Tidsbegränsade anställningar och förstärkt skydd för föräldralediga

Fru talman! Jag vill passa på att hälsa statsrådet välkommen till den här debatten. Det är alltid trevligt när statsråd vill delta i debatter här i kammaren. Fru talman! Jag inleder med att yrka bifall till reservation 1 under punkt 1, och jag står naturligtvis bakom även reservation 2. Fru talman! Ogillar Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet kollektivavtal? Varför vill regeringen försvåra för unga, invandrare och landsbygdsbor att få säsongsarbete? Frågorna är synnerligen berättigade efter regeringens förslag till ny detaljerad lagstiftning i LAS om fri visstidsanställning. Regeringspartierna brukar se sig som de främsta försvararna av kollektivavtal och tar ofta avstånd från utländska modeller där arbetsmarknaden regleras med lagstiftning. Vad gör de då själva? År ut och år in går socialistiska regeringar in och detaljstyr arbetsmarknaden med lagar. Friheten att avtala mellan arbetsmarknadens parter beskärs mer och mer. Dagens nya lagstiftning i LAS är ett gott exempel på klåfingrighet och intrång i avtalsskapande på arbetsmarknaden. Efter att ha haft en mängd olika regler för skilda typer av visstidsanställningar inser nu tydligen regeringen att det har blivit alltför krångligt så att man nu tvingas att rensa i djungeln, vilket jag kan sympatisera med. Åtta av de nuvarande elva tidsbegränsade anställningsformerna avskaffas, däribland säsongsanställningar. Bort tas tillfällig anställning för viss tid, viss säsong, visst arbete, praktikarbete, feriearbete, tillfällig arbetsanhopning, samband med totalförsvarsplikt och överenskommen visstidsanställning - en hel flora av olika typer av anställningar. Kvar blir fri visstidsanställning, vikariat, provanställning och när arbetstagare har fyllt 67 år. Regeringen skulle ha kunnat göra något riktigt bra av insikten att det blivit för mycket av regelverk. I stället för att skärpa upp villkoren för de arbetsgivare som är beroende av visstidsanställningar skulle man ha kunnat ge arbetsmarknadens parter, genom att sluta kollektivavtal, utrymme för branschanpassning. Det skulle ha underlättat för ungdomar, invandrare och andra som i dag har ett utanförskap på arbetsmarknaden att få ett fäste på arbetsmarknaden. Småföretag och andra arbetsgivare som är beroende av tidsbegränsade anställningar, inte minst säsongsanställningar, skulle också känna att man vågade anställa och utvidga sina verksamheter. Att regeringen helt tycks ha brist på kunskap om de små och medelstora företagens situation är fullständigt uppenbart. Hade man haft en aning om hur det är att vara småföretagare och arbetsgivare skulle detta förslag aldrig ha lagts fram. Det är ett förslag som ytterligare kommer att leda till att intresset för att starta och driva företag minskar. Hur kan jag påstå det här? Arbetsmarknaden består inte av likformiga förutsättningar. En större industri, till exempel Volvo, har inte samma förutsättningar som ett fjällhotell, en skidlift, en skärgårdsföretagare, en fruktodlare, en jordbrukare, en handelsträdgård, en biltestanläggning i Norrland eller en asfaltläggare. Många företag bygger sin produktion på kvalificerad och årligen återkommande personal. De har varierande anställningstider beroende på klimat eller tillgång på jobb. Hur gärna en arbetsgivare än skulle vilja ha tillsvidareanställda styr dock ekonomin villkoren för verksamheten. I dagens konkurrenssituation finns det inga ekonomiska möjligheter att anställa en personalstyrka som är större än vad som motsvarar det faktiska arbetskraftsbehovet. Förslaget kommer alltså att ge den effekten att det blir både mindre drivkraft att anställa, vilket leder till färre jobb, och att grupper som har en svag ställning på arbetsmarknaden stängs ute. Sysselsättningen kommer säkert att förvärras speciellt på landsbygden, där beroendet av tidsbegränsade anställningar är särskilt stort. Fru talman! Dagens förslag innehåller en mängd detaljer som alla kommer att leda till en dramatisk förändring av arbetssituationen för säsongsarbete och visstidsarbete. Kvalifikationstiden för rätt till återanställning förkortas till exempel från tolv månader till sex månader. Och den tid som avtal får träffas för fri visstidsanställning begränsas till korta 14 månader under en femårsperiod. Vad innebär då detta praktiskt? En arbetsgivare som anställer en medarbetare för en säsongsanställning under sommarhalvåret på sex månader ska ge företrädesrätt till återanställning för denne även nästa säsong. Denne har då tolv månaders anställning under två år och har fortfarande en företrädesrätt som gäller i nio månader från det att anställningen upphörde. Nästa säsong behövs kanske en anställning på fem månader. Då slår den nya lagstiftningen till med full kraft. Den anställde kräver jobbet i kraft av företrädesparagrafen, och eftersom 14 månader har passerat övergår säsongsanställningen till ett helårs tillsvidareanställning. Visserligen finns det inga arbetsuppgifter att utföra efter säsongens slut, men arbetsgivaren tvingas ändå att tillsvidareanställa. Vän av ordning kan då påpeka att det går att träffa ett enskilt avtal, där den anställde endast behöver stå till förfogande under exempelvis april till september. Han är dock tillsvidareanställd hela året. Har han eller hon tur kan det dyka upp ett nytt arbete som kan tas under denna tid trots att han eller hon redan är tillsvidareanställd. Men vad händer om det inte finns något arbete under vintermånaderna? Personen kan, som jag ser det, inte få a-kassa under denna tid då hon eller han är tillsvidareanställd. Vem ska betala? Arbetsgivaren varken kan eller behöver göra det. Här, statsrådet, vore jag tacksam för ett klarläggande av hur statsrådet har tänkt. Vad händer när statsrådet Hans Karlsson lägger fram nästa proposition, om rätt till heltid? Kommer då rätten till tillsvidareanställning att innebära att man har rätt till anställning även om det inte finns jobb? Lösningen blir i så fall att säga upp den anställde på grund av arbetsbrist, med därmed ingående ekonomiska förpliktelser, och sedan anställa denna ånyo nästa säsong genom företrädesrätten. Vad är över huvud taget vitsen med att införa en lag om tillsvidareanställning? Genom företrädesrätten har den anställde ändå rätt till säsongsjobbet. Som jag kan se det blir konsekvensen huvudsakligen att beröva henne eller honom rätten till a-kassa. Sammanfattningsvis kommer konsekvensen av detta förslag att bli, om man anställer någon med fri visstidsanställning över sex månader, att en säsongsberoende småföretagare kan tvingas till helårsanställning även om det inte finns arbete. För den anställde kan det innebära att denna inte kan uppbära a-kassa eller får svårighet att finna någon annan ersättning under en lång period. Fru talman! Utskottet uppvaktades av ett flertal företrädare för säsongsberoende branscher. De var minst sagt upprörda över regeringens förslag och gav vältaligt och klargörande exempel på hur hårt förslaget kommer att slå mot deras verksamhetsområde och mot arbetssökande som har svårt att få fäste på arbetsmarknaden. Några exempel för att ytterligare klarlägga hur genomgripande detta förslag slår: Furuviksparken hemma i mitt län, Gävleborg, är inne på sin 106:e säsong. Parken har 17 årsanställda och närmare 200 säsongsanställda. Redan efter två säsonger är sexmånadersgränsen passerad, och de 200 säsongsanställda har sedan rätt till heltids tillsvidareanställning, som uppkommer efter 14 månader. Det finns inte arbete utanför säsongen för de 200 personerna, trots att de är tillsvidareanställda. Deras alternativ är antingen att finna ett annat tillfälligt arbete, vilket inte alltid är så lätt i ett landsbygdslän, eller att stå där utan a-kassa. Vad säger statsrådet till dem? Ytterligare ett alternativ är att säga upp de anställda med därmed förenade kostnader. Vad kommer detta att innebära för Furuviksparken och dess säsongsanställda? Och vad har man vunnit med den nya lagen om rätt till tillsvidareanställning? Vilka råd har statsrådet till Furuviksparkens ägare? Kläppens skidsportanläggning i Transtrand har 25 anställda under lågsäsong och 160 under högsäsong. Hur ska de klara det nya lagförslaget? Fjäderholmarna håller öppet maj-september. Verksamheten vilar på vintern. Fråga Lena Karmann vad hon tycker om förslaget. Men statsrådet! Håll gärna luren en bit ifrån! Det kan komma svavelångor. Vilket råd ger statsrådet Lotta Welander på Park Inn Hotell i Haninge för att lugna hennes upprörda känslor? Fråga Carmen Löf på Grisslehamn Gård som driver en glassbod och en uteservering under sommarsäsongen vad hon tycker. Lena Ramn i Stockholm har två anställda men behöver då och då projektanställa någon för ett visst krävande projekt. Ett idiotiskt och ogenomtänkt förslag, var hennes reaktion. Så här skulle jag kunna ge exempel på företag efter företag. Jag förmodar att statsrådet inser att de förslag i propositionen där man hänvisar till att det går att träffa lokala kollektivavtal med godkännande av central arbetstagarorganisation innebär såväl kostsamma åtaganden som mycket krångel för arbetsgivaren. Jag tänker då särskilt på en mindre företagare som varken har en stark ekonomi eller djupgående erfarenhet av fackliga förhandlingar. Propositionen har satt ribban högt att förhandla ifrån, och redan har förnöjsamma kommentarer kommit från Kommunal, som förhandlar med de gröna näringarna. Fru talman! Man behöver inte ha alltför stor fantasi för att inse att småföretagare och andra arbetsgivare kommer att akta sig för att anställa någon mer än fem och en halv månad. Många kommer säkert också att försöka finna vägar runt lagstiftningen. Denna nya lag är ett radikalt nytänkande, och vi kommer snabbt att bli varse de negativa konsekvenserna för visstidsanställningar och branscher som är beroende av bland annat säsongsarbete om olyckan nu skulle vara framme att det blir fortsatt vänsterregering. Alliansen kommer att riva upp regeringens och stödpartiernas usla förslag efter ett maktövertagande. Vårt förslag ger en bättre balans och större möjligheter att bedriva företagande med anställningar på viss tid. Framför allt lyfter vi ut säsongsarbete från det fria visstidsförslaget. Dagens regler kommer då att gälla. Avslutningsvis vill jag dock inte sticka under stol med att jag helst hade sett att arbetsmarknadens parter själva hade klarat frågor av detta slag i kollektivavtal. Min åsikt är att den lagstiftande församlingen i minsta mån ska lägga sig i arbetsmarknadsfrågor som kan lösas branschvis genom kollektivavtal. Nu är dock situationen inte sådan, utan det bästa vore om majoriteten drog tillbaka hela sitt förslag eller åtminstone skademinimerade det genom att lyfta ur säsongsarbete från förslaget om fria visstidsanställningar. Ni har chansen. Ta den, Ulf Holm, Miljöpartiet!

Fru talman! Jag ska i likhet med Patrik Norinder avge ett vallöfte: Vi fyra allianspartier kommer, om vi vinner valet, att riva upp den socialdemokratiska regeringens, Miljöpartiets och Vänsterpartiets huvudlösa stopp för säsongsanställningar. Om alliansen vinner valet kommer det även i fortsättningen att vara möjligt att vara anställd och för företag att anställa människor som säsongsanställda i turistnäringen, restauranger, skogs- och trädgårdsodling, byggen och så vidare. Vi i alliansen tror inte att politiker kan bestämma att årstidsväxlingarna upphör eller att säsongerna upphör. Vi i alliansen tror inte att politiker kan bestämma att vädret alltid ska vara detsamma. Vi tror inte heller att man kan odla grönt utomhus i januari eller att det går bra att driva skidliftar på sommaren. Man måste anpassa det ekonomiska livet till verklighetens krav. Därför menar vi att säsongsanställningar behövs även i fortsättningen, att säsongsanställningar är en naturnödvändighet. Socialdemokraternas och stödpartiernas beslut att stoppa regelverket för säsongsanställningar blir otvivelaktigt ett hårt slag mot småföretag inom turism- och besöksnäring, marinor, byggindustri och jord- och skogsbruk. Beslutet blir också ett stort hinder för ungdomar och invandrare, som får svårare att komma in på arbetsmarknaden; en dörr stängs för dem. Efter tolv år med Socialdemokraterna vid makten är ungdomsarbetslösheten i Sverige, Hans Karlsson, 12, 13 eller 14 %, och över 100 000 ungdomar är arbetslösa. Hur kan man då lägga fram ett sådant här förslag i en situation när ungdomsarbetslösheten är så omfattande? Det har ju en udd mot dem som vill komma in på arbetsmarknaden. Att säsongsjobba är en gammal väg in på arbetsmarknaden för ungdomar. I detta läge avskaffar regeringen och stödpartierna en anställningsform som många ungdomar har prövat på. Det är då inte konstigt att det är så hög ungdomsarbetslöshet och total arbetslöshet i Sverige om man efter tolv år vid makten fortsätter på den här traditionella vägen och lägger förslag som försvårar för nya anställningar för ungdomar och driver småföretag till nedläggning, eller åtminstone till sämre lönsamhet. Det här förslaget, om man ser det i småföretagarperspektiv, är en förödande, effektiv dementi av allt som Socialdemokraterna säger i högtidstalen om värdet av småföretagsamhet. Beslutet här i dag kommer att gynna ökade svartjobb. En företagare skriver: Förslaget skulle vara en katastrof för vår bransch som har 20 % vintertid och 80 % sommartid! Det gagnar bara dem som använder svart arbetskraft; för dem spelar det här förslaget ingen roll. Ja, så är det. I den här regionen, Storstockholm, drabbas framför allt restauranger men också annat företagande som äger rum i Stockholms skärgård - en glesbygd faktiskt. Så här skriver Wik-Inn Marina AB: Eftersom varvsverksamheten till stor del är koncentrerad två hektiska perioder, vår och höst, påverkas alla marinor negativt av den här förändringen. Dessutom kan säsongsanställningen ligga till grund för en kommande heltidstjänst så det påverkar även den arbetssökande negativt. En annan marina skriver: Vi ger jobb till studerande ungdomar under säsongen som tacksamt jobbar med oss under sommarmånaderna. Många återkommer år efter år. De bygger upp en kompetens. Det blir en kompetensförlust med det här beslutet, som Patrik Norinder påpekade tidigare. Enligt min mening är vänsterkartellen både destruktiv och hårdnackad i sitt beslut i dag. Det är inte bara det att de driver företag till nedläggning eller minskad produktion därför att det blir mindre lönsamt att driva produktion, utan det kommer också att öka importen av produkter och tjänster som inte längre produceras här i landet. Vänsterkartellen är inåtvänd. Det är så otroligt tydligt när man läser det här lagförslaget. Arbetsrättare är inåtvända. De har inte uppfattat att Sverige är en liten, öppen ekonomi, att vi är en del av världen, en del av Europa, en del av Norden. Försämras företagsklimatet för säsongsarbete, som det här förslaget innebär, kommer säsongsarbetet naturligtvis inte alltid att upphöra, men det kommer i många fall att i stället drivas utomlands. Jordgubbar och annat grönt kan importeras, och det importeras redan i dag. Men varför öka den importen? Turism kan erbjudas av andra än svenska orter och svenska företag, och så sker redan i dag. Men varför driva denna linje hårdare? Biltestning kan komma att flytta från Norrland till Finland. Plantskoleverksamhet kan komma att flytta till Baltikum. Min fråga till Hans Karlsson är den här: Varför vill Socialdemokraterna diskriminera just svenska säsongsberoende företag, svenskt säsongsarbete, svensk turism och svenska odlingar? Varför vill ni driva säsongsberoende verksamhet ur landet? I en tid när nästan en miljon människor står utanför den svenska reguljära arbetsmarknaden måste allt fokus, enligt min och Folkpartiets mening, ligga på att öka möjligheten för företag att besluta om att anställa fler så att fler människor kan komma in på arbetsmarknaden. Självklart, som Patrik Norinder var inne på, ska anställda ha goda villkor och ska ambitionen vara att sanera bland de olika anställningsformerna. Det är en bra ambition. Men nu görs den i ett fyrkantigt, LO-fackligt uppifrånperspektiv, och utan större hänsyn till branschspecifika omständigheter. Nu hänvisar vänsterkartellen som försvar för denna lagstiftning till att alla problem kan lösas genom att man med kollektivavtal avtalar bort lagen. Det är principiellt ett oerhört märkligt resonemang att när man inför en ny lag säga att syftet med lagen omedelbart kan förhandlas bort. Man uppmanar till detta; så fort det är problem, överge lagen. Varför inför man då lagen över huvud taget? Dessutom har inte alla småföretag och familjeföretag med säsongsanställda kollektivavtal. Vänsterkartellens strategi är att tvinga företag att skriva på med LO-kniven på strupen och LO-pistolen mot tinningen. Hellre tvång med kollektivavtal än fler jobb på sommaren. Hellre tvång med kollektivavtal än fler jobb på vintern. Hellre tvång med kollektivavtal än fler ungdomsjobb. Hellre tvång med kollektivavtal än fler jobb i de gröna näringarna. Den bistra sanningen är att vänsterkartellen menar att det är bättre att vara arbetslös med kollektivavtal än att vara sysselsatt med säsongsanställning. Så drivs svensk turism, marinor, gröna näringar, restauranger, campingar, biltestanläggningar, skidliftägare och så vidare mer eller mindre ned i diket. Där ligger snart också de som kommer att bli arbetslösa på grund av ett annat lagförslag från Hans Karlsson och regeringen, nämligen det om rätt till heltid på de deltidsarbetandes jobbs bekostnad. Måtte vårt arma land få en ny regering den 17 september för jobbens, småföretagens och de arbetssökandes skull. Fru talman! Jag yrkar bifall inte bara till ett regeringsskifte utan även till reservation 1.

Fru talman! Jag kan instämma i Carl B Hamiltons yrkanden, både när det gäller reservationen och regeringsskiftet. Vi har en god konjunktur i dag. Exportintäkterna stiger, exportindustrin går för högvarv. Det är goda yttre omständigheter. I det klimatet har vi rekordhög arbetslöshet. Vi har rekordmånga i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De öppet arbetslösa, de som är i olika åtgärder och de som i alla länder utom Sverige räknas som öppet arbetslösa, det vill säga de studerande som söker arbete är ungefär 10-11 % av arbetskraften. Det är över en halv miljon människor. Lägg till det de deltidsarbetslösa, de långtidssjukskrivna, de förtidspensionerade - av vilka många vill ha arbete - så är vi uppe i 1-1½ miljon människor. I det här läget måste vi ställa oss frågan: Ska vi föra en politik som skapar fler jobb eller färre jobb? Kristdemokraternas svar är självklart: Vi måste göra allt för att skapa fler jobb. Det är något som är fundamentalt sjukt i vår ekonomi när vi inte skapar fler jobb i så goda yttre omständigheter. När vi har ett högkonjunkturår skapar vi kanske det som vi måste skapa i tio år framåt år efter år oberoende av konjunkturläge. Vi behöver kanske 300 000 nya jobb. Vi kanske åstadkommer detta endast när vi har bästa möjliga omständigheter i omvärlden. Frågan till Socialdemokraterna och Hans Karlsson är: Kommer vi med det här förslaget att skapa fler jobb? Blir det lättare eller svårare att anställa? Det finns många bra saker i lagförslaget, vill jag säga. Det är skyddet för föräldralediga som vi från riksdagen har begärt och som det har funnits ett enigt utskott kring. Det har tagit alldeles för lång tid, enligt vår uppfattning, men det kommer nu. Det finns också en vällovlig ambition att sanera i antalet anställningsformer. Jag vill gärna säga det. Det är de goda sidorna av det som har kommit. Det finns två förslag som talar för att det här är en politik i fel riktning. Tidsgränsen för visstidsanställning är för snålt satt, enligt vår uppfattning: 14 månader i stället för vårt förslag 24 månader under en femårsperiod. Det kanske allvarligaste problemet, som har tagits upp av flera, är att formen säsongsanställning försvinner. Det är så många speciella villkor i turism, byggbransch, restaurangbransch, gröna näringar och liknande att den här anställningsformen behövs. Den har fungerat väl fram till i dag, och nu ska den bort. Notera att regeringens egna utredare och de departementspromemorior som har utarbetats har haft förslaget att ha kvar säsongsanställning. Det är regeringen som i överläggningar med Miljöpartiet och Vänsterpartiet har kommit på att det här ska bort. Ansvaret faller alltså helt och hållet på de tre partierna. Varför är det då ett så huvudlöst förslag att ta bort säsongsanställningarna? Jag ska ge några exempel. Gröna Lund har högsäsong maj till september. Man har 75 fast tillsvidareanställda och 1 400 säsongsanställda. På tre säsonger kommer man inte att kunna ha kvar dessa människor som kommer tillbaka säsong efter säsong. Efter tre säsonger är de fast anställda och man tar på sig hela arbetsgivaransvaret. För att undvika detta tvingas man att byta folk snabbare än vad man annars skulle ha gjort. Alternativet är att dra på sig kostnader som man inte har intäkter för. Hur skapar det bättre förutsättningar för Gröna Lund att bedriva en bra verksamhet? Det ökar deras kostnader i form av pengar eller i form av att de förlorar kompetens och kontinuitet. Därmed kostar det mer. Trädgårdsodlaren i Ombergs plantskola i Västra Götaland har 16 årsarbetare. Det är 2 i januari, 17 i april, 26 i juni, 12 i september och 7 i december. Så ser verkligheten ut för en plantskola i Västra Götaland. Hur ska denne plantskoleägare bedriva sin verksamhet? Socialdemokraterna säger att man får förhandla med kollektivavtalet. Förr i tiden hette Ombergs plantskolas motpart Lantarbetareförbundet. Det finns inte kvar. Det är nu Kommunalarbetareförbundet med en halv miljon medlemmar. Vad tror ni att deras centrala ombudsmän vet om plantskolans och blomodlingens förutsättningar när man kommer och ska göra en snabb förhandling? Det här ska träda i kraft 1 juli 2007. Kommunal har sagt att man inte ska medge undantag från lagen. Vilken osäkerhet skapar inte det för Ombergs plantskola från i dag till den 1 juli 2007? Är poängen att man ska avtala bort den nya lagen skulle jag, om jag var facklig företrädare, inte vara så korkad att jag förhandlade bort en lag utan att få någon motprestation. Om man lyckas väl i förhandlingen blir det alltså någon typ av kostnad för Ombergs plantskola som har 16 årsarbetare fördelade oerhört olika över säsongen. Varför tvingar man in Ombergs plantskola i detta problem? Varför låter man inte en anställningsform som har fungerat väl finnas kvar? Det är inte här som jag har uppfattat socialdemokratins kritik mot för många tillfälliga anställningar. Det har varit inom vården, som ofta haft en kommun eller ett landsting som arbetsgivare. Varför fattar inte Hans Karlsson på den socialdemokratiska partistyrelsen ett beslut om att genomföra förändringar där man tar bort visstidsanställningar från kommuner och landsting? Det räcker med ett klubbslag på den socialdemokratiska partistyrelsen. Varför gå via lagstiftningen? Varför inte lita på kollektivavtal och förhandlingar för att komma till rätta med problemen där det system som vi har i dag missbrukas? Varför slå mot Gröna Lund i Stockholm, Ombergs plantskola och en rad andra exempel som har nämnts i debatten? Den fråga som Laila Bjurling och Hans Karlsson måste ställa är: I det här klimatet, med så många människor utanför den reguljära arbetsmarknaden, leder det här förslaget till fler eller färre anställda i Sverige? Kan ni med trovärdighet stå i riksdagens talarstol och säga att detta kommer att innebära att fler får arbete? Om ni kan säga det med trovärdighet kan jag åtminstone tycka att ni är konsekventa i ert beteende. Jag tror inte att ni ärligt kan säga det. Sverige behöver nu åtgärder som skapar fler jobb och bättre förutsättningar. Socialdemokraterna säger att vi ska ha färre regler för småföretag. Man säger att det pågår ett arbete. Det har lett till vissa regelförändringar, men när en regel har försvunnit har tre nya kommit till. I dag fattar vi beslut om att krångla till det ytterligare, inte minst för små företag. Om ett tag ska vi få en lagrådsremiss om rätt till heltid. Det är också en fyrkantig lagstiftning uppifrån där småföretagen ska lära sig 14 sidor ny lagtext. Och så krånglar man till tillvaron ytterligare i stället för att lägga all energi på att skapa nya jobb, mer livskraftiga företag, företag som vågar anställa och som vågar expandera. Men i stället gör man tvärtom. Varför? Jag blir inte klok på er politik. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Det går bra för Sverige. Jobben kommer. Hur många gånger har vi inte hört dessa ord från olika regeringsföreträdare under det senaste halvåret? Ja, jobben kommer kanske, men jobben försvinner också. Nu debatterar vi ett förslag som kommer att innebära ett dråpslag för många jobb, nämligen förslaget som handlar om säsongsarbete. Vi är många som undrar: Har inte regeringen eller dess rådgivare insett att det finns många företag som bedriver säsongsbetonad verksamhet och som inte kan bedrivas under hela året? Är det kanske så att regeringen tror att anställning i regeringen är tillsvidareanställning? Vi får hoppas att det blir en ändring i september, så att ministrarna bättre förstår situationen för arbetsgivare och säsongsanställda. Låt mig få lyfta fram ett exempel som ligger nära mig. Jag är i mitt yrke som kyrkoherde ansvarig för att våra kyrkogårdar sköts på ett värdigt sätt. Och det kostar mycket att hålla dem i gott skick. Från april till en bit in på hösten behövs det många goda krafter till olika grönjobb på kyrkogårdarna. Sedan kommer senhösten och vintern, och det är då inte så mycket att göra på kyrkogården. Säsongsjobb har kunnat erbjudas till studerande, lantbrukare och andra som har kunnat hjälpa oss när det är säsong. Men vad skulle kyrkan kunna erbjuda för arbete under vintertid? Ett annat exempel är Rolf Östinge som driver ett trädgårdsanläggningsföretag i Arlöv i Skåne. Han har nio anställda. När det är mild skånsk vinter har han ganska lång säsong. Om han skulle tvingas att alltid garantera tillsvidareanställning för sin arbetsstyrka i stället för säsongsjobb skulle han enligt egen uppgift tvingas halvera antalet anställda. När över en miljon människor står utanför den vanliga arbetsmarknaden, då tycker vi från Centerpartiet att alla goda krafter ska verka för att få människor i arbete i stället för att ödsla kraft och tid på att begränsa möjligheterna. Har regeringen inte förstått att 170 000 arbetslösa ungdomar just genom säsongsanställningar åtminstone kan få en viss kontakt med arbetslivet - sommarjobb och ett första jobb? När Göran Persson säger att ungdomsarbetslösheten inte är ett stort problem och att det nog kommer att lösas, då tycker jag att övriga ministrar, inklusive Hans Karlsson, borde resa sig och uttrycka sin oro för att många av dagens unga riskerar att missa det som var naturligt för ministrarnas generation, nämligen att ha tillgång till ett arbete, att känna sig behövd och uppskattad och att uppleva gemenskapen på en arbetsplats. Fru talman! Vi hörde för några veckor sedan slagorden: Alla ska med! Det påminner lite grann om kampanjen 1987, tror jag att det var, då man sade: Hela Sverige ska leva! Det fanns en affisch med alla partiernas företrädare, och texten löd: Vi sitter alla i samma båt. Vi vet hur det gick. Några hoppade av båten, och landsbygdsfrågorna dammas bara av i samband med valrörelsen. I dag behandlar vi en fråga som är viktig för landsbygdens överlevnad. Att kraftigt försvåra säsongsanställningar är förödande för svensk landsbygd. Jag vill ställa en fråga till vänsterkartellen: Har ni glömt bort alla dem som genom företagande hjälper oss att få en levande landsbygd? Vår jordbruksminister brukar tala om hur viktigt det är med betande mular och öppna landskap. På vintern ser vi inte de betande mularna och de öppna landskapen. På våren ser vi dem igen. Lika självklart borde det vara med säsongsanställd personal. Vi ser dem under säsongen. Och när det inte längre finns arbetsuppgifter så gör de någonting annat. Vi vet att många väljer att studera, resa eller ta ett annat arbete i väntan på att säsongen ska börja igen. Sunt förnuft talar för att vi ska behålla möjligheterna till säsongsanställning. Sverige har missat mycket inom turistbranschen. Från Centerpartiet vill vi att turistbranschen ska utvecklas, och vi undrar om inte ministerns förslag snarare verkar i en riktning mot avveckling. Innan jag fortsätter med invändningar mot dagens betänkande vill jag ändå lyfta fram ett positivt inslag i texten. Jag tänker då på avsnittet om förstärkt skydd för föräldralediga. För oss i Centerpartiet är det viktigt att värna om möjligheterna att kombinera familjeliv med arbete och att föräldrar ska kunna vara delaktiga i barnens uppväxt utan att missgynnas som arbetstagare eller arbetssökande. Och rätten till föräldraledighet är väl grundad i vårt land. Och genom det som vi nu ska fatta beslut om befästs den ytterligare. Men åter till besynnerligheten i betänkandet, och då menar jag förslaget om att tiden för att tjäna in så kallad företrädesrätt till återanställning ska förkortas från tolv till sex månader. Det är ett förslag som slår mot dem som står utanför arbetsmarknaden. Den längre prövotiden innan företrädesrätten inträder skulle innebära en chans för många att komma in på arbetsmarknaden. Jag ska ge ett exempel. Hussein kommer från forna Jugoslavien. Han har varit i Sverige i tio år, gått olika kurser och haft olika praktikjobb. Nu kan han äntligen via en kompis få ett jobb. Det är ett företag som tillverkar möbler som han har fått tips om. Men företagaren tvekar. Han inser att Hussein har goda kvalifikationer och kan vara användbar på olika platser i företaget. Men samtidigt vet han att sex månader är en kort tid. En längre prövotid på tolv månader skulle gynna båda parter. Allians för Sverige anser att ett regelverk som gör att arbetsgivare vågar göra långsiktiga åtaganden i förhållande till sina anställda skulle gynna ungdomar, personer som Hussein med invandrarbakgrund, sjukskrivna och andra med ingen eller svag bakgrund på arbetsmarknaden. De skulle lättare få jobb och arbetslivserfarenhet. Fru talman! Vi som debatterar här i dag är privilegierade. Vi har alla ett arbete att gå till. Och om vi inte blir omvalda i höst har de flesta av oss ett arbete att återvända till eller förmåner som pension och inkomstgaranti. Men för den skull får inte vi genom våra beslut försvåra för arbetssökande och arbetsgivare att tillsammans finna vägar till arbete. Att vara arbetslös innebär en svår situation. Men att som företagare inte våga anställa på grund av ett orimligt regelverk är också mycket frustrerande. I dag har vi ett utmärkt tillfälle att lyssna på det sunda förnuftet, från arbetslösa och från företagare. Vi från Centerpartiet och vi från alliansen har sett och lyssnat. Och frågan är nu om vänsteralliansen ser och lyssnar eller fortfarande har skygglapparna och hörselskydden på. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Hela den här veckan är en riktig höjdarvecka för blivande föräldrar. I går tog riksdagen beslut om att höja taket i föräldraförsäkringen, det vill säga att vi höjer inkomstgränsen så att många fler verkligen får 80 % ersättning vid föräldraledighet. Det firade bland annat TCO i tisdags med fika och ballonger här på Mynttorget. I dag ska vi ta beslut om att arbetsgivare inte får missgynna föräldralediga när det gäller lönehöjningar, befordringar, kompetensutveckling och andra anställningsvillkor. Riksdagen ska också ta beslut om att föräldraledigheten inte får användas som uppsägningstid. Om en arbetsgivare behöver säga upp en föräldraledig kvinna eller man börjar uppsägningstiden räknas först när den föräldralediga återkommer till sitt arbete. Vi ska också ta bort den bestämmelse som säger att man måste ha varit anställd i sex månader för att ha rätt till föräldraledighet. Vi socialdemokrater vill underlätta och förbättra för både kvinnor och män när det gäller att kunna kombinera sitt föräldraskap med sitt yrkesliv. Det är skillnad jämfört med Moderaternas förslag om att försämra för föräldrar genom att ta bort fyra månader av ledigheten och dessutom sänka till 75 % ersättning. Den mer kontroversiella delen av betänkandet handlar om förstärkningar och förenklingar i lagen om anställningsskydd, framför allt när det gäller visstidsanställningarna. I dag har vi många olika former av visstidsanställningar med olika regelsystem och olika tidsgränser. Det är inte lätt vare sig för småföretagare eller för löntagare att hålla reda på alla former. Därför säger vi socialdemokrater tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet i vårt förslag att det ska bli lättare att visstidsanställa. Arbetsgivaren får rätt att utan motivering visstidsanställa en och samma individ i 14 månader inom en femårsperiod. Att vi fastnat för gränsen 14 månader beror på att vi räknat med att de allra flesta legitima behov av visstidsanställningar ryms inom den ramen. Att det ska bli lättare att visstidsanställa måste naturligtvis kombineras med ett förstärkt skydd för den som blir visstidsanställd. Därför föreslår vi att visstidsanställningen efter de 14 månaderna inom en femårsperiod går över till en tillsvidareanställning. Tanken med det är att det inte ska vara möjligt att en och samma arbetsgivare långa tider anställer en och samma individ på den ena visstidsanställningen efter den andra. I dag förekommer tyvärr en hel del missbruk av möjligheten att visstidsanställa. Många journalister kan vittna om att en vanlig anställningsform är visstidsanställning under elva månader. Sedan är det slut. En annan journalist får jobb i elva månader, så där fortsätter det. Att anställningstiden bara är elva månader beror på att man med dagens regelverk har förtur till en anställning efter tolv månader. Vi vill ändra på det och sätta gränsen vid sex månader. När det gäller provanställningar som i grunden ska leda till en tillsvidareanställning och dagens säsongsanställningar räcker det i allmänhet med sex månader för att kunna bedöma om individen är rätt person för jobbet eller inte. Det finns ingen anledning att ha en längre tid för att testa en visstidsanställd person. Sex månader borde räcka för att bedöma om individen passar för jobbet eller inte vare sig det gäller provanställning eller det gäller visstidsanställning. Vi vet att de allra flesta arbetsgivare är mycket seriösa och vill behandla sina anställda väl. Dessvärre finns det de som utnyttjar lagstiftningen till bristningsgränsen, som i exemplet med journalister. Med förtur till en ny anställning redan efter sex månader tror vi att missbruket kan stävjas. I teorin skulle anställningarna i stället för elva månader i dag kunna bli fyra eller fem månader i fortsättningen, men det tror jag inte. Kostnaderna för rekrytering och inskolning skulle bli alldeles för höga i det fallet. Fru talman! De här förändringarna i lagen om anställningsskydd har väckt en hel del oro bland de företag som i dag använder sig av säsongsanställningar. Jag förstår att många företag blir oroliga när de tror att det i fortsättningen blir förbjudet att säsongsanställa, men så är emellertid inte fallet. Lagen är dispositiv, så det går alldeles utmärkt att träffa kollektivavtal om avvikelser från lagen. Dagens lag definierar över huvud taget inte vad en säsongsanställning är. Det kan vara vad som helst, från att plocka jordgubbar under några veckor på sommaren till att ha bortemot tio månaders visstidsanställning år efter år. Svenskt Näringsliv tycks ha bestämt sig för att skrämma upp sina medlemmar. Så sent som i tisdags hörde vi att LO reagerade på att Svenskt Näringsliv felaktigt skrämt sina medlemmar med turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd. De har också drivit en kampanj mot dagens lagförslag och skrämt upp många företag. De har nogsamt informerat oss i riksdagen om många olika företags uppfattning om behovet av säsongsanställningar. Vi har hört borgerliga företrädare här räkna upp en hel del exempel. Bland annat nämndes Ombergs Plantskola som frågar om det är bättre med arbetslöshet än med säsongsanställningar. De skriver att det är viktigt att kunna ha säsongsanställda som kommer tillbaka år efter år - detta för att säkra företagets långsiktiga kompetens. De oroar sig för att behöva förhandla med "det gigantiska Kommunalarbetareförbundet vars intresse av speciella lösningar för den 'gröna näringen' inte känns helt givet". Södra Skog, som är Sveriges största skogsägarförening med 35 000 medlemmar skriver å andra sidan: "Närmast till hands ligger att komma överens om undantag från lagstiftningen genom lokala kollektivavtal. Våra fackliga motparter är väl medvetna om de ekonomiska betingelserna för vår verksamhet, varför jag utgår ifrån att de tar sitt ansvar och medverkar till rimliga avtal." Så olika kan två företag se på fackens medverkan. Jag är, precis som Södra Skog, helt övertygad om att de fackliga organisationerna när det gäller de branscher som har behov av säsongsanställningar är precis lika medvetna som arbetsgivarna om de villkor som gäller. Enligt min och Socialdemokraternas uppfattning är det väl i högsta grad rimligt att arbetsmarknadens parter i kollektivavtal tillsammans kommer överens om vilka villkor som ska gälla dels för att löntagarna ska få rimliga arbetsvillkor, dels för att företagen ska förvissa sig om att de får tillgång till den kompetens de behöver. Sammanfattningsvis vill vi socialdemokrater stärka skyddet för visstidsanställda efter 14 månader inom en femårsperiod i stället för att, som Centerpartiet föreslår, försämra anställningsskyddet för unga människor, stärka företrädesrätten för visstidsanställda från tolv månader till sex månader, och det ska gälla alla arbeten inte bara andra "visstider" som Patrik Norinder vill, och stärka föräldraledigas ställning på arbetsmarknaden, inte ta bort fyra månaders föräldraledighet och inte sänka föräldrapenningen som Moderaterna vill. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Först vill jag säga några ord om detta med förstärkt skydd för föräldralediga. Den utredning som lagt fram det här förslaget kom ju år 2002. Ett enigt utskott hade också begärt förslag i den här riktningen. Det är nu fyra år sedan dess. Jag vill gärna att det står i protokollet att det alltså inte är någon beundransvärd handlingskraft som präglat regeringen eller utskottsmajoriteten här. Jag går tillbaka till det som vi inte är eniga om utan som är kontroversiellt här, bland annat säsongsanställningarna. Mia som förestår Ombergs Plantskola och som jag berättade om i mitt anförande är, som sagt, lite rädd för att det stora Kommunal med 500 000 medlemmar inte riktigt förstår Ombergs Plantskolas speciella förutsättningar. Och framför allt: Vad kommer ett avtal att kosta där man återgår till nuläget? Det är vad Mia vill. Hon vill ha det som i dag, och det är något som också hennes personal trivs med. Laila Bjurling säger att det finns andra företag som ser mera positivt på fackets möjligheter att avtala. Ja, det kanske är så att olika företag har lite olika synsätt men också att fackliga organisationer och fackliga företrädare är lite olika. Lagen sätter alltså ribban högre upp. Sedan ska man försöka återgå till nuläget från ett förhandlingsläge som är helt annorlunda. Det är klart att det skapar oro och krånglar till det. Det bygger på en inställning hos de fackliga företrädarna att det som var före lagen är bättre än det som är efter lagen. Vad är vitsen med lagen då? Min fråga till Laila Bjurling tidigare i mitt anförande var: Blir det fler eller färre jobb med det förslag som ligger på riksdagens bord i dag? Svara på den frågan: Blir det fler eller färre jobb?

Fru talman! Det är fullständigt självklart att det här är en skyddslagstiftning för dem som har osäkra anställningsvillkor på arbetsmarknaden. Det är ingenting som vi sticker under stol med. Vi underlättar för arbetsgivaren att göra visstidsanställningar under en så lång tid som 14 månader, men då måste vi också skärpa skyddslagstiftningen för dem som blir visstidsanställda så här länge. Det är inget lagförslag som syftar till att underlätta för en plantskola eller till att försvåra för en plantskola. Det är en skyddslagstiftning för dem som är visstidsanställda. Vi har ingen som helst tro på att det ger fler jobb, men vi tror att det blir tryggare jobb. Det blir tryggare tillvaro för de människor som tvingas leva i visstidsanställningar, något tryggare kan det bli. Det finns i dag, som jag sade i mitt anförande, arbetsgivare som faktiskt sätter i system att använda dagens lagstiftning till bristningsgränsen. Människor får gå på den ena visstidsanställningen efter den andra under långa tider, med den otrygghet som följer av det för den anställde när det gäller till exempel hyreskontrakt, telefonabonnemang, banklån eller vad som helst utanför arbetslivet. Men det gäller också inom arbetslivet, såsom mycket sämre kompetensutveckling, mycket sämre förutsättningar för delaktighet och så vidare. Det här, Stefan Attefall, är en skyddslagstiftning. Jag skulle vilja fråga Stefan Attefall när nu högeralliansen gillar kollektivavtal så mycket: Vari ligger faran när parterna kommer överens om vilka villkor som ska gälla i en säsongsanställning?

Fru talman! Det ska jag svara på. Jag tror på kollektivavtalet. Jag tror, liksom många LO-företrädare i det danska exemplet, på att hitta lösningar på arbetsmarknaden per bransch och per företag, inte genom att lagstifta i detalj och sedan öppna för eventuella undantag som kräver speciella förhandlingar. Jag vill att man ska ha former som passar olika branscher. Där har Danmark varit föregångare i att hitta en balans mellan skyldigheter och rättigheter, mellan säkerhet och flexibilitet. Ta gärna till vara de erfarenheterna i det här sammanhanget! Jag frågade om det blir fler eller färre jobb. Laila Bjurling svarade sanningsenligt att det inte blir några fler jobb. Alltså, i detta läge med denna arbetsmarknad med stora bekymmer lägger inte Laila Bjurling fram förslag i riksdagen som ger fler jobb. Sedan säger Laila Bjurling att den här lagstiftningen inte är någonting för Ombergs Plantskola. Nej, det är det som är problemet. Problemet är att lagstiftningen inte tar hänsyn till de olika förutsättningar som finns inom olika branscher vid olika årstider i olika delar av Sverige. Det är det som är problemet med den här typen av fyrkantig uppifrånlagstiftning. Det tar hänsyn till något slags genomsnitt. Står jag med den ena foten i kylskåpet och en annan på en platta är genomsnittet ganska behagligt. Men jag glömmer att verkligheten faktiskt är olika på olika ställen. Ombergs Plantskola har speciella förutsättningar. Varför vill du skapa sämre förutsättningar för Ombergs Plantskola och en del andra näringar som vi har pratat om i dag? Blir det verkligen inte bara neutralt utan färre jobb på grund av detta? Vad säger Laila Bjurling till alla dem som står utanför arbetsmarknaden och som Laila Bjurling gör det svårare för? Jag förstår inte vart arbetarpartiet Socialdemokraterna har tagit vägen.

Fru talman! Högeralliansens olika företrädare har här räknat upp massor med olika exempel på hur det kan se ut bland de företag som har säsongsanställningar. Det är väl skäl nog för att det inte ska regleras i lag hur en säsongsanställning ska se ut. Det går helt enkelt inte att reglera det i lag, och det är inte i dag heller reglerat i lag hur en säsongsanställning ska se ut. Därför har vi valt den här öppna visstidsanställningen som får vara i 14 månader. Har man behov av mer visstidsanställning kommer man överens om de villkor som ska gälla. Det är inte för att vi vill försvåra för Ombergs Plantskola, och det är inte för att underlätta bara för Ombergs Plantskola. Det är för att förstärka rätten och skyddet för de anställda men också för att man ska kunna ha den flexibilitet som till exempel Danmark har eller som vi har här i Sverige. Det är en flexibilitet som innebär att parterna är helt fria att teckna avtal med de villkor som ska gälla för Ombergs Plantskola och för Södra Skog. Dessutom kan jag för kammarens kännedom tala om att Kommunalarbetarförbundet har en väldig massa ombudsmän och förtroendevalda som mycket väl kan den gröna näringen och som är mycket väl insatta i de villkor som gäller för den.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag. Sedan tänkte jag inleda med att säga några ord om kollektivavtalsspåret, som har trampats upp rejält i debatten. Diskussionen och kritiken från alliansen blir lite obegripliga. Den nuvarande lagstiftningen är avsevärt mycket mera detaljerad i fråga om vad som ska gälla för viss tid på arbetsmarknaden än enligt det förslag som vi lägger fram nu. I praktiken flyttar vi oss ifrån detaljerad lagstiftning till mera av uppgörelser i avtal. Det är det som det här förslaget egentligen innebär. Jag tycker att önskemålen borde vara tillgodosedda. Jag delar helt och fullt alliansens uppslutning bakom kollektivavtalen. Det är klart att vi ska sträva efter att försöka hitta lösningar där parterna kommer överens i avtal så mycket som möjligt. Det är naturligtvis helt ogörligt att försöka att i lagstiftning detaljreglera hur lösningarna ska se ut i olika näringar, branscher och yrken. Det faller på sin egen orimlighet. Därför vill vi vidta de här förändringarna, och det är därför vi vill göra lagstiftningen helt och fullt avtalsdispositiv just för att arbetsgivare och facket tillsammans ska kunna göra de branschanpassningar och de undantag som är nödvändiga. Är inte det ganska bra? Jag ska säga några ord också om det förslag som vi lägger fram i övrigt. Lite upprepningar blir det. Jag har inte så jättemycket tid på mig, men jag ska försöka snabba på. Bakgrunden är ändå viktig att känna till. Under de senaste tio åren har de tillfälliga anställningarna ökat, inte generellt men för vissa grupper på arbetsmarknaden. Det gäller olika grupper av invandrare och ungdomar. Det är kanske i första hand LO-anslutna unga kvinnor som drabbas. Utan tvekan har vi fått ett ökat bruk av icke-avsedda tillfälliga anställningar på arbetsmarknaden. Det är egentligen det som är problemet, plus att det nuvarande regelsystemet är både krångligt och svåröverskådligt. Egentligen är bakgrunden den att vi har blivit allt sämre på att klara uppgiften att hävda tillsvidareanställningen som norm och huvudregel på arbetsmarknaden. Det finns därför många goda skäl för den här omregleringen och för förslaget. Vad är det vi föreslår? Jo, vi ersätter nuvarande mångfald av olika typer av anställningsformer för viss tid med i huvudsak två olika anställningsformer. Förutom vikariatsanställningar, som föreslås förbli i oförändrat skick, tillför vi en ny visstidsanställning som ger arbetsgivaren rätt att anställa på viss tid utan några skäl för det. Den byggs upp på ungefär samma sätt som vikariatsanställning, det vill säga med en begränsning i tiden. Vad innebär detta? Jo, det innebär att vi med det nya förslaget och med den nya fria visstidsanställningen helt enkelt ökar flexibiliteten och gör det enklare för arbetsgivaren att anställa på viss tid. För att vi ska ha balans på arbetsmarknaden och balansera den ökade flexibiliteten mot arbetstagarnas behov av säkrare och tryggare anställningar föreslår vi att företrädesrätten till nya anställningar förstärks, att kvalifikationstiden sänks från tolv månader till sex månader och att ramtiden blir två år i stället för tre. Vi strävar efter att hitta en balans mellan å ena sidan att öka flexibiliteten och göra det lättare för arbetsgivaren att anställa på viss tid och å andra sidan arbetstagarnas behov. Arbetslivets villkor och verksamheternas krav varierar starkt mellan olika branscher, näringar, företag och yrken. Det är som jag sade tidigare, nämligen att det är ogörligt att försöka täcka in alla legitima behov av tillfälliga kontrakt i lagstiftningen. Därför måste den vara avtalsdispositiv så att parterna får möjligheten att göra anpassningarna och undantagen som vi alla vet är helt nödvändiga. Det är det vi föreslår. Vår förhoppning är att det inte längre blir möjligt att stapla och kombinera tillfälliga kontrakt på varandra i all oändlig tid. Därmed förhindrar vi att tillfälliga anställningar kommer till bruk när arbetskraftsbehovet egentligen är tills vidare, vilket faktiskt är fallet i många situationer i dag. Vi reducerar visstidsanställningsformerna i lagstiftningen till två och bygger upp dem på ungefär samma sätt, det vill säga med samma grundkonstruktion. Det blir avsevärt mycket enklare att hantera för arbetsgivare. Jag tycker att tillsvidareanställningar därmed hävdas bättre, samtidigt som möjligheten att anställa på viss tid när behovet är tillfälligt bibehålls - med hjälp av lagstiftningens dispositivitet. Fru talman! Det här är ett välbalanserat förslag. Därför blir jag lite bekymrad när jag lyssnar på näringslivets företrädare och även alliansens företrädare här i kammaren. Jag hör bara eländesbeskrivningar. Man pratar mycket om minskad flexibilitet och ökade svårigheter för företagen. Man går till och med så långt att man hävdar att företagens hela existens står på spel. Diskuterar vi verkligen samma förslag? Hur går det egentligen med Gröna Lund i Stockholm och skidanläggningarna i Sälen? Är det död och pina som väntar dessa arbetsgivare om vi genomför förslaget? Är utskottsmajoriteten beredd att med berått mod stänga av skidliftarna i Sälen och stänga ned karusellerna på Gröna Lund? Så är det om man ska tro Svenskt Näringsliv och även om man lyssnar på alliansen. Varför i hela friden skulle vi vilja göra det? På vilka grunder drar man denna halsbrytande slutsats? Finns det någon som helst substans i den kritiken och de skräckbilder man målar upp? Jag tror att alla i den här församlingen är helt överens om att säsongsanställningar kommer att behövas också i framtiden. Ingen har väl påstått något annat. Vi i utskottsmajoriteten säger att vi låter parterna avgöra hur det ska se ut. Det kommer de också att göra. Parterna är både kloka och ansvarsfulla. De har tagit ansvar hur länge som helst historiskt, och de kommer att göra det i framtiden också. Vi ger dem bara nya förutsättningar. De kommer att greja detta. Det som framförs från alliansen är absurt. Varför skulle facken börja agera som om det vore snö året om när man pratar om Sälen eller sommar året om när man pratar om Gröna Lund? Jag förstår inte tanken. Vilket intresse har facken av att sätta medlemmar utan arbete och slå undan benen för de stackars företagen? Det är hjärnspöken som utmanar löjet. Det är inte seriöst, alliansen! Då kommer vi till fler frågor. Blir det inte väldigt dyrt för företagen? Kommer inte det här förslaget och de fackliga organisationerna att kräva rejält betalt? För vad? Det undrar i alla fall jag. För att godkänna en ordning som de redan har godkänt eller tillåta säsongsanställningar i Sälen och på Gröna Lund, det vill säga låta företagen bedriva verksamheten på ungefär samma sätt som i dag? Skulle det vara saklig grund för att kräva mer betalt? Om inte, varför ska företagen betala? Jo, det antyds att det är därför att företagen försätts i en utpressningssituation där skrupelfria fackliga organisationer tvingar företagen att köpa sig rätten att bedriva samma verksamhet på samma villkor som de alltid har gjort tidigare. Inte heller det stämmer vid närmare granskning. Det finns över huvud taget inget reellt utpressningsläge som dessa skrupelfria fackliga organisationer, om de hade funnits, skulle kunna utnyttja. Varför finns inte det? Jo, därför att företagen alltid kan anställa tills vidare - utan problem. När arbetsuppgifterna smälter bort med snön i Sälen smälter också behovet av arbetskraft samman. Då uppstår något som kallas för arbetsbrist. När arbetsbrist uppstår kan företagen säga upp personal. Det är saklig grund för uppsägning. Med snön som smälter i Sälen smälter också utpressningshotet samman till ingenting. Fru talman! När eländesskildringarna utsätts för en någorlunda saklig och kritisk prövning faller de samman som ett korthus. Kvar finns däremot det förslag som utskottsmajoriteten lägger på riksdagens bord och som vi senare ska fatta beslut om. Jag hävdar fortfarande att det är ett välbalanserat förslag. Det kommer att öka anställningstryggheten samtidigt som det gör det enklare att anställa på viss tid.

Fru talman! Det är en hedervärd argumentation som Anders Wiklund försöker sig på. Han försöker förklara att självklart har ingen facklig organisation någon ambition att stänga Ombergs Plantskola, liftarna i Sälen eller Gröna Lund. Det tror inte jag heller. Om det nu inte blir någon skillnad mot i dag, vad var poängen med att ta bort säsongsanställningsformen? Det ska inte bli någon skillnad säger Anders Wiklund, men ändå ska en anställningsform som fungerar bra i dag tas bort. Anders Wiklund har beskrivit många av fördelarna. Jag sade i mitt anförande att det är klokt att försöka sammanföra många anställningsformer till färre. Det finns många goda sidor i detta. Det har funnits en bred konsensus om detta i riksdagen. Det är ingenting konstigt. Det vi diskuterar är det som vi tycker är korkat. Säsongsanställningen är det mest utmärkande. Problemet ligger inte i detta, utan problemet är följande: För att undvika att hamna i ett läge där man tillsvidareanställer folk måste man byta folk oftare. Kontinuiteten i Sälenliften, där samma person kommer tillbaka och kör tre fyra månader varje år, går inte längre att ha. Om man tillsvidareanställer folk blir det regler om uppsägningstider. De absolut flesta arbetsgivarna tycker att det är jobbigt att säga upp folk. Det är fråga om att förhandla om uppsägningar, att tala om att någon måste sluta på grund av arbetsbrist och så vidare. Det är en känslomässig process. Det finns många saker som Anders Wiklund glömmer bort därför att Anders Wiklund ser det i ett fackligt uppifrånperspektiv. Men se den enskilde företagarens verklighet! Då kommer Anders Wiklund fram till ett annat perspektiv. Men då skulle Anders Wiklund inte heller vara vänsterpartist.

Fru talman! Jag försökte resonera om huruvida det finns ett reellt utpressningshot eller inte. Det gör det inte så länge som alternativet tillsvidareanställning finns och är praktiskt användbart i de här fallen. Vi pratar om säsongsanställningar och säsongsnäringar. Det här är för att illustrera ett problem som inte finns. Jag utgår från - självklart kommer det att bli så - att facken och arbetsgivarna sätter sig ned och träffar överenskommelser i avtal om vad som ska gälla i de olika näringarna för till exempel säsongsanställningar. Det är det som kommer att hända. Snöa inte in på spåret att argumentera för att det inte finns ett utpressningshot. Vi ska inte inbilla oss att tillsvidareanställningar kommer att ersätta säsongsanställningar. Det kommer att se ut ungefär på samma sätt som i dag. Det kan jag nästan slå vad med Attefall om. Låt oss föra ned diskussionen på ett sakligt plan och granska förslagen sakligt och seriöst. Jag vet att det är valår i år, och svansföringen är hög på många. Adrenalinet pumpar runt i blodet. Men låt oss ändå för en stund här i kammaren diskutera detta förslag sakligt och seriöst. Då tror jag att också Attefall kommer fram till att det förslag som vi nu ska fatta beslut om inte kommer att slå undan benen på de företag vi har talat om. Fack och företag kommer att träffa avtal. Liftägarna i Sälen och ägarna på Gröna Lund kan vara helt lugna. De kommer att kunna fortsätta köra sina skidliftar och karuseller också i framtiden.

Fru talman! Jag tror också att man kommer att fortsätta köra karuseller på Gröna Lund. Men de kanske kommer att köras lite annorlunda, till högre kostnader och med större osäkerhet som gör att det blir färre säsongsanställda. Det kanske inte blir 1 400 säsongsanställda i framtiden. Det kanske blir några fler fast anställda på grund av detta, men ett par hundra säsongsanställda försvinner, och samtidigt får färre ungdomar chansen att få ett sommarjobb som de kan komma tillbaka till år efter år. Problemet finns hos de mindre företagen. Problemet är att vänsterpartister ofta ser företagaren som en potentiell bov, som gärna gör fel om han bara får chansen och som försöker sko sig själv gentemot löntagaren. En facklig företrädare, däremot, kan aldrig göra fel. En facklig företrädare kan aldrig "glömma bort" en specifik situation för ett småföretag. Jag har själv mött många företagare som har upplevt sig misshandlade av fackliga funktionärer. Det innebär inte att jag vill avskaffa kollektivavtal och fack för den sakens skull. Det finns ofullkomliga människor överallt. Här skapar Anders Wiklund ett regelverk som gör att man blir helt beroende av att få undantag från den lag som nu ska stiftas för att ens företag ska överleva. Dessutom skapar man merkostnader. Man krånglar till det och tvingar företagen till andra åtgärder, och företagaren måste tänka på att passa olika tidsgränser för att inte tvingas till fast anställning, för då drar man på sig en massa andra kostnader och så vidare. Till exempel träder avtalsförsäkringar in när man har fast anställda men inte när man har tillsvidareanställda ibland. Det är massor med saker som man måste ha koll på som företagare. Det blir krångligare, och det blir färre människor som arbetar i Sverige. När vi mitt i högkonjunkturen har så många arbetslösa - varför för Anders Wiklund en politik för fler arbetslösa när vi behöver en politik för att få fler i arbete?

Fru talman! Stefan, det här förslaget - jag tror att Laila var inne på detta också - syftar ju till att stärka anställningsskyddet för dem som har tillfälliga anställningar. Det finns ett syfte till: Vi vill med den lagstiftning som vi har utformat lägga en ram för detta så att det inte ska bli möjligt att använda visstidsanställningar i stället för tillsvidareanställningar. Förhoppningen och syftet med det är att det ska bli fler som får tillsvidareanställningar i stället för tillfälliga anställningar. Om det totalt sett blir fler eller färre jobb av det vågar jag inte uttala mig om. Det vet jag inte, men jag tror att förslaget kommer att leda till att fler får tillsvidareanställningar. Det är faktiskt det som är syftet med förslaget. Låt oss hålla oss till det som debatten handlar om och det som är problemet. Jag hoppas verkligen att Stefan delar min ambition att försöka förhindra att ungdomar fastnar i visstidsanställningar. Vi måste ha som mål att fler kommer in i fasta, riktiga jobb. Värdera förslaget utifrån den utgångspunkten, Stefan, och jag är övertygad om att du kommer till en annan slutsats än att vi är på väg att ta strypgrepp på vissa företag.

Fru talman! Det här betänkandet om tidsbegränsade anställningar och förstärkt skydd för föräldralediga bygger på en proposition som den rödgröna majoriteten här i riksdagen har tagit fram. Jag vill därför börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och därmed avslag på de två reservationerna. Jag tror att man måste göra klart vilken bakgrunden till förslaget är. Det är givetvis för att skapa trygga anställningar och ett regelsystem som både arbetsgivare och arbetstagare kan begripa. Det är också en av de största jämställdhetspolitiska reformer som vi har lagt fram under den här mandatperioden. Det ska man inte glömma. Det är också en reform för trygga anställningar för ungdomar. Vi har sett en utveckling där alltfler människor på den svenska arbetsmarknaden har väldigt otrygga, tillfälliga anställningar. Med detta lagförslag kommer vi att sätta stopp för att framför allt kvinnor och ungdomar fastnar i återkommande tillfälliga anställningar. Sedan 1990-talets kris har andelen visstidsanställningar ökat kontinuerligt år från år. I dag är det över en halv miljon människor i Sverige, eller 18 % av arbetskraften, som är tillfälligt anställda. Det finns en rik flora av anställningsformer som arbetsgivaren kan utnyttja: projekt, säsong, arbetstopp, övning och så vidare. Visst, det kan säkert funka bra med en visstidsanställning samtidigt som man pluggar eller om man vill jobba i Åre över vintern för att få tillfälle att åka mycket skidor. Men för alla dem som år efter år åker in och ut och aldrig säkert vet vad de ska göra nästa dag, nästa vecka eller nästa månad blir dessa otrygga anställningar till sist ett helvete! Ursäkta att jag svor, fru talman, men det passade i det här sammanhanget. Det är inte sjyst. Det innebär en otrygghet när det gäller att planera sitt liv. Den dag man ska fixa en bostad visar det sig att det är omöjligt att få ett banklån för att man inte kan bevisa att man har ett fast jobb. Hur roligt är det, Stefan Attefall? Hur roligt är det när man ska bilda familj att inte kunna känna säkerhet om vilket jobb man har nästa vecka? Eller hur blir det när man ska vidareutbilda sig? Då kommer problemen, och då är det inte så skoj att inte kunna veta om man har jobb nästa vecka eller inte. Därför måste vi göra något. Det finns givetvis mycket legitima behov inom vissa branscher av att kunna ha säsongsanställningar eller visstidsanställningar för särskilda situationer. Naturligtvis är det så. Och de ska också få fortsätta att finnas. Men det är ett problem att en del arbetsgivare tyvärr har börjat utnyttja systemet och tricksa med anställningsformerna för att undvika att ta ansvar. Men jag är övertygad om att de allra flesta - kanske 99 % av dem - arbetsgivarna är sjysta. Därför måste vi komma till rätta med okynnesanvändningen av visstidsanställningar. Förslaget innebär att det blir enklare. Man behöver inte som arbetsgivare hitta på någon av alla de varianter som finns i dag - praktik, säsong och så vidare - utan man får fritt att under 14 månader anställa en person utan att ange skäl. Men vi sätter stopp för att samma arbetsgivare ska kunna dra nytta av situationen och använda samma person alltför lång tid. Det sätter vi stopp för. Jag tror att det finns många arbetsgivare som tycker att det är bra med en frihet som arbetsgivare att under till exempel tio månader pröva och se om en arbetstopp är tillfällig eller om det handlar om att man utvecklar företaget för framtiden. Då kan man pröva det. Om det går bra är det ju inget problem att skapa en fast anställning. Det finns inga problem. Men det är en gräns på fem år. 14 månader under en femårsperiod har vi satt som gräns. Jag har lyssnat mycket på viss lobbying som har förekommit på sista tiden, framför allt från den gröna sektorn och turistnäringen. Jag vet inte var alla idéer kommer ifrån. Det står faktiskt ingenting i det här förslaget om att vi vill att en säsongsanställning ska göras om till en anställning året runt. Säg att man har en säsongsanställning fyra månader varje vinter eller sommar. Då är det någon som får för sig att om det har gått ett antal månader blir det sedan året runt. Nej, det finns ingenting i lagstiftningen om detta. Det är det som är så bra. Vi säger bara att det kan bli en fast anställning om det övergår 14 månader på fem år. Det är det viktiga. Det står heller ingenting i det här förslaget om att det med automatik blir heltid. Det är ett helt annat lagförslag som vi ska behandla senare. Jag tror att det var Stefan Attefall som sade att det inte ens har kommit en lagrådsremiss om det. Det är en helt annan fråga. Det har inte med den här saken att göra, tvärtom. Det här handlar om att ta till vara de möjligheter som finns. Jag tror också att det är viktigt för framtiden, inte minst i ett EU-perspektiv, att vi värnar den svenska modellen med kollektivavtal. Jag ser därför ingen nackdel med att det här förslaget faktiskt stärker kollektivavtalens ställning på den svenska arbetsmarknaden. Jag är helt övertygad om att det finns förutsättningar, på lokal och regional nivå i olika branscher och så vidare, att göra överenskommelser mellan fack och arbetsgivare om anställningsformer som passar just den branschen eller just de lokala förutsättningarna - detta för att man ska hitta den bästa mixen av alla. Det finns givetvis inget syfte att vi ska försöka lägga ned verksamhet. Stefan Attefall säger att vi ska lägga ned Gröna Lund, låter det som. Jag begriper mig inte på den argumentationen. Argumentationen från flera här går ut på att man, om man har haft en säsongsanställd, blir tvungen att säga upp personen. Men om personen har kommit tillbaka tre år till samma arbetsplats på Gröna Lund måste ju grabben eller tjejen ha gjort ett jäkla bra jobb. Då ska väl den personen ha en fast anställning. Man ska inte säga upp en person som sköter sig. Det är sådant struntprat. Har personen skött sig tre år, fyra månader per sommar, på Gröna Lund ska väl personen för tusan få ett fast jobb och inte hålla på med någon säsongsanställning till. Vad är faran? Jag förstår inte den. I det här lagförslaget har vi ju fortfarande kvar rätten att provanställa, och det är en helt annan sak. Men utnyttja inte det här lagförslaget till att försöka skapa någon oro för att folk ska sägas upp. Det är tvärtom. De som sköter sig, både arbetstagare och arbetsgivare på den svenska arbetsmarknaden, är de som kommer att gynnas av det här lagförslaget. De som inte sköter sig kommer att drabbas. Framför allt gäller det arbetsgivare. Jag vill också lyfta upp frågan om förstärkt skydd för föräldralediga. Det är en oerhörd framgång. Tyvärr har det tagit väldigt lång tid, men äntligen kan vi enas om det. Det tycks som att vi kan få ett enhälligt beslut här i kammaren också. Det handlar om att ett brett förbud mot missgynnande av föräldralediga införs. Det handlar om borttagen kvalifikationstid när det gäller rätt att vara ledig. Det handlar om omvänd bevisbörda. Arbetsgivaren ska vid en domstolsförhandling visa att den föräldralediga inte har missgynnats den tid som personen har varit föräldraledig. Den här lagen träder i kraft den 1 juli i år. Det tror jag är väldigt bra. Fru talman! Ursäkta två svordomar, men de passade i sammanhanget. Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i sin helhet i det här betänkandet.

Fru talman! Svag argumentation, höj rösten! Ulf Holm! Låt oss titta på förslagen lite mera tekniskt, på vad det hela rör sig om. Det förslag som nu ligger innebär att man efter sex månader har företrädesrätt till nästa säsong eller nästa arbetstillfälle. Efter 14 månader har man rätt till tillsvidareanställning, och en tillsvidareanställning är en helårsanställning. Visserligen går det att förhandla bort den, men man har kvar tillsvidareanställningen. Vad händer då om det inte finns jobb? Vad händer om det inte finns säsongsjobb på en skidanläggning eller någonstans inom de gröna näringarna? Man är tillsvidareanställd. Redan efter 14 månader blir man det; det går fort. Då är man helårsanställd. Jag undrar, som jag frågade tidigare: Vad händer med a-kassan under den tiden? Kan personen lyfta a-kassa när han är tillsvidareanställd? Mitt svar är nej, med nuvarande lagstiftning. Det är behjärtansvärt att ha tillsvidareanställningar. Jag tycker också det, och arbetsgivare vill gärna ha det. Men det finns olika branscher där det här inte går. Var finns tryggheten i förslaget då? Vad är det som ger mer trygghet? Ulf Holm talade högljutt och engagerat om detta. Men vad gör man om det inte finns arbetsuppgifter? Är det inte bättre att de här personerna kan återkomma säsong efter säsong i stället för att få en tillsvidareanställning som man inte kan leva upp till och där de inte kan få a-kassa eller där man tvingas att avskeda? Och tvingas man avskeda ligger företrädesrätten kvar, också nästa år. Vad är vitsen med förslaget? Var ligger vitsen med att få en tillsvidareanställning? Redan efter sex månader har du i princip den rätten.

Fru talman! Ja, jag måste nog tillstå att den svåraste biten i det här lagförslaget gäller företrädesrätten. Där kan jag se att det kan upplevas som ett hinder för en del företagare när det gäller att våga anställa en längre period. Samtidigt måste jag säga - jag tror att det var Laila Bjurling som var inne på det - att jag inte heller tror att arbetsgivare är så pigga på att anställa fem månader och sedan sparka av den enkla anledningen att det är en företagsekonomisk katastrof att ha en så stor omsättning på anställda. Jag tror därför att man väljer att ha fortsatt anställning. Men jag erkänner att just den biten egentligen är den som är svårast när det gäller företrädesrätten, att den går in efter sex månader i stället för dagens tolv månader. Men jag tror också att förutsättningarna finns för att vi ska kunna klara detta. Sedan förstår jag inte en sak i argumentationen. Det är varför alla som i dag är säsongsanställda ska ha a-kassa. De flesta som jag känner som jobbar i någon sorts säsongsanställningar pluggar till exempel under våren och hösten. Sedan jobbar de på sommaren. Jag förstår inte varför alla säsongsanställda plötsligt har a-kassa. Jag tror inte att det är så. Det finns givetvis en mindre grupp som har det på det sättet, och då måste vi naturligtvis försöka se över dessa regler. Men hela tanken med det här är ju att skapa trygga anställningar och därmed också skapa fler arbetstillfällen. Det måste vara utgångspunkten.

Fru talman! Jag tog exemplet Furuviksparken. Det är 200 säsongsarbetare. Deras trygghet är att ha det här arbetet. Många återkommer. De flesta återkommer. De vet nästan att de kan få arbete. Många söker sedan jobb på andra ställen, men många får inte jobb. Så är det speciellt i ett län som har den högsta arbetslösheten i hela Sverige, där det inte finns jobb att få. Då finns en trygghet i a-kassan för de människorna. Den tryggheten vill Ulf Holm ta bort. För att klara deras situation borde man bibehålla nuvarande regelverk. Det här har fungerat bra. Det har fungerat under alla år. Varför ta bort tryggheten för de anställda på Furuviksparken till exempel? Det här förslaget löser inga sådana problem som Ulf Holm är ute efter, och gör att människor ska få en trygghet i anställningar. Finns det inte arbetsuppgifter, som vi har påpekat så många gångar, kan man inte heller ha anställda kvar. Ulf Holm brukar värna om de små företagen. Det är just de små företagen som har de stora problemen här. De små företagen är inte vana att förhandla med facket. De små företagen är mycket ekonomiskt riskabla. De har inte någon stark ekonomi. Här kan man slå bort arbetstillfällen. Småföretagarna kommer när man lägger på lagar på det här viset att vara mindre benägna att starta företag och anställa. Det är konsekvensen av Ulf Holms och regeringens förslag. Värnar inte Ulf Holm om de mindre företagen?

Fru talman! För det första: Lagstiftningen blir enklare för småföretagen. I stället för en flora av olika lagstiftningar med svårbegriplig lagtext har vi infört ett system som ersätter sju lagar i dag. Det borde väl vara enklare att begripa för såväl arbetstagare som arbetsgivare? Sedan kan man vända på argumentationen. Du säger att jag skapar otrygghet för de 200 anställda vid Furuviksparken som år efter år har kommit tillbaka dit för att jobba på sommaren. Skillnaden med detta är bara att de får en fast anställning. För det andra: Om de kommer tillbaka år efter år antar jag att arbetsgivaren tycker att de gör ett bra jobb. Då är det väl en trygghet att de kan få en fast anställning utifrån en period som kanske är fyra månader per år. Det finns ingenting som säger motsatsen i lagförslaget. För det tredje: Du bortser helt och hållet från det faktum att i varje fall 600 000-700 000 personer i dag har otrygga anställningar. Det är framför allt kvinnor, ungdomar och personer med utländsk bakgrund. Det är de vi ska skapa en bättre trygghet för. Då går du in och argumenterar för att det blir otryggt. Nej, det blir inte otryggt. Det blir tryggare för hundratusentals fler svenskar, framför allt kvinnor. Jag vet att jämställdhetsfrågan kanske inte är Moderaternas starka sida. Men ni kan väl i varje fall erkänna att bakgrunden till lagändringen är en situation på arbetsmarknaden som egentligen ingen av oss vill ha. Det förslag vi nu har lagt fram är ett steg framåt. Det är möjligt att det kanske inte är perfekt. Men det får vi veta först den 1 juli nästa år, eftersom kollektivavtalen ska slutas. Fram till dess har arbetstagare och arbetsgivare möjlighet att lösa frågan med lokala kollektivavtal. Fixar de det inte till det datumet får man kanske titta på frågan igen. Svårare än så är det inte. Men vi har nu gett dem ett år till att se över sina kollektivavtal. Den chansen ska de få. Jag är också helt övertygad om att de lyckas med detta.

Fru talman! Det är ofta vi hör miljöpartister plädera för att de små företagen ska ha det bättre. Det är självklart. Miljöpartiet talar gärna om en levande landsbygd. Det är bra att människor ska kunna bo och verka på landsbygden. Ett annat kärt ämne för Miljöpartiet är ekologisk odling, om jag förstått saken rätt. Ulf Holm kommer precis som jag från Skåne. Han har säkert stor förståelse för att vi där har många fruktodlare som vill ha säsongsanställd personal. Därför borde det ändå vara av intresse för Miljöpartiet att bevara nuvarande möjligheter till säsongsanställningar. Har vi dem finns det möjligheter för ungdomar och studerande att få jobba med just fruktodlingar och i andra branscher som har säsong. Är det inte så tvingas företagen anställa året om, och även på tider när det inte finns något att göra. Då är risken helt uppenbar att de måste avstå från att säsongsanställa för att inte riskera att de ska gå omkull. Därigenom blir många arbeten outförda samtidigt som alltfler människor går utan arbete. Det som nu Ulf Holm säger kommer att öka tryggheten för de säsongsanställda kommer i stället att bli ett hinder för arbete över huvud taget.

Fru talman! Det finns inget förslag om att ta bort säsongsanställningar. Det är fritt fram där de lokala förutsättningarna finns att fack och arbetsgivare kommer överens om att man fortsätter med detta på något sätt. Jag vet inte hur många gånger vi ska behöva repetera detta. Miljöpartiet vill inte stänga Gröna Lund. Miljöpartiet vill inte lägga ned den ekologiska odlingen i Skåne. Det gör vi inte heller med detta förslag. Det vore totalt kontraproduktivt. Det vi gör är att skapa tryggare anställningar för dem som ska jobba. Vi ger förutsättningar för - i och med att lagstiftningen är dispositiv - att man kan göra avvikelser i kollektivavtalen. Vi inser att vi inte kan ha en generell lagstiftning på detta område. Sverige ser olika ut, och vi har väldigt många olika branscher. Då måste vi kunna lita på att fack och arbetsgivare gör upp om detta lokalt, regionalt eller på central nivå. Jag är övertygad om detta. Det blir en ökad trygghet för kvinnor, ungdomar och personer med utländsk bakgrund. Jag vet att det går tvärsemot Centerns förslag om ungdomsavtal, där ni i stället vill ta bort arbetsrätten för ungdomar. Där är skillnaden mellan Centern och Miljöpartiet. Vi vill också skapa trygga anställningar. Vi vill gynna kvinnor och ungdomar, och vi vill ha kvar många småföretag.

Fru talman! Ulf Holm är ordinarie ledamot i arbetsmarknadsutskottet. Då antar jag att han är medveten om att inte alla småföretag och familjeföretag med säsongsanställda omfattas av just kollektivavtal. Det är lite principiellt märkligt att syftet med en ny lag skulle vara att förhandla bort denna. När det gäller Centerpartiets förslag till ungdomsavtal tror vi att det är en god väg för ungdomar att få in en fot på arbetsmarknaden. Det tror också arbetsgivarna. Nio av tio arbetsgivare välkomnar ett förslag till ungdomsavtal, och 75 % av ungdomar i åldrarna 16-26 år välkomnar också förslaget till ungdomsavtal.

Fru talman! Frågan gällde småföretagarna och arbetsmarknadsutskottet. Vi vill naturligtvis, vilket vi diskuterade i arbetsmarknadsutskottet för två år sedan, skapa ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden. Då var utgångspunkten att det fanns många problem inom byggsektorn, där det fanns mycket svart arbetskraft. Det fanns många som inte hade någon trygghet alls. Det är precis vad vi vill komma åt med detta förslag. De arbetsgivare som vi har talat om i dag är ju alla sjysta arbetsgivare. Det är naturligtvis så. Men det finns också svart arbetskraft och svarta arbetsgivare som utnyttjar systemet för att skapa otrygga anställningar. Jag ser ingen nackdel med att en effekt av lagförslaget blir att vi kan försöka få bort svartarbetet i Sverige. Jag ser ingen nackdel med den bieffekten.

Herr talman! Trots att vi lever i världens mest jämställda land har vi fortfarande ett arbetsliv som erbjuder många kvinnor en sämre löneutveckling, lägre sjuk- och arbetslöshetsersättning och, när den dagen kommer, lägre pension. Detta är inte värdigt. Det är resultatet av att nästan hälften av kvinnorna under 25 år är visstidsanställda. Det är inte värdigt ett modernt arbetsliv, vare sig för unga tjejer eller för unga killar, att i början av sitt yrkesliv fastna i en karusell med olika korta, otrygga anställningar som staplas på varandra, år ut och år in. Utan en fast anställning är det svårt att få trygghet i livet, att utvecklas i arbetet, att ha inflytande och att kunna påverka. Det är det som visstidsanställda själva berättar. De säger också att de har sämre stöd från chefer, vågar inte ställa krav på sjysta arbetsvillkor eller påpeka brister i arbetsmiljön. Trenden mot fler visstidsanställningar, där främst unga kvinnor är de stora förlorarna, är en starkt bidragande orsak till att orättvisor mellan kvinnor och män består. Vi vill nu, tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, riva några av de hinder som bidrar till att kvinnor har det sämsta fästet i arbetslivet, som begränsar kvinnors självklara rätt till trygga och utvecklande arbeten. Därför förstärker vi nu anställningstryggheten för visstidsanställda. Herr talman! När jag lyssnade på högeralliansens företrädare tidigare på eftermiddagen var det ingen av dem som över huvud taget berörde det som är det problem som vi vill lösa med de förslag vi nu debatterar. De pratade om allting annat. I den skräckpropaganda som högeralliansen, och för den delen också Svenskt Näringsliv, just nu sprider för att stoppa det här förslaget målas bilder upp om att katastrofen står för dörren. Turistnäringen får klappa igen, Gröna Lund och Furuvik får stänga, Vasaloppet ställs in och jordgubbsodlingar och skidliftar läggs ned, om vi ska tro på vad den politiska högern säger. Jag hör ju vad ni säger, och jag har läst vad ni skriver. Det är detta ni säger. Det är detta ni tycker. När jag lyssnar på er kommer jag att tänka på vad mina barnbarn säger när jag far ut i groteska överdrifter. Då säger de så här: Är du dum, eller? Det kan man inte säga här i kammaren - här ska man vara mer polerad. Men det är rätt avväpnande, och man skärper sig. Att på det här sättet sprida skräck och fasa är inte bara larvigt. Det är intellektuellt ohederligt. Tror ni själva på detta? Det ska vi komma ihåg om två år, om det blev så som ni nu säger. Vi kan väl enas åtminstone om det, att vi försöker minnas detta om två år och tittar hur det blev. Jag är emellertid inte förvånad att vi får den här debatten. Den svenska högern har alltid hårdnackat bekämpat varje löntagarförbättring som arbetarrörelsen har försökt genomföra. Vi fick höra att det inte skulle gå att driva företag eller näringsverksamhet när vi införde anställningsskyddslagen för 30 år sedan, när vi införde rätten till semester, och för den delen också medbestämmandelagen. Ni hade fel då, och ni har fel nu igen. Den som förstår hur svensk arbetsrätt fungerar vet att lagen är dispositiv. Det betyder att fack och arbetsgivare kan avvika från lagen i kollektivavtal. Det är där som de bransch- eller företagsspecifika villkor finns som kan föranleda avvikelser från lagen. En sådan anpassning kommer säkert att behövas i till exempel turistbranschen. Det är parternas sak att lösa. Jag har nu i pausen i debatten läst ett telegram där Hotell och Restaurang och deras arbetsgivare gemensamt har deklarerat att de omedelbart inleder förhandlingar för att branschanpassa sitt avtal när den här lagen nu beslutas i riksdagen, så att det finns ett färdigt avtal i god tid innan lagen träder i kraft, för att det ska bli utrett vad det är som ska gälla i den branschen. Så gör parter som är lite förnuftiga. Nu ska jag säga som precis som det är - det tycker jag är kul. Ni har varit inne på det allihopa. Det är sant att vi ger löntagarna och deras fackliga organisationer en fördel. Det är det som är grejen med den här lagen: De får en fördel. Facken kommer att stå lite starkare i förhandlingar när de ska avskaffa onödiga visstidsanställningar för att ta bort möjligheten att under lång tid stapla korttidsanställningar på varandra. Vi utlöser med den här lagen en ny förhandling. Det är det som är syftet. Resultatet av lagen är att vi utlyser en ny förhandling. Ni behöver inte oroa er för vad det kostar. Den bytesaffär som går att göra är att ta bort de onödiga visstidsanställningsformer som finns i dag och behålla dem som är oundgängligen nödvändiga. Då försvinner möjligheten att stapla visstidsanställningar på varandra. Om vi här i kammaren hade försökt att hitta den balansen hade vi omedelbart gått vilse. Det måste naturligtvis varje branschorganisation och varje fackförbund själva försöka förhandla fram. Det kommer de att göra. Stefan Attefall! När du säger att Kommunal inte är kompetent att företräda sina medlemmar inom lantbruksområdet är du helt enkelt oförskämd. Jag är övertygad om att när kollektivavtalsförhandlingarna är klara nästa år kommer det bestående intrycket att vara att det här blev rätt bra. Då har vi stärkt löntagarnas berättigade behov av trygghet. Vi har förbättrat jämställdheten samtidigt som regelverket har förenklats och arbetsgivarnas berättigade behov av arbetskraft under begränsad tid har tillgodosetts. Det är ju inte förbjudet att visstidsanställa, men det ska inte vara möjligt att stapla visstidsanställningar på varandra så att man aldrig har något annat än löpande visstidsanställningar. Vi löser ett problem för båda parter, och båda kommer att tjäna på detta. Vi gör också förbättringar för föräldralediga, som Laila Bjurling redogjorde för i sitt inlägg. Vi känner oss väldigt nöjda att kunna presentera det förslaget. Många har vittnat om hur besvärligt det har varit med diskriminering och missgynnande av människor som har föräldraledighet. Framför allt Handelstjänstemannaförbundet har länge påpekat detta och ivrigt åstundat en skärpt lagstiftning kring det. Ni säger att ni sätter arbetslösheten högt på er agenda. Ni har ju återkommit till det i alla anföranden i dag med svingar mot oss att vi stiftar lagar som egentligen bara försvårar och förhindrar. Man kan fråga sig varför ni vill avskaffa arbetsmarknadspolitiken. 97 000 fler kommer att bli öppet arbetslösa. Jag har funderat på om man i den här debatten skulle säga något om det som ni ideligen återkommer till och med falsarier i arbetsmarknadsstatistiken försöker misstänkliggöra oss för en monumental arbetslöshet som inte finns. Vi har tillräckligt hög arbetslöshet för att kunna debattera den utan att ni ska förstärka den med fullständigt häpnadsväckande statistikjämförelser som ni skapar själva. Den officiella arbetslöshetsstatistik som ni och vi har tillämpat i flera decennier just därför att vi inte ska behöva vara osams om verkligheten förvränger ni när ni på era kamrar lägger till den ena gruppen efter den andra. Det är förtidspensionärer, det är sjuka det är den ena gruppen efter den andra. Jag tycker att ni ska sluta med det. Det är dumt. Låt oss använda den verklighetsbild som en officiell myndighet i Sverige har i uppdrag att visa för oss.

Herr talman! Vi använder oss av den verklighetsbild som svenska folket känner igen sig i. Den verklighetsbild som Hans Karlsson presenterar med en öppen arbetslöshet på 4-5 % speglar inte de genuina problem som finns i Sverige med jobben och frånvaron på arbetsmarknaden. Jag vill fokusera på de här förslagen. Jag förstår inte hur man kan lägga fram dem när mer än 100 000 ungdomar är arbetslösa. Det kommer ju att innebära färre säsongsanställningar som är en viktig inkörsport för många ungdomar. Hans Karlsson säger att det bara är skräckpropaganda. Menar Hans Karlsson att vi är så effektiva att alla småföretag som sysslar med säsongsmässig verksamhet förs bakom ljuset och inte inser sitt eget bästa? Det är en oerhörd von-oben-attityd som Hans Karlsson har att de här företagen är så inkompetenta att bedöma sin egen verksamhet att de låter sig förföras av borgerliga partier. Jag tror att det är fel. Jag har större respekt för företagens förmåga att bedöma sin egen verksamhet. Hans Karlsson säger att kärnan i detta är att ge en fördel till facket. Där tror jag att vi är helt överens. Facket ska stå lite starkare. De som får betala för detta är de som står utanför arbetsmarknaden och inte kommer in. Det här höjer trösklarna. Det är bra för facket och för dem som är med i facket - de har ju ett jobb. Det är dem som inte har ett jobb och skulle vilja komma in som vi månar om. Det är dem jag talar om när jag säger att det är drygt 100 000 arbetslösa ungdomar. Man kan inte diskutera deras skydd om de inte har ett jobb att skydda över huvud taget. Det är rätt bra för facket, sade Hans Karlsson. Ja, LO finansierar Socialdemokraternas valrörelse. Det här är ett av skälen. LO köper beslut av regeringen. Det här är ett exempel.

Herr talman! Dumheter, Carl B Hamilton! Carl B Hamilton kanske har noterat att det inte enbart är LO som har drivit dessa frågor. Det är heller inte enbart socialdemokratin som har lagt detta förslag. Det finns ett sakligt problem som kräver sin lösning. Företag vet säkert sitt bästa. Jag tror att företag tar intryck av hur debatten går. Det ligger i ert intresse att måla upp detta som ett monumentalt hot mot verksamhet. Det är ovärdigt. Detta gör ni varje gång. Verkligheten visar sig sedan vara någonting helt annat. I tre år har ni målat upp en hotbild av att medfinansieringen i sjukförsäkringen, de 15 % som företagen skulle få betala, skulle medföra ett slut på anställningar i småföretag. I går fick vi ett besked från SCB. De redovisar antalet anställda, som har ökat, och antalet lediga platser. Det visar sig att nästan en tredjedel av de 50 000 lediga platserna är anmälda från företag med mindre än tio anställda. Företagen är inte oroliga för att anställa. De lär sig regelverket så småningom. Jag kan hålla med om att det varje gång vi ändrar uppstår en del undringar över hur det kommer att bli. Det är en pedagogisk fråga. Om det dessutom blir desinformation i den politiska debatten ökar ju den oron. När företag och fackföreningar blir bekanta och bekväma med de förändringar vi gör fungerar de i verkligheten. Det finns inget som helst intresse vare sig från oss eller från fackliga organisationer att förhindra att anställningar kommer till eller att verksamhet i företag bedrivs.

Herr talman! Det kanske inte är ert syfte, men det är konsekvenserna av era åtgärder. Det är konsekvensen av det lagförslag som det kommer att beslutas om. Det blir färre säsongsanställningar. Vi har ju dragit upp exempel efter exempel. Jag underkänner inte förmågan hos dem som driver småföretagen att bedöma konsekvensen. Jag tror att det är i stort sett rätt. Hans Karlsson säger att det är ett sakligt problem som kräver sin lösning. Vilket är det stora sakliga problem som kräver sin lösning i dagens Sverige? Det är ju den höga arbetslösheten. Även med Hans Karlssons sätt att räkna är det 8-9 % som är arbetslösa eller i åtgärder. Sedan skulle vi andra vilja lägga till ett antal som är frånvarande från arbetsmarknaden av lite andra skäl. Och över 100 000 ungdomar är arbetslösa. Det är det problem som kräver sin lösning. Det är det överordnade problem som Sverige måste lösa. Och detta lagförslag går i fel riktning. Det kommer att öka ungdomsarbetslösheten så att den blir större än vad den annars hade varit. Jag förstår, som sagt var, att LO köper detta beslut av regeringen och betalar 80 eller 90 miljoner kronor till valrörelsen. Det är en beställning, precis som lagen om rätt till heltid och precis som vetorätten beträffande arbetsrätten i allmänhet. Jag tycker att det här är bedrövligt. Det är sjaskigt, och det är lågt det som sker när LO finansierar Socialdemokraternas valrörelse. Resultatet är hög arbetslöshet, särskilt för ungdomar i Sverige.

Herr talman! Och i den konspirationen, Carl B Hamilton, så lyckades LO lura byxorna och skjortorna av TCO och alla deras fackliga förbund. Tror Carl B Hamilton själv på det som han säger? Det här förslaget ligger inte på riksdagens bord för att vi ska komma till rätta med arbetslösheten. Jag föreställer mig att denna kammare debatterar och beslutar om en mängd förslag som inte har till syfte att vi ska komma till rätta med arbetslösheten. Så är det med detta. Det kommer inte heller att öka arbetslösheten. Det är ni som säger det. Vi har ingen som helst anledning att tro att det blir färre anställda eller fler arbetslösa därför att vi förbättrar möjligheten särskilt för unga kvinnor och också för unga killar att få en fast anställning tidigare i livet, så att de inte behöver vänta i år efter år för att få det. Sedan kanske de ändå aldrig får det utan får ha en visstidsanställning när de jobbar på en arbetsplats där de lika gärna kan vara tillsvidareanställda med alla de rättigheter och den trygghet som det innebär. Att ha en fast anställning innebär att man har möjlighet att hyra en lägenhet eller att gå till banken och låna pengar för att köpa en lägenhet, ett hus, en bil eller någonting annat. Det handlar om att man över huvud taget ska kunna vara med vid löneförhandlingar och löneutveckling så att inte det gap som, särskilt för kvinnor, kommer att hänga med hela livet när det gäller sämre löneutveckling börjar byggas upp redan i unga år. Det är skälet, Carl B Hamilton, till att vi lägger fram detta förslag.

Herr talman! Vi har läget under kontroll. Inga fler insatser behövs. Ungdomsarbetslösheten är inget stort problem, även om det är ett elände för dem som drabbas, och de är inte så många. Jag antar att Hans Karlsson känner igen orden från vår statsminister. Han framförde dem i en TT-intervju nyligen. Jag undrar om Hans Karlsson instämmer i detta påstående, eller om han inser att det är närmare 170 000 ungdomar i åldrarna 16-26 år som skulle vilja ha ett jobb men som inte har det. Är det inte rimligt att i en sådan allvarlig situation behålla det som kan ge ungdomar tillträde till arbetsmarknaden, alltså säsongsarbeten och feriearbeten? Vill inte Socialdemokraterna skapa tillväxt och arbetstillfällen? Vi har tidigare i debatten hört att årstiderna växlar och därmed väderleken. Inser inte ministern att inget skogsföretag kan plantera gran hela året? Det är miljontals plantor som måste sättas efter stormen Gudruns verkningar i södra Sverige, och då kommer mycket säsongsanställd personal att efterfrågas. Nu hotar regeringen och facket med att de säsongsanställda kan bli fast anställda efter planteringssäsongerna. Det finns då en stor risk att skogsägare tvekar inför återbeskogning. Det innebär att sysselsättningen hotas både på kort och på lång sikt. En följd av lagförslaget kan även bli att antalet svartjobb ökar, och det var väl ändå inte meningen? Av tidigare uttalanden har jag förstått att ministern inte är så entusiastisk inför att utländska entreprenörer etableras i Sverige. Nu kan de gå runt lagen och komma hit varje år med en helt ny arbetsstyrka som inte riskerar att efter en tid bli fast anställd. På så sätt försvåras möjligheterna för svenskar att få jobb. Och det var väl inte meningen?

Herr talman! Är det inte demagogi att avkräva oss svar på om vi tror att vi försöker påverka årstiderna eller vädret i det här landet? Det är inte seriöst. Vi är tre stycken som på ett utomordentligt tydligt och pedagogiskt sätt har förklarat hur detta kommer att gå till. Det synliga beviset för att parterna kommer att omhänderta detta fick vi för ett par timmar sedan då två av parterna på arbetsmarknaden sade att de omedelbart ska inleda förhandlingar för att klara ut hur anställningsformerna ska se ut i deras branscher. Det är branscher som hanterar just skidliftar, det är turistnäring, och det är upplevelseindustri och allt vad det kan vara. Varför gör de det? Ja, inte gör de det för att försöka förhandla fram sommar året om eller vinter året om, utan de gör det för att anpassa detta kommande lagförslag till sina verksamheter, så att de kan bedriva verksamhet, så att de, om det behövs, kan ha säsongsanställda, och så att de om de vill kan förändra visstidsanställningarnas längd. De gör det för att det ska bli möjligt för dem att förena just bättre trygghet för löntagarna och en möjlighet att driva verksamhet. Och de gör det därför att det finns skäl, vilket jag håller med dem om, att stilla en oro som naturligtvis blossar upp hos näringsidkare, och för den delen också hos anställda, efter den fullständigt vildsinta debatt som ni har drivit under de senaste två tre månaderna om detta. De är kloka.

Herr talman! Det är lite besynnerligt att syftet med en ny lag ska vara att man ska förhandla bort den. Men eftersom ministern berörde skidliftarna ska jag berätta om Pelle. Han kör skidlift på vintern, och på sommaren vill han göra någonting annat. Hur ska då liftföretagaren få tag i honom nästa säsong? Jo, han kan ju hoppas att Pelle är anställd hos ett bemanningsföretag och kan hyras in för säsongen. Anser Hans Karlsson att det är bättre för Pelle att vara anställd hos ett företag och sedan jobba hos ett annat? Det är säkert lönsamt för bemanningsföretagen men onödigt komplicerat och dyrt för dem som behöver säsongsarbetskraft. Lyssna på rörelsen! Det har länge varit ett bevingat begrepp inom socialdemokratin. Jag undrar om Hans Karlsson lyssnar på rörelsen. I så fall vill jag gärna referera något som stod i Länstidningen i Östersund den 15 maj i år. Där skriver den socialdemokratiske skribenten Per Åhlström följande: Hans Karlssons förslag till att arbetsgivare ska få skyldighet att anställa säsongsarbetare är ett dåligt förslag, och det kommer inte att fungera. Alltför mycket av det som görs av arbetslöshetsminister Hans Karlsson går stick i stäv med andra delar av regeringens politik. Det är meningslöst att andra ministrar talar om ett bättre klimat för småföretagande så länge Hans Karlssons olika idéer drivs fram i lagstiftning. Det var ord och inga visor. Jag vill ge ett gott råd från oss som har kontakt med verkligheten. Om ministern inte vill lyssna på oss, ta då till vara den goda seden att lyssna på rörelsen.

Herr talman! Lars-Ivar Ericson tar teoretiska exempel på hur det skulle kunna bli i något fall där det var si eller så. Jag kan inte svara på det. Jag kan säga att min erfarenhet från livet, inte minst som målare under 17 år och som företrädare för målare under 15 år, är att varenda målare har haft en tillsvidareanställning som har upphört när hösten har kommit därför att det då inte går att måla utomhus. Och sedan har man fått tillbaka anställningen i mars när solen börjar skina. Alla dessa har varit tillsvidareanställda. Jag tror inte att det finns en normal arbetsgivare som inte kommer att säga upp dem som har varit visstidsanställda, och som efter de 14 månaderna i den här lagstiftningen blir tillsvidareanställda, på grund av arbetsbrist om det inte finns arbete. Så gjorde varenda klok målarmästare. Det tyckte målarna var dåligt, men så såg branschen ut. Det var förutsättningen, och det var villkoren. Det är klart att man kommer att säga upp på grund av arbetsbrist. Det är det normalaste som finns om jobbet tar slut. Alla är överens om att vi ska ha det så. Lars-Ivar Ericson, vi tycker uppenbart olika. Ni har lanserat ett sätt att förändra i arbetsvillkor. Det gäller då ungdomsavtalen som ni säger att vi ska ha för att det ska bli lättare att anställa. Jag måste få säga att jag inte förstår mig på den argumentationen. Ni säger egentligen att det ska bli lättare att anställa om det blir lättare att anställa. Men vad det i själva verket är fråga om är att det måste bli lättare att avskeda för att det ska bli lättare att anställa. Kan ni inte fundera på hur ni ska formulera det där? Det är för att det ska bli lättare att avskeda som ni lägger fram era förslag.

Herr talman! Det var intressant att höra Hans Karlssons berättelser om hans familjeinteriörer. Där erkänner tydligen Hans Karlsson att han brukar syssla med groteska överdrifter; hans barn har kommit på honom med det. Vi fick höra om en rad sådana exempel här i kammaren. Det är ingen som tror att Gröna Lund kommer att slockna dagen efter det att vi fattat det här beslutet. Det har heller ingen påstått här i kammaren. Men vi tror att det kommer att bli färre anställda på Gröna Lund. Framför allt kommer det att bli en massa småföretag inom turistbranschen och liknande som håller igen lite grann på antalet säsongsanställda, som inte nästa år och igen kan anställa samma person. De kommer att tappa i kontinuitet och få ökade kostnader och liknande saker. Jag tror också att det finns många som kanske inte alltid lyckas med förhandlingen med facket eller har fackets fulla förståelse därför att det är en liten verksamhet i ett hörn av en stor facklig organisations breda verksamhet. Det handlar inte om kompetens, utan det handlar om var man har sitt fokus och var man har sin kunskap. Visst är det ett problem att en del arbetsgivare använder sig för mycket av visstidsanställningar. Men först och främst: Är det säsongsanställningsformen som är problemet i sammanhanget? Det har Hans Karlsson och majoriteten inte lyckats leda i bevis. Vi vet att det finns problem, exempelvis inom den offentliga sektorn. Varför har Hans Karlsson inte först sett till att alla socialdemokratiskt styrda kommuner avskaffar den här typen av missbruk innan han lägger fram ett förslag i riksdagen som slår över hela fältet? Vi tror alltså att kollektivavtalet är modellen. Det talas mycket om det danska exemplet. Chefsekonomen på danska LO Jan Kæeraa Rasmussen säger när han beskriver skillnaden mellan Sverige och Danmark: Det andra är att man i Sverige har en tradition av att det är lagstiftning som ska reglera allting. Det har vi inte i Danmark. Nej, man bygger via avtal upp anställningstrygghet och också flexibilitet. Den modellen tror vi kristdemokrater på. Men Hans Karlsson tror tydligen att lagstiftningen är formen för att lösa alla problem. Vi tror att vi på det sättet tappar i flexibilitet och anpassning.

Herr talman! Egentligen förstår jag inte riktigt, Stefan Attefall, varför ni så till den milda grad vill diskutera någonting som ni upplever som ett arbetsgivarproblem men som i själva verket inte finns. Varför lägger ni inte någon kraft på att fundera över vad dagens visstidsanställningsformer innebär för människor som fastnar i detta? Det är ju det vi försöker lösa. Stefan Attefall säger: Varför är säsongsanställningen ett sådant problem? Nej, inte enbart och inte i sig, men problemet är att om man har sju olika anställningsformer, visstidsanställningsformer, där säsongsanställningen är en sådan, utgör säsongsanställningen tillsammans med andra en variabel för att just kunna stapla olika visstidsanställningsformer på varandra. Därför gör vi rent bord och låter fack och arbetsgivare ta en ny förhandling. Vet Stefan Attefall hur det egentligen går till? Ingenting kommer att ändras i verkligheten i och med att kammaren antar den här lagstiftningen, utan det är först när man ändrar i kollektivavtalen som någonting händer. I de kollektivavtalen finns nuvarande lagstiftning inskriven. För att den här lagen ska få något genomslag i kollektivavtalen måste dessa ändras. Det är den förhandlingen vi nu utlöser en gång till. Då kan man komma överens om vilka anställningsformer man inte ska ha. Fackets trumfkort är att säga: Vi vill ha bort så många som möjligt. Då kommer arbetsgivaren att säga: Men vi vill ha kvar någon. Då får de göra upp om vad som är nödvändigt för verksamhetens bedrivande. Säsongsanställningen kommer säkert att vara en sådan sak. Då börjar vi om, och sedan har vi en ny ordning - ny och branschanpassad inom hela svenska arbetslivet; det är poängen.

Herr talman! Jag tror att vi ska återgå till familjelivet. Hans Karlsson hade där ett intressant exempel så jag återgår till den saken. Hans Karlsson har betalat veckopeng till sina barn. Han har förhandlat om veckopengen. Grannen har också förhandlat om veckopengen med sina barn. Grannen kanske lägger in lite städning varje vecka. Då blir det en lite större veckopeng. En tredje familj gör på annat sätt. En fjärde familj kanske inte har så god råd och lägger sig kanske på en lägre nivå. Det tycker jag är fria förhandlingar, anpassade till varje familjesituation. Vad Hans Karlsson nu gör är att han säger: Alla barn ska ha 100 spänn i veckopeng. Sedan får ni förhandla ned den summan, om ni så önskar, utifrån lokala omständigheter. Hänsyn tas då inte till att familjer kanske har lite olika ekonomisk standard och kanske lägger in lite olika saker i det hela - vad det ska vara för motprestation för att få veckopeng. Dilemmat är alltså att ribban läggs på ett annat ställe. Då blir det just de små företagen, kanske familjeföretag med en säsongsanställd och som kanske inte ens är med i en arbetsgivarorganisation, som det kommer att handla om. Det är den typen av brist på flexibilitet som är problemet. Medfinansiering i sjukförsäkringen nämndes. Det tycker Hans Karlsson är en succé därför att han ser totalen. Han säger att arbetsgivarna anpassar sig. Ja, det är precis det de gör. Men på vilket sätt? De blir räddare och räddare för att anställa människor med en sjukdomshistoria. Därmed slår vi ut de människorna från arbetsmarknaden. Det är precis det vittnesbörd jag får. Arbetsgivaren säger: Jag tvingas vara mer och mer noggrann när jag anställer. Därmed skapar vi ett samhälle som i alla fall jag som kristdemokrat inte vill ha. Vi får ett allt större utanförskap. Det gäller då inte bara de öppet arbetslösa och dem i åtgärder utan också dem som är gömda i olika program, i olika kolumner, och som inte ens kommer ut på arbetsmarknaden. De upplever att det är kört för dem, eller också hamnar de i förtidspensionering. Det är det Sverige som vi håller på att skapa med din politik. Men det finns en som är vinnare på det här förslaget - det är faktiskt sant; möjligtvis förutom LO som Carl B Hamilton nämnde om - och det är bemanningsbranschen. Varför detta branschstöd till bemanningsbranschen, Hans Karlsson?

Herr talman! Denna möjlighet till förhandlingar som finns i Sverige och som finns i vår dispositiva lagstiftning kan användas för avtalsområde. Det kan gälla hela landet och alla arbetsplatser inom ett avtalsområde. Det kan förändras med hänsyn till bransch. Det kan förändras och anpassas med hänsyn till företag. Det kan förändras så att förhandlingar kan ske på central nivå, och det kan förändras så att förhandlingar kan ske på lokal nivå, i företag eller avdelningar. Allt detta står vidöppet. Lagstiftningen är fullständigt vidöppen. Parterna kan komma överens om exakt vilka anpassningar de vill. Det är ingen ribba som är lagd och som man inte får gå under, utan det är precis detta som är disposiviteten, Stefan Attefall - alltså att man kan förhandla om både försämringar och förbättringar, för att använda en vokabulär i ett löntagarperspektiv. Där kan man göra precis som man vill. Men facket har en fördel: De behöver inte gå med på vad som helst, utan då faller det hela tillbaka på en lagstiftning. Detta har jag inga svårigheter att säga. Det är detta vi träter om. Det är detta ni är arga på, och det är detta ni inte vill ha. Ni vill ha marknad. Ni vill inte ha den trygghet som en lagstiftning ger och den fördel som faktiskt ges. Det vill vi. Vi vill förbättra för löntagarna. Vi vill ge dem på arbetsmarknaden som har den svagaste ställningen i relationen arbetsgivare-arbetstagare det stöd och den styrka som en lagstiftning innebär. Det är för att skydda löntagarna som vi gör detta.

Herr talman! Vi har en ganska lika uppfattning om framför allt orsakerna till att vi måste ta till en lagstiftning med tanke på alla dem som har otrygga anställningar i dagens samhälle, framför allt kvinnor och yngre. Jag tycker att Hans Karlsson tydligt har redovisat det. Sedan kan man beklaga den höga svansföringen hos vissa, nästan skrämselpropagandan. Det är lite synd att vi har varit lite dåliga - vi får vara lite självkritiska - på att föra ut vad det faktiskt innebär. Det är lite beklagligt. Jag har två kanske hypotetiska frågor som jag vill att statsrådet utvecklar lite. Om det nu skulle visa sig att det inte går att komma överens lokalt, vad händer då? Tyvärr finns det exempel på att arbetsgivare och fack inte kommer överens. Vad händer då? Jag utgår från att den goda viljan finns hos fack och arbetsgivare att komma överens. Men vad händer om de inte gör det?

Herr talman! Hypotetiska frågor är knepiga. Det som händer när riksdagen har beslutat om denna lagstiftning är att parter nu eller senare - nu som hotell- och restaurangbranschen eller senare som kanske andra gör - inleder förhandlingar. I de kollektivavtal som gäller finns den gamla lagens alla anställningsformer. Kommer man inte överens om något annat är det då det gamla som gäller. Så är det om man inte får en kolossal konflikt som innebär att ingenting gäller, att facket och arbetsgivaren inte kan komma överens över huvud taget. Det är i högsta grad hypotetiskt. Det kommer inte att inträffa. Jag är alldeles övertygad om detta. Det som är det fina med det här är att det finns ett intresse från båda parter. Det låter på debatten, Ulf Holm, av vad vi har hört från de andra kollegerna, som att det finns en fackföreningsrörelse som till varje pris ska försöka undvika en situation att deras medlemmar ska ha arbeten i Kolmården eller i något trädgårdsföretag eller en skidbacke. Så är det inte. Varenda fackförening vill inget hellre än att deras medlemmar har en anställning, men de vill att det ska vara en trygg sådan, en bra anställning. Därför talar allt för att varenda part kommer att bli ense om vad som ska gälla i framtiden.

Herr talman! Ja, det finns ett intresse. Samtidigt har jag förstått bland annat från trädgårdsnäringen att de har blivit väldigt oroliga för möjligheten att sluta lokalt eller centralt avtal på grund av uttalanden från sin fackföreningsmotpart. Fackföreningen ska ha sagt att det inte blir några säsongsanställningar alls. När vi skrivit förslag till lagstiftning har vi utgått från att det inom de branscher där sådana behövs kommer att finnas det framöver och att man kommer överens. Det är det som lite grann är bakgrunden till ett uppskruvat läge. Det kanske beror på att det är fyra månader till valet, och det ska gärna vara lite konflikter om arbetsrätten i en svensk valrörelse enligt den svenska modellen. Det är möjligt att det ska vara så. Men på något sätt tror jag att det är viktigt att höra statsrådets argument. Om inte småföretagarna tror att man ska kunna träffa ett lokalt avtal, vad händer då? Den nya lagstiftningen börjar inte gälla förrän den 1 juli 2007. Det kan vara lättare att komma överens måndagen den 18 september, dagen efter valet, därför att det då inte är så mycket strid om valrörelsen. Det är möjligt att det löser sig då. Men om det inte gör det, vad händer då?

Herr talman! Man måste bestämma sig. Ska vi ha en dispositiv lagstiftning? Det har vi i Sverige, och vi har det av det alldeles speciella skälet att vi har starka parter på arbetsmarknaden, parter som kan, utifrån sin respektive styrka, bedöma och förhandla om sina villkor. Överlåter vi till parterna att göra avvikelser måste vi också tro på och lita på att parterna gör de kloka överenskommelser som de anser nödvändiga. Det ska vi inte recensera. Framför allt tror jag att det är klokt att vi i varje fall i parlamentet har lite is i magen och inte tar för starka intryck av den budgivning som alltid kommer att ske i samband med avtalsförhandlingar. Låt oss återkomma den dag då det visar sig att gigantiska problem har uppstått. Det är ett och ett halvt år kvar innan den här lagen kommer i tillämpning över huvud taget. Dessförinnan ska 4 miljoner löntagare ha omsatt sina kollektivavtal. Där ska detta anpassas till bransch eller företag på ett sätt som är ändamålsenligt. Som ett litet tips, en liten hint: Det förbund som många har oroat sig för skulle vara så till den milda grad fyrkantigt att man inte skulle fatta någonting om hur verkligheten ser ut är det förbund som har förhandlat fram kanske den sämsta anställningsform som finns på den svenska arbetsmarknaden, nämligen behovsanställning, timanställning. Det har de gjort, inte därför att de vill tillvarata sina medlemmars intressen i fråga om anställningstryggheten, utan därför att de vill medverka till att lösa de problem som fanns för arbetsgivaren. Det finns skäl att titta på hur det ser ut.

Herr talman! Det är lite svårt att föra en debatt med ett statsråd som inför riksdagens talman håller anföranden som är mera lämpade för torgmöten. Statsrådet sluggade vilt i sitt inledningsanförande och påstod att vi ska lägga ned Furuviksparken och så vidare. Det har vi naturligtvis aldrig sagt. Jag kan bara konstatera att statsrådet inte verkar ha någon som helst förståelse för de många småföretagarnas oro inför den här lagstiftningen. Småföretagare vill driva sina företag och göra det på ett säkert sätt och även måna om sina anställda. Men det här blir ytterligare ett slag mot deras vilja att starta och driva sina företag. Statsrådet tycks inte heller inse att det inte går att lagstifta fram anställningar. Finns det inte arbetsuppgifter så finns det inte. Har man en säsongsanställning kan man inte erbjuda den anställde en helårsanställning. Jag skulle vilja fråga statsrådet något jag tog upp i mitt inledningsanförande. Efter 14 månader övergår anställningen till tillsvidareanställning. Om en säsongsanställning upphör efter sommaren till exempel kan det vara svårt för den anställde att få ett nytt jobb till nästa säsong. Jag sade i mitt anförande att det här gäller speciellt i mitt län, Gävleborgs län där man har en mycket hög arbetslöshet. Han går då miste om möjligheten till a-kassa. Jag skulle vilja höra statsrådets råd till denne. Hur ska han försörja sig när han inte har möjlighet till a-kassa och det inte finns några arbetsuppgifter i närheten heller. Han är tillsvidareanställd och kan inte ta några andra jobb. Hur ska han försörja sig när han inte kan få a-kassa?

Herr talman! Jo, Patrik Norinder, jag har förståelse för att det finns en oro. Jag lider med de branscher och företag som uttrycker denna oro. Jag lider med dem därför att de inte har fått ett uns av saklig förklaring till det förslag som ligger, inte vare sig från de borgerliga politiska partierna i Sverige eller för den delen från sina bransch- och arbetsgivarorganisationer. Tvärtom. Den oro de har gett uttryck för har underblåsts. Ni bekräftar hela tiden att den totala katastrofen står för dörren. Tacka för att de blir oroliga! Parterna skulle göra klokt i att ta upp förhandlingar så att er skrämseltaktik inte sätter sig för djupt utan att de tidigt klarar ut vad som ska gälla i branscher där det finns naturhinder, geografiska hinder eller för den delen årstidshinder för att bedriva verksamhet. Det vore bra. Jag tänker inte inlåta mig i en teoretisering av konstruerade fall. Det leder alltid vilse. Men jag kan bara upprepa att jag inte förstår varför inte en normalt funtad arbetsgivare, om en visstidsanställning övergår i en tillsvidareanställning, som inte har arbete för denna person, använder sig av möjligheten att säga upp denna person på grund av arbetsbrist. Man blir av med den anställde, och den anställde får a-kassa. Herregud! Så har man gjort i alla tider. Varför skulle man sluta med det nu?

Herr talman! Det verkar som om det har blivit någon sorts rundgång i resonemangen. Statsrådet säger att han inte förstår varför inte arbetsgivaren säger upp sin anställde när det inte finns arbetsuppgifter. Men varför stiftar man denna lag? Varför låter man inte det som har fungerat hyfsat vara? Varför lägger man fram förslag om en ny lag när ändamålet tydligen är att kunna säga upp någon och sedan gå vidare? Det finns ingen logik i det statsrådet säger. Finns det inte arbetsuppgifter kan inte en arbetsgivare ha en anställd. Det måste man förstå. Många av de branscher vi har talat om hela dagen är beroende av säsongsanställda och tillfälliga jobb vid arbetsanhopning och så vidare. Nu måste man förstå att tillfälliga jobb är en del av arbetsmarknaden och en del av näringslivet i Sverige. Det gagnar speciellt unga människor och dem som har det svårt att få in en fot på arbetsmarknaden. Det har varit inkörsporten för deras möjligheter att senare få ett stadigt jobb. Statsrådet försöker lagstifta fram att det ska vara en helårsanställning. Det är absurt att tro att det ska lösa några problem, särskilt när man säger att det inte är några problem eftersom de kan sägas upp. Vad är det då för vits med lagstiftningen? Det vore tacksamt om statsrådet i sin sista replik kunde ge oss en vettig förklaring till lagstiftningen och lugna alla de oroliga småföretagare som lyssnar och som kommer att läsa debatten. Har statsrådet tänkt sig in i deras situation? Därmed tackar jag för mig och mina 15 år.

Herr talman! Tack ska du ha själv! Jag är alldeles säker på att jag kan ge en vettig, bra och trovärdig förklaring. Men jag är inte säker på att Patrik Norinder kommer att tycka det. Varför säger Patrik Norinder ideligen helårsanställning? Det är tillsvidareanställning. Inget annat. Du har fel. Patrik Norinder ska få ett precist svar på den fråga han ställde. Patrik Norinder undrar varför statsrådet vill ändra när det inte behöver ändras? Jo! Lyssna nu riktigt noga. Det är av det alldeles bestämda skälet - det måste Patrik Norinder ändå hålla med om - att det är skillnad på en tillsvidareanställning och en visstidsanställning. I tillsvidareanställningen har den anställde tryggheten av att veta att man har jobb så länge det finns jobb. Då får arbetsgivaren ta en risk att om det inte finns jobb måste arbetsgivaren betala uppsägningslön ett antal månader eller veckor beroende på hur gammal man är. Arbetsgivaren tar den risken. Den risken tycker inte arbetsgivaren är så kul att ta. Därför vill arbetsgivaren undvika den och anställer på visstid i stället. Då kan arbetsgivaren redan från början avtala om hur lång anställningen ska vara. Vem får ta risken då? Jo, den anställde. Det är den risken vi vill flytta över till arbetsgivaren. Därför stärker vi visstidsanställningarna på ett sådant sätt att de i högre grad blir tillsvidareanställningar. Vi flyttar risk. Ni har upptäckt det, men ni vågar inte säga det. Men jag säger det: Vi flyttar risk. Lite mer risk, lite mer planering och lite mer framförhållning för arbetsgivaren. Om den anställde har en tillsvidareanställning får den anställde möjlighet att köpa ett hus. Det är inte så dumt.