Vissa socialförsäkringsfrågor

Debatt om förslag 28 maj 2014

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 32 David Lång (SD)

Herr talman! Vi är inne på socialförsäkringsutskottets betänkande SfU15, och där har vi behandlat regeringens proposition 2013/14:138 Vissa socialförsäkringsfrågor . Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1. Propositionen består av två olika förslag, dels om en regelförenkling vad gäller anmälningsskyldigheten för den som erhåller bostadstillägg eller äldreförsörjningsstöd, dels om att möjligheterna för ränteuttag inom socialförsäkringen ska utökas. Jag skulle vilja börja med frågan om bostadstillägget och äldreförsörjningsstödet. Regeringens förslag går ut på att om en individ som erhåller dessa ekonomiska stöd får en mindre ökning av sina inkomster eller förmögenheter ska man inte behöva anmäla detta till Pensionsmyndigheten. Det är ett bra förslag. Sveriges fattiga pensionärer ska inte skrämmas bort med krångliga regelverk eller otydliga instruktioner. Tvärtom ska de uppmuntras till att söka och ta emot de tilläggsstöd som i dag är möjliga att få. Vi i Sverigedemokraterna satsar i vår budget mycket på äldre med låga pensioner, och det är ingen nyhet. Vi avsätter betydande resurser för att både höja garantipensionen och sänka pensionärsskatten. Med våra förslag skulle en ensamstående pensionär få nästan 800 kronor mer i månaden. Det optimala är att de tilläggsstöd vi nu debatterar inte ska behövas, men så länge de behövs är det bra att de finns som en extra ekonomisk trygghet. Jag noterade någonting lite komiskt, eller man kanske ska säga tragiskt. Vad regeringen menar med "mindre ökning" är en ökning på 1 000 kronor per år vad gäller kapital- eller arbetsinkomst. Det ska alltså ses som ett slags fribelopp som inte påverkar stödens storleksgrad. Omräknat innebär det 83 kronor per månad. Det är mer än de 50 kronor i månaden som Socialdemokraterna lovar pensionärerna om de vinner valet. Och skulle pensionären hamna lite över den där gränsen anges det i propositionen att en ensamstående pensionär får en minskning av bostadstillägget med 50 kronor i månaden, vilket då, som tur är, Socialdemokraternas höjning i alla fall kompenserar för. När det gäller den andra delen av propositionen går det tyvärr inte att vara lika positivt inställd. Naturligtvis är det så att om en individ erhåller för mycket i bidrag ska detta betalas tillbaka. Det är rimligt att en dröjsmålsränta tas ut om man kommer överens om en avbetalningsplan eller om bidragsmottagaren får uppskov med återbetalningen. Men, det är inte rätt att ta ut dröjsmålsränta om det är Försäkringskassans eget fel att utbetalningen är felaktig. Enligt Försäkringskassans årsredovisning för 2013 är det ca 5 procent av alla utbetalningar som är felaktiga. 5 procent låter inte som så mycket, men antalet återkrav uppgick till 147 000 stycken. Vad som också är värt att nämna är att i samma årsredovisning kan man även läsa att Försäkringskassan stod som ansvarig för felutbetalningarna i hela 47 procent av fallen. Det här vet regeringen om. I Försäkringskassans regleringsbrev för 2014 står det att läsa att myndigheten senast den 28 februari ska ha genomfört en utvärdering av nuvarande kontrollsystem och åtgärda eventuella brister vad gäller felutbetalningar. Att då med den vetskapen kunna kräva dröjsmålsränta på ett återkrav som är orsakat av myndigheten själv är bara fel och orättvist. Därför menar jag att en dröjsmålsränta i en sådan situation inte ska tas ut i de fall felutbetalningen är orsakad av Försäkringskassan själv.

Anf. 33 Wiwi-Anne Johansson (V)

Herr talman! Det är ett tunt betänkande, och man kan tro att det inte är så viktigt. Det heter något så väldigt spännande som Vissa socialförsäkringsfrågor . Det finns ändå en del spännande och principiella saker som jag gärna vill ta upp. Det handlar om inkonsekvensen i hur man vill ta ut ränta eller återbetala ränta. Vi i Vänsterpartiet tycker inte att det är konsekvent och rimligt att ta ut ränta på sjukersättning som ska betalas tillbaka om man har upprättat en avbetalningsplan eller har fått anstånd av myndigheten. Vi menar att personer som har följt reglerna om anmälnings- och uppgiftsskyldighet inte ska bestraffas med att betala ränta. Ett av skälen är att det slår mot ekonomiskt utsatta människor med mycket små marginaler. Därför yrkar jag bifall till reservation 2. Det blir väldigt konstigt att den enskilda människan som har försökt göra rätt för sig och som har fått en avbetalningsplan eller anstånd beviljat ska betala tillbaka med ränta när staten inte gör det i de fall där den enskilde har fått för lite pengar utbetalade. Vi tycker därför det vore rimligt att utreda hur det skulle gå till att i så fall debitera ränta i båda riktningarna när det gäller socialförsäkringsförmåner. Jag vet att det har utretts tidigare och ansetts för krångligt när det gäller hur staten ska betala tillbaka med ränta till den enskilde. Men jag förstår inte varför det ska vara så mycket besvärligare än att räkna ut hur mycket den enskilde ska betala tillbaka i ränta. Det är för oss i Vänsterpartiet självklart att vi inte ska ställa större krav på den enskilda människan än de krav som ställs på staten när det gäller ränta i samband med återbetalning av de här förmånerna. Jag yrkar bifall till reservation 3.

Anf. 34 Kurt Kvarnström (S)

Herr talman! Vi socialdemokrater har valt att inte motionera på den här punkten, utan vi har skrivit ett särskilt yttrande. Det vill vi framhålla, och nu tycker jag att våra ståndpunkter sedan tidigare har fått ytterligare tyngd när vi konstaterar att många av felen på detta område begås av Försäkringskassan. Därför har det vi tycker blivit ännu viktigare. När detta infördes 2007 kritiserade vi förslaget. Vi tycker att ränta borde gälla i båda riktningarna, och vi vidhåller den uppfattningen nu också. Det vore rimligt att nu verkligen utreda och se vilken omfattning det här har haft och hur det egentligen ser ut i dag med felen hos kassan och hur det har hanterats i verkligheten. Det tycker vi att vi borde ha kunnat få som grund för detta. För en enskilde är detta en mycket viktig fråga. Vår ståndpunkt står kvar, och vi vill understryka värdet av en tvåvägslösning där ränta också kan betalas av Försäkringskassan när det blir långa fördröjningar för den enskilde.

Anf. 35 Finn Bengtsson (M)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i det aktuella betänkandet, SfU15. Låt mig sedan fortsätta med att förklara vad det är som jag, Moderaterna och Alliansen tar ställning till i detta utskottsbetänkande, efter att ha hört oppositionens svartmålning av förslagen. Det första förslaget innebär en lagreglering som förenklar anmälningsskyldigheten för dem som har bostadstillägg eller så kallat äldreförsörjningsstöd. Dessa stöd påverkas av ändringar av inkomst- och förmögenhetsförhållanden, civilstånd och bostadsförhållanden. Som regelverket ser ut i dag kan det i princip betyda att en enda krona i ökad inkomst kan vara anmälningspliktig. Detta är naturligtvis helt orimligt, och med det aktuella förslaget sätts en ny, rimligare gräns för betydligt högre belopp av arbets- eller kapitalinkomst eller förmögenhetsökning innan det måste anmälas som en ändring där bostadstillägget eller äldreförsörjningsstödet kan komma att påverkas. Det andra förslaget gäller en lagändring om det visar sig att för mycket sjukersättning, tidigare kallad förtidspension, har betalats ut till en enskild individ. Lagändringen innebär att ränta och dröjsmålsränta kommer att utgå i samband med ett sådant återbetalningskrav på för mycket utbetald sjukersättning, på motsvarande sätt som redan i dag gäller om för mycket utbetalt bostadsbidrag återbetalas, där då också ränta utgår. Vi tycker att det är rimligt att all gemensamfinansierad ersättning som utgår från våra socialförsäkringar och som blivit felaktig rättas till. Rätt person ska så långt det är möjligt få rätt ersättning, varken för mycket eller för lite - detta för att legitimiteten och tilltron till våra gemensamma trygghetssystem ska förbli intakta och hållbara på sikt. När pensionsgrundande inkomst har fastställts för det aktuella året beslutar Försäkringskassan om en slutlig sjukersättning. Om den försäkrade då har fått för mycket preliminärt utbetalt ska det överskjutande beloppet plus en avgift betalas tillbaka. Om den försäkrade däremot har fått för lite betalar Försäkringskassan ut det utestående beloppet plus ett tillägg. Det är viktigt att konstatera att det handlar om en preliminär förtidsutbetalning som sedan justeras i samband med att man fastställer den pensionsgrundande inkomsten. Man kan inte alltid säga att det handlar om felaktigheter, utan det är en förskottsbetalning som man sedan justerar vid årets slut. För att staten ska säkra att återfå för mycket utbetalad ersättning har det i praktiken visat sig att tillägg av ränta och dröjsmålsränta är effektiva medel för att så verkligen ska ske. Men detta vill inte vänstern, bland annat med hänvisning till att det rör sig om ekonomiskt utsatta personer med små marginaler. Vänsterns logik bygger alltså på att om fel har begåtts till förmån för en enskild men till nackdel för kollektivet som är försäkrat, så ska man se mellan fingrarna med detta för att det nog gäller en utsatt person. Men hur är det då med alla andra utsatta personer i systemet som fått rätt belopp? Ska de då inte också få lite mer än de är berättigade till, för de är ju också förmodligen lika utsatta som den som av en tillfällighet felaktigt råkat få mer än man är berättigad till? Miljöpartiet vill, eftersom ränta och dröjsmålsränta kan utgå till enskild som fått för mycket ersättning, att det omvända ska gälla för staten om en enskild person inte har fått det man haft rätt till av Försäkringskassan. Vid en första anblick ter sig detta förslag som rimligt och sympatiskt. Men i utredningen från 2010, Kompensationstillägg - om ersättning vid försenade utbetalningar , slås fast att sådana kompensationstillägg i form av ränta i de allra flesta fall skulle bli mycket små. Beroende på vilken typ av ersättning det gäller skulle i genomsnitt kompensationsutbetalningarna vara på under 6 kronor för exempelvis föräldrapenning och inte över 25 kronor för för lite utbetald sjukpenning. Att rigga ett administrativt system för denna typ av kompensationsutbetalningar skulle enligt utredningen vida överstiga de sammanlagda kostnader som skulle utbetalas som kompensation, och för att hushålla med skattemedel avrådde därför utredningen från att införa ett sådant system. Jag finner ingen anledning att ifrågasätta denna analys av utredningen och föreslår därför att samtliga följdmotioner i detta betänkande avslås. Avslutningsvis, herr talman, kan man reflektera över den ideologiska skillnaden i hur Alliansen och den samlade oppositionen ser på förvaltningen av våra gemensamma skattemedel. Medan Alliansen noga överväger varje skattehöjning som kan drabba enskilda negativt, och sedan hushåller på ett sunt sätt med de resurser som vi gemensamt samlat in till förmån för de mest utsatta att fördela på ett så rättvist sätt som möjligt när så behövs, höjer oppositionen gladeligen skatten med mångmiljardbelopp, mer än Alliansens partier, för att sedan gärna sprida pengarna ut till långt fler än enbart de mest behövande på ett sådant sätt att ansträngning till arbetsinsatser blir mindre självklart och på sikt skatteviljan och legitimiteten för våra gemensamma trygghetssystem hotas. Denna den rödgröna oppositionens logik är i sanning att göra enskilda utsatta, som är i störst behov av att våra gemensamma trygghetssystem är långsiktigt hållbara och av att samhällets fortsatta välfärdsreformer i stort kan värnas, en riktig björntjänst. (Applåder) I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

Anf. 36 Gunvor G Ericson (MP)

Herr talman! Den här debatten handlar om vissa socialförsäkringsfrågor och om principen om ränta åt båda håll. Det är en fråga som vi har diskuterat både den här mandatperioden och framför allt förra mandatperioden. Regeringen föreslår nu att det ges utökade möjligheter till ränteuttag för sjukersättning i syfte att skapa enhetlighet för ränteuttag inom socialförsäkringen. Miljöpartiet har förståelse för det syftet men anser att man även som en viktig princip ska kunna kompensera åt andra hållet om det dröjt för den enskilde att få ut pengar från socialförsäkringen. Vidare föreslås att anmälningsskyldigheten ska förenklas för den som får bostadstillägg eller äldreförsörjningsstöd, och det förslaget stöder vi fullt ut. Men vi beklagar att regeringen återigen går fram med ett ensidigt krav på att ränta ska betalas av den enskilde utan att ge samma människor möjlighet att få ekonomisk kompensation när Försäkringskassan ska återbetala pengar eller kassan har orsakat fördröjd utbetalning. Som jag sade har denna fråga diskuterats tidigare, bland annat riksdagsåret 2006-2007, där utskottsmajoriteten i betänkandet då svarade på Miljöpartiets motion: "Utskottet vidhåller sitt ställningstagande men förutsätter att regeringen överväger frågan om en eventuell skyldighet för Försäkringskassan att betala ränta till enskilda när dessa drabbas av en försenad utbetalning på grund av ett felaktigt beslut eller i övrigt bristande handläggning hos Försäkringskassan". Det dröjde ända till 2009 innan en utredning tillsattes och då först efter att Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kommit med förslag till utskottsinitiativ i socialförsäkringsutskottet. Den utredningen presenterade sitt förslag 2010. Utredningen presenterade ett förslag på hur man skulle kunna göra men valde att säga: Nej, det här är inte tillräckligt bra. Man hade räknat på de administrativa kostnaderna utifrån vad Pensionsmyndigheten och Försäkringskassan hade räknat fram. Men då förutsätts också att myndigheten kommer att ha förseningar. När frågan var uppe till allmän debatt förra mandatperioden kallades dåvarande socialförsäkringsministern Cristina Husmark Pehrsson till utskottet, och det fanns en ganska stor politisk enighet om principen om ekonomisk kompensation åt båda håll. Miljöpartiet anser att det är viktigt att handläggningstider är rimliga och att samma resonemang som alliansregeringen haft om ekonomiska drivkrafter för de försäkrade människorna även kan appliceras på myndigheten. Om regeringen vore konsekvent skulle resonemanget gälla åt båda håll. När myndigheten håller handläggningstiderna, inom 30 dagar, behöver regelverket inte innebära några ökade kostnader. Och det är rimligt att man sätter upp regler, exempelvis som skattemyndigheten har, om att beloppet ska vara över en viss summa för att det ska utbetalas. Då blir det inte som Finn Bengtsson sade, att det kan handla om småsummor. Det är självklart att man kan ha en sådan beloppsgräns. När det går över den beloppsgränsen faller det ut ränta. Det är precis det som skattemyndigheten har. Det handlar om principen och om man vill det här eller inte. Därför anser vi från Miljöpartiet att vi behöver en ny utredning som kan titta närmare på frågan om ränta åt båda håll och samtidigt ge incitament för myndigheten att hålla handläggningstiden på 30 dagar. Jag yrkar bifall till reservation 3.

Anf. 37 Finn Bengtsson (M)

Herr talman! Tack, Gunvor G Ericson, för den historiska genomgången av hur det har gått till! Jag ska ändå förtydliga lite grann. Det är inte så att vi lever i ett rättslöst samhälle. Frågan om huruvida Försäkringskassan vid försenad utbetalning bör betala dröjsmålsränta till den försäkrade har, som nämndes, behandlats tidigare av utskottet, 2006 och 2007. I betänkandet konstaterade utskottet att det faktiskt saknas en laglig möjlighet att betala ut sådan ränta men att ersättning för ränteförlust kan ges i form av skadestånd enligt skadeståndsrättsliga principer. Staten kan alltså åläggas ett skadeståndsansvar för skador som vållats genom fel eller försummelser vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten ansvarar. Det här innebär att skadeståndsanspråk mot staten handläggs av Justitiekanslern, som då kan meddela ersättning om anspråket grundas på påstående om felaktigt beslut eller underlåtenhet att meddela beslut. Det finns alltså en rättsordning för detta som är väldigt viktig. Men det är också viktigt att konstatera en annan sak om man skulle föra in det system som Miljöpartiet önskar. Utredningen har entydigt visat att det handlar om småbelopp och att kostnaderna för att införa detta administrativa system vida skulle överstiga de utbetalningar som görs. Då handlar det i slutändan om hur vi hushållar med våra skattemedel. Ska vi införa administrativa system som konsumerar skattemedel men inte gynnar enskilda samtidigt som vi har en säkerhet i att lagstiftningen ändå ger en möjlighet till kompensation om man har drabbats av allvarligare förluster av ersättning? Detta är den syn som man ofta har i den rödgröna oppositionen. Man ska gärna ta in mycket skattemedel och sedan kasta ut dem till och med på administrativa system som inte är motiverade.

Anf. 38 Gunvor G Ericson (MP)

Herr talman! Jag tror inte att vi ska ha en skattedebatt här. I så fall skulle jag kunna säga: Ja, men Alliansen prioriterar skattesänkningar före allting annat. Det handlar om två olika principer. Ska det vara en skadeståndsreglering för den enskilde och en avgiftsreglering när det är myndigheten? Det är två helt skilda principer. Det skiljer också när det gäller byråkrati, enkelhet och förståelighet. Miljöpartiet anser att det är viktigt att man har socialförsäkringar som är enkla att förstå och att ta till sig och att man kan förstå regelverkets principer. Utredningen tog inte hänsyn till idén om att man skulle ha en viss beloppsgräns, så som skattemyndigheten har. Det är det vi säger - försök inte lägga någonting annat i Miljöpartiets förslag. Därför anser vi från Miljöpartiet inte att vi ska avslå den här propositionen i dess helhet men däremot att man ska göra en utredning av den del som handlar om principen om att ha ränta åt båda håll. Att ha en skadeståndsreglering är en helt annan sak än att ha en avgiftsreglering. Därför menar vi att det behöver göras en ny utredning. Det har nämligen inte tagits hänsyn till detta. Det var inte heller riktigt så att ni från början ville ha den här regleringen. Det var först efter ett utskottsinitiativ som utredningen kom till stånd.

Anf. 39 Finn Bengtsson (M)

Herr talman! Om vi nu ska tala om principer, Gunvor G Ericson, vill jag säga att det faktiskt är så att det handlar om inkomster och utgifter. Detta är gemensamma resurser som ska förvaltas på bästa sätt och på ett rättvist sätt för medborgarna. Då är det väldigt viktigt att notera en sak. När det gäller skatteintäkter, alltså statens intäktssida, är de rödgröna väldigt på tå och vill gärna höja skatterna för att få in mycket medel. När det sedan gäller utgiftssidan är man inte lika noggrann med detta. När vi ville införa en bidragsbrottslag just för att beivra allvarliga missgrepp i fråga om att tillskansa sig av den gemensamma kakan var man emot detta från de rödgröna. Man var alltså inte alls bekymrad över utgiftssidan. Detta ligger i sakens natur. Det finns en utredning som har borrat djupt i detta och konstaterat att det inte är effektivt använda skattemedel - för det kommer att kosta mycket mer i administration. Då faller principen tillbaka på att man gärna slösar med skattemedel på ett system som ter sig mer rättvist än vad det egentligen är i förhållande till den kostnad som det driver skattebetalarnas medel till. Jag tycker att det är en ganska viktig ingång i diskussionen att hela tiden ha detta klart för sig. Varje gång man talar om en utgift för staten måste man också ställa den i relation till hur den faktiskt drabbar det gemensamma kollektivets resurser, i det här fallet socialförsäkringssystemen, som hela tiden är utsatta för en väldig press. Det är väl viktigare att vi ser till att vi kan ha resurser för att utveckla vår välfärd med de skattemedel vi har och att skatteintäkterna samtidigt är rimliga, så att den som arbetar inte får göra en överdriven skatteinbetalning, vilket dessutom kanske motverkar arbetslinjen. Det är den logik som jag inte tycker framskymtar när man föreslår det man nu gör i reservationen.

Anf. 40 Gunvor G Ericson (MP)

Herr talman! Det är märkligt att höra Moderaterna förespråka ekonomiska drivkrafter utifrån att det bara skulle gälla från en individ till en annan, inte när det gäller myndigheter. Ni var emot trängselskatter för att ni inte trodde att de skulle förändra beteenden. Ni ändrade er till slut när ni insåg att det har effekt hur man gör med ekonomiska drivkrafter kopplat till avgifter och regler. Jag kan också konstatera att Moderaterna inte ser till individernas rättigheter i första hand. Det handlar om tillit och tilltro till socialförsäkringssystemen. Det är skälet till att Miljöpartiet vill ha en ny utredning som på ett seriöst sätt tittar på en beloppsgräns, precis som skattemyndigheten har. Det är skälet till att vi vill ha en ny utredning.

Beslut

Räntekrav vid sen återbetalning av sjukersättning (SfU15)

Riksdagen sa ja till ett regeringsförslag som innebär att personer som har fått för mycket sjukersättning ska betala ränta om de är sena med återbetalningen.

Beslutet gäller den grupp som har fått en icke tidsbegränsad sjukersättning enligt de regler som gällde före juli 2008. Dessa regler tillåter att den försäkrade arbetar och studerar utan att han eller hon förlorar rätten till sjukersättning. Vid arbete betalar Försäkringskassan ut en preliminär reducerad sjukersättning varje månad. Försäkringskassan beslutar sedan om en slutlig sjukersättning när Skatteverket fastställt den pensionsgrundande inkomsten för det aktuella året. Om den försäkrade har fått för mycket pengar måste han eller hon betala tillbaka det överskjutande beloppet plus en avgift. Ingen ränta behöver betalas.

Enligt de nya reglerna ska den försäkrade betala ränta om han eller hon fått en återbetalningsplan eller fått skjuta upp återbetalningen. Räntan ska motsvara statens utlåningsränta med ett tillägg på två procentenheter. Om betalning inte sker i tid ska Försäkringskassan kunna ta ut en dröjsmålsränta.

Riksdagens beslut innebär även en regeländring för dem som får bostadstillägg eller äldreförsörjningsstöd. De ska inte längre behöva anmäla mindre ökningar av inkomst och förmögenhet.

Lagändringarna börjar att gälla den 1 juli 2014.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.