringen, och vi har inte heller klarat det arbetskraftsbehov som finns av utbildade akademiker.

Nu bygger regeringen äntligen ut högskolan med fler platser. Vi ser att det är en investering både för individen och för samhället.

Herr talman! Jag tycker att det låter tomt från regeringen gällande reformen för att högre utbildning ska löna sig mer. Fler platser gör ju inte att högre utbildning lönar sig mer för den enskilde.

Stora utmaningar finns när det gäller genomströmningstakten, marginalskatter och andra delar som på riktigt skulle göra skillnad för att högre utbildning skulle löna sig bättre i Sverige. Jag har som sagt tyvärr inte hört något om det. Har ni några förslag från regeringens sida om vad ni kommer att presentera för att det ska löna sig mer att utbilda sig? Jag talar inte om fler platser utan om att det ska löna sig mer för den enskilda individen att utbilda sig.

Herr talman! Jag tackar Fredrik Christensson för samma fråga igen.

Det är så att det lönar sig för den enskilda individen om vi ser till exempelvis risken för arbetslöshet. Man får också en vidare del av arbetsmarknaden att söka jobb på. Det är siffror som oftast inte tas med när det pratas om vad som lönar sig eller inte.

Däremot ser vi att lönespridningen för olika akademikergrupper ser väldigt olika ut. De grupper som har lägst lönespridning är också de som har den lägsta löneutvecklingen över tid. Nu gör vi också en investering i till exempel lärarna genom Lärarlönelyftet, som är på 3 miljarder. Det är ett sätt att se till att just löneutvecklingen blir bättre för en stor grupp akademiker, som vi dessutom behöver se till att det blir fler av.

Herr talman! Det gäller barnen. Jag har en fråga till Gustav Fridolin.

På morgonen i dag kunde vi i Ekot höra Migrationsverkets generaldirektör säga att han hoppas att gränskontrollerna ska leda till ett värdigare och mer rättssäkert mottagande. Många av dem som kommer är barn som under lång tid har färdats genom Europa under osäkra förhållanden. Det är också barn som kanske har försvunnit i landet utan vare sig mottagning, hem eller skola. Vilka konsekvenser kommer gränskontrollerna att innebära för barnen? Vad gör regeringen för att säkerställa att barnen får ett bättre mottagande?

Herr talman! Jag tackar Monica Green för frågan. Ja, förhoppningen från Migrationsverket är att genom gränskontroller få till ett värdigare mottagande. Gränskontroller innebär större ordning vid gränsen; de innebär inte att någon som vill söka asyl hindras från det, utan de innebär att man får större ordning vid gränsen.

Sedan är detta en stor uppgift, och det är en uppgift för lång tid framöver. När barn kommer till Sverige ska de få möjlighet att bygga ett nytt liv här. Då är resurserna i kommunerna det kanske allra mest avgörande. Det är där man har socialtjänst, och det är där man har skola. Att i dag i bred enighet kunna presentera en ändringsbudget som på kort sikt tillför 10 miljarder till kommunerna och för nästa år innebär en förstärkning, i och med att schablonerna för asylsökande barns skolgång och för mottagande av nyanlända räknas upp, innebär att resurserna stärks i kommunerna.

Herr talman! Att det ska bli mer ordning och reda i flyktingmottagandet är också min förhoppning. Jag har även noterat att barnminister Åsa Regnér har uppmanat fler att ta emot barn i sina hem och informerat om hur man kan göra det. Kan även det vara ett sätt att fånga upp de här barnen?

Herr talman! Ja, precis så är det, Monica Green. Vi kan göra mycket - socialtjänsten och skolan är oerhört avgörande för barns möjligheter att bygga sig en framtid, och där gör man i dag storartade insatser genom att kavla upp ärmarna och verkligen möta dessa barn vars första år bestått av krig och flykt. En av de kanske allra största insatser människor kan göra är dock att öppna sitt hem och vara familjehem. Det är viktigt för barn som kommer ensamma till Sverige, och det är viktigt för barn som har farit illa i Sverige.

Vi har många som ställer upp som familjehem - fler än tidigare - men det behöver fortfarande bli fler. Jag och hela regeringen står alltså bakom barnministerns önskan och vilja att svenska folket i allt större utsträckning ställer upp och hjälper ett barn genom att vara familjehem. Det vore väldigt välkommet. I skolan, som ju jag tillsammans med mina kollegor har ett särskilt ansvar för, ser vi också att ensamkommande barn som har fått den möjligheten ganska snabbt kan få ganska bra skolresultat och en möjlighet att vara med och bidra i sitt nya land.

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till utbildningsminister Gustav Fridolin.

Att vi befinner oss i en väldigt svår situation är vi många som kan skriva under på, och statsministern har vid ett flertal tillfällen sagt att den är ohållbar. Jag delar den bilden. Det är många kommuner som upplever att de går på knäna, och myndigheterna jobbar väldigt hårt. Det gäller naturligtvis även människor som flyr från den största krisen, men det är en stor utmaning för Sverige.

I morse i Sveriges Television kommenterade inrikesminister Anders Ygeman gränskontroller, och han beskrev att det är svårt att veta hur det påverkar hur många som kommer till Sverige. Han sa dock: Samlat vill vi naturligtvis att det ska komma färre till Sverige. Så sa Anders Ygeman. Min raka fråga till utbildningsminister Gustav Fridolin är om han delar den bilden.

Herr talman och Elisabeth Svantesson! Regeringen vill att hela EU tar ett större ansvar, och det innebär att fler länder måste ta emot fler av dem som nu kommer. Man ska veta att om alla EU-länder hade tagit samma ansvar för människor på flykt från krigets Syrien som Sverige har gjort hade vi inte behövt de svällande, växande och brinnande flyktinglägren i Syriens gränsområden - läger där barn värvas till barnsoldater och flickor skänks bort för beskydd, vilket beskrivs i människorättsorganisationernas rapporter. Europa hade kunnat klara flyktingsituationen, men fler måste göra mer.

Det är det den svenska politiken i EU och den svenska politiken här hemma arbetar för, och vi har en bred överenskommelse om det.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag tror att vi delar bilden att fler måste göra mer och att söktrycket mot Sverige behöver minska. Just nu är det nämligen svårt på många sätt.

Min nästa fråga blir ändå vad regeringen avser att göra för att minska söktrycket på kort sikt. Många av förslagen på EU-nivå tar nämligen väldigt lång tid. Vi har nu en situation där det bara under de senaste två och en halv månaderna har kommit 80 000 asylsökande till Sverige. Det är ett tufft läge. Jag har förstått att utbildningsministern inte gillar de konkreta förslag vi presenterade i måndags. Nu är det dock inte Moderaterna som styr riket, även om man kan tro det ibland, utan det är Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Frågan är därför: Vad är era konkreta förslag för att minska söktrycket i en svår tid?

Herr talman! Vi har under den senaste tiden levererat en lång rad mycket konkreta förslag på hur människor som kommer hit ska kunna få både en fristad och en möjlighet att göra vårt land till sitt. En del av dem lyckades vi bli ense om i den migrationspolitiska överenskommelsen, bland annat att Sverige ska vara ett av de länder i EU som ingår i en omfördelningsmekanism. Det innebär att EU tar ett större gemensamt ansvar och att andra länder, som har avstått från eller ibland vägrat göra det, också bygger upp en asylmottagning och följer EU:s gemensamma asylregler.

Sedan var det just detta med gemensamma regler. Vi är från regeringens sida ganska övertygade om att Sverige måste stå upp för de gemensamma reglerna om vi ska lyckas med detta. Vi kan inte bryta mot de internationella konventioner vi har skrivit under. Som det moderata förslag Elisabeth Svantesson hänvisade till förklarades och presenterades innebar det faktiskt just detta.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till socialförsäkringsminister Annika Strandhäll, och den handlar om den del av rehabiliteringsgarantin som rör psykisk ohälsa.

Garantin infördes av den borgerliga regeringen och innebär i korthet att vården premierar en enda behandlingsform vid lättare psykisk ohälsa - kognitiv beteendeterapi, KBT. Rehabiliteringsgarantin har avfärdats av flera instanser, nu senast Riksrevisionsverket, och man kan lugnt säga att den har sågats jäms med fotknölarna. Den har sagts inte fungera, och budskapet är: Tänk om eller lägg ned! Det är som om en och samma behandlingsmetod skulle passa alla, och så är det naturligtvis inte.

Min fråga är om den här regeringen kommer att se över rehabiliteringsgarantin också i den meningen, det vill säga se till att inte en behandlingsform premieras före någon annan. Som det är i dag är det nämligen bara om man har nog med pengar som man kan välja vård vid psykisk ohälsa.

Herr talman! Jag tackar Wiwi-Anne Johansson för den väldigt aktuella frågan. Regeringen håller just nu på med en översyn av både rehabiliteringsgarantin och sjukvårdsmiljarden. Vi har också fört över en del av de pengar som har ingått i rehabiliteringsgarantin för att stärka Försäkringskassan från och med årsskiftet.

Det väldigt konkreta svaret på frågan är dock: Ja, regeringen har för avsikt att föra fram precis det Wiwi-Anne Johansson är ute efter, det vill säga att man också inom ramen för rehabiliteringsgarantin redan i ett nästa läge bör bredda möjligheten till flera olika sorters behandlingsmetoder. Vi är nämligen olika, och den delen har visat sig fungera mycket dåligt.

Herr talman! Jag tackar för svaret och också för innehållet i svaret. Jag har lämnat in en skriftlig fråga om detta, men jag ville passa på att få ett svar direkt från socialförsäkringsministern.

Garantin har kostat 7 miljarder under de åtta år som den inte har fungerat. I Finland arbetar man på ett helt annat sätt. Där blir folk friskare av andra metoder, när man får använda en metod som passar den enskilda personen. Där har 30 procent kunnat återgå i arbete.

Man brukar tala om att det är det evidensbaserade som gäller, och då är det ofta KBT eller KBT och piller, men folk blir tyvärr inte friskare. Jag är därför jätteglad för svaret.

Herr talman! Min fråga är till Gustav Fridolin.

Jag undrar varför Sveriges regering inte har fördömt terrorattackerna mot civila i Israel.

För några veckor sedan var en liten familj på väg till Västra muren för att be. En palestinsk terrorist rusar fram, hugger först pappan, sedan mamman och till sist hugger han den lille sonen. Han hugger även en rabbin som rusar fram för att försöka hjälpa till. Pappan och rabbinen dör. Mamman och det lilla barnet hamnar på sjukhus och får ligga där under lång tid.

Det här har inte inträffat en gång de senaste en och en halv månaderna, utan det inträffar i snitt två gånger per dag i Israel. Och Sveriges regering har ännu inte fördömt detta. Jag tycker att det är skamligt. Varför har regeringen inte gjort det?

Herr talman! Mathias Sundin är väl medveten om att den svenska regeringen fördömer allt våld mot civila och alla terrorattentat i såväl Israel som Palestina och resten av världen. Vi har gjort det i den här situationen mot bakgrund av att vi vet att den våldsspiral som föds av våld mot civila måste få ett slut. Vi måste tvinga fram förhandlingar och vet att det aldrig kommer att bli verklighet så länge våldsspiralen fortsätter.

Herr talman! Det Gustav Fridolin säger nu stämmer inte. Sveriges regering har inte tagit avstånd från dessa terrorattacker. Man har twittrat ett par gånger, allmänt hållet om att man är emot våld och så vidare.

Det här är terrorattacker som riktas mot civila personer. Det är dessa terrorattacker man måste ta avstånd från, inte att människor försvarar sig mot terrorattackerna eller att polis stoppar terrorattackerna genom att skjuta dem som attackerar.

Det som vi upplevde i Trollhättan för några veckor sedan upplever man i snitt två gånger per dag i Israel nu, och det måste Sveriges regering ta avstånd från.

Den palestinska ambassadören här i Sverige har inte heller tagit avstånd från detta våld. Trots direkta frågor i svenska medier om hon tar avstånd från våldet har hon inte gjort det.

Reaktionen från Sveriges regering på detta har varit noll och intet. Det är skamligt!

Herr talman! Jag talar för Sveriges regering när jag säger att Sverige fördömer våld mot civila och fördömer terrorattentat i Israel och i Palestina.

Herr talman! Det är inte lång tid kvar till klimattoppmötet COP 21 i Paris, ett möte som kan vara avgörande för hur världen kommer att hantera den globala uppvärmningen.

Det pågår ett brett arbete på olika nivåer runt om i Sverige och övriga världen för att i möjligaste mån minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. Det är också fler sektorer som är berörda nu än vad det har varit längre tillbaka i tiden.

Jag skulle därför vilja fråga finansmarknadsministern på vilket sätt han tänker sig att man kan arbeta med villkoren för finansmarknaden så att också denna kan vara med och bidra till minskade utsläpp av växthusgaser.

Herr talman! Tack för en väldigt viktig och central fråga!

Det här är ett område som jag är väldigt glad över att det nu pågår mycket aktiviteter omkring. Det finns ett stort intresse och starkt engagemang från finansmarknadens aktörer att just se hur man kan bidra till en mer hållbar världsutveckling.

Det kanske allra mest glädjande är att den konflikt som man förut har trott varit väldigt dominerande, att man måste välja hållbarhet eller lönsamhet, är en myt som håller på att falla. Tvärtom ser vi att de som investerar hållbart också är de som gör de bästa affärerna och får mest avkastning. Det öppnar möjligheterna för finansmarknadsaktörerna att vara mer ambitiösa och göra mer.

Jag tror att vi kan göra mycket. Vi ser över regelverken och har bett om underlag från Finansinspektionen när det gäller de klimatrisker som finns i det svenska systemet. Hur påverkas den finansiella stabiliteten i Sverige av klimatförändringen och åtgärder mot den? Hur ser bankerna på klimatrisker när de lånar ut pengar till olika typer av projekt?

Herr talman! Tack så mycket för svaret från statsrådet!

Jag tycker också att det är en väldigt angelägen fråga och ett angeläget område och är glad över att höra att utvecklingen går åt det här hållet.

En följdfråga som känns viktig är om statsrådet har någon uppfattning om hur diskussionerna om de här frågorna går i andra EU-länder när statsrådet träffar sina kollegor i ministerrådet.

Herr talman! Som jag sa i mitt tidigare svar pågår mycket arbete runt om i hela världen, och det gäller även från politiskt håll. Till exempel håller vi nu inom EU på att sätta igång det som brukar kallas kapitalmarknadsunionen. Även där finns det just gröna förtecken när det gäller hur man kan se till att finansmarknaden rör sig i takt med de miljö- och klimatmål som EU har satt upp och som vi arbetar för internationellt.

Vi jobbar också både i Sverige och på andra marknader med att förbättra informationen och kunskapen för alla oss som ju är sparare och investerare på de finansiella marknaderna, antingen genom vårt pensionssystem eller genom privat sparande. Här finns ett väldigt snabbt växande engagemang från konsumenterna, från oss sparare. Vi vill gärna göra rätt, men vi behöver information.

Till exempel har Frankrike nu fattat beslut om krav på koldioxidredovisning när fonder ska säljas till privatkonsumenter. Och vi tittar just nu på förslag om hur vi kan förbättra informationen till svenska sparare om klimatrisker och vilket klimatavtryck olika investeringar har.

Herr talman! I Sveriges riksdag fattades det i går beslut om att införa ytterligare en kvoterad månad i föräldraförsäkringen. Och regeringen har aviserat att man nu i dagarna sätter igång arbetet med en stor översyn av föräldraförsäkringen.

Jag som kristdemokrat är helt övertygad om att barn behöver båda sina föräldrar, och pappor, inte minst, är väldigt viktiga för sina barn. Men de förändringar som har införts hittills har egentligen inte inneburit att fler pappor tar en längre sammanhållen ledighet med sina barn. Fler pappor tar ut föräldradagar, men det är inte så ofta som pappor tar det huvudsakliga ansvaret för barnen. Ändå hör vi från regeringen och av de signaler som har kommit hittills att man är beredd att gå vidare med förändringar som är på samma tema som det man har gjort hittills.

Min fråga till socialförsäkringsministern är: Är det regeringens avsikt att det arbete man nu sätter igång ska utmynna i att ytterligare begränsa föräldraförsäkringen och att tiden för föräldraledigheten blir kortare?

Herr talman! Vi har en föräldraförsäkring i Sverige som de facto innebär att mammor tar ut fyra av fem dagar för barn under två år. Vi har en föräldraförsäkring i Sverige i dag som leder till att kvinnor tappar i löne- och karriärutveckling, att man är mer sjukskriven och att man har i genomsnitt 30 procent lägre pension. Vi har en föräldraförsäkring i dag som också skiljer ut sig från de andra socialförsäkringarna. Den kom 1974.

Det har hänt en del i Sverige med kvinnors arbetskraftsdeltagande. Det har hänt en del på den svenska arbetsmarknaden de senaste 41 åren. Det är klart att det då är dags i Sverige att titta på hur vi kan få en modern föräldraförsäkring som stöder ett jämställt familjeliv där barn har tillgång till båda sina föräldrar.

Om det var detta Emma Henriksson var ute efter är svaret ja, det har regeringen för avsikt att göra.

Herr talman! Jag kan inte tolka det på annat sätt än att regeringen är beredd att föreslå förändringar som innebär att man kortar föräldraledigheten eller den faktiska tiden som man kan vara hemma med sina barn.

Min följdfråga till statsrådet är: Är regeringen beredd att också titta på förändringar som inte minskar utan ökar flexibiliteten?

Vi vet att utformningen av försäkringen i dag drabbar mammor och pappor olika, eftersom pappor oftare tar ut sina dagar lite senare. Är regeringen beredd att medverka till förändringar som gör att också pappor kan använda föräldraledigheten genom att utsträcka den så att de kan använda tiden till att vara hemma lite längre och vara huvudansvariga för barnen? Är regeringen beredd att se till att föräldrar kan bestämma över sin föräldraledighet och få sitt vardagsliv att fungera?

Herr talman! Regeringen är beredd att diskutera alla förändringar som leder till att vi får ett mer jämställt föräldraskap i Sverige. Det är bra, framför allt för barnen men också för svenska kvinnor, svenska män och svenska familjer, oavsett hur de ser ut.

I diskussioner refererar Kristdemokraterna slående ofta till sig självt som familjepartiet. Men det är inte mycket som pekar åt det hållet när man uppenbarligen tycker att det är okej att pappor tar ut bara 25 procent av föräldraledigheten. Men om Emma Henriksson i dag öppnar för ett annat synsätt i dessa frågor välkomnar regeringen mer än gärna de inspel som kan komma från Kristdemokraterna.

Herr talman! Jag vänder mig till utbildningsminister Gustav Fridolin.

Efter Alliansens initiativ presenterade regeringen i förra veckan ändrade direktiv till Välfärdsutredningen.

De ursprungliga direktiven skapade stor oro hos företagare inom vård och omsorg samt inom utbildningsministerns eget ansvarsområde. De blev osäkra på om deras företag skulle kunna finnas kvar i framtiden eftersom regeringen ville utreda om vinster skulle förbjudas.

Med de tilläggsdirektiv som regeringen har presenterat har man tagit tydliga steg i rätt riktning. Det kanske viktigaste är att landstingen inte längre ska kunna avstå från valfrihet i primärvården.

Det är dock synd att regeringen inte tog tillfället i akt att staka ut en mer konstruktiv riktning för utredningen. Det skadliga huvuduppdraget finns kvar. Man fokuserar fortfarande på vinster i stället för på kvalitet. Branschen känner därför fortfarande stor oro.

Jag frågar därför utbildningsministern: Vilket är egentligen regeringens budskap till välfärdsföretagarna?

Herr talman! Regeringen gör ett stort antal insatser för att stärka kvaliteten inom välfärdstjänsterna skola, vård och omsorg. Framför allt handlar det om att bryta år av skattesänkningar som har lett till mindre resurser till dessa verksamheter genom investeringar i skola, vård och omsorg. Dessa investeringar görs på ett sådant sätt att de ska komma de elever, de brukare av äldreomsorg och de patienter till del som finns i såväl offentlig som enskild driftsform. Investeringarna höjer kvaliteten.

I ett gemensamt finansierat skattesystem är vår ingång att de pengar som läggs in i verksamheter också ska komma elever, patienter och brukare till del. Därför ser vi helst att vinster återinvesteras i verksamheterna, i varje fall vinster som kommer från våra gemensamma skattepengar.

Herr talman! Innan utbildningsministern blev minister sa han att det är kvaliteten i verksamheten som är det viktiga, inte vad det står för skylt på dörren.

I synnerhet i dessa tider känns det oansvarigt att lägga tid och resurser på förslag som inte har stöd i Sveriges riksdag. Ännu allvarligare är att det skapar stor oro i den välfärd som vi, precis som ministern påpekade, så väl behöver.

Mot denna bakgrund och mot bakgrund av vad ministern tidigare har sagt kan man fråga sig i vems intresse regeringen klänger sig fast vid vinst- och formfrågor i stället för kvalitetsfrågor.

Anser ministern att det är rimligt att regeringens samarbetspartner ska kunna sätta en hel bransch i gungning när det inte finns stöd för det i riksdagen?

Herr talman! Man kanske ska fundera lite över vem som klänger sig fast vid vinstfrågor. Vi har beaktat riksdagens tillkännagivande och gjort förändringar i direktiven till Välfärdsutredningen. Det är ett sätt för oss att vara lyhörda för riksdagens åsikt.

Grundåsikten kvarstår dock. Vi tycker att de skattepengar vi ger till ett sjukhus, till ett äldreboende eller till en skola ska komma patienterna, brukarna och eleverna till del. Då bör de inte försvinna ut i vinster som placeras i skatteparadis eller någon annanstans.

Herr talman! Min fråga om skolan går till statsrådet Gustav Fridolin.

Jag väljer att följa upp en tidigare frågestund då jag ställde en fråga till statsrådet Aida Hadzialic. Jag gör detta mot bakgrund av den dramatiskt förändrade situationen sedan den frågestunden.

Jag frågade då hur gymnasieskolan skulle klara av tillströmningen av nya skolelever taget i beaktande den flyktingström som Sverige tog emot. Vad jag minns gav statsrådet lugnande besked.

Efter detta har antalet flyktingar flerdubblats, och statsrådet Morgan Johansson har offentligt sagt att gränsen är nådd.

Med beaktande av de förändrade förutsättningarna ställer jag ungefär samma frågor igen: Finns det en plan för att ta emot alla de förväntade nya eleverna i våra skolor? Vet vi hur många som kommer till våren och hösten?

Herr talman! Jag och min kollega Aida Hadzialic är djupt imponerade av hur rektorer och lärare nu kavlar upp ärmarna för att ge de barn som kommer direkt från krig och flykt en möjlighet till en god skolgång.

Allt går inte lika snabbt som det har gjort tidigare. Ibland tar det längre tid innan barnen kommer in i skolan, och det är såklart i sin ordning när det kommer betydligt många fler från en värld i brand än vad det har gjort tidigare. Men jag är övertygad om att vi kan och kommer att klara det.

Det kommer dock att kräva mer resurser i form av pengar, och i dag fattades ett beslut att överföra knappt 10 miljarder till kommunerna. Det kommer också att kräva resurser i form av lärare. Här har vi ett gemensamt ansvar att se till att vi får fler lärare och att vi utnyttjar de lärare vi har på bästa sätt genom att de får ägna sin tid åt undervisning. Vi kan också öppna upp för fjärrundervisning i modersmål. Här har regeringen i dag genom Aida Hadzialic fattat beslut om ett direktiv till en snabbutredning.

Herr talman! Vad bra, statsrådet Gustav Fridolin! Mina följdfrågor handlade just om pengar och lärare, och det tog ju statsrådet upp.

Hur kommer detta att påverka kommunernas ekonomi? Kommer resurserna i kommunerna över huvud taget att räcka till? Det är redan nu tjockt i många kommuner.

Hur blir det med svenskundervisningen? Ingen av de nya eleverna kan svenska, och det behövs en mängd lärare. Det är en enorm påfrestning.

Herr talman! Ja, det är en enorm utmaning. Statsministern har beskrivit det som den största humanitära insats vårt land gjort sedan andra världskrigets slut. Jag tror att det är en helt korrekt beskrivning av det som sker.

De som gör denna insats är till stor del rektorer och lärare. Vi behöver fler för att klara det, och vi behöver samla och använda resurserna smart för att klara det. Vi måste se till att lärare får använda sin tid till just undervisning.

Vi måste kunna använda lärare bredare genom fjärrundervisning, inte minst lärare i modersmål. I utredningsdirektiven som beslutades i dag finns också en förutsättning att titta på om vi ska ge samma möjlighet till fjärrundervisning i svenska som andraspråk. Det är ju ett viktigt ämne för de elever som kommer nu.

Ser vi om hörnet vet vi att de flesta av Sveriges kommuner har behov av en växande befolkning för att klara att finansiera skolan långsiktigt. Lyckas vi med detta förebygger vi framtida ekonomiska försörjningsproblem, inte minst för svenska skolan. Det är nu det avgörs, och om vi lyckas så lyckas vi med något som faktiskt förebygger framtida problem.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Aida Hadzialic.

I dag går hundratusentals människor i Sverige arbetslösa, och många av dem är ungdomar. Samtidigt finns det inom flera branscher ett växande behov av yrkesutbildad arbetskraft. Störst är behovet inom vården och äldreomsorgen. Men också inom byggsektorn, servicesektorn och industrin väntas brist på människor med yrkesutbildning.

Mot denna bakgrund är det nödvändigt att fler, inte färre, elever söker sig till gymnasieskolans yrkesprogram, men så har inte varit fallet. Under de senaste åren har allt färre sökt sig till gymnasieskolans yrkesprogram, vilket är allvarligt.

Vad vill statsrådet göra för att stärka gymnasieskolans yrkesprogram och dess attraktionskraft?

Herr talman! Jag tackar Håkan Bergman.

Det arbetsår vi har bakom oss på Utbildningsdepartementet kan sammanfattas som så att vi kraftigt har prioriterat yrkesutbildningarna rent generellt, för vi vet att de som läser en yrkesutbildning enkelt får jobb. Det är viktigt både för den enskilda individen och för kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden.

Startskottet för en bra bana inom ett yrkesliv kan vara att läsa ett yrkesprogram på gymnasiet. Då måste vi se till att samverkan mellan skola och arbetsmarknad blir bättre, vilket regeringen redan har påbörjat en resa mot.

Vi behöver se till att de elever som läser yrkesprogram blir behöriga till högre studier, vilket är en faktor för ett livslångt lärande men också för en ekonomi med god omställningsförmåga. Framför allt måste vi tala väl om dessa utbildningar och säga att de är framtiden för många elever.

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Jag tycker att det är glädjande att vi har en regering och ett statsråd som har en annan syn på gymnasieskolans yrkesprogram. Under den tidigare regeringen spreds en bild av att yrkesprogrammen inom gymnasieskolan var till för skoltrötta elever, trots att utbildningarna inom dessa program har en hög kunskapsnivå. Jag tackar för det.

Nu handlar det inte bara om att fler ska söka till gymnasieskolan utan också om att fler ska fullfölja gymnasieskolan. Det finns en stor utmaning när det gäller att få fler ungdomar att fullfölja sin utbildning.

Min fråga är: Vad vill regeringen göra för att fler ska fullfölja sin gymnasieutbildning?

Herr talman! Tack igen, Håkan Bergman.

Dessvärre har regeringen ärvt en skolsituation där inte bara PISA-resultaten faller mest i hela den industrialiserade världen utan där också drygt en femtedel av eleverna inte klarar av skolan, det vill säga att de aldrig går ut gymnasiet.

Det är en dubbel problematik. Dessa elever får inte de kunskaper de behöver för att klara sig i livet, och de löper också dubbelt så stor risk att hamna i arbetslöshet. Där finns en direkt korrelation.

Det regeringen vill göra är bland annat att satsa på yrkesprogrammen. Vi vet att alldeles för många av de elever som läser på dessa program inte fixar sin skolgång. Genom att se till att eleverna får bättre stödåtgärder via bättre samverkan med arbetslivet, så att de ser vad deras utbildning leder till, höjer vi motivationen. Då tror vi att skolan kan utvecklas.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Per Bolund.

Nyligen uppmärksammades det återigen i ett reportage, denna gång i Sveriges Radio, att tusentals svenskar är skuldsatta för evigt - så kallade evighetsgäldenärer.

Trots att det sedan länge finns en lag om skuldsanering i Sverige är det väldigt många som är svårt skuldsatta i mer än 20 år. I reportaget framkom att åtminstone 25 000 svenskar fortfarande har stora problem med skulder som härrör från 90-talets bostadskrasch och finanskris.

Det finns i dag ingen gräns för hur gammal en fordran kan vara. Det finns skrämmande exempel på människor som i början av 90-talet tvingades sälja sina bostäder med förlust, med miljonskulder som följd.

Mot bakgrund av detta är min fråga till statsrådet Bolund: Hur ser du på denna utveckling, och vilka åtgärder avser du och regeringen att vidta för att människor ska kunna ansöka om skuldsanering och komma ur sin situation?

Herr talman! Jag tackar Jessika Roswall.

Regeringen ser med stor oro på utvecklingen när det gäller kreditutvecklingen och framför allt överskuldsättning. Det handlar både om att alltför många människor har suttit fast i skuldsättning under alltför lång tid och om att allt fler människor tyvärr hamnar i kronofogdens register och skuldsättningsproblematik.

Detta kan få stor inverkan på familjens situation och de barn som eventuellt finns där men också på hela samhällsekonomin. Samhället gör ganska stora förluster när människor inte kan vara aktiva i ekonomin. Regeringen har därför tagit fram en strategi mot överskuldsättning, som finns i den budget som nu ligger på riksdagens bord.

Strategin handlar om både förebyggande åtgärder, såsom att öka kunskapen och det regionala arbetet för att hjälpa människor som hamnar i skuldproblematik, och rehabiliterande åtgärder, såsom att ge fler människor en möjlighet att få skuldsanering, söka upp människor som skulle kunna få hjälp med skuldsanering och öka engagemanget hos finansinstituten.

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Jag känner till strategin för att motverka överskuldsättning. Jag tycker att den är bra, och jag tror säkert att vi kommer att kunna komma överens om många av idéerna där.

I dag besökte civilutskottet Riksrevisionen. I en rapport som myndigheten lämnade för ett tag sedan talas om att 28 000 individer troligen skulle vara berättigade till skuldsanering om de ansökte. Kronofogdemyndigheten har ett projekt med viss uppsökande verksamhet, och det är bra.

Jag hörde statsrådet tala om flera förslag och om de stora förlusterna för samhället, men finns det några konkreta åtgärder för att hjälpa evighetsgäldenärerna som statsrådet kan berätta om i dag?

Herr talman! Regeringen arbetar aktivt med dessa frågor. En av de åtgärder vi har vidtagit redan nu är att i den budget som ligger på riksdagens bord kraftigt öka resurserna till Kronofogdemyndigheten så att den kan arbeta med överskuldsättning och ge möjlighet till skuldsanering.

Det handlar mycket om ett uppsökande arbete och om att få tag på alla som skulle ha rätt till skuldsanering men som inte vet om det eller inte har kapacitet att ta de kontakter som behövs. Det handlar om 10 miljoner kronor till detta arbete under de första åren, och sedan ökar det till 15 miljoner kronor.

Regeringen jobbar också med ny lagstiftning som ser över skuldsaneringslagen för att göra det möjligt för fler att få hjälp och så att man kan gå in tidigare. Det ska inte behöva ta så lång tid att gå in med insatser.

Vi jobbar hela tiden med att effektivisera myndigheternas arbete och se till att regelverk och lagstiftning är på plats, men vi har också möjlighet att jobba långsiktigt. Vi tittar till exempel på preskriptionstid för lån, vilket är ett system som finns i andra länder och som möjligen kan bli aktuellt om åtgärderna inte visar sig fungera.

Herr talman! Som vi hörde är det snart dags för COP 21, det stora klimattoppmötet. Men redan nu pågår Unescos generalkonferens i Paris, där för övrigt utbildningsministern har varit och hållit flera uppskattade inlägg.

Unesco jobbar mycket med utbildning för hållbar utveckling, vilket är ett sätt att försöka medvetandegöra fler om utbildningens betydelse och den viktiga nyckel den kan vara till att fler får upp ögonen för den framtid som kan vänta kommande generationer.

Sverige har tagit ett långt steg, och vi har en ledartröja. Vi har skrivit in i alla våra styrdokument, från förskolans läroplaner till högskolelagen, att vi ska jobba med detta. Men sedan är vi väldigt dåliga på att följa upp.

Min fråga går till utbildningsministern. Kan detta vara ett viktigt grepp för att utvärdera effekterna av utbildning?

Herr talman och Betty Malmberg!

Utbildningsministern teaterviskade till mig att jag skulle ta frågan då jag har arbetat med detta under det år som gått. Jag medverkade även vid Unescos konferens i Japan förra året, apropå detta tema.

Jag håller helt och hållet med om ambitionen och problembeskrivningen. Detta är en fråga som är angelägen om vi ska röra oss i en hållbar riktning, och det måste vi ta tag i även i vårt land.

Några av de saker som regeringen redan har gjort på departementet avseende detta är att signalera att själva temat ska in i princip allt arbete som vi gör. Det måste bli en tråd som löper genom alla engagemang vi har. Detta är ingen isolerad fråga utan något som behöver prägla allt vårt arbete.

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Det är väl ändå så, statsrådet, att just detta tema, som jag påpekade, redan finns inskrivet i alla våra styrdokument?

Sverige har i dag ledartröjan och refereras till som det goda exemplet på hur vi ska arbeta för att bli duktigare på hållbar utveckling.

I det läget tycker jag att vi har ett särskilt ansvar för att försöka gå vidare för att se: Gör vi rätt saker? Vi vet vilket mål vi vill uppnå. Vi vet att alla 194 medlemsländer vill nå samma mål, en hållbar utveckling. Men då måste vi också veta om vi gör rätt saker eller om vi måste skruva i systemen för att snabbare eller bättre kunna nå målet.

Därför hoppas jag att statsrådet kan ta till sig vikten av att vi nu får följa upp och utvärdera de styrdokument som finns.

Herr talman! Tack igen, Betty Malmberg!

Det är riktigt att den här frågan ingår i många styrdokument men inte alla. Vi håller på att se över var man kan komplettera. Bara för att nämna ett exempel: Våra entreprenörskapssatsningar är inte fokuserade på detta. Så var det innan - det togs bort av den förra regeringen.

Jag tror däremot att vi behöver få bättre uppföljning av frågan för att veta var vi står och vart vi behöver röra oss i framtiden.

Herr talman! Min fråga vill jag ställa till finansmarknads- och konsumentminister Per Bolund. Den handlar också om hållbar utveckling.

För att vi ska nå miljömålen och för att vi också ska nå en rättvis värld behöver vi göra många insatser. Bland annat är det viktigt att påverka produktion och konsumtion av varor. En klar majoritet av svenska folket tycker att det är en viktig fråga och vill också handla hållbart, både socialt och miljömässigt. Förra året var det en unik ökning: 38 procent mer av ekologiska varor i Sverige. Trots det är det bara 5,7 procent av livsmedlen som är ekologiskt producerade.

Min fråga till statsrådet handlar om vilka tankar det finns för att öka den andel livsmedel som är hållbart producerad.

Herr talman! Tack, Eva Lindh, för en viktig och central fråga.

Det är uppenbart att det finns ett starkt tryck och önskemål från konsumenterna att kunna göra mer. Man använder de verktyg som finns. Man använder miljömärkning, man köper gärna ekologiskt och man köper rättvisemärkt för att öka den sociala hållbarheten.

Ett problem som många konsumenter känner är att de inte har tillräckligt mycket verktyg, inte tillräckligt mycket information för att kunna fatta de väl genomtänkta beslut som man vill fatta, helt enkelt för att påverka världen i positiv riktning.

Vi tittar på hur vi kan förbättra möjligheterna för konsumenterna, till exempel genom Miljömärkning Sverige som arbetar med att hela tiden se över sin redovisning. Men det handlar också om att se om det finns möjligheter att ge incitament och stöd för att öka till exempel produktionen av hållbart producerade produkter. Jag vet att det är en del av den livsmedelsstrategi som landsbygdsministerm håller på att arbeta med. Där tittar vi också på hur vi kan göra det lättare för bönderna att ställa om till ekologisk produktion. I dag är efterfrågan på ekologiska produkter ofta större än tillgången. Kan vi skapa en bättre matchning är det bra.

Herr talman! Tack för svaret!

Jag undrar också: Den strategi som regeringen avser att ta fram, hur kommer den att stödja? Kan statsrådet ge några exempel på vad den strategin kan innehålla? Vilket tidsperspektiv har regeringen för att ta fram strategin?

Herr talman! Den strategi som Eva Lindh hänvisar till är en strategi som vi aviserar i årets budget men som är tänkt att levereras i nästa års budget. Under året kommer vi att arbeta med en strategi för hållbar konsumtion, just för att se hur vi från politiskt håll - från regering och riksdag - kan hjälpa konsumenterna att vara så aktiva som vi alla vill vara.

Det handlar framför allt om de områdena där vi vet att det finns en stor miljöaspekt och en stark social aspekt: transporter, boende, livsmedel och så vidare. Men vi tittar också på den utveckling som nu kommer mycket snabbt, med en omstöpning av konsumentmarknaderna. Där pratar man till exempel om cirkulär ekonomi, att kunna arbeta med att sluta kretsloppen och hitta nya affärsmodeller.

Det handlar också om delandets ekonomi, där vi i alltmer ökande grad börjar dela med oss av våra varor och tjänster. Det är en mycket positiv effekt som ger sociala möjligheter - man knyter närmare nätverk och lär känna varandra och sina grannar - och som också ger nya möjligheter att minska resursåtgången och effektivisera resursanvändningen. Här finns det stora möjligheter.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Aida Hadzialic.

Situationen runt om i Sveriges kommuner är på många håll och kanter ganska ansträngd, och man jobbar hårt med många utmaningar för att klara av den situation som uppstår med många nyanlända. Bland annat har många kommuner stora utmaningar i att anställa sfi-lärare för att möta de behov som finns.

I en intervju med Sveriges Radio tidigare i höstas sa statsrådet: "Vi jobbar generellt med att stärka läraryrkets attraktivitet genom att höja lärarlönerna". Det sa hon som svar på en fråga om hur man ska se till att det kommer ut fler sfi-lärare. Problemet är att sfi-lärarna inte ingår i regeringens lärarlönelyft.

Ska man tolka statsrådets svar på frågan i Sveriges Radio så att regeringen nu har bytt uppfattning och breddar lärarlönelyftet till att gälla även sfi-lärare? Om det är så, vilka ytterligare yrkeskategorier, bland annat komvuxlärare, förväntas också ingå i den nya breddningen?

Herr talman! Tack, Erik Bengtzboe, för frågan!

När jag blir citerad vill jag gärna bli citerad på ett korrekt sätt. Det är sant att jag har sagt det jag sa i det sammanhanget, i den artikeln. Men vad jag refererade till var att den lärarlönesatsning som vi gör primärt handlar om grundskolan och gymnasieskolan. Däremot gör vi enskilda satsningar för att rekrytera fler lärare till just sfi-lärare och för att ge fler möjlighet att bli behöriga sfi-lärare så att de som går igenom en sådan svenskundervisning ska få en så kvalitativt bra undervisning som möjligt.

Herr talman! Det är intressant att statsrådet hävdar att hon är korrekt citerad men ändå inte korrekt citerad. Citatet är väl antingen korrekt eller inte korrekt?

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att regeringen hävdar att man gör satsningar på sfi-lärarna när sanningen är att man gör det mindre lönsamt att bli sfi-lärare relativt andra läraryrken i ett läge när behovet av sfi-lärare är stort. Den student som funderar på att bli antingen sfi-lärare eller svensklärare på grundskolan eller gymnasiet får av regeringen en bonus i lön om den väljer att inte bli just sfi-lärare.

Ser inte regeringen att det finns en stor utmaning i det man gör och att det lärarlönelyft man har tagit fram skapar en situation i klassrummet och för lärarna där många av de absolut viktigaste yrkeskategorierna just nu tyvärr försvinner bort från skolan? Vi tvingar helt enkelt bort människor från yrken där vi absolut mest av allt behöver dem.

Borde inte regeringen inse sitt misstag - att man kanske inte ska gå in och kladda och kludda i enskilda lönesatsningar för enskilda yrkesgrupper - och backa det beslutet och i stället jobba bredare?

Herr talman! Tack än en gång för frågan!

Ja, resurserna är ändliga. Regeringen väljer att prioritera framför allt grundskolan och gymnasieskolan, eftersom vi vet att det kommer att saknas drygt 65 000 lärare fram till 2020 på det området. Det är en stor problematik för kvaliteten i skolan.

Jag tycker dock att det är anmärkningsvärt att jag får frågor kring detta just från moderat håll där man över huvud taget inte har den sortens satsningar på lärarlöner. Det handlar om en grupp akademiker som har studerat länge och gjort stora satsningar på sin skolgång. Men Moderaterna väljer att inte belöna dem för den investering som de har gjort och för den betydelse som de har för den framtida svenska skolan.

Min motfråga är egentligen: Vad ämnar Moderaterna göra för att komma åt lärarbristen? Men den diskussionen får vi ta vid ett annat tillfälle.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till utbildningsminister Gustav Fridolin.

Sveriges kommuner och skolor står nu inför en stor utmaning när vi har väldigt många nya elever som behöver gå i skolan och få en skolplats. Sveriges friskolor har mycket positivt meddelat att de vill vara en stor del i detta och inkluderas i arbetet med att skapa och starta fler nya skolor så att alla våra elever i Sverige kan få en bra skola. Men det regeringen har gjort tidigare är att i sin utredning säga att man vill fokusera på förbud mot just friskolor, i och med det kommunala vetot.

Min fråga till ministern är därför: Varför väljer man att fokusera på att förbjuda skolor i stället för att låta alla skolor oavsett huvudman vara med och se till att vi få fler utbildningsplatser till våra elever?

Herr talman! Nej, Ida Drougge, du vet att vi inte har någon politik för att förbjuda skolor. Däremot tycker vi att det är rimligt att man när man etablerar en skola gör ett avtal med den kommun som man etablerar skolan i så att kommunen klarar av att ta det helhetsansvar som det svenska huvudmannaskapet innebär för skolan. Då ställer vi särskilda krav på de skolor som är kommersiellt drivna. Inga regler ska förändras för icke-kommersiella skolor.

I det läge som vi är i nu är jag också mycket glad att Sveriges friskolor vill vara med och ta ansvar för att möta nyanlända elever. Skolor som inte har kö till sina platser kan redan nu välja att kontakta sin kommun och erbjuda hjälp i arbetet med att ta emot nyanlända och samordna det med kommunen. Den möjligheten finns för alla de friskolor som inte har kö till sina platser.

När det gäller de friskolor som har kö ser vi på hur reglerna fungerar, och behövs det kommer vi att förändra reglerna. Det är vi överens om för att också de ska kunna hjälpa till och ta ett ansvar för nyanlända elever.

Frågestund

Herr talman! Den bedömning som ministern pratar om, att man behöver se över i kommunerna om det finns ett elevunderlag och att situationen för skolorna fungerar, görs redan i dag. Att ge kommunerna, som inte alltid är opartiska i de här sammanhangen, möjligheten att lägga sitt veto mot uppstarten av nya skolor är helt fel fokus. I stället hade regeringen kunnat välja att lägga tid och energi på att få fram fler skolor och fokusera på det.

Jag kan konstatera att man väljer att inte göra det, och det är tråkigt.

Herr talman! Jo, det gör vi. Det finns ingenting som är så prioriterat som att få fram fler skolplatser, fler lärare och bättre möjligheter att ta emot de många nya elever som kommer till Sverige. Jag tror att det också innebär att den fråga vi nu diskuterar i praktiken inte kommer att vara jättecentral, för kommunerna kommer att vilja ha all hjälp och allt samarbete de kan få för att få fler skolplatser.

Samtidigt har kommunerna i det skolsystem vi har i dag ett övergripande ansvar för skolsituationen. Inte minst mottagandet av nyanlända understryker vikten av att vi har en skola som inte blir alltmer segregerad. I det arbetet blir det viktigt för kommunerna att också se på etablering av nya skolor och föra diskussioner om var de ska vara och hur man ska göra det, så att nya skolor inte ökar ojämlikheten utan minskar den. Det är oerhört viktigt för att Sverige för dem som kommer nu inte bara ska vara en fristad utan också ett land där de får vara med, jobba och bidra.