Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

Debatt om förslag 13 december 2006
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenAnne Marie Brodén (M)
  2. Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
  3. Hoppa till i videospelarenMargareta Israelsson (S)
  4. Hoppa till i videospelarenEsabelle Reshdouni (Mp)
  5. Hoppa till i videospelarenCecilia Magnusson (M)
  6. Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
  7. Hoppa till i videospelarenCecilia Magnusson (M)
  8. Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
  9. Hoppa till i videospelarenCecilia Magnusson (M)
  10. Hoppa till i videospelarenMargareta Israelsson (S)
  11. Hoppa till i videospelarenCecilia Magnusson (M)
  12. Hoppa till i videospelarenMargareta Israelsson (S)
  13. Hoppa till i videospelarenCecilia Magnusson (M)
  14. Hoppa till i videospelarenAnders Åkesson (C)
  15. Hoppa till i videospelarenMargareta Israelsson (S)
  16. Hoppa till i videospelarenAnders Åkesson (C)
  17. Hoppa till i videospelarenMargareta Israelsson (S)
  18. Hoppa till i videospelarenAnders Åkesson (C)
  19. Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
  20. Hoppa till i videospelarenAnders Åkesson (C)
  21. Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
  22. Hoppa till i videospelarenAnders Åkesson (C)
  23. Hoppa till i videospelarenCecilia Wikström i Uppsa (Fp)
  24. Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
  25. Hoppa till i videospelarenCecilia Wikström i Uppsa (Fp)
  26. Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
  27. Hoppa till i videospelarenCecilia Wikström i Uppsa (Fp)
  28. Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
  29. Hoppa till i videospelarenMargareta Israelsson (S)
  30. Hoppa till i videospelarenCecilia Wikström i Uppsa (Fp)
  31. Hoppa till i videospelarenMargareta Israelsson (S)
  32. Hoppa till i videospelarenCecilia Wikström i Uppsa (Fp)
  33. Hoppa till i videospelarenDan Kihlström (Kd)
  34. Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
  35. Hoppa till i videospelarenDan Kihlström (Kd)
  36. Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
  37. Hoppa till i videospelarenDan Kihlström (Kd)
  38. Hoppa till i videospelarenMargareta Israelsson (S)
  39. Hoppa till i videospelarenDan Kihlström (Kd)
  40. Hoppa till i videospelarenMargareta Israelsson (S)
  41. Hoppa till i videospelarenDan Kihlström (Kd)
  42. Hoppa till i videospelarenLena Adelsohn Liljeroth (M)
  43. Hoppa till i videospelarenMargareta Israelsson (S)
  44. Hoppa till i videospelarenLena Adelsohn Liljeroth (M)
  45. Hoppa till i videospelarenMargareta Israelsson (S)
  46. Hoppa till i videospelarenLena Adelsohn Liljeroth (M)
  47. Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
  48. Hoppa till i videospelarenLena Adelsohn Liljeroth (M)
  49. Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
  50. Hoppa till i videospelarenLena Adelsohn Liljeroth (M)
  51. Hoppa till i videospelarenGunilla Carlsson i Hisin (S)
  52. Hoppa till i videospelarenAnders Åkesson (C)
  53. Hoppa till i videospelarenGunilla Carlsson i Hisin (S)
  54. Hoppa till i videospelarenAnders Åkesson (C)
  55. Hoppa till i videospelarenGunilla Carlsson i Hisin (S)
  56. Hoppa till i videospelarenLena Adelsohn Liljeroth (M)
  57. Hoppa till i videospelarenGunilla Carlsson i Hisin (S)
  58. Hoppa till i videospelarenLena Adelsohn Liljeroth (M)
  59. Hoppa till i videospelarenGunilla Carlsson i Hisin (S)
  60. Hoppa till i videospelarenKarla López (Mp)
  61. Hoppa till i videospelarenTorbjörn Björlund (V)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 61

Anf. 58 Anne Marie Brodén (M)

Herr talman! Vi ska nu debattera och besluta om kulturutskottets betänkande 2006/07:KrU1. Betänkandet behandlar budgeten för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid och proposition 2006/07:16 om public service-företagens möjligheter att överlåta rättigheter till offentligt framförande. Betänkandet innehåller även ett 50-tal motionsyrkanden med anknytning till statsbudgeten. Samtliga motioner avstyrks förutom en motion där utskottet gör ett tillkännagivande till regeringen att kravet på 65 % textning av sändningstiden för SVT:s förstagångssändningar med svenskt ursprung ska gälla från år 2009 i stället för som tidigare år 2012. Herr talman! Utskottet tillstyrker regeringens förslag till budgetram för utgiftsområde 17 till 10 139 000 000 kr för år 2007. Jämfört med innevarande år är det en höjning med drygt 557 miljoner kronor varav 87 miljoner är pris- och löneuppräkningar medan 470 miljoner är satsningar på nya reformer. Bland regeringens större satsningar på kulturpolitikens område under år 2007 kan nämnas betydande tillskott till folkbildningen och kyrkoantikvariska ersättningen. Även stödet till Operan, Dramaten, Riksteatern och Drottningholms slottsteater räknas upp. Idrottsstödet förelås till 445,6 miljoner kronor via statsbudgeten och 560 miljoner kronor via AB Svenska Spel varav 500 miljoner kronor avser en utvidgad satsning på svensk idrott. Kulturutskottet biträder även förslagen i proposition 16 om public service-företagens möjligheter att överlåta rättigheter till offentligt framförande. Herr talman! I betänkandet finns 21 reservationer och 14 särskilda yttranden från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Med detta vill jag lämna över betänkandet för debatt och beslut i kammaren.

Anf. 60 Siv Holma (V)

Herr talman! Jag hade tänkt inleda med att säga några vänliga ord till kulturministern och hälsa henne välkommen, men nu får jag hoppa över det stycket. Tyvärr kan jag inte heller uttala en uppskattning över den budget som vi i dag ska diskutera. Förslagen känns i flera fall dåligt planerade och analyserade. Det presenterades ju aldrig någon riktig kulturpolitisk allians under valrörelsen, men det stod ändå klart att de nyliberala tendenserna skulle döljas eller åtminstone sopas under mattan. Fredrik Reinfeldt skrev artiklar om kulturens vikt, och den kulturintresserade väljaren kunde lätt få för sig att en borgerlig regering skulle innebära ungefär detsamma för kulturens räkning som en socialdemokratisk. Efter valet kom så utnämningen av Cecilia Stegö Chiló, vilket gav helt andra signaler. En person med uttalat nyliberala värderingar skulle plötsligt få ansvaret för kulturpolitiken. Att reformen med fri entré till de statliga museerna skulle rivas upp trots massiva protester från allmänhet och museichefer var trist men väntat. Att ett fyra månader gammalt beslut om avtalstiden för public service som fattats av en helt enig riksdag skulle röna samma öde var däremot chockerande. Att kulturministern så småningom fick avgå på grund av bland annat obetald tv-licens - ja, av protest obetald tv-licens - var en händelse som såg ut som en tanke. Statsministern utsåg en ny kulturminister - en klar förbättring - men behöll politiken. Det är ett faktum som bevisar att inriktningen var mer genomtänkt än vad den först syntes vara. Herr talman! Ordet kultur kommer av latinets cultura som i sin tur kommer av colere , som betyder odla. Att syssla med kulturpolitik kan alltså sägas handla om att odla kontakter, åtminstone att vara lyhörd. Det finns ett gott skäl till att vi människor har utrustats med två ögon och två öron men bara en mun. Vi politiker måste vara öppna och ta intryck för att kunna göra intryck eller avtryck. Som ny ledare för den socialdemokratiska gruppen i kulturutskottet tänker jag göra detta till ett riktmärke för vårt arbete i opposition. Vi kommer att ägna stor kraft och mycket tid åt att träffa och samtala med några av de människor som besitter stor kunskap om hur kulturpolitiken fungerar i verkligheten. Vi har bara prövat arbetsmodellen i drygt två månader, men redan nu kan jag säga med eftertryck att det finns en stor oro för den kulturpolitiska utvecklingen under en borgerlig regering. Låt mig ta tre exempel på detta från den budget vi ska diskutera i dag. För det första vill jag nämna kulturarbetarnas villkor. Vi har vid ett flertal tillfällen under den föregående mandatperioden hört representanter för regeringspartierna tala för behovet av förbättrade villkor. Nu undrar jag bara försynt vart detta engagemang har tagit vägen. Försämringarna i a-kassan kommer att få förödande konsekvenser för landets kulturarbetare. Ändå väljer regeringen att forcera fram ett beslut utan hänsyn till hur det drabbar mer än 100 000 människor på arbetsmarknaden och hur det drabbar kulturen. Ni kan ju inte vara ovetande om detta - eller? När arbetsmarknadsutskottet erbjöd kulturutskottet att yttra sig över a-kassepropositionen valde den borgerliga majoriteten att inte ens ta upp frågan. Detta föranleder mig att ställa frågan till de borgerliga företrädare som snart ska tala här: Varför? Bryr ni er inte om konsekvenserna? Eller är det så enkelt att ni inte har förstått dem? I så fall skulle jag föreslå att ni läser på till nästa vecka. Det finns fortfarande möjlighet till omprövning i denna fråga. Kulturministern däremot har erkänt att hon känner till problemet. Hon har sagt att hon ska återkomma och har i flera medier hänvisat till dagens debatt. Jag väntar med spänning på vad som komma skall, speciellt om hon komma skall. Vi socialdemokrater lovar att lyssna noga. Så här långt har det emellertid varit uppenbart att andra saker varit viktigare än att genomföra dessa försämringar på ett sådant sätt att de inte dessutom drabbar kulturen. Ett utarmat kulturliv är tydligen ett pris som regeringspartierna är villiga att betala för att få loss pengar till sina jättelika skattesänkningar. Det är både oroväckande och skamligt. Tänk om! För det andra vill jag lyfta fram regeringens ovilja att tänka om när det gäller den fria entrén till de statliga museerna. Visserligen har de borgerliga partierna hela tiden varit emot reformen, men det är trist att man inte är beredd att lyssna på synpunkter från en samlad museivärld och ta intryck. Det har vi gjort. Vi har träffat ledningen för samtliga statliga museer. De vill ha kvar reformen. 28 383 personer har skrivit på ABF:s upprop för fri entré. Vi kan bara instämma i deras synpunkter. Jag tänker inte gå in på själva sakfrågan. Det allvarliga i denna sak är nämligen signalen att ni om igen väljer att inte lyssna, att inte ta intryck. Här har vi ett succéprojekt, en reform som är så mycket större än att bara handla om kronor och ören. Vi har fått allmänheten att strömma till museerna, och vi har fått museerna att arbeta för att ta emot allmänheten på bästa sätt. Den här reformen har gjort det möjligt för museerna att frigöra resurser till just pedagogiska insatser. Då väljer kulturministern, regeringen och den borgerliga majoriteten i kulturutskottet att inte lyssna på kritiken. I stället river man upp reformen och drar in 54,9 miljoner till sina skattesänkningar. Ännu värre är att man tvingar tillbaka museipedagogerna till kassorna. De ska ta betalt i stället för att visa samlingarna. Man byter helt enkelt ut besöksmål mot intäktsmål, som en museichef uttryckte saken. Samlingarna ska vårdas i stället för att visas. Vad har vi för nytta av vårdade samlingar om ingen ser på dem? Tänk om! För det tredje, herr talman, vill jag ta upp den frågan som väcker den största oron. Utan att ha andats ett ord om detta under valrörelsen bryter plötsligt samtliga borgerliga partier upp ett fyra månader gammalt beslut för att halvera avtalsperioden för public service-bolagen. Varför detta sker får vi inga klara besked om. Ministern säger här i talarstolen att det handlar om rena teknikaliteter, att beslutet är närmast odramatiskt. Samtidigt får vi helt andra signaler om att det egentligen handlar om att regeringen vill göra detta avbrott för att de borgerliga partierna ska kunna sätta sin egen politiska prägel på avtalet. Vilken denna prägel kan tänkas bli får vi däremot inte veta. Regeringspartierna har nämligen inte pratat sig samman om den saken ännu. Vi vet alltså inte vad som kommer att hända med public service. Vi vet bara att något händer, annars skulle inte regeringen bemöda sig om den korta avtalsperioden. Vi vet att ingen väljare fått chansen att ta ställning till ett samlat borgerligt förslag på detta område. Något sådant förslag har nämligen aldrig funnits. Faktum är att ingen vet om det finns nu heller. Eller kanske får vi veta av kulturministern vad det är som döljer sig bakom tankarna om en ny statstelevision. Kan vi vänta oss en presentation här i dag? Lena Adelsohn Liljeroth har ju uttalat sig kritiskt om sportsändningar i SVT. Ministern har haft synpunkter på både musikutbud och lyssnande åldersgrupper i radion. Vår moderata kulturminister tillhör ju ett parti med en lång tradition och tydlig ambition på detta område. Det är en ambition som påminner om modellagenturernas uppmaning till tonårsflickorna: Minska ned, smalna av! Jag undrar nu hur smalt det ska bli. Att döma av det visade intresset för att betala sin tv-avgift är jag rädd att vi närmar oss en bantningshysteri utan sjukdomsinsikt som väl närmast är att kalla anorexi. Vad ska egentligen bli kvar av SVT i ett borgerligt Sverige? Vem ska egentligen få bestämma vad som ska få sändas? Jag är rädd för att vi är på väg mot en statstelevision där regeringen använder sina sammanträden för att gå igenom tv-bilagorna för att på så sätt avgöra vad som egentligen behöver sändas över huvud taget. Vi har kunnat ta del av diverse uttalanden och motioner i detta ämne. Vad jag kunnat förstå handlar det bara om att SVT ska visa sådant som de andra kanalerna inte visar. Det visar i sin tur på en inställning från regeringspartiernas sida där public service bara ska vara ett komplement till reklamkanalerna, inte tvärtom. Jag tror att ni har fel. Vi socialdemokrater tror nämligen att svenska folket, licensbetalarna, ser precis tvärtom på denna fråga. Jag och vi tror att de anser att det är just public service som är basen och att reklamkanalerna är ett komplement. Kanske vore det värt att tänka om även i denna fråga, speciellt för de partier som står för det största sveket när vi så småningom går till beslut i denna fråga, Centern och Kristdemokraterna. Herr talman! Socialdemokraterna har bifogat ett särskilt yttrande där vi redogör för delar av vår politik. Vi har en utgiftsram för 2007 som är 261 miljoner högre än regeringens. Gunilla Carlsson kommer senare att utveckla några av våra idéer. Avslutningsvis ber jag att få yrka bifall till reservation nr 2, 3 och 7. Sedan vill jag naturligtvis hälsa kulturministern varmt välkommen till kammaren. Jag fick hoppa över detta avsnitt förut, men jag uppskattar mycket ditt deltagande här i dag. I detta anförande instämde Gunilla Carlsson i Hisings Backa, Anne Ludvigsson, Leif Pagrotsky, Nikos Papadopoulos, Göran Persson i Simrishamn och Lars Wegendal (alla s).

Anf. 61 Margareta Israelsson (S)

Herr talman! Kultur ger glädje, kultur ger livskraft och kultur ger tillväxt. Den ger inte bara ekonomisk tillväxt utan mänsklig och andlig. Sverige och världen står inför stora förändringar där kommersialism och ekonomiska intressen går före mänskliga värden. Inom litteraturen, musiken, bildkonsten och teatern formas våra tankar, och därför är det ur ett demokratiskt perspektiv nödvändigt att alla deltar. Kultur måste därför ses som en del av välfärdssamhället. Miljöpartiet anser därför att den offentliga sektorn måste ta ett ansvar för att alla har tillgång till kultur, oavsett ålder, ekonomi och utbildningsnivå. Många ledamöter här i kammaren instämmer kanske i det jag säger, men tyvärr gör man det bara i retoriken. För visst finns det skillnad mellan en grön kulturpolitik och en konservativ kulturpolitik, som alliansen står för. Jag misstänker att det är en politik som vi får se mer och mer av de närmaste åren. Det är en politik som innebär att det bara är den kultur som bär sig själv som kan överleva och att det bara är den som har råd som kan uppleva den. Herr talman! Låt mig ta ett exempel på detta, något som vi ser i årets budgetförslag. Det gäller frågan om fri entré till statens museer. Det är en reform som Miljöpartiet genomförde tillsammans med den förra regeringen. Det är en reform som till en början inte upplevdes som positiv av alla men som blev en stor succé. Många nya och ovana besökare har börjat söka sig dit. Vi har fått många nya museivärdar i stället för väktare. Vi har lyckats skapa en mötesplats med låga trösklar och trivsam atmosfär. Denna mycket lyckade satsning vill nu alliansen avbryta. I debatten lyfts frågan fram som en plånboksfråga, och så är det naturligtvis. Det är mycket pengar för många människor. Många kommer att tvingas prioritera bort museibesöken. Men det finns också ett annat hinder, nämligen det mentala. Det finns naturligtvis inget självändamål i att samla prylar på hyllor. Museer finns för människor och fyller en viktig funktion i deras liv och vardag. Människor måste få känna att föremålen och utställningarna är en del av det egna och det allmänna. Därför bör trösklarna in vara låga. Jag skulle vilja göra en jämförelse med allemansrätten, någonting som är en unik företeelse här i Sverige. Vi kan vistas i naturen utan att fundera över om man kan gå dit, vems mark det är och hur länge man kan vara där. Det är en frihet som innebär att vi har ett öppet förhållningssätt till naturvistelser. Ett sådant öppet förhållningssätt har vi lyckats skapa till våra museer, men det tänker alliansen ändra på. Herr talman! Att kulturen är skevt fördelad i dag vet vi alla. Vissa får inte tillgång till kulturella upplevelser på grund av ekonomiska faktorer. För många är avgifterna helt enkelt för höga. Andra har inte tillräckligt att välja mellan eller ingen tillgång alls till kulturen därför att utbudet i vissa regioner eller kommuner har prioriterats bort. Väldigt många välutbildade kulturarbetare är arbetslösa, och andra har svårt att livnära sig på sitt arbete och måste därför jobba med annat som man inte är utbildad till. Detta är naturligtvis resursslöseri. Det behövs nytänk inom kulturpolitiken. Miljöpartiet har flera förslag som skulle innebära bättre lösningar både för kulturarbetarna och för att ge flera människor möjlighet att ta del av eller medverka i kulturen utifrån sina preferenser och förutsättningar. Ett nytt förslag som Miljöpartiet har är regionala kulturfonder. Syftet med fonderna är att finansiera nya kulturprojekt, få ett jämnare utbud av kulturen i landet och förbättra arbetsvillkoren för kulturarbetarna. Fonderna ska administreras av länsstyrelserna, som också tillsätter kommittéer som fördelar medel. Projekten ska vara regionalt förankrade och skapa mervärde till den befintliga kulturen. Tanken är att befintliga organisationer, privata kulturarbetare och offentliga kulturinstitutioner ska kunna söka medel därifrån. Till sist, herr talman! Att kultur har både förebyggande och läkande effekter visar många studier, och därför vill Miljöpartiet göra en särskild satsning på hälsofrämjande kultur inom vården och skolan. Vi har därför anslagit 25 miljoner för detta. Tråkigt nog yrkar inte alliansen bifall till vårt förslag trots att delar av den ofta talar om hälsofrämjande kultur. Men retorik och verklighet går inte alltid hand i hand, som sagt. Herr talman! Självklart står jag bakom alla Miljöpartiets reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bifall till reservation 4.

Anf. 62 Esabelle Reshdouni (Mp)

Herr talman! Först vill jag säga att jag är väldigt glad för den arkitektoniska förändringen av vår plenisal. Det är verkligen en kulturell upphöjning, och jag tycker att den ser fantastisk ut. Det är jätteroligt att stå här i den nybyggda talarstolen som är så vacker. Jag vill välkomna Lena Adelsohn Liljeroth, kulturministern, men också den före detta kulturministern, Leif Pagrotsky, som var här alldeles nyligen. Jag hoppas att han inte har tröttnat på debatten utan återkommer. Jag vill också tacka Cecilia Wikström, Dan Kihlström och Anders Åkesson - Solveig är inte här - för ett jättegott samarbete med framtagandet av det här betänkandet. Denna första gemensamma budget från regeringens sida har tagits fram med en oerhört kort tidshorisont, och mycket bra har gjorts. Men för att Margareta Israelsson, andra socialdemokrater och övriga i oppositionen inte ska vara tveksamma om det kan jag säga att det kommer mycket mer. Det återstår så mycket mer att göra. Det kommer! Vi står bakom samtliga förslag som finns i budgeten angående utgiftsområde 17. Endast på en punkt, som Anne Marie Brodén poängterade, har vi gjort ett tillägg när det gäller målsättningen för textning under den innevarande tillståndsperioden. Jag yrkar dessutom bifall till proposition 16 om överlåtelse av rättigheter till offentligt framförande av radio- och tv-sändningar. Även hos oppositionen finns det oerhört mycket kvar att göra. Jag förstår att omställningen har varit svår. Men när det gäller Socialdemokraternas budget kan man, för att använda en idrottsterm, nästan säga att det är walkover. Vi har ingen möjlighet att ta ställning till annat än klumpsummor. Vi vet inte vilka detaljer man vill se och inriktningen av viljan. Jag ska dock försöka att i mitt anförande kommentera en del av förslagen. De andra oppositionspartierna, Miljöpartiet och Vänstern, har gjort ett verkligt bra budgetalternativ, och jag tycker att det är roligt och förtjänar en eloge. När man vet argumenten är det enklare att debattera. Men då vi inte delar uppfattningen i flertalet av dessa och det också kommer förslag framöver yrkar jag avslag på samtliga motioner. Jag ska inleda med frågan om de fria entréerna, där alla i oppositionen har varit oerhört upprörda. Men det är ju ingen nyhet, utan det här har funnits som förslag länge. Nu släpper vi bojorna, för museerna tvingas inte ta ut några entréer. Nu får museerna göra som de vill. De får själva bestämma vilka prioriteringar de vill göra. Dessutom har inte Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet tidigare kompenserat för de fria entréerna för barn. Det gör vi nu. Museerna får möjlighet att göra prioriteringar, och också prioritera för barnen. Siv Holma ställde en fråga om arbetsvillkoren för konstnärer, och det är ett uppenbart problem att det inte är ett arbete från kl. 7 till 16 eller kl. 8 till 17. De arbetar på helt andra tider och under andra förutsättningar. Inte heller kan de arbeta fram till 67 års ålder. Det här är ett problem som kräver en lösning. Den nya regeringen har skrivit i propositionen att man ser allvarligt både på detta med pensioner och på problemen med a-kassan. Det förvånar mig att Margareta Israelsson uttrycker sig som hon gör, för vi har i utskottet haft besök både från fackhåll och från arbetsgivarhåll som har gett oss information om hur man ser på den här frågan. Den nya regeringen kommer att bearbeta de eventuella problem som uppkommer och följa frågan noga. Det finns en lång rad frågor, men den viktigaste frågan är kulturen som en del i utvecklingen för barn och ungdomar. Jag tror att alla har tagit upp den, och jag hörde en viss kritik mot att vi inte var benägna att satsa lika mycket. Men jag tror att ni kommer att bli nöjda framöver. Den nya alliansregeringen är helt överens om att vi på kulturområdet ska prioritera barns och ungdomars möjligheter att ta del av kulturen för att det ska kunna bli en ingång till ett rikare liv, både för barn och för vuxna. Jag vill inte föregripa kulturministerns anförande, men jag vill påpeka - eftersom jag inte tror att någon av er i oppositionen tog upp det - att kulturområdet som vi ser det ska genomsyras av långsiktighet och goda utvecklingsförutsättningar. En utgångspunkt för arbetet är att ersätta kortsiktiga projekt med kontinuitet i arbetsförutsättningarna. Detta är väldigt viktigt. Här är våra åsikter väsensskilda. Det är tydligt när man ser regeringens och oppositionens förslag.

Anf. 63 Cecilia Magnusson (M)

Herr talman! Jag begärde ordet för att jag gärna vill höra Cecilia Magnussons uppfattning om könsuppdelad statistik. Det är ju allmänt känt att kulturkonsumenterna oftast är kvinnor, medan en stor andel av beslutsfattarna är män. Det finns ett betänkande som heter Plats på scen som Kommittén för jämställdhet inom scenkonstområdet har gjort. Kommittén konstaterar att "kvinnor utgör en högst närvarande majoritet som publik till teatern, dansen och operan, medan män i stället utgör en majoritet på ledande poster inom organisationerna samt präglar repertoaren och de erfarenheter som står i fokus där". Könsuppdelad statistik är ett verkligt viktigt verktyg för att kunna synliggöra de här förändringarna. Vi motionerade om att man skulle ge Kulturrådet detta uppdrag. Ni har alltså avslagit det förslaget. Varför tycker ni inte att det är viktigt med könsuppdelad statistik?

Anf. 64 Siv Holma (V)

Herr talman! Så tycker vi inte alls! Jag förutsätter att Siv Holma har läst vårt betänkande. Där står faktiskt svaret: Det finns organisationer, inte Kulturrådet utan de som arbetar med själva verksamheten, som har könsuppdelad statistik. Det tycker vi är alldeles tillräckligt. Där kan man nämligen se hur bilden är och hur verkligheten ser ut, vilket också Siv Holma beskrev. Vi tycker att det är alldeles utmärkt att det är verksamheterna folk besöker som också har den tillgängliga statistiken. Vi tycker inte att det finns någon anledning att ha olika statistikområden. Jag har lite tid över i repliken och vill ställa en fråga. Jag tog inte upp det här i mitt inlägg eftersom det tog sådan tid - varav hjärtat är fullt, brukar man säga - men Vänstern föreslår ju att man ska dra ned en femtedel av anslaget för stöd till trossamfund. Jag vill fråga varför. Det här står varken i motionen eller i reservationen. Kan det vara så att Vänstern vill svälta ut de statliga bidragen för stöd till trossamfund?

Anf. 65 Cecilia Magnusson (M)

Herr talman! Jag ska börja med min egen fråga här. Visserligen tar Konstnärsnämnden fram könsuppdelad statistik över sina bidrag, men det tycker vi inte räcker. Vi menar också att Kulturrådet måste kunna göra mer, och vi vill ge dem i uppdrag att ta fram statistik över hur konstnärsstöd av olika slag fördelas på kvinnor respektive män, inklusive de stöd som ges till grupper och organisationer. Det är det senare man har uppfattat som svårt. Men vi tycker inte att det är svårt om man engagerar sig. Sedan skulle jag även vilja passa på att väldigt snabbt yrka bifall till reservationerna 2, 7, 8, 10 och 17. Så har vi frågan om trossamfund. I och med att man har skilt svenska staten från kyrkan tycker vi att det finns anledning att se över stödet till trossamfunden. Vi tycker inte alla gånger att man har en demokratisk och jämställd syn eller att man har en vettig uppfattning när det gäller till exempel homosexuellas rätt till olika saker. Vi tycker inte att staten bör stödja sådana verksamheter förrän de ändrat attityd i dessa frågor. Men det viktigaste argumentet handlar om att vi inte längre har någon statskyrka. Kyrkan är skild från staten.

Anf. 66 Siv Holma (V)

Herr talman! Med förlov är det en kraftig översynssignal att dra in en femtedel av anslaget. Vi har ju även efter det att kyrkan skildes från staten en del tilläggsuppdrag som kyrkan skulle sköta åt staten, till exempel begravningsväsendet. Jag skulle önska att Siv Holma hade en replik till så att vi hade kunnat föra den här diskussionen vidare. Nu har hon inte det, men jag är tacksam att jag fick ett svar.

Anf. 67 Cecilia Magnusson (M)

Herr talman! Välkommen, får jag säga till Cecilia Magnusson. Här står vi nu, nya bägge två. Ni drar ned 54,9 miljoner kronor på de statliga museerna och kallar det för att släppa loss. Jag blir då väldigt orolig när Cecilia Magnusson inleder med att tala om att det kommer mer. Blir det någonting kvar över huvud taget på detta område, kan man då fråga sig. Jag noterade alldeles särskilt att Cecilia Magnusson i sitt inlägg inte alls nämnde public service. Det har ju annars varit en vanlig fråga att debattera här i kammaren. Det är inte mer än två år sedan Cecilia Magnusson tillsammans med andra ledande företrädare för Moderata samlingspartiet undertecknade en kommittémotion om fria och oberoende medier där jag läser följande: "Eftersom public service skall finansieras med allmänna medel måste dess verksamhet präglas av kvalitet. Genom att för TV koncentrera uppdraget till en kanal och för radio till två, förbättras möjligheterna att göra kvalitetsprogram. Vi anser därför att en av SVT:s och två av SR:s kanaler bör privatiseras. På motsvarande sätt bör Utbildningsradion privatiseras." Jag måste då fråga Moderaternas gruppledare i kulturutskottet om denna målsättning är någonting som hon hoppas få genomslag för med en moderatledd regering. Vilka tv- och radiokanaler är det i så fall som Cecilia Magnusson vill sälja ut?

Anf. 68 Margareta Israelsson (S)

Herr talman! Margareta Israelsson inledde sitt anförande med att citera ur en artikel av en före detta kulturminister, Bengt Göransson. Nej förlåt, det var Siv Holma som gjorde det. Margareta Israelsson nämnde att Fredrik Reinfeldt i valrörelsen hade sagt att alliansen skulle föra samma politik som Socialdemokraterna. Nej, vi har aldrig sagt detta, varken i kommitté- eller i partimotioner. Om Margareta Israelsson hade läst vår partimotion från 2005 hade hon kunnat se skillnaden. Vi kommer inte att bedriva samma politik som Socialdemokraterna. Det är en förändring som vi har påbörjat. När det gäller den kommittémotion som Margareta Israelsson läste ur hörde jag inte vilket år den var från, men självklart ska diskussionen föras om en förändrad public service - definitivt! Det är också möjligt, nu när vi har förkortat avtalat, att diskutera stora förändringar här. Jag skulle dock vilja höra med Margareta Israelsson, som tycker att tv-licensen är så viktig för public service och dess fristående: Ska det också tolkas som en kritik mot finansieringsformerna för andra verksamheter, till exempel museer som ju går över statsbudgeten? Hur ska jag tolka denna trädkramaraktiga inställning?

Anf. 69 Cecilia Magnusson (M)

Herr talman! Om jag är trädkramare när jag förfasas över att Cecilia Magnusson talar om att det ska komma mer och man startar med att dra ned med 54,9 miljoner för de statliga museerna, då lovar jag att jag ska krama träd. Då ska jag krama ordentligt! Men jag kommer inte att krama den här politiken. Jag tycker faktiskt att det är oroväckande att vi inte får mer svar än så, även om jag får säga, herr talman, att det var svar nog att få höra att vi visst ska diskutera att sälja ut radio- och tv-kanaler. Det var ju faktiskt vad den moderata ledamoten här sade. Jag har ju blivit emotsagd på den punkten så många gånger, men nu har vi det klarlagt. Så ska vi smalna av SVT: Vi ska diskutera hur vi kan sälja ut kanaler. Tack för det klarläggandet! Det var två år sedan den motionen skrevs. Jag ska ta upp något färskare, så kan jag få svar på den frågan också. Förra året kom en ny motion med samma undertecknare. Där säger Moderaterna: "Det ligger i sakens natur att det skattefinansierade public service-uppdraget kontinuerligt måste prövas i ljuset av vad andra aktörer på mediemarknaden erbjuder." Formuleringen "vad andra aktörer . erbjuder" ställer jag mig frågande till. Det är alltså det ni vill göra med en förkortad avtalsperiod. Ni ska sitta där, som jag sade, med tv-bilagorna och granska tv-utbudet för att avgöra vad som ska finnas kvar i public service. Är det så? Nu finns ju TV 8 - då behöver inte SVT sända debattprogram. Är det så ni ska sitta och stryka: Det behöver de inte göra, och det behöver de inte göra? Förklara för mig, Cecilia Magnusson, varför ni moderater inte tror att det är tvärtom, det vill säga att det är de reklamfinansierade kanalerna som söker locka med sådana program som SVT inte erbjuder?

Anf. 70 Margareta Israelsson (S)

Herr talman! Jag förstår att Margareta Israelsson och andra är väldigt nyfikna på vad som ska komma ut av den här översynen som regeringen nu låter göra. Men jag är tacksam om Margareta Israelsson låter bli att lägga ord i min mun. Jag har inte stått här i talarstolen och sagt att vi ska sälja ut tv-kanaler. Jag svarade på Margareta Israelssons fråga om det som stod i motionen och om att vi skulle genomföra det. Men det vet ju också Margareta Israelsson: Vi moderater bestämmer inte ensamma. Vi har en alliansregering med fyra partier, och det kommer att vara diskussioner. Men jag kan lova Margareta Israelsson att den detaljeringsgrad där man sitter och stryker olika program, som kanske Socialdemokraterna ägnat sig åt, tänker vi inte arbeta med. Politikens uppgift är ju faktiskt att ange inriktning, mål och finansiering, och det kommer vi nu att ha en tid på oss att åstadkomma.

Anf. 71 Cecilia Magnusson (M)

Herr talman! Först vill jag yrka bifall till majoritetens förslag i utskottets betänkande som senare ska behandlas här i kammaren. När man kommer in så här har man att kommentera några bitar i det budgetförslag som är lagt. Jag vill inledningsvis säga att Centerpartiet och jag som centerpartist självklart står bakom utskottsmajoritetens förslag till budget. Det är några saker, herr talman, som jag är särskilt nöjd med och särskilt vill passa på att belysa. En av dem är satsningen på folkbildningen. Folkbildningsorganisationer och folkhögskolor inklusive idrottsrörelsens ledarutbildning tillförs i den här budgeten och långsiktigt ytterligare ½ miljard kronor att bedriva utbildning för. Vi vet alla här att de här institutionerna och organisationerna fyller en mycket viktig funktion i ett hållbart samhälle, ett samhälle där ambitionen är att alla ska kunna vara med. Det innebär att människor, organisationer, unga och gamla över hela landet kommer samman, växer som individer och också blir en del av det kitt som behövs i ett demokratiskt hållbart samhälle. Jag är också särskilt nöjd med det ökade stödet till idrotten. Vi vet alla här att den samlade idrottsrörelsen är ett av samhällets viktigaste medel för verksamheter bland unga och gamla på gräsrots- och elitnivå. Jag är väldigt nöjd med att staten håller sitt avtal med samfundet Svenska kyrkan avseende stödet till kyrkoantikvarisk ersättning. Jag blir lika oroad när jag hör duellen med Siv Holma, där oppositionen helt uppenbart med uttrycket "översyn" vill kraftigt reducera underlaget i det avtal staten har med samfundet Svenska kyrkan om att förvalta det gemensamma kulturarv som kyrkobyggnader, kyrkotomter etcetera utgör. Vore jag samfundet Svenska kyrkan så skulle jag känna djup oro över den signal som Siv Holma och en del av oppositionen gav uttryck för. Jag är nöjd att tillhöra en majoritet som håller avtalet och räknar upp anslaget. Herr talman! Jag är särskilt nöjd med slopandet av fria entréer till statliga museer. Jag vill passa på att säga det. Införandet av den så kallade reformen med fri entré till statliga museer var någonting som gjorde mig, då verksam regional politiker med ansvar för bland annat kulturpolitik, utomordentligt upprörd. Reformen med fri entré till statliga museer kom att omfatta ett 20-tal museer, företrädesvis belägna i storstäderna och i all synnerhet i Stockholm. Reformen kostade ungefär 100 miljoner kronor att genomföra. När den genomfördes tog den ett mycket stort reformutrymme i anspråk och begränsade givetvis motsvarande satsningar på andra områden. När den så kallade reformen genomfördes skapade den också förväntningar på andra museer att erbjuda fria entréer, museer som inte fick någon statlig kompensation för att släppa på entrén. Enligt mitt, Centerpartiets och alliansens sätt att se det finns det inga fria luncher. Allting kostar. Det kostar att hålla i gång och utveckla även ett statligt museum. Att fortsätta politiken med fria entréer, herr talman, medför snarare en risk att vi dränerar hela museiområdet på nödvändiga intäkter för att kunna utveckla och göra museerna värda att besöka också i framtiden. Därför är det helt riktigt och nödvändigt att, som vi nu föreslår, ta bort den fria entrén till statliga museer men dock låta den vara kvar för den grupp vi värderar högst, barn och unga upp till 19 år. Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga något om public service, där det också har ställts en del frågor. Jag tycker måhända att oppositionen överdriver dramatiken. Det som händer är att vi inför ett treårigt avtal i stället för det innevarande avtalet eller tillståndet som löper på fyra år. Det kommer att inbjudas till samtal inför arbetet med ett nytt sändningstillstånd. Inför de här samtalen känner jag som centerpartist en mycket stor trygghet i den hållning vi har och har haft i synen på public service och dess roll. Vår syn är att en fungerande demokrati, ett levande samhälle och ett starkt, av samhället med flera oberoende public service-företag hänger ihop. Det nuvarande, från och med kommande nyårsdag gällande, avtalet gäller, och i det ges uttryck för att verksamheten ska bedrivas över hela landet, att den ska spegla hela vårt samhälle och att det som sänds ska vara tillgängligt. Vi har dessutom tillstyrkt motioner om synen på textning etcetera. Det var något om vår, Centerpartiets och alliansens, syn på public service och dess roll. Jag tycker avslutningsvis, herr talman, att oppositionen ibland överdriver dramatiken i frågan om public service. Jag har upplevt debatten eller diskussionen som sådan att alla slår vakt om den och tycker att den är viktig, men ingenting, har jag lärt mig, i det här samhället är så bra att det inte tål att kikas på, ses över och att man vänder på stenarna i syfte att göra det bättre. (Applåder)

Anf. 72 Anders Åkesson (C)

Herr talman! Det har nu gått drygt ett halvår sedan riksdagen beslutade om ett nytt förlängt avtal för public service-bolagen, och det skedde efter år av utredande och genom en bred politisk uppgörelse. Centerpartiet var ett av de partier som vi gjorde upp med. Och den förre kulturministern sade tidigare här: Jag har gjort upp närmare 30 gånger med Centerpartiet, men det här är den enda gång som jag via medierna har fått reda på att de har brutit avtalet. Jag ska be att få citera ur kammarens protokoll: "Det gläder mig att det i Sverige i dag, alliansen till trots, finns en bred samsyn över blockgränserna om vad public service är och bör vara i framtiden. Jag konstaterar samtidigt att det alltjämt finns två partier som skiljer sig från mängden, två partier som vill göra sig av med den svenska modellen och därmed avveckla public service. En dag kommer dessa två partier att vilja omvandla sina idéer till handling. Detta kan göra mig orolig för framtiden för public service." Så sade socialdemokraten Johan Andersson i debatten den 31 maj i år. Centerpartisten, nu tjänstgörande vice talman, Birgitta Sellén sade att han darrade som ett asplöv inför den 17 september. Hon fortsatte med att säga: Jag tycker att vi eliminerar det här när vi voterar i morgon och fattar beslut. Och så hävdade hon att hon hade åsikten att uppgörelser är till för att hållas. Nu undrar jag hur Anders Åkesson ser på den saken. Anser du att uppgörelser är till för att hållas? Får jag också kommentera regionaliseringen av fri entré. Du nämnde att det var väldigt bra att ni behöll fri entré för barnen - då är det väl inga bojor på museerna, förstår jag. Men är det inte lika orättvist för barnen i Småland, som inte får fri entré, om de får det i Stockholm? Jag förstår inte riktigt skillnaden.

Anf. 73 Margareta Israelsson (S)

Fru talman! Margareta Israelsson! Vi kan börja med den sista frågan, om rättviseperspektivet. Det är givetvis ett perspektiv som den dåvarande regeringen borde fundera på när man införde reformen. Jag kan dela Margareta Israelssons syn, att man skulle kunna ha ett rättviseperspektiv på det. Men som den generösa smålänning jag är ser jag ändå ett värde i att barn och ungdomar fortfarande har fri entré till de nationella museerna i landets huvudstad. Så ogina är vi inte i Småland. Sedan kan vi ta public service. Vi har inte brutit något avtal, Margareta Israelsson. Vi har blivit överens i alliansen om att korta av. I den tidigare överenskommelsen uttrycktes att det skulle vara en kontrollstation efter tre år. Det blir i stället avtalets längd. Riksdagsbeslutet i övrigt avseende innehållet i uppdraget till public service-företagen, som fattades här i kammaren våren 2006, gäller. Och inför de samtal som vi ska föra inför den nya tillståndsperioden är jag full av tillförsikt. Jag tror att det ska kunna gå att bli överens i en bred överenskommelse i den här kammaren, precis som vi blev våren 2006. Jag känner inte den oro som Margareta Israelsson ger uttryck för.

Anf. 74 Anders Åkesson (C)

Fru talman! Det är väl ändå ett faktum att vi socialdemokrater också i vårt särskilda yttrande och i vår budgetmotion beskriver hur vi ville gå vidare med en regionalisering vad gäller fri entré-reformen, så den argumentationen håller inte riktigt. Sedan tycker jag att barnen, även om de kommer från Småland, ska få ta med sig sina föräldrar in på museet. Det är ju trevligt om de åker till huvudstaden. Men jag har också tagit del av de åsikter i public service-frågan som Anders Åkesson själv har velat föra fram. Och i Sydsvenska Dagbladet skrev han tillsammans med suppleanterna i kulturutskottet: "Vi vill också studera hur de rätt så omfattande omvärldsförändringar som nu sker skapar nya förutsättningar och möjligheter för public service." Det här finner jag så intressant. Vad är det som har hänt i sommar? Det måste ju vara något enormt. Vad är det för tekniska upptäckter som Anders Åkesson har gjort som Birgitta Sellén aldrig märkte inför junibeslutet? Finns de över huvud taget? Digitaliseringen av tv kan ju knappast ha varit okänd för Centerpartiet vid den tidpunkten, och inte heller har det skett någon större teknisk utveckling just i sommar. Författarna skriver vidare i den här artikeln: "Enligt vårt sätt att se vore det oansvarigt att i en tid då teknikutvecklingen går väldigt fort låsa in oss i långa avtal." Om inte detta är en kovändning vet jag inte vad som skulle kunna kallas så i fortsättningen. Jag måste tillstå att det väcker mina funderingar. Hade Centerpartiet den här åsikten redan från början? Är det rentav så att ni redan i våras när ni slöt överenskommelsen om public service hade planer på att bryta den så fort ni fick chansen? Ville ni bara få bort public service från valrörelsen? Varför berättade ni inte för väljarna att ni hade helt andra planer, bara ni fick regeringsmakten?

Anf. 75 Margareta Israelsson (S)

Fru talman! Det är intressant att notera, fru talman, att den nuvarande oppositionen, den tidigare majoriteten, hade för avsikt att gå vidare och regionalisera de fria entréerna. Man kan ju ha en principiell synpunkt när det gäller det kommunala självstyret. Det är trots allt landets kommuner och landsting som i stor utsträckning företräder de museer och besöksmål där den här riksdagen i så fall skulle fatta beslut om att införa fri entré. Det är en principiell invändning. Den kan vi lämna därhän. Men resurserna, Margareta Israelsson, blir ju inte flera för att vi sprider dem över ännu flera och dessutom gör det gratis. Principiellt är vår hållning att det är fel med fria entréer därför att det tar resurser från någon annanstans. Det dränerar verksamheten på resurser, resurser som verksamheten behöver ha för att utveckla det besöksmål som museet utgör. Sedan gäller det den debattväxling som Margareta Israelsson och jag har haft i Sydsvenska Dagbladet om public service och där Margareta Israelsson hänvisar till omvärldsförändring. Ja, om jag inte är felunderrättad var en synpunkt som Birgitta Sellén, dåvarande talesman för Centerpartiet i kulturfrågor, framförde redan under våren, inför riksdagsbehandlingen, att det var otillfredsställande att public service utreddes parlamentariskt skilt från finansieringsfrågan. Och det är just finansieringsfrågan och en uthållig finansiering som Centerpartiet och alliansen har anfört som ett skäl till översynen. Ska vi ha ett, av staten och andra, oberoende public service i samhällets tjänst är en uthållig och över tiden oberoende finansiering av verksamheten oerhört viktig. Det utreddes förvisso, men det var skilt från den övriga parlamentariska utredningen. Det är, Margareta Israelsson, ett av flera skäl till att jag tror att det tål att tittas på igen.

Anf. 76 Anders Åkesson (C)

Fru talman! Jag ska också beröra det här med public service. Man kan ju notera att Moderaterna och Folkpartiet är i minoritet i riksdagen men i majoritet i regeringen. Här har nu Anders Åkesson uttalat att han är intresserad av breda lösningar. Men samtidigt saknas det, som jag uppfattar det, insikt. Jag anser att både Centerpartiet och Kristdemokraterna bröt de breda lösningarna eller det breda beslutsunderlag som vi hade i våras när de gick med på att halvera tillståndsperioden. Hur ser då Anders Åkesson på möjligheten att vara med när man själv har brutit? Vad finns det för trovärdighet när det gäller att arbeta för breda lösningar i framtiden? Tycker Anders Åkesson att det är ett problem? Sedan undrar jag: Hur ser Centerpartiet på finansieringsfrågan? Tittar man på utskottsmajoritetens ställningstagande ser man ju att det öppnas för andra finansieringsformer. Man beskriver till exempel Folkpartiet liberalernas förslag. Man kan tänka sig fonder och ekonomiska tillskott genom koncessionsavgifter och genom att radiofrekvenser auktioneras bort. Jag uppfattar det som att Centerpartiet har öppnat dörren för denna form av finansiering. Uppfattar jag det rätt?

Anf. 77 Siv Holma (V)

Fru talman! Siv Holma! Jag vill återupprepa det som jag sade i mitt anförande. Jag tycker att oppositionen har en våldsamt överdriven dramatik i synen på public service. Beslutet i kammaren här i veckan innebär att vi sluter ett treårigt tillståndsavtal i stället för det nuvarande fyraåriga. Jag tycker att signalerna både från mig och tidigare Cecilia Magnusson om synen på public service inte heller borde signalera den dramatik som Siv Holma ger uttryck för. Men om det är någonting som gjort att jag har känt en oro, Siv Holma, för public service och dess oberoende i framtiden, oberoende från stat och andra, är det just när det gäller finansieringen, en hållbar och över tiden oberoende finansiering. Det är inte givet att den kan ske genom licensen. I en tid när vi digitaliserar de markburna tv-utsändningarna, folk i stor utsträckning skaffar sig köpta kanaler och vi vid sidan av det har ett licensfinansierat system tror jag, Siv Holma och fru talman, att i ambitionen att vidmakthålla ett oberoende public service-företag i vårt land det förtjänar mer genomlysning än vad vi hittills har ägnat oss åt.

Anf. 78 Anders Åkesson (C)

Fru talman! Det var en mycket intressant upplysning som Anders Åkesson kom med, att man kan tänka sig att förändra. Jag ser framför mig att man kan komma över bristerna med tv-licensavgiften. Den är kärnan i att vi har den självständiga, oberoende public service-verksamhet som vi har. Man kommer in på nya former - nu har man bara beskrivit till exempel Folkpartiets. Det brukar vara så när det gäller utskottets ställningstagande och där man öppnar för vissa saker att det är de lösningarna som man kommer att titta särskilt på. Så det kan ju hända att Centerpartiet inte har uppmärksammat det här och egentligen i den nya majoritetskonstellationen borde sett till att det avsnittet inte fanns med i utskottets ställningstagande. För det är just sådana här saker som gör oss oroliga. Vi hoppas naturligtvis på Centerpartiets tidigare ställningstagande, att det håller och att ni är tillräckligt starka i den alliansregering där moderater och folkpartister faktiskt är i majoritet. De signaler som vi hittills har fått är tyvärr inte av det slaget. Jag hoppas att det här replikskiftet kommer att kunna ge Centerpartiet råg i ryggen och se till att man inte slarvar bort public service-tanken.

Anf. 79 Siv Holma (V)

Fru talman! Siv Holma, jag känner ingen som helst oro, tvärtom en stor trygghet inför den dialog vi har att föra om hur vi i den här kammaren fattar beslut om ett system som innebär att vi även i framtiden har ett av stat och övriga oberoende public service-företag med uppdrag från den här kammaren att leverera någonting som väldigt många tycker är väldigt viktigt i vårt land. I den ambitionen, inför det arbetet tror jag att både Siv Holma och jag har den insikten att de omvärldsförändringar som just nu sker, där både Siv Holma och jag inom kort kommer att kunna ta emot tv-utsändningar i våra mobiltelefoner och därmed per definition blir licensbetalningsskyldiga, borde föranleda Sveriges riksdag att fundera över hur vi över tiden skapar ett mer oberoende finansieringssystem för public service-företagen som också de som är satta att bruka systemet känner förtroende och förståelse inför. Där känner jag just i dag en oro, inte utifrån vad jag hör i den här kammaren, för jag upplever att många delar den uppfattningen, men utifrån de signaler jag får av mina barn, mina bekanta och omgivningen i det samhälle som finns utanför denna kammare. Jag känner inte den oro vare sig för public services framtid som Siv Holma och övriga i opposition ger uttryck för eller den inför att man ska kunna bli överens om ett stabilt finansieringssystem.

Anf. 80 Anders Åkesson (C)

Fru talman! Dynamiken och sprängkraften i svensk kulturpolitik har underskattats under lång tid. Därom tror jag att alla vi som ägnar oss åt kulturpolitik är ense. Men medlen och målen är annorlunda formulerade hos alliansregeringen respektive oppositionspartierna. Mina kolleger Anne Marie Brodén, Cecilia Magnusson och Anders Åkesson har på ett föredömligt sätt givit uttryck åt regeringens intentioner i budgeten. Låt mig bara få understryka att regeringen tillför 470 miljoner kronor i nya pengar till kulturpolitikens område. Eftersom de har fokuserat detaljer kommer jag i mitt anförande att uppehålla mig vid synen på bildning och kultur, vid friheten och mångfalden i kulturlivet och hur detta ska säkerställas. Det kom som en överraskning för många människor att valrörelsen 2006 inleddes med debatten om litteratur, läsning och bildning. Det blev en intressant och vital debatt som inledde valrörelsen. Den genererade hundratals artiklar i svenska och utländska tidningar, och det blev en debatt som med flera avlöpare kom att leva genom hela valrörelsen. Kulturfrågan blev ingen dagslända och ingen nattfjäril. Den överlevde valrörelsen igenom. När man talar med valutvärderare säger de att det är första gången som en kulturfråga har levt på det sättet genom en hel valrörelse, så länge som man har utvärderat svenska val. Det som den debatten förde med sig skulle vi kunna göra väldigt mycket med. Det är angeläget att vi nu tar sikte på och fortsätter arbetet med att utveckla för mig liberala, centrala frågor på kulturområdet såsom det fria ordet, biblioteken, mediepolitiken, yttrandefriheten, scenkonsterna och kulturarvet, för att bara nämna några. När jag nämner kulturarvet vill jag omedelbart konstatera att det finns ett enda parti som mäler ut sig ordentligt, som skiljer ut sig, och det är Vänsterpartiet som vill, genom ett minskat anslag om 20 % av den kyrkoantikvariska ersättningen, gravt rasera det kulturarv som generationer genom hundratals år har byggt i Sverige. Det är vårt gemensamma historiska minne som vi på ett skamligt sätt skulle underlåta att vårda. Jag tycker att det bör tas till protokollet i dag att det finns ett parti i Sveriges riksdag som vill förmena människor rätten att låta sig omslutas av medeltida kyrkorum som under hundratals år har samlat ihop och inneslutit i sig människor, människors glädje och sorg, vardag och fest. Det är viktigt att detta syns och blir tydligt. Ett rikt mångfasetterat och kreativt kulturliv kan omöjligen skapas med dekret och påbud, även om allt som den tidigare socialdemokratiska regeringen gjorde pekade i den riktningen. Det var ryckiga insatser som ömsom hette mångkulturår, ömsom ungkulturår och andra saker. Vi säger så här: Det ska vara barnkulturår varje år. Det ska vara mångkulturår varje år vid de statliga institutionerna och överallt där kulturen lever sitt liv. Vi överlåter till respektive myndighet att själva fatta beslut. Vi håller frihetens fana högt över varje kulturarbetare och varje kulturinstitution och tillmäter dem både ansvar och kunskap att själva forma sina strategier när det gäller jämställdhet, mångkultur och ungkultur. Vi tycker att det är viktigt att stärka kulturinstitutionernas frihet på det sättet. Den friheten måste också säkerställas när det gäller mediernas oberoende, och vi vill, till skillnad från den tidigare socialdemokratiska regeringen, möjliggöra bättre ekonomiska villkor för kulturarbetare, för arbete och företagande. Kultursektorn ska bli en närande sektor och inte en tärande, såsom den har uppfattats under alltför lång tid. Här vill jag, fru talman, poängtera att folkbildningen måste räknas som en betydande samhällsresurs. Alliansregeringen kommer att slå vakt om vårt gemensamma kulturarv och skapa möjligheter så att det ska komma alla till del. Och, fru talman, vi har gått till val på att flera människor ska få ett arbete att gå till. Det gäller givetvis också kulturarbetarna. Den debatt som har rasat under hösten har gällt ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen. Vi menar att flera ska komma i arbete och kunna leva på sina löner. Väljarna har givit oss förtroendet att regera Sverige på just den frågan - flera i arbete. Och det är det som vi nu steg för steg ska göra allt för att verkställa. Kulturen ska alltså ses som närande och inte tärande, och kultursektorn måste få växa. Den ska inte begränsas och inte bli mindre, utan den ska växa med hjälp av arbete och företagande. Det måste löna sig bättre för kulturskapare att bedriva sina verksamheter. Och vi kommer så småningom att införa bättre möjligheter också för kultursponsring. Fru talman! Det fanns en rättvisetanke bakom den traditionella bildningsskolan som innebar att man prioriterade det svenska språket och litteraturen. Den som inte får möjlighet att lära sig en god svenska kommer att ha starkt begränsade förutsättningar att förverkliga sitt livs drömmars mål och få svårigheter att delta i samhällslivet. Utan adekvata kunskaper i modersmålet är det hopplöst att formulera en jobbansökan, att kommunicera med myndigheter via blanketter och i telefon och på andra sätt eller att ta del av viktig samhällsinformation. Det är i detta sammanhang viktigt att understryka att antalet boklån vid svenska folkbibliotek minskar och att antalet besök minskar. Och det som är särskilt allvarligt att poängtera är att det är pojkar som läser mindre. Skolverket har gjort en undersökning som visar att var tredje högstadieelev behöver stödundervisning i läsning. I detta sammanhang vill jag än en gång slå fast att det för alliansregeringen handlar om att slå vakt om det fria ordet och litteraturen som ska vara tillgängligt för alla. Det är särskilt viktigt nu i en tid då vi ser hur det möjligen är teknikens under som har tagit över bokläsandets fantastiska värld. Den som har introducerats i litteraturens värld kan efter att själv ha fått inblick välja inriktning för fördjupning, eller för den delen en dag välja bort vidare läsning. Men för mig som liberal är det viktigt att säga att friheten att själv välja hur man vill använda sin bildning och kunskap är essensen och det som vi lyfter fram. Vi behöver en genomtänkt kulturpolitik för att slå vakt om ett öppet, demokratiskt och tolerant samhällsklimat. Nobelpristagaren i litteratur i år Orhan Pamuk har sagt: "Respekt för religiös övertygelse hos minoriteter har lett till att yttrandefriheten begränsats även i väst. Det är förkastligt och utgör ett uselt exempel för mänskligheten." I det sammanhanget är det viktigt att slå fast att litteratur och rättigheten till litteratur är någonting som vi ska verka för. När det gäller att slå vakt om ett demokratiskt och tolerant samhällsklimat vill jag också understryka att Forum för levande historia, som har i uppgift att verka för alla människors lika värde och för demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt just i Förintelsen, nu kommer att få ett utökat uppdrag, vilket också framgår av budgeten, nämligen uppdraget att belysa de brott mot mänskligheten som har skett i kommunismens namn. Detta har vi från de borgerliga partierna år efter år motionerat om, och nu kommer vi äntligen att få se ett beslut om det, vilket vi tycker är viktigt. Alla människor är nämligen lika viktiga och har samma värde. Jag tycker att det vore intressant och dessutom klädsamt om till exempel Siv Holma från Vänsterpartiet ville redogöra för sin syn på varför ni under åratal har underlåtit att beakta de brott som systematiskt har skett mot mänskligheten i Gulag, i det forna Sovjetunionen och på andra sätt och för den delen på Kuba i dag. Biblioteken är de populäraste kulturinstitutionerna bland svenska folket. Men tv och radio är de populäraste mediekanalerna. Jag noterar här att mina kolleger från framför allt Socialdemokraterna har visat oro för vad som händer när det gäller den förkortade avtalsperioden för sändningarna. Mina kolleger har talat så väl om det att jag bara vill säga att även Folkpartiet liberalerna är fullständigt nöjda med att den kontrollstation som skulle ha inträtt efter tre år nu markerar en slutpunkt för ett avtal. Därefter kommer vi att få se nya avtal. Och jag tror att alla tv-tittare och radiolyssnare kan ta det alldeles lugnt. Det är nämligen inte produktionsbolagen som är det viktigaste för konsumenterna, till exempel för min mormor som inte orkar göra så mycket mer än att titta på tv. Konsumenterna är intresserade av bra program. Vem som distribuerar dessa program är mindre viktigt. Det viktiga är att kvalitetstelevision, som jag föredrar att kalla public service, får fortsätta att ha en hög ställning med stor tillförlitlighet och trovärdighet i det svenska samhället. Det är viktigt. Det kommer att bli kostsamt för samhället om vi inte ger den fria och oberoende kulturen ett större utrymme i samhällslivet. Kom ihåg att kultur kan förena olika nationaliteter, religioner, kön och minoriteter och för den delen även binda samman generationer med varandra. Litteraturen och andra konstnärliga uttryck är exempel på tillgångar när det gäller vårt gemensamma och individuella sökande efter våra rötter och vår tillhörighet som gör det möjligt att fördjupa dialogen med människor från andra kulturer. Förankring ger näring till vår egen nyfikenhet och lust att lära mer om det som är nytt och främmande. När kulturen marginaliseras vittnar det däremot om ett samhälle i förfall. Inom alliansen ska vi göra allt för att synliggöra kulturen och lyfta fram kulturens betydelse på olika sätt. Kom ihåg att vi bara har börjat. Ge oss en mandatperiod, så lovar vi att effektuera mycket mer än vi har hunnit i den första budgeten som väl på något sätt kan anses som en startpunkt. Vi hade drömt om en bättre start. Nu fick vi den som vi fick. Men vi kommer successivt att göra mer och mer för kulturen och i kulturens tjänst. (Applåder)

Anf. 81 Cecilia Wikström i Uppsa (Fp)

Fru talman! Jag ska börja med att ställa en fråga utifrån Cecilia Wikströms anförande om litteraturen och allt det goda. Hur kommer det sig att det inte finns några medel för de nationella minoriteternas kultur och språk? Cecilia Wikström talar väldigt varmt om det svenska språket. Men de nationella minoriteternas språk nämner hon inte. Ändå talar hon om ett öppet och tolerant samhälle. Vi i Vänsterpartiet har i vårt budgetalternativ föreslagit att det reformutrymme som regeringen har på 25 miljoner ska gå just till de nationella minoriteterna. De medel som finns i dag svarar nämligen inte mot de åtaganden som Sverige har gjort i och med ratificeringen av konventionen om nationella minoritetsspråk. Jag ska ge ett svar på den fråga som Cecilia Wikström ställde till Vänsterpartiet när det gäller Forum för levande historia. Det är ett enkelt svar som du ska få. Det handlar om att vi inte gillar statligt styrd forskning. Vi vill ha fri forskning. Det är svaret. Vi har ingenting emot att allianspartierna vill informera sig om kommunismens brott mot mänskligheten. Jag känner till dessa brott, och jag tar med kraft avstånd från alla brott som har begåtts mot de mänskliga rättigheterna oavsett om de har skett i kristendomens namn eller i någon annan religions namn eller i någon annan ideologis namn. Jag känner inte till alla. Men när det gäller brott begångna i kommunismens namn bland annat i Sovjet tror jag att jag är ganska väl informerad om dem. Och jag har inte darrat på manschetten när det gäller dessa frågor. I detta sammanhang sköt Cecilia Wikström på fel människa.

Anf. 82 Siv Holma (V)

Fru talman! Jag vill poängtera att jag inte har skjutit på någon människa. Det vore mig helt främmande. Däremot tycker jag att det var klädsamt att Siv Holma nu markerade avstånd mot de brott som systematiskt har skett mot människor under kommunismens regimer runtom i världen. Precis nu sker det för första gången. Ni har nämligen inte tillstyrkt de motioner som vi har haft på området, åtminstone inte under den gångna mandatperioden. Och det är så långt som jag kan överblicka det hela. När det gäller Siv Holmas fråga om de nationella minoriteterna och språken vill jag understryka att jag vet och känner till att vi har en lagstiftning som skyddar meänkieli, finska, samiska, romani och jiddisch som är fem nationella språk. Men vi har ingen språklag som skyddar det nationella språket svenska. Det enda land i världen som har en språklag som skyddar svenska språket är Finland. Svenskan har där samma status som det finska nationella språket. Lagen tillkom omkring 1920. Där ligger vi stegvis, kilometervis, efter. Där kommer ytterligare ett vallöfte. Vi ska under mandatperioden stifta lag som skyddar det nationella språket svenska så att det nationella språket svenska kan existera sida vid sida med de fem nationella minoritetsspråken som redan nu åtnjuter svenskt lagskydd.

Anf. 83 Cecilia Wikström i Uppsa (Fp)

Fru talman! Låt mig än en gång säga att Cecilia Wikström gör sina egna tolkningar av var Vänsterpartiet står i demokratifrågan. Det får stå för Cecilia Wikström och Folkpartiet. Jag vet var Vänsterpartiet står när det gäller demokratin. Lagstiftningen till skydd för våra nationella minoritetsspråk är en regional lagstiftning. Det är inte i paritet med att ha en nationell lagstiftning. Lagstiftningen till skydd för nationella minoritetsspråk handlar om att skydda de språk som är på väg att försvinna. Det är en oerhört stor skillnad. Vi tycker från Vänsterpartiets sida att man ska grundlagsskydda både det svenska språket och de nationella minoritetsspråken och kulturen. Det vore väl bra om också Folkpartiet kunde ställa sig bakom ett sådant krav.

Anf. 84 Siv Holma (V)

Fru talman! Här får man höra nya saker. Om Siv Holma och Vänsterpartiet stod bakom ett lagskydd för det nationella språket svenska, varför i all världens dagar röstade ni inte för en sådan lagstiftning i december, för ganska precis ett år sedan? Det där är en efterkonstruktion som saknar trovärdighet, fru talman! Om ni tyckte att det var så viktigt skulle ni givetvis redan ha agerat. Vi hade fått till en språklag om det inte hade varit så att det blev ett voteringsfel - ett kvittningsfel - vid den voteringen. Men vi lovar att vi ska lagskydda det svenska språket. Det är det kommunikationsmedel med vilket vi alla kan kommunicera med varandra, oaktat ålder eller geografi i landet. Det är också det enda språk som de fem minoritetsgrupperna har vid sidan av sina modersmål, sina nationella minoritetsspråk, för kommunikation med oss andra som inte behärskar dessa minoritetsspråk. Detta är viktigt att slå fast. Det är klädsamt att Vänsterpartiet har givit ett löfte om att vara med och stifta lag om det svenska språket. Det ska vi givetvis beakta.

Anf. 85 Cecilia Wikström i Uppsa (Fp)

Fru talman! I rättvisans namn följde Cecilia Wikström inte riktigt med ordentligt i den debatt vi hade i samband med den språkproposition som det fattades beslut om förra mandatperioden. Vi hade ett särskilt yttrande där vi ville att man skulle grundlagsskydda det svenska språket. Det finns en grundlagsberedning som ska beakta denna fråga. Jag har i talarstolen sagt att vi är för. Det är inget nytt. Vi har drivit frågorna i samarbete med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Anf. 86 Siv Holma (V)

Fru talman! Utskottets vice ordförande talade mycket engagerat om kulturen, och hon nämnde att det var någonting i början av mandatperioden som inte gick så bra. Om det var fråga om några av de politiska förslagen som kom snabbt om presstöd, public service och a-kassa går de att justera. Det är fullt möjligt. Det är kortsiktigt att spara på kultur, och sådana besparingar blir dyra för samhället i längden, har Cecilia Wikström skrivit på sin hemsida. Det finns ingen anledning för mig att säga emot på den punkten. Det är bra sagt. Men varför väljer Cecilia Wikström att delta i att avskaffa den fria entrén till museerna? Jag har tolkat det som att du känner att det är en bra fråga. Jag vill gärna höra något om det. Annars sade Cecilia Wikström att de håller frihetens fana högt. Men det verkar vara något som inte riktigt gäller för public service. Det är något lättvindigt i att säga att kontrollpunkten är ett avtalsbrott - det är ungefär samma sak. Det är det inte. Kontrollpunkten var till för att frågan inte skulle in i politiken igen. Det var förvaltningsstiftelsen som skulle granska om ekonomin fungerade och om de utåtriktade verksamheterna hade rätt fokus och så vidare. Det finns ännu en sak att rätta till i fråga om de bättre ekonomiska villkoren för kulturarbetare som ni vill skapa. Ni hävdar att det enda vi resonerar om är de sänkta bidragsnivåerna. Men det är inte bara de som är problemet för kulturarbetarna. Reglerna skapar stora problem för kulturarbetarna att försörja sig som kulturarbetare. Är det meningen att kulturarbetarna i ert Sverige ska ge sig ut och leta sponsorer och sedan jobba på McDonalds? Hur ska kulturarbetarna få tillvaron att gå ihop i ert Sverige?

Anf. 87 Margareta Israelsson (S)

Fru talman! Det var en soppa på allt som går att röra ihop på en gång. Jag ska försöka att systematiskt besvara detta. När det gäller reformen om fri entré slog Margareta Israelsson huvudet på spiken när hon ställde frågan till mig. Jag måste i denna kammare erkänna att jag hade drömt om att besparingen på 55 miljoner kronor inte skulle ha blivit av. Det är lika bra att jag säger det. Jag tycker det var en kortsiktig besparing, och jag tycker det fortfarande. Men att ingå i en alliansregering med fyra partier handlar om att gå kompromissernas väg. För det mesta är man inte helt lycklig. Ibland kan man leva med kompromisserna. Jag kan leva med den kompromissen tack vare att vi har säkrat fri entré för barn och ungdomar till och med 19 års ålder. Jag kan lättare leva med kompromissen därför att vi har satsat resurser på andra museer, till exempel Prins Eugens Waldemarsudde som aldrig har haft fri entré. Museet har kämpat med sin existens år efter år. Där tillför vi nu 2 miljoner kronor per år för att museet ska kunna fortsätta att bedriva det fantastiska arbetet ute på udden. Det finns andra saker som vi också gör när det gäller museerna som är viktiga, till exempel inför vi en museikoordinator och flera andra saker. Men Margareta Israelsson var smart nog att ställa frågan till mig. Det är lika bra att jag gör avbön och säger att jag hade önskat att vi hade haft kvar reformen om fri entré. Man fick mycket kultur för 55 miljoner kronor av en mycket stor budget på museernas område. Men jag kan leva med detta.

Anf. 88 Cecilia Wikström i Uppsa (Fp)

Fru talman! Det var inte min mening att koka en soppa. Jag tog upp några av de trådar som Cecilia Wikström själv lyfte fram. Det är starkt av dig att uttala dig på det här sättet. Jag ska inte vidare dra i dessa frågor. Det gläder mig att vi har samma syn på dem. Men frågan om en museikoordinator var redan beredd i departementet. Vi väntar på att få se lite mer av vad han eller hon ska arbeta med. Låt oss gå tillbaka när tid finnes till frågan om kulturarbetarna. Vi väntar med spänning på vad som ska komma på det området. Men kom ihåg att i fråga om förändringarna i a-kassan kan vi ha många diskussioner om vad vi tycker om ersättningsnivåer. Men problemet för kulturarbetarna är att de ramlar mellan systemen. Det går inte att vara säker på att efter ett engagemang på en institution få gå direkt till ett annat. Om man inte kvalificerar sig till a-kasseersättning mellan engagemangen, vad ska man då göra? Ska man jobba på McDonalds? Kan man få ledigt därifrån för att gå på audition? Det finns en tanke att det ska bli mer kultur i Sverige bara det blir skattesänkningar eftersom alla människor då kommer att lägga pengarna på kulturinstitutionerna. Det är väl bra om människorna använder pengarna till det. Jag tror att de kommer att använda det mesta av pengarna till att betala höjda a-kasseavgifter och diverse annat. Det kanske inte blir så mycket kultur kvar. Jag tycker att det är bra om ni värnar om kulturarbetarna. Det gör vi också. Men säg någonting om hur det ska fungera för dem i det här nya Sverige med andra regler på arbetsmarknaden.

Anf. 89 Margareta Israelsson (S)

Fru talman! Vi värnar verkligen också om kulturarbetarna. Vi har under den gångna mandatperioden gång på gång kritiserat den då socialdemokratiska regeringen för att till exempel inte lösa frågan om pensionering av sångare och dansare. Det lovar vi att göra slutgiltigt under denna mandatperiod. När det gäller att sprida inkomster över ett år finns det ju lösningar för till exempel idrottare. Om man till exempel bildar och driver ett eget bolag kan man på det sättet sprida inkomsterna, så att man inte står på bar backe mellan två engagemang. Och vi vill göra det lättare att starta och driva företag. Jag håller med Margareta Israelsson om att arbetsmarknaden inom kulturen är av en annan art än andra arbetsmarknader i Sverige. Vi kan se över detta, och vi ska ha en fördjupad dialog med de olika aktörerna. Men kom ihåg att regeringen bara har suttit under ett par månader. Vi har gått till val för en mandatperiod om fyra år, och under den tiden ska vi säkert slutgiltigt lösa de här frågorna som Margareta Israelsson, liksom jag, bekymrar sig över.

Anf. 90 Cecilia Wikström i Uppsa (Fp)

Fru talman! I mitt korta inlägg vill jag göra några nedslag med anledning av de förslag som regeringen har lagt fram inom vårt utgiftsområde. Kulturbudgeten är ca 1 % av statsbudgeten. Tittar man bara på siffrorna kan man tro att den är marginell, men så är det inte. Vårt betänkande beskriver en rad intressanta och viktiga verksamheter, både på nationell och på lokal nivå. Kultur kan handla om alltifrån drömmar och ideologi till form och politik. Kulturen tar sig olika uttryck i språk, traditioner, religion, estetiskt skapande och kreativa uttrycksformer. För oss kristdemokrater är kultur något som ger oss rötter till vår historia, mening i nuet, visioner för framtiden och möjlighet att faktiskt ingå i ett sammanhang. Denna helhetssyn ligger till grund för Kristdemokraternas kulturpolitik. Kulturen hjälper oss att bli hela människor. Som en del i det har den också ett unikt egenvärde. Den får inte begränsas till en avgränsad sfär utan måste få genomsyra samhällets alla delar. Det är också viktigt att kulturpolitiken i första hand är stödjande, inte styrande. När vi pratar om kulturpolitik menar vi naturligtvis kulturpolitiken i den offentliga sektorn, vad den privata sektorn kan göra och inte minst vad kulturen är och innebär i den ideella sektorn. Fru talman! Jag välkomnar den kraftiga ökningen av anslaget till folkbildningen som regeringen har presenterat. Den har sin bakgrund i de förslag som lades fram i folkbildningspropositionen. Precis som det står i budgetpropositionen syftar statens bidrag till folkbildningen till att bredda kulturintresset i samhället, öka delaktigheten i kulturlivet och främja kulturupplevelser och eget skapande. Genom studieförbundens, och för den skull också folkhögskolornas, finmaskiga nät i hela landet skapas möjligheter till samhällsengagemang och utveckling av vår demokrati. Häromdagen besökte jag ett öppet hus hos ett studieförbund i Örebro. Det var spännande att se att på denna mötesplats fikade en äldre dam, som var cirkelledare för en handarbetsgrupp, och en ung man, som ledde en rollspelsgrupp. Jag var spänd på hur det skulle gå. Det var ett intressant möte, mellan generationer förstås, men också mellan helt olika kulturyttringar. Det var ett mycket intressant samtal och ett tydligt bevis på att folkbildningen är ett kulturkitt i hela samhället. Barn och unga har rätt till eget skapande och till delaktighet i kulturlivet. Regeringen har också en uttalad ambition att under den kommande mandatperioden presentera en tydlig strategi för hur barn- och ungdomskulturen ska stärkas. För oss kristdemokrater är det viktigt att barn och ungdomar får tillgång till kulturella upplevelser. Det främjar deras kreativitet och inlärningsförmåga och stärker självkänslan. Barn måste under uppväxten ges möjlighet att ta del av och delta i olika kulturella aktiviteter. Vi måste kombinera barns eget skapande med ett rikt utbud av just kulturella aktiviteter. Här kommer naturligtvis skolan in. Kulturen måste få en plats i skolans vardag. Kulturen får inte reduceras till att bli tillfälliga evenemang utan koppling till övrig verksamhet. Det skulle därför inte förvåna mig om regeringens strategi på området vad gäller barn och kultur också innefattar kulturen i skolan. Fru talman! Den mest debatterade kulturfrågan under hösten är nog public services framtid, med anledning av förslaget om kortare tillståndsperiod. Det är bra att vi har en levande och omfattande debatt i vårt land om just public service. Vi kristdemokrater anser att radio och tv i allmänhetens tjänst, som vi kanske ska säga på svenska, inte bara har haft utan också i framtiden har en mycket viktig uppgift att fylla. I den stora förändringsprocess som pågår inom medieområdet är det viktigt att det finns kanaler med ett brett utbud av kvalitetsprogram i alla genrer, inklusive underhållning. En viktig uppgift för public service-kanalerna är att garantera att det finns sändningar som alla har möjlighet att ta del av och som människor, oavsett var de bor i landet, kan identifiera sig med. Public service kan också vara en röst för de grupper, till exempel språkliga och etniska minoritetsgrupper eller funktionshindrade, som inte är tillräckligt intressanta för en kommersiell marknad. Det är viktigt att fortsatt prioritering ges åt program för och med barn och unga och att programföretagen vidgar och fördjupar sitt kulturansvar samt värnar mångfalden i nyhets- och samhällsbevakningen. Programföretagen har ett tydligt ansvar för att programmen i ökad omfattning görs tillgängliga för personer med funktionshinder. Det som hittills gjorts är inte tillräckligt. Programverksamheten för döva bör ges ökad omfattning och ambitionsnivån för Sveriges Televisions sändningar på teckenspråk bör höjas. Den förra regeringens ambitioner för att öka tillgängligheten var inte särskilt stora och innebar att andelen av Sveriges Televisions förstasändningar av svenskproducerade program som ska vara textade skulle öka till 65 % till år 2010. Uppgifter från bolagen visar att detta uppnår de redan nästa år. De stora viktiga frågorna när det gäller public service är alltså tillgänglighet, barn och unga, kulturansvar, spegling och närvaro i hela landet, finansieringsfrågor och minoriteternas situation, inte i första hand tillståndslängden. (Applåder)

Anf. 91 Dan Kihlström (Kd)

Fru talman! Jag vill börja med att uttala mitt gillande av det som Dan Kihlström säger om folkbildningen. Det är väl ingen hemlighet att s, v och mp i sitt samarbete hade kommit upp till de här siffrorna. Vi har ett brett och bra synsätt på de här frågorna, och det är positivt. Sedan hade vi gärna velat ha lite mer, men så är det i politiken. Inför valet gjorde Amatörkulturens samrådsgrupp, Ax, en partienkät om amatörkulturpolitik. Enligt samrådsgruppen var Kristdemokraterna bäst på amatörkulturpolitik bland allianspartierna. Det står i det häfte som jag har läst: Kristdemokraterna och Moderaterna stöder kravet på utredning om ansvar och utveckling av amatörkultur. Kristdemokraterna utlovar utökat stöd till Amatörkulturens riksorganisation och vill bryta ålderssegregationen och ge stöd till åldersintegrerad kulturverksamhet. Detta är faktiskt sådant som också Vänsterpartiet vill. Dan Kihlström, kommer vi att se att de här frågorna får något genomslag i nästkommande budgetproposition?

Anf. 92 Siv Holma (V)

Fru talman! Tack, Siv Holma, för synpunkterna när det gäller folkbildningen. Folkbildningen var faktiskt min väg in i politiken. Jag engagerade mig i ett politiskt ungdomsförbund som ganska ung. Jag började nog medan jag gick på gymnasiet. Det första vi gjorde i den politiska gruppen var en fotocirkel. Det kan man tycka inte har med politik och samhällsutveckling att göra, men det var vägen in för mig att lära mig oerhört mycket om samhället och det som fanns runtomkring. Så småningom vandrade jag vidare inom folkbildningen. Den har stor betydelse för både unga och gamla. Det får vi fortsätta att verka för tillsammans. Den har ju också många uttryck och uttryckssätt. Så till amatörkulturen. Det finns egentligen en ganska tydlig koppling mellan folkbildning och amatörkultur. Om jag inte är alldeles borta har vi redan tagit hänsyn till det i det liggande förslaget. Det har tillförts pengar till amatörkulturen. Det kanske behöver analyseras ytterligare vart pengarna ska gå, men amatörkulturen har uppmärksammats i det förslag som ligger. De får pengar under kommande år.

Anf. 93 Dan Kihlström (Kd)

Fru talman! I folkbildningspropositionen ingick 5 miljoner till amatörverksamhet och som vi ser det till de centrala amatörverksamhetsorganisationerna. Det som skulle behövas är utredningen. Men det kan vi diskutera sedan. Jag vill passa på att säga att allting var bra som Dan Kihlström sade när det gäller public service utom att tillståndsperioden saknar betydelse. Jag tycker att den har betydelse. Det handlar om att ge public service långsiktiga hållbara villkor. Det blir ett onödigt hattande. Dessutom är jag orolig, och jag har inte blivit mindre orolig efter att ha hört Centerpartiet, för att man öppnar för andra finansieringsmodeller. Jag tyckte att Dan Kihlström var väldigt tydlig när han sade att finansieringen har betydelse för att vi ska kunna ha ett public service som är fri från olika intressen, till exempel statens, och det avgiftssystem som vi har. Jag upplever att Kristdemokraterna är lite ensamma i alliansregeringen. Hur kan ni bli starkare i den här frågan?

Anf. 94 Siv Holma (V)

Fru talman! När det gäller amatörkulturen vill jag återigen påstå att det finns ett utrymme på 5 miljoner i det lagda förslaget som ska gå till amatörkulturen. Vad jag förstår behöver det utredas hur det ska kanaliseras. Det tror jag är på gång. Det var inte min avsikt att säga att tillståndsperioden inte har någon betydelse, men man ska sätta det i sitt sammanhang. Den här debatten är väldigt levande just nu. Man kan jämföra frågan om finansiering och tillståndsperiodens längd. Det är naturligtvis en viktig fråga för de stora bolagen och deras planering, men jag tror inte att tv-tittarna bryr sig så särskilt mycket om ifall det är tre fyra fem eller sex år. När det gäller frågan om finansiering kan man däremot spontant höra från många som man möter: Nu måste ni sätta er och diskutera frågan om finansiering. Det är en viktig fråga. Jag tycker framför allt att frågan om innehåll är viktig. Det står fast i det som har diskuterats fram och beslutats. Tillgänglighetsfrågorna, public services roll i Sverige och tillgänglighet i hela landet är de viktiga frågorna.

Anf. 95 Dan Kihlström (Kd)

Fru talman! Dan Kihlström var ju en av de två ledamöterna i utredningen om radio och tv i allmänhetens tjänst som några månader senare blev överkörda av sina partiledare. Det är emellertid riksdagen som bestämmer i den här frågan. Det är fullt möjligt att rösta för den reservation som finns. Jag tycker att det vore ytterst märkligt om Dan Kihlström och Birgitta Sellén inte skulle välja att göra det mot bakgrund av vad som har sagts. När jag läser i protokollet från den 31 maj ser jag att Dan Kihlström sade: "I det här betänkandet står det att det är radio och tv i allmänhetens tjänst 2007-2012 som tillståndsperioden är. Om man läser de första raderna står det att utskottet tillstyrker regeringens förslag till villkor och riktlinjer som ska gälla under kommande tillståndsperiod för den radio- och tv-verksamhet i allmänhetens tjänst som bedrivs av SR, SVT och UR - till 2012. Därmed är den frågan avgjord i dag, eller möjligtvis i morgon när vi ska rösta. Punkt slut med den delen." Det blev varken punkt eller slut. Kan du, Dan Kihlström, mot bakgrund av det som har hänt förstå att vi socialdemokrater inte har så stor tilltro till borgerliga löften? Du säger att tv-tittarna inte bryr sig om avtalstidens längd. Det är klart att de gör. Plötsligt efter att man har suttit i en utredning i fem år och inte haft några speciella synpunkter kring just detta dyker frågan upp och nu är det väldigt mycket som ska hanteras. Vi ska sälja ut kanaler, vi ska ha annan finansiering och det har hänt så mycket på teknikens område. Vad gjorde ni i den där utredningen? Hade ni mörka glasögon och öronproppar? Märkte ni inte vad som pågick utanför?

Anf. 96 Margareta Israelsson (S)

Fru talman! Margareta Israelsson fortsätter att måla upp denna bild. Det skulle jag också göra om jag var i Margareta Israelssons situation. Det tror jag. Hon håller naturligtvis fast vid den enda punkt som skiljer från det som vi pratade om i våras. Jag känner naturligtvis igen protokollet från riksdagsdebatten. Den var ju väldigt omfattande. Margareta Israelsson säger vi inte skulle ha några speciella synpunkter i utredningen och undrar vad vi gjorde. Vi gjorde ett väldigt seriöst arbete. Jag har haft förmånen att vara med och diskutera public service-frågor under hela min riksdagstid, åtta år. Jag kan försäkra att jag hade många synpunkter och förslag i utredningen. Margareta Israelsson vet hur det är när man sitter tillsammans. Man ger och tar. Om jag får nämna det hade jag synpunkter när vi hade möjlighet att komma med förslag på direktiv till utredningen. Jag ville lyfta in finansieringsfrågorna. Jag menade att de säkert skulle återkomma i utredningen gång på gång. Det gjorde de också, men regeringen valde att inte lyssna på det utan tillsatte en separat utredning när det gällde den frågan. Jag tycker att vi kan avdramatisera frågan om avtalsperiodens längd. Det fanns en diskussion i utredningen om alltifrån tre år upp till tio. Vi tittade väldigt mycket på hur BBC arbetar i England till exempel. Den diskussionen böljade fram och tillbaka och landade så småningom i sex år. Jag håller fast vid att jag tror att medborgarna är mer intresserade av vad public service är och vad public service innehåller än just tiden.

Anf. 97 Dan Kihlström (Kd)

Fru talman! Precis så är det. Det är därför det är så märkligt när ni träffar ett avtal och säger att vi ska ha en kontrollstation kring en viss typ av frågor, men avtalet ska gälla i sex år. Plötsligt säger ni: Nej, avtalet ska inte gälla i sex år. Det ska gälla i tre år. Det blir ingen kontrollstation. Det blir ett avtalsbrott. Vi vill prata oss samman inom den borgerliga alliansen om vad vi vill göra med SVT. Det har ni ju uttryckt på olika sätt. Ni har lite olika varianter om hur långt man ska gå. Det får ni väl ha en seans om över julhelgen så att vi får reda på vad det ska bli. Det är just detta som är den kritiska punkten. Jag tycker själv att det är tråkigt att jag behöver bita mig fast vid just denna fråga. Men det är ju för att vi inte får några svar, vare sig av de borgerliga partierna eller av ministern. Ni döljer den här frågan och liksom maler in den och låter oss alla leva i något slags osäkerhet. Sedan pratar ni om att det handlar om att man kan se på tv i mobiltelefonen. Det blir nästan löjligt. Dan Kihlström har sagt i debatten: Public service för mig som kristdemokrat handlar om självständighet och oberoende. Jag är den förste att instämma i det. Vårt parti tycker att detta är oerhört väsentligt. När jag fick uppdraget att ingå i kulturutskottet läste jag nogsamt protokollet från debatten om radio och tv i allmänhetens tjänst. Jag delar Dan Kihlströms tanke att vi egentligen mer ska använda det uttrycket. Jag ska träna upp mig på det. Men jag slogs av att det var en fråga som vi tog upp: Gäller nu det här avtalsperioden? I övrigt var det en fråga som diskuterades, och det var frågan om textningen av program. Det var de två stora frågorna. Det var inga stora visionära utsvävningar kring osäkerhet beträffande teknisk utveckling eller kring vart det här skulle ta vägen. Men nu får vi höra än det ena, än det andra.

Anf. 98 Margareta Israelsson (S)

Fru talman! Jag tror inte att jag, i alla fall inte i min replik, nämnde om saker kring mobiltelefoner, teknikutveckling och sådant. Jag hoppas att Margareta Israelsson lyssnade på mitt anförande där jag ändå, tycker jag, angav en programförklaring om hur jag ser på public service-bolagen. Jag kan försäkra att jag inte döljer någonting, utan jag har talat om precis vad jag tycker och tänker. Det är ganska spännande i fråga om mediesituationen. Där rör det sig otroligt mycket, och fort naturligtvis. Jag kan ta andra exempel på vad som hänt under tidens gång. Jag kan till exempel berätta att vi i utredningen var mycket överens om textningen när det gäller Sveriges Television. Där sade utredningen klart och tydligt: Vi vill ha ett mål. Man ska inte sätta upp några procentmål när det gäller textningen, utan vårt mål är att 100 % av programmen ska vara textade. Det ändrade regeringen sedan på. När man kom med propositionen var det borta. I stället hade man infört ett mål om 65 %, något som sedan togs i våras. Sedan har diskussionen om textningen tagits upp igen i utskottet. Där kom vi fram till att bolagen har gått fram så snabbt att det liksom blir lite inaktuellt. Därför säger utskottet att 65 % gäller till år 2010. Jag ser ingen reservation från Socialdemokraterna på det området, utan det tycker ni är jättebra. Det är ett annat exempel på att frågor kan röra sig under tiden. När jag, som sagt, talar om public service är innehållet och kanalen fortfarande viktigare än just längden. Då pratar vi om tillgängligheten. Vi pratar om speglingen och närvaron i hela landet. Vi pratar om minoriteternas situation, om en prioritering på barn och ungdomar och om kulturansvaret. Jag tror att vi också kommer att få anledning att diskutera finansieringen.

Anf. 99 Dan Kihlström (Kd)

Fru talman! Det är roligt att vara här igen, och tack för de välkomnande orden från oppositionen! Det är lite dacapo, för flera av de frågor som vi diskuterat under hela den gångna mandatperioden är på något sätt aktuella igen. Jag tycker mig känna igen mycket, även om positionerna är något förändrade. Det har nu gått nästan två månader sedan jag tillträdde posten som kulturminister - en ärofylld post; det vill jag verkligen säga. Under den här tiden har jag haft flera tillfällen att här i kammaren debattera bland annat frågor om våra museer, om kulturskaparnas villkor och om arvet från forntiden. Det har varit intensiva veckor. Som tidigare ledamot av kulturutskottet vet jag också med vilket engagemang och med vilket nit jag kommer att granskas och nagelfaras. Det ska bli roligt - om än också tufft ibland. Jag vet dock att vi har det starka intresset för kulturlivet gemensamt. Det är en bra grund att stå på. Jag vet också att vi kommer att mötas i många andra sammanhang, inte bara i debatter utan kanske också på museer, på konserter och i konsthallar. Det var inte, fru talman, så många dagar den nya regeringen fick på sig för att presentera den första kulturbudgeten. Sådant är tyvärr systemet. Det hade varit roligt om tiden var generösare tilltagen. Ändå anser jag att den politiska inriktning som presenteras ger en färdriktning för kulturpolitiken under de närmaste åren. Mer kommer att komma, vilket också alliansens företrädare här i debatten har vittnat om. I regeringsförklaringen anges att grunden för den nationella kulturpolitiken ska vara ett kulturutbud med bredd och kvalitet i hela landet och att ett levande kulturliv är grunden för det öppna samhället och ska präglas av mångfald och öppenhet gentemot omvärlden och av respekt för varje människas värde. Kulturen utvecklar det civila samhället och håller samtalet levande - ett digert uppdrag kan man säga. I utskottets betänkande redovisas en mängd motioner författade av enskilda eller av flera ledamöter tillsammans. I några fall handlar det om partimotioner. Infallsvinklarna är många: sverigefinsk bibliotekskonsult, namnsdagar för namn av utländsk härkomst, ett Alvar Aalto-center till södra Dalarna, kultur i världen, bibliotek och folkbildning, marknadsföring av Sverige och mycket annat. Så ska det också vara. Vi vet att behoven på kulturpolitikens område så gott som alltid är större än de befintliga resurserna. Det är inte annorlunda nu. Det är en fråga som, vill jag säga, kanske i någon mening också bekymrar mig därför att jag vet att kostnaderna framöver för att bevara vårt kulturarv - vare sig det handlar om föremål eller om digitalisering av rörliga bilder eller det handlar om våra arkiv - kommer att öka. Vi vill ju också ha pengar kvar till verksamheterna. Allt detta är så att säga inbyggt i systemet och säger mycket också om kulturens utvecklingskraft och kulturskaparnas engagemang. Med de förslag som redovisas av regeringen i årets budgetproposition motsvarar anslaget till kultur-, medie- och idrottspolitiken nära 7,3 miljarder kronor. Till detta kommer 1 miljard från Svenska Spel. Det är mycket pengar att förvalta och mycket pengar att stödja kulturlivet med. Jag har ansvaret när det gäller att se till att pengarna används rätt och att de gör nytta, att vårt kulturarv bevaras och vårdas och att det finns utrymme också för utveckling och nyskapande samt, naturligtvis, ett brett utbud av kultur i hela landet. Men samhällsförändringarna sker numera i ett allt snabbare tempo. Kunskapsproduktionen i världen är enorm, teknikutvecklingen likaså. Länder som för bara något decennium sedan betraktades som utvecklingsekonomier bjuder nu svenskt näringsliv knivskarp konkurrens. Nya marknader skapas, och flödena av varor, tjänster och kapital växer och skiftar hela tiden form. Ingen förblir opåverkad av det här, allra minst i Sverige. I globaliseringens spår ändras också värderingar, tankemönster och livsformer. Kanske innebär det att kulturpolitiken i allt högre grad kommer att handla om att medla vid övergången från det gamla. Det innebär att slå vakt om traditioner och kulturarv och att samtidigt slå vakt om kulturen som ett område där det föränderliga ständigt får uttryck. Jag tror att vi framöver kommer att behöva se över kulturpolitiken väsentligt oftare än hittills. Som medborgarnas ombud behöver vi också försäkra oss om att vi för en kulturpolitik som svarar mot dagens behov. Kanske kommer kulturpolitiken framöver att präglas av ett kontinuerligt förändringsarbete mer än av särskilda översyner vid speciella tidpunkter. Nu är det emellertid, fru talman, återigen dags att undersöka om vi gör de rätta prioriteringarna och om vi använder skattepengarna på rätt sätt. Har nätet av kulturinstitutioner hela den vitalitet vi önskar? Vad kan göras bättre? Vad saknas i dagens kulturliv? Vilka röster behöver så att säga mer komma till tals? Och hur ska vi bäst slå vakt om det värdefulla kulturutbud vi redan har och inte vill mista? Som kulturminister kommer jag att verka för att våra kulturinstitutioner får förbättrade möjligheter att göra sina prioriteringar. Vi har mycket kompetenta myndigheter och institutioner med ledare som kan sina verksamheter och som måste få göra sina prioriteringar. Det är min övertygelse att politisk styrning, genom så kallade temaår och så kallad mainstreaming, snarare skapar osäkrare institutioner och därmed i längden ett svagare utbud. Det kan inte - och får inte - vara syftet med kulturpolitiken. Det armslånga avståndet i kulturvärlden är särskilt viktigt där, om jag får travestera, "konstnären också måste kunna bita den hand som föder den". Sedan är det min roll, er roll och även kulturskaparnas roll att utvärdera kulturinstitutionernas prestationer utifrån de mål som är givna. Det är oerhört viktigt att det offentliga samtalet ständigt pågår och hålls levande. Regeringens förslag om ändrade riktlinjer för fri entré-reformen får ses mot just den bakgrunden. Med fri entré för alla - den debatten har ju förts i kammaren under snart ett par timmar - prioriterade den tidigare regeringen framför allt besökssiffror. Museernas verksamhet har sedan en tid tillbaka präglats av ekonomisk osäkerhet. Jag ser det som oerhört viktigt att trygga våra kollektiva minnens bevarande, för utan dem står vi oss slätt oavsett vilken publik vi har. Det handlar om att ta hand om och ansvar för våra barns och ungdomars tillgång till sin historia. Barnen och ungdomarna ska därför fortsatt ha fri entré till våra statliga museer. Med de förslag som presenteras i årets budgetproposition behåller de centrala museerna drygt hälften av medlen för den ursprungliga reformen samtidigt som flera kulturinstitutioners segdragna ekonomiska problem och frågor äntligen får sin lösning. Den aviserade nationella koordinatorn för museiområdet - det kanske inte är en särskilt spännande benämning, men vi hoppas att det ska kunna bli en spännande verksamhet - ska ses som ytterligare ett led i vår strävan att ge museisektorn goda förutsättningar till verksamhet med fortsatt hög kvalitet som lockar och intresserar många besökare. Som kulturminister tänker jag kämpa för barn- och ungdomskulturen. Det ska ske på kulturens egna villkor och med utgångspunkt i att alla barn har rätt till delaktighet och att själva få skapa utifrån sina intressen och behov. Det ska inte behöva skilja så mycket, som vi vet att det i dag gör, beroende på var du växer upp - vilken stadsdel, på landet eller i storstaden - vad dina föräldrar har råd med eller om du är flicka eller pojke. Och där tror jag inte att någon annan del i vårt samhälle har så stora förutsättningar att nå ut som just skolan. Vi sade redan före valet att det är dags för en satsning på kultur i skolan. Nu arbetar vi med att ta fram en långsiktig strategi med målet att alla barn och ungdomar ska ha tillgång till kultur, gärna då också i skolan. Vår förhoppning och vision är att så tidigt som möjligt uppmuntra och skapa bättre förutsättningar än i dag för att alla barn och ungdomar får vara kreativa och i lek, bilder, dans, musik och litteratur utforska sig själva och världen. Det är dags för en satsning där kulturen får möta alla elever och inte som i dag bara på vissa skolor och i vissa klassrum. Det är dags för en satsning där kulturen i dialog med barnen utvecklas till en integrerad del av hela lärandet, precis som våra läroplaner slår fast, och inte som tillfälliga avbrott som kommer och går med de besökande kulturskaparna. Konstnärers villkor och möjligheter att leva på sitt konstnärskap är en viktig fråga för regeringen. Det är en fråga som kommit att hamna i debattens centrum den senaste tiden, och det tycker jag är bra. Det är sannerligen inte min tanke, även om det kanske låter förvånande för några, att det ska bli svårare att vara kulturskapare, tvärtom. Jag tror inte att det finns en grupp individer som lever en guldkantad konstnärstillvaro. Jag vet att verkligheten inte ser ut så. Och jag tror inte heller på schablonen att den bästa konsten föds ur lidande. I stället för att förlita oss på schabloner och myter bör vi ta en rejäl diskussion. Det viktigaste är att skapa villkor så att konstnärer kan försörja sig på sitt eget arbete. Det handlar bland annat om att stimulera efterfrågan, vidga marknaden för konstnärliga verk och prestationer. Min ambition är att konstnärers beroende av de generella stödsystemen ska minska och i stället ersättas av bättre möjligheter att leva av sitt arbete och sitt konstnärskap. Jag vet, fru talman, att de förändringar som är på gång inom a-kassan väckt oro på många håll. Jag vet också att situationen inom kulturens värld ser annorlunda ut än på många andra områden. Inom alliansen kommer därför en särskild arbetsgrupp att följa utvecklingen redan från början. Ambitionerna är höga för regeringens kulturpolitik. Det gäller även på mediepolitikens område. Jag värnar verksamheten inom public service och vill ge den goda utvecklingsmöjligheter inför framtiden. Men utvecklingen går hisnande fort, vilket förts fram i debatten och även tidigare i interpellationsdebatter, och hela tiden sker förändringar i omvärlden som public service måste förhålla sig till på ett eller annat sätt. Dessutom återkommer frågan om effektivitet även här. Används resurserna på bästa sätt? Tas licens- och skattepengarna till vara på det sätt som folket har rätt att kräva? Det är frågor som en bred översyn av public service kan ge svar på. En tillståndsperiod på tre år gör en sådan översyn möjlig. Målet är fortfarande att värna public service! Precis som utlovats i budgetpropositionen kommer arbetet för att lösa de återstående pensionsfrågorna för skådespelare, dansare, sångare med flera vid de statligt understödda institutionerna att fördjupas. Jag har haft diskussioner med kommunminister Mats Odell, som äger frågan, och vi är överens om att det är dags att sätta punkt för denna segdragna fråga. Den bereds nu skyndsamt i Regeringskansliet. Också på idrottens område - nu börjar jag närma mig slutet - är ambitionerna höga. Regeringen tillför svensk idrott 500 miljoner kronor i en ny satsning. Satsningen ska skapa möjligheter för svensk idrott att utveckla verksamheten efter sina egna villkor och förutsättningar. Idrotten spelar en viktig roll för människorna, såväl för aktiva idrottsutövare som för intresserade åskådare. Långsiktighet, engagemang och självständighet präglar regeringens kultur-, medie- och idrottspolitik. Under mandatperioden kommer regeringen att verka för en politik som kännetecknas av just detta - inom flera områden än de som inledningsvis presenterats i denna proposition. (Applåder)

Anf. 100 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Fru talman! Jag vill upprepa mitt välkomnande av kulturministern. Det är trevligt att hon är här och företräder sin budget. Vi får på så sätt möjlighet att tala lite grann om den. Kulturministern nämnde, och många andra har också gjort det i dag, detta med en allt snabbare utveckling i samhället. Den ser vi alla. Och då är det som på stormens hav, man måste veta vad man har för kurs. Jag tror att vi som partier vet det. Vi lägger ut en kurs om vad vi vill med utvecklingen. Det är det vi tittar på. Och vi är alldeles övertygade om att den kurs som Moderata samlingspartiet lagt ut på flera områden också kommer att få genomslag i den moderatledda regeringen. Vi har redan sett det på flera områden. Sedan för ministern ett resonemang om att använda skattemedlen på rätt sätt inom kulturområdet. Jag håller med om det. Det är viktigt. Däremot delar vi naturligtvis inte den uppfattning som nu lite grann är rådande, nämligen att om medborgarna bara får sänkt skatt så kommer kulturen att få ökade resurser. Det är ju för att det inte riktigt ser ut på det sättet som vi har ett annat system för att stödja kulturen. Jag vill gärna varna för idén och tankarna om att allting ordnar sig med sänkt skatt. Det handlar också om vilka som får pengar kvar när de betalat sina högre avgifter till att kunna nyttja kulturen, även om man talar om att kunna göra egna prioriteringar. Ministern säger att nu när museerna slipper fri entré har de möjligheter att ta hand om samlingarna. Det är jättebra att de kan göra det, men det är också viktigt att det finns resurser till att ta hand om de besökare som kommer. Det stämmer att många var tveksamma när vi genomförde fri entré-reformen, men regeringen såg till att ge extra resurser till museerna just för att de skulle klara den omställningen. Nu hamnar museerna i den situationen att de både ska möta barnen som kommer, klara av att ta avgifter och hantera samlingarna. Det blir besvärligt.

Anf. 100 Margareta Israelsson (S)

Fru talman! Jag vill upprepa mitt välkomnande av kulturministern. Det är trevligt att hon är här och företräder sin budget. Vi får på så sätt möjlighet att tala lite grann om den. Kulturministern nämnde, och många andra har också gjort det i dag, detta med en allt snabbare utveckling i samhället. Den ser vi alla. Och då är det som på stormens hav, man måste veta vad man har för kurs. Jag tror att vi som partier vet det. Vi lägger ut en kurs om vad vi vill med utvecklingen. Det är det vi tittar på. Och vi är alldeles övertygade om att den kurs som Moderata samlingspartiet lagt ut på flera områden också kommer att få genomslag i den moderatledda regeringen. Vi har redan sett det på flera områden. Sedan för ministern ett resonemang om att använda skattemedlen på rätt sätt inom kulturområdet. Jag håller med om det. Det är viktigt. Däremot delar vi naturligtvis inte den uppfattning som nu lite grann är rådande, nämligen att om medborgarna bara får sänkt skatt så kommer kulturen att få ökade resurser. Det är ju för att det inte riktigt ser ut på det sättet som vi har ett annat system för att stödja kulturen. Jag vill gärna varna för idén och tankarna om att allting ordnar sig med sänkt skatt. Det handlar också om vilka som får pengar kvar när de betalat sina högre avgifter till att kunna nyttja kulturen, även om man talar om att kunna göra egna prioriteringar. Ministern säger att nu när museerna slipper fri entré har de möjligheter att ta hand om samlingarna. Det är jättebra att de kan göra det, men det är också viktigt att det finns resurser till att ta hand om de besökare som kommer. Det stämmer att många var tveksamma när vi genomförde fri entré-reformen, men regeringen såg till att ge extra resurser till museerna just för att de skulle klara den omställningen. Nu hamnar museerna i den situationen att de både ska möta barnen som kommer, klara av att ta avgifter och hantera samlingarna. Det blir besvärligt.

Anf. 101 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Fru talman! Nu hann Margareta inte ställa sin fråga, men jag anar vad den skulle handlat om. Om vi börjar med den sänkta skatten vill jag säga att här naturligtvis finns en ideologisk skillnad. Detta är inte någon hemlighet, vare sig för väljarna som har röstat fram en alliansregering eller för Socialdemokraterna som har kunnat följa debatten under många år. Vi lever i ett land som har världens högsta skatter om man räknar in hela skattetrycket, så det är inte konstigt att vi tycker att det här är ett problem. Jag har läst i uttalanden från den namninsamling som har skett till förmån för bevarandet av fri entré att man talar om att människor inte har råd. Det är just det som är ett problem. Lösningen på problemet är inte att man ska ha fri entré för vissa på 19 statliga museer. Problemet är att människor har för lite pengar kvar i plånboken när skatten är dragen och lönen har kommit. Visst vet vi att det har kommit många flera besökare till museerna, men det kan också vara en följd av den diskussion som drogs igång efter fri entré-reformen. För en positiv del i den är att man började diskutera museerna och deras innehåll. Men redan inför äskandena här konstaterade Moderna museet att de pengar som var avdelade inte skulle räcka när man inte fick ta ut en entréavgift. Jag hörde Margareta Israelsson säga att ni haft kontakt med företrädare för de statliga museerna. Det har jag också haft. De betraktar inte det här som ett problem på samma sätt som oppositionen gör. Det finns mycket man skulle vilja göra om man hade hur mycket pengar som helst. Vi anser inte att vi har det. Det här blir också en väldigt svår situation för andra museer. Det finns flera hundra museer i Sverige. Anders Åkesson berörde också det i sitt anförande. Därför har vi valt att prioritera fri entré för barn och unga på de här 19 museerna.

Anf. 102 Margareta Israelsson (S)

Fru talman! Problemet med att få pengarna att räcka till är ju olika för olika inkomstgrupper. Problematiken är också sådan att de som inte har en inkomst inte heller får någon sänkt skatt. Det är ju en grupp som drabbas hårdare än andra. Vi har väldigt svårt att se det goda i att en grupp ställs utanför möjligheten att använda kulturen på samma sätt som andra. Det må tyckas märkligt, men det finns faktiskt människor i vårt land som har ytterst små marginaler. Vi tror inte att det blir roligare för dem om de kostar på sig en resa till Stockholm och får säga: Varsågoda barn, gå in på museet! Mamma och pappa sitter utanför och väntar så länge, för biljetterna kostar si och så mycket. Det är någonting i synen på detta som jag tycker är fel. Att vi får en bred översyn av public service är någon form av klarläggande. Vi ser fortfarande fram emot att få veta vad det betyder med en bred översyn. Är det en utredning man tänker sig? Ska den vara parlamentarisk? Vad är det för frågor som man ska titta närmare på? Det vill vi gärna veta mer om. Jag skulle också, även om vi nu är lite tjatiga, vilja fråga om pengarna till idrotten som ministern tog upp. Vi har ju försökt att få klarhet i om det verkligen är så att det är ett löfte att idrotten kommer att få en halv miljard varje år under den här perioden. Vi får de signalerna men det är också oklart om de kommer att gälla fullt ut. Fru talman! Låt mig också, eftersom det här blir min sista replik, passa på att tillönska ministern en riktigt god jul och en avkopplande julhelg. Vi ska väl se till att vi hittar något att sätta fart på. Jag vill också tacka kulturutskottets kansli för gott samarbete, och också kollegerna i utskottet.

Anf. 103 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Fru talman! Jag önskar Margareta Israelsson detsamma. Enligt Kulturrådets statistik spelade reformen med fri entré inte någon större roll för 70 % av dem som gick på museerna. Om det nu finns stora grupper i landet som har ekonomiska problem - och vi vet att det finns - frågar jag mig: Hur kommer det sig att Socialdemokraterna, som har suttit vid makten i så många decennier, inte har lyckats göra mer för att lösa dem? Vi försöker göra det. Till stor del beror denna orättvisa på att väldigt många står utanför arbetsmarknaden. Det är just detta som alliansregeringens politik ska försöka åtgärda. Det är inte tillfredsställande. Över en miljon människor mellan 20 och 64 år är beroende av sociala stödsystem för att kunna överleva. Många av dem skulle vilja arbeta, om det fanns arbete. Nu går det äntligen i rätt riktning. Så till frågan om utredningen. Sedan 1974, då de stora kulturpolitiska riktlinjerna lades fast har mycket hänt. Vi är medlemmar i Europeiska unionen. Globaliseringen har minst sagt tagit fart. Vi har närmare en miljon människor i landet som kommer från helt andra delar av världen. Det är på många sätt en tillgång. Regionerna spelar i dag en helt annan roll. Det är dags att se över de kulturpolitiska målen, och det är för att stärka kulturen; inte för att försvaga den. I dag vet vi väldigt lite om vi verkligen har den träffsäkerhet som vi skulle vilja ha.

Anf. 104 Siv Holma (V)

Fru talman! Det fanns en positiv ton i det som kulturministern sade i sitt anförande. Det här med pensionerna är värt ett plus - att det ska finnas en lösning inom en ganska snar framtid. Det ser jag fram emot. Jag har en del frågor. Jag ska fokusera mig på kulturen. Det finns säkert mycket annat vi kan resonera om, men det får vi göra i andra sammanhang. Hur ser kulturministern på att öka kulturanslagen för de nationella minoriteterna och att göra dem permanenta? Såvitt jag vet har anslagen till nationella minoriteter inte motsvarat de behov som finns sedan Sverige ratificerade minoritetsspråkskonventionen och konventionen om skydd för nationella minoriteter. Anslaget ligger någonstans mellan 15 och 16 miljoner. Jag tycker att det skulle vara viktigt att kunna permanenta exempelvis stödet till Tornedalsteatern, Uusi Teatteri och det romska kulturcentret i Gubbängen, för att nämna några. Den andra frågan jag vill ställa gäller filmstödet. Hur ser kulturministern på finansieringen av det? I Vänsterpartiet brinner vi för digitaliseringen av biograferna. Filminstitutet har gjort en utredning om det. Vad har ni för framtidsplaner när det gäller dessa frågor?

Anf. 105 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Fru talman! Som jag nämnde inledningsvis hade vi inte så många dagar på oss för budgetarbetet. Av kända skäl var jag själv inte ens delaktig i det. När det handlar om de nationella minoriteterna ber jag därför att få återkomma. En del av de språkliga frågorna har också Cecilia Wikström svarat på. Jag återkommer om detta. När det gäller filmstödet har det nya avtalet varit i gång i nästan ett års tid. Svenska Filminstitutet har sedan man fick en ny vd gjort ett ganska genomgripande reformarbete. Detta är det bara att följa. Man kanske ska lyssna till vad de själva säger. Man har kanske spritt ut pengarna till för många filmer och därmed kanske fått för lite gehör. Huruvida det handlar om kvalitet, marknadsföring eller för lite anslag till manusförfattare vet jag inte än. Men jag för diskussioner med dem, och vi kommer under 2007, tror jag, att tillsätta en ny grupp för att se över detta. Det måste ju till ett nytt filmstöd efter 2010, och vi måste diskutera hur det ska se ut: Finns det andra modeller att välja på än den som vi nu har och den som man har i Danmark, med en helstatlig finansiering? Det vet vi inte. Det får vi också titta på. Naturligtvis vill vi att det ska finnas bra film och att man ska tala om kvalitet i film och inte bara om regionalpolitik, som ofta har varit fallet. Digitaliseringen är också en fråga som ligger hos Svenska Filminstitutet. Såvitt jag förstår av de resonemang som förs avvaktar man den utveckling som sker i USA, alltså i det som kallas Hollywood, för det blir styrande för hur tekniken utvecklas och hur kostnadsutvecklingen blir. Men denna fråga följer vi också.

Anf. 106 Siv Holma (V)

Fru talman! Jag noterar med tillfredsställelse att kulturministern har för avsikt att under 2007 tillsätta en utredning om hur filmstödet ska se ut efter den nuvarande avtalsperioden. När det gäller digitaliseringen har jag förstått att statens roll i sammanhanget borde kunna vara mer aktiv. Man avvaktar den teknikutveckling som kommer från USA, men det finns redan nu teknisk utrustning som skulle kunna vara av mycket stor glädje. Jag skulle vilja ta upp en fråga som jag också noterade, och det är synen på barnkultur. Vi har lyft fram Barnaktionsgruppens förslag och det betänkande som gruppen kom med. Mina frågor när det gäller barnkulturen blir: Kommer kulturministern att hämta förslag från detta betänkande? Har kulturministern redan nu någon bestämd uppfattning och i så fall vad?

Anf. 107 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Fru talman! Siv Holma vill att staten ska spela en mer aktiv roll när det gäller digitaliseringen. Men jag vet att det är förenat med väldigt höga investeringskostnader. Därför måste vi först se vad Svenska Filminstitutet, som självt utreder frågan, kommer fram till. Mycket kan ske och sker väldigt fort, vet jag, när det handlar om tekniken. Kommer väl tekniken sjunker kostnaderna. Jag kan inte i det här läget utlova några statliga stöd för att skynda på utvecklingen. Jag tror inte heller att det vore rätt väg att gå. När det gäller Barnaktionsgruppen har jag utredningen och Birgitta Englins 600-sidiga utredning Plats på scen . Jag hoppas att få tid under den julledighet som jag önskar ska innehålla också lite vila att studera förslagen. Jag är övertygad om det finns goda idéer i båda. Eftersom jag inte hunnit läsa dem ännu och inte heller kunnat få den sammanställning som jag får innan jul av remissyttrandena, kan jag inte säga så mycket mer än att frågorna är viktiga på olika sätt.

Anf. 108 Gunilla Carlsson i Hisin (S)

Fru talman! Det är lucia i dag. Det är säkert en hel del av er som lyssnar på debatten, inte bara vi i utskottet utan även andra, som har haft förmånen att lyssna på toner från ett skönsjungande luciatåg. Visst är det härligt! Tänk på all den tid som barnen har lagt ned på att lära sig sångerna och att spela instrumenten för att en gång vid lucia kunna uppträda för sina föräldrar, för sina syskon, för kanske mor- och farföräldrar som alla tycker att just deras små är så duktiga. Detta är viktigt. Barnkultur är viktigt! Vi socialdemokrater tycker att barnkultur är viktigt. Därför vill vi att 2007 ska bli ett ungkulturår, ett år då det fokuseras extra på barns och ungdomars kultur, både för och naturligtvis också med barn och unga, inte bara för att 2007 skulle bli ett år då man lade ned all sin energi på barn och unga utan för att detta skulle vara fortsättning på utvecklingen av barn- och ungdomskultur men också ett startskott för denna fortsatta utveckling. Vi vet att det fortfarande är stora skillnader i tillgängligheten till kultur för våra barn och unga. Fru talman! Jag vill citera ur det betänkande som aktionsgruppen för barnkultur lämnade till den socialdemokratiska regeringen våren 2006: "För oss som arbetat i utredningen är det glädjande att regeringen utsett 2007 till barnkulturår. Aktionsgruppen ser detta som ett mycket viktigt steg i att sätta fokus på barnkulturen och lyfta fram goda exempel. En mängd aktörer, organisationer, fria kulturlivet med flera har hört av sig till aktionsgruppen och har givit förslag på verksamheter och tankar gällande barnkulturåret. Det är positivt, och det finns ett mycket stort engagemang." Ett stort engagemang pratar man om. Ja, det finns ett jättestort engagemang inom området barn- och ungdomskultur. Museerna har under de senaste åren jobbat enormt bra på att ta emot barn och unga och på att få deras besök att bli roliga, stimulerande och lärorika. Teatrar, orkestrar, bibliotek, ja, mängder av intresserade såg fram emot ett ungkulturår 2007. Jag är väldigt besviken på den nya regeringen och regeringsrepresentanterna i kulturutskottet, som väljer att stoppa denna satsning, en satsning på 50 miljoner kronor till ett som jag är övertygad om riktigt lyft för barn och ungdomar i det här landet och som skulle möjliggöra för flera att ta del av kultur och att själva forma kulturen. Många tycker att det är fruktansvärt att den nya regeringen nu gör detta ställningstagande och beklagar det beslut som har tagits. Och jag håller med. Det är bara att beklaga, och jag beklagar det djupt. Den nya högerledda regeringen vill inte satsa på våra barn och unga. De säger nej till ungkulturåret. Vi har i vårt alternativ till budget en reservation som innehåller 50 miljoner kronor till satsningen på barn och unga, reservation nr 7, som jag yrkar bifall till. När de borgerliga var i opposition pratade de sig ofta varma för kultur riktad till barn och unga. Men nu när de sitter i regeringsställning lämnar de den linjen. Än en gång: Jag tycker att det är sorgligt. Nu tänkte jag växla över, eller kanske koppla samman, till de äldre barnen, dem som vi oftast kallar för ungdomar. För någon vecka sedan kom Ungdomsstyrelsen ut med en rapport med namnet Fokus 06 som tittat på ungdomars kultur och fritidsaktiviteter. Det som ungdomar sätter upp som det man saknar mest är möteslokaler, såsom ungdoms- och fritidsgårdar. En ytterligare satsning som vi har i vårt budgetalternativ är 80 miljoner kronor för mötesplatser och fritidssysselsättning för unga. Men också den satsningen vill den nya regeringen förhindra. Man stoppar ungdomarnas önskan om mötesplatser och fritidssysselsättning. I stället säger man att man vill satsa de resurserna inom integrationspolitiken. Hur hänger detta ihop? kan man fråga sig. Är det ungdomarna som i stället för att få mötesplatser ska integreras? Med vad då? Helt ofattbart! I Ungdomsstyrelsens rapport pekar man också på, som säkert flertalet av oss känner till, att ungdomar just är storkonsumenter av fritid och kultur. Men de är samtidigt en grupp med lite pengar som därför är beroende av offentligt finansierade verksamheter. Även regeringens beslut om att slopa fri entré till statliga museer för dem som är över 19 år kommer att slå hårt mot gruppen unga. De som vi ibland brukar kalla unga vuxna är i regel över 19 år. De är ofta studerande med en väldigt knaper ekonomi. För dessa personer kommer från och med årsskiftet dörrarna att slås igen på våra museer, om man inte har råd att betala för sig så klart. Att barnen och ungdomarna är vår framtid har definitivt den nya högerledda regeringen tappat bort. Som tur är, så länge det nu varar, följde i alla fall den nya regeringen det tidigare förslaget till höjda anslag till folkbildningen, som några har tagit upp. Ni ska veta att jag kände en stor oro innan budgetpropositionen lades på riksdagens bord. Jag vill verkligen gratulera er som är folkbildningsföreträdare i den högerledda majoriteten. Denna gång lyckades ni slå vakt om folkbildningens överlevnad. Frågan blir nu hur länge det kommer att vara så. Med en moderat kulturminister kan man känna en viss oro. Jag vet hur Lena Adelsohn Liljeroth resonerade om folkbildningens vara eller icke vara innan hon blev kulturminister. Hon var väldigt tydlig i debatten om folkbildning under förra mandatperioden. Hon menade dels att anslaget skulle minska med 300 miljoner kronor, dels att vi politiker i Sveriges riksdag skulle bestämma vad som skulle vara folkbildning. Med Moderaternas syn på folkbildning ser jag snart att den verksamhet som många av våra barn och ungdomar ägnar sig åt genom studieförbunden kommer att försvinna. I en enskild motion till riksdagen skrev Lena Adelsohn Liljeroth: "En hel del av folkbildningsuppdraget har övergått till mer hobbybetonade verksamheter och studiecirklar som i praktiken påminner om intresseföreningar inom hobby-, kultur- och fritidssektorn. Vår mening är att dessa borde kunna bära sina egna kostnader." Fru talman! För mig blir det naturligt att ställa frågan: Vad betecknas som hobbycirkel, och vad är det inte? Är det Centerns definition som gäller eller är det Moderaternas? Att till exempel musikcirklar, som vi vet att många ungdomar är intresserade av att delta i, är i fara med en moderatledd regering känner jag en djup oro inför. Och som sagt: Vad är hobbycirklar, och vad är det inte? Är det vi politiker som ska avgöra vad som är folkbildning eller inte? Fru talman! Avslutningsvis vill jag framföra att vi socialdemokrater står bakom samtliga socialdemokratiska reservationer, men för tids vinning yrkar jag endast bifall till reservationerna 2, 3 och 7. I detta anförande instämde Margareta Israelsson, Anne Ludvigsson, Nikos Papadopoulos, Göran Persson i Simrishamn, Leif Pettersson och Lars Wegendal (alla s).

Anf. 109 Anders Åkesson (C)

Fru talman! Först vill jag lugna Gunilla Carlsson. Det vore förskräckligt om oppositionen skulle gå till julledighet med den oron. Det måste också vara ett elände för oppositionen att regeringens och alliansens kulturbudget inte riktigt lever upp till det spöke ni försöker att utmåla den till. För att klippa ett av orosmomenten, synen på och stödet för folkbildningen, ges ett tydligt uttryck i budgeten. Den som avgör vad som är god folkbildning, Gunilla Carlsson och fru talman, är Folkbildningsrådet. Där har vi en partssammansatt grupp som sköter det och sanerar, om jag uttrycker det så, och avgör vad som är god och inte god folkbildning. Det är inga som helst problem. Den ordningen har rått tidigare. Vi känner stor tilltro till att den kan fungera också nu. Gunilla Carlsson oroar sig och vurmar för ungkulturåret. I fjol vid den här tiden hade jag glädjen att som regional politiker notera att vi blev begåvade med ett år som utlystes som mångkulturår. Det verkar nu. Det är jättebra, viktigt och angeläget. Problemet, fru talman och Gunilla Carlsson, var att det utlystes ett mångkulturår av riksdag och regering, men det kom precis inga resurser att göra någonting med den utlysta ambitionen. Det var 50 miljoner, Gunilla Carlsson. Tror Gunilla Carlsson att morgonens lucior vi har njutit av, barnkultur och ungdomskultur som vi redan har och betyder väldigt mycket i vårt land står och faller med att vi skjuter till 50 miljoner extra? Är det inte som ministern gav uttryck för? Det handlar om att använda befintliga institutioner och skolan som verksamhet för att lyfta upp och nå flera unga med kulturen.

Anf. 110 Gunilla Carlsson i Hisin (S)

Fru talman! Det är många frågor som Anders Åkesson lyfter upp. Det känns väl skönt att vi nu inför julledigheten kan gå hem och inte känna oro vad gäller folkbildningen. Det kanske även Anders Åkesson kan göra. Jag skulle ändå känna en oro med tanke på den syn på folkbildningen som vår nya kulturminister har och som vi också lyfte upp. Som centerpartist borde han väl känna en viss oro med tanke på att man faktiskt har fått lämna några av sina andra frågor som man har värnat om. Kanske är det så att folkbildningen ligger på tur. Det vet man inte. 50 miljoner till ungkulturåret skulle vara en del av den verksamhet som finns i alla de befintliga institutionerna. Väldigt många har sagt till aktionsgrupperna att de har sett det som positivt att det också kom ytterligare resurser. Det var inte bara prat om att vi ska satsa på barn och unga utan det kom dessutom ytterligare resurser. Birgitta Sellén, en tidigare partikamrat till dig och numera talman, har vid ett flertal tillfällen stått i kammaren och talat om Centerpartiets kulmiljoner till barn och unga. Vad säger Anders Åkesson om att man i dag inte ställer sig bakom den satsning som vi har när man tidigare har talat sig varm för just kulmiljonerna, där jag i och för sig var kritisk till själva upplägget? Men det var i varje fall resurser riktade till den här gruppen.

Anf. 111 Anders Åkesson (C)

Fru talman! Såvitt jag uppfattat det, Gunilla Carlsson, är fortfarande fru talmannen partikamrat med mig. Vi delar synen på kulturpengarna. Det är bra att vi har lugnat Gunilla Carlsson och oppositionen avseende synen på folkbildning. Gunilla Carlsson uppehöll sig väldigt mycket vid att tala om en högerledd regering. Det är en alliansregering bestående av fyra partier där vi kommer fram till en gemensam politik. Det har bland annat getts uttryck i en budget vad gäller kulturområdet. Jag har heller inte upplevt att Centerpartiet eller något annat parti i någon nämnvärd omfattning behövt avträda väsentliga och tydliga uppfattningar. Den oron behöver Gunilla Carlsson heller inte ge uttryck för. Det var inte bara prat, sade Gunilla Carlsson. Är det egentligen inte bara prat att måla upp väldiga förväntningar kring ett ungkulturår och sedan skicka med 50 miljoner på en nationell basis? Vad är 50 miljoner delat på 290 kommuner eller 21 län annat än prat, Gunilla Carlsson?

Anf. 112 Gunilla Carlsson i Hisin (S)

Fru talman! Det är inte bara så att man får 50 miljoner till barn- och ungdomskultur. Barn och unga är prioriterade målgrupper inom de verksamheter som vi också stöder i andra delar av budgeten. De 50 miljonerna var ett extra tillskott som skulle vara riktat just mot ungkulturåret och med ambitionen att fortsätta den utvecklingen för barn och unga. Alla de institutioner som har hört av sig och de som jobbar inte bara i institutioner utan inom kulturlivet och även andra har tyckt att barnkulturåret var någonting positivt. Man kan undra vad man använder öronen till. Det kanske där är samma som med museerna. Väldigt många har tyckt att det har varit positivt med fri entré till museer. Det gäller både cheferna men också de som har tagit del av samlingarna. De har väldigt tydligt framfört det positiva med fri entré. Det har riktat sig dels mot barn och unga, dels till de vuxna och de unga vuxna. Det är kanske genom att lyssna av som man får forma politiken. Det känner inte jag att den nya högerledda regeringen har gjort i de här frågorna.

Anf. 113 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Fru talman! Frågan dök upp om folkbildningen. Eftersom jag hade möjlighet att stanna kvar tänkte jag att jag måste ta upp det. Jag har inte räknat pinnar, men några av de ord som Gunilla Carlsson använde mest i sitt anförande var "orolig" och "bekymrad", och "mycket orolig" och "mycket bekymrad". Jag tycker inte att Gunilla Carlsson ska vara så orolig och bekymrad när det handlar om den borgerliga alliansregeringens framtida planer när det handlar om barn- och ungdomskultur. Det handlade trots allt mycket om det. Det är trots allt fortfarande fri entré för barn och unga upp till 19 år. Innan det här trädde i kraft och man satte av 100 miljoner fick museerna inte någon som helst kompensation om de ville ha fri entré för barn och unga. Det får ju inte andra museer heller. Men nu får de statliga museerna det. De har byggt upp pedagogisk kompetens, vilket har varit bra och någonting som vi har pratat om tidigare inom alliansen. Den kommer också att finnas kvar, vilket är positivt. Det här med att sitta i kassan och ta betalt i stället för att möta barn- och ungdomsgrupperna, som någon sade, tror jag inte kommer att bli verklighet. När det handlar om folkbildningen är det väl riktigt - det kan jag någonstans unna mig att tycka som moderat - att det fanns mycket konstigheter. Det var chokladkurser och en hel del annat, som jag fortfarande tycker kan vara någonting som människor själva kan bekosta och inte kräva att andra, till exempel grannarna, ska delta i. Men det var en debatt vi förde då. Vi har ett beslut om en ökning av anslaget till folkbildningen. Detta ligger inte på Kulturdepartementet utan på Utbildningsdepartementet. Jag står självfallet lojalt bakom alliansens beslut. Alla vet ju att det är en fråga om att ge och ta. I det här fallet fick vi ge, för de här 300 miljonerna hade vi i den moderata oppositionsbudgeten lite andra tankar om när det gäller hur vi skulle kunna använda dem. Men självfallet står jag bakom alliansens politik.

Anf. 114 Gunilla Carlsson i Hisin (S)

Fru talman! Jag tog upp folkbildningen därför att för mig är det en jättefråga, precis som Lena Adelsohn Liljeroth vet. Det är det också för vårt parti. Både Centern och Kristdemokraterna tycker också att det här är en viktig fråga. Dan Kihlström tog upp den i sitt anförande, där han lyfte fram att han hade varit på studieförbund i Örebro - tror jag att det var - och talade om två cirkelledare. Den ena jobbade med hantverkscirklar och den andra med rollspel. Det är klart att jag ställer mig frågan, när man nu ska samarbeta och Moderaterna är ett av de större partierna i samarbetet: Vems politik är det som ska styra? När jag hör och känner till Moderaternas syn på folkbildning känner jag förstås oro. Jag kommer att känna den djupa oron även under nästa år, även om vi vet att nästa års budget innehåller extra resurser till folkbildningen. Man har inte sagt att man ska göra ändringar på inriktningen. Men jag kommer att leva kvar med den oron, och jag tror att många bland studieförbundens verksamhet och i folkhögskolorna också gör det. Man känner ju till den syn som Moderaterna har på folkbildningen. Jag ska passa på att ställa ytterligare en fråga till kulturministern. Den gäller pengarna till ungdomar, där vi i vårt budgetalternativ hade 80 miljoner kronor till mötesplatser och fritidssysselsättning för unga. Ni skriver i budgeten: Vi väljer att förlägga de här resurserna till integrationspolitikens område i stället. Det skulle vara roligt att höra kulturministern här i kammaren framföra vad det är man har tänkt göra. Och vilka är det ungdomarna ska integreras med?

Anf. 115 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Fru talman! Nu är vi återigen inne på en fråga som jag dessvärre kanske inte har möjlighet att påverka på samma sätt. Jag kan ha det inom ramen för regeringen, men ungdomsfrågor och integration ligger hos statsrådet Nyamko Sabuni. Jag föreslår därför att Gunilla Carlsson tar en diskussion med henne. Det är där som den delen av budgeten ligger, även om det fortfarande hamnar i kulturutskottets budget. Men det här sticker ju i väg i lite olika riktningar. Jag kan dessvärre inte svara på just den frågan. Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra för att stilla Gunilla Carlssons oro och bekymmer. Jag hoppas att hon sover lugnt om nätterna i alla fall. Det är inga större förändringar på gång. Anslaget till folkbildningen uppgår trots allt till runt 3 miljarder kronor. Vi föreslog på vår tid i opposition en besparing på 300 miljoner som vi ville lägga på andra delar inom kulturvärlden. Det var inte fråga om att ta bort dem från kultursfären, utan det gällde tvärtom att stärka andra delar. Nu är det den gemensamma borgerliga politiken som gäller. Här har vi fått ge oss; det är ingenting att hymla med. Men det kommer inte att bli några större förändringar, och jag tror inte att Folkbildningsrådet eller de olika studieförbunden delar Gunilla Carlssons oro. Jag tror att de tar det väldigt lugnt och känner att det finns ett stöd. Även jag har gått på många studiecirklar och haft stor glädje av detta.

Anf. 116 Gunilla Carlsson i Hisin (S)

Fru talman! Nej, jag ligger faktiskt inte vaken om nätterna. Jag har ganska god nattsömn. Men det är klart att det här oroar mig eftersom jag vet att ni har den synen. Men vi kan lämna folkbildningen, för nu vet vi att i alla fall i nästa års budget har Centerpartiet och Kristdemokraterna uppenbarligen lyckats få med sig de övriga allianspartierna att lägga resurser på folkbildningen. Det känns roligt att man kan göra det här. Jag gratulerade också i mitt anförande Centerpartiet och Kristdemokraterna till att de hade lyckats göra det. Det gäller även Folkpartiet; Cecilia pratade ju också varmt om folkbildningen och bildningen. Kulturministern kunde inte svara när det gäller de pengar som man lägger till integrationspolitiken. Och visst - det är inte kulturministern som har ansvaret för integrationspolitiken. Men du har ju ändå ett ansvar för samlingslokaler, mötesplatser och fritidssysselsättning för ungdomar och unga människor. Jag vet att kulturministern har ett stort engagemang i frågorna. Nu vill man inte satsa på flera mötesplatser för ungdomar, vilket de efterfrågar, och hänvisar i stället till att man lägger detta inom integrationsområdet i sin budget. Då hade det varit roligt om kulturministern också hade vetat om att man lämnar över resurserna från en jätteviktig verksamhet till någonting annat. Vad är det man ska göra för de här pengarna på integrationspolitikens område? Ska man vända sig till ungdomar eller ska man vända sig till någon annan? Det kan man tycka att kulturministern borde veta. Vad ska man använda pengarna till?

Anf. 117 Karla López (Mp)

Fru talman! I dag är Sverige segregerat. För att få bukt med det har man ett begrepp som kallas integration. Man pratar om att man ska integrera vissa delar av befolkningen. "De där" ska in i det svenska samhället. Integrationen ska ske genom att "de där" ska lära sig svenska eller få jobb. Men så enkelt är det inte. I dag i Sverige finns det många människor som talar flytande svenska och som har jobb, men som känner att de är andra klassens medborgare. Varför det? Jo, det de har gemensamt är ett utomeuropeiskt utseende. Jag ska ge ett exempel. Jag har en kompis som heter Bob. Han är musikproducent. Han är framgångsrik - en av de mest framgångsrika R & B-producenterna i Sverige. Han får också jobba med mycket kända R & B-musiker. Han gillar att klä sig i märkeskläder. Varje gång han går till de dyra affärerna blir han stoppad av kassörskan. Hon undrar om det är hans betalkort eller om han har stulit det. På det här sättet blir tusentals människor ifrågasatta i Sverige varje dag. Jag själv har blivit det många gånger i skolan, i affären, på jobbet och i föreningar. Det är det som är grunden till segregationen, anser jag. Därför blir jag alltid förbannad när folk säger att vi ska integrera "de där" - sådana som jag. Jag tycker att man i så fall lägger skulden på offret. Det är vi som bär skulden för att vi hela tiden blir ifrågasatta.

Anf. 119 Torbjörn Björlund (V)

Fru talman! Vi i Miljöpartiet är medvetna om den här problematiken. Vi pratar inte om integration, utan vi pratar om diskriminering. Vi måste sluta diskriminera människor. Därför föreslår vi olika åtgärder för att minska diskrimineringen. Diskriminering finns överallt. Till och med staten diskriminerar. Jag ska ge ett exempel. I budgeten för 2002 påpekades bland annat att jämställdhet mellan könen är ett prioriterat område och att Integrationsverket särskilt ska uppmärksamma hur organisationer bildade på etnisk grund kan delta aktivt i detta arbete. Mer specifikt menar de att "arbete för öka jämställdhet skall vara ett prioriterat insatsområde vid Integrationsverkets beslut om verksamhetsbidrag till organisationer bildade på etnisk grund 2003". Längre ned står det: "Regeringen anser att frågor som gäller jämställdhet mellan könen samt de frågor som är förenade med den gemensamma värdegrunden skall uppmärksammas vid fördelningen av statsbidrag till organisationer som främjar integration. Jämställdhet skall vara ett prioriterat område vid fördelningen av verksamhets- och projektbidrag." Med andra ord menar man att man kan dra bort statliga bidrag till organisationer på etnisk grund om de inte arbetar med jämställdhet. Menar staten att det bara är organisationer på etnisk grund som motarbetar jämställdheten? Vi vet alla i dag att ojämställdheten finns i fotbollsklubbar, handbollsklubbar, musikföreningar och även i politiska föreningar. Då tar man inte ansvar, man lägger ansvaret därborta, på de andra, på de organisationerna. Det är därför jag skrev den här motionen. Jag menar att om vi ska jobba för jämställdhet ska det gälla alla organisationer och inte enbart de etniska organisationerna. Vi ska även gynna andra grupper som är diskriminerade i samhället och inte bara kvinnor. Det gäller folk med handikapp, folk med olika sexuell läggning, folk i viss ålder etcetera. Det är därför jag menar att det ska vara antidiskrimineringsvillkor för bidrag till alla föreningar i landet. Det blir mer rättvist. Då utmålar man inte bara en liten grupp av organisationer. Vill vi ha ett rättvist Sverige, ett Sverige för alla där alla känner sig välkomna, måste vi behandla alla människor lika oavsett etnisk bakgrund.

Beslut

Anslag på kulturområdet (KrU1)

Riksdagen sade ja till regeringens förslag i budgetpropositionen på kulturområdet. Beslutet innebär att de centrala, statliga museernas fria entré begränsas till barn och ungdomar. Mer pengar går till folkbildningen och den kyrkoantikvariska ersättningen. Även stödet till Operan, Dramaten, Riksteatern och Drottningholms slottsteater räknas upp. Sändningstillstånden för Sveriges Television (SVT), Sveriges Radio (SR) och Utbildningsradion (UR) kortas ned från 2012 till 2009. Anledningen är pågående förändringar i omvärlden och behovet av ett effektivt resursutnyttjande. I riksdagens tidigare beslut om tillståndsperioden låg målet att minst 65 procent av förstagångssändningarna med svenskt ursprung ska textas när perioden är slut. Riksdagen vill att samma krav på textningens omfattning ska gälla när tillståndsperioden nu förkortas. Riksdagen sade vidare ja till regeringens förslag att SVT ska kunna begära ersättning för offentlig visning av tv-sändningar i till exempel restauranger. Riksdagen begärde i våras att regeringen skulle utreda frågan (se 2005/06:28 ). Regeringen konstaterar nu att det inte går att inskränka SVT:s rätt till ersättning på grund av reglerna i upphovsrättslagen och internationella överenskommelser.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionerna. Bifall till motion Kr297, punkten 8. I övrigt avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag